Fakta

Detta kan du se på himlen i november 2024

Åter har vi ett oskrivet blad framför oss, även om mycket att det som händer i den nära rymden som vi kan se här från jorden fungerar som en klocka och går att förutse med precision. Det är väl bara vädret som kan göra det surt för oss som vill vända blicken uppåt och studera det som händer där ovan jord.

av Tobias Lindgren

Nymåne
Månen befinner sig första dagen i månaden på den sidan av jorden som och också solen gör, vilket gör att den inte syns på natthimlen. Denna fas inträffar strax före klockan 14.00. Nu infinner sig också den bästa tiden i november för att observera ljussvaga objekt så som galaxer och stjärnhopar, eftersom månskenet inte stör. Men ljusföroreningar kan förstöra minst lika mycket, så att konsultera ljusföroreningskartan innan man tar sig ut är att rekommendera.

Supermåne
Två veckor in i november har månen förflyttat sig halva vägen under sin färd runt jorden och är nu alltså på motsatt sida i förhållande till solen, vilket medför att den här helt upplyst för oss månobservatörer nere på jorden. Månens elliptiska bana gör att den åter igen är närmare jorden och gör den till årets sista supermåne och som kulminerar ljusmässigt klockan halv elva på kvällen den 15 november. Kärt barn har många namn och denna fullmåne har kallats bävermåne, frostmåne och mörk måne.

Man får mycket astronomiska objekt den 15 november, även om supermånen kanske döljer en del. Bild: Stellarium.

Merkurius
Den här lilla planet når den 16 november sin största möjliga östliga position på 22,5 grader, alltså elongationen, vilket är planetens skenbara vinkelavstånd till solen, sett från jorden. Merkurius är vanligtvis svår att på syn på, trots det nu är bästa tiden för att se Merkurius, då den når sin högsta punkt ovanför horisonten på kvällshimlen. Hittar planeten gör man lågt på västra himlen strax efter solnedgången.

Venus
Venus kommer att kliva över horisonten i sydväst till lunch hela månaden och ner igen strax efter solen tar kväll.

Mars
Jordens bästa kompis bland planeterna, den lilla röda Mars är i november en nattvarelse som kliver upp för oss här i Sverige efter klockan tjugo och går ner när Venus går upp, fast då i nordväst.

Jupiter
Vår största planet i solsystemet huserar i Oxens stjärnbild, ovanför den mer välkända stjärnbilden Orion, detta under hela månaden med 18 timmar ovanför den svenska horisonten, med starten på dygnet från nordöst.

Saturnus
Det är väl i princip omöjligt att inte direkt tänka på ringarna när man för Saturnus på tal. Nu i november är den möjlig att se från före klockan två på eftermiddagen om det då är för ljust, fram till åtminstone midnatt. Bara att kolla åt söder och där är den ringbärande planeten.

Uranus
Den blågröna planeten står i opposition den 17:e och kommer att vara helt upplyst av solen från vår position, nu när den uppvisar sin ljusaste sida under året. På grund av dess avstånd kommer den bara att vara en liten blågrön prick om man vet exakt var man ska titta. Med kikare och teleskop blir det dock bättre.

ISS - Internationella rymdstationen
ISS har en bana på 51.6 grader, vilket gör att den vrider sig runt jorden vilket gör att den blir synlig en under period från en nordlig latitud för att sedan motsvarande passage för en sydlig latitud. För oss i Sverige kommer ISS in i gynnsam bana mot sist tredjedelen av månaden och kan då ses när den passerar under eftermiddagarna. Eftersom ISS ligger lågt, alltså nära jorden blir området varifrån den blir synlig vid varje enskilt tillfälle inte speciellt stort. En cirkel med en radie på cirka 1200 km, men eftersom Sverige aldrig hamnar rakt under ISS blir den synliga delen av banan inte så lång. Till detta måste också solen vara bra positionerad under horisonten för att rymdstationen skall bli ordentligt upplyst innan den glider in i jordskuggan och förlorar sin glans tills att den kommer tillbaka till nästan samma position ett varv senare efter cirka 90 minuter.

Starlinksatelliter
Dessa små gynnare får vi nog leva med under överskådlig framtid, men när de positionerat sig blir de för oss vanliga människor inte något problem. Nu under projektets fas där satelliterna skjut upp kan de vara synliga, som små tåg av ljusprickar som far över himlen. Har man tur eller otur hur man nu vill se det, att få syn på dessa, så är de ändå förhållande vis ljussvaga.

Varje liten röd prick är en starlinksatellit, många blir det. Källa: Heavens Above

Ariane 6
Ett nytt objekt på himlen är Ariane 6 FM1 Upper Stage, som under gynnsamma förhållanden kan generera synliga passager under månaden för oss här i Sverige, även om den är ganska ljussvag.

Meteorskuren Tauriderna
Tauriderna är en mindre meteorskur som om man har tur kommer upp i 5-10 meteorer per timme och toppar i mörkret den fjärde november. En ovanlighet med tauriderna är att de har sitt ursprung i två olika källor. Den första produceras av dammkorn efter asteroiden 2004 TG10 och den andra strömmen består av skräp efter kometen 2P Encke. Skuren pågår vanligen från någon vecka in i september i två månader och kanske orkar fram till Lucia. Tauriderna kulminerar i år på natten den 4 november. Bästa tiden för dessa är strax efter midnatt från en mörk plats långt borta från stadens förstörande ljus. Meteorernas namn skvallrar om varifrån de till synes ser ut att komma, vilket i tauridernas fall är stjärnbilden Oxen, men det är inte skrivet i sten då de kan dyka upp var som helst på himlen.

Meteorskuren Leoniderna
Leoniderna är en normalstor skur som kan producera 15 meteorer per timme som mest runt den 18 november. Leonidskuren är unik så sätt att kometfragment som frigjorts från komethuvudet är koncentrerade till ett moln i kometens närhet. Stoftet och kometen har därför samma omloppstid, cirka 33 år vilket förklarar de spektakulära meteorskurarna vart trettiotredje år där hundratals meteorer per timme kan ses. Den senaste av dessa inträffade 2001. Leonidernas ursprung är rester efter av kometen Tempel-Tuttle, som upptäcktes 1865. Skuren pågår årligen de tre sista veckorna i november. Den toppar i år natten till den 17:e och morgonen den 18:e. Om inte molnen förstör himlen kan det vara så att månens ljus dränker de flesta meteorer utom de allra ljusaste, men med lite tålamod kan du säkert uppleva några bra. Meteorer kommer mestadels att stråla ut från stjärnbilden Lejonet, och observeras bäst från en plats utan en massa andra störande ljus efter midnatt.

Kometer
Vad det gäller kometer just nu så ser det skralt ut. Förra månadens "stjärna" kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS är nu på väg bort och inte längre något som man råkar se med slumpens hjälp, även om den fortfarande ligger etta på kometernas ljusskala. Tack C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS för den här gången, vilket väl inte är korrekt att säga då en inte kommer tillbaka, även om många källor har sagt att den kommer åter om 80 tusen år. Den som lever får se.

Kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS och lite annat jox. Foto: Tobias Lindgren

Detta kan du se på himlen i oktober 2024

Himlen uppvisar en mängd olika företeelser och fenomen som en del av vår natur, som i sin vidaste definition syftar på allt, från det subatomiska till det kosmiska. Vi i vår lilla guide håller oss dock normalt till det som är visuellt från vår plats på ytan av jordklotet. Men bara för att det syns, kan det, om man inte har kunskap, vara svårt att förstå vad det är, och det är här denna guide kan göra nytta.

Allt som oftast kan innehållet himmelsguiden härledas till den celesta mekaniken, den del av astronomin som behandlar rörelserna hos planeter och deras månar, asteroider, och kometer, i framför allt i vår visuella närhet. Dessa rörelser styrs huvudsakligen av himlakropparnas inbördes gravitation, men även av effekter inom astrodynamiken, där man beräknar banor för människoskapade satelliter och rymdsonder, som också dem kan vara föremål för misstolkningar.

Här finner ni lite av vad månaden oktober 2024 har att erbjuda.

Av Tobias Lindgren

När månaden startar vid midnatt finner vi ganska lågt i öster ett stort kluster, av objekt med väl synlig magnitud, innehållande följande i riktning mot söder:

Castor, Pollux och den röda planeten Mars i stjärnbilden Tvillingarna med skenbar magnitud mellan 0,5 och 1,5.

Betelgeuse i Orion har precis orkat över horisonten, och stannar där liksom hela stjärnbilden tills det att morgonljuset dränker den.

I Kusken hittar vi nummer sex på topplistan över ljusstarka stjärnor på hela himlen, nämligen Capella med en magnitud på 0,24.

Innan vi kommer fram till oxen hittar vi solsystemets gigant bland planeterna Jupiter som vid tillfället är det ljusstarkaste objektet ovan horisonten.

Därefter stjärnbilden Taurus eller som vi oftare säger Oxen, som i centrum huserar, den 14:e på ljusstyrkelistan, den röda jättestjärnan Aldebaran. Enligt mytologin står Oxen vakt på stjärnhimmeln för att skydda Plejaderna, som vi hittar norr om Aldebaran, från jägaren Orion.

Med blotta ögat ser Plejaderna ut som en mycket liten Karlavagn, varför det inte är helt ovanligt att UFO-Sverige får in rapporter med referenser till lilla Karlavagnen, men som egentligen är Plejaderna.

Ytterligare 5 grader söderut finner vi den sjunde planeten från solen, Uranus, även om denna egentligen inte platsar här med sina ynka 5,66 i magnitud, vilket väl knappas är synligt för det blotta ögat om inte observationsförhållandena är optimala.

Allt detta ryms inom en vinkel på 50 grader centrerat kring väderstrecket öst.

Vi fortsätter till nästa väderstreck som är söder och finner planeten Saturnus strax därefter på en höjd någonstans mellan 10 och 20 grader över horisonten beroende på var i Sverige man befinner sig.

I väster gör sommartriangeln, med Altair, Deneb och Vega allt för att hänga sig kvar innan vintern kommer.

Skenbar magnitud infördes som begrepp år 1856, som då definierades med Polstjärnan som grund, vilket snart visade sig vara mindre bra då Polaris, som den egentligen heter, är variabel i ljusstyrka, varför man i stället valde stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran, som referens och som då sattes till exakt noll. I dag har vi bättre mätmetoder och Vega skiner upp den västra natthimlen med magnituden 0,09. De andra i sommartriangeln Altair och Deneb har magnitud 0,82 respektive 1,29.

Kan det vara det här som är förklaringen till att Polstjärnan fått sin kändisstatus?

I norr hittar vi just Polaris, som bara är 48:a på listan över ljusstarka stjärnor på natthimlen i Lilla björn, men även den större björnen, med sitt på norra himmelssfären mest välkända asterism Karlavagnen. Stjärnorna som utgör själva Karlavagnen Dubhe, Merak, Phecda, Megrez, Alioth, Mizar och Alkaid är dock inte lika kända till namn.

Angående optimala förhållanden vill jag gärna slå ett slag för Darksky och Ljusföroreningskartan, där ni kan läsa och se hur väldigt många människor tycks vara rädda för mörkret, trots att just mörkret är en bristvara som blir alltmer sällsynt.

Ett astronomiskt objekt som i brist på kunskap tidigt misstolkades som varande en nebulosa är Andromeda, men som vi i dag vet är en spiralgalax. Den enda galax, förutom vår egen vintergata, som vi kan se om syn och förhållanden är just optimala. Galaxen är för oss här i Sverige alltid över horisonten, alltså cirkumpolär.

Den andra oktober kan nämnas att årets sista solförmörkelse blir ett faktum, en ringformig, men tyvärr inte synlig från Sverige då den sveper in över Stilla havet vid 16-tiden från en punkt nordväst om Kiribati ner emot och passerar över de sydligare delarna av Chile och Argentina för att till slut lämna jorden vid Sydgeorgien sex timmar senare. Ringformen kommer sig av att månen når sitt apogeum under förmörkelsen, alltså att månen inte riktigt klarar av att täcka solskivan, när den är som längst från jorden. Den kastar också en mindre kärnskugga på jordklotet än vid en total förmörkelse. Avståndet mellan månen och jorden når som längst 406 516 km.

Även om vi från Sverige inte ser någon solförmörkelse denna gång kan det vara på sin plats med en Varning. Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Sputnik 1, den första konstgjorda satelliten sköts upp den 4 oktober 1957, och sedan dess har mer än 12 000 satelliter lagts i omloppsbana runt jorden. 7 600 befinner sig fortfarande i rymden, varav 4 700 i bruk. Och fler blir det i snabb takt, varför siffrorna här måste tas med en stor nypa salt. I takt med att nya, omfattande satellitprojekt genomförs, inte minst Starlink från SpaceX, som har som mål förse hela planeten med internetuppkoppling med ett fullt utvecklat nätverk med över 40 000 Starlinksatelliter, så blir den nära rymden bara trängre. Även om inte Starlink satelliter syns för oss amatörer här nere på marken när de nått sin destination, så blir det många objekt i den nära rymden som kan förstöra för de som vill studera och fotografera en ostörd stjärnhimmel. Natthimlen är alltså fylld med satelliter och rymdskrot som till synes kan bete sig annorlunda och konstigt, men är i de flesta fall sådana objekt man med enträget arbete kan härleda och identifiera, om tidpunkten är dokumenterad.

ISS den internationella rymdstationen har väl nu fått sitt "bäst före" datum, även om den kanske hinner med över hundratusen varv till innan det är slut. Så vi får passa på att kolla in synliga passager innan rymdstationens era är över. Från den 20 oktober kan man se passager från Sverige igen om förhållandena är bra.

Meteorer

Hösten är med sina mörkare kvällar en glädjande tid för oss som gillar att skåda meteorsvärmar och först ut är Draconiderna som kulminerar den 8 oktober och vars ursprungskropp är en komet vid namn 21P/Giacobini-Zinner. Meteorerna ser ut att komma från en punkt på himlen som kallas för radianten och ligger för Draconidernas del, av förklarliga själ i, stjärnbilden Draken. Draken är en något mindre iögonfallande stjärnbild utan några superstjärnor att fästa blicken på, även om den tar stor plats på himlen, trots att den är slingrig, lång och smal där den befinner sig mellan Stora och Lilla björn på norra stjärnhimlen, eller ska man säga mellan Karlavagnen och den riktiga Lilla Karlavagnen, som kröns med Polstjärnan på himmeslsfärens nordligaste punkt. Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av Draconiderna som har en frekvens på uppemot 15 meteorer per timme.

Orioniderna är andra meteorregnet i oktober där det största antalet meteorer kommer på himlen på kvällen den 20:e fram emot morgonen den 21:e. Tyvärr kommer en allt för väl upplyst måne att blanda sig i leken strax ovanför radianten i Orions stjärnbild. Är övriga förhållanden idealiska kan denna meteorskur producera 20 meteorer eller fler per timme. Orioniderna har en betydligt mer känd komet att tacka för sin existens, nämligen Halleys komet, som åter började sin färd mot solen i december förra året.

Månen

Som vi såg ovan så förmörkar månen solen den andra oktober, vilket också är starten på ytterligare ett varv för månen runt jorden.

Har man lycka med vädret kan man den 9 oktober, innan den går under horisonten, se halvmånen gå in i andra kvarteret, bland stjärnorna i asterismet tekannan, som är en utmärkande del av stjärnbilden skytten.

17 oktober når vår måne perigeum, alltså den närmaste punkt i sin elliptiska bana runt jorden på ett avstånd av bara 357 175 km. Detta sammanfaller också med att månen är 100 procent upplyst av solen, vilket betyder att vi åter igen har en supermåne att se fram emot. Den tredje av fyra i rad, som också är den största och ljusaste supermånen 2024.

19 oktober kommer månen fram till den öppna stjärnhopen Plejaderna.

24 oktober går månen in i sista kvarteret för denna gång.

Något om planeterna

Merkurius har den förste oktober precis passerat sitt största möjligt avstånd från jorden, alltså är när planeten är i övre konjunktion, vilket i sin tur betyder att planeten befinner sig på andra sidan solen, vilket gör den helt osynlig.

Venus kommer i oktober 2024 att ligga lågt längs den västra horisonten strax efter solnedgången. Den 5 oktober kommer en mycket tunn månskära att närma sig Venus, men kan tyvärr vara svårt att hinna se innan ljuset är tillräckligt mörkt. I mitten av månaden närmar sig Venus stjärnan Antares, den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Skorpionen på 16:e plats på ljushetsskalan. Resten av månaden befinner sig den ljusa planeten hängande lågt i sydväst strax efter solnedgången. Venus har vid slutet av månaden en magnitud på hela -3,91, men kommer att fortsätta att stiga och så småningom bli den bländande Aftonstjärnan under slutet av året.

Jorden har en extra måne då asteroiden 2024 PT5 kommer att vara fångad av jordens gravitation under hela oktober. Att säga att den är i omloppsbana är kanske mycket sagt, men en liten knorr runt jorden gör den innan den återgår till sin resa runt solen. Asteroiden är i jordens våld från den 29 september till den 25 november, men gravitationens effekter gör att den ändå håller sig kvar i jordens närhet fram till januari då den lämnar grannskapet för att inte återkomma förrän 2055. Asteroiden är cirka 11 meter i diameter och kommer troligen från en grupp av jordnära asteroider som kallas för Arjunas.

Kommer du att kunna se asteroiden? Tyvärr kommer vår nya mikromåne att vara allt för svag för att kunna ses, då den inte blir ljusare än magnituden 22, vilket till och med är utom räckhåll för bra amatörteleskop. Men visst är det kul att Jorden får ytterligare en liten kompis ett tag, även om den knappas kommer att generera några rapporter till UFO-Sverige.

Mars klättrar över horisonten i öster sent om kvällarna och stiger allt högre under nätterna för att till slut försvinna i gryningsljuset från solen. Planeten rör sig från tvillingarna till kräftans stjärnbild och har en ljusstyrka på 0,1 i slutet på månaden. Eftersom Mars är så liten är det svårt att se några detaljer utan teleskop, förutom att den just är röd.

Jupiter är allt som oftast en fyr i natten med sin storlek och ljusstyrka, med ett snitt på magnitud på -2,44 under oktober.

Med jämna mellanrum så tycks planeterna röra sig åt motsatt håll, till skillnad från sina vanliga vandringar över himlavalvet, under en kortare tid. Detta fenomen kallas retrograd planetrörelse och det inträffar då planeten i fråga befinner sig i linje med Jorden och Solen och börjar för Jupiters del den 9 oktober. Innan Jupiter helt går in i retrogradrörelsen saktar planeten skenbart ner från vår horisont, den blir stillastående och börjar sakta röra sig i motsatt riktning. Motsvarande sker åt andra hållet för att den 4 februari nästa år åter igen vara på vandring i rätt riktning i sin bana runt solen.

Jupiter är alltid ett spännande objekt att studera, då den med sina stora planeter som syns väl i en vanlig kikare.

Saturnus påbörjar sin visuella bana lågt vid den sydöstra horisonten vid solnedgången och befinner sig då i Vattumannens stjärnbild som i sin tur kan i sin helhet ses från Piteå och söder ut. Allteftersom natten fortskrider rör sig Saturnus högre upp mot den södra himlen.

På kvällskvisten den 14 oktober är det läge att kolla in när Saturnus passerar väldigt nära månen, men från våra breddgrader kan vi tyvärr inte se själva ockultationen när Saturnus gömmer sig bakom månen. För det måste man befinna sig i ett band som börjar i Kina och fortsätter ner över Indien och in via Madagaskar i Afrika för att sedan sluta i trakterna kring Namibia.

Saturnus håller en ljusstyrka på 0,82 till 0,66 under månaden och är alltid ett intressant objekt att studera, gärna med kikare eller teleskop, då man lätt ser dess spektakulära ringar.

Uranus är inte heller något som man råkar få se på himlen, då dess ljusaste sida endast kan pressa fram en magnitud på 5,32. Men vet man var den befinner sig på himlen och att man själv är på rätt plats så går, det då det mänskliga ögat klarar av ner till 6,5 på skalan.

Neptunus har precis passerat opposition, alltså 180 grader från solen sett från jorden, men är svår att få se om inte man har ordentliga hjälpmedel. Neptunus är över den svenska horisonten de mörka timmarna och befinner sig passande nog i stjärnbilden Fiskarna. För intresserade kan man nämna att ljusstyrkan snittar på 7,82 på den bakvänt logaritmiska skalan som går under benämningen skenbar magnitud.

Zodiakalljuset kan ibland beskrivas som falsk gryning eller skymning och är en disig strimma av svagt ljus. Detta fenomen är solljus som reflekteras av dammkorn i vårt solsystems plan. En mörk himmel utan ljusföroreningar är en förutsättning för att se zodiakalljuset. Vi på norra halvklotet ser detta österut före gryningen under hela oktober.

Kometer är i sig mycket oförutsägbara objekt, eftersom deras ljusstyrka beror på solljusspridningen från dammpartiklar i kometens koma och svans. Följaktligen, även om kometernas framtida positioner vanligtvis är kända, är deras framtida ljusstyrka inte det. Så att säga att kometen C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS, som förutspås att bli något utöver det vanliga nu i oktober kan vara att lova för mycket.

Någon kommer säkert ihåg hur det gick för den högt uppskrivna kometen ISON när den närmade sig solen den 28 november 2013, men som inte klarade passagen nära solen, där den slets i stycken. Det som återstod av kometen ISON bleknade väldigt fort både i ljusstyrka och i det allmänna medvetandet.

Det här med namnsättning av kometer går jag inte in på här, men med komet C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS får vi hoppas på lite tur och vi får väl se om kometen klarar sig helskinnad förbi solen. Om vi förutsätter att det blir så bra som de mest positiva beräkningarna, kommer Komet C/2023 A3 Tsuchinshan-ATLAS nästan kunna överglänsa till och med Venus, vi får vänta och se.

Nova T Coronae Borealis exploderar ungefär en gång vart 80:e år enligt experterna som också hänvisar till 10-talet tidigare observationer. Victoria Tellander Andersson skrev om denna kommande händelse i himmelsguiden redan i april i år och att det skulle ske innan oktobers början, vilket det alltså ännu inte gjort. Kanske är tidsspannet för denna händelse lika osäker som ljusstyrkan för kometer, men det vi vet är att det snart kommer att ske. Ni, liksom jag, som gärna vill se denna ovanliga händelse ska alltså vända blicken mot Norra kronan, där lite till vänster ska det blossa upp en återkommande nova, som enligt beräkningarna kan nå upp till en magnitud så som Polstjärnans. Och om ni orkat läsa ända hit, så vet ni nu också att vi kanske inte ska ha för stora förhoppningar på något sensationellt fyrverkeri.

Nu för tiden är det väl ingen som glömmer att att ställa om klockan, i oktober ska det ske natten mellan lördag 26 och söndag 27, men det fixar väl Internet!

Det här kan du se på himlen i september 2024

September är en perfekt stjärnskådarmånad, de mörka kvällarna bjuder vid stjärnklar himmel på god sikt utan att vara iskalla. I början kan det räcka med en skön tröja, speciellt i år då vi hittills bjudits på milda temperaturer. Du kommer riktigt kunna njuta av stjärnor och andra himlafenomen, bland annat Merkurius i gryning och en partiell månförmörkelse. Förutom detta så är september en otroligt vacker höstmånad då löven på träd och buskar börjar ändra färg från grönt till gult, rött och orange.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna Saturnus, Jupiter och Mars går att se i hela Sverige under september månads mörka kvällar och nätter. Jupiter och Mars vandrar från ostnordost österut och i början av månaden håller de sig förhållandevis nära varandra på himlen. Avståndet ökar succesivt mellan planeterna och i slutet av månaden befinner sig Mars i Tvillingarnas stjärnbild medan Jupiter fortsätter hålla sig nära Oxen. Saturnus rör sig från sydsydost söderut och rör sig långsamt in i Vattumannen.

Precis som de andra planeterna går Merkurius att se i hela landet, en bit ovan horisonten i ostnordost, ända fram till i mitten av september. Vi pratar måttligt tidig morgon, från omkring 04.30 till 05.00. Mellan den 7 och 11 september syns planeten som bäst.

ISS har legat i omloppsbana runt jorden i snart 26 år och över 270 astronauter har besökt rymdstationen. Det är ett internationellt samarbete mellan 15 länder. September är en bra måndad med många chanser att se ISS förbiflygningar. Följ länken till Heavens Above för att se tider för din observationsplats.

Den 8 september befinner sig Saturnus i opposition, jorden är då mitt mellan gasjätten och solen. Du kan säga att jorden har Saturnus i ansiktet och solen i ryggen vilket är ett perfekt tillfälle för dig som vill fotografera planeten som vid 22-tiden befinner sig i sydost.

Det är en vacker höstmåne som visar upp sig på kvällarna och nätterna från och med mitten av september. Lite senare i månaden kommer den även att kunna njutas av dagtid. Fullmånen den 18 september bjuder dessutom på en liten månförmörkelse mellan 04.12 och 05.17. Klockan 04.44 är den som störst och 9% av månen befinner sig då i jordens helskugga.

Höstdagjämningen som i år inträffar den 22 september klockan 14.44 markerar början på vinterhalvåret, sommaren går nu officiellt mot sitt slut. Årstidernas växlingar påverkas inte av jordens varierande avstånd till solen utan har med jordens lutning på 23,5 grader att göra. Det norra och södra halvklotet turas alltså om att vara vänd mot solen.

Stjärnorna är lätta att skåda nu och även om det finns tusentals att se just där du står en sen höstkväll brukar det vara de ljusstarkaste som fångar uppmärksamheten. Nedan finns en tabell som visar när du kan hitta några av dessa stjärnor, vart dem befinner sig kan var svårt att veta vid olika tillfällen om man inte kan stjärnhimlen utan och innantill. Jag kan därför tipsa om Sky Map och Stellarium som är appar utvecklade för att hjälpa dig hitta på stjärnhimlen.

Stjärna	Synlighet
Sirius	05:00 till gryning
Arcturus	Skymning och midnatt
Vega	Skymning till gryning
Rigel	02:30 till gryning
Betelgeuse	01:30 till gryning
Capella	Skymning till gryning
Altair	Skymning till 04:30
Aldebaran	23:30 till gryning

Till slut vill jag dela med mig av dikten ”Du går icke ensam” skriven av Carl Jonas Love Almqvist:

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.

Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll
Himlen dig har i kväll.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden

Kiruna upp 06:50 ned 18:07
Umeå upp 06:46 ned 18:10
Stockholm upp 06:51 ned 18:23
Malmö upp 07:10 ned 18:45

Främsta källor:

Det här kan du se på himlen i augusti 2024

Sextilis, som augusti hette fram till 8 f.Kr. då den döptes om för att hedra kejsar Augustus, bjuder på en hel del ljusglimtar. Planeterna Saturnus, Jupiter och mars går att se hela månaden medan Merkurius inte kikar över horisonten förrän precis i slutet. Meteroskuren Perseiderna når sitt maximum natten mellan den 12 och 13 augusti. Vintergatan går att se från Perseus i nordöst till Skytten i sydsydväst. I stjärnbilden Svanen går ett mörkt stråk som ser ut att dela vår galax i två delar, det är stoft som döljer bakomliggande stjärnor. Titta mellan stjärnorna Deneb och Sadr som utgör svanens mage och stjärtfjädrar.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus går som sagt att se hela månaden, de kommer att färdas en bit över himlavalvet men kommer ändå vara lätta att hitta från kväll till kväll. Jupiter följer sin mindre granne Mars från nordost österut till mitten av månaden då Jupiter passerar den mindre planeten mitt mellan Oxens horn. Vid ettiden på natten den 28 augusti bildar planeterna en triangel tillsammans med Månen. Capella som är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Kusken kommer att följa planetparet med sitt vaksamma öga. Saturnus färdas till synes ensam söderut från sydöst men natten den 21 augusti får planeten sällskap av Månen.

Det finns många stjärnor som går att se på himlavalvet nu när de mörkare kvällarna gör sin entré. Vega och Deneb nära Zenit, Arcturus i Björnvaktaren och Altair i Kusken är bara några få av dem. Du har säkert själv en eller flera stjärnor din blick söker efter en mörk augustikväll, Altair som den starkast lysande stjärnan i Örnen är sådan för mig. Det är en snabbt roterande stjärna med ett varv på mindre än 6,5 timmar till skillnad mot solens 25 dygn. Altair ingår i sommartriangeln och ligger endast 17 ljusår från jorden. Bilden nedan visar nattens stjärnhimmel i mitten av augusti, vid midnatt. Plats: Stockholm.

Natten mellan den 12 och 13 augusti når meteorskuren Perseiderna sitt maximum. Namnet kommer av stjärnbilden Perseus då svärmen ser ut att ha sitt ursprung därifrån på himlen. Titta mot ostnordost, ganska precis mellan zenit och horisonten, har du tur kan du få se upp till så många som 60 meteorer per timme. Kometen Swift-Tuttle som upptäcktes 1862 är ursprunget till meteorerna och jorden passerar alltså genom stoft kometen lämnat efter sig.

I aprils himmelsguide uppmanade jag till att hålla utkik efter en ny stjärna på himlen, i stjärnbilden Norra kronan. Det är stjärnan T Coronae Borealis, en vit dvärgstjärna, som vart 80 år blossar upp och blir synlig med blotta ögat då den ”äter” materia från en röd jätte. I skrivande stund har ingen nova uppstått men fortsätt ändå hålla utkik, i början av augusti befinner sig stjärnbilden i väst men färdas under månaden i riktningen nordväst. Bilden nedan till vänster visar vart Norra Kronan är belägen i mitten av augusti, bilden till höger visar T Coronae Borealis position relativt till stjärnbilden.

Augustis fullmåne går att njuta av natten mellan den 19 och 20 augusti, runt midnatt befinner den sig i utkanten av Vattumannens stjärnbild.

Tidigt på morgonen, strax före halv fem, den 31 augusti gör Merkurius entré precis ovan horisonten. Det är verkligen speciellt då planeten bara syns några veckor om året, detta på grund av dess nära avstånd till solen. Uppe i norr kan det vara svårt att se planeten på grund av den tidiga gryningen men i de mellersta och södra delarna av Sverige går det utmärkt. Merkurius går att se med blotta ögat men kan vara lite knepig att hitta. Börja därför med att lokalisera den tunna månskäran och blicka snett nedanför åt vänster, alternativt titta 11 grader till höger om nordost. Planeten kommer att vandra mot öst och stiga till 5-6 grader ovanför himmelsekvatorn innan den försvinner i gryningsljuset.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden:

Kiruna upp 05:04 ned 20:12
Umeå upp 05:20 ned 19:56
Stockholm upp 05:43 ned 19:51
Malmö upp 06:12 ned 20:03

Främsta källor:

Det här kan du se på himlen i juli 2024

Vi har kommit till den sjunde månaden i den gregorianska kalendern och precis som juni är juli ingen stjärnskådarmånad. Många börjar sin semester och då lockar kanske sol och bad mer än sena nätter med ansiktet vänt mot yttre rymden. Personligen föredrar jag bägge delar och det hoppas jag att du som läser himmelsguiden också gör. I de nordligaste delarna av Sverige är det fortfarande för ljust nattetid för stjärnskådande men snart återvänder möjligheten. Det kan vara bra att nämna att alla observationer denna månad görs runt midnatt eller väldigt tidigt på morgonen.

Av: Victoria Tellander Andersson

I de allra sydligaste delarna av landet, precis i början av juli får månen i öster sällskap av både Jupiter och Mars. Det kan dock vara knepigt att se månen med blotta ögat, den 6 juli är det nämligen nymåne.

Strax efter 07.00 på morgonen den 5 juli befinner sig Jorden i aphelium. Då är avståndet mellan Jordens centrum och solens centrum allra störst, aphelieavstånd 152 miljoner kilometer.

I början av juli kan man även följa rymdstationen ISS. Mellan 4 och 9 juli kan man se rymdstationen i upp till 5 minuter, oftast i riktningen sydväst. Observera att tabellen nedan avser Stockholm. Om du befinner dig längre söderut kan du generellt se stationen någon minut tidigare.

Datum och tid: Synlig: Max höjd: Riktning:
4 juli, 01:28 4 minuter 14° Söder – Ostsydost
5 juli, 00:42 2 minuter 11° Sydsydost – Sydost
6 juli, 01:28 5 minuter 19° Sydsydväst – Ostsydost
7 juli, 00:41 4 minuter 19° Sydsydväst – Ostsydost
7 juli, 02:16 5 minuter 22° Sydväst – Sydost
8 juli, 01:29 5 minuter 22° Sydväst – Sydost
9 juli, 00:41 5 minuter 20° Sydväst – Ostsydost
9 juli, 02:17 5 minuter 20° Västsydväst – Sydost

Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus klättrar stadigt högre och högre på himlen ju längre in i juli vi kommer men de syns bäst i de södra delarna.

Den 21 juli är månen full och efter midnatt rör den sig mot söder strax över horisonten. Den synas bäst i de mellersta och södra delarna av Sverige.

Runt midnatt den 25 juli slår månen och Saturnus följe över himlen med start i ostsydost tills Saturnus försvinner i solljuset. Månen som då är 89% synlig går att beskåda efter soluppgång.

Under tidiga mornar i slutet av juli bildar planeterna Jupiter, Mars och stjärnan Aldebaran en triangel ostnordost och den sista juli gör månen dem sällskap.

Sommartriangelns Vega i Lyran, Altair i Örnen och Deneb i Svanen syns tydligt hela månaden mellan midnatt och tvåtiden. Höj blicken med näsan vänd mot sydsydost. Vega borde vara lätt att hitta då det är den näst ljusaste stjärnan på norra stjärnhimlen.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden
Kiruna upp 02:54 ned 22:33
Umeå upp 03:47 ned 21:41
Stockholm upp 04:31 ned 21:15
Malmö upp 05:13 ned 21:15

Främsta källor:

Det här kan du se på himlen i juni 2024

Sommaren är äntligen här och den börjar med att Gun och Gunnel har namnsdag, grattis! De ljusa nätterna fortsätter vilket gör det svårare att se planeter, stjärnor och meteorskur. Planeterna Mars, Jupiter och Saturnus kommer i juni kunna ses halvbra här i de norra delarna av Europa. I övrigt bjuder juni på sommarsolstånd den 20 juni, midsommarafton den 21 juni och fullmåne den 22 juni.

Av: Victoria Tellander Andersson

Det är ingen hemlighet att det är lättare att se vad som händer på himlavalvet i de södra delarna av Sverige så här års. Midnattssolen uppe i norr är ett resultat av vår planets lutning och fram till mitten av nästa månad kommer det att vara ljust nattetid.

Den 3 juni kan du som är morgonpigg och befinner dig i södra Götaland se den brandgula planeten Mars strax ovanför horisonten mot ostnordost. Månen befinner sig inte långt bort. Även Saturnus går att se i gryningen den 3 juni men då mellan fiskarna och vattumannens stjärnbilder.

I Götaland och i södra Svealand kan du i skymning se de ljusstarka stjärnorna Regulus och Spica strax över horisonten. Regulus visar sig den 11 juni, västnordväst i lejonets stjärnbild och Spica den 16 juni sydväst till västsydväst i jungfruns stjärnbild. Även dessa dagar håller sig månen i närheten.

Jupiter blir i södra Götaland synlig vid gryning från mitten av juni och befinner sig då i oxens stjärnbild, södra Svealand får vänta till i slutet av månaden.

Klockan 22.51 torsdagen den 20 juni är det sommarsolstånd, då är dagen längst och natten kortast. Fullmånen inträffar klockan 03.08 den 22 juni men den befinner sig då tyvärr under horisonten. En liten tröst är att den i södra Sverige rör sig ovan horisonten från sydost till sydväst timmarna runt midnatt.

Tisdag den 25 juni har meteorskuren Beta Tauriderna sitt maximum med omkring 25 meteorer per timme. Denna skur är endast synlig dagtid och då är det bara de allra ljusstarkaste meteorerna som kan synas utan hjälpmedel. Det sägs att nedslaget i Tunguska den 30 juni 1908 ska ha orsakats av ett 100 meters-objekt med ursprunget i Beta Tauriderna.

Är man ute och har blicken mot skyarna är det också möjligt att få en glimt av andra ting så som den internationella rymdstationen, satelliter av olika slag, solupplysta flygplan, och kanske spåren av någon raket. Dessa kan man om man är ihärdig förutspå så att man kan se vara man ska hålla blicken.
Andra mer irrationella företelelser ska man ha mer tur om man råkar på. Det kan vara bolider och meteorer även om de senare ofta kommer med högre frekvens i tidsmässigt väl definierade skurar.

Solens upp och nedgång sista dagen på månaden

Kiruna upp - ned -

Umeå upp 01:21 ned 23:47

Stockholm upp 03:36 ned 22:06

Malmö upp 04:29 ned 21:54

Jag avslutar med en dikt av Harry Martinsson som passar bra nu.

Vårens sista stjärnor visa sig, men utan skärpa.

De är små, månbleka och utan sting.

Trötta på att gnistra i vintrarna

vila de ut i sommarens ljusa nätter.

Främsta källor:

Detta kan du se på himlen i maj 2024

Vi välkomnar sköna maj, som börjar med valborgsmässoafton, vårens sista kalendermånad som brukar bjuda på det första sommarvädret. Det händer inte så himla mycket på himlen denna månad men några höjdpunkter finns absolut. Solen går upp allt tidigare och vi behöver vänta lite längre på kvällarna för att se stjärnorna. För de norra delarna av Sverige innebär maj att midnattssolen gör entré.

Av: Victoria Tellander Andersson

Planeterna fortsätter att gömma sig under horisonten nattetid, det är inte förrän de tidiga morgnarna som de kikar över himlaranden. Månen likaså, i alla fall i början av månaden. Den 8 maj klockan 05.24 är det nymåne, den befinner sig då mellan jorden och solen i sin omloppsbana och döljs därför av det starka solljuset. Du med kikare kan efter solnedgång titta mot nordväst och observera en så kallad Danjonmåne, det är vad den tunnaste månskäran kallas i 24 timmar efter nymåne. Två veckor senare, den 23 maj kan du se fullmånen i söder runt midnatt.

Aquariderna som på stjärnhimlen ser ut att komma från stjärnbilden vattumannen har sitt ursprung i kometen 1P/Halley och når maximum den 6 maj, du kan se upp till 30 stjärnfall i timmen. Bästa sikt är timmarna före soluppgång.

Månen kommer under maj få sällskap på himlen av stjärnorna:

Stjärna:	Datum:	Stjärnbild:
Pollux	12 maj	Tvillingarna
Regulus	15 maj	Lejonet
Spica	20 maj	Jungfrun
Antares	23 maj	Skorpionen

Andra stjärnor att hålla utkik efter är:
Arcturus - den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Björnvaktaren.
Vega - den näst ljusstarkaste stjärnan på norra stjärnhimlen och en del av stjärnbilden Lyran.
Capella - den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Kusken.

Solens upp och nedgång 31 maj

Kiruna upp - ned -

Umeå upp 02:41 ned 22:34

Stockholm upp 03:44 ned 21:48

Malmö upp 04:33 ned 21:39

Främsta källor:

Detta kan du se på himlen i april 2024

Nu har vi kommit till april månad, månaden med beslutsångest när det kommer till vädret. Det är svårt att se vad himlen bjuder på när den är regntung och grå eller hotar med snö och vi kan inte göra annat än hoppas på stjärnklara kvällar och nätter. Om vädret tillåter börjar aprilkvällarna med Jupiter högt i söder. Senare under månaden bjuds vi på stjärnfall.

Av Victoria Tellander Andersson

Först vill jag påminna alla som läser detta att börja hålla utkik efter en ny stjärna på himlen, närmare bestämt i stjärnbilden Norra Kronan. Det är en stjärna som vi vanligtvis inte kan se med blotta ögat, den ligger nämligen 3000 ljusår bort. Egentligen handlar det om ett binärt stjärnsystem bestående av en röd jätte och en vit dvärg där den lilla stjäl från den stora. Detta resulterar i en nova när den vita dvärgen samlat på sig tillräckligt med bränsle att utlösa vad som kan jämföras med en kolossal vätebomb. Det är alltså explosionen vi kommer se som förväntas bli synlig under ett par dagar och lysa lika starkt som Polstjärnan. Detta kan ske närsomhelst under perioden nu till september, men har i skrivande stund inte skett än. Senast detta hände var året 1946.

Månen och Jupiter

Den 2 april är månen i sista kvarteret. Halvmånen kommer inte att synas i de norra delarna av Sverige men den som bor i Södra Götaland kommer under tidiga morgonen kunna njuta. Den går upp i sydost för att sedan stå lågt i söder när det börjar ljusna.

Den som befinner sig i Nordamerika den 8 april kan få uppleva en total solförmörkelse. Det är tyvärr ingenting vi kommer se här hemma i Sverige men kanske kan vi se de bilder som publiceras på olika sociala plattformar.
Kul att veta: Nästa gång det går att se en total solförmörkelse från Sverige är redan 2126 och då kommer de som befinner sig inom ett smalt band över norra Sverige kunna se hur månen täcker solen, för de i södra Sverige täcker då månen bara en tredjedel. Den som väntar på någon gott...

Månen och Jupiter följs åt över himlen den 10 april, det kan dock vara svårt att se Jupiters följeslagare då det nyligen varit nymåne. Titta därför mot väst efter 20-tiden. Dagen därpå bildar Månen, Jupiter och Aldebaran en triangel som går ner i västnordväst. Planeterna Venus, Mars och Saturnus syns inte då de befinner sig under horisonten kvällar och nattetid.

Vid 22-tiden den 24 april hänger fullmånen strax över horisonten i sydost och vandrar över himlen tills den går ner i sydväst morgonen därpå.

Meteorskur

Natten mellan den 21 och 22 april når meteorsvärmen Lyriderna maximal aktivitet med ett tiotal

meteorer per timme. Namnet kommer av stjärnbilden Lyran och att svärmen ser ut att ha sitt ursprung

därifrån. Ta sikte på Vega som är den ljusstarkaste stjärnan i Lyran.

Solens upp och nedgång 1 april

Kiruna upp 05.47 ned 19.41

Umeå upp 05.56 ned 19.31

Stockholm upp 06.13 ned 19.32

Malmö upp 06.38 ned 19.47

Solens upp och nedgång 30 april

Kiruna upp 03.41 ned 21.35

Umeå upp 04.16 ned 20.59

Stockholm upp 04.51 ned 20.41

Malmö upp 05.27 ned 20.45

Främsta källor:

Stellarium

Per Ahlin ”Astronomisk Kalender”

NASA

Detta kan du se på himlen i mars 2024

I Östergötland där jag befinner mig har det varit mulet mest hela året, vilket inte är så roligt om man vill kolla på vad händer där i himlen ovanför. Kanske har himlaskådare på andra platser i vårt land haft bättre tur. Om framtiden är svårt att sia, men vi hoppas naturligtvis att mars ska ge oss perfekt väder för observationer av himlen. Under månadens mörkare timmar kan vi bland annat beskåda planeterna Jupiter, Merkurius, Venus och Mars. Ljuset tar mer plats och årstiden förändrar landskapet när våren snart är här på norra halvklotet.

Här är några axplock av vad man kan se för astronomiska fenomen den här månaden.

Av Tobias Lindgren

3 mars. 16:23 går månen in i sista kvarteret för denna gång och strax före gryningen kan man se skäran gå upp nära den ljusa rödorangea stjärnan Antares.

5 mars. Stjärnan Arcturus börjar vid 19-tiden blir synlig i nordöst.

8 mars. Merkurius, Solen, Saturnus, Venus och Mars, från väster mot söder, går alla upp strax efter klocka 06.00 på morgonen. Månen orkar dock inte upp förrän en timme senare, då den försöker att jaga i fatt Mars, även om jakten till en början dränks i solljus.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Planeten Venus lyser med magnituden -3,9, och den röda planeten Mars med magnituden +1,2, alltså hundra gånger svagare än Venus.

10 mars. Nymåne klockan 10.00.

11 mars. Precis som alla stjärnklara nätter med kan man nuförtiden inte undgå att se satelliter på himlen. Försöker man fästa blicken på en satellit är det inte ovanligt att den autokinetiska effekten uppstår. Effekten fungerar som så att om man fokuserar blicken på en ljuspunkt på en mörk bakgrund där inte finns några riktpunkter så kommer man efter en liten stund att uppleva det som att ljuspunkten rör sig, trots att den är helt statisk. Rapporter till UFO-Sverige visar ha denna effekt som förklaring flertalet gånger per år.

Från och med den 3 januari 2024 listar satellitspårningswebbplatsen Orbiting Now 8 377 aktiva satelliter i olika omloppsbanor runt jorden. Fler lär det blir, då små och billigare satelliter har kommit att dominera både låg omloppsbana, som marknaden för satelliter.

13 mars. Den tilltagande månskäran befinner sig ca 3 grader från Jupiter på den västra kvällshimlen och blir mer påtaglig när solen säger god natt. När du ändå är ute, finns möjligheten att se Merkurius lågt över den västra horisonten, nu när den gör sitt sista synliga framträdande på kvällshimlen för oss nordliga observatörer denna månad.

14 mars. Månskäran är som närmast mindre än 2 grader sydväst om stjärnhopen Plejaderna som är en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild cirka 400 ljusår från jorden. Hopen, som också kallas sjustjärnorna, består av unga stjärnor med nebulosaslöjor kring sig. Trots att de omöjligt kan ha hunnit producera planeter med liv omkring sig pekas de ofta ut av new age-förespråkare som varande bebodda. Kontaktpersonen Eduard ”Billy” Meier är en av dem som säger sig stå i kontakt med varelser från Plejaderna.

Med AI kan man generera vackra bilder, men den riktiga stjärnhimlen avnjutes naturellt utomhus.

17 mars. Första kvarteret betyder 90 grader och är en fjärdedel av 360 grader som är ett helt omloppsvarv. Eftersom månen har nått en fjärdedel av sin omloppsbana runt jorden kallas det att månen befinner sig i första kvarteret, vilket det som inträffar exakt elva minuter över fem på morgonen denna dag. Från jorden verkar månen i denna fas endast halvt upplyst.
Neptunus är i konjunktion med solen, vilket kan tyckas vara onödigt att informera om här efter som planeten inte är synlig utan hjälpmedel för oss här i Sverige.

20 mars. Solen passerar rakt över planeten jordens ekvator och rör sig norrut. Det exakta klockslaget är 04:06. Detta markerar början på våren på norra halvklotet och hösten på södra halvklotet. Vi kallar detta för vårdagjämning, men är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig.

24 mars. Merkurius når sin största östliga utsträckning ca 19 grader öster om solen på den västra kvällshimlen. Är du ute för att se Merkurius hittar du den mellan solen, som just gått ner, och Jupiter som nu lyster starkt.

25 mars. Fullmånen inträffar på klockslaget 08.00 så det är därför du inte kan sova, eller?
I åtskilliga böcker beskrivs sammanhanget mellan månens faser och människors olika levnadssituationer. Det har ansetts att månfaserna inverkar på sömnen, på mängden olyckor som inträffar, komplikationer vid operationer och förlossningar och till och med påverkan på hårväxten. Sådana påståenden har kunnat avvisas som falska genom vetenskapliga studier.

En månförmörkelse inträffar och är kanske synlig för några av oss i västligaste Sverige när månen är på väg ner. Under förmörkelsen passerar månen in i penumbran, den yttre delen av jordens skugga. Detta blir av naturliga skäl inte lika dramatiskt som en total månförmörkelse eller för den delen en partiell, och kan på intet vis jämföras med de skarpa kontraster som en solförmörkelse uppvisar. Men det går att se månen förmörkad, om än ganska diffust. En månförmörkelse följs två veckor senare av en solförmörkelse, men den infaller ju inte förrän nästa månad.

27 mars. Månen och Stjärnan Spica dansar nära varandra under hela natten.

30 mars. En avtagande måne rör sig återigen nära den ljusa stjärnan Antares på den sydöstra himlen före gryningen, och många med mig hoppas att våren verkligen fått fotfäste.

31 mars. Hela himlen tar en timmes skutt, eller hur man nu vill uttrycka det när dygnet helt plötsligt har ett hål klockan 02.00, och plötsligt istället blir 03.00. Kanske är det sista rycket för det här experimentet med sommartid. Sverige införde 1916, sommartid på försök 15 maj – 30 september, men bönderna protesterade så mycket att försöket inte upprepades efterföljande år, kanske kunde man ha tagit lärdom redan då.

Bevan Berthelsen

Igår nåddes vi av det sorgliga beskedet att en av UFO-Sveriges mest betydelsefulla och färgstarka ufologer lämnat oss. Bevan (Thorvald) Berthelsen) avled i Tranås, 85 år gammal.

Läs mer!

Detta kan du se på himlen i februari 2024

Februari är en kort och ganska händelsefattig månad, åtminstone till stjärnhimlen sett. Inte ens ett litet meteorregn tycks vi kunna räkna med. Men det gör ju i och för sig inte så mycket – stjärnhimlen är ju nog mäktig som den är. Och så här på vinterhalvåret är det ju säsong för norrsken.

Av Johan Fagervall

Planeter i februari

Du ser starkt lysande planeten Venus endast i sydligaste delarna av landet. Venus står lågt i sydost i gryningen, men försvinner i gryningsljuset mot slutet av månaden. Inte förrän om ett halvår kommer man att kunna se Venus igen från Sverige.
Jupiter blir synlig ganska högt i syd, när det mörknar på himlen. Går ned i väst ungefär, innan midnatt.
Saturnus ser du som en ljusprick lågt i sydväst i skymningen, den går mycket snart ned. Ungefär från mitten av februari syns den inte mer. Den dyker upp i gryningen igen, senare i år.

Månen i februari

Halv avtagande blir månen natten mot lördag 3 februari. Innan gryningen måndag 5 februari ser du i sydligaste Sverige månskäran tillsammans med stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Du ser dem i sydsydost. Fredag 9 februari blir månen ny. Onsdag 14 februari kan du se kommande månskäran tillsammans med planeten Jupiter. Även kvällen därpå ser du dem tillsammans, men då har de bytt plats med varandra. Fredag 16 februari blir månen halv kommande. På kvällen söndag 18 februari ser du månen tillsammans med stjärnan Elnath. I skymningen tisdag 20 februari ser du månen nära stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna. Och på kvällen fredag samma vecka, det vill säga 23 februari, ser du månen nära stjärnan Regulus som tillhör stjärnbilden Lejonet. Dagen därpå, lördag 24 februari blir månen full. Innan det ljusnar onsdag 28 februari är månen nära stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. Även följande natt befinner de sig nära varandra.

Vintertriangeln

Tidiga kvällar kan du se Sirius i söder. Sirius är den starkast lysande stjärnan på kvällshimlen, mer än dubbelt så ljusstark som den andra mest ljusstarka stjärnan, Canopus, som hör södra jordklotets natthimmel till. Tillsammans med stjärnorna Betelgeuse och Procyon, bildar Sirius den så kallade Vintertriangeln, som är en så kallad asterism, vilket är ett mönster av stjärnor som inte räknas som en officiell stjärnbild. Betelgeuse och Procyon finner du ovanför Sirius, på varsin sida om densamma – Sirius utgör alltså den nedersta spetsen på triangeln. Betelgeuse är den starka stjärnan du ser en bit ovanför Orions bälte.

Skottdagen

I år är det skottår. Skottdagen infaller från och med år 2000 den 29 februari, enligt ett officiellt beslut – innan dess räknades 24 februari som skottdag, det vill säga extradag. Anledningen till att vi har skottår vart fjärde år är för att det högst påhittade kalenderåret skall hålla något så när jämna steg med det mer handfasta astronomiska året. Ett vanligt kalenderår är ju som bekant 365 dagar långt varken mer eller mindre, men ett astronomiskt år är, utan att gå in på några detaljer, omkring 365 dagar, fem timmar, 48 minuter och 45 sekunder långt. Genom att skjuta in en extra dag vart fjärde år kan vårdagjämningen och årstidernas växlingar infalla vid någorlunda samma datum – bortsett från den härjande klimatkatastrofen.

Norrsken, eller polarsken med ett annat namn, uppstår när partiklar från solen kommer i kontakt med jordens atmosfär. På SMHI:s hemsida kan du läsa mer. Och här finns en sida med polarskensprognosen, den visar helt enkelt chansen för polarsken.

Främsta källor

Detta kan du se på himlen i Januari

Vi går in i ett sprillans nytt år. Jag hoppas på fred i världen och molnfria, kallt krispiga nätter, med många stjärnor, planeter och andra himlafenomen, såsom norrsken och stjärnfall. Stjärnfall får vi i alla fall redan årets första månad. Såhär års är det ju så lyxigt också, för oss som gillar att titta på stjärnhimlen, med gott om mörker.

Av Johan Fagervall

Planeter i januari
Merkurius som är den planet som uppehåller sig närmast solen, kan du se i gryningen i början av månaden, fram till ungefär mitten av månaden, beroende på var i landet du befinner dig. Den syns längre ju längre söderut du är.

Venus är den ljusstarkaste av planeterna. I januari syns inte planeten i de allra nordligaste delarna av landet men väl längre söderut. Venus dyker upp strax innan gryningen i sydost. I mitten av januari upplöses Venus av morgonljuset, om du är i mellersta Norrland. Planeten syns i södra Sverige ännu en bit in i nästa månad. Därefter dröjer det mer ett halvår innan vi i Sverige kan se Venus igen.

När skymningen faller hittar du Jupiter, den gulvitt lysande planeten, ganska högt i sydost. Du kan följa Jupiter under några timmar innan den går ned i västnordväst någon timme efter midnatt.

Saturnus blir synlig i sydsydväst när mörkret faller. Den höjer sig aldrig särskilt högt över horisonten och går ned bakom densamma i västsydväst efter klockan 19 någon gång.

Månen i januari
Månen är halv avtagande torsdag 4 januari. Det sker tidigt in på dygnet, vid 4.30 på morgonen. Månen står då en bit över horisonten i sydsydost. Natten mot fredag 5 januari ser du månen nära stjärnan Spica som ingår i stjärnbilden Jungfrun. Tidigt om morgonen måndag 8 januari, ser du i sydligaste Sverige stjärnan Antares som tillhör Skorpionen, nedanför till vänster om månskäran. Ytterligare en bit bort till vänster om månen, fast ovanför, ser du planeten Venus. Venus kan du se även längre upp i landet. Torsdag 11 januari blir månen ny, det sker klockan 12.57. När det mörknar några dagar senare, söndag 14 januari, hälsar planeten Saturnus på den kommande månskäran.

Torsdag 18 januari klockan 4.53 blir månen halv kommande. Syns då inte från Sverige. Går upp i nordost ungefär, några timmar senare. I skymningen samma datum ser du månen strax ovanför planeten Jupiter.

Och så torsdag 25 januari blir månen full. Det händer klockan 18.54 och månen befinner sig då en bit över horisonten i öster.

Kvadrantiderna
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring onsdag 3 januari och torsdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium
Onsdag 3 januari klockan 2 på natten når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen och hur högt på himlen solen därmed når.

Vinterstjärnbilder
Några för vintern klassiska stjärnbilder för oss på norra halvklotet är Orion, Kusken och Oxen. Orion bestående av bland andra stjärnorna Betelgeuse, Rigel och Bellatrix blir synlig med sitt bälte i skymningen lågt över horisonten i öster, och höjer sig sedan under nattens gång. Står vid midnatt en bit över horisonten i sydsydväst. Kusken med stjärnorna Capella och Menkalinan står en bit över horisonten i ostnordost när det mörknar. Intill finner du Oxen med stjärnorna Aldebaran och Elnath – faktum är att Oxen delar Elnath tillsammans med Kusken.

Främsta källor

UAP

Akronym för Unidentified Anomalous Phenomena. Ett färskare begrepp för ännu icke identifierade och förstådda fenomen. Tidigare stod akronymen för Unidentified Aerial Phenomena, men i och med ändringen till Anomalous, vidgar man begreppet att även gälla platser under vatten, på marken och untanför jordklotet.

Uttrycket, innehållande ordet Aerial, sägs ha skapats av ATIC för att indikera okända fenomen i luften och är alltså inte ett nytt begrepp, även om det populariserats i USA under de senaste åren. Akromymen anammades sedemera av vissa ufogrupper för att få bättre acceptans och legitimitet av undersökningarna, och komma bort från förkortningen UFO.

Detta kan du se på himlen i oktober

Många känner att de går in i en ledsam tillvaro, när vintermörkret sänker sig över landet. Själv njuter jag av mörkret, alldeles oavsett om det går att se några stjärnor eller inte. Det kan man ju dock ganska ofta göra, se stjärnor alltså, och det är såklart att det än mer förhöjer upplevelsen av vinterhalvåret. Mycket till vinter är det ju i och för sig inte längre, det blir mest regn och slask tyvärr. Jag minns svunna tider, när man kunde få uppleva ordentliga och friska köldknäppar, ned mot 30 minusgrader, under brinnande stjärnhimlar, när naturen låg tyst och stilla, inbäddad i ett djupt snötäcke. Ja, jag minns granars och tallars grenar, bågnande under den vita tyngden medan himlen ovanför skiftade i orange rosa lila mörkblått. Nu är sådana scener, i stora delar av landet, endast ett minne blott. Och värre ska det bli. Men vi lägger undergången åt sidan för en stund, och begrundar istället månadens astronomi, som bjuder på bland annat meteorregn och partiell månförmörkelse.

av Johan Fagervall

Planeter i oktober

Tidigt i gryningen lågt i öster kan du se Merkurius, planeten som rör sig i banan närmast solen. Planeten syns knappt en timme innan den försvinner i det allt starkare solskenet. Det här gäller endast månadens första dagar, sedan försvinner Merkurius i gryningsljuset för den här gången.

Venus är en annan planet du kan beskåda i oktober, den är ju gedigen och något mindre flyktig än skygga Merkurius. Venus ser du i ostnordost, den går upp innan klockan tre på natten. Den finns rätt högt i sydost när solens ljus utplånar den. Du ser Venus tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

En annan pålitlig planet är gulvitt lysande Jupiter. Jupiter går upp i nordost i skymningen och tonar bort i gryningen en bit över horisonten i väster. Du har alltså sällskap av planeten hela natten.

Saturnus tonar fram i sydost i skymningen. Stryker fram ganska lågt över horisonten och går ned i sydväst en bit in på natten.

Månen i oktober, inklusive partiell månförmörkelse

Fredag 6 oktober klockan 15.48 blir månen halv kommande. Den är då på väg ned bakom horisonten i nordväst. Tisdag 10 oktober och ons

dag 11 oktober sluter månen upp i Venus och stjärnan Regulus gemenskap i ostnordost. Lördag 14 oktober blir månen ny och åtta dagar senare, närmaste bestämt söndag 22 oktober klockan 5.29 blir månen halv kommande, och gör sig alltså redo för att bli full. Återfinns då bakom horisonten och går inte upp förrän närmare kvällen. Detta sker i sydsydost.

Tisdag 24 oktober och lördag 28 oktober ser du månen tillsammans med Saturnus respektive Jupiter. Även söndag 29 oktober kan månen ses nära Jupiter. Tillbaka till lördag 28 oktober: då blir nämligen månen full. Det sker på klockslaget 22.24. Månen syns då ganska högt i sydost. Det är en händelserik helg, för på lördag kväll 28 oktober, fortfarande, sker en partiell månförmörkelse. Detta på grund av att en del av månen (därav ”partiell”) passerar genom jordens skugga. Klockan 20.00 drar skådespelet igång. Månen når då jordens halvskugga och detta är inte synligt för blotta ögat. Men klockan 21.35 blir showen än mer sevärd, då når månen jordens helskugga. Månen återfinns då rätt högt i sydost. Som störst är förmörkelsen klockan 22.14. Det rör sig alltså om en partiell förmörkelse. Det är inte mycket av månen som förmörkas. Klockan 22.54 har månen rört sig ut ur helskuggan men förblir i halvskuggan ända fram till klockan 0.28 natten mot söndag 29 oktober. Läs mer här. Eller här.

Meteorregn

I början av oktober möter Jorden meteorregnet Draconiderna, som är av storleken mindre, med som mest 10 meteorer per timme. Nätterna mellan 6 – 10 oktober är bäst för observation av detta stjärnfall, i år med en topp i aktiviteten natten mellan söndag 8 oktober och måndag morgon 9 oktober. Är som mest framträdande tidigt på kvällen. Läs mer här.

I slutet av oktober är det dags för Orioniderna som fått sitt namn av att radianten ligger i stjärnbilden Orion. Orioniderna är stoft som har sitt ursprung i Halleys komet. Meteorregnet producerar som mest 20 meteorer per timme. Orioniderna når sin kulmen natten mellan fredag 20 oktober och lördag 21 oktober. Månen, som befinner sig i första kvarteret, går ned efter midnatt, vilket lämnar fältet fritt för meteorerna.

Solförmörkelse

Lördag 14 oktober är det återigen dags för en solförmörkelse som inte kan ses här i Sverige. Syns bäst i Nord- och Sydamerika. Det är inte en total förmörkelse utan en ringformig dito, vilket innebär att månen inte till fullo täcker solen. Här kan du läsa mer.

Och glöm nu inte att ställa om klockan natten mellan lördag 28 oktober och söndag 29 oktober!

Främsta källor

Seasky.org

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org

UFO-Sverige inspirerar till ny stor svensk ufofilm

UFO-Sverige och Archives for the unexplained står som inspiration för en ny stor svensk långfilm som går upp på biograferna juldagen 2022. Titeln är ”UFO Sweden”.
– Vi har inspirerats och lärt oss så mycket av UFO-Sverige, säger Victor Danell från Crazy Pictures.

Av Clas Svahn

Filmen ”UFO Sweden” är en ren spelfilm och handlar en foster-hemsplacerad tonå̊rsrebell som misstänker att hennes pappa inte ä̈r död utan har kidnappats av utomjordingar vilket får henne att ta hjä̈lp av en ufofö̈rening för att ta reda på sanningen. Filmen görs av gruppen bakom ”Den blomstertid nu kommer” som fick en Guldbagge som bästa nykomling 2019.
– Idén till filmen började gro under slutarbetet med ”Den blomstertid nu kommer” och vi startade arbetet på den direkt efter det att vi haft premiär. Men vi körde fast och det blev en period av kreativ ångest, säger Victor Danell.

*Hur det såg ut innan emblemet gjordes om i Photoshop. Foto: CLAS SVAHN*

För att få in lite nya idéer kontaktade Crazy Pictures manusförfattaren Jimmy Nivrén Olsson som bland annat skrivit ”Jägarna” och tillsammans med honom växte en historia fram. En historia där UFO-Sverige spelade en viktig roll.
– Vi hade hört talas om att det skulle finnas en ufoförening och så hade vi sett dokumentären ”Ghost Rockets” på SVT som handlade om UFO-Sverige och då insåg vi att de hade någon slags koppling till Norrköping. Så vi tog reda på mer och förstod att UFO-Sverige är en organisation som arbetar med att utreda mystiska och oförklarliga fenomen, säger Olle Tholén från Crazy Pictures.

*En scen tagen ur ”pitchen” där UFO-Sverigs verkliga emblem förvandlats till UFO Swedens. Mycket av det som syns på bilden kommer från AFU. Foto: CRAZY PICTURES*

En ny bild av UFO-Sverige
UFO-Sverige kom in tidigt i det projekt som nu är på väg att förvandlas till filmen ”UFO Sweden” där ”UFO” ska uttalas på svenska. Under resans gång har vi träffat Crazy Pictures, fått läsa manus och visat upp AFU:s lokaler i Norrköping för en stor del av filmteamet. Dessutom fick några medlemmar ur UFO-Sveriges styrelse vara med när Crazy Pictures i slutet av augusti 2020 filmade sin ”pitch”, alltså den korta film som skulle sälja in själva idén till de som var tänkta att gå in med pengar i projektet. I filmen syns en rad föremål lånade från AFU.
– Vi tog inspiration av UFO-Sverige och så placerade vi filmens huvudperson mitt i den här världen, säger Olle Tholén.

*Emblemet för den påhittade ufogruppen ”UFO Sweden”. Foto: CRAZY PICTURES*

– När det gällde det riktiga UFO-Sverige visste vi att det var en grupp ideellt arbetade människor som satt i en för-eningslokal och letade efter ufon, och då har man vissa fördomar. Så vi gick ned till AFU och tänkte att det här blir lite kul. Men direkt förstod vi att det inte alls var den typen av människor som vi hade förväntat oss. Det här var kritiskt granskande och vetenskapligt intresserade människor som verkligen vill finna svar på de här ufofenomenen, säger Victor Danell.

Victor Danell erkänner att den nya bild han fick av UFO-Sverige nästan var svår att ta in eftersom han och de övriga i Crazy Pictures hade en så starkt rotad fördom.
– Vi har inspirerats och lärt oss så mycket av UFO-Sverige och skapat ett filmäventyr av detta, vilket har varit väldigt, väldigt kul.

Den 7 juni fick övertecknad, Anders Berglund, Johan Gustavsson och Tobias Lindgren möjlighet att hålla en heldagskurs om ufo och UFO-Sveriges arbete för hela filmteamet i Crazy Pictures lokaler i Norrköping. På plats fanns inte bara Crazy Pictures själva utan också samtliga skådespelare som då var klara för filmen samt personer som ska jobba med filmen på olika sätt.

Under sju timmar genomfördes ett slags fältundersökarkurs i miniformat där de på coronasäkert avstånd utspridda åhörarna fick lära sig om misstolkningsfenomen, UFO-Sveriges historia,
rapportcentralens arbete, hur bilder analyseras och dessutom fick prova på att lösa olika rapporter.

*UFO-Sverige i ett möte med Crazy Pictures 27 november 2018. Foto: CLAS SVAHN*

**Guidad tur på AFU**
Den 17 juni fick också valda delar av teamet en guidad tur i AFU:s lokaler runt Ljuragatan för att bland annat teamets scenograf My Slögher skulle hitta inspiration. Och ett antal föremål som förvaras där kommer återigen att lånas ut till Crazy Pictures när teamet bygger upp ”UFO Swedens” föreningslokal i sin studio i Norrköping.
För UFO-Sveriges del kan den nya filmen innebära ett lyft på samma sätt som dokumentären ”Spökraketerna” (”Ghost Rockets”) gjorde när den sändes på SVT 2015.

Den gången följde filmarna Kerstin Übelacker och Michael Cavanagh för-eningen under drygt fyra år med fokus på de två expeditionerna till sjön Nammajaure 2012 och 2014 där UFO-Sverige letade efter en sjunken spökraket. Filmen gav en rad nya medlemmar och gjorde att UFO-Sverige hamnade i massmediernas fokus under lång tid.
”UFO Sweden” kommer att börja spelas in i början av september i år för att ha premiär juldagen 2022.

*UFO-Sveriges Johan Gustavsson berättar om Rapportcentralens arbete för Crazy Pictures 7 juni 2021. Foto: CLAS SVAHN*

Så fick Crazy Pictures inspiration till ”UFO Sweden”

Det var tydligt att intresset för den kommande filmen ”UFO Sweden” är mycket stort hos Sveriges ufointresserade. Närmare 300 personer lyssnade till de två presentationer som filmkollektivet Crazy Pictures gav av sitt arbete med filmen under ufoexpot i Norrköping.

Av Clas Svahn

Den 25 december är det premiär på långfilmen ”UFO Sweden”, en film som hämtat sin inspiration från UFO-Sverige och det arbete som organisationen utför. Och det är ingen tvekan om att filmen kommer att skapa en förnyad diskussion om såväl ufo som fenomen som UFO-Sverige.

Under de två jubileumsdagarna i Norrköping ställde Crazy Pictures upp och gjorde två timslånga presentationer där man visade delar av den kommande filmen samt bakom scenen-klipp och bilder. Victor Danell och Albin Pettersson berättade om hur de fått idén till att göra en film om en ufoförening efter att de sett dokumentären ”Ghost Rockets” och sedan besökt AFU och UFO-Sverige.

Under den första dagens presentation beskrev Victor Danell mötet med UFO-Sverige så här:
– Vi hade aldrig hört talas om UFO-Sverige innan, en svensk ideell förening som söker efter det okända. Det var ju för bra för att vara sant för oss ur ett filmperspektiv! Det var den ultimata underdoghistorien om några som nästan från ett gräsrotsperspektiv söker efter svar på de absolut största frågorna. Och den fantastiska tanken att tänk om det är dom som faktiskt knäcker gåtan, tänk om det är dom som finner svar på om, och i så fall vad, som finns där ute. Vi var bara tvungna att kolla upp detta mer.

– Så vi sökte upp UFO-Sverige och till vår stora chock insåg vi att de sitter med sin rapportcentral i Norrköping vilket gjorde oss ännu mer förundrade över att vi aldrig hade hört talas om dom. Och att de dessutom sitter tillsammans med AFU, Archives for the unexplained, alltså världens största ufoarkiv, som jag då insåg att jag såg deras lokaler från mitt sovrumsfönster, då blev det helt plötsligt väldigt påtagligt och nära.

*Albin Pettersson, Håkan Ehn, Inez Dahl Torhaug, Jesper Barkselius och Victor Danell på UFO-Sveriges stora expo i Norrköping den 28 maj 2022. Foto: Clas Svahn*

Efter det första mötet med UFO-Sverige fick medlemmarna i Crazy Pictures sin bild av hur en ufointresserad är och tänker helt förändrad, berättade Victor Danell. Här hittade de inte några ET-troende foliehattar utan kritiskt granskande, ödmjuka och vanliga människor som sökte svaren på de stora gåtorna.

– Vi ska vara ärliga. Från gemene man finns det kanske en viss fördom kring folk som sysslar med ufon. Det är kanske inte det vanligaste intresset. Och jag var en av dem som undrade vad det var för människor som vi skulle få träffa. Det kunde vara lite vad som helst kände vi.
– Men gissa att vi blev förvånade när vi möter rationellt tänkande och kritiskt granskande personer som inte är ute efter att proklamera någon sanning utan är precis som vi, kittlade och fascinerade och nyfikna på den här gåtan. Och det gjorde det hela ännu mer intressant för oss. För helt plötsligt blev det fantastiska kring den här ufoföreningen också mer relaterbart och jordnära.

Succé för ufoutställningen på Arbetets museum

Nu är den öppen, utställningen ”UFO Norrköping” på Arbetets museum. Och invigningsdagen den 11 mars blev en enorm succé.

Av Clas Svahn

Hundratals intresserade köade för att kunna vara med om att se den fantastiskt fina utställningen denna dess första dag.
proj

Här finns bland annat en gammal diaprojektor som visar bilder från arkivets samlingar men i själva verket är det inga diabilder utan digitala foton som visas. Foto: Tobias Lindgren.

Här finns också en massa spännande lådor med texter om diverse fall, mest med Östergötland i fokus, och en interaktiv karta där man kan kika på olika inspelningsplatser där Crazy Pictures filmade under inspelningen av ”UFO Sweden” och ett antal vittnesberättelser som AFU har på band. Nu går de att lyssna på i gamla Kobratelefoner.

En del av utställningen visar det rum som Crazy Pictures skapade åt UFO Swedens rapportcentral. Och visst finns det likheter med AFU!

Här finns också två teveskärmar där en av de filmer som UFO-Sverige tog fram inför fältundersökarkursen 2022 och där besökaren får agera undersökare och kolla vad man minns från händelsen. En annan skärm visar bilder av misstolkningsfenomen som man ska gissa på och ytterligare en visar min intervju med piloten Sven Hjalmarsson.

Utställningens chef, Johanna Haverlind, konstaterar på museets webbplats: ”Ufo-arkivet har helt klart väckt något hos oss på museet. Vi fångades av sökandet efter fakta och passionen hos människorna som arbetar där”

Publikrekord, ett tydligt tecken på att ufo och det okända är någon som många är intresserade av. Foto Clas Svahn.

Vid lördagens invigning konstaterade museets chef Niklas Cserhalmi att AFU:s och UFO-Sveriges arbete går helt i linje med vad museet står för: Källkritiskt granskande. Sedan fick jag och Olle Tholén från Crazy Pictures berätta lite kort om vad Olle Tholén kallade för det ”kärleksförhållande” som uppstått mellan UFO-Sverige, AFU och filmkollektivet. Och det kunde jag bara skriva under på. Vårt samarbete började 2018 men har alltså inte slutat bara för att filmen haft premiär utan det fortsätter. Museechefen

Chefen för Arbetets Museum Niklas Cserhalmi säger några väl valda ord. Foto: Clas Svahn.

Själva invigningstalet stod Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl för. Där hyllade hon utställningen, alla inblandade och konstaterade att väldigt många norrköpingsbor sökt sig hit denna dag:

– Jag har aldrig sett så många i det här rummet tidigare. Och det är väldigt roligt att se så många här för en väldigt stor besöksanledning. Och det är fantastiskt att vi har samlats över en ufoförening, en biofilm och ett museum. Och som förtroendevald har jag under många år hört talas om just ufoföreningen. Så redan innan jag fick den här inbjudan i dag så hade jag lite koll, sa Sophia Jarl.

Och Sophia Jarl konstaterade att AFU är en av de många udda sakerna som Norrköping är känt för:

– Och man kan väl säga att ufoföreningen är en av de sakerna och väl värd att komma till Norrköping för. Att sedan föreningens eldsjälar blir inspiration för en biofilm som gör stor succé runt om i Sverige, det är ju också värt att nämna väldigt många gånger. Och så står vi här i dag på ett av, skulle jag säga, Sveriges finaste museer.
invingning

Clas Svahn, Olle Tholén och Sophia Jarl öppnar utställningen UFO Norrköping. Foto: Peter Brink.

Sophia Jarls sa också att hon först inte vetat vad hon skulle tro om ufo men efter att ha tänkt efter konstaterade hon att universum är stort:

– Det är väl inte troligt att bara är vi på jorden som finns där ute. Någonstans tror jag väl att det finns något slags liv i universum sa Jarl och noterade att hon är utbildad biolog.

– Men en sak är klar. Ufon väcker både känslor och funderingar – och kanske lite rädsla hos oss alla också. Det är mycket vi inte vet.

Det skålades i cider och minglades och jag ställde mig vid insläppet och pratade med så många jag orkade. Säkert ett fyrtiotal. Och strömmen av folk ville aldrig ta slut och många kom snart fram till att de skulle komma tillbaka för att kunna titta på allt i utställningen i lugn och ro.

På en annan våning höll Anders Liljegren och Tobias Lindgren till och visade UFO-Sveriges rapportdatabas och en del spännande föremål som jag haft med mig. Bland annat Väddömetallen, Anundsjöstenen och en sten som Ante Jonsson sagt att han fått med sig från planeten Prio. Men mest intresse lockade en stor meteoritbit från ett nedslag i USA för 50 000 år sedan och som den som ville kunde få hålla i handen och känna på. Det var mycket uppskattat!

Tobias Lindgren förevisar ett tungt föremål som garanterat kommit från rymden, en metorit. Foto: Clas Svahn

Thomas Michanek var också på plats och minglade med folk och berättade om vår verksamhet. Även Peter Brink från AFU anslöt. micha

Thomas Michanek får frågan om han tror på liv i och besök från rymden, utav SVT:s reporter.
En linsöverstrålning kan ni se nere på Thomas byxor, ett vanligt misstolkningsfenomen. Foto: Clas Svahn.

En timme efter invigningen stod jag på scenen på våning 6 och berättade om AFU och UFO-Sverige. Det var fullsatt i salongen vilket innebar cirka 140 personer då många stod vid dörrarna.

scen1

Fullt när Clas Svahn, Olle Tholén och Victor Danell om dagens ämne från scenen. Foto: Thomas Michanek.

När jag pratat klart anslöt Olle Tholén och Victor Danell från Crazy Pictures och så satte vi oss i en soffa på scenen medan Mårten Mellberg från museet ställde frågor. Det blev mycket prat om filmen givetvis men när publiken fick ställa sina frågor kom mycket att handla om ufo och UFO-Sverige samt AFU och våra lokaler. För det börjar folk förstå – att AFU behöver nya lokaler för att kunna fortsätta växa. scen1

Panelen svarar på museets Mårten Mellberg och publiken frågor. Foto: Thomas Michanek.

Utställningen ”UFO Norrköping” pågår till den 5 november och inträdet är gratis. Den som vill kan köpa böcker om ufo i museets butik.

Mer på:

SVT ÖST

P4 Östergötland

Haines, Richard F. (1937 -)

Amerikansk psykolog och ufolog som under många år arbetat med observationer gjorda av piloter. Richard Haines fick sin Ph.D i experimentell psykologi vid Michigan State University 1964. Haines har även fokuserat mycket på bildanalyser. Mellan 1964 - 1988 arbetade Haines inom olika positioner vid NASA Ames Research Center i Kalifornien. 1999 grundade Haines tillsammans med Ted Roe organisationen NARCAP (National Aviation Reporting Center on Anomalous Phenomena) som ägnar sig åt att undersöka iakttagelser av föremål i luften som utgör ett potentiellt hot mot flygsäkerheten.

Länk till hemsida

Karlsson, Gunnar (1946-)

Gunnar Karlsson kom med som medlem i UFO-Sverige 1997 i och med sammanslagningen mellan Enköpings UFO-förening och Sala UFO-förening till Enköping-Sala UFO-förening.

År 2007 invaldes Gunnar till posten som kassör i och med Riksstämman i Visby. Gunnar avslutade sitt uppdrag som organisationens kassör 2018. Gunnar är ansvarig för UFO-Sveriges modeller där han bygger och renoverar, när vi vill presentera ett intressanta fall i modellform.

Några av de modeller Gunnar gjort:

Händelsen som Marius Dewilde råkade ut för i Quaroble, Frankrike 1954.
Händelsen i Trehörningsjö 1969 med Kjell Näslund.
Händelsen i Håknäs 1991.
Händelsen i Socorro 1964 med Lonnie Zamora.

Ståndpunkt i ufofrågan: Genom fortsatta noggranna undersökningar, hoppas jag att vi har en förklaring och lösning på alla fall.

Kecksburgincidenten

Kecksburgincidenten, även kallad Pennsylvanias Roswell tros ha varit en medelstor meteor som färdades över himlen en seneftermiddag den 9 december 1965 och som kunde ses av tusentals människor i delstaterna Michigan, Pennsylvania och Ohio bland andra. Enligt några vittnen slog föremålet ner i skogen utanför Kecksburg, Pennsylvania och teorierna om vad det egentligen var har varit många.

Hemliga Sällskap

Tempelriddarna - Graalens väktare: Bildades år 1119 som en militär-religiös orden, kallades även i början för Kristi fattiga riddare.
Lockade unga män att slåss med svärd i Kristus namn.

källa: boken "Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter" https://www.afushop.se/store/p/0/svahn,-clas-sekter-hemliga-s%C3%A4llskap-i-sverige-och-v%C3%A4rlden-553136

Illuminati: År 1785 var Illuminati ett ungt sällskap, bildat bara nio år tidigare, den 1 maj 1776, av den då 26 år gamle professorn i kyrkorätt och praktisk filosofi Johann Adam Weishaupt.
Och den italienske fysikern Galilei hyllades då han kunde bevisa att astronomen Kopernikus hela tiden hade haft rätt med sin teori om att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom.

källa: Illuminati

Frimurarna: Frimurare som har lämnat orden har även berättat om kontroversiella ritualer där medlemmar läggs i likkistor eller där värjor och dödskallar förekommer.
För att gå med i Frimurarna måste du vara av manligt kön, minst 24 år och ha två personer som går i god för dig. Men Frimurarna har också beskrivits som ett maktnätverk av personer högt upp i samhället som hjälper varandra på olika sätt.

källa: https://nyheter24.se/nyheter/868628-8-hemliga-sallskap-i-sverige-som-ingen-vill-att-du-ska-kanna-till

Kelly-Hopkinsvillefallet

Ett av de tidigaste och mer omskrivna fallen av en så kallad närkontakt av tredje graden inträffade intill den lilla orten Kelly västra Kentucky natten mellan den 21-22 augusti 1955. Händelsen innefattade totalt 10 vittnen och började på kvällen den 21 augusti när en av de inblandade, Billy Ray Taylor, var ute för att hämta vatten från brunnen på familjens gård. Billy Ray Taylor fick då se ett objekt passera över gården på låg höjd för att därefter sänka sig ned mot en ravin intill gården.

En tid senare började familjens hund att skälla och när två av vittnena, Billy Ray Taylor och Lucky Sutton, gick ut ur huset fick de se en lysande figur, en dryg meter hög närma sig huset. Varelsen hade ett oproportionellt stort huvud jämfört med övriga kroppen, spetsiga öron, långa armar med kloförsedda händer och gula lysande ögon. Varelsen tycktes vara silverfärgad och gick med armarna höjda. De två vittnena gick in i bostadshuset och hämtade varsitt gevär. När varelsen sedan befann sig på 6-7 meters avstånd avlossade bägge två sina vapen vilket resulterade i att varelsen gjorde en piruett och försvann utom synhåll.

Under flera timmars tid iakttogs därefter liknande varelser runt omkring huset. Vid flera tillfällen besköt vittnena varelserna. Vid ett tillfälle besköts en av varelserna på mycket nära håll genom en fönsterskärm. Varelsen föll tillbaka och försvann utom synhåll. Vid ett annat tillfälle besköts en av varelserna när den stod på en gren på ett intilliggande träd. Varelsen flöt då mot marken snarare än att falla. Varelsen var dock tillsynes oskadd då den rörde sig bort från platsen.

En annan varelse dök då upp runt hörnet på huset och Lucky Sutton avlossade då sitt gevär på mycket nära håll och kunde då höra ett ljud som lätt som om kulorna träffade metall. Efter ytterligare möten med varelserna hoppade till slut vittnena in i två bilar och körde till polisstationen i den intilliggande staden Hopkinsville. Så väll den lokala polisen som militärpolis från det närliggande Fort Campbell åkte ut till platsen men varelserna var borta.

När familjen senare på natten lagt sig för att försöka sova återkom varelserna på nytt och vittnena öppnade återigen eld mot varelserna. Sista observationen av varelserna gjordes klockan 04.45 på morgonen. Kelly-Hopkinsville fallet har förslagits vara både en bluff men även en förklaring i form av förrymda apor har föreslagits. Ingen av förklaringarna har dock kunnat styrkas och närvarande poliser som mötte vittnena den aktuella natten har bedömt dom som trovärdiga.

Tellander Andersson, Victoria (1985-)

Victoria Tellander Andersson valdes 2017 in som sekreterare i UFO-Sveriges styrelse. Hon har sedan 2016 varit ansvarig för organisationens Instagram-konto.

Ståndpunkt i ufofrågan: Det här är ett otroligt brett område som omfattar en rad olika fenomen, allt från oförklarade naturfenomen till rapporter om besynnerliga närkontakter. Jag önskade att svaret på ufofrågan var så enkelt (och häftigt) som att vi får besök från andra världar men jag tror att verkligheten är mycket mer komplicerad än så. Jag är vetenskapligt lagd men håller sinnet öppet och ett öga mot himlen.

Michanek, Thomas (1963-)

Thomas Michanek är medlem i UFO-Sveriges styrelse sedan 2017 och är nu huvudadministratör för UFO-Sveriges sidor och grupper på Facebook. Thomas medverkar också regelbundet i poddcasten UFO-Sverige och är sedan 2024 styrelsemedlem i AFU (Archives for the Unexplained).

Thomas är utbildad fältundersökare sedan 2013, och deltog i UFO-Sveriges undersökningsprojekt Kolmården 2015 och Yngaren 2018. Han fungerade som valberedning i UFO-Sverige 2016/17, och var även huvudansvarig för UFO-Sveriges 50-årsjubileum 2022.

Thomas har intresserat sig för ufo och andra oförklarade fenomen sedan mitten av 1970-talet. Han blev först medlem i ufo-föreningen GICOFF, men har sedan 1980-talet varit medlem och prenumerant i UFO-Sverige.

Thomas har studerat till civilingenjör i Datateknik vid Linköpings universitet (1983-89), och har senare även läst kurser i filosofi, etnologi och astronomi. Yrkesmässigt har han arbetat som teknikinformatör för olika teknikföretag i Linköping, Malmö och Uppsala.

Thomas är uppväxt i Karlstad, men flyttade 1983 till Linköping för att studera och bor sedan hösten 2023 i Norrköping. Fritidsintressen utgörs bl.a. av löpning, skidåkning, studentliv (alumni), gamla kulturer och retrodatorer.

Ståndpunkt i ufofrågan: Det finns med säkerhet flera olika förklaringar till de hittills oförklarade observationerna och upplevelserna. Det rör sig alltså om olika fenomen som rapporteras och av UFO-Sverige betecknas som ufo. Några kan vara okända naturfenomen, exempelvis plasmafenomen som kan vara besläktat med klotblixtar. Andra skulle kunna vara hemliga militära flygprojekt. Det finns dock rapporter som med svårighet kan tolkas på annat sätt än att en icke-mänsklig intelligens på något sätt är inblandad, och dessa utgör den verkliga ufo-gåtan. Men för mig personligen är ändå hypotesen om fysiska besök av utomjordiska varelser från andra planeter den minst troliga - jag tror att förklaringen är mer komplicerad än så.

Fordonstörningsfall

Vid ett stort antal observationer genom åren har vittnen beskrivit hur de upplevt att det fordon de färdats i påverkats på olika sätt i samband med observationen. Det vanligast förekommande är så kallade bilstoppsfall. I regel rör det sig i dessa fall om iakttagelser på när håll där observatören upplevt att fordonets motor, belysning och instrumentpanel helt slutat fungera i samband med iakttagelsen. Inte sällan har vittnena beskrivit att bilen därefter startat upp av sig självt igen när det observerade föremålet försvunnit. I många fall har vittnen även beskrivit att bilradion påverkats samtidigt som övriga komponenter i bilen. En känd serie av bilstoppsfall inträffade i Levelland, Texas i november 1957. Den brittiske ufologen Geoff Falla har sammanställt en omfattande katalog över rapporter med fordonspåverkan över hela världen som sträcker sig mellan 1944-2004.

Läs mer!

UFO SWEDEN

Den 25 december har Crazy Pictures långfilm ”UFO Sweden” premiär på SF:s biografer runt om i Sverige. En film som har inspirerats av UFO-Sverige och AFU, Archives for the unexplained.

Av Clas Svahn

”UFO Sweden” är filmen om den unga Denise som tar hjälp av en ufoförening för att försöka hitta sin försvunna pappa. Och det blir en actionladdad, rolig och spännande film på nästan två timmar som biopubliken kommer att bjudas på.

Med en budget på 39 miljoner kronor har det Norrköpingsbaserade filmkollektivet tänkt tanken: Vad skulle hända om den där källarlokalsföreningen skulle komma svaret på ufogåtan på spåren?!

Och den föreningen är alltså UFO-Sverige och källarlokalerna hittar vi på Ljuragatan i Norrköping där AFU håller till.

*En del av UFO Swedens föreningslokal som den såg ut i början av planeringen för filmen. Flera av föremålen kommer från AFU. Foto: Wepix*

Crazy Pictures upptäckte UFO-Sverige och AFU genom Michael Cavanaghs och Kerstin Übelackers dokumentärfilm ”Ghost Rockets” (2015) och det var först då som en av medlemmarna i filmkollektivet, Victor Danell, förstod att han bodde nästan granne med AFU – han kunde se porten till en av lokalerna från sitt fönster.

*En anslagstavla i UFO-Swedens föreningslokal där det för filmen skapade emblemet syns i mitten.*

– Vi hade aldrig hört talas om UFO-Sverige innan, en svensk ideell förening som söker efter det okända. Det var ju för bra för att vara sant för oss ur ett filmperspektiv! Det var också den ultimata underdoghistorien om några som nästan från ett gräsrotsperspektiv söker efter svar på de absolut största frågorna. Och tänk om det är dom som faktiskt knäcker gåtan, tänk om det är dom som finner svar på om, och i så fall vad, som finns där ute. Vi var bara tvungna att kolla upp detta mer, berättar Victor Danell.

– Så vi sökte upp UFO-Sverige och till vår stora chock insåg vi att de sitter med sin rapportcentral i Norrköping vilket gjorde oss ännu mer förundrade över att vi aldrig hade hört talas om dom. Och att de dessutom sitter tillsammans med AFU, alltså världens största ufoarkiv, som jag insåg att jag kunde se från mitt sovrumsfönster, då blev det helt plötsligt väldigt påtagligt och nära.

Den 20 augusti 2020 spelade Crazy Pictures in en trailer för filmen med Jesper Barkselius vid telefonen. En scen som skulle ingå i en marknadsföringskampanj för att få in fler intressenter i projektet. Foto: Clas Svahn

Efter det första mötet med UFO-Sverige på hösten 2018 fick medlemmarna i Crazy Pictures sin bild av ufointresserade helt förändrad, berättar Victor Danell. Här hittade de inte några ET-troende foliehattar utan kritiskt granskande, ödmjuka och vanliga människor som sökte svaren på de stora gåtorna, enligt hans eget sätt att beskriva det.

– Men gissa att vi blev förvånade när vi mötte rationellt tänkande och kritiskt granskande personer som inte var ute efter att proklamera någon sanning utan var precis som vi, kittlade och fascinerade och nyfikna på den här gåtan. Och det gjorde det hela ännu mer intressant för oss. För helt plötsligt blev det fantastiska kring den här ufoföreningen också mer relaterbart och jordnära.

Det var den spännvidden, de vanliga människor som söker svaren på de största gåtorna, som gjorde att filmkollektivet redan samma dag som de hade besökt AFU bestämde sig för att göra en ny film, säger Victor Danell.

– När vi gick därifrån visste vi att det här var vår nästa film. Det här är exakt det vi går igång på som filmskapare, när det vardagliga, det mänskliga, relaterbara, möter det fantastiska äventyret, det spektakulära, det existentiella.

Här föddes idén till filmen. Crazy Pictures rader som Victor, Albin, Hannes och Olle skrev i AFU:s gästbok i samband med sitt första besök på arkivet den 10 september 2018. Och där skrev de: ”Tack för ett otroligt inspirerande möte! Vem vet vad detta kan leda till.”. Foto: Clas Svahn

Och det gick fort från idé till handling. Även om vi i UFO-Sverige kanske inte riktigt förstod det alldeles från början. Då var projektet hemligt och kanske också lite luddigt.

Som den 27 november 2018 då delar av UFO-Sveriges styrelse och AFU blev inbjudna till Crazy Pictures ateljé på ett industriområde i Norrköping. Då fanns hela filmkollektivet på plats och det var då som vi för första gången fick höra talas om att Crazy Pictures hade gått från att vara ännu en grupp på studiebesök till att börja arbeta på ett nytt filmprojekt.

Men hemlighetsmakeriet var alltså stort och trots att vi samlades runt ett bord för ett timslångt samtal fick vi bara veta att den nya idén till en film handlade om ett ”eventuellt science fiction-liknande projekt” och att de ville testa en del idéer på oss för att höra vad vi tyckte var realistiskt.

Att vi skulle komma att bli en del av detta andades ingen ett ord om. Att filmen skulle heta ”UFO Sweden” och att det fanns paralleller till UFO-Sverige fick jag, Carl-Anton Mattsson och Anders Liljegren veta först den 23 maj 2019 vid ett nytt möte på Crazy Pictures.

Den 3 november 2021 besökte några ur AFU inspelningen när en scen i UFO Swedens föreningslokal skulle filmas. Inspelningen gick att följa på en storbildsteve en våning upp medan filmningen genomfördes i Crazy Pictures källare. Foto: Clas Svahn

Ett halvår tidigare var beskedet från filmarna betydligt vagare:

– Vi har tänkt låta filmen kretsa kring en fysiklärare som tror att hans familj har blivit bortförd av något slags utomjordingar eller högre makt och han jagar svar på vart de har tagit vägen. Tillsammans med en av skolans bråkiga elever ger han sig ut i en osannolik och mer och mer olaglig kamp för att få svar på det här, sa Victor Danell då.

När jag frågade Victor Danell inom vilka gränser filmen skulle hålla sig svarade han att de lockades av att förankra det hela i verkligheten men också att de tänkte tänja på gränserna och nämnde filmen ”Interstellar” som ett exempel på det.

– Vad tänker du om ”Stranger things”? frågade jag och fick svaret:

– ”Stranger things” är ett jättebra exempel men kanske lutar den lite mer åt en sagovärld än det vi är ute efter, svarade Victor Danell för fyra år sedan.

I dag beskriver Crazy Pictures ”UFO Sweden” som en blandning av just ”Stranger things” och ”Arkiv X” som får mötas i den östgötska myllan. Men då, i november 2018, hade Victor Danell inte sett mer än enstaka avsnitt av ”Arkiv X”.

Under mötet den 27 november, som alltså ägde rum några månader efter det att Crazy Pictures besökt AFU och fått idén till filmen, nämnde Victor Danell hur filmarna hade börjat titta på fenomen som norrsken och solstormar som kunde bli en del av filmens handling och hur dessa kunde skapa andra typer av fenomen på jorden. De hade också funderat kring relativitetsteorin, maskhål och gravitationen. Detta var några av de saker vi diskuterade runt bordet den där eftermiddagen.

Victor Danell funderade också över hur magnetiska fält i rymden skulle kunna utgöra grunden för något slags kommunikation från ett fjärran stjärnsystem eller från utomjordingar på närmare håll. Detta grundat i fysikens lagar.

Victor Danell berättar i november 2018 om hur Crazy Pictures använt en modell av en helikopter när man skapade en ”Den blomstertid nu kommer”. Där störtar en helikopter i en kyrka, båda modeller. Foto: Clas Svahn

När jag under samtalet konstaterade att en biobesökare inte alltid måste förstå hur allt förhåller sig till fysikens lagar men att det som visas på duken åtminstone måste vara plausibelt svarade Victor Danell:

– Man måste vara med på det, kanske ha hört om det och tycker att det är rimligt. Sedan tar man det ett eller två eller kanske fem steg längre och skapar ett äventyr. Men vi vill stanna på jorden.

Sedan fick vi som satt runt bordet frågan om vi hade några exempel på försvinnanden kopplade till ufo som kanske hade med magnetism eller gravitation att göra och den frågan hade vi egentligen inga bra svar på. Vi kom egentligen bara på Travis Waltons försvinnande 1975 och Frederick Valentich som försvann för gott 1978.

– Jag tänker att om det finns något där ute, långt, långt bort, så kan de vara något helt annat än vi kan föreställa oss. En naturkraft i en annan dimension. Ett intelligent fenomen som av misstag orsakar problem här på jorden. Som många misstolkar och tror att de har blivit bortförda vilket ger ett hopp om att återse dem, sa Victor Danell då.

Det är ingen tvekan om att ”UFO Sweden” är en genomtänkt film och att gruppen bakom den har grubblat mycket över hur den ska framställas som både övernaturligt spännande men också jordiskt trovärdig på ett begripligt sätt.

Under vår diskussion i november 2018 pratade vi även om klotblixtfenomenet som i sig är ett ännu ej förstått fenomen och om solstormar, gammautbrott i andra solsystem och jordens magnetfält.

– Kanske skulle en solstorm kunna slita sönder det magnetiska fältet och släppa igenom delar av signaler från ett annat solsystem, spekulerade Victor Danell.

– Och tänk om alla fenomen som kommer in till er bara är ”slasken” av det som kommer igenom. Ljusfenomen, oförklarade händelser, osynlig strålning som tränger igenom folks kroppar, allt som folk upplever som oförklarligt. Tänk om allt detta bara är filtrerad kommunikation som annars stoppas av jordens magnetfält.

UFO-Sveriges och AFU:s Clas Svahn, Johan Gustavsson, Anders Liljegren, Tobias Lindgren och Carl-Anton Mattsson träffar Crazy Pictures Albin Pettersson, Victor Danell, Rasmus Råsmark, Olle Tholén och Hannes Krantz i filmarnas lokaler den 27 november 2018. Foto: Clas Svahn

När övertecknad, Johan Gustavsson, Tobias Lindgren, Anders Liljegren och Carl-Anton Mattsson hade detta samtal med Crazy Pictures hade filmarna flera kortfilmer och en långfilm bakom sig, ”Den blomstertid nu kommer”. En film som gav dem pris som bästa nykomling vid Guldbaggegalan 2019.

– Så fort vi haft premiär på ”Den blomstertid nu kommer” började vi skriva på ”UFO Sweden”, berättade Victor Danell senare.

– Och vi tänkte länge på vad filmen skulle heta för ”UFO-Sverige” det är ett så genialt namn som säger liksom allt. Vi tänkte på ”UFO-klubben” och alla möjliga jättedåliga alternativ men till slut kom vi fram till att vi halvstjäl namnet och kallar den ”UFO Sweden”, vilket var ett bra beslut. Och det visade sig att vi skulle komma att ha ett nära samarbete med UFO-Sverige när vi gör det här.

*Inspelningsledningen följer det kameran visar från ett rum intill UFO Swedens föreningslokal. Scenen filmades den 3 november 2021. Foto: Clas Svahn*

*UFO Swedens föreningslokal som den såg ut den 3 november 2021. Foto: Clas Svahn*

Och så blev det. Jag fick läsa ett tidigt manus och komma med synpunkter när det gällde vilka termer som skulle användas och kontrollera om något kändes alldeles fel när det gällde hur en ufolog tänker och agerar. Däremot har ingen av oss påverkat själva filmens handling eller utformning.

I ett senare skede lånade Crazy Pictures ett stort antal föremål från AFU och många av dessa kommer också att synas i filmen, inte minst i den föreningslokal som placerats i en källare där fönstren gjorts så lika dem på Ljuragatan som möjligt. Allt för att skapa en autenticitet.

Men ett viktigt föremål hade vi inte i våra samlingar – den Volkswagen Caravelle av 1990 års modell som kom att bli UFO Swedens föreningsbil. Minibussen används flitigt i filmen och började sin bana som gul innan den lackades om till blå av filmarna och sedan fick lacken repad och sliten för att inte se för ny ut. Någon föreningsbil har verklighetens UFO-Sverige aldrig haft.

*I vindrutan på föreningen UFO Swedens bil ligger material från AFU. Foto: Clas Svahn*

På en ruta i UFO Swedens bil, som har en viktig roll i filmen, sitter en äkta klisterdekal från utställningen i Köping och en dekal som Crazy Pictures har skapat enkom för filmen. Foto: Clas Svahn

*Några dekaler på UFO Swedens bil är äkta och kommer från AFU. Foto: Clas Svahn*

*Clas Svahn vid UFO Sweden-bilen iklädd en kostym modell tidigt 1990-tal och ett par glasögon från samma tidsperiod. Foto: Anneli Åstebro*

Minibussen kom att smyckas med en rad dekaler från danska Sufoi, Norsk UFO Center och UFO-Sveriges utställning i Köping på 1980-talet. Men också från den påhittade ”NKPG UFO Sweden” som ändå skulle kunna sägas ha sin förlaga i det som en gång var UFO-Norrköping och som sedan blev Norrköpings UFO-förening med bland andra Anders Liljegren och Håkan Blomqvist som drivande krafter.

*Håkan Ehn, som spelar Gunnar och Jesper Barkselius, som spelar Lennart Svahn, filmas av Crazy Pictures Rasmus Råsmark i en paus den 7 juni 2021. Foto: Clas Svahn*

Och UFO Norrköping får faktiskt ett nytt liv nu i vår då Arbetets museum öppnar en stor utställning med titeln ”UFO Norrköping” där AFU och UFO-Sverige har en viktig roll.

Den 7 juni 2021 höll jag själv, Anders Berglund, Johan Gustavsson och Tobias Lindgren en heldagskurs för filmare och skådespelare och annan personal som skulle jobba med filmen. Det blev en starkt komprimerad version av den årliga fältundersökarkursen och den hölls i Crazy Pictures lokaler. Eftersom det fortfarande var coronapandemi satt alla utspridda i det luftiga utrymmet och många hade munskydd på sig. Dessutom fick alla som skulle vara med ta ett snabbtest innan de fick gå in i lokalerna. Skulle någon ha blivit sjuk hade det riskerat att försena hela filmprojektet.

*Rapportcentralens Johan Gustavsson berättar om hur UFO-Sverige arbetar under kursdagen för filmteamet den 7 juni 2021. Foto: Clas Svahn*

Men Crazy Pictures var långt ifrån okunniga när det gällde ufofenomenet eller hur UFO-Sverige arbetar. Såväl Victor Danell som manusförfattaren Jimmy Nivrén Olsson har gått UFO-Sveriges kurs för fältundersökare 2019 och samma år besökte en stor del av gruppen UFO-Sveriges riksstämma i Uppsala. I sin utvärdering av kursen konstaterade Victor Danell att hans ufointresse väckts 2016 sedan han sett ”Ghost Rockets” och att det som lockar honom är ”rapporterna och mysteriet bakom dem”.

*Clas Svahn berättar om några svenska ufofall för filmteamet samtidigt som det spelas in en scen för bakom kulisserna-filmen. Foto: Anders Berglund*

När UFO-Sverige i slutet av maj 2022 firade 50 år med en stor utställning i Norrköping fanns också Crazy Pictures på plats och höll två fullsatta presentationer av sitt filmprojekt. Det var ingen tvekan om att Norrköpingsborna var både nyfikna och stolta över det som komma skulle.

*Rasmus Råsmark från Crazy Pictures och några inhyrda medarbetare som jobbar med att välja ut rekvisita besöker AFU den 17 juni 2021 medan Anders Liljegren försöker hjälpa dem. Foto: Clas Svahn*

Det var inte svårt att göra fynd som passade till filminspelningen på AFU. Rasmus Råsmark från Crazy Pictures och hans medhjälpare som sökte rekvisita botaniserade bland tidskrifterna den 17 juni 2021. Foto: Clas Svahn

*Rasmus Råsmark från Crazy Pictures letar dokument som kan användas i filmen på AFU den 17 juni 2021. Foto: Clas Svahn*

I filmen kommer biobesökarna att kunna se en rad föremål som lånats från AFU. Det handlar om modeller, böcker och tidskrifter bland annat. Crazy Pictures har gjort flera besök på AFU där de med Anders Liljegrens hjälp har fått välja bland den skatt av rekvisita som arkivet har i sina hyllor. Ett av föremålen var UFO-Sveriges stora emblem i trä som har många år på nacken och som kom att göras om för att passa in i filmen.

*UFO-Sveriges Clas Svahn och Jesper Barkselius som spelar UFO Swedens ordförande Lennart Svahn i filmen hos Crazy Pictures den 7 juni 2021. Foto: Carl-Anton Mattsson*

Och så, den 16 november 2022, fick jag själv vara med och spela in en kort scen till ”UFO Sweden” tillsammans med en rad andra statister. Vi höll till i en tom industrilokal i Norrköping på gångavstånd från Crazy Pictures ateljé. Och då blev jag verkligen varse hur mycket väntan och hur mycket omtagningar som en skådespelare måste stå ut med för att regissören ska känna sig nöjd.

Här var det Victor Danell som höll ordning på oss och eftersom allt i filmen utspelar sig 1996 fick vi först byta om till tidsenliga kläder och i mitt fall också glasögon. Vilket betydde att jag inte såg särskilt mycket under den tid jag skulle vara med framför kameran.

Scenen handlade om ett styrelsemöte på SMHI där jag var en av generaldirektörens handgångna män och hade som uppdrag att visa henne några papper och se lite allmänt bekymrad ut. Jag tror att jag lyckades med det.

Framför sig hade några av mina statistkollegor bärbara, i dag uråldriga, datorer, och papper som handlade om helt andra saker än det scenen sedan skulle visa. Ingen kommer ändå att kunna läsa vad det står på dem på bioduken.

*Clas Svahn väntar på att inspelningen av den scen han är med i ska börja den 16 november 2021. Foto: Anneli Åstebro.*

Det hela tog några timmar men blir väl bara 30–45 sekunder i filmen. Och till råga på allt hörde jag att själva dialogen mellan generaldirektören och en av hennes nervösa medarbetare, som kallats in till mötet, filmades om långt senare eftersom regissören ville förändra något i den.

Victor Danell är noga med att peka på att filmen inte är baserad på UFO-Sverige och oss som driver föreningen utan att det rör sig om en fiktion.

– Men den är väldigt inspirerad av UFO-Sveriges arbete, säger han.

*Hela statistgruppen som var med och spelade in scenen i ”SMHI:s styrelserum” den 16 november 2021. Foto: Anneli Åstebro.*

*Redan den 15 oktober 2021 var det minusgrader ute, vilket inte hindrar det enorma filmteamet i sin strävan efter att skapa magi på filmduken. Foto: Tobias Lindgren.*

*Här sitter UFO-Sveriges Tobias Lindgren i det uppvärmda tältet i väntan på några sekunders medverkan som "stand-in", någonstans ute i Kolmårdenskogarna. Foto: Tobias Lindgren.*

*Jesper Barkselius får instruktioner av Victor Danell under en period av inspelningen där coronapandemin påverkade produktionen. Foto: Wepix*

Också Jesper Barkselius, som spelar UFO Swedens ordförande ”Lennart Svahn”, hade från början en allt annat än positiv inställning till dem som ägnar sin fritid åt ufofrågan.

– Min uppfattning om UFO-Sverige, innan vi började med den här filmen, var att det var ett gäng ”ufos” som satt med foliehattar och konspirerade ihop lite historier, men nej, tvärtom om, det ligger något jätteseriöst bakom, säger han i dag.

*Inez Dahl Torhaug och Jesper Barkselius i en nattlig scen från filmen. Foto: Wepix*

Förutom Jesper Barkselius spelar Inez Dahl Torhaug den kvinnliga huvudrollen som Denise och det är kring hennes jakt på att hitta sin sedan flera år försvunna pappa som filmen kretsar. Pappan var en gång medlem i UFO Sweden. För Inez Dahl Torhaug, som i dag är 18 år, är ”UFO Sweden” den första långfilmen. Något som kostade på då hon gick i skolan samtidigt som inspelningen genomfördes.

Under tiden har Norrköping inte kunnat undgå att drabbas av ”UFO Sweden”-feber och en av de röda Saab-bilar som använts i filmen, och det lär vara några stycken, har placerats på nosen i strömmen för att visa på att nästan allt är möjligt när det görs film om ufo. Och rött är den genomgående färgen i filmen, något som också syns tydligt på bioaffischen.

*En scen filmas i föreningens lokal. Foto: Wepix*

Under hösten har Norrköpingsborna kunnat möta filmteamet och representanter från UFO-Sverige vid två stora arrangemang. Först under Kulturnatten den 24 september då omkring 500 personer kom på någon av de tre sittningarna på Cnema och sedan när filmarna arrangerade ”En kväll med Crazy Pictures” den 29 november då 500 nyfikna samlades på Flygeln i Norrköping och drygt 4 000 andra följde arrangemanget via nätet.

Nu väntar världspremiären den 12 december då filmen visas i Norrköping följd av en visning i Stockholm den 19 december. Men den 25 december är det så premiär på SF-biograferna runt om i hela Sverige. I februari visas den i Berlin.

*I Motala Ström i Norrköping har Crazy Pictures placerat en röd Saab som har en viktig roll i filmen. Den röda färgen är också en röd tråd i ”UFO Sweden”. Foto: Tobias Lindgren*

Affischen har också ett citat som blivit filmens slogan, den finns också med i flera av de trailer som gjorts för att locka folk att se filmen: ”Att tro är en sak. Att veta är något helt annat.” Ett citat som är hämtat från ”Ghost Rockets” där jag själv säger de orden på stranden till Nammajaure under UFO-Sveriges jakt på den sjunkna spökraketen där 2012.

I filmen blir det ”Lennart Svahn” som får uttala orden för att visa att föreningen minsann inte ägnar sig åt något önsketänkande utan vill arbeta med fakta. Det känns bra att den devisen får leva vidare eftersom den väl visar vad verklighetens UFO-Sverige står för.

*Inez Dahl Torhaug och Jesper Barkselius har upptäckt något okänt på himlen. Foto: Wepix*

För UFO-Sveriges del kan vi vänta oss en stilla ström av rapporter från personer som sett något de inte har kunnat förstå men som de tidigare inte har vetat var de skulle rapportera det till. Så blev det under ”Ghost Rockets” och det är ingen tvekan om att det kommer att upprepas nu när publiken blir ännu större.

Och det är heller ingen tvekan om att filmen kommer att skapa en förnyad diskussion om såväl ufo som fenomen som UFO-Sverige.

Trailer - UFO SWEDEN Verkligheten bakom UFO SWEDEN

se UFO Sverige tiny Logo

Detta kan du se på himlen i Oktober 2022

Oktober är ju en månad som bjuder på en hel del mörker och därav möjlighet till stjärnskådning. Det blir en del planeter och månuppvisning. I år bjuder månaden dessutom på en partiell solförmörkelse, inte illa eller hur?

Johan Fagervall.

Planeter i oktober.

Merkurius. I månadsskiftet har du chans att se Merkurius, som ju är svår att få syn på eftersom det är planeten som befinner sig närmast solen, där det ju, av naturliga skäl, också är som ljusast. Merkurius höjer sig över horisonten i öster tidigt i gryningen. Som högst över horisonten står planeten omkring söndag 9 oktober, men syns bäst något dygn senare, på grund av att dess ljusstyrka ökar. När det återstår en vecka av oktober, försvinner så Merkurius igen, slukad av gryningens solsken. Värt att hålla utkik efter.

Mars. Den brandgula planeten blir synlig över horisonten i nordost, i skymningen eller efter skymningen, beroende på om du bor i norr eller i söder. I nordligaste Sverige står planeten faktiskt över horisonten dygnet runt. Vid midnatt återfinner du Mars ganska högt i öster.

Jupiter. Jupiter som lyser med ett gulvitt sken blir synlig över horisonten i öster i samband med solens nedgång. Går ned i väster i gryningen.

Saturnus. I skymningen blir Saturnus synlig, över horisonten i sydost, sydsydost. Rör sig sedan lågt över horisonten och går ned i sydväst vid midnatt eller någon timme senare.

Uranus. Uranus syns med blotta ögat, men det är lättare att upptäcka den om du använder en kikare. Uranus är för tillfället omgiven av stjärnbilderna Väduren, Valfisken och Oxen. Kring midnatt finns Uranus högt över horisonten i ostsydost, sydost. Bäst chans att se Uranus är i början av oktober, eftersom månen blev ny 25 september och alltså inte kan störa med sitt annars vackra sken – fullmånen inträffar 9 oktober. Du hittar Uranus en bit till höger om Plejaderna.

Månen i oktober. Måndag 3 oktober klockan 2.14 blir månen halv kommande. Den syns då inte i Sverige, stiger över horisonten i syd på kvällen samma dag, men syns bara i sydligaste delarna av landet innan den går ned igen. Onsdag 5 oktober ser du i skymningen, månen nära planeten Saturnus, lågt i sydost; åtminstone om du befinner dig i södra Sverige. I norra delarna av landet får du vänta till efter skymningen innan du kan få en skymt av månen och Saturnus, de står så pass lågt, att du måste ha en slät och ren horisont.

Lördag 8 oktober ser du månen hänga med Jupiter. Skådespelet tar sin början i öst i skymningen. Omkring klockan 21 återfinner du de två kompanjonerna en bit över horisonten i sydost. Detta är alltså ett ungefärligt påstående; exakta lägen och tidpunkter varierar förstås beroende på var i landet du befinner dig.

Söndag 9 oktober klockan 22.55 blir månen full.

När månen går upp i nordost i slutet av skymningen fredag 14 oktober, gör den det i sällskap av planeten Mars och stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. De bildar triangel med varandra. En halvtimme före midnatt finns de ganska högt i öst. Det som sedan händer under nattens gång, är att de stiger alltmer samtidigt som triangeln upplöses och de istället lägger sig på rad, med månen i mitten. Nära klockan halv sex på morgonen står de högt i syd.

Måndag 17 oktober klockan 19.15 blir månen halv avtagande. Den står då lågt i norr. Samma kväll ser du månen med stjärnorna Castor och Pollux, i stjärnbilden tvillingarna, ovanför sig.

I gryningen måndag 24 oktober hinner du som befinner dig i de sydligaste delarna av landet få en glimt av Merkurius tillsammans med den tunna månskäran lågt i ostsydost. Tisdag 25 oktober klockan 12.49 blir månen ny.

Partiell solförmörkelse.

Tisdag 25 oktober inträffar en partiell solförmörkelse som syns över hela Skandinavien. När du ska bevittna detta spektakel ska du inte rikta blicken direkt mot solen, eftersom det skadar ögonen. Antingen kan du använda en kikare som en projektor, där du låter solen skina genom kikaren, på ett vitt papper – titta för guds skull inte direkt i kikaren. Eller så kan du ta hjälp av solförmörkelseglasögon – det räcker inte med vanliga solglasögon.

Solförmörkelsen är alltså partiell, vilket betyder att inte helt kommer täckas, det vill säga, månens mörkaste skugga, missar vår blåa juvel till jordklot. Istället är det månens perifera skugga som glider fram över Skandinavien. Den exakta tidpunkten varierar beroende på var du befinner dig. Skuggan rör sig österut. På norska västkusten börjar förmörkelsen vid klockan 11.02. Sveriges västra delar träffas av månskuggan några minuter senare, ungefär vid klockan 11.05. Drygt en timme senare kommer förmörkelsen vara som störst. Ju längre norrut och österut du befinner dig desto mer kommer solen skymmas. I Köpenhamn täcks 47 % av solen, i Kirkenes i nordöstra Norge rör det sig om 71 %. Som allra mest kommer 86 % av solen var skymd.

Förmörkelsen slutar i Sverige omkring klockan 13.20. Här finns en artikel som behandlar den partiella solförmörkelsen, artikeln är på engelska.

Källor. Jag har nämnt det förut och jag tänker göra det igen: den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

Detta kan du se på himlen i December 2022.

Det är december och det rör sig mot jul. Det är en bra månad för stjärnskådning, mörk och stilla. Du kan se planeter och månens olika faser. Passa dessutom på att uppleva meteorregnen.

Johan Fagervall.

Planeter i december.

Mars. Den brandgula planeten Mars lyser starkare än alla stjärnor just nu, men inte starkare än Jupiter. Mars syns nätterna igenom i norra Sverige. Tonar fram i nordost i den tidiga skymningen. Befinner sig en bit över horisonten i öster vid klockan 19. Vid midnatt återfinner du Mars högt i syd. Och i väster vid femtiden på morgonen.
I söder går Mars upp i nordost i skymningen. Står ganska högt i öst vid klockan 20. Tonar bort i nordväst i gryningen.

Jupiter. Den gulvita planeten blir synlig i skymningen i sydost. Går ned i väst vid midnatt.

Saturnus. Planeten blir synlig sydsydost i skymningen. Går lågt över horisonten och ned i sydväst redan vid klockan 20.

Merkurius. I de allra sydligaste delarna av landet kan du se Merkurius kring jul. Som högst över horisonten står planeten 26 december men bäst syns den några dygn tidigare. Detta beror på att dess ljusstyrka avtar och innan årsskiftet försvinner Merkurius i skymningsljuset.

Venus. I slutet av månaden och således även året kan du från södra Götaland få en skymt av planeten Venus. Lågt i sydväst, i skymningen. Men den går ned mycket kort efter det, så blinka inte, då kan du missa det. Venus däremot, kommer inte att blinka, utan lyser med ett fast sken.

Månen i december.

Torsdag 1 december ser du månen nära Jupiter. Rikta blicken mot sydost i skymningen. Även kvällen efter ser du månen i Jupiters kvarter. Fullmåne blir det torsdag 8 december klockan 5.08. Månen befinner sig då en bit över horisonten i väst. Den här morgonen kan du se månen passera framför planeten Mars. Detta sker omkring 5.45, alltså inte långt efter tidpunkten då månen blir full. Rikta blicken mot väst för att se när ljusstarka Mars försvinner bakom månen bara för att strax komma ut på andra sidan – ungefär en timme senare.
Under kvällen lördag 10 december och natten mot söndag 11 december rör sig månen och stjärnorna Pollux och Castor tillsammans. Se dem lågt över horisonten i nordost under kvällens början. Runt 21.30 befinner de sig högt i öster. Vid klockan 2 på natten är de högt i syd. När gryningen kommer med ljuset är hela sällskapet en bit över horisonten i väster.
Fredag 16 december blir månen halv avtagande, det sker klockan 9.56. Är då i västsydväst, på väg att gå ned. Dagen innan julafton, det vill säga 23 december blir månen ny och då ej synlig för oss. Det sker exakt klockan 11.17.
Fredag 30 december blir månen halv kommande. Sker klockan 2.21. Befinner sig då under horisonten och vi kan inte se den.

Meteorregn.

Geminiderna. Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.
Nätterna kring onsdag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna. Meteorregnet syns dock över hela himlen. Månen som går mot halvt avtagande, kan störa en del med sitt sken.
Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Ursiderna. Mellan tisdag 13 december och julafton, det vill säga lördag 24 december, är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker nätterna kring torsdag 22 december. Ytterligare information finns här.

Vintersolstånd.

Vintersolståndet sker i år onsdag 21 december, exakt klockan 22.48. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till torsdag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

För varje år sker vintersolståndet 6 timmar senare än året dessförinnan. Detsamma gäller sommarsolståndet och vår- och höstdagjämningarna. Skottåret är till för att reparera detta.

Utfrågningen om de oidentifierade flygande föremålen

Tisdagen den 17 maj 2022 höll en underkommitté till representanthusets underrättelsekommitté en öppen utfrågning om de oidentifierade flygande föremål som observerats av amerikansk militär personal de senaste åren. Alltså det som tidigare betecknades som ufo men nu har fått beteckningen UAP (Unidentified Aerial Phenomena) av det amerikanska försvaret. UFO-Sveriges Clas Svahn kommenterar utfrågningen i ett tio minuter långt videoinslag.

Läs mer!

Carl-Axel Jonzon och UFO-Sveriges historia

Den 6 april 2020 avled UFO-Sveriges grundare och förste ordförande Carl-Axel Jonzon (CAJ). Under de sista åren av sitt liv skrev han artiklar på en egen blogg (ufo-mm.se), med intressanta tillbakablickar på sitt eget liv och engagemang i ufofrågan. På denna blogg finns en filmad intervju med CAJ där han bland annat ger sin bild av UFO-Sveriges historia. Tyvärr innehåller redogörelsen så många sakfel, missuppfattningar och sammanblandningar av fakta att jag finner det nödvändigt att ännu en gång korrigera bilden av riksorganisationens historia med korrekta sakuppgifter, hämtade från dokument i AFU och intervjuer med ufologer som var med.

Läs mer!

Detta kan du se på himlen i juni

Juni är inte precis någon stjärnskådarmånad, i alla fall inte på våra breddgrader. Sommarnätterna här är ju så ljusa. Men trots det kan du allt göra några observationer. Fullmånen 14 juni tillexempel, kan bli fin, eftersom månen är som närmast jorden i samband med detta. Den står dessvärre lågt i syd och syns därför inte över hela landet. Du ser även några planeter och så midnattssolen. Allt beroende på var du befinner dig i landet, förstås. Nattlysande moln däremot, är inte platsbundna, har du tur kan du se dem, just där du för tillfället vistas.

Av Johan Fagervall.

Planeter i juni.
Venus.
Större delen av månaden ser du bara Venus från de sydligaste delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i gryningen i ostnordost. Försvinner snart i solljuset. Mot slutet av månaden kan du se Venus också i södra Svealand.

Mars.
Avståndet till Mars minskar under månadens gång, vilket får till följd att planeten kommer lysa allt starkare. Liksom fallet är med Venus, kan du bara se Mars från de sydligaste delarna av landet. Det är först i slutet av juni som Mars blir synlig också högre upp i landet.
Den brandgula Mars stiger över horisonten i öster, i eller strax före gryningen. Tonar bort i det allt starkare solskenet.

Jupiter.
Den gulvita planeten Jupiter blir synlig i öster, strax innan gryningen. Det är främst i de södra delarna av landet som den går att se. Men ju längre månaden framskrider desto längre norrut kommer man att se den.

Saturnus.
Saturnus dyker upp i ostsydost, flera timmar innan soluppgången. Syns i södra delarna av Sverige, innan dagsljuset utplånar varje spår av den. Först efter sommaren, när nätterna åter mörknar, kommer du kunna se Saturnus i norra Sverige.

Månen i juni.
Tisdag 7 juni klockan 16.48 blir månen halv kommande. Den befinner sig då en bit över horisonten i sydost. En vecka senare, tisdag 14 juni, klockan 13.52, blir månen full. Är då inte synlig från Sverige, stiger upp över horisonten i sydsydost omkring klockan 23, 23:30, den stryker då lågt längs horisonten innan den går ned i sydsydväst några timmar senare. Det här är den första av tre supermånar i år, vilket innebär att fullmånen sammanfaller med att månen är som närmast Jorden. Läs mer på Wikipedia.

Söndag 19 juni kan du se månen nära Saturnus. Det här är alltså för dig i de södra delarna av landet, Saturnus går upp omkring klockan 1, ostsydost, nästan en timme senare höjer sig också månen ovanför horisonten i samma riktning. De följs sedan åt, innan Saturnus tonar bort i det allt starkare gryningsljuset, och försvinner i syd nånstans.
Tisdag 21 juni blir månen halv avtagande. Det sker klockan 5.11 och månen befinner sig då i sydsydost om du vill bevittna det hela, ja eller åtminstone titta på månen medan du vet att det sker. Redan i gryningen dagen därpå, kan du som befinner dig i södra Götaland, se månen tillsammans med Mars och Jupiter, över horisonten i öst. Då ser du månen i mitten och Mars till vänster och Jupiter till höger. Även torsdag 23 juni, bjuder på skådespel – då har månen flyttat sig till andra sidan Mars. I södra Stilla havet har man då kunnat se månen passera framför Mars.
Söndag 26 juni är det dags för nästa uppträdande. Då befinner sig månen nära planeten Venus. Detta kan du bevittna i gryningen, lågt i ostnordost, om du vistas i södra Götaland.
Onsdag 29 juni klockan 4.52 blir månen ny. Befinner sig då i samma riktning som solen, varför vi inte kan se den.

Sommarsolstånd.
Tisdag 21 juni klockan 11.14 är det dags för sommarsolstånd. Detta innebär att jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Den 21 juni är årets längsta dag och natten mellan 20 och 21 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Midnattssolen.
Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner bakom horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig.
Här finns tips med platser och tider.
Midnattssol på Wikipedia.

"The color was very blue-green and I knew what it was right away even though I had never seen them before," said Debra Ceravolo when she photographed this noctilucent cloud display at 3:30 a.m. on June 2nd from Osoyoos, British Columbia. Debra Ceravolo

Nattlysande moln.
Nattlysande moln är den molntyp som ligger allra högst i jordens atmosfär, på 85 kilometers höjd, det vill säga i mesosfären nära gränsen till termosfären. Dessa moln syns inte på dagen då de är alltför skira och tunna, ja likt ömtåliga maneter i djupet. Men när natten fallit och allt blivit stilla, då kan under rätt förhållandens dessa trolska och vackra moln framträda, genom att solen skiner från bakom horisonten rakt upp på dem och får dem att skimra mystiskt, lockande liksom ett himmelskt budskap till oss att kanske stanna upp och reflektera över livets förgänglighet och värdesätta det vi har. Eller helt enkelt bara beundra denna sköna syn.
Det här är ett fenomen som uppträder främst i juli och augusti men som kan vara synligt så tidigt som i maj och långt in i september.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin
Stellarium.org

Detta kan du se på himlen i augusti

I vanlig ordning tycker jag att det är skönt att hösten och mörkret är i antågande. Ja redan nu i augusti blir ju kvällarna så pass mörka att man kan göra en hel del stjärnhimmelsobservationer. Några planeter är i farten i augusti. Och så blir det sedvanligt meteorregn ungefär i mitten av månaden.

Av Johan Fagervall.

Planeter i augusti.
Venus. När planeten Venus lyser som starkast, vilket den gör nu, överträffas den i ljusstyrka endast av månen och solen. Faktum är att Venus sken, under gynnsamma förhållanden, kan kasta skuggor på marken. Det lär dock inte ske nu, då nätterna är alltför ljusa och Venus dessutom blir synlig i gryningen. För att se den, rikta blicken mot horisonten i nordost. Du kan se planeten i stort sett över hela landet.

Mars. Den brandgula planeten Mars kan du likt Venus se över hela landet. Den höjer sig över horisonten i nordost, ostnordost, omkring klockan 23 – tidpunkten varierar beroende på var i landet du befinner dig. Vid tretiden på natten står Mars högt i ostsydost. Inte så långt till vänster om Mars ser du stjärnhopen Plejaderna – detta förhållande råder i början av månaden. Mot slutet har Plejaderna rört sig snett uppåt, och återfinns då ovanför och till höger om Mars.

Uranus. När himlen är tillräckligt mörk, går det att se Uranus, som en svag ljusprick. Enklast är det dock med hjälp av en kikare, om samtidigt en annan ljusstark himlakropp befinner sig i närheten. Nätterna kring månadsskiftet juli och augusti kommer faktiskt Mars passera i närheten av Uranus. Då kan du med fördel se Uranus i din kikare, bara du inte vistas längst i norr, där natthimlen alltjämt är alltför ljus. Mars och Uranus går upp i nordost vid klockan 23 ungefär. Du behöver vänta till natten är som mörkast innan du kan se Uranus, det sker omkring klockan 1.

Jupiter. Planeten Jupiter går upp i öster i skymningen. Du kan se den över hela landet, även om nätterna i norra Sverige fortfarande är ljusa, åtminstone i början av månaden. Vid midnatt i mitten av augusti, återfinner du Jupiter ganska högt i sydsydost.

Saturnus. Saturnus lyser med ett gulaktigt sken, och går för närvarande upp i sydsydost ganska tidigt på kvällen, men det är först när himlen hunnit mörkna som du kan se planeten mer tydligt, och då framförallt i södra Sverige. När himlen mörknar alltmer också i norra Sverige, kan du se Saturnus även där, även om den aldrig höjer sig särskilt högt över horisonten i syd.

Månen i augusti.
Onsdag 3 augusti hälsar månen på stjärnan Spica, i stjärnbilden Jungfrun. Detta ser du i skymningen om du befinner dig i sydligaste delarna av landet, rikta bara blicken mot västsydväst. Fredag 5 augusti blir månen halv kommande, detta sker klockan 13.07 och månen är då inte synlig i Sverige. Går upp ungefär två timmar senare i sydost.

Klockan 3.36, natten mot fredag 12 augusti blir månen full. Den befinner sig då lågt i sydväst och är på väg ned. Har du följt månen, sen den gick upp i sydost på kvällen torsdag 11 augusti, har du kunnat se den färdas lågt över horisonten tillsammans med Saturnus, som rör sig strax ovanför månen. Månen kommer dock inte synas i nordligaste Norrland, där nätterna dessutom alltjämt är ljusa.

På kvällen söndag 14 augusti går månen upp i ost och rör sig då över himlavalvet tillsammans med Jupiter. Vid klockan ett på natten mot måndag 15 augusti, ser du dem en bit över horisonten i sydost. Även kvällen samma datum ser du månen i Jupiters kvarter, dock på andra sidan den i sammanhanget gästvänliga planeten.

Torsdag 18 augusti, sent på kvällen, går månen upp i nordost tillsammans med planeten Mars. Runt klockan halv två på natten återfinns de över horisonten i ost. Några timmar senare, fredag 19 augusti klockan 6.36 på morgonen blir månen halv avtagande. Vid den tidpunkten återfinner du månen högt i syd.

Under natten mot söndag 21 augusti ser du månen mellan stjärnorna Elnath och Aldebaran, båda i stjärnbilden Oxen. Runt klockan tre, återfinner du dem ganska högt i ost.
I skymningen i norra Sverige tisdag 23 augusti, kan du se stjärnan Pollux och dess stjärnbild Tvillingarna, lågt i nord. Där ser du även månen, som kvällen till ära rör sig tillsammans med Tvillingarna. I södra Sverige dröjer det till det nya dygnet innan månen och Tvillingarna blir synlig över horisonten i nordost.

Den tunna månskäran syns nära Venus i nordost i gryningen fredag 26 augusti. Månen är så tunn att det kan vara svårt att se den i det tilltagande dagsljuset. Dagen efter, på lördag 27 augusti klockan 10.17, blir månen ny, och har gjort sitt för den här månaden, kan man säga.

Stjärnfall.
Det är dags för meteorregnet Perseiderna igen, precis som det är i augusti varje år. Det beror på att jorden då passerar genom ett moln av kometdamm, rester, i detta fall, efter kometen Swift-Tuttle (länken leder till en artikel från 2016) som har en omloppsbana på 133 år; senast den passerade jorden var år 1992 och den kommer inte tillbaka igen förrän 2125. Vissa bitar i detta damm dras med av jordens gravitation och brinner upp i atmosfären; det ser då ut som så kallat stjärnfall, eller meteorer. Just Perseiderna har sin radiant (det vill säga den punkt på himlen de ser ut att ha utgå från) i stjärnbilden Perseus, vilken i sin tur gett meteorregnet sitt namn.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du nätterna omkring 11 – 12 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär dock störa mycket i år, på grund av att den blir full just fredag 12 augusti. Kan absolut ändå vara värt en titt.

Nattlysande moln. Som jag nämnt tidigare, kan man på nätterna under sommarhalvåret få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i september

Då är det dags att hälsa september välkommen. Den första riktiga höstmånaden. Det tycker jag är skönt ändå, inte bara för att mörkret nu återvänder utan också för att luften blir lite svalare.

Av Johan Fagervall.

Planeter i september.
Venus. Planeten Venus syns i gryningen i nordost, den tonar bort i takt med solens uppgång. Ju längre månaden fortskrider desto mindre av Venus kan vi se. I slutet av september försvinner slutligen Venus i solens gryningssken. Det dröjer till slutet av året innan Venus återigen kan ses från Sverige, men då endast i södra Götaland. Inte förrän nästa år syns Venus längre norrut.
Men i början av september kan du, om du befinner dig i södra Sverige, se ett riktigt skådespel. Då passerar Venus nämligen alldeles intill stjärnan Regulus, som tillhör stjärnbilden Lejonet. Som närmast varandra är de i gryningen 5 september. Visserligen syns Venus också norröver, men inte stjärnan Regulus, eftersom det blir ljusare tidigare där och Venus lyser starkare än Regulus.

Mars. I början av månaden kan vi konstatera att Mars lyser starkare än alla stjärnor synliga för oss i Sverige, förutom Sirius. Mars ljusstyrka ökar dock. Mars går upp i nordost, brandgul och grann, någon timme efter mörkrets inbrott. Vid midnatt befinner sig Mars en bit över horisonten i öster. Efter fyra på morgonen återfinner du Mars högt i sydost.

Jupiter. Under större delen av september syns Jupiter genom hela natten. Går upp i öster i skymningen. Vid midnatt återfinner du den gulvita Jupiter över horisonten i sydost. Lagom till gryningen (exakt hur långt skriden gryningen är, beror förstås på var i landet du uppehåller dig) finns planeten i sydväst. Detta gäller början av månaden. Mot slutet har Jupiters förlopp i förhållande till klockslag och gryning, förskjutits en aning – vid midnatt, tillexempel, då är Jupiter nästan rakt i syd.
Måndag 26 september står Jupiter i opposition till solen, och kommer då lysa starkare än någon annan tid på året. Omkring klockan 22 finner du Jupiter ganska högt i sydost.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, tonar fram lågt över horisonten i sydost i skymningen. Saturnus rör sig lågt över horisonten och går ned i sydväst innan gryningen.

Uranus. Uranus syns med blotta ögat, men det är lättare att upptäcka den om du använder en kikare. Uranus befinner sig i stjärnbilden Väduren. Kring midnatt finns Uranus högt över horisonten i ostsydost. Bäst chans att se Uranus är i slutet av september, eftersom månen blir ny 25 september och alltså inte kan störa med sitt annars vackra sken. Du hittar Uranus en bit till höger om Plejaderna.

Månen i september.
Lördag 3 september klockan 20.08 blir månen halv kommande. Den står då lågt i sydsydväst och kan bara ses i de södra delarna av landet. Den går sedan ned mycket tidigt. Men innan dess kan man om man uppehåller sig i södra Götaland i skymningen se månen intill stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen.

Torsdag 8 september, i skymningen, ser du månen nära Saturnus, lågt över horisonten i sydost. Två dagar senare, på lördag 10 september klockan 11.59 blir månen full. Den syns då inte i Sverige, men går upp i ostsydost i skymningen, initialt mäktig och röd, innan den sedan tar på sig sin mer normala, men ändock hänförande, vitgråa kostym. Kvällen därpå, söndag 11 september, ser du i öster, månen och Jupiter, tillsammans i skymningen. De följs åt under natten, även om de skiftar läge i förhållande till varandra. Jupiter tonar sedan bort i gryningen, medan månen fortsätter lysa och sedan går ned i väster.

Natten mellan onsdag 14 september och torsdag 15 september kommer månen passera framför Uranus. För att se detta behöver du en kikare. På grund av att månen är så nära oss på Jorden, är den exakta tidpunkten för när Uranus glider in bakom månen, beroende av var i landet du befinner dig. Det hela tar i alla fall sin början sent på onsdag kväll. Runt klockan 23 finner du månen och Uranus rätt högt över horisonten i öster. Någon gång före midnatt försvinner Uranus bakom månen och dyker inte upp på andra sidan förrän ungefär en timme senare.

Så, i skymningen fredag 16 september, är det Mars som står på tur. Då ser du nämligen den brandgula planeten i sällskap med månen. I nordost går de upp, först månen, strax därpå, Mars. Vid klockan 1 på natten står de rakt i öster. Aldebaran i stjärnbilden Oxen hänger också där intill.

Lördag 17 september klockan 23.52 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i ostnordost. Den kvällen och natten ser du stjärnan Elnath i Oxen, nära månen. Vid klockan 3 på natten står de högt i ostsydost.

När månen går upp i nordnordost, tisdag 20 september, gör den det i sällskap av stjärnorna Pollux och Castor. De följs åt under natten. Vid klockan 2 står de ganska högt över horisonten i ostnordost. Fredag 23 september, några timmar innan gryningen, går månskäran upp i ostnordost. Den får då strax sällskap av stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet, som står till höger nedanför månen. På söndag 25 september klockan 23.55 blir månen ny.

Höstdagjämning. På fredag 23 september klockan 3.04 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.

Källor. Jag har nämnt det förut men den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2022 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

Detta kan du se på himlen i mars

Det blir en ganska lugn astronomisk månad kan man säga. Mars bjuder inte på några planerade stjärnfall, om uttrycket ursäktas, däremot kan sporadiska stjärnfall såklart upplevas, om man har tur. Kanske lägga lite extra fokus på månen? Den är fin och hoppingivande med sina faser, speciellt i dessa oroliga tider. Månen har förresten alltid samma sida vänd mot jorden, det beror på att månens rotation runt jorden, motsvarar i hastighet dess rotation runt sin egen axel. Det finns något poetiskt med det, tycker jag.

Av Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Venus. Venus syns framförallt i södra Sverige. Planeten höjer sig över horisonten i sydost en i takt med att det börjar ljusna. Tonar sedan bort i solljuset, en bit över horisonten i sydsydost.

Mars. Mars kan endast beskådas från de allra sydligaste delarna av landet, och är heller inte särskilt ljusstark för tillfället, med Mars mått räknat. Den kommer dock lysa allt starkare, eftersom avståndet till planeten minskar. Mars rör sig just nu i samma sektor som Venus, rikta därför blicken mot sydost, i gryningen. Du hinner inte få mer än en glimt av denna rödgula planet, innan den försvinner i solens allt starkare ljus.

Månen i mars. Onsdag 2 mars blir månen ny. Det vet vi vad det innebär, den syns inte från jorden helt enkelt. Men det ska vi väl klara av, den här gången också? Vi vet ju att snart stundar en ny rund fin fullmåne.

Torsdag 10 mars blir månen halv kommande, detta sker 11.45 för att vara exakt. Den befinner sig då en bit över horisonten i ostnordost, och iscensätter en ljuvlig dagsljusmåne. I skymningen samma dag kan du se månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. När det mörknar eller börjar mörkna, står månen högt i syd, strax ovanför finner du Elnath.

Under kvällen på lördag 12 mars och natten mot söndag 13 mars är det återigen dags för månen att vistas i stjärnorna Castor och Pollux närhet. Runt klockan 20 finner du månen högt i syd. Och så de två tvillingstjärnorna en bit ovanför till vänster.

Onsdag 16 mars ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Rikta blicken mot ostsydost i skymningen så ser du dem en bit upp över horisonten. Vid klockan 23 står de rätt högt i syd.

Fredag 18 mars blir månen full. Detta sker klockan 8.18. Inte synlig i Sverige då, men går upp senare, omkring klockan 18, rakt i öst. Kvällen därpå, det vill säga lördag 19 mars, ser du månen tillsammans med stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Månen höjer sig över horisonten omkring klockan 20. Spica befinner sig under månen, och dyker upp omkring en timme senare. Vid klockan 23 finns de i sydost.

Onsdag 23 mars kan man i gryningen i södra Sverige se månen nära stjärnan Antares. Antares ses snett nedanför månen, till vänster. Två dagar senare, fredag 25 mars, blir månen halv avtagande. Det sker klockan 6.37. Vid det laget befinner sig månen lågt i syd, och kan observeras endast från de sydligaste delarna av landet.

Vårdagjämning. Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige söndag 20 mars klockan 16.33. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.

Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s websidawebsida. Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i mars

Det är inte utan ett visst vemod i mitt hjärta som jag ser de ljusare tiderna närma sig. Uppvuxen som jag är högt i norr, är mörkret och vintern inget jag vantrivs med, utan snarare tvärtom; jag tycker att det finns en frid i vinterns tysta och kalla mörker, och den glimrande stjärnhimlen ovanför, liksom stumt dånande. Jag får trösta mig med att sommaren ändå går ganska fort och så snart blir det mörkt igen. Men jag går visst händelserna i förväg, för innan dess har vi ju månaden mars och våren att se framemot och ännu är det ju rätt mörkt trots allt, om kvällarna och nätterna.

Mars blir en relativt stillsam månad. Och glöm förresten inte att hålla utkik efter norrsken. I slutet av artikeln tipsar jag återigen om två bra sidor på Facebook. Det finns för övrigt även appar att ladda ned och som informerar om chanserna att se norrsken. Häromdagen kunde man tillexempel se norrsken även söderut i Sverige och mycket tydligt på orten där jag bor – men det missade jag tyvärr.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.

I mars ska du hålla ögonen öppna för följande planeter: Venus, Jupiter och Mars. Dessutom en liten skymt av Merkurius.

Venus ser du tona fram i skymningen en bit över horisonten i västsydväst. Går ned några timmar senare i väst. Detta gäller början av månaden, men ju längre in i mars vi kommer, desto mer ser vi av Venus, som stiger allt högre och går ned allt senare. Planeten rör sig dessutom långsamt mot norr, och går i slutet av månaden ned i nordväst.

Jupiter tonar liksom Venus fram i västsydväst i skymningen – faktum är att i början av månaden, så står de två planeterna mycket nära varandra; som närmast kommer de varandra onsdag 1 mars, men också torsdag 2 mars rör de sig alldeles intill varandra, från vår synvinkel sett. Det hela är endast skenbart förstås, i verkligheten är det mycket långt mellan planeterna.

Jupiter går några timmar senare ned i väst, precis som Venus, men detta gäller endast i början av månaden. I slutet av mars tonar Jupiter bara fram som hastigast i skymningen, lågt i västnordväst, och går ned innan det ens blivit helt mörkt. Försvinner sedan i skymningsljuset.

Mer om konjunktionen mellan Jupiter och Venus som skapade en mängd rapporter läser du här.

Brandgula Mars återfinner du i skymningen högt i söder. I norra Sverige går Mars aldrig ned utan står över horisonten hela natten. I södra Sverige går Mars ned i nordväst innan gryningen. Mars lyser rätt starkt men styrkan minskar under månadens gång, eftersom avståndet mellan jorden och Mars ökar.

I slutet av månaden kan du om du befinner dig i sydligaste Sverige få en glimt av Merkurius i skymningen. Den står då lågt i väster. I närheten befinner sig Jupiter och ytterligare en bit ifrån Venus.

Månen i mars.

Torsdag 2 mars ser du månen tillsammans med Pollux och Castor, tvillingstjärnorna. I början av kvällen står de högt i sydost. Natten mot måndag 6 mars ser du månen nära stjärnan Regulus, som ingår i stjärnbilden Lejonet.

Tisdag 7 mars klockan 13.40 blir månen full. Den befinner sig då under horisonten, går upp i skymningen i öster. Under natten mot fredag 10 mars ser du månen nära den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. De rör sig från sydost till sydväst. Natten mot tisdag 14 mars går månen upp några timmar innan gryningen och kan då observeras tillsammans med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen.

Natten mot onsdag 15 mars, klockan 3.08 blir månen halv avtagande. Den befinner sig då under horisonten, går inte upp i syd förrän i gryningen. I skymningen en vecka senare, onsdag 22 mars ser du en tunn månskära tillsammans med planeten Jupiter lågt i väst och på fredag 24 mars ser du månen tillsammans med Venus. Om vi hoppar tillbaka till tisdag 21 mars så blir månen ny, klockan 18.23 närmare bestämt. Veckan därpå, onsdag 29 mars blir månen halv kommande. Två dagar innan dess, i skymningen måndag 27 mars, ses månen nära stjärnan Elnath och planeten Mars. Rikta blicken mot sydväst. Även kvällen efter ser du månen nära Mars.

Vårdagjämning.

Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige måndag 20 mars klockan 22.24. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.

Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Norrsken.

Jag vill återigen passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och hittas här.. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.

Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken, tänka sig. Här kan du se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i april

April är ju den grymmaste av månader, åtminstone om man får tro poesins värld, men en sak är då säker: april kan ha ett ganska instabilt väder, om inte annat. Andra saker som händer i april är meteorregnet Lyriderna. Dessutom blir det alltjämt tillräckligt mörkt för att norrskenet ska synas, om omständigheterna är de rätta vill säga.

Johan Fagervall.

Planeter i april.

Merkurius står som högst tisdag 11 april, men du ser den bäst något dygn tidigare, eftersom den då lyser starkare. Rikta blicken mot väster i skymningen, så ser du Merkurius. Merkurius är ju, trots sin ljusstyrka, svår att se. Detta beror på att det är så ljust där den rör sig – det är ju den planet som ligger närmast solen. Mot slutet av april är inte Merkurius längre synlig.

Venus ser du i väster i skymningen, går sedan ned i nordväst några timmar senare.

Mars blir synlig högt i sydväst i skymningen, den lyser med ett rödgult sken. Befinner du i norra Sverige kan du se Mars hela natten, men om du däremot befinner dig i södra Sverige tvingas du konstatera att Mars går ned i nordväst innan gryningen inträtt.

Saturnus dyker upp återigen, detta sker i slutet av månaden och planeten är då endast synlig i de allra sydligaste delarna av landet. Tonar fram i ostsydost i gryningen.

Månen i april.

Du ser månen till höger om den ljusstarka stjärnan Regulus, natten mot söndag 2 april. De går ned i västnordväst före gryningen.

Torsdag 6 april blir månen full, detta sker klockan 6.35. Månen har då ganska precis gått ned i väster. I skymningen höjer den sig sedan åter över horisonten, i öster nu. Den följs av stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. De går ned i gryningen i sydväst.

Natten till måndag 10 april stryker månen lågt över horisonten i söder. Den har då sällskap av stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Torsdag 13 april klockan 11.11 blir månen halv avtagande, den har då några timmar tidigare gått ned bakom horisonten i sydsydväst. Framträder igen i gryningen i sydost fredag 14 april.

Torsdag 20 april klockan 6.13 blir månen ny. Redan i skymningen dagen därpå, fredag 21 april, kan du i se den tunna månskäran nära planeten Merkurius. Rikta blicken mot nordväst. Kvällen efter det, lördag 22 april, ser du månen bilda en triangel med planeten Venus och stjärnan Aldebaran. Till höger om månen ser du Plejaderna, eller de Sju systrarna, som är en så kallad öppen stjärnhop. Även söndag 23 april befinner sig månen nära Venus. Och tisdag 25 april är det Mars tur att få påhälsning av månen. Mars tonar fram i skymningen högt i västsydväst, och har då månen bredvid sig. I skymningen onsdag 26 april håller sig månen intill tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Mars är också där i närheten.

Torsdag 27 april klockan 23.20 blir månen halv kommande. Den står då ganska högt över i horisonten i västsydväst. Lördag 29 april spenderar månen sin tid nära stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

Solförmörkelse.

På morgonkvisten torsdag 20 april blir det solförmörkelse av det totala och ringformiga slaget. Den kan dessvärre inte ses från Sverige. Här och här kan du läsa mer om denna förmörkelse. Nästa gång en solförmörkelse av något slag kan ses härifrån Sverige dröjer till 29 mars 2025, den är dock inte total utan partiell, vilket innebär att månen från vår synvinkel inte täcker hela solen. För att få se en total förmörkelse i Sverige måste vi vänta till år 2126, och dit är det ju ett tag – ja så pass länge att siffrorna snarare upplevs som en penningsumma än ett årtal. Spanien och Grönland däremot får total solförmörkelse redan 2026, så vi får väl bege oss dit helt enkelt, istället för att rulla tummarna till år 2126.

Meteorregn.

Lyriderna är ett meteorregn som uppträder i april. Meteorregnet har störst aktivitet omkring 16 – 25 april och når sin kulmen natten mellan lördag 22 och söndag 23 april med cirka 20 meteorer per timme. Den tunna månskäran går ned omkring midnatt – exakt tidpunkt är förstås beroende av var i landet du bor – så den kommer inte störa med sitt sken. Allt är dukat för en fin föreställning med andra ord.

Lyriderna härstammar från kometen C/1861 G1 Thatcher som upptäcktes 1861. Meteorregnet har fått sitt namn efter stjärnbilden Lyran, då radianten, eller den punkt på himlen från vilken regnet ser ut att ha sitt ursprung, ligger i närheten av denna stjärnbild. Meteorerna kan dock ses över hela himlen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i maj

Maj är inte direkt en månad som man förknippar med stjärnskådning, med all rätta, i alla fall vad gäller norra Sverige, där blir nätterna nu snabbt alltför ljusa för att tillåta någon omfattande stjärnskådning. Även i södra Sverige tar ljuset förvisso över alltmer ju längre månaden fortskrider, men det blir fortfarande rätt mörkt om kvällarna, speciellt i de allra sydligaste delarna av landet. Så har du chansen tycker jag att du ska passa på att gå ut och förundras. Månen är ju där i alla fall, det kan du lita på. Sen så går det väl alltid att se någon planet, i alla fall Venus, och det räcker ju faktiskt rätt långt. Minns själv barndomen i Luleå, drömska nätter när jag satt uppe och surfade runt på ufohemsidor i sällskap endast av planeten Venus och månskäran, lysande ikapp på en himmelsduk mjukt upplyst av midnattssolen – ja eller i alla fall nästan, då midnattssolen inte riktigt når ända ned till Luleå. Ljust är det dock, dygnet runt.

Av Johan Fagervall

Planeter i maj.

Venus.

Du kommer att kunna se planeten Venus. Venus lyser starkt, ja så starkt att den under rätt omständigheter till och med kastar skuggor på marken. Inte underligt då att planeten är så framträdande när den väl syns – och det gör den alltså i maj.

Venus tonar fram i skymningen en bit över horisonten i väster. I södra Sverige går Venus ned i nordväst omkring midnatt, men i norra Sverige ser du Venus hela natten igenom, den stryker längs horisonten. I slutet av månaden ser du Venus tillsammans med tvillingstjärnorna Castor och Pollux. Detta gäller framförallt södra Sverige, då kvällarna hunnit bli alltför ljusa i norra Sverige för att Castor och Pollux ska synas.

Mars.

Det är främst i södra Sverige som planeten Mars syns, eftersom kvällarna som sagt raskt ljusnar i norr ju längre in i maj vi kommer. Mars blir synlig ganska högt i väst i skymningen. Går sedan ned i nordväst runt klockan 3 på natten.

Saturnus.

Planeten Saturnus som försvann i februari, kan du nu åter se stiga över horisonten, i ostsydost i gryningen, under förutsättning att du befinner dig i de allra sydligaste delarna av Sverige – resten av landet får vänta ytterligare någon månad. Planeten höjer sig över horisonten och tonar långsamt bort i takt med att ljuset blir allt starkare.

Jupiter.

I slutet av maj blir även Jupiter synlig igen, efter att en tid stått för nära solen. Men liksom fallet är med Saturnus måste du vara i sydligaste Götaland för att överhuvudtaget ha en chans att se den gulvitt lysande planeten. Den dyker upp bakom horisonten i nordost i gryningen.

Månen i maj.

Månen uppträder tillsammans med stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun, onsdag 3 maj. I skymningen, ungefär i sydost, tonar Spica fram under månen, som två dagar senare, närmare bestämt fredag 5 maj klockan 19.34, blir full. Den står då under horisonten men går upp i sydost i skymningen. Innan dess har större delen av en månförmörkelse skett, då månen har rört sig genom jordens halvskugga. Det är alltså inget vi i Sverige kan se. Förmörkelsen pågår visserligen fortfarande när månen blir synlig för oss, men den delen av jordens skugga som då faller på månen är alltför ljus för att synas.

Fredag 12 maj klockan 16.28 blir månen halv avtagande. Den syns inte då men går upp följande gryning i sydost.

Söndag 14 maj ser du i de sydligaste delarna av landet, månen nära Saturnus i ostsydost i gryningen.

Fredag 19 maj klockan 17.53 blir månen ny.

I skymningen söndag 21 maj kan du i södra Sverige, där himlen blir tillräckligt mörk, se den tunna månskäran nära stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Rikta blicken mot nordväst för att beskåda detta.

Måndag 22 maj ser du på kvällen månen nära Venus en bit över horisonten i västnordväst. Kvällen därpå, tisdag 23 maj, ser du månen mellan Venus och Pollux, en av tvillingstjärnorna, under förutsättning att du befinner dig på en tillräckligt mörk plats. Längre till vänster ser du den brandgula planeten Mars. Och i skymningen onsdag 24 maj ser du månen ovanför Mars. När det blir kväll fredag 26 maj ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet, de står en bit över horisonten i västsydväst

Lördag 27 maj klockan 17.22 blir månen halv kommande. Den är då högt över horisonten i sydost.

Meteorregn.

Mellan onsdag 19 april och söndag 28 maj kan man se meteorregnet Eta-Aquariderna. Den mesta av aktiviteten utspelar sig främst på södra halvklotet, men uppemot 30 meteorer i timmen kan synas här på norra halvklotet. Sin kulmen når meteorregnet natten mellan fredag 5 och lördag 6 maj, tyvärr stör fullmånen med sitt sken. Det kan ändå vara värt att gå ut och kika. Eta-Aquariderna har sin radiant i stjärnbilden Vattumannen, och stjärnan Eta Aquarii, därav namnet.

Midnattssolen.

I slutet av månaden når midnattssolen de allra nordligaste delarna av landet. Det innebär alltså att solen befinner sig över horisonten hela natten. Läs mer här. Och här, SMHI:s artikel från 2022 om midnattssolen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i juni

Vi är inne i den perioden av året då stjärnhimlen på grund av alltför ljusa nätter, kan vara ytterst svår att se, utom möjligen i de sydligaste delarna av landet. Ändå finns ju en del upplevelser att göra, såsom nattlysande moln, månen och dess faser, en och annan planet och så midnattssolen förstås.

Av Johan Fagervall

Planeter i juni.

Venus. Venus blir synlig ganska högt i västnordväst i skymningen och går sedan ned i nordväst, en stund efter midnatt. Detta gäller södra Sverige. I norra Sverige är nätterna mycket ljusa, varför det är svårt för att inte säga omöjligt att se Venus överhuvudtaget.

Mars. Mars går i Svealand att se ungefär fram till mitten av månaden. I norra Sverige är nätterna alltför ljusa. I allra sydligaste delarna av landet går Mars att se ända in i juli. Mars tonar fram i skymningen, en bit över horisonten ungefär i västnordväst. Går ned i nordväst några timmar senare.

Jupiter. Jupiter dyker nu upp igen. Höjer sig över horisonten i ostnordost i gryningen. I takt med att det ljusnar försvinner Jupiter och står då en bit över horisonten ungefär i öster.

Saturnus. Saturnus kommer fram bakom horisonten i ostsydost någon timme efter midnatt. Kan ses från södra Svealand och nedåt i landet. När det ljusnar befinner sig Saturnus en bit över horisonten i sydost.

Under andra halvan av juni kan du i sydligaste delarna av landet se hur planeterna Mars och Venus för varje kväll kommer allt närmare stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Följetongen får sin upplösning i juli.

Månen i juni.

Lördag 3 juni är det stjärnan Antares du ser under månen, om du befinner dig i södra Sverige vill säga. Detta tilldrar sig i skymningen i sydsydost. Söndag 4 juni klockan 5.42 blir månen full. Månen är då inte synlig från Sverige, går upp i sydost vid klockan 23. Knappt en vecka senare, natten mot lördag 10 juni, ser du månen nära Saturnus. Rikta blicken mot ostsydost, Saturnus höjer sig över horisonten en liten stund innan klockan 2. Samma dygn blir månen halv avtagande, detta sker klockan 21.31.

I gryningen onsdag 14 juni ser du månen och Jupiter följas åt över himlen i öster. Söndag 18 juni blir månen ny.

Onsdag 21 juni ser du månen tillsammans med planeterna Mars och Venus. Du ser dem i västnordväst i skymningen.

Måndag 26 juni klockan 9.50 blir månen halv kommande. Den är då precis på väg upp över horisonten i nordost. Tisdag 27 juni kan du se månen nära stjärnan Spica som tillhör stjärnbilden Jungfrun. Du ser dem i sydväst i skymningen.

Midnattssolen.

Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner bakom horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig. Här kan du läsa mer. Midnattssol på Wikipedia.

Sommarsolståndet.

Klockan 16.58 onsdag 21 juni inträffar sommarsolståndet. Vid den tidpunkten har jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Dagen den 21 juni är årets längsta dag och natten mellan 21 juni och 22 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Mitt på solståndsdagen, det vill säga omkring klockan 13 sommartid, står solen högre än någon annan dag på året. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Nattlysande moln.

Nattlysande moln är den molntyp som ligger allra högst i jordens atmosfär, på 85 kilometers höjd, det vill säga i mesosfären nära gränsen till termosfären. Dessa moln syns inte på dagen då de är alltför skira och tunna, ja likt ömtåliga maneter i djupet. Men när natten fallit och allt blivit stilla, då kan under rätt förhållanden dessa trolska och vackra moln framträda, genom att solen skiner från bakom horisonten rakt upp på dem och får dem att skimra mystiskt, lockande liksom ett himmelskt budskap till oss att kanske stanna upp och reflektera över livets förgänglighet och värdesätta det vi har. Eller helt enkelt bara beundra denna sköna syn.

Det här är ett fenomen som uppträder främst i juli och augusti men som kan vara synligt så tidigt som i maj och långt in i september.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Sommarstolståndet i juni innfinner sig när solen når sin nordligaste punkt. Stjärnskådare på södra halvklotet njuter nu av långa mörka vinternätter och sannolikt betydligt kyligare temperaturer, medan vi här uppe i norr njuter av mycket kortare nätter om nu solen överhuvudtaget går ner under horisonten. Det finns mycket att se den här månaden när Venus, Mars och månen navigerar mellan stjärnorna på den västra himlen efter solnedgången, medan Jupiter och Saturn blir allt starkare i både ljusstyrka och storlek på den östra sidan av himlen innan gryningen. Både Mars och Venus är också nära sina konjunktioner med M44 eller Bikupan som klustret också heter.

av Tobias Lindgren

1-2 juni 2023. Venus bildar en linje med Castor och Pollux på den nordvästra himlen när mörkret faller. Planeten ligger bara några grader under Pollux, som i sig är cirka 5 grader från Castor.

2 juni. Mars befinner sig nära M44, meddan Venus, Castor och Pollux som lyser starkt längre västerut på himlen efter solnedgången. Använd gärna en kikare för att se stjärnorna i M44 tillsammans med den röda planeten. Venus visar upp en fantastisk ljusstyrka hela månaden och når östligaste elongation den 4 juni när den ligger hela 45 grader från solen. Dess skiva är halvt upplyst och lyser med en magnitud på hela -4.3.

3 juni. Den nästan fulla månen ligger mindre än 4 grader öster om stjärnan Antares hela natten strax över den södra horisonten om man nu inte befinner sig för långt norr ut.

4 juni. Jordgubbsmånen som den kallas blir på klockslaget 5.42 full.

10 juni. Månen går in i sista kvarteret halv tio på kvällen och bara en bit till vänster därom befinner sig Saturnus på den sydöstöra himlen strax före gryningen.

13 juni. Venus tar en sväng nära stjärnklustret M44. Den ljusa skymningen gör det dock till en utmananing att se Bikupan i sommarnatten, även om en kikare bidrar är det nog Venus som tar för sig mest.

14 juni. Den avtagande halvmånen stiger ungefär 2 grader från Jupiter på den östra morgonhimlen innan soluppgången. Planeten stiger upp över horisonten allt tidigare varje morgon i stjärbilden Väduren och pryder morgonshimlen under de kommande månaderna. Planetens disk har vuxit till en skenbar diameter på 35" och har en ljusstyrka på magnitud -2.1.

16 juni. Endaste en tunn skiva av månen befinner sig nära Plejaderna och Merkurius på den östra morgonhimlen.

18 juni. Månen blir åter ny pä morgonkivsten.

18 juni. Saturnus börjar sin retrogradrörelse och rör sig nu västerut i motsats till stjärnorna i Vattumannen i den tidiga gryningen där den långsamt växer.

21 juni. Solen når sin nordligaste punkt på ekliptiken och markerar att det är midsommar på norra halvklotet. I Stockholm kommer dagen att vara hela 18 timmar, 37 minuter och 8 sekunder lång.

21 juni. Venus, Mars och den någon tjockare halvmånen finner ni i väst efter solnedgången.

22 juni. Venus, Mars, månen och den ljusa stjärnan Regulus samlas alla på ett litet område p den västra himlen efter solnedgången.

26 juni. Andra kvarteret tar sin början för vår kära följeslagare månen.

28 juni. Efter att ha väckt uppmärksamhet hela månaden på den västra himlen i skymningen, närmare sig sig Mars och Venus inom bara några grader från varandra vilket blir en härlig syn med eller utan optiskt hjälp. Planeterna kommer att kampera nära varandra ytterligare någon vecka eller så. Mars fortsätter sin resa mot solen varför den visar allt mindre av sig prakt.

...

Detta kan du se på himlen i januari

Har ni några fina minnen av natthimlen? Jag tycker de finaste stunderna kommer när man minst anar det – man rundar ett hörn och plötsligt står man inför en lågt hängande månskära, där man anar resten av den runda himlakroppen i skuggorna, och svävande strax ovanför, en liten kamrat – i det här fallet en starkt lysande Jupiter. Ja det hände mig, häromdagen, rakt ovanför torget här där jag bor.

Av Johan Fagervall.

Planeter i januari.

Planeterna man kan se i januari är följande: Venus, Mars, Jupiter, Saturnus och Merkurius. Vad gäller Venus så dyker den upp lågt i skymningen i sydväst innan den mycket snart går ned igen, svår att se i norra Sverige i början av månaden, men längre in i januari stannar den uppe allt längre och syns därför även i de nordligaste delarna av landet.

Mars tonar fram i ostnordost i skymningen. Vid midnatt ser du den brandgula planeten högt i sydväst. Mars står över horisonten dygnet runt i allra nordligaste Sverige. I sydligare delar går planeten ned i nordväst innan gryningen. Mars lyser för tillfället starkare än de flesta stjärnor.

Gulvitt lysande Jupiter blir synlig i sydost i skymningen. Står i sydväst omkring klockan 20.00. Går ned i väst vid klockan 22.30.

Likt Jupiter syns Saturnus över hela landet, men höjer sig aldrig särskilt högt över horisonten i söder, varför den ses bättre och längre ju mer söderut i Sverige du befinner dig. Den ringprydda planeten blir synlig i skymningen, ungefär i sydsydväst. Går ned i sydväst några timmar senare. Planeten stiger allt lägre över horisonten. I månadsskiftet mellan januari och februari, försvinner den helt i skymningens ljus.

Merkurius gör ett av sina inhopp. Står som högst på horisonten 21 januari men syns bäst något dygn senare då dess ljusstyrka ökar. Du ser Merkurius från sydligaste Sverige, och du ska rikta blicken mot sydost i gryningen. Den höjer sig över horisonten när det första ljuset redan syns och försvinner när solskenet blir alltför starkt.

Månen.

Tisdag 3 januari ser du månen tillsammans med Mars. Skådespelet tar sin början i skymningen i öster. Onsdag 4 januari är det stjärnan Elnath som ses nära månen. Lördag 7 januari klockan 0.08 blir månen full. Den står då högt i sydsydväst. I gryningen samma dag har du kunnat se månen med tvillingstjärnorna Pollux och Castor.

På kvällen tisdag 10 januari ser du månen tillsammans med stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet. Söndag 15 januari klockan 3.10 blir månen halv avtagande. Den står då i sydost, tillsammans med stjärnan Spica, i stjärnbilden Jungfrun.

Från sydligaste delarna av landet kan man i gryningen onsdag 18 januari se månskäran i sällskap med stjärnan Antares i stjärnbilden skorpionen. De syns i sydsydost. Lördag 21 januari klockan 21.53 blir månen ny. Redan i skymningen på måndag 23 januari kan du se den tunna månskäran nära planeterna Venus och Saturnus i sydväst. Och i skymningen på onsdag 25 januari är det Jupiters tur att få påhälsning av den nu något mer omfångsrika månskäran.

Skymningen måndag 30 januari ser du månen tillsammans med Mars och kvällen efter, tisdag 31 januari, ser du månen mellan stjärnan Elnath och Mars.

Kvadrantiderna.

Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring tisdag 3 januari och onsdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Månen blir full några dagar senare så den stör med sitt sken.

Tips.

Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken, tänka sig. Här kan du se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i februari

Vi går mot ljusare tider, även om det inte känns eller märks riktigt ännu – och tur är väl det, för då finns det ännu gott om tid till att skåda stjärnhimlen. Passa även på att se kometen som just nu är synlig, för första gången på 50 000 år.

Av Johan Fagervall.

Planeter i februari.

I februari kan du se följande planeter: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.

Merkurius kan du endast hoppas om att få en glimt av. Den syns nämligen endast under månadens första dagar, och bara från södra delarna av Sverige. Vill du göra ett försök så ska du gå ut i gryningen och rikta blicken mot sydost, där i det begynnande skenet, lågt över horisonten kan du skymta planeten Merkurius. Den försvinner snart i det allt starkare solskenet.

Venus blir synlig i sydväst i skymningen. Går ned i väster några timmar senare. Under månadens gång kommer Venus och Jupiter närma sig varandra, för att liksom smälta samman 1 mars. Jupiter å sin sida ser du tona fram i skymningen en bit över horisonten i syd, sydsydväst, och planeten styr som sagt stegen raskt mot Venus under månadens framåtskridande. Försvinner bakom horisonten i väster vid klockan 21 och sedan, allt tidigare ju längre in i februari vi kommer.

Mars, brandgul och grann, lyser alltjämt starkt, starkare än de flesta av stjärnorna. Mars blir synlig högt i sydost i skymningen. Står över horisonten dygnet runt i norra Sverige. I södra Sverige går planeten ned i nordväst innan gryningen.

Månen i februari.

Fredag 3 februari ser du månen tillsammans med stjärnorna Castor och Pollux i stjärnbilden Tvillingarna, sällskapet befinner sig i öster när mörkret faller. Söndag 5 februari blir månen full. Det sker klockan 19.29 och månen står då en bit över horisonten i öster.

Måndag 6 februari ser du månen slå sig ihop med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Det hela tar sin början lågt över horisonten i ostnordost i skymningen. Och natten mot lördag 11 februari ser du månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Månen går upp i ostsydost en liten stund efter midnatt, och strax därpå stiger Spica upp, nästan rakt under.

Måndag 13 februari klockan 17.01 blir månen halv avtagande, på väg att bli ny. Den är då inte synlig i Sverige. Stiger över horisonten i sydost, sydsydost efter klockan tre på natten. Måndag 20 februari klockan 8.06 blir månen ny, men redan på onsdag 22 februari kan du i skymningen i västsydväst se månskäran mellan planeterna Jupiter och Venus.

Måndag 27 februari blir månen halv kommande, det sker klockan 9.06 och månen är då precis på väg upp över horisonten i nordost. I skymningen samma dag ser du planeten Mars nära månen mycket högt i söder. Under natten följs de åt ned mot horisonten i nordväst. Befinner du dig då i norra Sverige, ungefär från Skellefteå och norrut ser du från omkring klockan 3.00 lågt i nordväst hur Mars glider in bakom månen – i sydligare delar hinner månen gå ned bakom horisonten innan detta skådespel äger rum. Du måste dock ha en fri horisont eftersom detta skeende utspelar sig lågt på himlen.

Komet.

Just nu är det möjligt att se en komet, en grönskimrande komet vid namn C/2022 E3 (ZTF). Du ska kunna se den med blotta ögat, men antagligen är det bäst att ha någon form av instrument, särskilt eftersom månen blir full 5 februari och alltså kan störa med sitt sken. Som bäst syns kometen onsdag 1 februari. Gå ut när det mörknar. Du ser den nästan rakt under Lilla björn och till vänster om Karlavagnen. Senast det gick att se den från jorden var för 50 000 år sedan – ja det är en del som har hänt här nere hos oss sen dess. Det är med stor sannolikhet också sista gången den syns härifrån jorden, då den har en så kallad parabolisk bana, vilket med andra ord betyder att den inte är bunden till vårt solsystem. Den beräknas att aldrig mer komma oss nära. Läs mer här (engelska). Här finns tips om du vill försöka fota kometen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i juli

Fem av planeterna i solsytemet är nu synliga, tre på kvällshimlen och två på morgonhimlen före gryningen. En mindre meteorskur som föråkare nu i juli månad kan vara ett gott tecken inför de betydligt intensivare Perseiderna som kommer i augusti.

1 juli 2023. Neptunus börjar nu sin retrogradrörelse även om det för oss i Sverige kan blir knepigt att se den utan ordentliga hjälpmedel trots att den orkar upp lite över horisonten på nattkröken. Från och med nu till december rör den sig västerut bara 2 och en halv grad i fiskarnas stjärtecken, den kortaste retrogradslingan som någon planet planet uppvisar.

2 juli. Venus och Mars ligger framför stjärnbilden Lejonet på den västra himlen efter solnedgången. Dessa två planeter är på väg mot solen och kommer att försvinna under de kommande veckorna innan de återuppstår på morgonhimlen. Venus når undre konjunktion nästa månad när den passerar mellan solen och jorden. Under juli smalnar den upplysta skivan av Venus av till en smal halvmåne. Venus lyser med magnituden -4,5 idag och spänner över cirka 34 sekunder. I mitten av månaden växer den till en spännvidd på 42 sekunder medan den upplysta delen som vi ser från jorden minskar till 19 % trots att den bibehåller sin magnitud på -4,5. Mars, å andra sidan, har krympt till en diameter på bara 4,2 sekunder och lyser med en relativt svag magnitud +1,7.

3 juli. Fullmåne klockan 13:39 men är då långt under vår horisont. Denna fullmåne kallas för Bockmånen, men är även känd som Åskmånen, Hömånen, Vårtmånen, Fordringsmånen, Blodsmånen, Välsignelsemåne och örtmånen.

6 juli. Jorden når aphelium, dess största avstånd i sin omloppsbana från solen på ett avstånd av 152 093 251 km.

7 juli. Saturnus ligger cirka 3 grader norr om den avtagande månen efter midnatt. Planeten rör sig nu i retrograd rörelse i Vattumannens stjärnbild och når sin bästa observationsposition under de närmaste månaderna.

8 juli. Neptunus ungefär två grader norr om månen.

9 juli. Mars och Regulus ligger ungefär en grad från varandra lågt över den västra horisonten efter solnedgången.

10 juli. Månens sista kvarter startar 03:48.

11 juli. Den nu stigande planeten Jupiter befinner sig 2 grader söder om den avtagande månen på den östra stjärnhimlen före gryningen. Den stora planeten spänner nu över drygt 30 sekunder och lyser med magnituden -2,3. Planeten rör sig allt högre upp på himlen, tidigare varje natt på väg mot bättre observationspositioner senare under året.

13 juli. Månen är nu nära Plejaderna som stiger i öster före soluppgången.

15 juli. Merkurius ligger bara 0,2 grader från M44, bikupans stjärnhop, lågt på västhimlen efter solnedgången. Nordliga observatörer med fri sikt över den västra horisonten kan få en glimt av den lilla gynnaren.

17 juli. Månen inte synlig då den nu kamperar ihop med Solen, vilket alltså betyder nymåne, som inträffar på klockslaget 20:32.

19 juli. Månen återvänder till den västra kvällshimlen, nu under nu som halvmåne tillsammans med Regulus, Venus och Mars, alla samlade inom två knytnävsbredder i skymningen.

26 juli. Åter nytt kvartal för vår kära måne, alltså första kvartalet, 00:07 inträffar det.

29 juli. Merkurius ligger som närmast bara en ynka tiondels grad öster om Regulus, den ljusaste stjärnan i Lejonet, mycket lågt på västhimlen efter solnedgången, så alla i vår avlånga land kanske inte kan njuta av detta.

29-30 juli. Nu kulminerar meteorskuren Södra Delta-Aquariderna med sina något långsammare meteorer. Förutsättningarna är betydligt bättre för observatörer på södra halvklotet, men även sydliga breddgrader på norra halvklotet kan fungera om man har turen med sig. Södra Delta-Aquariderna utstrålar från en punkt nära stjärnan Skat (delta Aquarii) i stjärnbilden Vattumannen. Till skillnad från de flesta meteorskurar saknar Delta Aquarids ett skarpt maximum så meteorer är synliga från mitten av juli till början av augusti. Södra Delta-Aquariderna på 15-20 meteorer i timmen på en mörk himmel.

...

Detta kan du se på himlen i september

Nu säger vi adjö till sommarmånaderna och hälsar hösten välkommen. Jag hoppas på kyla och stjärnklara kvällar och nätter.

Av Johan Fagervall

Planeter i september

I september ser du planeterna Venus, Jupiter och Saturnus, samt Merkurius. Merkurius dyker upp i gryningen i öster i mitten av månaden, står som högst 24 september, men syns allra bäst några dagar senare, då dess ljusstyrka ökar.
Mäktiga Venus ser du också i gryningen, rikta blicken mot ostsydost, du ser alltmer av den ju längre månaden fortskrider.
Jupiter befinner sig söder om Väduren och rör sig för varje natt baklänges i förhållande till stjärnorna eftersom jorden håller på att varva den. Jupiter går upp i nordost i skymningen. I gryningen står Jupiter ganska högt i söder.
Planeten Saturnus rör sig också baklänges över himlen, befinner sig i stjärnbilden Vattumannen och återfinns lågt i sydost i skymningen. Går ned i sydväst före gryningen.

Månen i september

Månen syns när Jupiter på måndag 4 september och blir halv avtagande natten mot torsdag 7 september. Natten därpå, mot fredagen 8 september ser du månen tillsammans med stjärnan Elnath, som framförallt tillhör stjärnbilden Oxen, men också Kusken. Kusken och Oxen går upp i nordost ett tag innan midnatt. Natten mot söndag 10 september ser du månen nära Castor och Pollux som tillhör stjärnbilden Tvillingarna. Tvillingarna går upp i nordost vid midnatt.
Natten mot fredag 15 september blir månen ny och fredag 22 september blir den halv kommande. Och en vecka senare, 29 september, klockan 11.58 blir månen full. Den syns inte i Sverige då men går upp i öster i skymningen, det rör sig om årets fjärde och sista supermåne, så om du missade de tidigare tre, ta chansen den här gången. Fullmånen närmast höstdagjämningen brukar kallasskördemånen, även om begreppet inte använts så mycket i Sverige. Innan dess, närmare bestämt tisdag 26 september ser du den ganska stora månen tillsammans med planeten Saturnus i söder.

Stjärnbilder

Stjärnbilden Pegasus befinner sig högt i söder vid midnatt. Mot sydost kan du se Valfisken och längre mot öster syns Oxen. Tvillingarna Castor och Pollux dyker upp över horisonten i nordost. Cassiopejas W ser du nästan rakt ovanför dig.

Höstdagjämning. Det betyder att solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen – från jordens centrum sett – även kallat himmelsekvatorn. Detta sker klockan 8.50 på lördag 23 september. Höstdagjämningen är alltså, trots sitt namn, inte en dag utan en specifik händelse som inträffar vid en fixerad tidpunkt men vid olika klockslag runtom på jorden. Dag och natt är inte exakt lika långa vid det här tillfället utan detta inträffar några dagar senare. Dagar och nätter är då ungefär lika långa över hela jorden, bortsett från polområdena.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2023 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i Februari

Februari blir en ganska lugn månad. Men några planeter finns det att se. Förutom att stjärnhimlen i sig ju är mer än tillräckligt spännande. Och vi kan glädjas åt att det kommer vara mörkt ytterligare några månader; ja personligen har jag ingen brådska till årets ljusare tid.

Av Johan Fagervall

Planeter i februari.
Merkurius.
I allra sydligaste delarna av landet kan du få en skymt av Merkurius. Du ska då bege dig ut i gryningen, och lågt i sydost ser du Merkurius. Inte särskilt länge, dessvärre. Planeten tonar snart bort i det begynnande solljuset. Det här rör sig om mornarna kring lördag 5 februari.

Det är ju inte så lätt att få se Merkurius, och det beror på att planeten rör sig i solens område. Merkurius utstrålning drunknar allt som oftast i det starka solskenet.

Venus.
Man kan säga att Venus just nu går under sitt epitet Morgonstjärnan, eftersom det är i gryningen du kan se planeten. Venus höjer sig över horisonten i sydost ett tag innan det börjar ljusna. Den rör sig mot syd innan den slutligen försvinner i det allt starkare solljuset.

Mars.
Det är främst i de allra sydligaste delarna av landet som du har chans att se planeten Mars. Liksom med Venus så är det i gryningen det händer. Så se till att ställa väckarklockan om du vill hinna få en skymt av Mars. Rikta blicken mot sydost. I samband med att det börjar ljusna ser du då Mars kämpa sig över horisonten, som en liten gulröd ljusprick.

Jupiter.
Planeten Jupiter har ju kunnat ses länge nu, men när månaden passerat är Jupiter borta för den här gången, och återvänder inte förrän någon gång i april. Vill du passa på att se Jupiter nu, innan den försvinner, ska du bege dig ut i skymningen och rikta blicken mot sydväst. Jupiter går ned ganska tidigt på kvällen.

Månen i februari.
Februari inleder med nymåne, det vill säga tisdag 1 februari klockan 06.46 för att vara exakt. Men redan på onsdag 2 februari kan man i skymningen i södra Sverige för en kort stund se den tunna månskäran nära Jupiter. Rikta blicken mot sydväst.

Tisdag 8 februari klockan 14.50 blir månen halv kommande. Den befinner sig då ungefär i sydost, ganska högt upp. Det är ju fortfarande ljust vid den tidpunkten, även om solnedgången påbörjats, framförallt i de norra delarna av landet.

Natten mot tisdag 11 kan du se månen nära stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Vid midnatt hittar du himlakropparna ganska högt i väster. Elnath befinner sig ovanför månen. En bit under månen ser du den ljusstarka stjärnan Aldebaran. Söndag 13 februari kan du se månen nära Pollux och Castor i stjärnbilden Tvillingarna. När mörkret faller befinner de sig ganska högt i öster.

Onsdag 16 februari klockan 17.57 blir månen full. Den är då en bit över horisonten i ostnordost. Samma kväll ser du månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Regulus, i stjärnbilden Lejonet. De följs åt över himlavalvet under nattens gång.

Natten mot måndag 21 februari hälsar månen på Spica i stjärnbilden Jungfrun. Vid midnatt befinner de sig i sydost. En bit över horisonten. Onsdag 23 februari klockan 23.32 blir månen halv avtagande. Just då går det inte att se månen, den går upp först några timmar senare, ungefär i sydost. Den natten ser du då Antares under månen.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Detta kan du se på himlen i januari

Häromdagen åkte jag och en god vän ut till havet. Det är mörkare där än inne i stan, trots närheten till industrins rikliga belysning. Tyvärr var det mulet, som det ofta är när jag ska se stjärnorna. Havet var alldeles kolsvart. Ute i bukten låg någon form av fartyg – vilket vi visste enbart tack vare dess strålkastare, av själva fartygskroppen syntes inget i mörkret. Vi kunde höra vågorna slå nere vid klipporna. Vinden ven om öronen på oss och jag drack varmt vatten. Då och då tittade vi upp och längtade efter en stjärnklar himmel, men molntäcket låg kvar. Så hände det magiska: på väg därifrån sprack molnen upp och avslöjade en fin och skimrande stjärnhimmel. Vi stod hänförda. Kylan försvann. Ja det var till och med som om vinden tystnade för en stund.
Det var ett fint ögonblick, hoppas på fler sådana under detta sprillans nya år, 2022.

Av Johan Fagervall.

Planeter i januari.
Merkurius. Den skygga planeten Merkurius kan du i skymningen skymta lågt i sydväst, om du befinner dig i södra delarna av landet, vill säga. Bäst ser du den före mitten av januari, sen minskar möjligheterna på grund av det tilltagande dagsljuset.

Venus. Planeten Venus är ju känd under både namnet aftonstjärnan och morgonstjärnan – i januari gör den skäl för båda dessa namn. I början av månaden kommer den nämligen synas på kvällen och längre in i januari på morgonen.
Den första veckan drygt, ser du Venus lågt i sydväst i skymningen. Den går snart ned. För varje dag ser du allt mindre av planeten och sedan är den borta för en tid. Återvänder sedan i mitten av månaden – då ska du vara morgonpigg för att få se den. Går upp i sydost i gryningen, eller strax innan gryningen. Försvinner sedan i det tilltagande dagsljuset.

Mars. Den fina rödgula Mars ljusstyrka når inte riktigt upp till sin fulla potential just nu, men syns ändå. Åtminstone om du befinner dig i de södra delarna av landet. För att se planeten ska du i gryningen rikta blicken mot sydost. Där, lågt över horisonten ser du den brandgula planeten. Den höjer sig mot söder och försvinner snart i den uppåtgående solens allt starkare sken.

Jupiter. Den ljusstarka gulaktiga planeten Jupiter kan du se i skymningen, rikta blicken mot söder, så ser du den där strax ovanför horisonten. Den stiger upp redan tidigt på dagen och tonar därför fram i takt med att solen försvinner bakom horisonten. Ett bra tips för att skilja planeter från stjärnor är att stjärnor ser ut att flimra, medan planeter lyser med ett fast sken (planeter lyser förstås inte av egen kraft, utan reflekterar endast solljuset). Jupiter stannar uppe några timmar och går sedan ned i västsydväst.

Saturnus. Saturnus har ju sina ringar och de ska du kunna se med ett teleskop som förstorar minst 25 gånger. Saturnus tonar fram i skymningen, står då i sydväst, inte långt från sin kamrat Jupiter. Du behöver vara tillräckligt långt söderut i landet för överhuvudtaget få en glimt av planeten. Du ser tyvärr allt mindre av planeten ju längre månaden fortskrider, snart försvinner den för den här gången. Från ungefär 4 januari och några kvällar framåt kan du se Saturnus och Merkurius sällskapa på himlavalvet, där lågt i sydväst.

Månen i januari.
Månen beter sig ungefär som den brukar. Den blir hel, halv och osynlig och allt däremellan. Söndag 2 januari tar den på ett av sina många ansikten, och detta är det vi inte ser, det vill säga, den blir ny. Det sker närmare bestämt klockan 19.33. Redan på tisdag 4 januari kan man i södra Götaland få uppleva den tunna kommande månskäran. Rikta blicken mot sydväst. Då ser du även månen bilda triangel tillsammans med Saturnus och Merkurius, om du har tur. 24 timmar senare, på kvällen onsdag 5 januari, ser du månskäran under Jupiter. I sydväst det också.
Söndag 9 januari blir månen halv kommande, och det känns ju tryggt på något sätt, som en kär gammal vän som långsamt är på väg tillbaka till sin forna glans. Det hela sker klockan 19.11. Månen befinner sig då en bit över horisonten i sydsydväst.
Fredag 14 januari, ja då är månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. När det mörknar ser du Elnath tona fram intill månen, de är i öst då. Sen följs de åt över himlen. Vid midnatt återfinner du dem högt i sydväst.
När det skymmer på måndag 17 januari, ser du den i princip fulla månen tillsammans med stjärnan Pollux. Pollux blir synlig bredvid månen i takt med mörkrets inbrott, du ska rikta blicken mot ostnordost för att se detta. Runt midnatt har de placerat sig högt i syd. Stjärnan Castor befinner sig naturligtvis också i närheten. Den bildar ju tillsammans med Pollux huvudena på stjärnbilden Tvillingarna. När du betraktar Tvillingarna tittar du för övrigt bort från Vintergatan.
Några timmar senare, natten mot tisdag 18 januari, blir månen full. Det sker klockan 0.48. Månen är då högt i sydsydväst.
Tisdag 25 januari blir månen halv avtagande. Det är alltid lite vemodigt. Själva skiftet sker exakt klockan 14.41. Den går inte att se från Sverige. Går inte upp förrän ungefär 24 timmar senare, då i sydost.
Till helgen sen blir det två spännande tilldragelser. Först på fredag 28 januari. Då ser du som befinner dig i södra delarna av landet månen tillsammans med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. Detta sker i gryningen. Du ska rikta blicken mot sydsydost, det hela äger rum lågt på horisonten. Antares, brandgul till färgen, är en superjättestjärna som ligger 600 ljusår bort. Sen på lördag 29 januari. Också i gryningen. Du ser månskäran nära planeten Mars. Även detta lågt i sydsydost.

Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst omkring måndag 3 januari och tisdag 4 januari. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium.
Tisdag 4 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen och hur högt på himlen solen därmed når.

Tips.
Jag vill passa på att tipsa om två olika grupper på Facebook. Den ena heter Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/norrskensverige. Här kan du få information om när det finns chans till norrsken. Det är ju säsong för det nu.
Den andra gruppen som jag vill tipsa om heter faktiskt också Norrsken och har adressen https://www.facebook.com/groups/6972615249. Där kan du få se medlemmarnas många fantastiska norrskensfoton.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Det lackar mot jul och i trakterna där jag bor har det varit kallt nu någon vecka. När det är kallt och himlen är klar, då kan den få en skär nästan lila färg, i skymningen. Det är vackert. Att gå ut i naturen vid den tiden, ut på något fält till exempel och se himlen långsamt skifta i färg, från det här rosa, lila mot det mörka blåa medan stjärnorna tänds, en efter en, och planeterna tonar fram, det är en fin upplevelse, magisk rentav. Det kan du passa på att göra så här års. Men klä dig så du håller värmen!

Av Johan Fagervall

December 2021.

Planeter i december.
Venus.
Venus håller nu långsamt på att höja sig högre över horisonten, än tidigare under året. Den är redan synlig i södra delarna av landet, men ungefär från mitten av december kommer planeten även synas från mellersta Norrland och neråt. För att se Venus ska du i solnedgången, rikta blicken söderut. Där, ganska lågt över horisonten ser du planeten. Knappt har den hunnit bli synlig förrän den går ned igen, men ju längre söderut du bor, desto mer hinner du se av denna mäktiga planet innan den försvinner bakom horisonten i sydväst.

Mars.
Mars syns framförallt i södra Sverige, då den står lågt i syd. Mars träder fram över horisonten i sydost i gryningen. Sen höjer den sig och när solens sken blir alltför starkt tonar Mars bort och försvinner.

Jupiter.
Vi har ju varit bortskämda med tydliga observationer av Jupiter hela hösten och vintern, och december är inget undantag. Den framträder då i skymningen, en bit över horisonten i sydsydost. Går ned i sydväst några timmar senare.

Saturnus.
Saturnus har som bekant ringar och för att se dem räcker det med ett teleskop som förstorar 25 gånger. Saturnus ser du i december över horisonten i syd, framträder i skymningen, och ses mellan Jupiter och Venus. Saturnus syns över hela landet, men du ser mer och längre av den ju längre söderut du befinner dig. Planeten går ned i sydväst när det mörknat, exakt klockslag varierar alltså beroende på var i landet du är.

Månen i december.
Lördag 4 december blir månen ny. Två dagar senare, det vill säga måndag 6 december, möter den tunna månskäran planeten Venus. Detta kan du se om du befinner dig i södra delarna av landet. I skymningen ska du rikta blicken mot syd, sydsydväst. Då ser du där lågt över horisonten Venus till vänster om månskäran. De går båda ner ungefär innan klockan 17, så det är ingen längre show de bjuder på den här gången.

På torsdag 9 december är det dags för Jupiter att få påhälsning av månen, något mer upplyst den här gången. Mötet sker i skymningen, en bit över horisonten i syd. De går ner några timmar senare i sydväst.

Lördag 11 december blir månen halv kommande. Detta sker klockan 02.36 för att vara exakt. Månen befinner sig då under horisonten för oss i Sverige. Går upp på eftermiddagen i öster. En vecka senare, lördag 18 december, i skymningen ser du den nästan fulla månen tillsammans med stjärnan Elnath som tillhör stjärnbilden Oxen. Det hela tar sin början ungefär i nordost. Sen följs de åt över himlen, för att vid midnatt återfinnas högt i syd.

Bara timmar senare, innan gryningens ljus, söndag 19 december klockan 05.36, ja då blir månen full och lyser i all sin prakt en bit över horisonten i väst – nu med Elnath till höger om sig.
Natten mot tisdag 21 december kan du liksom förra månaden se månen nära stjärnan Pollux i stjärnbilden tvillingen – ja faktiskt så är månen rätt nära Castor också, tvillingarnas andra ”huvud”. Månen och de båda stjärnorna går upp i nordost i skymningen (då är det alltså fortfarande 20 december). Vid midnatt hittar du dem högt i sydost.
Passa på natten mot julafton: förutom att du kanske kan få en glimt av jultomten, ser du månen intill stjärnan Regulus. Vid midnatt hittar du dem i ostsydost. Var du hittar jultomten är svårare att svara på.

Natten mot tisdag 28 december kan du se månen nära den ljusstarka stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Vid halv fyra på natten eller morgonen, beroende på hur man ser det, återfinner du dem en bit över horisonten i sydost. Och så i gryningen på årets sista dag, då ser du månen nära planeten Mars. Denna tilldragelse äger rum lågt i sydsydost.

Meteorregn.
Geminiderna. Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.

Nätterna kring tisdag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna. Meteorregnet syns dock över hela himlen. Månen blir halv kommande 11 december och stör en del med sitt sken.

Nu ska det dock i ärlighetens namn tilläggas att just Geminiderna är ett av få meteorregn som inte härstammar från en komet, utan från en asteroid. I det här fallet asteroiden 3200 Phaethon. Vad är då skillnaden mellan en komet och en asteroid? Skillnaden är framförallt materialet de består av. En komet består av is och damm medan en asteroid består av sten och metall. De flesta asteroider i vårt solsystem återfinns i det så kallade asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter.

Ursiderna. Mellan fredag 17 och söndag 26 december är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker nätterna kring onsdag 22 december. Ytterligare information finns här.

Vintersolstånd.
Vintersolståndet sker i år tisdag 21 december, exakt klockan 16.59. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till onsdag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

För varje år sker vintersolståndet 6 timmar senare än året dessförinnan. Detsamma gäller sommarsolståndet och vår- och höstdagjämningarna. Skottåret är till för att reparera detta.

Solförmörkelse.
Fjärde december sker en total solförmörkelse som dock inte är synlig i Sverige. En total solförmörkelse är när månen placerar sig rakt framför solen. Läs mer här och här.

Pentagon vill ta över ufofrågan utan civil inblandning

Det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon tar nu strid om vem som ska ha makten över ufoutredningarna i USA. Samtidigt som ett förslag om en fortsatt militär utredning men med en civil rådgivande grupp ligger på kongressens bord lägger nu det amerikanska försvarsdepartementet fram ett rent militärt alternativ.

Läs mer!

November kommer med mörkret och kylan. Vissa känner sig nedtyngda av detta, men inte jag inte! Jag gillar mörkret och kylan. Till stor del har det förstås med november månads mäktiga stjärnhimmel att göra. Den här månaden kan vi räkna med planeter, månar och meteorregn.

November 2021.

Johan Fagervall.

Planeter i november.
Merkurius. Planeten är svår att se på grund av att den ligger så nära solen. Sedan ungefär mitten av oktober har du kunnat se Merkurius – ännu ett tag är det möjligt, men en vecka in i november försvinner planeten igen, i solljuset i sydost. Rikta blicken mot sydost i gryningen, men se som sagt till att du kommer ut i början av månaden, för sen är det för sent för den här gången.

Venus. Det har varit svårt att få syn på Venus, förutom för dem som håller hus i de allra mest sydliga delarna av landet. Men nu blir det ändring på det. Efter mitten av november är det möjligt att se Venus också så högt upp i landet, som södra Svealand. Sen dröjer det ytterligare en månad innan Venus även dyker upp i mellersta Norrland.
I november återfinns Venus lågt i sydsydväst i skymningen.

Jupiter. Den gulvita planeten Jupiter blir synlig över horisonten i sydost, i solnedgången. Går ned före midnatt, i sydväst. Liksom tidigare månader, tidigareläggs hela processen, ju längre månaden fortskrider, så i slutet av månaden går Jupiter ned redan vid klockan 21, beroende såklart på var i landet du befinner dig. Ju längre norrut desto tidigare nedgång.

Saturnus. Saturnus, planeten med ringar, tonar fram en bit över horisonten i syd i takt med solens nedgång – befinner sig inte långt från Jupiter. Saturnus går ned i sydväst omkring klockan 21. Det här gäller de sydliga delarna av landet, ju längre norrut, desto mindre kommer du kunna se av Saturnus. Mot slutet av månaden, gäller samma faktum som för Jupiter; Saturnus bana inleds tidigare på dygnet och avslutas även tidigare.

Mars. Mars syns framförallt i de sydliga delarna av landet. Den blir lättare att se från och med mitten av november. I gryningen ska du vända blicken mot ostsydost, sydost. Där lågt över horisonten finner du planeten. Den lyser inte speciellt starkt nu, för att vara Mars.

Månen i november.
Torsdag 4 november klockan 22.15 blir månen ny. I skymningen på måndag 8 november kan du se Venus nära månskäran. Befinn dig för det första i södra delarna av Götaland, rikta sedan blicken mot sydsydväst. Och på skymningen på onsdag 10 november ser du över stora delar av landet, utom i de allra nordligaste trakterna, Saturnus nära månen. Det här mötet sker över horisonten i söder. Redan 24 timmar senare ser du ett nytt spektakulärt skådespel – förutsättningarna är de samma, men nu har månen flyttat sig närmare Jupiter.

Fredag 19 november klockan 9.57 blir det fullmåne. Den är då inte synlig i vårt land. Går upp i nordost i skymningen. Men det är även något annat som sker detta datum, nämligen en partiell månförmörkelse, som dock tyvärr inte syns särskilt väl från Sverige, eftersom månen går ner, inte långt efter att förmörkelsen har sin början. Bäst chanser råder väl i norra delarna av landet. Här finns mer information. Och även här.

Söndag 21 november, när det blir kväll, ser månen nära stjärnan Elnath i stjärnbilden Oxen. Detta sker en bit över horisonten i nordost. En annan kväll, närmare bestämt tisdag 23 november, kan du se månen nära tvillingstjärnorna Pollux och Castor. Det är i nordost. Lördag 27 november klockan 13.28 blir månen halv avtagande. Den står då lågt över horisonten i västnordväst, nordväst ungefär. Tidigare samma dygn ser du månen intill Regulus i stjärnbilden Lejonet. Runt klockan tre på natten befinner de sig högt i sydost.

Meteorregn.
Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de alla tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Just i år kommer dock skådespelet vara av det mer matta slaget. På förmiddagen onsdag 17 november väntas en peak, men då råder dagsljus här i Sverige, så några stjärnfall lär knappast kunna observeras. Nästa år ser det dock bättre ut.

Norrsken. Just nu rasar en geomagnetisk storm, varför det finns chans att se norrsken över hela landet. Hör mer i detta inslag.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Zarobozero

Namnet på en rysk sjö och platsen för en möjlig historisk ufohändelse som inträffade 1663. Sjön Zarobozero ligger ungefär 400 km rakt österut från Sankt Petersburg (59°50'04.0"N 37°24'53.7"E).

I ett brev som publicerades först 1842 skriver prästen Ivachko Rievskoi att han talat med en bonde som bevittnade en märklig händelse vid Zarobozero den 15 augusti 1663. Rievskoi beskriver hur ett stort eldklot kom ner från himlen och svävade över sjöns vattenyta. Klotet kom från norr och försvann söderut över sjön. En timme senare återkom klotet och tycktes sväva över vattenytan. Eldkulan beskrevs som cirka 40 meter bred. Det ska ha kommit blå rök från fenomenet. Dessutom observerades två glödande strålar som kom ut från klotet.

Händelsen ska ha bevittnats av många personer som vid tidpunkten samlats intill en kyrka vid platsen för att fira en religiös högtid. Rievskoi beskriver att fenomenet kunde iakttas över en och halv timme och att folk som försökt närma sig klotet med båt hade känt stark hetta när de kom för nära.

I engelskspråkig ufolitteratur brukar Zarobozero skrivas som Robozero.

Redfern, Nick (1964-)

Redfern är en engelsk journalist, författare och ufolog som numera bor och verkar i USA. Redfern har skrivit ett trettiotal böcker om ufofenomen, konspirationer och kryptozoologi. Av hans senare böcker som tar upp olika aspekter av ufofenomenet kan nämnas ”Strange Secrets” (2003), ”Contactees” (2009), ”The Real Men in Black” (2011), ”Close Encounters of the Fatal Kind” (2014) och ”Flying Sacuers from the Kremlin” (2019).

I sina böcker ”Body Snatchers in the Desert” (2005) och “The Roswell UFO Conspiracy” (2016), lägger Redfern fram sin teori om vad det kan ha varit för flygande föremål som störtade vid Roswell 1947. Redfern tecknar ett scenario där föremålen är militära experimentella flygfarkoster och att de ”varelser” som hittades vid kraschplatsen egentligen var mänskliga testpersoner, närmare bestämt japanska krigsfångar som drabbats av strålningsskador eller som led av den ovanliga sjukdomen progeria.

Battle of Los Angeles

Kallas också The Great Los Angeles Air Raid.

Händelsen refererar till en förmodad japansk attack på Los Angeles under andra världskriget.

Det som inträffade var att på natten mellan den 24 och 25 februari 1942 började flyglarmssirener ljuda över Los Angeles samtidigt som kanonbatterier öppnade eld. Snart skulle starka strålkastare belysa det mörka himlavalvet i jakt efter potentiellt främmade flyg som flera observatörer påstod sig ha sett. Sammanlagt skulle 1430 luftvärnspatroner avfyras in på morgonkvisten då bombardemanget till slut avbröts utan att man lyckats identifiera eller skjuta ner något flygplan.

Händelsen kallades av samtida press för slaget om Los Angeles även om USA:s marinminister Frank Knox i en presskonferens kallade incidenten för ett falsklarm. Offentligt kom flottan att insistera på att man inte kunde hitta några bevis för att verkliga fiendeplan flugit över stadens luftrum. Dock lät det annorlunda när USA:s president Roosevelt den 26 februari i mer detalj informerades om vad som hänt. I presidentrapporten hette det att upp till 15 flygplan möjligen kunde ha orsakat flyglarmet. Vidare gjordes uppskattningen att flygplanen troligtvis inte var utländskt militärflyg utan att det i så fall torde vara vanliga civilflygplan med spioner från främmande makt som piloter. Spionernas förmodade motiv var att sprida panik bland amerikanska allmänheten.

Händelsen har av militärhistoriker vid U.S. Office of Air Force History delvis tillskrivits krigsnerver. Det fanns vid tidpunkten en påtaglig oro längs amerikanska västkusten för japanska överraskningsattacker eftersom attacken på flottbasen i Pearl Harbor, som inträffat bara cirka tre månader tidigare, låg färskt i minnet. Men det fanns andra faktorer som spelade in. Tidigare på kvällen den 24 februari hade radar plockat okända ekon utanför Kaliforniens kust och tanken på att främmande flyg var på väg från havet in mot staden låg nära till hands. Dessutom hade japanska ubåtar dagen innan den 23 februari anfallit ett oljeraffinaderi utanför Santa Barbara med artillerield. Skadorna efter denna attack blev minimala men händelsen hade orsakat viss panik bland Kaliforniens kustinvånare.

1949 presenterade United States Coast Artillery Association teorin att en meteorologisk ballong flugit in över Los Angeles vid 01.00-tiden och menade att det var den ballongen som orsakat luftvärnsbeskjutningen. Det är en förklaring som också U.S. Office of Air Force History anslutit sig till. Man menar vidare att de som påstod sig ha sett verkliga flyg eller okända föremål under natten misstolkat resterna efter exploderande luftvärnsbomber som flygplan.

I flera mindre seriösa ufosammanhang har luftbombardemanget över Los Angeles tagits som bevis för att ett eller flera utomjordiska rymdskepp låg bakom militärens reaktion och att myndigheterna sedan dess mörkat sanningen. En bild som publicerades i dagstidningen Los Angeles Times den 26 februari 1942 har förslagits visa ett större främmande föremål som flera strålkastare fokuserade på. Att fotot överhuvudtaget tycks visa ett föremål stämmer dock inte. Vid tiden var det vanligt att retuschera svartvita foton före publicering och det vissa tror är ett föremål på bilden är således endast kontrasten efter fotoretuscheringen.

Scully, Frank (1892–1964)

Scully var en amerikansk Hollywoodbaserad nöjesjournalist som skrev en av de första böckerna om flygande tefat. Boken ”Behind the Flying Sacuers” publicerades 1950 och i texten lade Scully fram teorin om att tefaten var utomjordiska farkoster, eventuellt från Venus. Scullys bok gavs också ut på svenska 1951 under titeln ”De flygande tefaten”.

I boken torgförde Scully påståendet att ett diskusformat föremål landat i New Mexicos öknen utanför samhället Aztec. Det skulle ha hänt i början av 1948. Men dessa uppgifter har visat sig vara grundat på en påhittad historia. Scully hade fått höra om tefatet från en bekant vid namn Silas Mason Newton som hittade på historien om tefatslandningen för att försöka svindla till sig pengar.

Aztec

Enligt nöjesjournalisten Frank Scully (1892 – 1964) skulle det i mars 1948 ha landat ett flygande tefat i Hart Canyon utanför orten Aztec i nordvästra New Mexico. Scully skrev om händelsen i två kolumner för tidningen Variety och vidareutvecklade sedan storyn i sin bok ”Behind the Flying Saucers” (1950). Man kan säga att den bokskildringen kom att bli en av de första i sitt slag som populariserade och gjorde sensation av ufofenomenet.

Tefatet påstods vara ett cirka 30 meter diskusformat metalliskt föremål, en av fyra tefat som vid tidpunkten skulle ha landat eller kraschat på olika ställen i Amerika enligt Scullys källor. Vid landningsplatsen i öknen utanför Aztec skrev Scully också att man funnit sexton döda varelser och att forskare och myndigheter spekulerade kring att de eventuellt kom från Venus.

Historien bakom landningen hade Scully fått från en bekant vid namn Silas Mason Newton. Newton i sin tur hänvisade uppgifterna till en mystisk forskare, en ”Dr Gee”, som varit involverad i myndigheternas uppstädning av fyndplatsen.

I mitten av 1950-talet avslöjades dock Silas Newtons uppgifter som uppdiktade. Newton och hans kompanjon Leo A. Gebauer visade sig vara kända bondfångare vilka i början på 1950-talet försökt kränga tekniska apparater i trakten kring Aztec, uppfinningar man menade kunde upptäcka guld eller olja i marken men som egentligen var värdelösa. Teknologin påstod Newton kom från utomjordisk teknik, därav orsaken till att han och hans medsvindlare ljugit ihop en historia om att ett tefat landat utanför Aztec. Motivet var att svindla till sig pengar. Duon blev också dömda för bedrägeri.

På 1970-talet återupplivades dock skrönan, bland annat i samband med spekulationerna kring Roswellkraschen. En del amerikanska ufologer började då fundera om det kanske trots allt fanns någonting bakom tefatslandningen som amerikanska myndigheter försökte dölja. Bland annat kom ufologerna William Steinman och Wendelle Stevens ta bluffen på allvar i och med utgivningen av deras bok ”Ufo Crash at Aztec” (1986).

På senare år har ett FBI dokument, kallat ”Hottel memo”, lagts fram som bevis för att amerikanska myndigheter mörklagt vad som egentligen hände i Aztec. FBI har i sin tur avfärdat de uppgifterna och påpekar att vad det pm:et endast gör gällande är att en FBI-agent vid namn Guy Hottel år 1950 uppmärksammade ett rykte om ett tefat landat i öken som han läst om i en tidningsartikel. Det var ett tips som byrån vid tidpunkten överhuvudtaget inte valde att följa upp eller utreda vidare. FBI har även vederlagt påståendet att pm:et någonsin skulle ha varit sekretessbelagt.

Det är oktober och höstrusket står för dörren. Kanske känner man sig inte så sugen på att ge sig ut då, och betrakta stjärnhimlen, men då ska man veta att det i oktober kommer inte mindre än två meteorregn, dessutom en fin chans att i södra Sverige se Merkurius – och det gör man ju inte så ofta! Annat som kanske kan locka: planeterna Venus, Jupiter, Saturnus och Uranus. Och så månen som kör sin vanliga men ack så uppseendeväckande show.

oktober 2021.

Johan Fagervall.

Detta mycket fina foto som föreställer Ales stenar under mäktiga Vintergatans myllrande band,
togs av Magnus Lindstrand, en av Himmelsguidens läsare. Det tackar vi för!

Planeter i oktober.

Venus. Planeten för en anonym tillvaro under hösten 2021 och du kan bara se den om du befinner dig i de sydligaste delarna av landet. Rikta blicken mot horisonten i sydväst i skymningen, där står Venus, lågt och går snart ned. I slutet av månanden när solen går ned tidigare, kan Venus framstå som mer ljusstark.

Jupiter. Planeten blir synlig en bit över horisonten i sydost i samband med solnedgången. Den rör sig mot sydväst, där den sedan går ned efter midnatt någon gång. Det ser likadant ut i slutet av månaden, med den skillnaden att processen inleds tidigare på kvällen, men det gör ju också solnedgången, varför upplevelsen blir i det närmaste densamma.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, lyser gulaktigt blekt mot oss, som ett lite sömnigt leende i natten. Planeten framträder i skymningen strax efter Jupiter, och till höger om den, ovanför horisonten i sydsydost. Går ned i sydväst innan midnatt, i princip. Mot slutet av månaden har skådespelet tidigarelagts med ungefär en timme, i övrigt ser det likadant ut.

Uranus. Passa på att se den ljussvaga och avlägsna planeten Uranus. Det är som mest gynnsamt då inte fullmåne råder – nätterna kring 6 oktober är månen ny och stör därför inte med sitt annars starka sken. Du kan se Uranus med blotta ögat, men en kikare underlättar givetvis observationen. Uranus befinner sig för närvarande i stjärnbilden Väduren. Vid klockan 22 hittar du Uranus en bit ovanför horisonten i öst. Identifiera stjärnbilden Väduren och sök dig sedan nedåt, använd någon form av stjärnkarta eller app, för att underlätta. Kring midnatt återfinner du Uranus högt i sydost.

Merkurius. Någon gång efter mitten av oktober kommer du i södra Sverige kunna se den sällsynta planeten Merkurius. I början syns den inte mycket, men ju längre månaden fortskrider desto mer ljusstark blir den. Vänd blicken österut, strax innan gryningen, allrahelst efter 25 oktober. Där lågt över horisonten ser du Merkurius. Planeten höjer sig mot sydost, och tonar sedan bort i solskenet. Du har bara fram till en vecka in i november på dig att skåda denna planet, innan den försvinner igen – så passa på.

Månen i oktober.

Innan gryningen söndag 3 oktober kan du se månskäran nära stjärnan Regulus som ju ingår i stjärnbilden Lejonet. Du ska då rikta blicken mot ostnordost för att se detta celesta möte. Några dagar senare, närmare bestämt onsdag 6 oktober klockan 13.05 blir månen ny.

I kvällningen lördag 9 oktober kan du i södra delarna av landet se den kommande månskäran kampera tillsammans med Venus, mycket nära horisonten i sydväst. Det rör sig endast om en kortare konferens, sedan går de båda kamraterna ned bakom horisonten.

Onsdag 13 oktober klockan 5.25 är månen halv kommande. Kvällen därefter, på torsdagen, uppehåller sig månen mellan Jupiter och Saturnus. Detta kan du se om du befinner dig i södra Sverige och riktar blicken mot sydost. Månen rör sig lågt över horisonten den natten och går snart ned. På fredagen kan du se något liknande, med den skillnaden att månen flyttat sig till vänster om Jupiter.

Onsdag 20 oktober klockan 16.57 blir månen full. Den är då bakom horisonten, men går upp i nordnordost kanske en timme senare. Stor och rödaktig i skymningsljuset, vacker att titta på.

Med början på kvällen söndag 24 oktober och under natten mot måndagen kan du se månen nära stjärnan Elnath i Oxen. Runt klockan 22 på söndagskvällen befinner de sig högt i öster. Onsdag kväll, 27 oktober, kan du se månen intill Tvillingarnas stjärnor, Pollux och Castor. Du ska då rikta blicken mot nordost, månen går upp runt klockan 21. De följs åt över natthimlen.

Torsdag 28 oktober klockan 22.05 är månen halv avtagande, alltså på väg att mot bli ny och ej synlig för oss på Jorden. Just då håller den på gå upp över horisonten nordost.

Meteorregn.

I början av oktober möter Jorden meteorregnet Draconiderna, som är av storleken mindre, med som mest 10 meteorer per timme. Nätterna mellan 6 – 10 oktober är bäst för observation av detta stjärnfall, i år med en topp i aktiviteten torsdag 7 oktober. Är som mest framträdande tidigt på kvällen. Det som är bra i år är att händelsen uppträder i samband med att månen är ny, varför förhållandena kommer vara särskilt gynnsamma. Läs mer här.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

UAPTF ska få snabba uforapporter

En rapport varje kvartal ska den arbetsgrupp som undersöker observationer av okända flygande föremål över USA leverera. Det framgår av nästa års underrättelseanslag.

Av Clas Svahn

Den amerikanska arbetsgrupp som inledde sitt arbete med att undersöka 144 rapporter om oidentifierade flygande föremål i början av året och som lämnade sin första rapport på midsommaraftonen svensk tid kommer från och med nästa år att lämna nya rapporter till kongressens underrättelsekommittéer en gång i kvartalet. Det står att läsa i underättelseanslaget för 2022.

Läs mer!

Augusti närmar sig och med stor entusiasm griper jag mig an uppgiften att författa himmelsguiden för sagda månad! För vad händer nu? Jo nätterna blir allt mörkare igen, och mot slutet av månaden går det ju i princip att beskåda en helt vanlig stjärnhimmel. Dessutom kan vi se framemot meteorregnet Perseiderna, som avlägger sin årliga vist, närmare mitten av månaden med toppen nätterna omkring 11 – 12 augusti. Det ser då i alla fall jag framemot! Och stjärnfall, förresten, får mig att osökt tänka på låten Shooting star av Bob Dylan… Och med den i lurarna kastar vi oss ut i augusti månads stjärnhimmel.

Augusti 2021.

Johan Fagervall.

Planeter i augusti.
Venus. Vanligtvis stolta Venus för denna sommar en mer tillbakadragen tillvaro och kan ses bara i södra Götaland. Den tonar då fram i samband med solnedgången, lågt i väster. Går ner efter klockan 22. Det här är i början av månaden. I slutet av månaden befinner den sig alltjämt i västlig riktning, men går ner tidigare, runt klockan 21.

Jupiter. Jupiter syns lågt i sydost, i skymningen. Ses ända upp till mellersta Norrland, och än mer nordligt ju längre in i augusti vi kommer. Jupiter rör sig över himlen i en låg båge och försvinner i sydväst när det ljusnar. Senare under månaden hinner planeten till och med gå ned i sydväst, innan solens uppgång – de exakta klockslagen varierar förstås beroende på var du bor. I norr går den ned tidigare än i syd.
Torsdag 19 augusti är planeten Jupiter så nära jorden den kan vara och står då dessutom i opposition, varför den vid denna tidpunkt är ljusare än vid något annat tillfälle under året – en god chans till observation och fotografering, med andra ord.
Här finner du en guide för observation av Jupiter.

Saturnus. Saturnus höjer sig över horisonten i sydost något tidigare än Jupiter, blir synlig när det mörknat tillräckligt. Saturnus lyser svagare än Jupiter och glider lågt över horisonten i syd för att sedan gå ned i sydväst i samband med att det ljusnar. Kan ses ända upp i mellersta Norrland, och framöver även i de nordligaste delarna av landet. Mot slutet av månaden är Saturnus redan uppe när mörkret faller och går ned flera timmar innan det ljusnar igen.

Under månadens gång förskjuts planeterna Jupiter och Saturnus position i förhållande till stjärnorna, och det åt ”fel” håll så att säga, det vill säga mot höger/väster, istället för tvärtom. Detta beror på att jorden håller på att varva dem; jordens bana runt solen är ju kortare än Saturnus och Jupiters, eftersom de ligger längre ut i solsystemet. Här finner du en guide för observation av Saturnus.

Månen i augusti.
Under natten mot tisdag 3 augusti kan du se månen nära den ljusstarka stjärnan Aldebaran. Kring klockan 3 står de en bit över horisonten i öst.
Söndag 8 augusti blir månen ny och kan alltså inte ses. Men redan en vecka senare, söndag 15 augusti klockan 17.20, närmare bestämt, blir månen halv kommande. Den befinner sig då ganska lågt över horisonten i sydsydost, en dagsljusmåne helt enkelt. Innan dess kan du i skymningen onsdag 11 augusti, i södra delen av landet, se månskäran avlägga visit hos planeten Venus.

Rikta blicken västerut, och där lågt över horisonten, ser du spektaklet – men inte länge, snart går både månen och Venus ned. Också från södra delarna av landet kan du måndag 16 augusti när mörkret faller, se månen tillsammans med den brandgula stjärnan Antares i Skorpionen, lågt i sydsydväst. De försvinner snart båda två bakom horisonten.

Över nästan hela landet, utom i nordligaste Norrland, ser man när det skymmer på fredag 20 augusti hur Saturnus och den nästan fulla månen följs åt över horisonten i syd. De går sedan ner i sydväst några timmar in på natten. Dagen efter det syns månen närmare Jupiter, också i syd.
Söndag 22 augusti klockan 14.02 blir månen full. Just då syns den inte, men går upp i sydost när det mörknar. Liksom dagen innan ses den då nära Jupiter. Måndag 30 augusti klockan 9.13 blir månen halv avtagande. Du ser den då högt i sydväst.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du nätterna omkring 11 – 12 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär inte störa mycket i år, så det är väl värt att gå ut sent på kvällen och kika.

Nattlysande moln. På nätterna under sommarhalvåret kan man få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

September står för dörren och därmed kan vi väl säga att möjligheterna till stjärnbeskådning är här på allvar. Eller får ni inte lust att packa en termos och trä på er oömma kläder och bege er ut i naturen, upp på kanske, ett berg eller så och lägga er raklång och bara låta stjärnhimlen överväldiga er – nu när det efterlängtade mörkret återvänder? Det får i alla fall jag lust med, det ska gudarna veta! Och att jag längtat efter hösten, det stämmer också, inte bara för mörkret utan också för att hockeysäsongen nu äntligen startar. Tyvärr kan vi inte räkna med något meteorregn eller dylikt såhär i september. Men gott om häpnad finns det ju förstås ändå att finna i stjärnhimlen, bara som den är i sig självt.

September 2021.

Johan Fagervall.

Venus.
Under hösten sticker planeten Venus inte upp mycket mer än nosen, och enbart då för personer som befinner sig i de sydligaste delarna av landet. Lågt står Venus i september, lågt i västsydväst, i solnedgången, i skymningen framträder den en kort stund.

Jupiter.
Liksom tidigare under året syns Jupiter i skymningen i sydost under september. Vid midnatt har Jupiter klättrat en aning och befinner sig då över horisonten i syd. Går ner i sydväst innan det ljusnar. Detta gäller början av månaden. I slutet, ser det i stort sett likadant ut, även om klockslagen förflyttas en aning, och Jupiters framträdande sker någon timme tidigare.

Saturnus.
Saturnus ses ju i sällskap av Jupiter. Framträder i sydost i skymningen, till höger om Jupiter och något ljussvagare. Går ner i sydväst efter midnatt. Liksom är fallet med Jupiter kommer det här förloppet tidigareläggas ju längre in i september vi kommer. Det vill säga, planeterna framträder något tidigare på kvällen men går i gengäld också ner tidigare, samtidigt som solen stannar uppe allt kortare tid.

Månen i september.
Natten mot tisdag 7 september blir månen ny och kan då alltså inte ses. Torsdag 9 september däremot finns en liten möjlighet att i skymningen i sydligaste Sverige se den ännu mycket tunna månskäran tillsammans med den under dessa förhållanden relativt svagt lysande Venus – rikta blickarna mot västsydväst och befinn er som sagt i de sydligaste delarna av Sverige. Kvällen därpå ser du en nu något större månskära, fast på andra sidan Venus, det vill säga till vänster om den.

Måndag 13 september klockan 22.39 blir månen halv kommande. Den är då inte synlig över horisonten, utan har gått ned i sydväst någon timme tidigare.
Torsdag 16 september ser du månen tillsammans med Saturnus, detta börjar i skymningen. De följs åt längs horisonten och går ner sydsydväst några timmar senare. Kvällen därpå, fredag 17 september, är månen mellan Jupiter och Saturnus. Och så på lördag kväll har månen rört sig förbi Jupiter bara för att förfölja denna stackars planet, till de båda går ner i sydväst någon timme efter midnatt.

Tisdag 21 september klockan 1.55 blir månen full. Skiner då som en mäktig syn en bit över horisonten i syd, sydsydväst. Nästan en vecka senare, närmare bestämt måndag 27 september ser du den här månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Elnath som är en del av stjärnbilden Oxen. Detta ser du om du riktar blicken mot nordost, månen stiger upp vid klockan 21 eller så, beroende på var i landet du befinner dig. Och så onsdag 29 september, då ser du månen tillsammans med stjärnan Pollux och Castor. Månen höjer sig över horisonten i nordost vid klockan 23 och då är stjärnorna med den. Tidigare samma dygn, klockan 3.57, blir månen halv avtagande. Den hänger då tryggt som en vänlig förälder högt i ostsydost.

Höstdagjämning. Det betyder att solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen – från jordens centrum sett – även kallat himmelsekvatorn. Detta sker klockan 21.21 på onsdag 22 september. Höstdagjämningen är alltså, trots sitt namn, inte en dag utan en specifik händelse som inträffar vid en fixerad tidpunkt men vid olika klockslag runtom på jorden, i Ryssland tillexempel kommer klockan vara tre timmar mer. Dag och natt är inte exakt lika långa vid det här tillfället utan detta sker några dagar senare. Dagar och nätter är då ungefär lika långa över hela jorden, bortsett från polområdena.

Källor. Jag har nämnt det förut men den omistliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara webbplatser!

En mycket ljusstark treenighet kan ses sent på julikvällarna. Det är det två Gasjättarna Jupiter och Saturnus som får påhälsning av den internationella rymdstationen var nittionde minut. Planeterna är väldigt i ögonfallande rakt i söder med början strax före midnatt och frammåt, när jordskuggan lägger sig. ISS susar fram över himmlen från väster mot öster i över 27000 kilometer i timmen, vilket gör att den avverkar varvet runt jordklotet på cirka en och en halv timme, och är synlig från sverige i endast några minuter, men ofta väldigt spektakulära sådana, då den uppvisar en magnitud som väl mäter sig med Jupiters.

Juli 2021

Det är juli och några veckor av ljusa sommarnätter väntar, även om vi nu påbörjat vår vandring mot mörkare tider. Du kan se en del planeter, månens vandring och faser. Även ett meteorregn och så nattlysande moln, som ju hör sommaren till, på dessa breddgrader. I norra Sverige är dock nätterna alltjämt för ljusa för några avgörande upplevelser av stjärnhimlen.

Planeter i juli.
Venus. I sydligaste Götaland kan du se Venus, denna sommar. Ja då ska rikta blicken mot nordväst, i princip, i skymningen, och där lågt över horisonten ser du Venus lysa. En kort stund innan planeten försvinner bakom horisonten. Inte mycket att hurra för, kanske man kan tycka, men ändå är det något, det är fint med en ljum sommarkväll och så Venus som skimrar vackert.

Mars. Planeten Mars kan du få en skymt av i början av månaden, och liksom är fallet med Venus, i södra delarna av landet i nordväst, i skymningen – faktum är att den röda planeten Mars inte uppträder långt från Venus. Mars lyser inte starkt just nu och syns allt mindre under månadens gång för att till sist försvinna. Dyker inte upp igen förrän i november.

Jupiter. Det är främst i södra Sverige som du kan se gulvita Jupiter, den höjer sig över horisonten i sydost kring midnatt. Höjer sig mot söder och försvinner i gryningsljuset ganska högt i syd. Längre fram i juli går Jupiter upp allt tidigare och blir synlig än längre norrut i landet – att kvällarna blir allt mörkare också där, underlättar förstås.

Saturnus. Precis som med månadens övriga planeter är det framförallt i södra Sverige som du ser Saturnus. Den går upp i skymningen i sydost, ett tag innan Jupiter. Den rör sig mot syd och försvinner i takt med solens uppgång, står då rätt högt i syd, sydväst. I slutet av juli är det möjligt att se Saturnus också uppe i mellersta Norrland.

Merkurius. I gryningarna runt den 14 juli kan du i de allra mest sydliga delarna av landet få en skymt av Merkurius lågt i nordost. Om du tar hjälp av en kikare har du än bättre chans att få se planeten, men tänk på att Merkurius rör sig i närheten av solen, som vid den tidpunkten är på väg upp – rikta inte kikaren mot solen, du kan skada ögonen!

Månen i juli. Torsdag 1 juli klockan 23.11 blir månen halv avtagande. Den syns då inte i Sverige men går upp i öster några timmar senare. Lördag 10 juli klockan 3.17 är månen ny. När det mörknar på söndag 11 juli kan du i södra Götaland se Venus lågt i västnordväst alldeles nära den tunna månskäran – och bredvid Venus kan du eventuellt skymta Mars, som en svag ljusprick i så fall; men det är mycket möjligt att himlen inte är tillräckligt mörk. Kvällen därpå kan du få se något liknande.
Lördag 17 juli klockan 12.11 blir månen halv kommande. Den är då inte synlig i Sverige, men går upp i öster ungefär två timmar senare.
Klockan 4.37 lördag 24 juli är månen full. Den har då redan försvunnit bakom horisonten för oss i Sverige, går ner i sydsydväst vid klockan 3. Senare samma dag, närmare bestämt på kvällen, omkring klockan 23 går månen upp i sydost och gör då sällskap med Saturnus som står lågt i sydost, detta kan du se i hela landet utom i norra Norrland.

Med inledning sent på kvällen söndag 25 juli kan du se månen bilda en triangel med Jupiter och Saturnus. De följs åt över himlen, i sydlig riktning under natten mot måndag. De finns en bit över horisonten i syd en stund innan klockan tre. Planeterna tonar bort i gryningsljuset, månen dröjer sig kvar, går ned sydväst vid klockan 7.
Lördag 31 juli klockan 15.16 blir månen halv avtagande, redan försvunnit bakom horisonten då, sen en timme ungefär.

Meteorregn.
Södra Delta-Aquariderna är ett meteorregn som inträffar varje sommar, i juli och augusti, med en topp i aktiviteten i slutet av juli. Toppen sker nätterna innan och efter torsdag 29 juli. Då kan uppemot 15 – 20 stjärnfall, eller meteorer, observeras per timme – tyvärr inträffar fullmånen runt samma datum, vilken med sitt sken kan störa upplevelsen.
Meteorregnet har sin radiant, punkten där meteorerna synes härstamma från, i stjärnbilden Vattumannen eller Aquarius på latin, därav namnet Aquariderna. Vattumannen rör sig i juli ganska lågt i söder, och Aquariderna är främst synlig på södra halvklotet, men i södra delarna av Sverige ska du trots allt kunna se en del meteorer. I samma riktning ser du som sagt även Jupiter och Saturnus.
Aquariderna glider sen sömlöst över i månaden augustis meteorregn, närmare bestämt Perseiderna, som har sin topp kring 12 augusti.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

USAs uforapport — 143 oidentifierade

Och rapporten var bitvis mycket intressant läsning. För trots tillgång till radarbilder, foton och infraröda filmer samt ögonvittnesskildringar från det egna landets stridspiloter lyckades världens mest sofistikerade försvarsmakt inte identifiera mer än ett okänt föremål över USA under 2000-talet.

Läs mer!

USA:s uforapport väntas till midsommar

Någon gång mellan den 25 juni och den 29 juni kommer Pentagons uap/ufo-rapport. Mycket av innehållet har läckt ut via amerikanska politiker och medier.

Läs mer!

Det börjar bli ljusare om nätterna, vilket såklart försvårar stjärnskådning. Ändå finns det anledning att gå ut om nätterna, om inte annat för det stämningsfulla i den stora närvarande jätten som natthimlen är, alldeles oavsett om stjärnorna som syns på den under sommaren är färre än under vinterhalvåret. Dessutom kan det hända rätt speciella grejer på dagen också, för den 10 juni blir det nämligen solförmörkelse.

Juni 2021

Johan Fagervall.

Planeter i juni.
Venus. Venus blir synlig i skymningen, rätt lågt i nordväst – faktum är att Venus befinner sig ovanför horisonten redan innan dess, men det är då för ljust för att se den. Planeten är bara synlig i de södra delarna av landet och försvinner i mitten av juni i det allt starkare ljuset.

Mars. Mars lyser just nu, relativt svagt. Du ser Mars, liksom Venus, lågt i nordväst i skymningen. Den är förstås svårare att se ju ljusare kvällarna blir eller kanske redan är, beroende på var i landet du befinner dig. Mars blir snart osynlig på den ljusa kvällshimlen, och syns inte alls i norra Sverige. Mars framträder sedan igen inte förrän i november.

Jupiter. Planeten höjer sig över horisonten i ostsydost någon timme efter midnatt. När himlen ljusnar alltmer har Jupiter rört sig mot sydost där den tonar bort. Under månadens gång blir Jupiter synlig allt tidigare. Jupiter är svår att se från norra Sverige – även om den orkar sig över horisonten där också, är himlen säkerligen alltför ljus för att tillåta några observationer av planeten.

Saturnus. Saturnus tonar fram som en ljusprick lågt i sydost någon timme efter midnatt, när dagern blivit tillräckligt skum. I takt med att det så åter ljusnar igen försvinner Saturnus. Du ser Jupiter och Saturnus ganska nära varandra, där Jupiter är den mer ljusstarka planeten av de båda. Saturnus syns liksom Jupiter främst i södra Sverige.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Månen i juni. Onsdag 2 juni klockan 9.24 blir månen halv avtagande. Står då lågt i sydväst. Torsdag 10 juni klockan 12.53 är månen ny, det vill säga den syns knappast alls – i normala fall vill säga, nu kommer den faktiskt synas till viss del; som en skugga framför solen. Men mer om denna solförmörkelse i ett eget stycke nedan.
Skymningen fredag 11 juni är månskäran nära planeten Venus lågt i nordväst. Även kvällen efter bjuder de upp varann till dans.
Söndag 13 juni, i kvällningen, då besöker månskäran Mars ganska lågt i nordväst. Syns bäst från södra delarna av landet. Inte långt från dem ser du även stjärnan Pollux.
Fredag 18 juni blir månen halv kommande. Detta sker klockan 5.54 och månen befinner sig då långt nedanför vår horisont och kan alltså inte ses. Går upp i öst efter klockan 13. Fredag 24 juni klockan 20.40 blir månen full. Går upp i sydsydost någon timme senare.

Solförmörkelse torsdag 10 juni. Först och främst: titta inte direkt på solen och vänd inte en kikare mot solen, då skadas dina ögon. Att använda solglasögon är inte tillräckligt. Antingen använder du för ändamålet speciella solförmörkelseglasögon, eller så projicerar du en bild av solförmörkelsen på tillexempel väggen, med hjälp av en kikare.
Solförmörkelsen syns i hela Skandinavien. Den kommer vara partiell för oss. Den exakta tidpunkten varierar beroende på var i landet du bor. Man kan säga att ju längre västerut du bor, desto senare inträffar den. I Göteborg börjar den tillexempel klockan 11.32 och i Kalmar klockan 11.40. Tiden för när förmörkelsen är som störst varierar också. I Karlstad är förmörkelsen som störst omkring klockan 12.47 och i Luleå kring klockan 13.02. Men det är också så att ju längre norrut du bor, desto större kommer förmörkelsen vara när den är som störst. Läs mer här, där du även kan se en animation av förmörkelsen.

Sommarsolståndet sker måndag 21 juni klockan 5.32. Detta är årets längsta dag respektive kortaste natt, som infaller natten mot måndagen. Solen når den högsta punkten på himlen denna dag.

Bilder på förra månadens supermåne

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Många spekulationer kring USA:s uforapport

Förväntningarna är mycket höga på den rapport som den speciella utredningsgrupp som undersöker rapporter om ufofenomen inom den amerikanska militären ska lämna till kongressen. Något som är planerat att göras den 1 juni. Gruppen, UAPTF, fick uppdraget strax före årsskiftet och hittills har flera filmer och uppgifter läckt ut från dess arbete.

Läs mer!

I maj får vi lyckligtvis en ny chans att se supermånen, vi som missade den i april. Det blir även månförmörkelse, den kommer vi dock inte kunna observera här i Sverige. Ett par planeter kan däremot ses under månaden och eventuellt några meteorer. Annars blir det ganska stillsamt. Nätterna blir allt ljusare så passa på att ge er ut och betrakta stjärnhimlen.

Johan Fagervall.

Planeter i maj.
Merkurius. I början av månaden är det läge att spana efter Merkurius, lågt i nordväst i skymningen. Det är verkligen värt besväret för Merkurius är vanligtvis inte så lätt att se på grund av att det ju är den planet som rör sig närmast solen, där det av förklarliga skäl alltid är som ljusast.

Merkurius kommer vara som högst över horisonten omkring 12 maj, beroende på var i detta avlånga land som du befinner dig, men syns bäst dagarna innan, på grund av att dess ljusstyrka avtar.

Med en kikare kan du, när himlen mörknat tillräckligt, även se Plejaderna snett ovanför till höger om Merkurius. Men vänta för guds skull till solen gått ned innan du vänder en kikare i den riktningen.

Mars. När mörkret faller i maj finner du planeten Mars ganska högt i väster. Går ned i nordväst kring klockan ett på natten, tiden varierar förstås var i landet du befinner dig och i norra Sverige är Mars ovanför horisonten dygnet runt, men svår att se ändå på grund av ljusnande nätter.

Jupiter. Jupiter går upp över horisonten i ostsydost strax innan gryningen. Höjer sig över horisonten allt tidigare ju längre månaden fortskrider. Men solen går också upp allt tidigare varför ljusförhållandena blir ungefär desamma, men det beror förstås på var i landet du befinner dig; i de norra delarna syns inte Jupiter överhuvudtaget, då den är i ett alltför sydligt läge.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, blir, i södra delarna av landet synlig över horisonten i sydost omkring klockan halv tre på natten. Går upp allt tidigare i takt med att nätterna blir ljusare. Syns i mitten av landet från och med ungefär halva maj. Saturnus rör sig i samma trakter som Jupiter. Kan ses tillsammans med den.

Venus.
Venus. I södra Sverige kan du se planeten Venus bli synlig lågt över horisonten i nordväst i skymningen. Syns allt högre upp i landet ju längre in i maj vi rör oss. I de norra delarna av landet är det tyvärr svårt se planeten på grund av ljusa nätter.

Månen i maj. Månen i maj. Gamle månen, gamle vän, här som vanligt också i maj. Måndag 3 maj klockan 21.50 blir den halv avtagande. Syns inte i Sverige då men går upp i sydost i den därpå följande gryningen, det vill säga när det hunnit bli 4 maj. Når aldrig särskilt högt på himlen och går ner i sydväst några timmar senare, men hinner i allra sydligaste delarna av landet skymtas tillsammans med Jupiter och Saturnus innan dessa planeter bleknar bort i det begynnande solskenet. Något likartade förhållanden råder också onsdag 5 maj.

Tisdag 11 maj blir månen ny. I skymningen torsdag 13 maj kan man i södra Sverige lågt i nordväst uppleva en mycket tunn månskära tillsammans med planeten Merkurius. De går ned sen, tämligen omgående och måhända en smula snopet, och kvar står man med lång näsa. Men fint så länge det varar!

I skymningen lördag 15 maj kan du i södra delarna av Sverige se planeten Mars en bit över horisonten i väst och där strax nedanför Mars ser du månskäran. De går ned i nordväst någon timme senare. Ett dygn senare har månen flyttat sig en smula. Då ser du den närmare stjärnan Pollux och Castor, huvudena i stjärnbilden Tvillingarna. Och du ska alltså rikta blicken mot väst.

Onsdag 19 maj klockan 21.13, då blir månen halv kommande. Befinner sig då högt i sydväst. Samma kväll kan du se månen i sällskap med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet.

Så, onsdag 26 maj är det dags för fullmåne igen, detta sker klockan 13.14. Några timmar innan dess, vid klockan 4 närmare bestämt, når månen den punkt på sin elliptiska bana runt jorden då den är som närmast oss, vilket alltså betyder ännu en så kallad supermåne, den andra av tre för i år – den tredje och sista, och inte riktigt lika spektakulära, sker i juni. Men när är det då läge att betrakta denna supermåne? På kvällen 26 maj, månen stiger upp i sydost vid klockan 23 och mest effektfull blir supermånen om du betraktar den när den står nära horisonten. Den kommer den här kvällen och följande natt dessutom befinna sig nära stjärnan Antares i stjärnbilden Skorpionen. Dessutom är det en så kallad blodmåne 26 maj, vilket alltså innebär månförmörkelse – det är när jordens skugga faller på månen. Detta innebär inte att månen blir svart, som vid solförmörkelse, utan röd, blodröd om man så vill, vilket i sin tur beror på att jorden har atmosfär. Denna månförmörkelse kan dock tyvärr inte ses från Sverige. Läs mer här.

Meteorregn.
I början av månaden kan man se ett meteorregn, närmare bestämt Eta-Aquariderna. Detta gäller dock främst på södra halvklotet, men en och annan meteor kan synas också i vårt land. Gå ut sent på natten och rikta blicken i östlig riktning; hela spektaklet höjer sig över horisonten vid klockan tre på natten. Eta-Aquariderna har sin radiant i stjärnbilden Vattumannen, och stjärnan Eta Aquarii, därav namnet.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Läs nya UFO-Aktuellt!

I din postlåda eller?

I april kan vi förutom sedvanlig påsk räkna med en supermåne och ett meteorregn. Och så stjärnhimlen förstås. Vi får hoppas på molnfria nätter. Mycket lämpligt och angenämt att vistas ute nu och observera stjärnhimlen, när ju värmen återvänder. Även om jag personligen inte saknat den. Tvärtom, faktiskt. Jag befann mig högt uppe i norr över jul och nyår, och långt in i februari; det var kallt, mörkt och tyst. När molnen efter någon månad dragit förbi syntes den klara, höga rymden. Det gillade jag, allt med det. När det är kallt och stjärnklart kan man verkligen få lite vettigt tänkande gjort, förutsatt förstås att man klätt sig rätt. Nåväl, nu babblar jag bara – och värmen kan ju vara rätt bra den också.

Johan Fagervall.

Planeter i april.
Mars.
När skymningen faller återfinns rödgula Mars ganska högt i västsydväst. Dalar under kvällens gång mot nordväst och går ner där efter klockan ett någon gång. I norra delarna av landet står Mars ovanför horisonten dygnet runt och kan alltid observeras när mörkret råder. Mars, som under månadens gång, smyger ”baklänges” över himlen – det vill säga österut, motsatt det håll som stjärnorna rör sig åt – passerar genom stjärnbilden Oxen och under Oxens norra horn, den ljusstarka stjärnan Elnath. Ungefär från 17 april till 21 april kan man se dem bredvid varandra, sedan försvinner Mars mot stjärnbilden Tvillingarna.

Jupiter.
Jupiter har kunnat ses från allra sydligaste Sverige sedan slutet av mars. Nu i slutet av april ska Jupiter vara synlig även något högre upp i landet. Men längre upp i norr måste man vänta ända till mitten av juli innan man kan räkna med att få se denna gulvitt skinande planet.
Jupiter dyker upp över horisonten sydost i gryningen, den där magiska stunden när det första dagsljuset bryter fram, men nattens stillhet alltjämt dröjer sig kvar. Varför inte kliva upp några riktigt tidiga mornar för att få se Jupiter klart lysande strax ovanför de mörka trädtopparna, medan stjärnorna en efter tonar bort i det allt starkare solskenet? Kanske får du höra någon fågel i fjärran också eller rävens skall. En riktig naturupplevelse.

Saturnus.
Det som gäller för Jupiter gäller också för Saturnus. Mindre ljusstark än Jupiter och dyker upp strax före den, i gryningen lågt i sydost. Men kan bara ses i de södra delarna av landet. Du i norra Sverige får, liksom fallet är med Jupiter, vänta till juli innan du kan se Saturnus.

Månen i april.
Natten mot fredag 2 april sällskapar månen med stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. För att se detta ska du befinna dig i södra Sverige och rikta blicken mot sydost någon timme efter midnatt. De rör sig ganska lågt över horisonten och går ner i sydsydväst på morgonen, alternativt tonar bort i det gryende dagsljuset.
Söndag 4 april klockan 12.02 blir månen halv avtagande. Befinner sig då bakom horisonten och kan inte ses från Sverige. Dröjer till gryningen följande dag innan månen visar sig här i Sverige igen. Går då upp i sydsydost. Veckan därpå ser man inte mycket av månen. Men i skymningen fredag 16 april ser du ganska högt i väst månskäran bilda triangel med hjälp av Mars och Elnath.

Måndag 19 april kan du se månen intill stjärnan Pollux, som tillsammans med stjärnan Castor bildar huvudena i stjärnbilden Tvillingarna. För att göra denna observation ska du rikta blicken högt i sydväst i skymningen. Där ser du då den nu nästan halva månen invid sagda stjärna. Ungefär ett halvt dygn senare, närmare bestämt klockan 8.59, blir månen halv kommande. Befinner sig då bakom horisonten men går upp en dryg timme senare.
Tisdag 27 april klockan 5.32 blir månen full. Den har dock någon timme innan dess gått ned bakom horisonten i västsydväst. Stig upp inte senare än klockan tre och se i den blå timmen en mäktig så kallad supermåne strax ovanför horisonten i sydväst. Det här är den första, och kanske mest imponerande, av tre supermånar i år. De andra två sker 26 maj och 24 juni. Väl värt några förlorade sömntimmar!
Natten mot torsdag 29 april ser du månen invid stjärnan Antares som tillhör stjärnbilden Skorpionen. Du behöver befinna dig i södra Sverige samt rikta blicken söderut, där strax ovanför horisonten ser du Antares, och ovanför den, en ganska rund men drömsk måne. Vackert! Detta är vid tretiden. När det börjar ljusna har de rört sig mot sydväst, Antares har då nästan försvunnit bakom horisonten.

Meteorregn.
Lyriderna är ett meteorregn som hör april till, och som uppvisar störst aktivitet omkring 16 – 25 april. Kulmen nås omkring torsdag 22 april, med cirka 20 meteorer per timme. Lyriderna, som härstammar efter en komet, har fått sitt namn av stjärnbilden Lyran, då regnets radiant ligger i närheten av denna stjärnbild. Natten mot 22 april finns Lyran och dess ljusstarkaste stjärna Vega nästan rakt ovanför oss.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Läs nya UFO-Aktuellt!

Snart i din postlåda eller?

ufo.se

Kenneth Arnold och de flygande tefaten

Under många år har diskussionen om vem det var som myntade begreppet flygande tefat (på engelska flying saucer) varit föremål för debatt. Allt detta bottnar i en observation av den amerikanske affärsmannen Kenneth Arnold av nio glänsande föremål över Mt. Rainier i Kaskadbergen i delstaten Washington på eftermiddagen den 24 juni 1947. Observationen utgjorde startskottet för den moderna delen av ufofenomenet.

Läs mer!

Liksom februari blir mars en ganska lugn månad, astronomiskt sett. Men Jupiter och Saturnus återvänder, åtminstone för de som uppehåller sig södra delarna av landet. Det blir vårdagjämning och vi går mot varmare och ljusare tider. Så passa på att njuta av stjärnhimlen, innan det blir för ljust för att göra det.
För övrigt hade jag för inte många timmar sedan en mäktig upplevelse av den nästan fulla månen, när jag kom traskande över Västerbron i en god väns sällskap; stor och gult lysande hängde den där alldeles intill Stockholms stadshus och de tre kronorna, precis som en mild och vänlig släkting ur det förflutna. Nyss anländ i storstaden kunde jag inte annat än att se upplevelsen som ett gott tecken, ta i trä, för min fortsatta vistelse här på dessa, i förhållande till var jag befunnit mig, sydligare breddgrader.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Mars befinner sig i stjärnbilden Oxen och kommer vandra genom den under månadens gång. Mars är ännu ganska ljusstark, men under våren kommer dess sken att blekna, då planeten är på väg bort från oss.
Mars framträder högt i sydväst i skymningen. Den går ner vid midnatt i nordväst. I nordligaste delarna av landet glider Mars bara ner och vidrör horisonten innan den sedan genast vänder uppåt igen, för att åter bli synlig ungefär i sydväst när det mörknar på nytt.

Jupiter gör bejublad återkomst efter en tid i solens närvaro. I slutet av månaden kan planeten ses från de allra sydligaste delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i ostsydost i gryningen och bleknar sedan långsamt bort i solens tilltagande sken.

Saturnus har liksom Jupiter befunnit sig alltför nära solen för att kunna observeras, men återvänder i slutet av månaden, och blir synlig i södra delarna av landet. Stiger över horisonten i ostsydost i gryningen strax innan Jupiter och försvinner med densamma i det ökande dagsljuset.

Månen i mars.
Natten mot lördag 6 mars blir månen halv avtagande, detta sker klockan 2.30. Den är då inte synlig här, men går upp omkring en timme senare i sydost. Lördag 13 mars klockan 11.21 blir månen ny, och med att månen är ny, menas den månfas då månen inte syns för oss på jorden, eftersom den ligger i skugga.
Fredag 19 mars möter månen planeten Mars och stjärnan Aldebaran. I skymningen står detta sällskap ganska högt sydväst. Både Mars och Aldebaran lyser med en brandgul framtoning, där Aldebaran lyser en aning starkare än Mars. Mars befinner sig strax ovanför månen och Aldebaran snett nedanför till vänster om månen. De går ner i nordväst några timmar senare, utom i nordligaste delarna av landet, där försvinner visserligen Aldebaran utom synhåll, men Mars och månen, stryker längs med gryningshorisonten och stiger sedan igen. Mars tonar dock bort i dagsljuset.
Söndag 21 mars klockan 15.40 blir månen halv kommande, eller når första kvarteret som det också kallas. Den befinner sig då ganska högt i sydost. På kvällen på torsdag 25 mars kan månen ses hänga med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Vid klockan 21 befinner de sig rätt högt i söder. Ekipaget försvinner bakom horisonten i västnordväst före gryningen, men i norra delarna av landet syns de lågt över horisonten i väster, till västnordväst, när det börjar ljusna.
Söndag 28 mars klockan 20.48, blir månen full. Den är då en bit över horisonten ungefär i sydost.

Vårdagjämning. Under mars är det vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige lördag 20 mars klockan 10.37. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vårdagjämning är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.
Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s hemsida.
Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Polstjärnan. Polstjärnan ingår i stjärnbilden Lilla björnen. Eftersom Polstjärnan ligger mycket nära den norra himmelspolen, ser alla de andra stjärnorna ut att rotera kring den. Det innebär också att den inte ser ut att röra sig mycket under natten och att den står högt i norr. Polstjärnan har därför kommit att användas vid navigering.

Främsta källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Johan Fagervall.

Planeter i februari.
Mars blir synlig i skymningen högt i syd. Rör sig sedan i västlig riktning. Vid midnatt finns Mars lågt i väst. Förloppet ser ungefär likadant ut under hela månaden. Mars är på väg bort från oss och dess ljusstyrka minskar därför.
I slutet av februari och början av mars, passerar Mars, planeten, i närheten av stjärnhopen Plejaderna, som också går under benämningen De sju systrarna, eftersom den fått sitt namn efter sju nymfsyskon i grekisk mytologi. När mörkret faller hittar du Mars och Plejaderna ganska högt över horisonten i sydsydväst. Under nattens gång rör de sig mot nordväst där de sedan går ner omkring midnatt.

Månen i februari.
Torsdag 4 februari klockan 18.37 blir månen halv avtagande. Den är då inte synlig för oss i Sverige, går upp först några timmar senare, ungefär klockan halv tre natten mot fredag, i sydost. I gryningen lördag 6 februari kan man i södra delarna av landet se månen tillsammans med Antares i stjärnbilden Skorpionen, lågt i syd. Den ljusstarka stjärnan uppträder strax nedanför månen.
Torsdag 11 februari klockan 20.06 blir månen ny, vilket alltså innebär att månens solbelysta sida är vänd bort från jorden. Nästa stadie, när en tunn månskära åter börjar synas, kallas för nytändning. En vecka senare, torsdag 18 februari, kan du i skymningen se månen uppträda tillsammans med planeten Mars. Rikta blicken högt i syd så ska du se dem hänga där på himlavalvet, Mars snett till vänster ovanför månen, som ungefär 24 timmar senare, på fredag 19 februari klockan 19.47 blir halv kommande.
När det skymmer på tisdag 23 februari kan du i ostsydost se månen tillsammans med den ljusstarka stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna – där i närheten ser du även stjärnan Castor, som utgör den andra tvillingens huvud. Vid midnatt återfinns ekipaget högt i sydväst.
Fredag 26 februari, när mörkret faller, kan du se månen tillsammans med Regulus i stjärnbilden Lejonet, en bit över horisonten i öster. De rör sig, i vanlig ordning, över himlavalvet och ses omkring midnatt ganska högt i söder. Och så, lördag 27 februari klockan 9.17, blir månen full. Just då går den inte att se, men i skymningen höjer den sig över horisonten i ostnordost.

Stjärnor i februari.
Capella ingår i stjärnbilden Kusken och är dess ljusstarkaste stjärna. Capella betyder lilla geten på latin. Capella blir synlig i skymningen högt i öst. Vid midnatt finns den högt i väst. I gryningen står Capella lågt i norr.

Procyon i stjärnbilden Lilla hunden är en dubbelstjärna, vilket är ett stjärnsystem som består av två stjärnor som kretsar runt samma tyngdpunkt. Namnet Procyon betyder på antik grekiska ”före hunden”, vilket kommer sig av att den, på grund av jordens rotation, synes framträda före Hundstjärnan, det vill säga Sirius, på natthimlen.
Procyon blir synlig lågt i öst i skymningen. Vid midnatt finns den en bit över horisonten i sydsydväst och går ner i väst några timmar innan gryningen.

Orions bälte består av tre stjärnor vilka heter Alnitak, Alnilam och Mintaka, och är en så kallad asterism, det vill säga ett mönster av stjärnor som inte räknas som en officiell stjärnbild. Orions bälte ingår ju i stjärnbilden Orion.
De tre stjärnorna i Orions bälte blir synliga i skymningen ganska lågt i sydost. De stryker en bit ovanför horisonten och återfinns i sydväst omkring midnatt. Försvinner sedan bakom horisonten i väst någon timme senare.

Här finns en liten artikel som handlar om hur du orienterar dig på stjärnhimlen. Och här finns en annan, på engelska.

Norrsken, eller polarsken med ett annat namn, uppstår när partiklar från solen kommer i kontakt med jordens atmosfär. På SMHI:s hemsida kan du läsa mer. Och här finns olika länkar relaterade till polarsken, t.ex. en sida för polarskensprognoser.

Främsta källor: Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin och Stellarium.org.

Januari 2021

Vi lägger det rätt deprimerande 2020 bakom oss för alltid och stegar tveksamt men hoppfullt in 2021. December var ju dessvärre en ovanligt mörk och molntät månad, vilket effektivt förhindrade stjärnskådning. Vi får hoppas att januari bjuder på fler klarare nätter. I så fall har vi ett meteorregn att se framemot, redan månadens första helg. I övrigt blir det en himmelskt sett ganska stillsam månad.

Johan Fagervall.

Planeter i januari.
Venus, som är på väg bort i dagsljuset, kan alltjämt skönjas i gryningen i södra Sverige, lågt i sydsydost. Under det att det ljusnar höjer sig planeten mot söder. I allra sydligaste Sverige kan man få njuta av planeten ända fram till mitten av januari, innan den försvinner i ljuset för den här gången.

Mars, brandgul och klart lysande, framträder ganska högt i sydost när januariskymningen faller. Den rör sig sedan över natthimlen i västlig riktning, för att gå ner västnordväst ett tag efter midnatt. Så är det i början av månaden och så är det i stort sett i slutet också. Men Mars är på väg bort från jorden och dess utstrålning falnar långsamt för den här gången.

Jupiter och Saturnus stryker alltjämt fram tillsammans lågt över horisonten i söder i skymningen, men blir allt svårare att få en glimt av ju längre månaden framskrider. I norra Sverige går de överhuvudtaget inte att beskåda. I mitten av Sverige kan man se dem ännu några dagar in på det nya året. I allra sydligaste Sverige är de synliga två veckor in i januari. Sedan försvinner de för den här gången. Jupiter lyser starkast. Saturnus är inte mångt mycket mer än en liten prick, en kikare kan därför komma väl till pass.

Merkurius är egentligen en tämligen ljusstark planet men ändå svår att se på grund av att den rör sig så nära solen. Från ungefär mitten av januari kommer du i de södra delarna av landet kunna se Merkurius lågt i sydväst i skymningen. Och ju längre söderut du befinner dig desto mer kan du se. Någonstans omkring 23, 24 januari syns planeten som bäst, innan den långsamt försvinner igen i solskenet.

Månen i januari.
Omkring klockan halv åtta på kvällen lördag 2 januari går månen upp i nordost. Den följs då åt av stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. Vid midnatt befinner de sig ganska högt över horisonten i sydost. I gryningen återfinns de lågt i väst.

På trettondagen, onsdag 6 januari, klockan 10.37, blir månen halv avtagande, eller når tredje kvarteret som det också kallas. Den uppehåller sig vid just detta tillfälle lågt i västsydväst i stjärnbilden Jungfrun.

Om du råkar vara i de sydligaste delarna av landet i gryningen söndag 10 januari, kan du få se månskäran sällskapa med stjärnan Antares, som tillhör Skorpionen, lågt i sydost. Något senare på morgonen, måndag 11 januari, kan du i samma riktning, det vill säga lågt i sydost och förutsatt att du stannat kvar i södra Sverige, få se den tunna månskäran hänga med Venus, magiskt i det långsamt tilltagande solljuset.

Onsdag 13 januari klockan 6.00 blir månen ny, då solen lyser på dess baksida, från jorden sett. Och månen är i det läget osynlig för oss. Och om du befinner dig allra längst ned i vårt avlånga land kan du i skymningen på torsdag 14 januari få en glimt av den mycket tunna månskäran i sällskap med Jupiter. I närheten rör sig även Saturnus och Merkurius men de kan du på grund av att himlen är för ljus vid den tidpunkten inte se.

Onsdag 20 januari klockan 22.02 blir månen halv kommande. Den är då en bit över horisonten i västsydväst. Samma kväll och följande natt får du se månen tillsammans med Mars. Klockan 18 står de högt i syd. Vid midnatt återfinns de lågt i väst. Under lördagskvällen 23 januari och natten mot söndag 24 januari rör sig månen och den ståtliga brandgula stjärnan Aldebaran i takt över stjärnhimlen. Vid klockan 17.30 befinner de sig högt i sydost, och omkring midnatt västsydväst, något lägre. Försvinner bakom horisonten i nordväst efter tre någon gång.

När det mörknar onsdag 27 januari kan du en bit över horisonten i ostnordost se månen i närheten av stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna – ovanför befinner sig Tvillingarnas andra stjärna, det vill säga Castor. Vid midnatt ser du dem högt i syd.

Torsdag 28 januari klockan 20.16 blir månen full. Den är då en bit över horisonten i öst. Dagen efter, fredag 29 januari, besöker månen stjärnan Regulus återigen. Vid klockan 21 finns de på himlen i öst. Klockan 2 på natten står de högt i syd. I gryningen finner du dem lågt i väst.

Stjärnfall.
I början av januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall, med störst aktivitet under nätterna mellan lördag 2 januari och måndag 4 januari. Radianten är den punkt på stjärnhimlen från vilken meteorregnet ser ut att utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Vid midnatt, natten mellan lördag 2 januari och söndag 3 januari, återfinns Björnvaktaren lågt i nordost. Tyvärr är månen mellan full och halv avtagande, så dess sken kommer att störa en del av upplevelsen.

Perihelium.
Lördag 2 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Så kallas det när jorden är som närmast solen. Jorden är då ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga motsatsen: när jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Dessa fenomen beror på att jordens bana runt solen inte är rund, utan oval.
Det ska tilläggas att årstiderna alltså inte har med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till densamma.

Källor:
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Läs nya UFO-Aktuellt!

Snart i din postlåda eller?

Har du sett en spikrak formation av ljuspunkter på himlen?

Så här ser Starlink-satelliterna ut

Om du ser ett "tåg" eller "pärlband" av små ljuspunkter som rör sig i formation över kvällshimlen, så är det med stor sannolikhet de så kallade Starlink-satelliterna. Detta har blivit en av de vanligaste orsakerna till rapporter om ufo. Filmerna nedan visar hur det kan te sig för en betraktare.

När kan jag se Starlink från min position.

Starlink-satelliterna skjuts upp i omgångar, och består av en stor mängd små satelliter som följer samma bana över himlavalvet. Satelliterna sitter väldigt tätt ihop i början och då ser det ut som ett upplyst pärlband. Med tiden sprider satelliterna ut sig, men följer fortfarande efter varandra med lite olika mellanrum. Upp till 60 ljuspunkter kan då ses passera över himlen under några minuter.

Bilden till höger visar en närbild av pärlbandet av Starlink-satelliter i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop.

Starlink Marco Langbroek v2

Fotot är taget av astronomen Marco Langbroek den 24 maj 2019

Filmen nedan visar hur "tåget" av Starlink-satelliter rör sig i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop:

Filmen är tagen av Matilda Edfors i San Diego klockan 17.57 den 11 november 2019

Filmen nedan visar hur Starlink-satelliterna kan röra sig på himlen när satelliterna spridit ut sig lite mer. Notera avståndet mellan satelliterna, men att de rör sig i samma bana:

Filmen är tagen av Paul Wright från Frankrike 18 april 2020

Man kan få hjälp med att hitta när Starlink-satelliterna passerar där man befinner sig, men naturligtvis är det beroende av väder och ljusförhållanden på platsen: Find Starlink

Mer information om Starlink

Starlink är ett satellitprojekt som drivs av SpaceX, rymdbolaget som Elon Musk startade för några år sedan. Syftet med Starlink är att få ett världsomspännande nät av satelliter som ger snabb Internet-access överallt på jorden, var man än befinner sig. På det sättet blir man inte beroende av mobiltäckning eller fasta nätverk på marken.

Starlink-satelliterna är små och kretsar runt jorden på låg höjd (550 km) och i olika omloppsbanor. Hittills (mars 2022) har SpaceX skjutit upp över 2.000 satelliter, men på sikt kan det bli så många som 12.000 satelliter!

SpaceX skjuter upp 60 satelliter åt gången med hjälp av Falcon 9-raketer. Dessa raketer återvänder till jorden, landar och kan sedan återanvändas. Väl uppe i rymden lossar man "paketet" med satelliter, som till en början sitter tätt tillsammans, men som med tiden sprider ut sig mer och mer. Beroende på i vilken "fas" man råkar få syn på satelliterna så kan de därför se ut som ett tätt "pärlband" eller som ett utspritt "tåg" över himlavalvet.

Uppskjutningarna av Starlink började i maj 2019 och sker nu regelbundet ca en gång i månaden. Här finns en lista av uppskjutningar.

Mer information om satelliter och omloppsbanor

I dagsläget finns det flera tusen satelliter i omloppsbana runt vår planet. Satelliterna lyser inte själva, utan skälet till att vi ibland kan se dem som ljuspunkter på himlen är att de reflekterar solljuset mot jorden. Beroende på hur satelliten ser ut, hur stor den är och i vilket läge den befinner sig så reflekteras olika mängd ljus, och ljusstyrkan kan därför variera mycket.

Satellit	Höjd över jorden (Jordens diameter är 12.800 km)
Internationella rymstationen (ISS)	340–400 km
Hubble-teleskopet	540 km
Starlink-satelliterna	550 km
Iridium-satelliterna	780 km
GPS-satelliterna	20.000 km
Geostationära satelliter	36.000 km

Starlink-satelliterna

Bilden till höger visar en närbild av pärlbandet av Starlink-satelliter i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop.

Starlink Marco Langbroek v2

Fotot är taget av astronomen Marco Langbroek den 24 maj 2019

Filmen nedan visar hur "tåget" av Starlink-satelliter rör sig i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop:

Filmen är tagen av Matilda Edfors i San Diego klockan 17.57 den 11 november 2019

Filmen nedan visar hur Starlink-satelliterna kan röra sig på himlen när satelliterna spridit ut sig lite mer. Notera avståndet mellan satelliterna, men att de rör sig i samma bana:

Filmen är tagen av Paul Wright från Frankrike 18 april 2020

Man kan få hjälp med att hitta när Starlink-satelliterna passerar där man befinner sig, men naturligtvis är det beroende av väder och ljusförhållanden på platsen: Find Starlink

Mer information om Starlink

Starlink-satelliterna är små och kretsar runt jorden på låg höjd (550 km) och i olika omloppsbanor. Hittills har SpaceX fått tillstånd att skjuta upp 1.600 satelliter, men på sikt kan det bli så många som 12.000 satelliter!

Uppskjutningarna av Starlink började i maj 2019 och sker nu regelbundet ca en gång i månaden. Hittills (april 2020) har 7 uppskjutningar skett, varför det finns ca 400 Starlink-satelliter runt jorden. Här finns en lista av uppskjutningar.

Mer information om satelliter och omloppsbanor

I dagsläget finns drygt 2.000 olika satelliter i omloppsbana runt vår planet. Satelliterna lyser inte själva, utan skälet till att vi ibland kan se dem som ljuspunkter på himlen är att de reflekterar solljuset mot jorden. Beroende på hur satelliten ser ut, hur stor den är och i vilket läge den befinner sig så reflekteras olika mängd ljus, och ljusstyrkan kan därför variera mycket.

Satellit	Höjd över jorden (Jordens diameter är 12.800 km)
Internationella rymstationen (ISS)	340–400 km
Hubble-teleskopet	540 km
Starlink-satelliterna	550 km
Iridium-satelliterna	780 km
GPS-satelliterna	20.000 km
Geostationära satelliter	36.000 km

Pentagon frisläpper flottans ufofilmer

Under måndagen den 27 april publicerade det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon de tre filmer av okända föremål som tagits av piloter från den amerikanska flottan.

Läs mer!

Mannen som startade en riksorganisation

Den man som blev katalysatorn till att bilda Riksorganisationen UFO-Sverige avled i början av veckan. Carl-Axel Jonzon blev 91 år och gick bort bara veckor efter det att UFO-Sverige, som bildats den 29 mars 1970, fyllt 50 år. Genom sin förening UFO-Motala startade han också tidskriften UFO-Information som blev riksorganisationens första organ.

Läs mer!

Februari 2020.

Så det är februari och fortfarande ingen vinter i stora delar av landet. Det är tråkigt, men samtidigt ger bristen på snö och mörkret som följer därav oss desto större möjligheter att betrakta natthimlen, om vi ger oss ut från städerna och deras ljusföroreningar, vill säga. Visste ni förresten att det finns en internationell organisation vigd åt att skydda och bevara den stjärnbeströdda natthimlen från ljusföroreningar? Den heter International Dark-sky Association och återfinns på den här webbplatsen.

Stjärnhimlen har genom alla tider fyllt oss med undran och inspiration. Först på senare tid, och kanske framförallt i städerna, har vi tappat kontakten med den och därmed också sidor av oss själva, sidor som skapat stora konstverk och längtan efter kunskap, om oss själva och vår plats i tiden och universum. Vi har, åtminstone i viss mån, tappat kontakten med den där speciella känslan av på samma gång både magi och förfäran.

Johan Fagervall.

Några stjärnor i februari.
Sirius. Stjärnan Sirius, som egentligen består av två stjärnor, är den starkast lysande stjärnan på jordens natthimmel. I februari kan du se den en bit över horisonten i söder. Den kommer gå upp i sydöst och röra sig mot sydväst. I början av månaden kommer den höja sig över horisonten omkring kl. 18 – exakt klockslag är beroende av vilken plats i detta avlånga land som du befinner dig på – och gå ner runt kl. 1 på natten. I slutet av månaden går den upp redan omkring kl. 16, men kommer antagligen inte synas förrän runt kl. 17.30 till kl. 18, på grund av solens efter skymningen alltjämt kvardröjande sken. Sirius kommer sedan gå ner vid kl. 23. Om du befinner dig långt i norr kommer den gå upp senare och ner tidigare, och stryka förbi strax ovanför horisonten.

Betelgeuse. Ni kanske har läst i nyheterna om stjärnan Betelgeuse? I vilket fall, låt oss ta det från början. Betelgeuse är en stjärna med ett rödaktigt sken, en så kallad röd superjätte. Den huserar i stjärnbilden Orion, där den utgör ena axeln på den mytologiske jägaren. Betelgeuse är den från jorden sett elfte starkast lysande stjärnan och den näst starkaste i Orion (efter stjärnan Rigel som återfinns på plats åtta). I februari kommer du kunna se Betelgeuse i söder.

Vad är det då med Betelgeuse? Jo, dess ljusstyrka har börjat minska. Att stjärnan är till åren kommen visste man redan och att den fluktuerar i ljusstyrka över tid är heller inget nytt. Men minskningen som skett den senaste tiden är mer än vad som någonsin tidigare observerats. Detta får forskarna att spekulera i om den kanske är på väg att slutgiltigt möta sitt öde och explodera – något den kommer göra förr eller senare. Den blir i så fall en så kallad supernova, vilket i det här fallet också från jorden sett skulle vara ett mycket spektakulärt skådespel. Supernovan skulle lysa lika starkt som fullmånen eller till och med starkare, och synas under flera månaders tid, även på dagen. På natten skulle den kasta skuggor, precis som fullmånen. Orion och Betelgeuse är dessutom synlig från hela planeten, så åtminstone i teorin skulle alla kunna ta del av upplevelsen. Efter tre år skulle den återigen lysa som nu och efter sex år vara försvunnen helt och hållet. Det betyder också slutet på Orion, eller i alla fall hans ena axel.

Vi ska komma ihåg att allt det som vi ser hända med Betelgeuse nu, hände för 650 år sedan – så lång tid tar det för ljuset från Betelgeuse att färdas hit till jorden, då den ligger 650 ljusår bort. Det är dock astronomiskt sett ett kort avstånd. Senast en supernova kunde observeras från jorden var 1987. Och gångerna innan dess var 1604 och 1054. Men dessa skedde på betydligt större avstånd än 650 ljusår och gav inte upphov till, från vårt perspektiv sett, tillnärmelsevis samma makalösa föreställning som Betelgeuse en gång kommer ge upphov till. Frågan är dock om vi människor någonsin får uppleva det. För trots att man alltså vet att den en gång kommer explodera kan man däremot inte säga exakt när det sker. Det skulle kunna hända redan nu i februari men också om 100 000 år. I vilket fall kommer explosionen inte vara farlig för oss här på jorden.

Planeter i februari.
Venus. Planeten Venus är också känd som Aftonstjärnan respektive Morgonstjärnan, eftersom den ses i samband med solens upp- och nedgång, vilket i sin tur har att göra med dess respektive jordens bana runt solen.

Efter solen och månen är Venus det objekt på himlen som lyser starkast. Den kan kasta skuggor på marken och under vissa omständigheter synas till och med på dagen. Venus lyser förstås inte av egen kraft, utan blänker i solens sken. Anledningen till att Venus blir så ljusstark är att det tjocka molntäcke som omger planeten har förmåga att reflektera större delen av solskenet. Ett Venus-år är ungefär 225 dygn.

Venus anses mycket vacker och väl värd uppmärksamhet. Som en kontrast till detta är planeten en av solsystemets mest ogästvänliga platser med mindre trevliga saker som svaveldioxid och ett regn bestående av frätande svavelsyra. Och skulle man på något sätt lyckas ställa sig på planetens yta skulle man vara utsatt för samma tryck som en kilometer under vattenytan här på jorden. Men förutom det har Venus ungefär samma storlek och gravitation som vår egen planet, så vem vet det kanske kan bli något mellan oss till slut? Jag skämtar. Men faktum är att forskare har en hypotes om att Venus en gång hade ett stabilt klimat med flytande vatten, och inte alls var olik vår egen planet, fram till för ungefär 700 miljoner år sedan, då en katastrof av något slag förändrade Venus till det obeboeliga, vredgade inferno vi känner den som. Vissa forskare är oroliga för att detta är den framtid som väntar jorden forskare är oroliga för att detta är den framtid som väntar jorden, om vi inte lyckas tygla koldioxidutsläppen. I vilket fall kan vi lära oss om vårt eget klimat och vår framtid, genom att studera Venus.

Under februari kan du se Venus i skymningen, i sydväst, en bit upp över horisonten. Den rör sig mot väst och går ner någon gång före kl. 20. Under månadens framåtskridande kommer den höja sig allt högre över horisonten. I slutet av månaden går den inte ner förrän efter kl. 21.

Merkurius. Merkurius kommer uppehålla sig lågt i sydväst i skymningen under februari. Omkring den 12 februari kommer den stå som högst över horisonten – men syns ändå bättre några dagar tidigare, då dess ljusstyrka, i förhållande till oss, avtar. Merkurius är överhuvudtaget svår att se, då dess bana runt solen befinner sig innanför jordens.

Mars. Mars går upp i sydost innan gryningen och försvinner sedan i solens uppgående sken. Mars står så lågt i syd att den inte kommer synas i nordligaste delarna av landet.

Jupiter. Liksom Mars befinner sig Jupiter i sydöst i februarigryningarna och kommer, på grund av solen, framförallt bli synlig först efter mitten av februari.

Saturnus. Sista veckan i februari kommer Saturnus bli synlig lågt i sydost i gryningen – om du befinner dig i de allra mest södra delarna av landet vill säga. Längre upp i landet dröjer det till april innan du kan se den. Allra längst norrut måste man ge sig till tåls ända till efter sommaren innan man får chans att se Saturnus.

Månen i februari.
Månen kommer vara halv och kommande söndag 2 februari och då gå upp i öster på förmiddagen och sen röra sig uppåt över himlen i sydlig riktning, för att sedan nå sin högsta punkt omkring kl. 18 för att därefter röra sig neråt och försvinna bakom horisonten i väst kring kl. 1 på natten.
En vecka senare, söndag 9 februari blir månen full. Den höjer sig då över horisonten i nordöst omkring kl. 16.30. Står högt i söder efter midnatt. Går inte ner förrän klockan halv åtta på morgonen följande dygn, och det bakom horisonten i väst. Lördag 15 februari blir månen halv avtagande. Syns då på natten i syd och går inte så högt upp på himlen innan den försvinner igen bakom horisonten före kl. 9 på söndagsmorgonen. Söndag 23 februari är månen ny.

Under februari kommer månen göra en del extranummer tillsammans med populära gästartister. Måndag 3 februari kan man kring kl. 23 se halvmånen rocka loss med stjärnan Aldebaran i västsydväst. Söndag 9 februari i öst ett tag efter skymningen uppträder månen tillsammans med stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet. De följs åt över natthimlen. Tisdag 18 februari syns månen och Mars nära varandra i sydost före gryningen, åtminstone om du befinner dig i södra delen av landet och vistas du av någon anledning i Nordamerika kommer du få se månen passera framför Mars. I gryningen onsdag 19 februari blir det Jupiter som strax ovanför horisonten i sydost bjuds upp på månens scen, men fortfarande bara för er som uppehåller er i södra delen av landet. Och så i sydvästskymningen torsdag 27 februari får du slutligen se Venus eskorterad av månen i västlig riktning, för att gå ner tillsammans i väst omkring kl. 21.20.

Skottdagen.
Skottdagen infaller från och med år 2000 den 29 februari, enligt ett officiellt beslut – innan dess räknades 24 februari som skottdag, det vill säga extradag. Anledningen till att vi har skottår vart fjärde år är för att det högst påhittade kalenderåret skall hålla något så när jämna steg med det mer handfasta astronomiska året. Ett vanligt kalenderår är ju som bekant 365 dagar långt varken mer eller mindre, men ett astronomiskt år är, utan att gå in på några detaljer, omkring 365 dagar, fem timmar, 48 minuter och 45 sekunder långt. Genom att skjuta in en extra dag vart fjärde år kan vårdagjämningen och årstidernas växlingar infalla vid någorlunda samma datum – bortsett från den härjande klimatkatastrofen.

Mars 2020.

Jag tycker att det finns något tryggt i att det idag när allt här nere på jorden tycks gå så fort och förändras så hastigt och utan att till fullo kunna förutses, så skrider ändå natthimlen fram styrd av samma tålmodigt sävliga kraft. Större förändringar sker ur ett mänskligt perspektiv oändligt långsamt. Stjärnornas positioner och planeternas banor kan beräknas och förutsägas långt i förväg. Stjärnhimlen – denna väldiga tysta gigant som skulle kunna sluka oss utan problem men som skonat oss och fortsätter att skona oss. Den skänker oss skönhet, drömmar och gåtor.

Johan Fagervall.

Planeter i mars.
Saturnus. I södra delen av Sverige hinner man få se en glimt av Saturnus skimra lågt över horisonten i sydost i gryningen, innan den gulbleka ljuspricken upplöses i solens allt starkare sken. Den står alltså mycket lågt och syns inte i nordligare delar av landet, inte förrän senare i år.

Mars. Hur lämpligt och självklart är det inte att även brandgula Mars kan observeras i mars? Liksom Saturnus är det dock endast i södra delarna av landet som planeten kommer synas, därtill i samma område och samma tid som Saturnus, det vill säga lågt över horisonten i sydost i gryningen. Mars upplöses sedan precis som Saturnus av solens allt starkare sken.

Jupiter. Inte nog med att Mars och Saturnus kommer synas hänga med varandra – även Jupiter deltar i detta planetära konvent. Återfinns således i gryningen lågt i sydost, och försvinner när solen höjer sig allt högre över horisonten. Jupiter syns precis som sina kompanjoner Mars och Saturnus endast från södra delarna av landet.
Under månadens progression kommer planeterna göra en rockad, då Mars får se sig omsprungen av både Jupiter och Saturnus. Eller tvärtom, beroende på hur man ser det. Avståndet mellan Jupiter och Saturnus å ena sidan och Mars å den andra kommer i vilket fall således förändras. Men Jupiter och Saturnus däremot befinner sig under hela månaden på ungefär samma avstånd från varandra, det vill säga när de observeras från vårt land i gryningen.
Av dessa tre planeter är Jupiter just nu ljusstarkast, medan Mars och Saturnus lyser ungefär med samma styrka. Men detta förändras under året. I höst kommer Mars vara ljusstarkast.

Venus. Även i mars syns starkt lysande Venus på natthimlen. När solen sänker sig bakom horisonten framträder Venus högt över horisonten i sydväst. Den kommer röra sig mot nordväst och gå ner kring midnatt, någonstans i västnordväst till nordnordväst.
Venus lyser alltså mycket starkt och är svår att missa, såvida inte himlen är molntäckt.

Vårdagjämning. Under mars är det dags för vårdagjämning. Vårdagjämning sker för oss i Sverige fredag 20 mars klockan 4.50. Vårdagjämningen är alltså inte en hel dag utan sker vid en bestämd tidpunkt, som är densamma över hela planeten, men klockslag och datum är givetvis beroende av i vilken tidszon man befinner sig. Vad är då vårdagjämning? Jo, det är när solens centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns kallas himmelsekvatorn, och är en tänkt utvidgning av jordens ekvator. Det är då norra halvklotet når sommarhalvåret och södra halvklotet vinterhalvåret.
Några dygn innan vårdagjämningen är natt och dag lika långa. Att detta inte sker vid vårdagjämningen, då solen så att säga befinner sig i mitten, beror på att jordens luft får solens strålar att kröka sig en smula. Detta sker på bekostnad av natten, eftersom effekten leder till att solen lyser upp en lite större del än halva jordklotet. Detta fenomen kallas atmosfärisk refraktion. Detta kan du läsa mer om på t.ex. SMHI:s webbplats Dagarna omkring vårdagjämningen är lika långa över hela planeten, om man bortser från områdena kring polerna.

Månen i mars.
Måndag 2 mars är månen halv kommande. Detta sker klockan 20.57 för att vara exakt. Den befinner sig då högt i sydväst och går ner omkring midnatt. Samma vecka är månen uppe nästan dygnet runt, för de som bor i norra delen av Sverige. Det kommer överhuvudtaget synas mycket måne denna första vecka i mars.
Måndag 9 mars klockan 18.48 är det fullmåne. Den syns då i öster i all sin poetiska, skinande prakt, inte så högt över horisonten men färdas sedan snett uppåt mot sydöst för att omkring midnatt befinna sig ganska högt över horisonten i söder. Tisdag 10 mars klockan 7.00 träffar månen den punkt på sin omloppsbana då är den är som närmast jorden. Den syns inte för oss i Sverige då, utan har gått ner en stund innan dess i väst.
Måndag 16 mars klockan 10.34 når månen stadiet halv avtagande, således på väg in i skuggorna. Just då kan inte vi i Sverige se den. Och faktum är att den inte syns mycket alls under denna vecka. Tisdag 24 mars klockan 10.28 är månen ny.
Måndag 2 mars återfinns månen, som då alltså är halv, i närheten av den starkt lysande stjärnan Aldebaran, högt i syd. De följs åt över himlavalvet – även om avståndet dem emellan ökar något – och går ner tillsammans i västnordväst omkring midnatt. Under natten mot söndag 8 mars kan man se den nästan fulla månen eskortera stjärnan Regulus i stjärnbilden Lejonet ner mot horisonten i nordväst.

Om man bor i sydligaste delarna av landet kan man onsdag 18 mars få se månen frottera sig med planettrojkan Mars, Jupiter, Saturnus i gryningen, inte särskilt högt över horisonten i sydöst. Även morgonen efter återfinns månen i samma kvarter. I skymningen lördag 28 mars är det Venus tur att få sällskap av månen. De syns högt i västsydväst och går ner tillsammans i nordväst omkring klockan 22. Dagen därpå, söndag 29 mars, gör månen ytterligare en påhälsning hos Aldebaran, högt över horisonten i västsydväst.

Månadens stjärnbild.
Draken. En lång och smal stjärnbild som är synlig året runt för oss här i Sverige, vilket med ett ord heter att den är cirkumpolär – ljusa sommarnätter förhindrar givetvis stjärnbildsåskådning. Den syns på natthimlen mellan Stora björnen och Lilla björnen. Förutom alla stjärnor Draken består av, finns i den många intressanta djuprymdsobjekt att studera. Ett sådant är den så kallade Kattögenebulosan.

Slutligen ett litet boktips. Vid skrivandet av denna himmelsguide är det framförallt ett verk som är oumbärligt och som den största delen av informationen hämtas ifrån. Det är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Den rekommenderas starkt för den som vill fördjupa sitt intresse i stjärnhimlens skiftande ansikten under året.

April 2020.

På grund av den här coronaviruspandemin som drar fram överallt har mars varit en i mitt tycke särdeles hemsk månad. Kan det bli värre? Ja. Men jag hoppas inte. I det här läget tycker jag att det finns en tröst i den monumentala stjärnhimlen, och så hälsosamt det är och rekommenderat att vara utomhus. För stjärnhimlen är i alla fall inte inställd. Och nu när vi trots allt, åtminstone bokstavligt talat, går mot ljusare tider är det verkligen läge att ta tillfället i akt och njuta av stjärnhimlens mirakler. Vad kan väl tillexempel passa bättre i påsk, nu när vi ju uppmanas att förbli hemmavid, än att bege sig ut på kvällarna och bedriva stjärnskådning? Eller de tidiga mornarna: i gryningen onsdag 8 april vankas det nämligen supermåne. Mer om det längre ner. April bjuder dessutom på ett klassiskt meteorregn.

Johan Fagervall.

Planeter i april.
Venus. Även i april är starkt lysande Venus dominerande på natthimlen. Planeten blir synlig ganska högt i väster i skymningen. Går sedan ner i nordväst vid midnatt. I norra delarna av landet kan man även få en skymt av Venus i gryningen lågt i norr.

Mars. Det är bara i södra delen av landet som man kan se Mars under april månad. Den befinner sig i Stenbocken och går upp i gryningen i sydöst, bara för att tona bort i den uppstigande solens sken.

Saturnus. Saturnus med sina ringar, kan liksom Mars och Jupiter endast ses från de södra delarna av Sverige i april. Den återfinns i sydöst i gryningen och försvinner i det begynnande dagsljuset. För att se ringarna behöver du ett teleskop med minst 25 gångers förstoring.

Jupiter. Syns i gryningen lågt över horisonten i sydost från södra delarna av detta avlånga land. Precis som under mars kan man från de allra mest södra delarna av landet även se Mars och Saturnus i sällskap med Jupiter, eftersom himlen fortfarande är något mörkare där när de alla hunnit gå upp; först Jupiter, tätt följd av Saturnus drygt tjugo minuter senare. Och så Mars ytterligare drygt tjugo minuter senare.

Meteorregn.
Lyriderna är ett meteorregn som återkommer i april varje år, och som bjuder på störst aktivitet omkring 16 – 25 april. I år beräknas höjdpunkten ske före gryningen onsdag 22 april, med 10 – 15 meteorer per timme; under sällsynta tillfällen har dock Lyriderna bjudit på uppemot 100 meteorer per timme. I år sammanfaller höjdpunkten med månens frånvaro, varför råder bra förhållanden för observation av meteorregnet, förutsatt att det inte är molnigt.

Lyriderna har fått sitt namn efter stjärnbilden Lyran, då regnets radiant ligger i närheten av denna stjärnbild. Strax innan gryningen 22 april finns Lyran och dess ljusstarkaste stjärna Vega nästan rakt ovanför oss.

Månen i april.
Onsdag 1 april är månen halv kommande, den är således på väg att bli full. Under senare delen av denna vecka kommer månen vara synlig både dagtid och nattid i norra Sverige. Lördag 4 april står månen ganska högt i sydöst och befinner sig då nära stjärnan Regulus, stjärnbilden Lejonets allra ljusstarkaste stjärna. De följs sedan åt över himlavalvet och går ner i väst vid halv fem på morgonen.
Onsdag 8 april, vid klockan 4.35 på morgonen blir månen full. Den befinner sig då en bit över horisonten i sydväst, sydsydväst, och har varit uppe hela natten. Denna måne är en så kallad supermåne. Vad är då detta? Jo, för att ta det från början: månen rör sig runt jorden i en elliptisk bana, inte en rund. Det betyder att månen ibland är närmare jorden och ibland längre ifrån. Punkten när månen är som närmast kallas perigeum. Termen ”supermåne” använder man om en fullmåne eller nymåne inträffar samtidigt som månen befinner sig som närmast jorden, vid perigeum, eller åtminstone mycket nära perigeum. Just i april kommer månen vara som allra närmast jorden några timmar innan fullmånen, nämligen tisdag 7 april kl. 20. Vid klockan 4.35, när fullmånen inträffar, har månen hunnit röra sig bort från perigeum, men inte alltför mycket och kallas därför ”supermåne”. Just den här supermånen kommer dessutom vara lite rödaktig, eftersom den står så lågt. Ett mycket vackert fenomen. Dessutom finns det en term för denna aprilfullmåne, nämligen ”Pink Moon”. Dock har namnet inte med färgen på månen att göra utan med rosa blommor som blommar i april.
Efter detta fantastiska skådespel lugnar dock månen ner sig ett par hekton och under veckans framåtskridande kommer vi se allt mindre av den. I norra Sverige syns den i princip inte alls i slutet av veckan.

Inte heller under början av nästa vecka ser vi mycket av månen. Den roar sig på annat håll. För den som vill studera stjärnhimlen är det således gynnsamma förhållanden. Onsdag 15 april blir månen halv avtagande. Om man ska få en glimt av månen så blir det i så fall lågt i syd i gryningstimmarna. Samma datum, 15 april, och även 16 april, kan man från södra Sverige få en skymt av halvmånen tillsammans med Mars, Saturnus och Jupiter. Lågt i sydost i gryningen. I norra Sverige går man dock miste om detta skådespel.
Torsdag 23 april är månen ny. Lördag och söndag samma vecka finns den kommande månskäran i väster i skymningen. Denna söndag, som alltså är den 26 april, kan man i skymningen få se månskäran befinna sig en bit under Venus i väster, västnordväst. De går ner i väst omkring midnatt.
Torsdag 30 april vid klockan 22.38 blir månen halv kommande. Den finns då högt i väst.

Månadens stjärnbild.
Norra kronan. Norra kronan är Norrbottens landskapsstjärnbild och heter passande nog, i dessa tider, Corona Borealis på latin. Det är en liten stjärnbild som återfinns på norra stjärnhimlen. I april färdas Norra kronan från nordöst mot nordväst över natthimlen. När det mörknar onsdag 15 april efter klockan 21 någon gång finns Norra kronan, och dess starkast lysande stjärna Alphecca, eller Alfa Coronae Borealis på latin, en bit över horisonten i öst. Vid midnatt är den högt i sydsydöst. Närmast liggande stjärnbilder är Herkules och Björnvaktaren.

Maj 2020.

Vi går mot sommaren och mot ljusare tider, snart blir möjligheten att se stjärnhimlen i all sin prakt mycket begränsade för oss här i Sverige. Men än ett tag går det att ta del av en mörk natthimmel. Så passa på att gå ut i mörkret, allra helst nu när inte mycket annat står till buds.

Johan Fagervall

Planeter i maj.
Venus. Ljusstarka Venus fortsätter sitt triumfatoriska segertåg även i maj. När solen går ner i början av månaden återfinns Venus en bit över horisonten i väster. I södra delarna av landet får man några timmar senare se Venus glida ner bakom horisonten i nordväst, men i norra delen av landet, där det nu nästan inte blir mörkt alls, är Venus över horisonten dygnet runt och därmed även synlig i den tidiga gryningen. Men under månadens gång kommer Venus stå allt lägre över horisonten i nordväst och i slutet av månaden får vi tacka för den här gången. Venus tonar då bort i skymningen i norr och försvinner. Sorgligt men sant.

Merkurius. Merkurius är den planet i vårt solsystem som befinner sig närmast solen. Den är därför ofta svår att få syn på, då den drunknar i solens sken. Men efter mitten av maj kan man från södra delarna av landet se denna trots allt ofta ljusstarka planet. Den återfinns då i skymningen lågt i nordväst, strax under Venus, som är ännu lättare att upptäcka. De är som närmast varandra i skymningen fredag 22 maj. I norra Sverige kommer man antagligen inte kunna se Merkurius på grund av att solen går ner senare där.
Under månadens gång avtar Merkurius ljusstyrka och efter detta korta inlägg i den planetära debatten försvinner den sedan i skymningen i början av nästa månad.

Jupiter. Den ljusstarka planeten Jupiter stiger upp i gryningen i sydöst. Och liksom gryningen sker allt tidigare under månadens gång, kommer också Jupiter höja sig över horisonten allt tidigare. I början av maj blir Jupiter synlig någon gång efter klockan tre. Och i slutet omkring klockan ett på natten. Alltid i sydöst. I norra Sverige kommer det dock vara svårt att få ens en skymt av denna planet.
När det sedan ljusnar tonar upplöses Jupiter i sydsydost till söder.

Saturnus. Saturnus med sina ringar stiger, liksom den betydligt ljusstarkare Jupiter, upp över horisonten i sydöst i gryningen. Hela maj ser man alltså Saturnus kampera i Jupiters kvarter, och vice versa. De följs åt och tonar bort i söder i det allt starkare solskenet.

Mars. Mars blir synlig i sydöst i gryningen, omkring klockan fyra, i början av månaden, och efter klockan två i slutet – då har Mars också rört sig en smula österut. Mars lyser dessutom starkare i slutet av månaden jämfört med början, eftersom avståndet till planeten har minskat. Den står dock mycket lågt och det blir svårt att se den annat än från sydligaste delarna av landet.

Månen i maj.
Blott några timmar innan fredag 1 maj blir månen halv kommande. När skymningen faller finns månen ganska högt över horisonten i sydväst. Någon timme innan gryningen går den ner i nordväst. Natten mot lördag 2 maj avlägger ber månen om audiens hos stjärnan Regulus i Lejonet, och beviljas givetvis; en formalitet endast, när en så celeber personlighet som månen knackar på och vill in. Detta sker omkring midnatt, ganska högt i västsydväst. De följs sedan åt och går ned bakom horisonten i västnordväst. I norra Sverige börjar det dock ljusna innan denna final.
Torsdag 7 maj blir månen full. Detta sker klockan 12.45 och månen är då inte synlig. Efter klockan 21 går månen upp i sydöst; lite senare i norra delen av Sverige. Några timmar efter midnatt, natten mot tisdag 12 maj, stiger månen upp i sydöst tillsammans med Jupiter och Saturnus. Detta ser man dessvärre inte i norra Sverige, där månen knappast orkar sig över horisonten alls. Torsdag 14 maj blir månen halv avtagande. Den är då inte synlig från Sverige. Går inte upp förrän i sydöst natten mot fredag 15 maj. Samma datum kan man i gryningen i södra Sverige se månen höja sig över horisonten i sydöst tillsammans med planeten Mars – först kommer Mars en stund senare ansluter halvmånen. Inte illa!
Fredag 22 maj blir månen ny. Söndag 24 maj kan man i södra Sverige i skymningsljuset efter klockan 22 någon gång lågt i nordväst få se den tunna månskäran alldeles nära Merkurius och Venus samt stjärnan Elnath. I norr är det vid den tiden ännu alltför ljust.
Lördag 30 maj blir månen halv kommande. Den är då inte synlig från Sverige, utan går upp i östnordöst först efter klockan 12 på dagen.

Månadens stjärnbild.
Svanen. Svanen heter Cygnus på latin. Svanen finns på norra stjärnhimlen, öster om Lyran och väster om Ödlan. Den består bland annat av stjärnorna Gamma Cygni, Albireo och Deneb, som är en så kallad superjätte och som strålar ut mer ljus på en dag än solen på 140 år. I början av maj framträder Svanen strax ovanför horisonten i nordöst. Den sprider ut sina vingar och flyger sedan snett uppåt och försvinner i dagsljuset ganska högt ovanför horisonten i öst, sydöst. I slutet av månaden blir den efter att mörkret fallit synlig högt i öst.
Genom att använda fem av Svanens stjärnor, bildas Norra korset, som alltså är en så kallad asterism i Svanen – en asterism är en icke officiell stjärnbild.

Juni 2020.

Det är inte mycket vi i Sverige kan njuta av stjärnhimlen så här års. Men Mars stigande stjärna, om det något motsägelsefulla uttrycket ursäktas, är i alla fall något de flesta i detta land kan låta sig hänföras av, i de varma juninätterna. Och senare även Venus, åtminstone vad gäller södra Sverige. Ett annat spektakulärt fenomen, och som hör sommarhalvåret till, är så kallade nattlysande moln. Och så givetvis, apropå spektakulära fenomen: den mytomspunna och i mitt tycke poetiska, mystiska midnattssolen i norra Sverige.

Johan Fagervall

Planeter i juni.

Merkurius. I början av månaden kan man i södra Sverige i skymningen få se en skymt av Merkurius, lågt i nordväst – i norra Sverige är det antagligen alltför ljust för att Merkurius ska kunna skådas, även om den finns där.

Mars. Syns lågt i öst, sydöst i den tidiga gryningen, eller strax innan, i södra delarna av landet, ju längre söderut, desto bättre kan den ses i och med att det ljusnar tidigare ju längre norrut man befinner sig. Det intressanta är att Mars kommer närmare oss under månadens gång, och blir allt ljusstarkare. Dessutom går den upp tidigare och stiger allt högre på himlen. Och det är åt öst, sydöst man ska rikta blicken, för det är där det händer. Efter midsommar lyser Mars starkare än de flesta stjärnor. Det blir spännande.

Jupiter. Befinner sig lågt i sydöst, söder under natten, ett tag efter det mörknat, innan det ljusnar igen, då den upplöses i söder. Jupiter avnjuts bäst i södra Sverige på grund av det något längre kvardröjande mörkret, samt det faktum att horisonten kommer i vägen, ju längre norrut man befinner sig. Går upp tidigare och tidigare, och en smula högre ju längre månaden är gången.

Saturnus. Bakom Jupiter smyger Saturnus omkring i sina ringar till trenchcoat och hatt. Lågt i sydöst, skuggar Jupiter söderut. Dyker upp ett tag efter mörknat och försvinner sedan i ljuset. Liksom Jupiter kommer Saturnus höja sig över horisonten allt tidigare och något högre under månadens framåtskridande.

Venus. Syns i gryningen från och med kring midsommar i södra delarna av landet, lågt i nordöst. I de nordligare delarna av landet får man, på grund av ljuset, vänta till mitten av juli innan man också kan se Venus, just i nordväst. En längre period av närvaro från Venus väntar således.

Månen i juni.

Fredag 5 juni klockan 21.12 blir månen full. Drygt en halvtimme senare går månen upp i sydöst. Samma kväll passerar ungefär hälften av månen genom jordens halvskugga därute i rymden. Det blir då en förmörkelse av månen. Månen är på väg upp över horisonten här i Sverige när förmörkelsen redan börjat. Tyvärr är den del av skuggan som faller på månen så pass blek i sin uppenbarelse att det inte går att se fenomenet med blotta ögat. Givetvis tillkommer den ljusa sommarhimlen som en för iakttagandet försvårande omständighet. Vi får i princip se oss som snuvade på detta fenomen. Månen lämnar sedan skuggan klockan 23.07 och går ned vid klockan tre på natten.

Tisdag 9 juni kommer månen gå upp omkring klockan ett på natten i sydöst tillsammans med Jupiter och Saturnus. Detta kan man då se från södra Sverige. De följs åt ett tag, till planeterna löses upp i dagsljuset som brustabletter i ett vattenglas.

Lördag 13 juni blir månen halv, avtagande. Detta sker klockan 8.24 för att vara exakt. Den befinner sig då över horisonten i sydsydväst. Någon timme innan dess, strax innan gryningen kan man i ostsydost se månen och brandgula Mars hänga gäng.

Under förmidagen fredag 19 juni rör sig månen framför planeten Venus – Venus ska vara så pass ljusstark att man i vanliga fall ska kunna se den även på dagen. Den här gången befinner sig emellertid den tunna månskäran och Venus ganska nära solen. Det kan alltså bli svårt att se hur månen kör en screen, som de säger i ishockey, på Venus. I vilket fall når månen Venus inte långt efter klockan 10. Om man ska ha någon chans att se detta behöver man befinna sig i skugga till att börja med men ha uppsikt över himlen som ligger till höger om solen. Månen och Venus befinner sig högt i sydöst. Om du använder ett teleskop kan du se att det inte bara är månen som är en skära, utan även Venus. Kom ihåg att inte titta på solen genom teleskopet då du kan få permanenta ögonskador av detta!

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Söndag 21 juni klockan 8.41 är månen ny. Den befinner sig då högt i öst, nära solen såsom det anstår en nymåne, och ej synlig för oss. I skymningen torsdag 25 juni syns månen tillsammans med stjärnan Regulus i väst; detta ser man bäst i södra Götaland. Längre norrut förhindrar det kvardröjande dagsljuset all glimt av denna händelse.

Midnattssolen.
Vad är midnattssol? Det är när solen under ett dygn aldrig går ner under horisonten, detta kallas också för ”polardag”. Detta fenomen inträffar norr om norra polcirkeln under sommarhalvåret och söder om södra polarcirkeln under vårt vinterhalvår. Sedan finns det något som kallas ”lokal midnatt” och det är tidpunkten när midnattssolen står rakt i norr – då rör det sig om en ”äkta midnattssol”. Vad klockan är när midnattssolen står rakt i norr beror på var man befinner sig. Midnattssolen syns i norra Sverige och under en längre period, ju längre norrut man befinner sig. Här finns en lista med platser och tider. Midnattssol på Wikipedia.

Sommarsolståndet.
Klockan 23.44 lördag 20 juni inträffar sommarsolståndet. Vid den tidpunkten har jorden gått exakt ett kvarts varv runt solen sedan vårdagjämningen och det är också då som jordaxeln lutar som mest mot solen. Dagen den 20 juni är årets längsta dag och natten mellan 20 juni och 21 juni är årets kortaste. På andra halvklotet är det tvärtom. Sommarsolståndet på Wikipedia.

Solförmörkelse.
Tidigt söndag 21 juni är det solförmörkelse. Dessvärre syns den inte här i Sverige. För mer information se NASA:s hemsida.

Juli 2020.

Det märks inte mycket än men mörkret har långsamt börjat återvända och mot slutet av månaden, om inte förr, kan det bli fina möjligheter till vissa stjärnhimmelsobservationer, förutsatt att man inte har något emot sena sommarnätter; sådana kan ju vara särskilt magiska, särskilt om de också är varma. I juli har vi en ej synlig halvskuggeförmörkelse att se framemot (vi kan åtminstone föreställa oss den) och två så kallade oppositioner, samt ett meteorregn.

Johan Fagervall.

Planeter i juli.

Venus. Sedan midsommar har man i södra Sverige kunnat se Venus lågt i nordöst efter klockan tre på natten någon gång. Nu under juli kommer Venus bli synlig också i övriga Sverige. I norra Sverige, där det är ljust längre på kvällarna och in på natten, dröjer det en bit in i juli innan Venus allt tidigare uppgång och tiden för den litet mörkare stunden på dygnet sammanfaller och alltså Venus med fördel kan observeras. Och vackra mystiskt lysande Venus kommer gå upp i nordöst. Den exakta tidpunkten beror på var i landet man befinner sig, Venus blir dessutom synlig tidigare och tidigare. I Malmö i början av månaden blir Venus synlig i nordöst omkring klockan 3 på natten och klockan kvart över två i slutet av månaden. I Kiruna i början av månaden går Venus upp vid 1.30 på natten i nordöst, men är svårobserverad på grund av solens sken. I slutet av månaden blir Venus, i Kiruna, synlig i nordöst vid midnatt.

Mars. Mars kan observeras under natten. I början av månaden höjer den sig över horisonten i öst ungefär en halvtimme efter midnatt, eller något senare beroende på hur långt västerut i landet man befinner sig. Den höjer sig mot sydöst och bleknar sedan bort i takt med att solen stiger upp. Mars lyser starkt och kommer närmare jorden under månadens gång, varför dess skenbara ljusstyrka ökar ju längre in i juli vi rör oss. Den blir dessutom synlig över horisonten allt tidigare, himlen blir ju också mörkare. Allt sammantaget kommer man under juli kunna se mer och mer av Mars.

Jupiter. Den gulvita planeten är synlig i juli, framförallt i de sydligare delarna av landet. Den höjer sig över horisonten i sydöst omkring klockan 23 i början av månaden och vid klockan 21 i slutet – dess uppstigande kan då vara svårt se på grund av skymningsljuset. Den styrker sedan lågt över och nästan parallellt med horisonten och försvinner i sydväst i gryningen i början av månaden och några timmar innan dess i slutet.

Tisdag 14 juli står Jupiter i opposition, vilket i det här fallet betyder att Jupiter befinner sig mittemot solen från jorden sett. Detta innebär också att Jupiter då lyser som starkast och därför är särskilt gynnsam att observera. Med en bra kikare bör du kunna se Jupiters fyra största månar, som ljuspunkter kring planeten.

Saturnus. Liksom den betydligt ljusstarkare Jupiter befinner sig Saturnus och dess ringar för tillfället i ett läge på himlen där den endast syns från de södra delarna av landet. Den följer Jupiter lågt över horisonten i sydöst och går ner i sydväst. I början av månaden går den upp kring klockan 23 och ner vid klockan 5 på morgonen, men försvinner innan dess i dagens begynnande ljus. Under månadens fortskridande kommer uppgång och nedgång ske allt tidigare och i slutet går Saturnus upp vid klockan 21 och ner vid klockan 2.

Också Saturnus står i opposition i juli, närmare bestämt måndag 20 juli.

Merkurius. Merkurius kan vara svår att få syn på, då detta är den planet som ligger närmast solen och har sin bana innanför jordens. Merkurius befinner sig helt enkelt i solens närhet och dess trots allt starka ljus dränks i solens sken. Nära månadsskiftet mellan juli och augusti kan man i södra delarna av landet få en skymt av Merkurius lågt i nordöst, strax innan solens uppgång. I allra sydligaste delen av landet kan man se Merkurius i några veckor innan den försvinner i gryningsljuset för den här gången.

Månen i juli.

Söndag 5 juli klockan 6.44 blir månen full. Just vid den tidpunkten är månen inte synlig från detta land vi kallar Sverige. Inte förrän i skymningen går månen upp, och då i sydöst, och den förblir lågt över horisonten ända till den går ner i sydsydväst några timmar senare. På grund av detta kommer den tyvärr inte vara möjlig att observera från norra Sverige. I södra Sverige däremot kan man se denna ståtliga fullmåne och hur den dessutom uppträder tillsammans med Jupiter och Saturnus.

Samma dygn är det även dags för en ny halvskuggeförmörkelse, precis som för en månad sedan. En halvskuggeförmörkelse innebär att månen rör sig in i jordens halvskugga, den så kallade penumbra. Tyvärr är månen inte synlig från Sverige vid tidpunkten för halvskuggeförmörkelsen – inte för att det spelar någon större roll; inte heller från de platser där månen är synlig kommer man kunna skönja något av detta skådespel, då den delen av halvskuggan som faller på månen den här gången, är alltför ljus för att kunna observeras.

Natten till söndag 12 juli står månen nära rödgula Mars, lågt i öst. De följs åt över himlen till Mars bleknar bort i det allt starkare gryningsljuset. De är då en bit över horisonten i sydöst.

Klockan 1.29 nästa natt, när almanackan visar måndag 13 juli, blir månen halv avtagande. Den står då lågt i öst, återigen ganska nära Mars. I gryningen fredag 17 juli står månen lågt i nordöst, ostnordost, och bildar då en triangel tillsammans med Venus och stjärnan Aldebaran.

Måndag 20 juli klockan 19.33 blir månen ny och den kommande månskäran syns inte förrän onsdag i skymningen, lågt i västnordväst, och då framförallt i Götaland. Onsdag 27 juli klockan 14.33 är månen halv kommande och återfinns då mycket lågt i ostsydost, sydöst.

Meteorregn.

Södra Delta-Aquariderna är ett meteorregn som uppträder om somrarna, i juli och augusti, med en topp i aktiviteten i slutet av juli. Det här året sker toppen fredag 28 juli och lördag 29 juli och man kan då observera uppemot 15 – 20 stjärnfall, eller meteorer, per timme. Namnet kommer sig av att meteorregnet har sin radiant, punkten där meteorerna synes härstamma från, i stjärnbilden Vattumannen eller Aquarius på latin.

Det blir två mäktiga, suggestiva nätter, med Mars i ostsydost, och Saturnus och Jupiter i sydsydväst och så meteorregnet och dess radiant där emellan.

Augusti 2020.

Det är augusti och det blir mörkt på nätterna igen, över i stort sett hela landet, vad det lider i alla fall. Då är tiderna för stjärnskådning tillbaka med besked och det är väl ändå ganska skönt. Månaden bjuder på sedvanliga planetära möten och lunarkonferenser. Men även ett efterlängtat meteorregn i form av Perseiderna. Passa även på att få en skymt av de nattlysande molnen. Vi får hoppas på stjärnklara nätter och ljumma vindar!

Johan Fagervall.

Planeter i augusti.

Merkurius. Den här planeten befinner sig närmast solen och är därför svår att få syn på, trots sin ljusstyrka. Men i månadsskiftet juli augusti kan man från södra Sverige se Merkurius lågt i nordöst, strax innan klockan fyra på morgonen. Under det att det ljusnar rör sig planeten sedan snett upp över himlen i östlig riktning och tonar sedan bort i det begynnande solskenet. Ju längre söderut i landet man befinner sig, desto längre tid kommer man kunna njuta av Merkurius vackra strålglans. I sydligaste delarna av landet är Merkurius synlig några veckor innan ett nytt kapitel börjar i Merkurius storslagna saga och vi får säga adjö för den här gången.

Venus. Denna ljusstarka planet kan i augusti skådas över hela landet och blir synlig i nordöst ett tag efter midnatt. Rör sig uppåt och österut, försvinner sedan i gryningens allt starkare ljus en bit över horisonten i öst. När Venus visar sig såhär i gryningen, brukar den på många språk poetiskt gå under namnet morgonstjärnan. När den istället framträder på kvällen kallas den för aftonstjärnan.

Mars. Den rödgula planeten Mars går i början av augusti upp i öster någon gång runt klockan 23, 23.30, beroende på var i landet man befinner sig. Mars lyser allt starkare ju längre in i augusti vi rör oss, detta på grund av att planeten kommer närmare jorden. I slutet av månaden skiner Mars ikapp med den, bortsett från solen, ljusstarkaste stjärnan Sirius. Mars går då upp i öster någon timme tidigare än i början av månaden. Mars är synlig augustinätterna igenom och tonar sedan bort i gryningen, högt över i horisonten i sydsydväst, sydväst.

Jupiter. Jupiter, denna ljusstarka, mäktiga planet – solsystemets absolut största – blir i skymningen synlig som en över horisonten lågt stående ljusprick i sydöst, sydsydöst. Det är framförallt i södra delarna av Sverige som man kan räkna med att få se Jupiter. Jupiter, åtföljd av Saturnus, stryker under nattens lopp lågt över horisonten mot sydväst och går ner i sydsydväst någon gång kring klockan två på natten, beroende på var i landet man uppehåller sig. Mot slutet av månaden går Jupiter upp tidigare och ner vid midnatt redan, fortfarande över horisonten i söder.

Saturnus. Saturnus skuggar Jupiter lågt över horisonten i söder. Blir synlig i skymningen i sydsydöst, strax till vänster om Jupiter. Och precis som är fallet med den betydligt ljusstarkare kamraten, är Saturnus framförallt möjlig att se från södra delarna av landet. Saturnus går sedan ner i gryningen i sydväst, en stund efter Jupiter. Och i takt med augusti månads framskridande tidigareläggs upp- och nedgång för Saturnus och dess ringar, som för övrigt och trots sitt solida intryck, består av en otalig mängd partiklar av is och sten. Ringarna mäter endast 100 meter i tjocklek – men är över 200 000 kilometer breda.

Månen i augusti.

Lördag 1 augusti, i skymningen, uppträder månen i sällskap av både Jupiter och Saturnus, lågt över horisonten i söder – det här kan endast avnjutas i södra Sverige. Även i kvällningen söndag 2 augusti kan man från södra Sverige uppleva en nu nästan full måne agera följeslagare åt Saturnus och Jupiter.

Måndag 3 augusti kl. 17.59 blir månen full. Den är då inte synlig från Sverige, går upp runt kl. 23 i sydöst. Stryker sedan lågt över horisonten, återigen förföljande Saturnus och Jupiter, bara för att sedan gå ner i sydväst några timmar senare. Under veckans gång stiger så månen allt högre över horisonten och vi får njuta mer och mer av dess skinande prakt. Natten mot söndag 9 augusti syns månen kila stadigt med Mars – går upp tillsammans med den i öst kring klockan 23 och följer sedan planeten upp över himlen mot syd, där Mars därefter tonar bort i det allt starkare solskenet. Även kvällen efter kan man få se något liknande.

Tisdag 11 augusti klockan 18.45 blir månen halv. Den befinner sig då under horisonten från Sverige sett. Masar sig över horisonten i nordost omkring klockan 23. Natten mot torsdag 13 augusti kan man få se månen hänga med stjärnan Aldebaran över horisonten i öst. Och efter midnatt natten mot lördag 15 augusti syns en avtagande månskära avlägga visit hos Venus i nordost. Avståndet mellan dem krymper något under natten.

Onsdag 19 augusti klockan 4.42 blir månen ny och ej synlig för någon på jorden.

Tisdag 25 augusti klockan 19.58 är månen halv. Den står då lågt i söder. I skymningen, omkring klockan 21, fredag 28 augusti är det dags igen för månen att avlägga visit i Jupiters och Saturnus kvarter lågt över horisonten i syd. Det här kan man, med vissa justeringar vad gäller deras positioner i förhållande till varandra, få uppleva även kvällen efter.

Stjärnfall.

Perseiderna. Precis som i augusti förra året kommer nu jorden återigen passera genom kometen Swift-Tuttles bana. I denna bana finns rester efter kometen och detta kometdamm ger upphov till meteorregnet Perseiderna. Perseiderna ser ut att ha sitt upphov, sin radiant, i stjärnbilden Perseus. I detta fall betyder det att stjärnfallen alltid kommer vara riktade bort från Perseus, men vara synliga över hela himlen.
Perseiderna är som mest aktiva nätterna kring onsdag 12 augusti och skådas därför med fördel då, förutsatt givetvis att det är stjärnklart. I skymningen befinner sig Perseus lågt över horisonten i nordöst, rör sig sedan högre upp mot öster. Månen är halv tisdag 11 augusti och kan därför med sitt sken störa en aning, under senare halvan av natten. Speciellt i norra Sverige blir detta mest påtagligt eftersom man där först måste invänta det aningen fördröjda mörkret (i jämförelse med södra delarna av landet) och när det väl blivit mörkt, ja då parkerar månen i närheten med strålkastaren på halv styrka.

September 2020.

Redan september och mörkret tätnar, faller tidigare och tidigare. Höstdagjämningen närmar sig med stormsteg, som det brukar heta. Då blir det fina tillfällen till stjärn- och planetskådning. I september kan de flesta i detta land se framemot inte mindre än fem planeter. Även några möten mellan månen och andra himlakroppar sker naturligtvis och Uranus kommer att kunna observeras som en liten ljusprick – satsa på en månfri natt och ta gärna hjälp av en kikare.

Johan Fagervall.

Planeter i september.

Venus. Planeten Venus syns genom hela månaden. Den går upp i nordost, ostnordost ett tag efter midnatt – tidpunkten varierar beroende på var i landet man befinner sig. Försvinner sedan i gryningsljuset högt i öst.
Den imponerande ljusstarka Venus är en fin planet att skåda och väl värd åtminstone en tidig morgon, alternativt sen natt. Venus lyser, liksom solsystemets alla planeter, med ett fast sken på natthimlen, medan stjärnorna blinkar. Det kan du tänka på, om du undrar om det du ser är en planet eller en stjärna. Orsaken är att planeterna befinner sig mycket närmare oss här på jorden, än vad stjärnorna gör.

Mars. Mars går i september upp i öst före skymningen i norra Sverige och efter skymningen i södra Sverige. Den står sedan högt i syd, sydväst när det dagas. Mars är synlig hela månaden och blir dessutom alltmer ljusstark ju längre in i september vi rör oss, detta eftersom den närmar sig opposition, läget då den från vårt perspektiv står mittemot solen – sker i mitten av oktober, men redan i slutet av september lyser Mars starkare än Jupiter.
Genom hela månaden går Mars alltjämt upp i öst men hinner, på grund av att gryningen sker allt senare, röra sig längre västerut innan den tonar bort en bit över horisonten i väst när solen till sist bryter igenom mörkret med sina första strålar.

Jupiter. Denna gulvita jätte fortsätter också i september att vara synlig från de södra delarna av landet, lågt över horisonten i syd, där den blir synlig i skymningen. Detta gäller hela månaden, likaså i slutet, men minns att skymningen då faller något tidigare. Går ner i sydsydväst vid midnatt i början av månaden och kring klockan 22 i slutet. De exakta tiderna varierar förstås beroende på var i landet man befinner sig. Längst ner i södra Sverige kan man tillexempel få en timme mer av Jupiter än högre upp i landet.

Saturnus. Liksom föregående månader följer Saturnus den betydligt ljusstarkare Jupiter i spåren, en bit över horisonten i syd. På grund av att den inte lämnar sitt sydliga läge, kan denna inringade planet endast observeras från de södra delarna av landet.
Saturnus blir synlig i skymningen, tillsammans med Jupiter, genom hela månaden. Går ner i sydsydväst kring midnatt i början av september, och runt klockan 22 i slutet, det vill säga en stund efter Jupiter.

Uranus. Uranus finns tillgänglig på natthimlen som en liten blygsam ljusprick under hela september men syns bäst i mitten av månaden, då månen är ny, och himlen därför mörkast. Planeten går att se med blotta ögat men observeras lättare med hjälp av en kikare. Den 17 september runt klockan 23.30 finns Uranus ganska högt i ostsydost. Ta hjälp av Mars och Väduren för att hitta Uranus, se bilden härintill, som kommer från programmet Stellarium.
Under hela månaden går Uranus upp i ostnordost i skymningen, som alltså sker tidigare och tidigare, stiger sedan upp över himlen för att försvinna ganska högt över horisonten i sydväst i gryningen.

Månen i september.
Onsdag 2 september klockan 7.22 blir månen full. Den syns då inte från vårt land, går upp i ostsydost kring klockan 21 samma dag och förblir sedan uppe hela natten innan den går ner på morgonkvisten i västsydväst. Lördag 5 september går månen upp i öst runt klockan 21, inte långt från Mars, som också går upp i den riktningen vid ungefär samma tid. De följs sedan åt mot söder, och vid midnatt återfinns de mycket nära varandra en bit över horisonten i ostsydost. I gryningen har de rört sig vidare över himlavalvet och befinner sig nu ännu närmare varandra i sydsydväst. Ungefär samma spektakel upprepar sig på söndagskvällen 6 september och natten mot måndag, förutom att månen och Mars då uppträder längre ifrån varandra.
Onsdag 9 september runt klockan 22.30 går månen upp i nordost och syns då nära stjärnan Aldebaran. Tillsammans rör de sig sedan över himlavalvet för att omkring ett på natten mot torsdag 10 september befinna sig över horisonten i öst. Senare samma dygn, närmare bestämt klockan 11.26 blir månen halv avtagande. Den finns då ganska högt i väst.

Innan gryningen söndag 13 september kan man se månskäran högt i ostnordost nära stjärnan Pollux i stjärnbilden Tvillingarna. En bit nedanför detta syns även planeten Venus. Venus återkommer sedan i månens närhet, redan natten mot måndag 14 september. Månen går då upp i nordöst, omkring klockan ett på natten, tätt följd av Venus som dyker upp bakom horisonten omkring klockan två, alldeles under månen. Runt klockan fyra på natten står de en bit över horisonten i öst.
Torsdag 17 september är månen ny, vilket sker klockan 13.00 för att vara exakt. Torsdag 24 september klockan 3.55 blir månen halv kommande, då utom synhåll för oss i Sverige. Går sedan upp i söder i skymningen och stryker längs horisonten, i sällskap av Jupiter och Saturnus, för att därefter gå ner omkring klockan 21. Även fredag 25 september framträder månen i Jupiters och Saturnus närhet lågt över horisonten i syd i skymningen. Går ner vid klockan 21 i sydsydväst.

Höstdagjämning. På tisdag 22 september klockan 15.31 svensk tid sker höstdagjämningen, som inte är någon dag utan en enskild händelse. Det är den stunden då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himlavalvet (den som kallas himmelsekvatorn) på sin väg söderut. Något dygn senare är dag och natt lika långa.

Källor. Jag har nämnt det förut men den oumbärliga källan till denna himmelsguide är Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin. Ett annat hjälpmedel är Stellarium som kan laddas ner gratis på Stellarium.org. Och under länksamlingen här på hemsidan hittar ni flera användbara hemsidor!

Oktober 2020.

Nu har det blivit mörkt på riktigt igen och förhållandena är goda för stjärn- och planetskådning, speciellt som inte snön kommit ännu; om man nu bor på en plats i landet där snön brukar komma. I oktober finns det chans att i Sverige observera inte mindre än sex planeter – i detta fall, alla utom Neptunus. Vi får dessutom uppleva en så kallad ”blå måne” – förklaringen till vad det är, följer längre ner. Ta gärna en kikare till hjälp när du observerar stjärnhimlen. Och varför inte ett liggunderlag, så slipper du nackspärr. Glöm heller inte att klä dig ordentligt!

Johan Fagervall.

Planeter i oktober. Venus. Även i oktober får vi njuta av vackra Venus strålande sken. Planeten går ju emellanåt under epiteten aftonstjärnan respektive morgonstjärnan och nu är det morgonstjärnan som gäller, då Venus går upp i ostnordost några timmar efter midnatt och sedan rör sig uppåt, söderut över horisonten för att försvinna i soluppgången ganska högt i sydost. Detta förhållande gäller i början av oktober. I slutet av månaden har uppgången förskjutits med någon timme och sker i öst. Färden går sedan i samma snett stigande riktning och avslutas i gryningen när Venus tonar bort högt i sydöst.

Mars. Den rödgula planeten Mars är glädjande nog fortsatt synlig, även i oktober. Syns hela natten under första halvan av oktober, från alla platser i landet. Framträder i skymningen lågt i öster. Rör sig uppåt och söderut under nattens gång för att nå sin högsta höjd i söder, rör sig sedan snett nedåt, västerut och försvinner lågt i väster i gryningsljuset. I slutet av månaden får man uppleva hur Mars hinner försvinna bakom horisonten i väster innan gryningen.Mars befinner sig nu nära jorden och lyser en aning starkare än Jupiter. Under tisdag 13 oktober står Mars i opposition till solen och lyser då starkare än vid något annat tillfälle under året, är dessutom alltså synlig hela natten, samtidigt som månen är tunn och går upp ganska sent, runt klockan 01.30. Perfekt för observation av Mars alltså.

Jupiter. Det är främst i södra Sverige man kan njuta av Jupiters blekgula sken, eftersom den står lågt i syd. I nordligaste delarna av landet kan man därför inte alls se planeten. Det blir alltså i stort sett som i september: Jupiter syns lågt över horisonten i söder, det exakta läget varierar förstås beroende på var i landet man befinner sig. Några timmar senare går planeten ner i sydväst, sydsydväst.

Saturnus. Saturnus uppenbarar sig i samma område på himlen som Jupiter och syns därför inte från nordligaste delarna av landet. Men om man uppehåller sig längre söderut kan man alltså också i oktober ha det privilegierade nöjet att skåda Saturnus i hasorna på Jupiter. Tonar fram i kvällningen nära horisonten i söder - är inte lika ljusstark som Jupiter, vilket betyder att man måste invänta en något mörkare himmel innan också Saturnus blir synlig. Går sedan ned en stund efter Jupiter i sydväst, sydsydväst. Det exakta klockslaget varierar alltså beroende på var i landet man står.

Uranus. I oktober kan man, liksom i september, betrakta planeten Uranus, som trots att den är synlig för blotta ögat länge misstogs för en stjärna; inte förrän 1781 fick man klart för sig att det faktiskt var en planet. Det är inte så svårt att förstå när man ser vilken blygsam ljusprick den är. Använd med fördel kikare. I mitten av oktober, när månen inte är full, är lämpligast för att skåda Uranus.Rikta blicken söderut efter att mörkret fallit. Använd stjärnbilden Väduren och planeten Mars för att finna Uranus. Uranus befinner sig nedanför Väduren och till vänster om Mars. Se bild.

Merkurius. I slutet av månaden finns chans att få en glimt av Merkurius, som alltså är den planet som rör sig närmast solen. Just detta, att den är den innersta planeten, gör den svår att observera, då den, trots sin höga ljusstyrka, drunknar i solens sken. Syns från slutet av månaden i gryningen i ostsydost. Detta gäller även i början av nästa månad, men det tar vi då!

Månen i oktober. Månadens första dag, torsdag 1 oktober, blir månen full - detta sker klockan 23.05. Den befinner sig då över horisonten i söder, inte långt från planeten Mars. Och fredag 2 oktober kommer dessa två himlakroppar röra sig ännu närmare varandra. De går då upp i öst omkring klockan 19.00. Vid midnatt har de tillsammans rört sig mot söder och står då en bit över horisonten i sydsydost. Även kvällen därpå, lördag 3 oktober, finns månen och Mars nära varandra, likt två vänner som inte riktigt ännu är beredda att släppa taget, även om avståndet då ökat en aning.

På tisdag kväll, 6 oktober, sker ännu en anmärkningsvärd tilldragelse. Månen går då upp i ostnordost omkring klockan 20.00, tätt följd av stjärnan Aldebaran. Kring midnatt befinner de sig över horisonten i öst.

Lördag 10 oktober klockan 02.40 blir månen halv avtagande. Står då ganska högt i öst.

Natten mot tisdag 13 oktober finns möjlighet att se månskäran i närheten av stjärnan Regulus. Klockan 4.00 återfinns de två himlakropparna en bit över horisonten i öst. Och ungefär samma tid ett dygn senare, onsdag 14 oktober, syns den nu ytterligare något tunnare månskäran i Venus grannskap, också en bit över horisonten i öst. När solens första strålar lyser upp himlen har de rört sig en bit uppåt, söderut, och står då ganska högt över horisonten i ostsydost.

Fredag 16 oktober klockan 21.31 blir månen ny.

När det mörknar torsdag 22 oktober syns månen lågt i syd, alldeles intill Jupiter och Saturnus. Något liknande får man uppleva även i skymningen fredag 23 oktober, men då har månen flyttat sig till vänster om planeterna. Några timmar tidigare, närmare bestämt klockan 15.23 har månen blivit halv kommande – syns i den stunden inte från Sverige.

Torsdag 29 oktober är det dags för en nästan full måne att avlägga visit hos Mars. I skymningen står de lågt i öst. Följer sedan åt varandra uppåt, söderut över himlen. Omkring klockan 20.00 ses de ganska högt i sydost och vid midnatt ännu lite högre i sydsydväst. Månen och Mars går ner i väster en stund efter klockan 04.00.

Lördag 31 oktober klockan 15.49 blir månen full. Inte synlig i Sverige vid den tidpunkten, men går upp i ostnordost någon stund senare. Detta är alltså månadens andra fullmåne, vilket är en ganska ovanlig företeelse – senast det skedde var i mars 2018. Detta kallas för ”blå måne” och det engelska uttrycket ”once in a blue moon”, betyder just något som sker mycket sällan; det har dock inget med färgen på månen att göra. Däremot kan en blåaktig måne synas ibland, under vissa atmosfäriska omständigheter. Nästa gång en blå måne – det vill säga i bemärkelsen två fullmånar på en månad – framträder är i augusti 2023.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.
Stellarium.org.

Läs om de gäckande cigarrerna i nya UFO-Aktuellt!

Snart i din postlåda eller?

November 2020

Nu när november förestår kommer vi alla stjärnskådare och himmelsnjutare att få glädjen av allt tidigare solnedgångar och längre tider av det så trevliga mörkret, åtminstone för oss som har den norra stjärnhimmlen ovanför.

För studier som kräver lite mer, så som kikare och teleskop finns gott om av objekt lägga kraft på, stjärnhopar och galaxer. Kanske vill man beta av några av det som Charles Messier gjorde en katalog på redan med början på 1770-talet. Ett exempel kan vara Orionnebulosan, som fick nummer 42 i Messiers katalog och som under mörka förhållanden utan ljusföroreningar, kan ses med blotta ögat som en suddiga fläck utgörandes den mellersta "stjärnan" i Orions svärd. Men för den mer allmänintresserade som kanske inte lägger extra tid på himmlen kan vi berätta att stjärbilden Orion reser sig sent på kvällen och dominerar den södra himlen efter midnatt. Planeterna Jupiter och Saturnus har passerat sina toppar för året, men är fortfarande tillräckligt ljusa för att kunna observeras på förkvällen efter solens negång. Även Mars har pikat för året, men gör som de flesta nattugglor och går inte och lägger sig förrens till gryningen, där Venus och Merkurius tar vid i öst, strax före solen.

Tobias Lindgren

Här är vad himlen bjuder på denna månad

1 nov. Planeten Mars är nu ungefär tre veckor förbi den punkt då den var som närmast Jorden, men när november börjar är den fortfarande mycket stor och ljus nog att uppvisa sin finaste sida, särskilt i kikare eller teleskop. Mars lyser med magnituden -2,1, mycket ljusare än någon stjärna och ungefär lika starkt som Jupiter.

6-12 nov. Meteorskuren Tauriderna kulminerar i november med toppen tidigt vecka 46. Det finns två meteorsvärmar som har namnet Tauriderna vilka skiljs genom att kalla dem för norra och södra. De kallas ibland för, i det stor lande i väst, Halloween Fireballs, men att kalla dessa för eldklot är kanske att ta i. Meteorerna i Tauriderna är förhållandevis blysamma i sin mängd då de kanske uppvisar 5-25 meteorer i timmen som kan ses fara fram över hela himlen.

8 nov. Sista kvarteret för Månen inleds under dagens ljusa timmar.

13 nov. Östsydöst vid horisonen före soluppgången är plasten för att se Merkurius, Venus och det sista ljuset av månskäran för detta varv. Den ljusstarka stjärnan Spica vill också vara med och placerar sig strax under Venus. Bara tre dagar efter sin största västliga elongation från solen, befinner sig nu Merkurius bara 5° under månen och väl åtskild från solen. Planeten lyser med magnitud -0,7 vilket gör det enkelt att upptäcka med kikare i den tidiga morgonens glöd. Venus ligger 10° nordväst om Merkurius och lyser betydligt starkare med magnitud -4,0. Efter denna dag kommer de två inre planeterna att till synes sjunka ned mot horisonten för resten av månaden, men de är väl värda att beskåda under morgonarna.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

15 nov. Månen påbörjar ytterligare ett varv tidigt på morgonen.

Kometer är det inte gott om ur svensk synvinkel. Det finns visserligen färska observationer av ett tiotal som kan ses med utgångspunkt från Sverige, de är dock alla allt för ljussvaga för ett naket öga, då den mest lysande är 88P Howell med magnitud 8,6 och som befinner sig i rikting mot de stora planeterna Juptiter och Saturnus.

17 nov. Meteorregnet Leoniderna kulminerar bara dagar efter nymåne och det ser lovande mörkt ut för observationer, och eftermidnatt är tiden då flest meteorer blir synliga. Leoniderna har varit extra sega och slöa de senaste åren, vilket förhoppningsvis bara varit ett undantag. För ett par decennier sedan och tidigare var detta ett utmärkt meteorregn, och det exploderade en gång i en meteorstorm under vilken tiotusentals meteorer varje timme fyllde natthimlen. Men om du är uppe sent (eller tidigt), kolla in Leoniderna och njut av detta historiska meteorregn.

19 nov. Den växande månskäran förenas med Jupiter och Saturnus lågt på sydvästra himlen när mörkret faller. Jupiter och Saturnus är nu bara 3° från varandra och fortsätter att komma närmare på vägen till en spektakulär konjunktion strax före jul. Norra halvklotets observatörer utan ljusförorenand himmel kan till höger om Jupiter och Saturnus se Vintergatan vinkelrätt mot horisonten på kvällstimmarna.

Jupiter och Saturnus visar fortfarande tillräckligt stora skivor för att uppmuntra till observationer, gärna med kikare och teleskop. Den större av de två snittar i magnitud -2,1 och en skenbar storlek på cirka 36" denna månad. Saturnus är stadig med magnitud 0,6 och spänner över, med sina ringar, ungefär samma skenbara storlek som Jupiter. De befinner sig ganska lågt i sydväst efter mörkrets inbrott för observatörer i så gott som hela Sverige.

22 nov. Månen går in i första kvateret, eller halvmåne som många skulle säga.

25 nov. Mars och den växande månen ligger nu bara 5° från varandra ovanför den sydvästra horisonten efter mörkrets inbrott. Planeten har bleknat nästan en hel magnitud sedan början av november, och nu skiner nära magnitud -1,2, men kan fortfarande avslöja detaljer om du har en kikare till hands.

30 Nov. Det sista som händer denna månad är att månen åter igen kan visa upp full styrka, alltså 100% av den sida vi kan se från Sverige och resten av vår planet är upplyst av solen. Klockslaget för händelsen är 10.30 räknat i svensk normaltid.

Här är det också en partiell förmörkelse av månen som sker, men den blir vi i Sverige snuvade på. Även om de i Nordligaste delarna av landet teoretiskt skulle kunna ta dela av början på förmörkelsen så förstör morgonljuset det.

Enligt folktron är fullmånen i november uppkallad efter bävern som så här års förbereder sig för vintern. Bävermånen är den sista fullmånen före vintersolståndet, ibland kallas den också Sorgemånen.

Läs om de gäckande cigarrerna i nya UFO-Aktuellt!

Snart i din postlåda eller?

December 2020

Undertecknad befinner sig i Luleå för tillfället och fick i helgen se en nästan fullt rund måne skina över järnverket, från en alldeles klar, mörkblå himmel. Det var sannerligen en vacker, nästan mystisk syn, och jag kunde inte sluta stirra på denna mäktiga uppenbarelse.

Jag tänkte på hur månen lyst precis så, genom människans alla tider och hur än viktigare den var, en gång i tiden, när elektriciteten inte fanns. Inte underligt att man stannade upp ett slag och lät sig hänföras och förundras.

Kanske ställde man sig frågor om vad allt gick ut på och var allt kom ifrån egentligen. Jag vet i alla fall, att jag gjorde det, när jag stod där i järnverkets ständiga muller och betraktade den strålande månen, tyst hängande ovanför.

I december kommer vi, förutom jul och nyår, få uppleva vintersolstånd, inte mindre än två meteorregn och så några sedvanliga celesta möten och även ett mindre sedvanligt, en så kallad konjunktion mellan Saturnus och Jupiter.

Johan Fagervall.

Planeter i december.

Venus gör sig synlig också i december, kliver upp över horisonten i sydöst omkring klockan halv sex på morgonen den 1 december. Glider sedan längs horisonten i sydlig riktning, allt medan det ljusnar. Mot slutet av månaden sker uppgången allt senare. I nordligaste Sverige kommer du då antagligen inte kunna se planeten överhuvudtaget. Efter nyår ser du den inte heller i sydligare delar av landet.

Mars syns som en rödgulaktig ljusprick ganska högt i öst i skymningen i början av december. Rör sig sedan i sydlig riktning, och står högt i sydöst omkring klockan 17.00. Vid midnatt befinner den sig över horisonten i västsydväst. Går ner i väst omkring klockan halv tre på natten. Även i slutet av månaden syns Mars högt på horisonten, med start vid solnedgång. Den finns då högt i sydöst. Runt midnatt står planeten ganska lågt i väst.

Jupiter och Saturnus framträder lågt i syd i den tidiga skymningen. De båda planeterna går sedan ner i sydväst. I slutet av december ser vi inte mycket av planeterna, som dyker upp syd i solnedgången och sedan går ner i sydväst endast någon timme senare.

Under månadens gång närmar sig Jupiter Saturnus och från 18 december och några dagar framåt är de alldeles nära varandra, bara för att den 23 december ha bytt plats med varandra. Men innan dess, närmare bestämt måndag 21 december sker en så kallad konjunktion. Vad är då det? Jo det är när två himlakroppar syns nära varandra eller med den ena framför den andra. En konjunktion mellan Jupiter och Saturnus är sällsynt, senast det skedde var år 2000. De kommer 21 december att stå varandra så nära att de liknar en mäktig dubbelplanet. Tyvärr syns inte detta märkvärdiga skådespel för oss i norra Sverige.

Månen i december. Månen blir full 30 november och är alltså tämligen rund även tisdag 1 december. På torsdag kväll, 3 december, kan man få se månen och den ljusstarka, brandgula jättestjärnan Pollux dansa runt över himlen i en långsam koreografi. Du vänder blicken mot nordöst omkring klockan 18, lågt över horisonten ser du då månen – ljuspricken till vänster om den är Pollux. De följs sedan åt och omkring klockan 22 står de ganska högt i öst. Klockan 3 på natten återfinns de högt i syd. Strax ovanför Pollux ser du tvillingstjärnan Castor.

När månen går upp söndag 6 december omkring klockan 21.30 i ostnordost, är den flankerad till höger av stjärnan Regulus. Omkring midnatt finns de en bit över horisonten i öst. Natten mot tisdag 8 december, klockan 1.37, blir månen halv avtagande – befinner sig då en bit över horisonten i ostsydost. Innan gryningen lördag 12 december kan du få se den ljusstarka planeten Venus och den tunna månskäran sällskapa med varandra lågt i sydöst. På luciamorgonen 13 december har de bytt plats med varandra. Men detta syns inte i nordligaste Sverige.

Måndag 14 december klockan 17.17 är det nymåne.

I skymningen torsdag 17 december kan du från mitten av Sverige och vidare söderut, se månskäran lågt i sydsydväst tillsammans med planeterna Jupiter och Saturnus. Hela sällskapet försvinner bakom horisonten i sydväst runt klockan 17.

Tisdag 22 december klockan 0.41 blir månen halv kommande. I Sverige har den redan gått ner vid det laget. Dagen efter, det vill säga 23 december, i skymningen, ganska högt i sydöst ser du månen och Mars. De följs åt över himlen till månen går ner i väst, innan midnatt. Mars syns ännu någon timme till. Då har det hunnit bli julafton!

Om du riktar blicken österut i skymningen söndag 27 december kan du se den ljusstarka stjärnan Aldebaran en bit under månen – som bara är några dagar från att bli full, vilket sker onsdag 30 december klockan 4.28. Månen befinner sig då högt i väst.

Geminiderna. Natten mellan söndag 13 och måndag 14 december, och däromkring, är det dags för jorden att passera genom asteroiden 3200 Phaethons bana. Resterna i banan ger upphov till meteorregnet Geminiderna, se mer i denna artikel från 2018. Måndag 14 december är månen ny, och stör därför inte ditt stjärnfallsobserverande. Så passa på!

Ursiderna. Mellan torsdag 17 och lördag 26 december är det möjligt att beskåda stjärnfallet Ursiderna med radiant högt på den norra stjärnhimlen. Störst aktivitet sker mellan måndag 21 och tisdag 22 december. Ytterligare information finns här.

Vintersolstånd. Måndag 21 december klockan 11.02 är det vintersolstånd. Natten mellan söndag 20 och måndag 21 december är därmed den längsta på året.

Solförmörkelse. Måndag 14 december blir det total solförmörkelse, då månen skymmer solen. Tyvärr kan vi inte se detta från Sverige, däremot i Chile och Argentina och ute i Atlanten och på Stilla havet. Nästa gång en total solförmörkelse når Sverige är först år 2141.

Plutotid. Har du någonsin undrat hur det ser ut på Pluto när det är som ljusast? Då kan du gå till denna webbplats, som NASA rår om, och skriva in din plats. Då får du veta när nästa Pluto-tidpunkt inträffar.

Främsta källor.

Astronomisk kalender 2020 av Per Ahlin.

Stellarium.org.

Läs om de gäckande cigarrerna i nya UFO-Aktuellt!

Snart i din postlåda eller?

Januari 2020.

Hoppas att ni alla haft en glad jul och en trevlig nyårsafton. Nu lägger vi undan ett år och plockar fram ett annat, eller snarare, påbörjar en ny omloppsbana och med den årets första månad, januari. Nu blir dagarna långsamt längre och även om det kanske inte märks så mycket från dag till dag så kommer solen i slutet av månaden vara uppe ungefär en hel timme längre än i början och höja sig över horisonten omkring fyrtio minuter tidigare. Det låter väl ändå ganska hoppfullt för er som gillar ljuset från vår allra närmaste stjärna.

Johan Fagervall.

Kvadrantiderna.
Redan första veckan i januari passerar jorden genom meteorsvärmen kvadrantiderna. Detta ger upphov till stjärnfall och dessa ses bäst natten mellan fredag 3 januari och lördag 4 januari och kanske framförallt på morgonsidan. Radianten är den punkt på himlen från vilken stjärnfallen tycks utgå från. När det gäller kvadrantiderna ligger den punkten strax ovanför stjärnbilden Björnvaktaren. Kvadrantiderna kan ses i en nordöstlig riktning, förutsatt förstås att det är molnfritt och inte alltför mycket belysning där man befinner sig. Kvadrantiderna har fått sitt namn efter en stjärnbild som inte finns kvar längre och som kallades Murkvadranten.

Perihelium.
Söndag 5 januari når jorden den punkt i sin omloppsbana kring solen som kallas perihelium. Vad är då detta? Jo det är den punkt då jorden är som närmast solen på hela året. Jorden befinner sig i det läget ungefär 3 procent närmare solen än vid aphelium, det vill säga då jorden ligger som längst bort från solen, vilket sker i juli. Och det kan ju låta en aning motsägelsefullt att solen är som närmast när det är vinter för oss på norra halvklotet och som längst bort när det är sommar. Men årstiderna har inte med avståndet till solen att göra utan med jordens vinkel i förhållande till solen.

Mars.
Mars kommer höja sig över horisonten i sydöst omkring klockan 6 på morgonen under hela månaden, för att sedan försvinna i den uppgående solens sken. Omkring 20 januari strax innan gryningen kommer Mars befinna sig i närheten av månskäran strax ovanför horisonten i sydsydost.
Mars är ännu ganska ljussvag i jämförelse med hur ljus den faktiskt kan vara, men kommer under året bli allt ljusstarkare till den når sitt allra ljusaste läge i oktober 2020, eftersom den då står mittemot solen, från vårt perspektiv sett. Mars kommer då gå upp i öst när solen går ner i väst. Detta tillstånd mellan solen, jorden och Mars kallas ”opposition” och sker när det gäller Mars ungefär med 26 månaders mellanrum. Månens motsvarighet till detta är när den är full – den står då i opposition till solen, från jorden sett, dock inte exakt; när den står i exakt opposition till solen, blir det månförmörkelse.

Venus.
När solen går ner i januari blir Venus synlig i sydväst. Venus kommer under månadens framåtskridande höja sig allt högre över horisonten och stanna uppe allt längre. Tisdag 28 januari håller den en liten celest konferens med den nyvakna månskäran, fortfarande i sydväst.

Jupiter.
Jupiter höjer sig över horisonten sydöst i gryningen under januari, men kommer förmodligen inte synas i solens sken.

Månen.
Fredag 10 januari blir månen full. Samma datum glider den in i halvdunklet som råder i jordens yttre skugga, också kallad penumbra. Det är helt enkelt den ljusare delen av skuggan. Fenomenet kommer vara synligt i Sverige och ta sin början omkring klockan 17.40. Sedan når denna halvskuggning sin kulmen omkring 20.10.
Fredag 24 januari blir månen ny.

Månadens stjärnbild.
Lilla björnen. Denna stjärnbild återfinns på norra himlen och är av de mest kända. Den kallas ibland även Lilla Karlavagnen. Ursa minor är dess latinska namn och i Babylonien kallades den Himlens vagn. I den ingår Polstjärnan som också är stjärnbildens ljusstarkaste stjärna, det vill säga den ser för blotta ögat ut att vara en enda stjärna men består egentligen av tre stycken (tidigare trodde man att de var fem). Denna stjärna står i zenit över nordpolen och syns på norra halvklotet alltid i norr, dessutom försvinner den aldrig under horisonten, utan står i det närmaste stilla medan resten av stjärnhimlen tycks rotera runt den. Den har därför fungerat som vägvisare vid till exempel navigation till havs och är mytomspunnen och väl använd i olika symboliska uttryck.
Lilla björnen blir synlig i skymningen i princip rakt ovanför oss och där befinner den sig året runt, med svansen liksom fästad vid natthimlen av Polstjärnan runt vilken den alltså tillsammans med resten av stjärnhimlen roterar. Lilla björnen är med sitt bekanta utseende, sin placering och förankring till Polstjärnan en bra stjärnbild att utgå från när man ska orientera sig på stjärnhimlen.

#Verklighetenbakom -

Operation Argus och Dacapo

Det är en förmiddag i början av november 1971. Vid en telefonkiosk i Östmarks kyrkby befinner sig en väntande man. Ett enmotorigt flygplan stryker plötsligt på låg höjd över byn och mannen får bråttom in i telefonkiosken där han ringer ett kort samtal. Därefter försvinner han i riktning mot Norge.

Vad han inte vet är att två säkerhetspoliser hållit honom under bevakning och följt händelseförloppet på nära håll.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Sjön Nammajaure i Muddus nationalpark. Foto: ERLAND SEGERSTEDT

Spökraketen i Nammajaure

Spökraketer är inget som bara hör hemma 1946, utan de har fortsatt att dyka upp och dyka ned runt om i Sverige. Ett av de mest intressanta fallen hittade jag ett spår efter i FOA:s stora ufoarkiv någon gång på 1980-talet. När, minns jag inte längre. Dokumentet bestod av en sida nedklottrade anteckningar gjorda av den dåvarande ufohandläggaren Sture Wickerts, en person som var tämligen ointresserad av sin uppgift. De gånger som jag och Anders Liljegren på AFU hade kontakt med honom brukade han till hälften på skämt och till hälften på allvar säga att det vore bättre om någon av oss tog över hans jobb. Något som vi gärna höll med om – problemet var väl bara att hitta någon som skulle vilja betala våra löner …

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Cigarren över Vittsjö

Under några timmar på kvällen den 6 november 1988 gjordes en lång rad observationer av okända föremål över det lilla samhället Vittsjö mellan Markaryd och Hässleholm i norra Skåne. Huvudvittnen blev det då gifta paret Susanne och Mikael Olofsson.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Helikopterjakten utanför Pretoria

Den 28 augusti 1996 sattes en polishelikopter in för att jaga ett okänt föremål utanför Pretoria i Sydafrika. Ett stort antal människor på marken hade då rapporterat ett starkt lysande föremål på himlen.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Mötet vid Falcon Lake

En av de märkligaste ufoobservationerna i Kanada inträffade den 20 maj 1967 utanför Falcon Lake i Manitoba. Rapportören, den 51-åriga industriarbetaren och amatörgeologen Stefan Michalak, befann sig ensam i skogen när han oväntat fick syn på två diskusformade objekt på himlen. När ett av de egendomliga föremålen landat framför honom blev han nyfiken och gick fram för att undersöka saken närmare. Det skulle han snart komma att ångra.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Natten då Los Angeles jagade okända inkräktare

Strax efter klockan två på natten till den 25 februari 1942 ljöd luftförsvarssirener över Los Angeles. Staden var under anfall! Men vad var det egentligen som hände? Ännu i dag spekuleras det om vilka, eller vad, som faktiskt flög över västra Kalifornien den där natten. Eller om allting var en masspsykos.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Hemligheterna på Area 51

Area 51 i Nevadaöknen i USA är myternas och ryktenas plats. Finns här tillfångatagna utomjordingar? Döljs kraschade farkoster från andra världar i bunkrar under jord? Vilka hemliga flygplan har testats i luften över det hemliga området?

UFO-Sveriges Clas Svahn har tagit sig så nära Area 51 som man får och besökt det lilla samhället Rachel.

Läs mer!

#Verklighetenbakom -

Travis Walton glömmer aldrig mötet i skogen

– Jag tror att jag dog eller nära på dog!

Det säger i dag Travis Walton när han berättar om sitt möte med ett ufo och sin ombordtagning. Han är den mest kända personen, en ufovärldens superstjärnor, som säger sig ha blivit bortförd av utomjordningar, med möjlig konkurrens av Barney och Betty Hill. Skillnaden är att Travis Walton har sex vittnen till det som skedde.

Läs mer!

December 2019.

Årets mörkaste månad. Det är kallt, det är mörkt – det är mörkt nästan hela dagarna, åtminstone dunkelt, och sen blir det mörkt. Jag har kommit att gilla det, jag gillar verkligen mörkret och kylan. Jag tycker det är avkopplande och alla belysningar glimrar så fint! Man har rätt att stanna inomhus om man vill. Om man trots allt går ut och t.ex. tar en joggingtur som undertecknad, blir man i princip betraktad som en hjälte. Och så kan man ju se stjärnorna och planeterna och allt det andra fantastiska himlaskådespelet. Förutsatt förstås att det inte är mulet. Fast det är okej det med, tycker jag. Med det sagt så kommer december bli en ganska lugn månad, astronomiskt sett. Alla planeterna och himlakropparna drar sig tillbaka för att fira jul, måhända.

Men håll utkik efter Jultomten och hans renar! Som vanligt kan man följa dennes framfart på NORAD:s därtill speciellt ägnade webbplats.

av Johan Fagervall.

Geminiderna.
Kometer lämnar moln av rester efter sig. Dessa moln passerar jorden emellanåt igenom, och när den gör det, ger dessa kometrester upphov till stjärnfall, som också kallas meteorer. Dessa stjärnfall ser från vårt perspektiv ut att komma från en och samma punkt på himlen, och det brukar vara stjärnbilden som denna punkt ligger inom som ger de olika kometmolnen deras namn.

Nätterna kring lördag 14 december är det dags för meteorregnet Geminiderna att göra årlig entré. Geminiderna har fått sitt namn eftersom de ser ut att härstamma från en punkt som ligger inom stjärnbilden Tvillingarna, Gemini på engelska, därav Geminiderna.

Venus.
Liksom i november kommer det vara möjligt att bevittna Venus – från vårt perspektiv sett – flegmatiska framfart. Den kommer uppehålla sig sydväst och bli synlig i skymningen, en liten bit ovan horisonten innan den strax därpå går ner. Fast i nordligaste Sverige syns inte Venus förrän vid årets slut. Den kommer således under månadens progression stiga allt högre över horisonten. I skymningarna i slutet av december kommer Venus befinna sig i närheten av den begynnande månskäran, strax ovanför horisonten i sydväst.

Saturnus.
Saturnus, den ”beringade” planeten, syns i söder i skymningen, ett kort tag innan den följer efter solen och försvinner bakom horisonten. Knappt har den försvunnit förrän Venus dyker upp på nästan samma punkt och faktum är att man från södra Sverige kommer kunna se dessa två hänga omkring likt astrala kompanjoner i skymningen ungefär i mitten av december (kanske byter de recept på risgrynsgröt inför julafton), Venus för varje dygn på väg upp och Saturnus för varje dygn på väg ner. Alltså två ljuspunkter strax ovanför horisonten i syd, sydväst. Risken finns dock att den nedgående solens sista bleka sken hindrar oss från att se dessa jordens planetära kollegor.

Jupiter.
Denna planet, gulvit, likt ett bortaställ i ishockey, kommer befinna sig i syd, och endast vara synlig i allra sydligaste Sverige och bara några dagar in i december – sedan rider den så att säga bort i solnedgången och det är dags att ta adjö för en tid framöver.

Mars.
Mars kommer kunna observeras ett tag innan gryningen. Den glider upp över horisonten i sydöst och drunknar sedan i solens begynnande sken. Ju längre söderut, desto mer kommer du att kunna se av denna mytomspunna planet.

Merkurius.
Man kommer eventuellt att hinna få en glimt av Merkurius i gryningen en liten bit ovanför horisonten i sydöst, strax innan solen går upp och med sitt sken tar över hela den himmelska scenen. Då har vi från ungefär mitten av november för varje dygn kunnat se Merkurius följa kröken på sin bana runt solen. Det är intressant det där. Vid ett enskilt observationstillfälle ser ju planeterna ut att i det närmaste bara hänga där, långsamt försvinner de i någon riktning, då jorden för varje sekund snurrar runt sin egen axel. Men går man in i ett sådant program som Stellarium och bläddrar fram dygnen men låter klockslaget vara detsamma ser man tydligt t.ex. Merkurius progression i sin böjda bana runt solen. Sådant är svårt att föreställa sig utan hjälpmedel. Ett annat bra sådant är webbplatsen Meteorshowers.org som förstås primärt är till för att följa meteorregn, men där man i vilket fall får en animerad illustration av vårt solsystem som det ser ut från rymden sett, och med Vintergatans lysande band av stjärnor som förtrollande fond.

Vintersolstånd.
Vintersolståndet sker i år söndag 22 december, exakt klockan 5.19. Vad är då vintersolstånd? Detta har att göra med var på himlen solen befinner sig. Vintersolstånd är för oss på norra halvklotet tidpunkten då jordens norra axel lutar sig bort från solen som mest. Natten till söndag 22 december blir därmed årets längsta, vilket alltså betyder att detta är det datum då norra halvklotet får som minst solljus på hela året. Det är då solen når sin sydligaste position, från jorden sett. Men redan dagen därpå syns vändningen och solen börjar så att säga röra sig norrut igen; tiden med solljus utökas med några sekunder för varje dag och norra halvklotet går mot ljusare tider, mot vår och sommar. Men fram till dess, till 22 december, blir det alltså mörkare och mörkare.

Månen.
Månen kommer bete sig ungefär som vanligt också under december. Det blir någon duett med diverse andra himlakroppar och så en så kallad ringformig solförmörkelse – som dock inte kan ses i Sverige, men väl däremot i södra och östra Asien. Mer om den lite längre ner.

Söndag första december (vilket också är första advent!) återfinns den kommande månskäran i syd, sydväst – där kommer du även från sydligare delar av landet kunna se Saturnus. Och förresten, om du då står och kollar på månskäran i sydväst, ja då kommer du antagligen även få se rymdstationen ISS dyka upp som en ljusprick över horisonten i samma riktning omkring klockan 17.40. Är du riktigt intresserad av att hålla koll på ISS finns NASA:s webbplats Spotthestation som visar när och var ISS kan observeras.

Onsdag fjärde december blir månen halv kommande. Den dyker upp över horisonten i sydöst i skymningen och rör sig i en svag, inte särskilt hög, båge mot sydväst där den går ner efter klockan 22 någon gång. Under veckans gång växer den och går upp allt tidigare och ner allt senare, samt får en allt vidlyftigare båge – söndag 8 december dyker den upp i öst och går ner i väst efter klockan tre på natten (eller morgonen hur man nu ser på det där, personligen är undertecknad en av de där som säger ”klockan tre på natten”, snarare än ”på morgonen”).

Torsdag tolfte december blir månen full. Detta sker klockan 6.12 för att vara exakt. Då befinner sig månen lågt i västnordväst för att därpå gå ner i nordväst omkring klockan 8, precis när dagens begynnande sken tänds upp.
Under natten mot tisdag 17 december kommer den nästan halvt avtagande månen och den ljusstarka stjärnan Regulus följas åt över himlavalvet. Vid midnatt befinner de sig i öst, med Regulus en bit nedanför månen. De rör sig söderut och återfinns högt i syd omkring halv fem på morgonen.

Torsdag 19 december klockan 5.57 blir månen halv och kan då ses högt i syd. Torsdag 26 december, annandag jul, klockan 6.13 är månen ny. Den är då under horisonten och vi kan inte se den från Sverige. Det är också detta datum som den ringformiga solförmörkelsen inträffar, men den syns alltså inte här i Sverige, däremot kommer man i södra och östra Asien kunna se hur månen passerar framför solen. Månen befinner sig dock för långt från jorden för att helt skymma solen, därav namnet ringformig solförmörkelse; solen syns som en rund lysande ring runt månens svarta skugga, till skillnad från total solförmörkelse då ju månen helt täcker solen. Här i Sverige får vi nöja oss med att se månen nära solen, det kan ju vara rätt häftigt det med, men kom ihåg att akta ögonen, titta inte rakt in i solen. Du kan skada ögonen allvarligt.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Månadens stjärnbild.
Lodjuret, Lynx på latin. Det är en inte särskilt ljusstark konstellation. Erkänd av Internationella Astronomiska Unionen som en av de 88 moderna stjärnbilder, och är den 28:e största av dessa. Vissa av stjärnorna finns dokumenterade i det legendariska verket Almagest av den grekiske astronomen Ptolemaios, men inte som en del i någon konstellation. Istället var det den polske astronomen Johannes Hevelius som år 1687 fogade samman stjärnorna och döpte den ljussvaga stjärnbilden till Lodjuret eftersom man enligt honom måste ha syn som ett lodjur för att kunna se den.

Den ligger mellan Stora björnen och Tvillingarna. I december 2019 kommer den bli synlig i norr runt klockan 17, den rör sig sedan upp över himlavalvet i östlig riktning för att vid midnatt befinna sig nästan rakt ovanför oss.

#Verklighetenbakom -

Hällefors 15 oktober 1981

Den 15 oktober 1981 blev flera personer i Hällefors i Örebro län vittnen till hur ett stort föremål med ljus på sidorna flög fram över samhället. Föremålet liknade en zeppelinare men även om misstankarna fortfarande går åt det hållet är föremålet ännu i dag oidentifierat.

Läs mer!

Åke Franzén (1936-1995)

Åke Franzén, född 1936, blev livligt intresserad av ufo och science fiction redan i början av 1950-talet och läste allt han kom över. 1968 började han korrespondera med den amerikanske ufologen John Keel och hjälpte honom med översättningar av notiser om 1930-talets spökflygare. I sin bok Operation Trojan Horse skriver John Keel om den fina hjälp han fick av Åke Franzén.

I september 1969 reste Åke till det lilla samhället Point Pleasant i West Virginia, USA för att undersöka observationerna av den beryktade Mothman. Enligt vittnen var det en stor, fågelliknande varelse som hade satt skräck i befolkningen kring Point Pleasant. Under fem veckor intervjuade han cirka 30 observatörer. Åke fick god kontakt med vittnena och han berättar om sina upplevelser i en intervju som Anders Liljegren och Håkan Blomqvist publicerade i AFU:s dåvarande tidskrift Ufologen nr. 12, 1973. Åke Franzén var styrelsemedlem i AFU 1980-1983.

Endast 58 år gammal avled Åke Franzén den 13 februari 1995 i sitt hem i Bredäng, söder om Stockholm. Hans arkiv förvaras på AFU.

För att hedra minnet spelar AFU-medarbetare varje sommar en minigolftävling benämnd Åke Franzén Memorial Cup.

Gicoff

Göteborgs informationscenter för oidentifierade flygande föremål (1969–1979) var en organisation baserad i Göteborg som under åren 1970 till 1978 gav ut tidskriften Gicoff Information. Gruppens drivande personer var Björn Högman, Sven-Olov Fredrikson, Leif Nilsson, Alf Tollhag, Siv Högman och Lars Svennberg. Ändamålet var att göra grundliga och vetenskapligt baserade utredningar av de uforapporter som kom in till gruppen och att sedan publicera dessa, oavsett om resultatet var ett ufo eller ett ifo

#Verklighetenbakom -

Mysteriet i Imjärvi - En närkontakt i Finland

När ljuset från farkosten försvann kunde de två männen se en liten varelse med toppig mössa och med en låda i händerna. För Esko Viljo och Aarno Heinonen skulle mötet i skogen förändra deras liv. Upplevelsen har fortfarande inte fått någon säker förklaring.

”Mysteriet med den åldrande kvinnan” som Ufopodden i P3s avsnitt heter, bygger mycket löst på händelsen i Imjärvi, och har ingen grund i verkligheten.

Läs mer!

November 2019.

I november, denna en av årets mörkaste månader, sker en del tilldragelser som det kan vara värt att hålla utkik efter. Det är meteorregn och diverse passager och möten mellan himlakroppar. När jag var liten och slaviskt följde Arkiv X i teve samt läste Luleå stadsbiblioteks alla UFO-böcker upplevde jag risken för att bli bortförd av utomjordingar som akut och överhängande. Som jag förstod det var det endast en tidsfråga innan det skulle ske. Vid ett tillfälle höll vad som antagligen var planeten Jupiter eller någon annan form av starkt lysande himlakropp mig uppe en hel natt, eftersom jag trodde att det var ett rymdskepp som spanade på mig. Inte förrän det började ljusna igen vågade jag lägga mig. Så ska inte ni behöva ha det.

Nuförtiden, med allt material och alla verktyg som finns på internet, är det rätt enkelt att ta reda på vad det är som syns på himlen. Vad gäller himlakroppar kan man med fördel använda Stellarium. Det är ett gratisprogram som fungerar både på deras hemsida och genom att ladda ner till dator eller telefon. Tänk om jag haft tillgång till något sådant när jag satt där och kallsvettades i skräck med hjärtat bultande i kroppen. Då hade jag lätt kunnat ta reda på att det var exempelvis Jupiter och så hade den där natten istället kunnat vara en trevlig rymdstund. Var inte rädd för rymden, ty det är där vi i allt väsentligt har vårt ursprung; hade jag velat säga till mig själv. Men låt oss nu efter denna något krampartade anekdot raskt gå vidare till novembers astronomiska tilldragelser.

Johan Fagervall.

Planeter i november.

Mars. Mars, den brandgula planeten, kommer gå upp i ostsydost några timmar före gryningen och stryka längs horisonten under månadens lopp – den höjer sig under gryningens framåtskridande men försvinner snart i solens sken. När det ljusnar återfinns Mars strax över horisonten i sydost, sydsydost. Mars kommer vara i stjärnbilden Jungfrun, men inte på sitt ljusstarkaste humör. Den kommer rentav lysa svagare än stjärnan Spica som är Jungfruns starkast lysande stjärna. Vilken blek insats av Mars! Det är också i Spicas kvarter Mars uppehåller sig under första halvan av november. Planeten kommer sedan under månadens framåtskridande röra sig från Jungfrun mot stjärnbilden Vågen.

Jupiter. Denna ljusstarka planet rör sig från stjärnbilden Ormbäraren mot Skytten, som den når i mitten av november. Jupiter kommer således finnas i sydlig riktning och synas framförallt från södra Sverige. I månadens början kan man från södra Sverige se Jupiter en bit över horisonten i skymningen i sydsydväst. Den kommer under månadens lopp att sjunka allt lägre, till den försvinner bakom horisonten.

Venus. Syns i skymningen vid horisonten i sydväst – blir synlig i sydligaste Sverige i mitten av november. Det dröjer till december innan Venus syns längre norrut. Och ända till nyår innan den går att se från de allra nordligaste delarna av landet.

Saturnus. Ser gyllene ut från jorden. Befinner sig på stjärnhimmeln i söder i stjärnbilden Skytten. Syns från södra delen av Sverige. Kommer stå ganska lågt i skymningen i november. Försvinner i sydväst efter några timmar. Saturnus är på väg bort och försvinner för ett tag i årsskiftet. Vill man se Saturnus ringar behövs teleskop som förstorar åtminstone tjugofem gånger; tidigare nämnde jag att det behövs femtio gångers förstoring, men faktum är att ett teleskop som förstorar tjugofem gånger bör kunna räcka för att se ringarna – däremot kommer du naturligtvis se dem än tydligare med femtio gångers förstoring. Alla dessa tre planeter, Jupiter, Venus och Saturnus, kommer att ha en liten himmelsk konferens, ett möte i förbifarten, och detta kommer ske mot slutet av november, i början av december – men man kommer i sydligaste delarna av landet att kunna se alla dessa tre planeter ganska nära varandra i stjärnbilden Skytten redan från mitten av november. De passerar varandra – Venus stiger och de båda andra sjunker för att försvinna.

Merkurius. Det här är intressant, för i november tar Merkurius en flygtur framför solen, från jorden sett. Detta kallas Merkuriuspassage eller ”Transit of Mercury” på engelska. Sådana passager händer bara omkring tretton till fjorton gånger per århundrade. En passage kan för tillfället endast ske i maj eller november och bara när jorden, Merkurius och solen ligger på en rät linje i förhållande till varann. Omkring klockan 13.35 måndag 11 november börjar Merkurius nosa på solskivan, och inom två minuter kommer planeten synas i all sin runda prakt mot solens rastlösa brännande bakgrund – en tydlig bild av den ständigt pågående kosmiska dansen och en påminnelse om att vi befinner oss i ett stort solsystem i en enorm galax i en ännu större rymd. Hursomhelst, i det läget är solen ganska nära horisonten i sydväst och alltså på väg ner. Merkurius färd över solhavet sker alltid från öster mot väster, alltså från vänster till höger för oss betraktare på jorden sett. Runt klockan 16.20 når Merkurius mitten av solen. Då har solen redan gått ner i Sverige. Merkuriuspassagen fortsätter till ungefär 19.05 – vi i Sverige kan alltså inte se slutet på skådespelet.

Varning! Titta aldrig på objekt nära solen utan lämpliga säkerhetsåtgärder. Var extra noggrann med att aldrig rikta optiska instrument mot solen och titta inte i dem. Om du gör det kan du få obotliga ögonskador eller bli helt blind.

Det går inte att se detta utan hjälpmedel. Man behöver en kikare – men man ska absolut inte titta på solen med kikare! Ögonen kan skadas så allvarligt att man blir blind. Istället ska man använda kikaren för att skapa en projektionsbild av solen. På denna projektionsbild kan man sedan se Merkurius som en liten svart prick. Utöver detta sällsamma spektakel kommer Merkurius vara synlig på sydosthimlen i gryningen, strax innan solens uppgång. Den kommer vara som högst över horisonten runt tisdag 26 november. Därefter kommer den lysa allt starkare för att sedan i december försvinna bakom horisonten för den här gången.

Meteorsvärm.

Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de alla tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Just i år kommer dock skådespelet vara av det mer matta slaget. På lördag 16 november omkring klockan 03.30 kan man se en del stjärnfall. Lejonet befinner sig då högt över horisonten i sydost. Även ett par timmar senare ska det bli några stjärnfall, samt även tisdag 19 november klockan 05.30. Månen, just då uppe från kväll till morgon, och halv som den är, sprider den ett ganska bra sken den morgonen, tyvärr, vilket gör det svårare att uppleva meteorregnet.

Månen i november.

Månen kommer köra sin vanliga show i november, med en del extranummer och nygammalt material i samspel med gästartister – eller vad sägs om månen och Saturnus i en efterlängtad duett? Vi börjar från början. I början av november håller månen på återhämta sig efter att ha varit ny den 28 oktober. Redan i skymningen fredag 1 november dyker så första gästen upp på scenen, och det är nämnda Saturnus. Saturnus återfinns en bit över horisonten i sydväst, ovanför och till vänster om månen. De går sedan ner tillsammans i sydväst. Månen kommer dock inte synas över horisonten i nordligaste Sverige. I sydligaste Sverige kommer man även kunna se Jupiter rocka loss till höger om månen. När det mörknar lördag 2 november så har månen rört sig förbi Saturnus och befinner sig nu till vänster om denna planet. Månen kommer sedan för varje kväll röra sig allt längre bort från Saturnus.

Måndag 4 november är månen halv kommande. Stiger upp i sydost när solen börjar gå ner. Försvinner sedan i sydväst efter några timmar. I nordligaste Sverige är det omkring detta datum den börjar bli synlig överhuvudtaget, i söder, den dyker upp en kort stund och försvinner. Sedan höjer den sig alltmer över horisonten under veckans gång. I slutet av veckan kommer den stå lågt i öst i skymningen, höja sig mot söder och därpå gå ner i väster under natten.

Tisdag 12 november. Fullmåne, lyser hela natten. Går upp i öst och rör sig uppåt och söderut för att mot morgonkvisten gå ner i väst. Under veckan börjar månen krympa och går upp allt senare i södra Sverige men stannar i nordligaste Sverige över horisonten nästan dygnet runt.

Onsdag 13 november. Månen bjuder upp stjärnan Aldebaran till dans, någon gång efter skymningen. Man kommer kunna se Aldebaran till vänster om månen. De går ner i nordväst på morgonen. Torsdag 14 november kommer de vara ännu närmare varandra – men frågan är om Aldebaran då kommer synas överhuvudtaget eller om dess sken slukas av månens dito. Det kan jag i ärlighetens namn inte svara på.

Tisdag 19 november. Halvmåne. Under denna vecka kommer månen sedan att krympa allt mer och stiga över horisonten allt senare. Mot slutet av veckan går den upp i öst på natten och stannar uppe till strax innan den tidiga skymningen då den försvinner bakom horisonten i väst.

Söndag 24 november. När månskäran höjer sig över horisonten före gryningen kommer den att ha Mars och Merkurius i släptåg, även om Merkurius nog drunknar i solens begynnande sken. Mars återfinns tio fullmånar nedanför månen. Måndag 25 november kommer Merkurius vara fyra till fem fullmånar till höger om månskäran, i sydost, när månen går upp ett tag innan gryningen. Mars kommer att ha rört sig förbi månen, men fortfarande befinna sig i närheten. Tisdag 26 november är månen ny. Torsdag 28 november ska man kunna se den spröda, nyfödda månskäran mellan Venus och Jupiter och fredag 29 november gör Saturnus ännu ett gästframträdande i månens närhet, ett kort sådant, innan de i skymningen går ner i sydväst. I mitten av denna vecka orkar sig inte månen alls över horisonten i nordligaste Sverige.

Rymdstation.

ISS. Fredag 29 november kan man se den internationella rymdstationen ISS dyka upp i sydväst någon timme efter det mörknat. Den syns i några minuter och försvinner sedan i sydöst.

Månadens stjärnbild.

Kusken. Auriga på latin. Det är en stor konstellation på norra stjärnhimlen. Den är synlig året runt för oss i Sverige, förutom att det om somrarna oftast är för ljust för att den ska kunna observeras; den finns där ändå. Aurigas ljusstarkaste stjärna heter Capella, vilket på latin betyder ”lilla geten”. Capella är faktiskt den tredje ljusstarkaste stjärnan på hela norra natthimlen, efter Arcturus och Vega. (Sjätte mest ljusstarka om man även räknar in södra natthimlen.) Trots att Capella för det nakna ögat framstår som en enda stjärna består den av inte mindre än fyra stjärnor, lite fusk kan tyckas.

Kusken ingår i de 88 moderna stjärnbilderna som medges av Internationella Astronomiska Unionen och är även en av de 48 konstellationer som finns beskrivna i verket Almagest av den legendariska astronomen Ptolemaios. Det finns ett flertal myter och berättelser kopplade till Kusken. Idéer om den kan spåras ända tillbaka till Babylonien och då ska den ha kallats Rukubi, vilket betyder ”vagnen”. I gammal hinduisk astronomi symboliserade Capella skaparguden Brahmas hjärta. Den var av stor religiös betydelse.

I kinesisk astronomi ingick Kusken i flera andra stjärnbilder. Som ett exempel på när och var under november som du kan se denna fina stjärnbild så kommer den finnas i öst, och röra sig långsamt mot syd under månadens lopp. Fredag 15 november kommer den gå upp i nord och röra sig mot nordöst för att någon timme efter skymningen befinna sig en bit ovanför månen rakt i öst.

#Verklighetenbakom -

Norrskensdimman

Den 27 juli 2013 inträffade en egendomlig observation vid Fångsjöbacken längs väg 87 nästan på länsgränsen mellan Jämtlands län och Västernorrlands län. Observationen innefattade inte bara ett ovanligt föremål utan även misstänkta brännskador som uppdagades på ett antal stenar på platsen samtidigt som observatören upplevde både ögonskador och störningar på bilradion efter och i samband med observationen. Hörde fräsande från lysande diskus

Läs mer!

Oktober 2019.

Oktober, och vi sjunker allt djupare ner i universums långa natt. Nu finns verkligen möjligheter att skåda stjärnhimlens mirakler. Detta påminner mig osökt om ett tillfälle för flera år sedan när jag besökte min hemstad Luleå. Det var vinter. Länge hade jag och min familj pratat om att åka till Jokkmokk för att se stjärnhimlen – den är såklart särdeles mäktig ute på landsbygden. Vi hade skjutit på det lika länge som vi pratat om det. Men så en dag bara bestämde vi oss, hyrde en bil, en mycket liten bil, och packade in oss i den och for till Jokkmokk. Tyvärr hade vi i vår beslutsamma handlingskraft prickat in årets kallaste dag. Det var trettio minusgrader. När vi väl stod under den dånande stjärnhimlen klarade vi bara av att vistas utanför bilen högst någon minut – det var inte alls tillräckligt med tid, åtminstone för undertecknad, för att fyllas av eftertanke och beundran inför denna mäktiga syn.

Känslan var mer som, för att parafrasera Göran Palms dikt ”Havet”: Där är stjärnhimlen. Jaha. Det är som på Louvren. Så kolla temperaturen innan ni går ut för att titta på stjärnorna… Inte för att det är risk för trettio minusgrader i oktober, speciellt inte nu under skenande klimatkris, men nollgradigt kan minsann kännas nog så kallt, om man är fel klädd vill säga.

Johan Fagervall.

Planeter i oktober.
Jupiter. jupiter, gulvit till sin färg, hittar du i skymningen nära horisonten i sydsydväst. Den syns i några timmar och går sen ner i sydväst. På kvällen torsdag 3 oktober kommer man från södra Sverige kunna se Jupiter, ljusstark, i sydsydväst till vänster nedanför månen. De följs sedan åt mot sydväst där de går ner några timmar senare. Avståndet dem emellan har under tiden krympt. Torsdag 31 oktober. Jupiter syns från södra Sverige befinna sig nära horisonten i sydsydväst, endast 1 – 2 fullmånar nedanför till höger om den kommande månskäran. De följs åt och går ner i sydväst, de har då något ökat avståndet mellan sig.

Uranus. Sjunde planeten i vårt solsystem och en av de fyra jätteplaneterna. Den är skimrande blågrön till färgen och detta beror på metankristaller i atmosfären, dessa kristaller absorberar allt rött ljus vilket leder till att det grönblå ljuset är det som studsar ut och kan observeras. Uranus kan ses med blotta ögat men upptäcktes ändå inte förrän 1781, på grund av att den tidigare misstolkats som en stjärna.

Uranus rör sig just nu över norra himmelshalvan i stjärnbilden Väduren. Du ser den rätt högt ovanför horisonten, i söder kring midnatt – använd med fördel en kikare. Månen kommer vara full söndag 13 oktober och med sitt ljussken försvåra observation av Uranus. I slutet av september, respektive oktober då månen är ny, är därför lämpligast för Uranus-skådning. Hitta Uranus genom att lokalisera Väduren, du kan dra nytta av en stjärnkarta. Uranus syns som en liten ljusprick strax nedanför Väduren.

Mars. Mars löstes upp i solens sken i juni och har inte synts till sedan dess på grund av att den under denna tid befunnit sig i solens närhet. Men i början av oktober dyker Mars upp igen och det är väl bra! Denna planet som vi hör så mycket om nu för tiden. Det är som om en god vän kommer hem igen efter att ha varit bortrest en längre tid. Vi ser Mars i gryningen i stjärnbilden Jungfrun (undertecknads stjärntecken till råga på allt) i början av den här månaden. Tyvärr kommer Mars (måhända en smula medtagen efter sin frånvaro) inte visa sig från sin mest ljusstarka sida. Den kommer skina svagare än stjärnan Regulus, eller Alfa Leonis, stjärnbilden Lejonets ljusstarkaste stjärna.
Mars står i ljusningen nära eller en bit över horisonten i öster till ostsydost.

Saturnus. Saturnus kommer vara en bit över horisonten i söder i skymningen i oktober. Går sedan ner i sydväst. Med teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger kan du se Saturnus ringar. Lördag 5 oktober, i skymningen nära horisonten i söder, syns Saturnus från södra Sverige. Den kommer då vara till vänster ovanför månen. De går ner i sydväst ungefär tre timmar senare. Avståndet har då minskat mellan dem.

Månen i oktober.
Första veckan i oktober. I södra Sverige syns månskäran lågt i västsydväst och går sedan ner igen. I norra Sverige kan månen bara ses på dagen. Detta är i början av veckan. Ju längre veckan fortlöper desto större blir månen och desto längre stannar den kvar ovanför horisonten. Lördag 5 oktober är månen är halv kommande – på väg att bli full. Den kommer vara i söder i slutet av veckan och gå ner i sydsydväst någon timme före midnatt.

Andra veckan i oktober. Månen återfinns en bit över horisonten i sydsydost i när kvällen faller. Går ner kring midnatt i sydväst. Men i norra Sverige orkar månen sig nästan inte alls över horisonten, det som syns av den kommer vara i söder. Månen växer under veckan och stannar uppe på himlen allt senare. På söndag 13 oktober blir månen full och skiner natten igenom. Den rör sig då från öster mot söder, passerar högt över horisonten klockan ett på natten, och står i gryningen lågt i väster.

Tredje veckan i oktober. Månen är avtagande. Syns på himlen hela natten i början av veckan. Går upp i öster när det mörknar. Återfinns i söder efter midnatt och i väster i gryningen. Månen krymper, skuggan över månen växer således, månen rör sig mot halv avtagande. Den höjer sig över horisonten allt senare. I slutet av veckan syns den dyka upp ovanför horisonten i nordost några timmar efter midnatt. Högt i sydsydväst i gryningen. I norra Sverige däremot syns den lysa hela natten.

Fjärde veckan i oktober. Månen syns dygnet runt i norra Sverige i början av veckan. I södra Sverige går den upp i nordost före midnatt. Höjer sig mot söder där den står i gryningen. Månen blir halv avtagande måndag 21 oktober och fortsätter således krympa under veckan. Månen syns över horisonten allt kortare tid. Söndagsgryningen bjuder på en skymt av den tunna månskäran lågt i ostsydost.

Måndag 28 oktober. Månen är ny.

Månadens stjärnbild - Cassiopeja.

De ljusstarkaste stjärnorna i Cassiopeja bildar tillsammans ett mönster som liknar bokstaven W. Cassiopeja befinner sig på norra stjärnhimlen och är från Sverige sett cirkumpolär – det betyder att stjärnbilden alltid befinner sig ovan horisonten. De fem ljusstarkaste stjärnorna är Alfa Cassiopeiae (eller Schedar). Beta Cassiopeiae (eller Caph). Gamma Cassiopeiae. Delta Cassiopeiae (eller Ruchbah). Epsilon Cassiopeiae (eller Segin). Cassiopeja är Skånes landskapsstjärnbild och en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av Internationella astronomiska unionen. Den är även en av de 48 stjärnbilder som finns beskriven i den antike astronomen Ptolemaios verk Almagest. Namnet Cassiopeja kommer från grekiska mytologin. Cassiopeja var maka till Kepheus och mor till Andromeda. Cassiopeja förargade Poseidon och blev som straff placerad på himlavalvet på ett sådant sätt att hon, hängandes upp och ner, måste klamra sig fast vid Polstjärnan halva tiden för att inte ramla ner.

Falkville

Den 17 oktober 1973 åkte polismannen Jeff Greenhaw på ett larm om en farkost som ska ha landat i ett fält i staden Falkville, Alabama. Greenhaw kunde inte hitta någon farkost men när han befann sig i området fick ha se en märklig robotliknande figur som näramde sig Greenhaws polisbil, men på ett avstånd av endast tre meter vänder den och "springer" därifrån. Greenhaw tog upp jakten på varelsen och i polisbilen, men varelsen accelererade iväg och försvann. Varelsen rörde sig med en märklig gång från sida till sida med armarna hängandes vid sidan av kroppen. Greenhaw tyckte även att det såg ut som om varelsen hade fjädrar under fötterna och avverkade tre meter per steg. Greenhaw lyckades ta en polaroidbild av varelsen. På bilden syns en metallglänsande människoliknande figur mot en mörk bakgrund.

Första
Tillb
1
2
3
4
5
6
7
8
Nästa
Sista

Facebook