Flatwood-monstret

En tidig kväll kl 19.15 i september 1952 såg några pojkar på en lekplats ett lysande föremål som landade på en närliggande kulle. I sällskap med personer från ett närliggande hus där de lånade en ficklampa gick de mot kullen där ett ljus pulserade.

Pojkarna riktade ficklampan emot ljuset och upplevde sig mötas av ett par lysande ögon. En människoliknande varelse med lång kropp och spetsigt huvud som då gav ifrån sig ett väsande ljud och kom ”glidandes” ner emot dem, varpå de flydde i panik. Nästa dag påträffades spår och svart gegga på marken där det skett.

Författaren och ufoundersökaren Ivan T Sanderson, är en av flera som intresserat sig för händelsen. Vissa anser att det de har sett är en uggla på en gren och att det pulserande ljuset kommit ifrån en av de radiofyrar som syns därifrån. En annan teori är en meteor, som ska ha observerats i tre olika delatater. En bybo har också nämnt att spåren kommit ifrån hans bil och geggan ifrån bilens oljeläkage.

Maccabee, Bruce (1942-)

Amerikansk ufolog och optisk fysiker som undersökt många av de uppmärksammade ufofallen (däribland Kenneth Arnolds observation 1947, Trent bilderna från McMinnville, Oregon 1950 och Ed Walters bilder i Gulf Breeze, Florida 1987 - 1988). Bruce Maccabee började engagera sig i ufofrågan i slutet på 1960 talet när han gick med i organisationen NICAP (National Investigations Committee on Aerial Phenomena). Bruce Maccabee har särskilt intresserat sig för ufobilder och har arbetat som bildanalytiker inom Mutual UFO Network (Mufon) under fler års tid. Bruce Maccabee fick sin Ph. D vid The American University, Washington, DC och har därefter arbetat vid Naval Ordnance Laboratory i White Oak, Maryland. Bruce Maccabee var även en an dom som startade Fund for UFO Research, en organisation som han var ordförande för under 13 års tid.

Webb, Walter (1934-)

Webb är en aktiv undersökare inom ufologin. Han läste vid Mount Union College i Ohio och erhöll där examen inom biologi 1956. Trots detta så tillägnade han sedan hela sitt yrkesverksamma liv inom astronomin och ufologin. Han arbetade inledningsvis under J. Allen Hynek vid Smithsonian Astrophysical Observatory (SAO), och vidare 1957-1958 som kameraoperatör vid SAO:s satellitspårningsstation på Hawaii. Webb ägnade sedan nästkommande 32 år med att arbeta som föreläsare, direktörsassistent och driftschef vid Charles Hayden Planetarium på Bostons vetenskapsmuseum.

Från 1995 har Webb arbetat heltid som konsulent och fältundersökare för de tre största ufoorganisationerna - Fund for UFO Research, J. Allen Hynek Center for UFO Studies och The Mutual UFO Network (MUFON) i USA. Som vetenskaplig rådgivare för National Investigations Committee on Aerial Phenomena (NICAP) undersökte Webb det klassiska ufofallet Betty och Barney Hill. Han granskade och undersökte även en rad andra intressanta ufofall med närkontakt av tredje graden, bla Conklin och Newark Valley. Webb är författare till boken "Encounter at Buff Ledge (1994)" och bror till Dave Webb, även han en vetenskapligt orienterad ufolog. Walter skriver en återkommande astronomiartikel en gång per månad i "The MUFON UFO Journal" - "The Night Sky".

Walter Webb gjorde även själv en ufoobservation 19510803 vid Camp Big Silver, The Toledo Boys club camp vid Silver Lake i södra Michigan, tre miles söder om Pinckney. Vädret var klart och det var runt midnatt då Webb tillsammans med två andra personer iaktog ett glödande gulrött ljus ovanför kullarna söder om Silver Lake. Ljuset rörde sig på ett vågliknande sätt men i en huvudsaklig rak bana västerut och skymdes då och då av kullarna.

Franska vågen 1954

Under den så kallade landningsvågen 1954 rapporterades närmare 200 landningar i främst Frankrike men även en del andra länder som Italien, Venezuela och Marocko. Vågen var starkt koncentrerad till september-oktober och många av landningarna i Frankrike ägde rum på landsbygden. En del kända fall som Marius Dewildes möte med två humanoider ägde rum under vågen. Landningsvågen 1954 har av en del ufologer betraktats som en av de mest egendomliga händelseutvecklingarna inom ufo-historien. I boken Humanoids (1969) analyserade den Fransk-Amerikanska ufologen Jacques Vallée de franska landningarna och visade att de inte stod i korrelation med befolkningstätheten. Landningarna hade i huvudsak ägt rum i glest befolkade områden och detta använde Vallée som argument för att motbevisa teorin om att vågen hade sin förklaring i socialpsykologiska faktorer.

Fallande löv-rörelse

”Fallande löv-rörelse”, efter det engelska ”falling leaf motion”, är en beteckning på en manöver som vissa flygande föremål har setts utföra, där de pendlar från sida till sida under det att de rör sig neråt. På så sätt liknar de ett löv som faller. Ett exempel på ett sådant fall skedde 16 oktober 1954 i Baillolet i Frankrike, när dr. Henri Robert kom körande i sin bil och upptäckte fyra föremål som flög långsamt i formation och på låg höjd. Ett av föremålen bröt formationen och rörde sig mot marken i en rörelse som liknade den hos ett fallande löv. Föremålet landade omkring 100 meter framför dr. Roberts bil. I den stunden erfor han en elektrisk chock samtidigt som bilens motor och strålkastare dog. Doktorn var paralyserad och kunde bara förskräckt se på medan en ca 120 centimeter lång varelse rörde sig i skenet från föremålet – därpå blev allt svart. Lite senare såg han föremålet lyfta och försvinna, i samma stund fungerade bilen igen.

Johnson, Val

Omkring kl 01:40 på natten den 27 augusti 1979 befann sig polismannen Val Johnson på patrull i Marshall County i norra Minnesota inte långt från väg 220 när han fick se ett starkt ljus i sydlig riktning vid en träddunge. Ljusfenomenet såg ut att hänga en liten bit upp i luften. Han beslöt sig därmed för att undersöka föremålet närmare. När Johnson färdats någon kilometer längre började det ljusstarka föremålet helt plötsligt accelerera och komma rakt emot vindrutan på patrullbilen och kan i efterhand minnas ljud av glas som krossas. Kort efter att ljusföremålet passerat förlorade Johnson medvetandet men kunde tillkalla förstärkning då han vaknat efter cirka 40 minuter. 

Johnson uppfattade aldrig något ljud från föremålet och uppfattade det endast som ett mycket starkt och bländande sken. I efterhand kunde det konstateras att Val Johnson hade ådragit sig ögonskador och det konstaterades att han drabbats av så kallad snöblindhet. Följande skador konstaterades även på Val Johnsons patrullbil: Ett av framljusen var krossat, en mindre buckla hade uppstått på motorhuven, vindrutan var splittrad framför förarsätet, en av lamporna på biltaket hade ett mindre håll i sitt plasthölje och två antenner på biltaket var böjda bakåt i förhållande till bilens front.

UFO-Sverige

En podcast som produceras av Riksorganisationen UFO-Sverige.
Podcastens idé är att behandla ämnet ufo, UFO-Sverige och närliggande ämnen ur olika perspektiv.
Upplägget är av karaktären samtal mellan personer och berättande där man inte läser direkt från manus.
Producent och programledare är sedan starten Tobias Lindgren. 

UFO-Sverige

Sädescirklar

Se Cirkelfenomenet

AFU

Förkortning av Archives for the Unexplained.

Se: Archives for the Unexplained

McRoberts, Hannah

Den 8 oktober 1981 hade Hannah McRoberts och hennes familj stannat vid en rastplats vid Provincial Park i västra Kanada. Hannah McRoberts tog då en bild med sin nyinköpta Mamiya 528AL kamera över ett berg på Vancouver Island. Vid fotoögonblicket såg varken Hannah McRoberts eller någon annan i familjen något underligt men när bilden senare framkallades syntes vad som ser ut som ett diskusformat förmeål på bilden. Bilden har genomgått omfattande analyser och den Amerikanska ufologen Richard Haines kom efter att ha intervjuat familjen, besökt platsen och gjort ingående analyser av bilden fram till att bilden var äkta samt att föremålte befann sig minst tre meter från kameran.

Pascagoula

På kvällen den 11 oktober 1973 befann sig de två arbetskamraterna Charles Hickson (42 år) och Calvin Parker (19 år) vid ett övergiven skeppsvarv vid Pascagoula River, Jackson County, Mississippi när de hörde ett märkligt ljud. De två vittnena ficks sedan se en klotliknande farkost cirka tre meter hög med två blå ljuskällor. En dörr öppnades sedan i farkosten och tre varelser med kloliknande händer och grå skrynkliga kroppar svävade ut. Varelserna närmade sig de två vittnena och kort därpå föll Parker medvetslös. Hickson och Parker fördes därefter ombord där Hickson bland annat  undersöktes med en form av apparatur som likande ett öga.

Malmannen

Under åren 1966-67 rapporterades en våg händelser runt området kring Point Pleasant och andra delar av West Wirginia. Märkliga föremål observerades i luftrummet, mystiska personer (så kallade Men In Black) kontaktade folk som gjort iakttagesler av märkliga fenomen. I enstaka fall uppgav folk även attde haft direkt kontakt med utomjordingar.

Under samma period rapproterade flera personer att de sett en märklig bevingad varelse i området runt Point Pleasant. Vittnen beskrev en cirka två meter lång, gråfärgad varelse med ett omfattande vingspan. Varelsen tycktes sakna ett urskiljbart huvud men hade två mycket karakteristiska röda ögon som tycks ha haft en närmast paralyserand eller hypnotisk effekt på vissa vittnen. De två ögonen upplevde vittnen ofta som att de var satt placerade i brösthöjd.

Malmanen har i vissa avseendet betraktats som ett omen och har i av somliga satts i samband med kollapsen av The Silver bridge som löpte mellan Point Pleasant och Gallipolis, Ohio den 15 december 1967. Olyckan i sej berodde dock på ett konstruktionsfel i kombination med övervikt på bron. Den första iakttagelsen av varelsen i området runt Point Pleasant gjordes av en medlem av nationalgardet den 1 november 1966. Vittnet såg då en mörk människoformad figur sittandes på en trädgren intill ett vapenförrå vid Camp Conley Road i Point Pleasant. Sammanlagt ska det ha gjorts mer än 100 iakttagelser av Malmannen.

2002 kom långfilmen "The Mothman Prophecies" regiserad av Mark Pellington och med Richard Gere i huvudrollen. Filmen är löst baserad på John Keels bok med samma namn.

Juli Himlen 2019.

Månaden inleds med en total solförmörkelse den 2 juli. Detta kan dock bara de som befinner sig i Stilla Havet och en stor del av Sydamerika få uppleva. Vår ljusstarka gasjätte Jupiter är i stjärnbilden Ormbäraren och syns bäst från södra Sverige.

Planeten Saturnus kommer stå nära horisonten under måndag den 15 juli. Nedanför kommer månen befinna sig, detta kan ni som bor i södra Sverige beskåda.

Den 16-17 juli kommer mer än hälften av månen att bli förmörkad. De allra flesta i Skandinavien kan beskåda detta, utom de som bor längst i norr. Förmörkelsen kommer inledas kl 20:42 och pågår till omkring 02:20.

Det tar 12 år för Jupiter att gå ett varv runt solen.

Maj

I maj månad kan vi beskåda klothopen M 13 i Herkules. Den är synlig med kikare men om du har ett teleskop med stor apertur att titta i så kan du se många stjärnor i hopen. Den här månaden bjuder på två intressanta objekt för dig som är intresserad av galaxer. Först har vi Malströmsgalaxen, M 51, i Jakthundarna. Sen har vi spiralgalaxen M 101 som du finner i nordöst om Karlavagnens dragstång. Vår underbara gasjätte Jupiter syns nu bäst från södra Sverige. Hon befinner sig i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Om man jämför med stjärnorna så rör sig Jupiter istället baklänges på stjärnhimlen, från vänster till höger. Så här kan planeter som befinner sig längre bort från solen göra när jorden varvar dem på innerbanan.

I stjärnbilden Skytten kan vi beskåda ännu en gasjätte, Saturnus, även hon syns bara från södra Sverige. Och Saturnus tar efter Jupiter och rör sig även hon baklänges. På tisdag den 7 maj står den brandgula planeten Mars i västnordväst 9-10 fullmånar nedanför månen. Det är nära. Dessutom kommer Mars att passera mellan hörnen på Oxens båda horn. En amatörastronom vid namn Patrick Moore har hittat på något fyndigt så här i sommartider, nämligen något han kallar Sommartriangeln. Det är en triangel med 3 av de mest lysande stjärnorna som bildar en triangel riktad mot horisonten. Dessa stjärnor är Vega i stjärnbilden Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen.

När en himlakropp passerar framför och skymmer en annan himlakropp så kallas det för en ockulation.

Juni

Merkurius går att skymta från södra Sverige några dagar i början av juni. Hon står då i skymningen vid horisonten i nordväst. Den 5 juni kan man från södra Götaland se månen och planeten Mars tillsammans. Mars kommer stå 7 fullmånar till höger om månen. Om du blickar norrut så kan du tydligt se Lilla björnen med Draken runt sig och längst ut på björnens svans lyser polstjärnan. Vid öster denna tid på året lyser en av de finaste dubbelstjärnorna, Albireo eller Beta Cygni, i Svanen. Det här är ett perfekt mål för nybörjare med teleskop eftersom det är så lätt att urskilja de två. Natten mot måndag den 17 juni kommer månen stå nära gasjätten till planet Jupiter, detta går att se från södra Sverige. Dagen efter kommer planeten Saturnus stå 6-7 fullmånar till vänster om månen. Den 21 juni är det sommarsolstånd. Jorden har då gått precis ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen. Och det här är årets längsta dag mina vänner och den innehåller årets kortaste natt.

Den sträcka som ljuset förflyttar sig under ett år kallas ljusår. Och ljuset rör sig i 300 000 km i sekunden så ett ljusår är väldigt långt.

 

MALIN WIKLANDER

Källor

Natthimlen, månad för månad, Will Gater och Giles Sparrow.

Astronomisk kalender 2019, Per Ahlin.

Projekt Yngaren

UFO-Sveriges projekt vid Yngaren genomfördes huvudsakligen som ett försök att finna ytterligare vittnen till en rapport om en närobservation som kommit in från orten och som ägde rum i september 1989. I detta fall är det känt genom de två observatörerna att ytterligare ett antal personer på orten observerat samma föremål. UFO-Sverige har även fått in ytterligare en rapport från Björkvik från tidigt 1980-tal och även i det fallet finns det goda chanser att ytterligare personer på orten observerat samma föremål.

Den 11 oktober 1994 höll UFO-Sveriges fältundersökare Håkan Blomqvist ett föredrag vid Vuxenskolan i Björkvik. Efter föredraget var det flera av åhörarna som berättade för Håkan Blomqvist om egna observationer som de gjort i och runt Björkvik. Bland dessa var det en kvinna som beskrev en observation som hon gjort tillsamman med sin dotter som vid tiden var i 13-årsåldern. Observationen ägde rum strax efter klockan 18 en kväll i september 1989. Modern och hennes dotter kom då körande längs Sandviksvägen i Björkvik efter att ha släppt av en bekant till dottern vid en busstation i närheten. Kort efter att de två svängt in på Sandviksvägen fick de se ett föremål som hängde i luften över trädtopparna en liten bit ned längs vägen.

För mer läsning om den ursprunglia händelsen och om projektet

UFO-Sverige episod 16 om Projekt Yngaren

Läs om analysen och utkomsten av Projekt Yngaren

Himlen augusti 2019.

Augusti är månaden när mörkret börjar återvända och himlens alla illuminerade fenomen och underverk återigen träder fram i de nyvakna skuggorna. Bäst upplevs givetvis natthimlen på landsbygden, då städerna, av nödvändighet antagligen, är förorenade av diverse ljus såsom gatlyktor och reklamteveskärmar. En och annan ljusstark förmåga skiner förstås igenom ändå. Men tänk om städerna inrättade mörka zoner, likt grönområden och parker där istället för grönska och buskage skulle finnas stjärnkikare och avsaknad av lampor, dit människor kunde gå för att låta sig hänföras av natthimlen med alla dess mirakler. Och varför i så fall inte kalla dem stjärnparker? Jag tror nog minsann att natthimlen kan vara minst lika välgörande för själen som träd och skogsområden är.

Johan Fagervall.

Jupiter. Jupiter syns främst från södra Sverige. I augusti befinner sig Jupiter en bit över horisonten i söder till sydsydväst i skymningen och kommer gå ner i sydväst runt midnatt.

Saturnus. I augusti kommer Saturnus kunna ses från mellersta Norrland i skymningen lågt i söder. I södra Sverige kommer Saturnus vara nära horisonten i sydsydost omkring skymningen. Den går ner i sydväst några timmar före gryningen.

Merkurius. Denna planet är ofta starkt lysande men ändå svår att upptäcka då himlen är så ljus i solens grannskap där Merkurius hänger. Merkurius kommer i södra Svealand från 8 augusti att vara synlig i gryningen, lågt stående och i nordostlig riktning. I södra Götaland ses den redan några dagar tidigare och i mellersta Norrland några dagar senare. I mitten av augusti når den sin högsta punkt på himlen och försvinner sedan gradvis för att vara borta en vecka senare.

1 – 4 augusti. Torsdag 1 augusti, vid klockan tolv minuter över fem på morgonen för att vara exakt, kommer månen vara ny. Det innebär att den, från vårt perspektiv här på jorden, befinner sig i total skugga. Fredag andra augusti klockan nio kommer månen vara som närmast jorden; månens bana är inte cirkelrund utan oval, därför uppehåller den sig på ett ständigt varierande avstånd från jorden. När den är som närmast befinner den sig 356 500 kilometer bort. Som längst är den 406 700 kilometer bort. Men månen är dessutom långsamt på väg från jorden. Den flyr oss med 3,8 centimeter per år. Det känns förstås en smula sorgligt och är ännu en onödig påminnelse om att inget är beständigt.

I de nordligaste delarna av landet är nätterna ännu ljusa men i södra Sverige kan man se månen gå upp i nordost någon timme efter midnatt i början av samma vecka (dvs. när det ännu är juli). I gryningen finns den en bit över horisonten i ostnordost. Onsdag 31 juli kan den avtagande månskäran ännu synas lågt i nordost till ostnordost. Torsdag ligger den alltså i skugga, men redan på fredag kan man se den begynnande månskäran lågt i västnordväst i skymningen. I mellersta Norrland måste man vänta till i bästa fall skymningen på söndag.

7 - 11 augusti. Månen är halv kommande på onsdagen 7 augusti. ”Halv kommande” innebär alltså att den är halv på väg att bli full. En halvfull måne skulle man optimistiskt kunna säga, till skillnad från när den är halvtom och alltså halv avtagande.

Nätterna i nordligaste Sverige är ännu ljusa och mot slutet av veckan orkar sig inte ens månen över horisonten. Men i södra Sverige står månen en bit över horisonten i västsydväst i skymningen. Mot slutet av veckan kommer den stå i sydsydost till söder i skymningen. Går ner i sydväst kring midnatt.

9 augusti. Skymning. Från södra halvan av Sverige kan man nu se en liten konferens mellan Jupiter och månen. Jupiter är en ljusstark planet. Den befinner sig till vänster nedanför månen. Från sydligaste Götaland kan man eventuellt ana stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen till höger en bit nedanför månen. Månen och Jupiter kommer gå ner i sydväst kring midnatt, avståndet har minskat något.

Perseiderna. Perseiderna är ett så kallat meteorregn som dyker upp varje sommar, med störst aktivitet kring den 11 – 12 augusti.

Meteorer, eller stjärnfall som det också kallas, är när olika spillror från rymden – ofta meteoroider – passerar genom jordens atmosfär och brinner upp – ett ljussken flammar då upp i skräpets bana mot jorden, det vill säga ett ljussken i form av ett streck. Flera miljoner sådana stjärnfall sker varje år och de flesta är inte större än sandkorn. Som sagt är det ofta meteoroider, rymdstoft, som ger upphov till meteorer, men det kan också vara större objekt såsom kometer och asteroider – även om vi på jorden då antagligen skulle få ganska stora problem.

Vad är då Perseiderna? Jo det är ett moln av spillror, som ligger i kometen Swift-Tuttles bana (kometen Swift-Tuttle har en omloppsbana på 133 år, den drog förbi jorden 1992 och kommer tillbaka igen 2125). Det som händer är att jorden passerar genom detta moln. Dessa meteoroider är alltså inte på väg någonstans utan befinner sig ”stationerade” i rymden. I juli – augusti varje år når jorden molnet och jordens gravitation drar med sig en del av molnstoftet som då faller mot jordytan. Det är nu meteorregnet bildas. Att kalla Perseiderna för ett meteorregn skulle man därmed kunna uppfatta som en aning missvisande, hellre skulle man kalla det ”ett moln av meteoroider” som jorden passerar genom, alternativt skulle man kunna säga att Perseiderna endast existerar i augusti varje år, däremellan finns bara ett namnlöst moln – men detta är enbart undertecknads, kanske alltför, inspirerade resonemang.

Anledningen till att svärmen av stoft kallas Perseiderna är att stoftet, när det faller mot jorden, ser ut att komma från en punkt på himlen (denna ”himlapunkt” är meteorregnets så kallade radiant) som ligger inom stjärnbilden Perseus. Perseus i sin tur är en av figurerna inom grekisk mytologi, känd bland annat för att ha halshuggit Medusa.

Som sagt, nätterna kring 11 – 12 augusti syns Perseiderna som bäst och de syns åt vilket håll på himlen som helst, men faller alltså alltid i en riktning bort från Perseus. I skymningen kommer Perseus stå en bit över horisonten i nordnordost och sedan stiga mot öster. Tyvärr kommer månen vara full kring den 15 augusti vilket betyder att den med sitt ljussken förstör en del av showen. Endast några timmar före gryningen kommer vara månfria.

11 - 13 augusti. I skymningen, natten mellan söndag och måndag, kan man i södra Sverige få se Saturnus avlägga visit hos månen. Saturnus kommer in från vänster och glider långsamt mot månen för att gå ner nästan tillsammans med den i sydväst någon timme efter midnatt. Natten därpå, mellan måndag och tisdag, kan man se Saturnus till höger om månen.

15 augusti. Månen blir klockan 14.29 full. Den lyser sedan hela natten. Under denna vecka, 12 – 18 augusti kommer månen långsamt stiga alltmer på himlen för varje natt för att på söndagen gå upp i ostsydost en stund efter skymningen och ner i sydväst i gryningen.

17 augusti. Klockan 13. Månen har dragit sig som allra längst bort från jorden.

23 – 24 augusti. Fredag klockan 16.56 är månen halv avtagande. Nu kan den ses över horisonten dygnet runt i nordligaste Sverige. Före gryningen lördag 24 augusti kryper månen närmare ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Oxen. Brandgula Aldebaran kommer i ljusningen stå högt i ostsydost till sydost till vänster nedanför månen.

30 – 31 augusti. Fredagen klockan 12.37. Månen är ny och ligger alltså i dunkel för oss på planeten jorden. Men på lördagen i skymningen syns nog den tunna kommande månskäran, från södra Götaland sett. Månen är som närmast jorden igen, på fredagen klockan 18.

Himlen april 2019.

Nu är april här med några extra grader på termometern och kännbart längre dagar. Men trots detta finns det stjärnor att studera. Oxen, Orion, och stora hunden visar sig i väster efter solnedgången, men försvinner snart för säsongen. Några planeter kan också ses under aprils mörka timmar. Jupiter och Saturnus tidigare på natten och Venus närmare gryningen. Ett meteorregn kan vi också bocka av under månaden.

Här nedan kommer några av de händelser som kan skådas på himlen denna månad:

1 april 2019. De närmaste dagarna är planeten Mars mycket nära Plejaderna och de andra ljusstarka stjärnorna i Oxens stjärnbild.

2 april. En tunn halvmåne nära planeten Venus lågt på den öst sydöstra himlen före gryningen.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

5 april. Solen lyser starkt i den riktning som nymånen nu befinner. Månen passerar dock under solen, så någon förmörkelse blir det inte.

8 april. Månen kommer nu till baka för ännu en cykel, och den växande månskäran närmar sig stjärnan Algebran, planeten Mars och Plejaderna i nordväst efter solnedgången.

10 april. Jupiter påbörjar sin bakåtsträvande rörelse även om den bara är skenbar. Planeten verkar till synes flytta sig västerut på himlen varje natt i relation till stjärnorna i bakgrunden i stjärnbilden ormbäraren. Den kommer om två månader att nå opposition och fortsätter hela tiden att blir större och ljusare och når ner emot -2,3 i magnitud. I dag befinner sig Neptunus bara en tredjedels grad ovanför Venus, som även den och den eftersläntrande Merkurius kommer att drunkna i morgonljuset när solen går över horisonten strax efter de tre planeterna.

11 april. Mars befinner sig närmare än 7 grader från den brinngula stjärna Algebran i Oxen. De båda himlakropparna har mycket liknande färger men Algebran kommer att överglänsa Mars med nästan en hel magnitud. Mars som varit mycket iögonfallande i mer än ett år kommer att blekna mer och mer när den rör sig västerut cirka 200 minuter efter solen. 12 april. Månen når första kvarteret några minuter efter klockan nio på kvällen.

19 april. Månen blir som mest upplyst strax efter att solen passerat söder på himlen från Sveriges horisont. Med andra ord befinner den sig på andra sidan jorden.

21-22 april. Vid midnatt stiger Lyran upp över horisonten och det är därifrån meteorsvärmen Lyriderna ser ut att komma, alltså radianten, när de maxar under dessa dagar. Man kan naturligvis se meteorerna hela den mörka tiden på dygnet. April-Lyriderna som svärmen också kan kallas, är en svärm som vanligtvis uppvisar 15-20 meteorer per timme, men vissa år har antalet varit fler hundra per timme. Lyriderna härstamma från den periodiska kometen C/1861 G1 Thatcher. Månen kan vara ett problem med sitt starka ljus, men har man tur kan ändå se många fina meteorer.

22 april. Planeten Uranus kommer väldigt nära solen nu och det är väl bra att den knappast syns så att inte någon planetspanare skadar synen i det farliga solljuset.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

23 april. Bara 1 och halv grad är avståndet mellan den avtagande månskäran och planeten Jupiter på efternatten.

25 april. Efter midnatt är det Saturnus tur att vara nära månen, mindre än en halv grad norr om mer exakt.

26 april. Sista kvarteret månen vid midnatt.

27 april. UFO-Sverige arrangerar UFO-EXPO i Uppsala. Missa inte det! 

29 april. Saturnus gör nu som sin större granne Jupiter och börjar till synes röra sig bakåt i sin bana, alltså retrograd rörelse västerut i förhållande till fixstjärnorna, på himmelsfären. Fixstjärnor är ett föråldrat uttryck, men beskriver väl det man vill illustrera när planeterna rör sig mot en till synes fixerad bakgrund bestående av stjärnor. Den ringbeklädda planeten befinner sig i ekliptikans sydligaste utsträckning i stjärnbilden skytten. Saturnus har magnituden -0.5 och har du tillgång till ett litet teleskop är chanserna goda att du kan se de fascinerande ringarna.

Himlen mars 2019.

Fyra ljusa planeter dominerar himlen denna månad. Mars ligger i väster efter solnedgången medan Venus, Saturnus, och Jupiter pryder den sydöstra morgonhimlen före solens uppgång. Jupiter i synnerhet eftersom den nu håller på att växa sig allt ljusstarkare.
Orion och kanten av södra Vintergatan i början av mars 2019.
De framträdande konstellationerna Orion, Oxen och Stora hunden drar sig allt längre västerut under mars.

1-3 mars 2019. Början av månaden är lämplig om man vill titta på de ljusa planeterna Venus, Jupiter och Saturnus. Detta gör man bäst i öster strax före gryningen. Venus blir sakta ljussvagare ju mer tiden går då den snart är så lång bort från jorden som det är möjligt i sin omloppsbana. Venus är dock fortfarande den ljusstarkaste himlakroppen, efter solen och månen, med sin magnitud på cirka minus 4 även om den lägger sig mycket lågt och kan bli svår att se från våra breddgrader. En mycket tun skära av månen vill också vara med och göra planeterna sällskap.

1 mars. Saturnus nu väldigt nära månen, som närmast någon gång under i natten, då de båda är under vår horisont.

2 mars. Månen passerar  väldigt nära Venus, bara någon grad eller så.

6 mars. Nymåne strax efter klockan 17.

7 mars. Kanske intressant, men svårt att se med ögat ät att Neptunus går I konjunktion med solen.

10 mars. Uranus befinner sig bara 5° norr om den växande månskäran.

11 mars. Mars och månen bildar par på västra himlen strax efter solnedgången. De är bara något fingers bredd från varandra. Mars har nu sedan länge passerad sin ljusaste sida när den var i opposition förra året, men dröjer sig ändå kvar trots att magnituden på 1.4 gör den mindre i ögonfallende. Mot slutet av månaden kommer mars att försöka blir kompis med plejaderna.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

12 mars. Månen som nu blir allt större befinner sig nära stjärnhopen Hyaderna i stjärnbilden Oxen.
Färsk forskning har nyligen kunnat konstatera att stjärnorna i denna magnifika granne till stjärnhop sakta men säkert glider isär då de inbördes stjärnorna har större hastighet än vad deras gravitation kan bemästrar.

14 mars. På förmiddagen går månen nu inne I första kvarteret.

14 mars. Jupiter når sin västliga kvadrant, alltså en rät vinkel sett från jorden. Jupiter stiger upp över horisonten vid 3-tiden på natten och någon tidigare mot slutet av månaden. Planeten ökar i ljusstyrka upp emot -2,3 i magnitud och blir ett bländande guldkorn på morgonens stjärnhimmel. Om du inte är den morgontrötta typen så kan du skåda planeten där den befinner sid väster om tekannan i skyttens stjärnbild.

15 mars. Merkurius når undre konjunktion med solen.

18 mars. Den växande månen gör sällskap med den ljusstarka stjärnan Regulus när de båda stiger upp på den östra stjärnhimlen strax efter solnedgången. De börjar den nattliga dansen 2° från varandra, men glider sakta isär när månen drar åt öster, i sin västliga bana, för avsluta I gryningen 5° från varandra.
18 mars. På grund av geometrin så kommer skuggorna som Jupiters månar kastar på planeten bli extra spektakulära. Teleskop är väl en förutsättning för att kunna ta del av detta skådespel som sker tidigt på morgonen.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

20 mars. Vårdagjämningen inträffar 2 minuter i 10 och markerar början på våren på norra halvklotet.

21 mars. Månen åter full kvart I tre på natten.

25 mars. Ytterligare en dubbeltransit av Jupiters månar, den här gången på förmiddagen för oss i Sverige så det blir svårt att se härifrån, inte minst för att Jupiter befinner sig under vår horisont.

26-27 mars. Jupiter och månen gör på himlen.

28 mars. Månen går in i sista kvarteret.

29 mars. Saturnus lägger sig öster den avtagande månskäran på den sydöstra himlen strax innan solen tar sig över horisonten. Med en bättre kikare kan man kolla på Saturnus och dess ringar vilka kommer att blir tydligare ju längre in i 2019 vi kommer.

Himlen Februari 2019.

När vädret tillåter drabbas vi alla av rymdens mörker och stjärnhimlens glans. Februari är inte bara förkylningarnas tid utan också en väldigt bra månad för stjärnskådning. Det är flera intressanta stjärnbilder som dominerar den norra stjärnhimlen ovanför oss här i Sverige, mest känd är kanske Orion med dess bälte. Där finns också flera av planeterna att se nu i februari. Har man kunskap eller kanske bara lite extra tur kan man också få se zodiakalljuset,  vilket är solens ljus reflekterat i de ytterst små partiklarna av damm som är en lämning från en svunnen tid i solsystemets tidigare historia.

Här nedan kommer några av de händelser som kan skådas på himlen denna månad:

1-3 februari. Om man inte befinner sig allt för långt norr ut i vårt avlånga land så kan man på morgonkvisten innan solen orkar upp, finna flera av våra grannar solsystemet så som den ljusstarka Venus,  men även Saturnus, Månen och inte långt efter kommer Jupiter. 

4 februari. Månen är ny fyra minuter efter klockan nio på kvällen för den som vill ha exakta siffror. Då är den sida av månskivan som vi kan se här från jorden helt utan solljus. Å andra sidan, just den sida som är bortvänd från oss på jorden, eller som Pink Floyd uttryckte det "the dark side of the moon" är då istället upplyst till 100 %. Och om det till äventyrs finns någon som trott att där alltid är mörkt, kan vi säga att det är felaktigt och bara en myt.

5-10 februari. Mars börjar sina kvällar i söder för att sakta tas sig mot väst innan den går ner under horisonten fram emot midnatt. Den 10:e får den sällskap av en inte allt för tunn månskära. Mars är fortfarande ganska ljusstark, men avtar allt mer ju närmare våren kommer.

12 februari. När Mars är på tal är det så att just i dag är den 1.1° norr om planeten Uranus. Med endast en kilare kan man se båda samtidigt. Trots att avståndet till Mars är 234 miljoner kilometer är dess skiva bara 6 bågsekunder i utsträckning till skillnad från Uranus 2 bågsekunder, men på det betydligt mer respektingivande avståndet 3 miljarden kilometer. I kväll är också tiden för månen att gå in i första kvarteret.

13 februari. Den åtta dagar gamla månen passerar stjärnhopen Hyaderna och den ljusstarka stjärnan Aldebaran i stjärnbilden Tjuren eller om ni hellre vill kallan den för Oxen. För er som har teleskop och gillar månen kommer solens ljus att svämma över botten på den stora och väl synliga månkratern Copernicus, vilket är en verklig sevärdhet, av det som vi kan se hända på månytan.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

18-19 februari. Två timmar efter Jupiter kommer nu de två kompisarna Venus och Saturnus upp över horisonten strax innan halv sju på morgonen. De två planeterna är bra några grader ifrån varandra. Venus som nu ser ut att färdas öster ut på himlen tappar också sin utomordentliga ljusstyrka från i höstas, men är fortfarande överlägsen i det hänseendet på morgonhimlen. Saturnus, som ökar i ljusstyrka fram till sin opposition i sommar, kryper över horisonten allt tidigare för varje dag som går och är ungefär två och en halv timme före solen vid månadens slut. Den 18:e byter de också plats med varandra om man ser till vädersträcken öst och väst.

19 februari. Strax innan klockan fem är månen åter igen helt full. Nu kan det vara läge att kolla när den går upp över horisonten, vilket alltså för en gångs skull sammanfaller i tid, även om just det inte syns. När fullmånen reser sig över horisonten ser man den så kallade månillusionen, som är ett fenomen i naturen, där månen ser ut att vara större när den är nära horisonten än när den befinner sig högre uppe på himlen. Alla "drabbas" av illusionen av månens storhet, men endast ett litet klick med en kamera tar bort illusionen som inte gör sig på bild utan vidare.

21-28 februari. Att se eller att veta att det är zodiakalljuset, är inte så lätt om det kanske är först gången man försöker, men det skall vara där västerut efter solens nedgång, dock måste himlen vara helt klar och väldigt mörk. Plejaderna och Hyaderna är lämpliga riktmärken. Det här fenomenet är helt enkelt solljus som sprids vidare när det studsar på små fina dammpartiklar i solsystemets inre delar.

26. februari. Sista kvarteret för månen, vilket betyder att månen är avdelad på mitten sedd från vår planet. Vänstra sidan ljus och högra mörk.

27 februari. Merkurius når sin största östliga utsträckning 18° från solen. För att se planeten leta på den västliga stjärnhimlens horisont just efter att solen gått ner. En kilare kan hjälpa till att hitta Merkurius i skymningsljuset.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

28 februari. En regnbåge är omöjlig att både förutse och iaktta från olika platser, himlen uppvisar dock en annan både lågt i söder denna morgon strax före solens uppgång. Från väst består den av Venus, Saturnus, Månen, Jupiter och slutar med stjärnan Antares i Skorpionen.

1 Mars. Saturnus nu väldigt nära månen, som närmast någon gång under i natten, då de båda är under vår horisont.

2 Mars. Månen passerar  väldigt nära Venus, bara någon grad eller så... Oops! visst inne i Mars! :)

Zeidman, Jennie (1932-2020)

Zeidman var aktiv inom ufologi sedan början av 1950-talet, då hon arbetade som assistent till J. Allen Hynek. Hennes undersökning av en händelse i Oktober 1973 över Mansfield, Ohio där ett ufo och en helikopter var inblandade (Coyne) anses historiskt vara en av de större ufoundersökningarna. Zeidman har även arbetat som lärarassistent vid Ohio State University - Institutionen för fysik och astronomi. Mellan 1953 och 1956 arbetade hon med J. Allen Hynek vid Battelle Memorial Institute - Ett företag som utförde konsultarbete för den amerikanska regeringen. Hon är styrelsemedlem i J.Allen Hynek Center for UFO Studies.

Vid sidan av sitt arbete med att skriva artiklar för olika ufomagasin som "International UFO Reporter" och "MUFON UFO Journal" så var hon författare till två böcker av viktiga fallstudier - "The Lumberton Report (1976)" och "A Helicopter-UFO Encounter Over Ohio (1979)".

Zeidman sammanfattade sina erfarenheter om ufofenomenet kort i boken - "The UFO Encyclopedia" av Jerome Clark med orden:

- Jag samarbetade med Dr. Hynek fram tills hans död 1986 och därav så hade jag tillgång till faktamaterial, och hans tankar, teorier och funderingar kring ämnet. Under årens lopp så har jag förändrats från att varit en nästan total skeptiker till att blivit fullständigt övertygad om att något av väldigt stor betydelse för vetenskapen äger rum. Exakt vad ufo är har jag inte svaret på men jag anser definitivt att ET-hypotesen bör tas seriöst.

Heflin, Rex

Den tredje augusti 1965 kom väginspektören Rex Heflin åkande i sitt arbetsfordon längs motorvägen Interstate 5 i närheten av Santa Ana, Kalifornien. Han fick då syn på ett föremål som passerade på ungefär 40 meters höjd (100 – 150 feet) rakt över motorvägen. Han hade sinnesnärvaro nog att höja sin polaroidkamera och knäppa tre bilder av föremålet, som hade en diskusliknande form med en metallisk glans. Inom två minuter hade föremålet försvunnit i fjärran, men lämnade efter sig en rökring. Heflin klev ut ur bilen och fotade också den.

Under observationen slutade kommunikationsradion i bilen att fungera, men så snart föremålet försvunnit blev radion fullt funktionsduglig igen.

Några veckor efter incidenten fick Heflin påhälsning av två män som påstod att de var från NORAD, dvs. North American Aerospace Defense Command. Männen uppträdde bisarrt och konfiskade originalfotona, som därför under många år inte kunde undersökas av de som ville kontrollera Heflins historia. Men 1993 dök originalen oväntat upp igen; en kvinna ringde Heflin och frågade om han kollat sin brevlåda nyligen. Förbryllad traskade Heflin ut för att kolla sin brevlåda och fann då ett kuvert med de tre originalfotona. Fotona har sedan dess undersökts, men någon enighet om deras eventuella äkthet har inte uppnåtts.

Rex Heflin dog 2005. Han höll hela livet fast vid sitt påstående om att ha sett och fotat ett okänt flygande föremål.

Cisco Grove

Den 5 september 1964 var en ung man vid namn Donald Shrum ute på jakt när han separerades från sina jaktkamrater. När solen gick ned sökte Donald Shrum skydd i ett träd. En stund senare fick han se tre flygande föremål med roterande ljus. Han klättrade då ned och gjorde upp eld för att signalera till det han trodde var helikoptrar som var ute och sökte efter honom. Det visade sig sedan att det var tre silverskimrande föremål som rörde sig över området.

Föremålen sänkte sig sedan ned och därefter fick Donald Shrum se två människoliknande figurer i silverblänkande kläder och utstående ögon närma sig och Shrum klättrade då åter upp i trädet. De två figurerna försökte dra ned Donald Shrum ur trädet och ytterligare en figur som beskrevs som mer robotliknande dök upp. Donald Shrum försökte skrämma bort figurerna genom att tända eld på sina kläder och kasta emot dom. 

En stråle projicerades därefter mot Donald Shrum från en av farkosterna, något som resulterade i att Donald Shrum upplevde att han blev bedövad. Han hindrades dock från att falla ned på grund av att hans pilbåge fastnat i en gren. När Donald Shrum återfick medvetandet morgonen därpå var både varelserna och farkosterna borta.

Mer om händelsen i UFO-Sverige episod 47 

Clas Svahn talar på den 5:e internationella ufokonferensen i Montreal.

 

När nedan en version där Clas Svahn är dubbad till franska.

Himlen januari 2019.

Januari kommer att visa up flera ljusa planeter på kvällarna, men även de som inte är så framträdande på kvällshimlen, då ofta med månen som vägvisare. En meteorskur och en total månförmörkelse kan beskådas. De tidiga solnedgångarna för oss här uppe i norden gör att stjärnhimlen med sina bilder kan bli en trevlig kvällsaktivitet för intresserade, om vi har tur med vädret. 

Fram till 9 januari kan man också, om man är uppe tidigt, se den internationella rymdstationen som vandrar över himlen enligt en mycket stabil tidtabell.

Här är lite av vad månaden erbjuder i form av himmelsaktivitet:

1 Januari 2019. Venus kryper från öst mot väst åt söder, nu ljus och omisskänligt framträdande på himlen några timmar före solen på morgonen inte alls långt i från månskäran.

2 Jan. Saturnus i konjuktion med solen. De kommande veckorna kommer planeten sakta att bli mer och mer tydlig när den arbetar sig väster ut på sin väg till oppositionen den 9 juli.

3 Jan. Jorden når perihelium, minsta avståndet till solen i sin bana runt densamma. Avstånden mellan jordens och solens centra är strax över 147 miljoner kilometer.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

4 Jan. Meteorskuren kvadrantiderna når sin kulmen. Denna korta men ibland spektakulära meteorskur har fått sitt namn efter murkvadranten, en stjärnbild på norra stjärnhimlen, som inte vann acceptans bland astronomerna, men som lever kvar i meteorsvärmens namn. I år är månens frånvaro ett fördelaktigt inslag för god observationer. Om du är ute på morgonen så leta upp stjärnan Arcturus och ha den som riktmärke, även om meteorerna ses över hela himlen.

6 Jan. Ny måne och en partiell solförmörkelse, dock bara synlig från bortre asien. I dag når också den vakra planeten Venus sin västligaste punkt på 47° väster om den snart uppgående solen tidigt på morgonen. När månaden fortsätter kommer Venus att sjunka lite på himlen och kommer också att avta från sin nu bländande ljusstyrka, men kommer fortarande vara ett av de mest iögonfallande objekten på stjärnhimlen.

10 Jan. Månen får en kompis bara 3° norr om sig i form av planeten Neptunus i stjärnbilden vattumannen, men knappast synlig för oss vanliga människor, men kanske kul att veta var den kalla blå planeten befinner sig.

12 Jan. I dag är det i stället Mars som hälsar på, 5° norr om månen och precis öster om Fiskarna.

14 Jan. Månen i första kvarteret strax före sju på morgonen. Nu avlöser planeterna Mars och Uranus varandra på platsen 5° norr om månen öster om Fiskarna, stjärbilden alltså.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

21. En vecka senare är månen åter igen full. Det exakta klockslagen är 16 minuter över 5 på morgonen.

I dag är också en bra dag att se en total månförmörkelse, om man inte gjort det tidigare. De flesta delar av det västra halvklotet kan ta del av denna händelse, men så även Sverige som ligger öster om nollmeridianen. Förmörkelsen pågår i hela fem timmar, så när som på några få sekunder. Totaliteten är strax över en timme lång och börjar ungefär 20 minuter i 6 på morgonen, om man befinnser sig i Stockholmstrakten. Månen går helt ur jordens skugga strax efter halv nio, men under horisonten för Sveriges del.

22 Jan. Långt före solens uppgång ses Venus och Jupiter ligga bara 2° från varandra i stjärnbilden Skorpionen. Den här konjuktionen blir säkert en spektakulär syn även för oss som inte har teleskop eller kikare till hands. Jupiter kommer att bli helt överglänst av Venus, även om solsystemets största planet med magnitud -1.9,är bra mycket kraftigare än den ljusaste stjärnan på himlen vid månadens slut.

27 Jan. Sista kvateret för månen strax efter 21 på kvällen.

31 Jan. Jupiter nu 3° söder om den avtagande månen. Ännu närmare ses Venus starkt lysande. Denna vackra vy avslutar himmelsguidens start 2019.

Natthimlen november 2018.

Nu när vi återigen är inne i november kommer vi som gillar att kolla på stjärnor att kunna njuta ännu lite mer. Tidigare solnedgångar och längre perioder av mysigt mörker. För de som vill kolla på djuprymdsobjekt finns massor av intressanta stjärnhopar och galaxer i både Cassiopeja och Perseus. Orion stiger upp lite senare på kvällen och dominerar södra stjärnhimlen efter midnatt. Den bästa tiden för de ljusa planeterna Mars, Jupiter och Saturnus är förbi för året, men Venus stiger upp allt tidigare på morgonen på östra himlen före gryningen och bjussar på en bländande show. Lägg till ett par meteorskurar och en trevlig måne, så kommer detta bli en ypperlig månad för oss som gillar att kolla uppåt. 

Fram till mitten på november kan man också, om man är uppe tidigt, se den internationella rymdstationen som vandrar över himlen enligt en mycket stabil tidtabell.

Här är vad natthimlen bjuder på denna månad:

4 november 2018. Planeten Mars passerar inom en halv grad från stjärnan med magnitud 3 Delta Capricorni eller om man hellre säger Deneb Algedi, i stjärnbilden Stenbocken. Dessa är inte svåra hitta då paret syns väl över södra horisonten från mörkrets inbrott och fram till 22-tiden. Ja även ni längst uppe i de nordligaste delarna av landet.

Mars är fortfarande det ljusaste objektet i söder i början av november, men planeten börjar blekna under månaden och kommer att krympa i storlek. I perfekta förhållanden med ett bra teleskop, kan man fortfarande se former på planetens yta. Enklare är det att se halvmåneformen av Mars, eftersom planetens position nu ändrats i förhållande till solen.

6-12 nov. Tauriderna, som i amerika ibland kallas "Halloween Fireballs", är faktiskt är två meteorsvärmar norra och södra. De kulminerar denna vecka, men kan synas från oktober till mitten av november. Har man tur kan man se dessa ljusa, långsamma eldklot både från norra och södra halvklotet när som helst på natten. Tyvärr är det en blygsam skur med endast 5-10 meteorer per timme.

7 nov. Solen och månen går hand i hand under horisonten under eftermiddagen, vilket betyder att månen nu är ny.

11 nov. Den växande månen kommer att göra sällskap med Saturnus på sydvästra himlen efter solnedgången. De befinner sig några fingerbredder ifrån varandra. Saturnus passerade opposition för flera månader sedan, men fortfarande är det möjligt att se dess ringar i ett mindre teleskop. I slutet på november kommer Saturnus gå ner några timmar efter solen och kommer snart vara borta för året även för observatörer längst ner i vårt land.

14 nov. Just denna dag kan det vara läge att stiga upp tidigt före soluppgången och se den lysande Venus bara en grad i från den vita stjärnan (precis som solen) Spica i stjärnbilden Jungfrun. Venus rundade solen i oktober och nu kommer att dominera östra himlen som den välkända morgonstjärnan. Venus kommer att bli mer och mer morgonpigg under november. Från början bara 35 minuter före solen men i slutet har den hela tre timmars försprång. Venus kommer att uppvisa en bländande syn och kommer att öka i ljusstyrka till chockerande magnitud -4,9, vilket är snudd på rekord. Om du vet var du ska leta kommer det inte vara helt omöjligt att kunna se Venus även under dagtid. UFO-Sverige kommer med all säkerhet att få berätta om hur Venus fungerar även i år.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

15 nov. Månen når första kvartalet någon gång i kvällsskymninen.

17 nov. I dag är dagen då man skall hålla extra koll mot lejonets stjärnbild, ej att förväxla med lejonet från norden, som är något helt annat. Från lejonet radierar meteorskuren med det passande namnet Leoniderna, som i natt når sitt maximum. Den tilltagande månen lyser förvisso upp himlen under kvällen, men drar sig undan efter midnatt när de flesta meteorer gör sig synliga.

Leoniderna har på senare tid tröttnat lite, från att tidigare ha varit ett utmärkt meteorregn, likt en storm kunde den fylla natthimlen med tusentals synliga meteorer varje timme. Mest spektakulärt var det säkert när Leoniderna exploderade i en enorm meteorstorm 1833, med upp emot 200 000 meteorer per timmen.

OBS! Tänk på att om man iakttar en stjärna, planet eller satellit kan den autokinetiska effekten inträda ganska snabbt.

23 nov. Fullmånen stiger i öster och bildar par med ljusa stjärnan Aldebaran i oxens stjärnbild, någon grad från varandra.

24 nov. Planeten Jupiter når konjunktion med solen och försvinner där med från kvällshimlen. Jupiter kommer dock snart igen på östra stjärnhimlen för att de kommande månaderna röra sig mot sin nästa opposition under våren 2019.

29 nov. Stjärnbilden lejonet har slagit klorna i månen som snällt får följa med den ljusa stjärnan Regulus fram emot gryningen. Tätt efter följer ett annat par bestående av Venus och Spica i Jungfrun.

30 nov. Månen går in i sitt sista kvartal och vi andra fortsätter in december.

Dewilde, Marius (1921–1996)

Marius Dewilde var med om ett av de mer omtalade fallen av närkontakt unde den så kallade Franska landningsvågen 1954. På kvällen den 10 september 1954 hörde Marius Dewilde hur hans hund skällde utanför huset i staden Quarouble i norra Frankrike. När Marius Dewilde gick ut ur huset och fiock då see ett mörkt föremål som stod på marken vid den närliggande järnvägen. Marius Dewilde såg därefter hur två kortväxta figurer gick mot farkosten och när Marius Dewilde försökte konfrontera de två figurerna så proijicerades en orange ljusstråle emot honom. Marius Dewilde upplevde i det läget att han blev paralyserad och de två figurerna bordade sedan farkosten som lyfte och försvann till väders. Figurerna beskrevs som under en meter i längd, kraftiga och var klädda i mörka uniformer som liknade dykardräkter. Spår i marken uppdagades därefter och föremålets vikt uppskattades till  30 ton. 

September

Månaden inleds med att för andra gången i år så har vi en vecka med två månfaser. På måndag den 3 september är månen halv avtagande och på söndag är det nymåne. Planeten Merkurius är på väg ner i gryningshorisonten i början på månaden. Den ljusstarka stjärnan Regulus är på väg åt andra hållet strax intill. Det är allra enklast att se dessa två från södra Götaland där dom står lite högre över horisonten. Den röda planeten Mars har varit ute på en kort sväng i stjärnbilden Skytten men kommer återvända till Stenbocken den 1 september. Hon kommer sedan korsa Stenbocken i september och oktober. När skymningen har fallit på torsdag den 13 september kan alla i södra Götaland beskåda gasjätten Jupiter nära eller en bit över horisonten i sydsydost. Hon går ner i sydsydväst till sydväst en stund efter midnatt. Kring skymningen den 17 september kan man från södra Sverige se planeten Saturnus en bit över horisonten i söder cirka 3 fullmånar till höger nedanför månen. Den 23 september klockan 03.54, svensk tid, är det höstdagjämning. Solskivans centrum korsar gränsen mellan norra och södra himmelshalvan och just då inträffar själva höstdagjämningen. Jordens luft får solljuset att gå i en svagt nedåt böjd båge ner mot marken. Luften hjälper därigenom solen att lysa på lite mer än halva jorden.

Oktober

Den ringmärkta planeten Saturnus kommer i oktober att stå nära eller en bit över horisonten i söder till sydsydväst när skymningen faller och går ner i sydväst efter ett par timmar. En bit in i oktober är planeten Uranus i stjärnbilden Väduren på gränsen till Fiskarna. Vår ringmärkta vän, Saturnus, kommer äntligen börja röra sig norrut igen. Detta sker den 21 oktober men det går långsamt. Det tar 29 år för Saturnus att röra sig ett varv runt stjärnhimlen. I mitten av oktober blir äntligen planeten Mars synlig från mellersta Norrland. Mars lyser fortfarande starkare än de flesta stjärnor i slutet av oktober. Natten mot söndag den 28 oktober är det dags att ställa om klockorna till normaltid igen. När klockan visar 3 så ställer man tillbaka den en timme till klockan 2.

Bra att veta

Den största och längsta stjärnbilden är Vattenormen. Den sträcker sig mer än ett kvarts varv runt himlen söder om Kräftan, Lejonet, Jungfrun och Vågen. Den syns bäst till på våren och Vattenormen kan man i princip se från sydligaste Götaland.

Källa

Astronomisk kalender 2018, Per Ahlin

#Verklighetenbakom

Martebos märkliga myr

Marteboljuset är ett av Sveriges mest kända ufofenomen. Men trots många rapporter är det få som är verkligt märkliga. UFO-Sverige har undersökt Gotlands lysande fenomen.