Cooper, Gordon (1927-2004)
En av de första sju amerikanska astronauterna och pilot på Mercury ”Faith 7” den 15-16 maj 1963 och senare befälhavare tillsammans med Charles Conrad på Gemini 5 den 21 augusti 1965. För ufointresserade var han känd som den astronaut som ihärdigast hävdade att myndigheterna dolde sanningen om att ufofenomenet i själva verket var utomjordiska farkoster. 1985 berättade han om sin övertygelse att jorden besöks av varelser från andra planeter för en FN-panel och han kom sedan att bli en välkänd föredragshållare på många ufokongresser. Cooper ansåg sig själv ha haft flera ufoobservationer, inte som astronaut, men väl under sin militärtjänstgöring som pilot i Tyskland 1951. Observationerna ska ha gjorts från marken och föremålen befann sig på en höjd som vida översteg det de amerikanska jaktplanen kunde uppnå, enligt Cooper själv. Dessa iakttagelser har dock starkt ifrågasatts av bland andra rymdfartsexperten James Oberg. Gordon Cooper föddes den 6 mars 1927 i Shawnee, Oklahoma och avled den 4 oktober 2004 i sitt hem i Ventura, Kalifornien.
Clark, Jerome (1946-)
Vice ordförande i Center for UFO Studies och redaktör för organisationens tidskrift International UFO Reporter. Clark har tidigare varit redaktör för tidskriften Fate som behandlar okända fenomen. Han är författare till en rad mycket bra böcker: ”The Unidentified” (1975), ”UFOs in the 1980:s”, ”The Emergence of a Phenomenon: UFOs from the Beginning through 1959”, ”UFO Encounters: Sightings, Visitations and Investigations”, ”Unexplained!” (1993), ”UFO Encounters and Beyond” (1994). Tillsammans med J. Gordon Melton och Aidan A. Kelly har han publicerat ”New Age Encyclopedia” och han har skrivit flera artiklar i Omni. Senast har han givit ut ”The UFO Encyclopedia” i tre band (1992, 1992 och 1996) som kom i en reviderad upplaga i två band 1998.
Chiles-Whitted
Klockan 02.30 den 24 juli 1948 såg två piloter vid flygbolaget Eastern Air Lines, Clarence S. Chiles och John B. Whitted, ett cigarrformat föremål med dubbla rader fönster och en orangefärgad flamma baktill passera deras flygplan över Montgomery, Alabama. Piloterna jämförde föremålets utseende med ”ett rymdskepp taget ur en Blixt Gordon-serie”. Klockan 02.45 gjorde två andra piloter 600 kilometer därifrån en liknande observation. Amerikanska flygvapnets undersökare menade att det kunde ha rört sig om en ljusstark meteor men skriver också i sin rapport att händelsen inte helt har kunnat förklaras.
Chalker, Bill (1952-)
Ledande australisk ufolog och kemist. Var den förste civilperson som fick access till tidigare hemligstämplat material ur det amerikanska flygvapnets ufoarkiv. Har skrivit boken ”The Oz Files” (1997).
CENAP
Centrales Erforschungsnetz Außergewöhnlicher Himmelsphänomene. Kritisk granskande tysk ufogrupp. Grundat 1976 av Werner Walter (1957-2016) och Hansjürgen Köhler (1956-) och ger sedan dess ut tidskriften ”Cenap Report”.
CAUS
Citizens Against UFO Secrecy. En amerikansk ufoorganisation som arbetar för att avhemliga dokument med ufoanknytning. I början av 1998 togs organisationen över av ET-inriktade ufologer varvid grundaren av CAUS, Barry Greenwood, lämnade organisationen. CAUS kom nu att förändra sin inriktning till att bli mer agitatorisk och ET-fokuserad.
Cash-Landrum
I december 1980 var Betty Cash, Vickie Landrum och hennes barnbarn Colby Landrum på väg i bil nära Huffman, Texas, då de observerade ett starkt ljus på himlen. Efter en stund fick de se ett stort diamantformat föremål hänga över vägen. Från den lysande diamanten kom flammor som hindrade dem från att fortsätta. Alla tre gick ut ur bilen och Betty fortsatte närmare. Efter en stund kände hon hur värmen från föremålet gjorde hennes hud irriterad och hon återvände därför till bilen. Föremålet hade då börjat ge sig av uppåt samtidigt som ett stort antal svarta helikoptrar utan markeringar kom flygande. De tre drabbades sedan av diarré, illamående och solbränna. Senare drabbades Betty Cash av cancer, men friskförklarades efter behandling. Den 29 december 1998 avled hon till följd av en stroke. Händelsen har ännu inte fått någon förklaring. Fallet beskrivs ingående i boken ”The Cash-Landrum UFO Incident” av John F. Schuessler (Geo Graphics Printing Co, 1998).
Carter, Jimmy (1924-)
När den förre amerikanske presidenten Jimmy Carter (1977-1981) var guvernör i Georgia 1969 såg och rapporterade han ett UFO. Carter beskriver i ett noggrant ifyllt rapportformulär tillhörande den amerikanska ufoorganisationen Nicap hur han och 10-12 personer i oktober 1969 under tio minuter iakttog ett starkt lysande föremål på himlen. Föremålet var litet, mycket ljusstarkt och ändrade gång på gång färg, enligt rapportformuläret. Efteråt har det visat sig att det Carter såg av allt att döma var planeten Venus, men tyvärr så gjorde den skeptiska undersökaren misstagetet att nöja sig med svaret för tidigt. Det visade sig inte alls vara en observation av Venus, utan ett utsläpp av Barium i ett experimen som genomfördes högt uppe i atmosfären.
År 2020 slutfördes en omfattande studie av bariumutsläppsmolnen på hög höjd, och då konstaterades det att det Carter såg var "helt i linje" med vad som genomfördes samma kväll från Eglin flygbasen. Där beskrev flera fysiska aspekter för tester med Barium och det lämnades en kopia av rapporten för arkivering på Jimmy Carter Library.
Under sin valkampanj i maj 1976 sa Carter: ”If I become President, I’ll make every piece of information this country has about UFO sightings available to the public, and the scientists. I am convinced that UFOs exist because I’ve seen one...” (The National Inquirer, June 8, 1976). Av det har vi inte sett så mycket ännu, tyvärr.
Campbell, Steuart (1937-)
Tidigare BUFORAs samordnare för Skottland men numera skeptiker. Har undersökt kopplingen ufo/klotblixtar men anser i dag att fenomenen i stor utsträckning skapas genom hägringsfenomen i atmosfären. Har publicerat boken ”The UFO Mystery: Solved” (1994).
Betherum, Truman (1898-1969)
Amerikansk kontaktperson som 1954 publicerade boken ”Aboard a Flying Saucer” om sina möten med den utomjordiska kvinnan Aura Rhanes från planeten Clarion, en planet där alla levde i lycka och harmoni.
Barnett, Grady ”Barney” (1892-1969)
Barnett var den första som kopplade samman Roswell-incidenten med kraschen på slättlandet vid San Augusti. Barnetts historia stödde Gerald Andersons, och liksom den började den falla sönder efter en tid.
Se även: Anderson, Gerald och Roswellincidenten
Binder, Otto Oscar (1911-1974)
Författare till ett stort antal science fiction-böcker och noveller tillsammans med sin bror Earl (1904-1965) under pseudonymerna Eando (Earl and Otto) Binder, John Coleridge, Gordon A. Giles och Dean D. O'Brien. Han skrev boken "Flying Saucers are Watching us" 1968.
BUFORA
Förkortning för den brittiska organisationen British UFO Research Association. BUFORA grundades 1962 och har länge varit den största ufogruppen i Storbritannien. Organisationen utgav 1989-1997 tidskriften "UFO Times" sex gånger om året, som 1998-2001 ersattes av "BUFORA Bulletin" och 2002-2005 av "BUFORA Journal". År 2005 ersatte webbplatsen de tryckta tidskrifterna. 1989 utfärdade BUFORA ett förbud för sina undersökare att använda sig av hypnos.
Bartholomew, Robert (1958-)
Amerikansk sociolog som tillsammans med den australiske ufologen Keith Basterfield har studerat sociala och psykologiska aspekter på kontakter med påstådda utomjordingar. Bartholomew har bland annat publicerat ”UFOlore: A Social Psychological Study of a Modern Myth in the making” (1989), ”UFOs & Alien Contact” (1998) tillsammans med George S Howard, och ”Little Green Men, Meowing Nuns and Head-Hunting Panics” (2001).
Benitez, Juan Jose (1946-)
Spansk ufolog som särskilt har studerat observationer gjorda från militära och civila flygplan. Har publicerat flera artiklar i tidskriften Flying Saucer Review.
Betlehemsstjärnan
Flera ufoförfattare, däribland svenskarna Sune Hjorth och Boris Jungkvist, men också den mer kritiskt inställde Eugen Semitjov, har under årens lopp framfört teorin att Jesus egentligen kom från rymden och att Betlehemsstjärnan var en utomjordisk farkost i bana runt jorden. Det finns dock ingenting i det historiska källmaterialet som stöder den uppfattningen. Att Jesus verkligen har existerat som historisk person kan knappast bestridas, men att tolka Betlehemsstjärnan som ett utomjordiskt ”moderskepp” kräver en avsevärd fantasi.
Birdsall, Graham (1954-2003) & Mark
Bröder som på 70-talet bildade Yorkshire UFO Society med fokus på den utomjordiska teorin samt mörkläggningar. Startade ”UFO Magazine”, en av världens mest framgångsrika ufotidskrifter, samt tidskriften ”The Unopened Files”.
Biskopsberga
År 1807 inträffade något som drog till sig undrande människors blickar i den lilla byn Biskopsberga nära Skänninge i Östergötland. Biskopsberga by finns inte längre kvar men i husförhörslängderna framgår det att byn vid den tiden hade cirka 300 invånare. Det var i mitten på maj månad vid 16-tiden. Det hade varit en varm dag, vinden var svagt sydvästlig och himlen molnfri då några arbetare på Per Månssons gård noterade att solen bleknade så till den grad att de obesvärat kunde stirra rätt in i den. Solskivan blev mörkröd och förlorade sin strålglans. Samtidigt, ifrån den västra horisonten, kom ett stort antal sfäriska objekt seglande, bollar av ett par decimeters storlek och mörkbruna till färgen. Bollarna for över himlavalvet i östlig riktning.
Hela tiden kom nya bollar upp i väst för att försvinna i öst, miljontals av dem fyllde himlen. Ju närmare solen de kom, desto mörkare blev de, för att bli helt svarta när de passerat solen. Då ändrade de sin kurs något. Flera bollar verkade sammanlänkade i formationer om tre, sex eller åtta i linje som på en kulram. Därefter rämnade formationerna, bollarna återtog sin ursprungskurs och försvann bort med en högre hastighet, då med en kilformad svans efter sig. Svansen hade samma färg som sin boll. Man noterade att svansen efter hand försvann.
Nu föll det sig så att en ”sekreterare”, K G Wettermark, blev ögonvittne till händelsen. Förmodligen en aktad medborgare som man inte tvivlade på. Säkert är det tack vare honom som denna besynnerliga händelse blev nedtecknad.
Inte så långt ifrån Wettermark föll en boll ned. Dess svarta färg tonades ner ju närmare marken bollen kom. Till slut var den nästan osynlig men väl nere på marken kunde man åter se den lysande i flera olika färger. Den liknade såpbubblor som barn leker med. Där bubblan landat syntes för en kort tid en tunn genomskinlig hinna, såsom spindelväv.
Hela fenomenet pågick i två timmar.
Senare förhördes ögonvittnen och de lämnade samstämmiga uppgifter om händelsen. Det var något högst påtagligt fysiskt som människorna hade sett. Men vad? En samtida spekulation gick ut på att en virvelvind blåst upp över bergs- eller skogstrakter någonstans och dragit med sig vegetabiliska substanser av gelatinliknande natur. Substanserna hade senare genom sin färd i lufthavet blandats med andra ämnen och blivit formade som genomskinliga bollar. Dessa ändrade sin färg när de belystes av solen. Frågan är hur en sådan mängd kunde alstras på ett ställe, och var de så många att de verkligen förmådde tona ned soljuset? Kanske det.
Gåtan är ännu olöst även om man kan misstänka att det var frågan om ett ovanligt naturfenomen.
Björnulfs solförmörkelsefilm
Den 30 juni 1954 togs en film av den totala solförmörkelse som syntes över södra Skandinavien från ett flygplan över Lifjellområdet i Norge. Filmen visade sig sedan innehålla två lysande, tefatsliknande föremål. Filmen har ofta kallats Björnulf-filmen efter den fotograf som skulle ha tagit den, men i själva verket togs den av en medarbetare till denne, Raun Conradi. En undersökning av omständigheterna kring filmen har visat att de två lysande fenomenen är reflexer i en fönsterruta. Några föremål syntes heller aldrig från flygplanet utan det var först sedan filmen visats efter landningen som de upptäcktes.
Blackmore, Susan (1951-)
Forskare och psykolog vid University of West of England. Expert på utanför kroppen-upplevelser och känd för sin skeptiska inställning till paranormala fenomen. Har studerat ombordtagningsberättelser med inriktning på sömnparalyseringar. Blackmore är författare till mer än 50 vetenskapliga artiklar och har bland annat publicerat följande böcker: ”Beyond the body” (1982), ”Dying to live: Science and the Near-Death Experience” (tillsammans med Adam Hart-Davis 1993), ”Test your psychic powers” (1995), ”In search of the light” (1996) och ”The Meme Machine” (1999).
Bloecher, Ted (1929-)
Amerikansk ufolog som särskilt intresserat sig för observationer av humanoider. Skapare av Humcat, en databas över observationer där vittnen säger sig ha mött någon form av varelser.
Bluffar
Erfarenheten visar att ytterst få observatörer vill lura allmänhet, massmedia eller ufoutredare. En observation är i de flesta fall en verklig upplevelse, kanske en misstolkning men ändå reell. Ett undantag är rapporter inkomna över Internet där antalet bluffar under 90-talets mitt utgjorde omkring 20 procent av det totala antalet inkomna rapporter samt fotografier tagna av unga pojkar som ofta visar sig vara förfalskade. Under senare år har antalet bluffar över nätet sjunkit drastiskt. När det gäller cirklar på åkrar är bluffarna mer regel än undantag.
Bord, Janet (1945-) & Colin
Janet och Colin Bord förestår Fortean Picture Library i Wales, en bildbyrå inriktad på allehanda mysterier. De båda har specialiserat sig på sammanfattande böcker om det okända. Den enda bok som översatts till svenska är ”Övernaturligt i vår tid” (1990).
Borg, Björn (1945-2023)
Finsk ufolog född i Helsingfors 1945 och utbildad till civilekonom vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.I tolv års tid arbetade han som chef för Tullstyrelsens företagsrevisionsverksamhet. Borg har dock alltid dragits till det tekniska och följt med utvecklingen av fartyg, flyg, helikoptrar, rymdens erövring etc. På 1960- och 1970-talen publicerade han fem fartygsböcker och under samma tid var han medarbetare i den världsberömda marinkalendern Jane's Fighting Ships som expert på sovjetiska örlogsfartyg.
Borg startade och drev också i 30 års tid Finlands på sin tid mest kända fartygsförmedling, Borgship.
Åren 1982-1984 var Borg skeppsredare med ett eget fraktfartyg.
Borg intresserade sig redan på 1960-talet för ufofenomenet som tekniska apparater och skrev artiklar om ufo i olika dagstidningar.
Borg har på svenska skrivit sex ufoböcker ("Fakta om fenomenet UFO", "Finns det någon logik i fenomenet ufo?", "Ufo och astronomerna", "Ufo och vetenskapmännen", "Ufo och MIB" samt "Litteraturförteckning"). Alla dessa böcker har översatts till finska. Alla böckerna finns tillgängliga i elektroniskt format. De tre förstnämnda böckerna har publicerats på finska i bokform av UFO-Finland åren 2001-2004. Källförteckningen som är gemensam för de olika böckerna uppgick i oktober 2005 till cirka 800 titlar. Borg skriver också för UFO-Finland bokrecensioner vilka publiceras på UFO-Finlands hemsida. Dessa bokrecensioner uppgick i oktober 2005 till cirka 200.
Bounais, Dr. Michel
Fransk växtbiolog som har studerat påverkan i samband med påstådda landningar, exempelvis Trans-en-Provencefallet 1981.
Bowen, Charles (1918-1987)
Redaktör för tidskriften "Flying Saucer Review" från november 1964 till augusti 1982 då han tvingades sluta på grund av sjukdom. Bowen gjorde FSR till en välrenommerad tidskrift och lyckades knyta till sig en rad inflytelserika ufologer som Allen Hynek, Aimé Michel, Jenny Randles, Jacques Vallée och John A Keel. I och med Bowens redaktörsskap breddades synen på ufofrågan och plötsligt publicerades artiklar om Män i svart, märkliga djur och andra randfenomen på tidskriftens sidor. Bowen är även redaktör för boken ”The Humanoids” (Neville Spearman 1969).
Brookesmith, Peter (1946-)
Redaktör för den paranormala bokserien ”The Unexplained” under 1980-talet och senare författare till flera kritiskt granskande böcker om ufo och regelbunden skribent i tidskriften Magonia. Författare till ”UFO - The government files” (Brown Books 1997) och ”Alien Abductions” (Cassell 1998).
Bryant, Arthur
Bryant påstod sig ha mött besättningen på ett landat flygande tefat i närheten av Scoriton Down, Devon, England den 24 april 1965, dagen efter kontaktpersonen George Adamskis död. ”Befälhavaren”, som var från Venus och kallade sig Yamski, varnade Bryant för de onda epsiloniderna. Bryant bjöds också att gå ombord vilket han accepterade. Bryant själv menade att Yamski inte var någon annan än Adamski själv som återvänt från de döda. I boken ”The Scoriton Mystery - Did Adamski Return?” (Neville Spearman 1967) återger Eileen och Oliver Buckle hela historien. Oliver blev dock snart tveksam till historien och hans namn försvann från bokomslaget. Ufologen Jerome Clark har visat att hela berättelsen med stor sannolikhet var en bluff från Bryants sida. Bryant avled till följd av en hjärntumör den 24 juni 1967.
Se även: Adamski, George
Budden, Albert
Engelsk före detta ufolog som i sin bok ”Electric ufos” (Blandford 1998) för fram teorin att närkontakter är hallucinationer frammanade av en elektrisk stimulans av hjärnan på grund av elektromagnetisk förorening av atmosfären.
Bullard, Dr. Thomas (1949-)
Folklorist vid University of Indiana som från att ha intresserat sig för ufovågor kommit att specialisera sig på ombordtagningsfenomen som han anser vara kopplade till modern folklore. Bullard anser att dessa är verkliga upplevelser och inte mytiska. Bullard har bland annat publicerat ”UFO Abductions - The Measure of a Mystery” (1987), ”The Sympathetic Ear” (1995) och ”UFOs and Abductions” (2000).
Buttlar, Johannes von (1940-)
Tysk författare och ufointresserad. Kom 1980 ut med boken ”UFO-fenomenet - Bevis för kusliga möten av första, andra och tredje graden” på svenska. 1998 gav han ut ”Zeitreisen - Das ‘Granny-Paradox’ oder Besucher aus der Zukunft” på tyska (titeln översatt till svenska: "Tidsresor - 'Farfarsparadoxen' eller besökare från framtiden").
ATIC
Förkortning av Air Technical Intelligence Center. ATIC var placerat på Wright-Patterson Air Force Base i Dayton, Ohio. 1948 påstås ATIC ha publicerat ett dokument kallat ”Estimate of the Situation” där man drog slutsatsen att ufofenomenet i själva verket var utomjordiska besökare. Rapporten ska ha förstörts på order av Hoyt S. Vandenberg i augusti 1948. Ingen kopia av rapporten har kunnat spåras.
ASSAP
Förkortning av Association for the Scientific Study of Anomalous Phenomena. Grundad 1982 av tidigare medlemmar i SPR, Society for Psychical Research i England med syfte att integrera studiet av ufofenomenet med undersökningar av andra paranormala fenomen. Till grundarna hörde bland andra Hilary Evans och Jenny Randles.
AFOSI
Förkortning av Air Force Office of Special Investigations. En avdelning inom det amerikanska flygvapnet som under en tid undersökte ufofenomen. Högkvarteret låg då på Bolling Air Force Base i Washinton, D.C.
Ashtar Command
Inom den religiösa uforörelsen en intergalaktisk flotta som leds av rymdmannen Hatton som påstås vara en utomjording som talar genom mediet Dharma (pseudonym för Doris Ekker) i Kalifornien.
Aquarius
Ett påstått projekt som ska ha inletts 1953 med syfte att samla jordens historia under de senaste 25.000 åren. Inriktningen skulle vara på utomjordiskt inflytande och samarbete med människorna. Några konkreta bevis för projektets verklighetsgrund finns inte.
Anomaly Foundation
Spansk organisation för undersökandet av ufo och näraliggande fenomen. Sedan 1998 delar organisationen ut pris för seriöst europeiskt ufoarbete. En av grundarna är ufologen Vicente-Juan Ballester Olmos.
Se även: Ballester Olmos, Vicente-Juan
Berthelsen, Bevan (1938-2024)
I början av 1973 var Thorvald Berthelsen, som han då hette, med och startade Köpings UFO-förening. Mellan 1976 och 1978 var Bevan Berthelsen en mycket aktiv och dynamisk ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige. Medlemsantalet steg kraftigt mycket tack vare den intensiva PR- och informationsverksamhet som Berthelsen initierade. Ett fyrtiotal städer besöktes under två stora informationskampanjer 1975-76. Många av de grupper som fortfarande är aktiva startade dessa år.
Berthelsen var också med och organiserade den första kursen för fältundersökare på Lersätersgården utanför Köping 24-25 september 1977, en utbildning som genomförs regelbundet sedan dess. Det intensiva samarbetet med försvaret, som startade 1975-76 var också till stor del Berthelsen förtjänst. Han var dessutom en av de första som genomskådade att åtskilliga uforapporter var misstolkningar av ryska raketuppskjutningar.
Astronomen Curt Roslund i Göteborg har länge intresserat sig för så kallad astroarkeologi, den forntida människans kunskaper om astronomi. I den här artikeln berättar han om sin syn på besök av forntida astronauter, möjligheterna till liv i rymden och uppförandet av historiens mäktiga byggnadsverk.
Forntida astronauter - en personlig betraktelse
Vid ett besök på Stonehenge i somras blev jag starkt påmind om hur utbredd tron på utomjordiska besök är bland allmänheten. Tillsammans med en ungersk arkeolog gjorde vi kompletterande mätningar med en teodolit av stenarnas placering i monumentet. Vi fann oss strax omringade av intresserade åskådare som ivrigt diskuterade vad vi höll på med.
Av Curt RoslundTrots ihärdigt förnekande från vår sida var ändå den allmänna meningen den, att vi mätte en form av energiutstrålning från jorden som vanligen går under benämningen jordstrålning. Många var fullt övertygade att de kunde känna av jordstrålningen där vi stod genom att hålla handflatan någon decimeter över marken. Andra suggererades att tro detsamma. Vi kände naturligtvis ingenting.
Vi upptäckte snart att det inte var ovanligt att folk trodde att den påstådda jordstrålningen på Stonehenge var den direkta orsaken till att det uppförts. Stonehenges uppgift skulle ha varit att märka ut platsen där utomjordiska rymdskepp kunde tanka jordstrålning som drivmedel för fortsatta färder i rymden. De gåtfulla avtrycken i sädesfält, som man gång efter annan påträffar i omgivningarna till Stonehenge, skulle vittna om att dessa besök fortgår in i våra dagar.
Jag är ganska väl förtrogen med den vetenskapliga litteraturen om Stonehenge. Arkeologerna berättar där övertygande hur deras utgrävningar visar, hur Stonehenge utvecklats från ett enkelt dödshus uppfört i timmer för snart femtusen år sedan till den tempelanläggning tusen år senare som vi ser ruinerna av i dag.
Resterna efter andra hengeliknande anläggningar har påträffats i England, men bara Stonehenge har fått sin slutliga utformning i sten och därigenom bättre kunnat motstå tidens tand. även om Stonehenge måste betraktas som ett ingenjörstekniskt mästerverk, har det uppförts med en teknik som är mer anpassad för trä än för sten. Inget tyder på ett plötsligt uppdykande av främmande impulser, utan allt talar för en långsam och kontinuerlig utveckling av mänskliga trosföreställningar och tekniskt kunnande.
Ser vi sedan på den omtalade jordstrålningen, så har inget vetenskapligt instrument någonsin lyckats registrera den, varken på Stonehenge eller någon annanstans. Likväl påstås den stark nog att driva fram rymdskepp över avstånd som det tar ljuset år att tillryggalägga, bara man visste hur den skulle hanteras. Varifrån får folk sådana absurda föreställningar? Ingen av guiderna vi hörde på Stonehenge nämnde jordstrålning eller besökande rymdskepp och inte heller bokkiosken vid ingången sålde någon litteratur i ämnet.
Som pojke var jag fascinerad av Egyptens pyramider. En del av deras tjusning låg säkert i att jag upptäckt att de kunde ha konstruerats bara genom att stapla sten ovanpå varandra på samma sätt som med lek klossar. Pyramiden är absolut den enklaste byggformen, om man saknar byggteknisk erfarenhet men ändå vill åstadkomma stora och på samma gång imponerande byggnadsverk. Den upptäckten gör barn redan i sandlådan och det gjorde andra folk också som inte hade kontakt med egyptierna som till exempel i Mexiko och Kambodja.
Det behövdes inga instruktioner från utomjordiska ingenjörer för egyptierna att på hundra år mellan cirka 2650 och 2550 f Kr fullända konsten att uppföra stora och bestående pyramider. Att bygga pyramider blev sedan inte lika roligt. Pyramiderna blev mindre och slarvigt uppförda. Den konstnärliga skaparkraften vändes mot andra mer spännande former.
Den regelbundna fyrsidiga pyramiden lämpar sig bättre för enkla geometriska beräkningar än mer komplicerade byggformer. Därför har många människor under tidernas lopp suttit böjda över ritningar till pyramiderna, vänt och vridigt på dem i sina försök att komma underfund med vad som kunde ligga bakom pyramidernas mått och proportioner. Mest bekant är upptäckten att höjden på Cheopspyramiden ungefär motsvarar en miljarddel av jordens medelavstånd från solen och längden av en sida en miljarddel av plane ten Mars medelavstånd. Dessa siffror, som för det första inte är exakta, är enbart intressanta i vårt talsystem som bygger på talet tio och måste vara en ren slump. Man skall aldrig underskatta ödets nycker. I andra talsystem förlorar en miljarddel helt sin mystik.
Det finns så många sätt att mäta Cheopspyramiden att letar man tillräckligt länge och förenar ihärdigheten i sökandet med lite finurlighet, kan man alltid finna ett eller annat märkligt samband. Den engelske elektronikingenjören Mike Saunders har således funnit, att om man förlänger Cheopspyramidens norra sida utåt i rymden, så träffar den en punkt i ett plan genom jordens ekvator på ett avstånd lika med Mars omkrets.
Genom liknande resonemang tror han sig ha kommit på att Cheopspyramiden byggts för att leda vår uppmärksamhet inte så mycket mot själva Mars som mot dess ena måne Phobos. Där förväntar han sig att en främmande civilisation lämnat en databank med viktig information till oss som led i ett kosmiskt biståndsprojekt till jordens utveckling!
Planeten Mars har varit ett favoritobjekt bland pyramidtolkarna. Därför väckte det stor uppståndelse 1976, då man på en bild som överförts från en av Vikingakretsarna kring Mars upptäckte en två kilometer lång klippformation skulpterad som ett människohuvud. Tre år senare fann man dessutom några pyramidliknande berg inte långt från Marsansiktet. Trots deras utseendemässiga anknytning till människor och pyramider på jorden håller flertalet geologer det för mest troligt att de uppkommit genom naturliga process ser på marsytan som jordbävningar och erosion av vind och tidvis också vatten och att de inte är verk av rymdfarare.
En intressant omständighet är att Kairo, som ligger på andra sidan Nilen i förhållande till de tre största pyramiderna och bland dem Cheopspyramiden, faktiskt uppkallats efter Mars som på arabiska heter al-Qahir. Men från arabiska källor vet vi att det kommer sig av att staden grundlades år 969 vid en tidpunkt på året då denna planet först visade sig över horisonten på morgonen i öster.
För några år sedan fick jag förverkligad en länge närd dröm att få se de gåtfulla linjerna i Nazcaöknen i Peru. Vissa linjer löper snörrätt i flera kilometer, ensamma, parvis eller ingående i trianglar och rektanglar. Andra linjer bildar spiraler och djurfigurer. Konturen för de senare utgör en enda sammanhängande linje som inte korsar sig själv. Linjerna är bara några centimeter djupa och från en halv till en och en halv meter breda. Från marken kan man inte upptäcka dem förrän man står alldeles inpå dem.
Dessa figurer har med all säkerhet tillkommit för att ses från luften. Men det betyder långt ifrån att de var ämnade att tillkalla utomjordiska besökares uppmärksamhet eller att de skulle markera platsen för en aerodrom för utomjordiska rymdskepp. Då är arkeologernas förklaring mycket trovärdigare, att ökenbilderna ingått i en vatten- och fruktbarhetskult. Vid tiden för vår tideräknings början frodades en blomstrande kultur i floddalen söder om Nazcaöknen. Förutsättningen för denna kultur måste ha varit vattnet som rann i floden från Anderna i öster.
Fåglar i skyn över bergen betraktas fortfarande i Nazca som tecken på riklig nederbörd där och förhoppning om framtida god tillrinning av vatten i floden. Fåglar är rikt representerade bland ökenbilderna och deras obrutna kontur kan ha tillkommit för att religiösa processioner skulle kunna skrida fram utefter bilderna under åkallan om regn över bergen. Arkeologerna har stöd i bruket av liknande linjer som en gång strålade ut från det berömda soltemplet i inkahuvudstaden Cuzco högt uppe i Anderna och i sedvänjor som levt kvar ända in i våra dagar i avlägsna trakter på högplatån i Bolivia.
I delstaten Ohio i USA finns vallanläggningar i form av geometriska figurer i ännu större skala än de i Nazcaöknen som de också är samtida med. Hundratals sådana anläggningar fanns fortfarande kvar, när de första nybyggarna kom till dessa trakter i början på 1800-talet, men de flesta har sedan dess förstörts eller utplånats genom uppodling och bebyggelse.
Den bäst bevarade ligger i Newark i östra Ohio. Den består av en cirkel förbunden med en åttahörning samt ytterligare en cirkel och en kvadrat. Eftersom vallarna bara är cirka två meter höga och figurerna sträcker sig över ett stort område, är det svårt att få en överblick från marken. Också dessa figurer bör ha avsetts att ses från luften.
Under senare år har man upptäckt flera förvånansvärda egenskaper hos dessa figurer. Så är till exempel avståndet mellan cirkelns centrum och den intilliggande åttahörningens centrum 481 meter eller en och en halv gång cirkelns diameter. Ännu märkligare är att ytan av denna cirkel motsvarar kvadratens. Att konstruera en kvadrat med samma yta som en given cirkels har varit ett problem som fascinerat matematiker i alla tider. Kvadraten står vidare i ett annat intressant förhållande till den andra cirkeln. Den totala längden av kvadratens fyra sidor stämmer nämligen med denna cirkels omkrets.
Konstruktörerna måste ha hyst ett genuint intresse för geometri, men kunskaperna behöver de inte ha inhämtat från utomjordiska matematiker. Trots många skolelevers aversion mot geometri, kan den betraktas som en lek med former. Då behöver det inte vara svårt att hitta de samband mellan cirklar, kvadrater och åttahörningar som vi ser i Newark. ändå har man tydligen varit så stolt över sina färdigheter, att man velat visa upp dem för sina himmelska gudar. Geometrin har ju på sina håll betraktats som gudomlig .
Jag måste medge att jag inte kan uppbåda någon större entusiasm för att läsa vad som skrivits om utomjordiska besök i vår grå forntid. För mig framstår dessa berättelser som naiva och banala, ologiska och långsökta. De övertygar inte.
Om våra utomjordiska vänner var så måna om vår välfärd som det ibland påstås, varför instruerade de inte våra förfäder på en gång i civilisationens välsignelser i stället för att gömma dem i databank på en avlägsen måne till Mars? Varför undervisade de oss inte i hälsolära och andra praktiska ting i stället för att ge oss klumpiga pyramider och kuriösa ökenfigurer? Varför lärde de oss inte att utnyttja jordstrålningen - om det nu till äventyrs skulle finnas en sådan - i stället för att egoistiskt behålla den för eget bruk? Något tillfredsställande svar på frågor som dessa får jag inte.
Jag väntar med att på allvar bli intresserad av frågan om utomjordiska besök tills arkeologerna i säkert daterade jordlager hittar föremål som definitivt inte kan ha tillverkats med den teknologi som vid den tiden stod våra förfäder till buds. Föremål som bara kan ha framställts i vakuum eller i tyngdlöshet eller som innehåller konstgjorda grundämnen som plutonium vore oåterkalleliga bevis för hjälp utifrån. Fynd av papyrusrullar eller kilskriftstavlor med text som kan tolkas som att man i forntiden hade insikter i områden som rör kvantmekanik och relativitetsteori eller hade kunskaper om andra himla kroppar, som bara kunde ha inhämtats genom rymdresor, vore också en indikation att vi inte alltid varit de enda intelligenta varelserna på vår jord.
Ett urverk som i början av seklet påträffades i vraket efter ett skepp som under antiken förlist utanför ön Antikythera i Egeiska havet är ett finmekaniskt mästerverk med sina tjugo kugghjul i brons monterade på minst femton axlar, men det uppfyller långt från kravet på utomjordisk tillverkning.
Något avancerat extraterrestriskt kunnande har inte heller behövts för att konstruera de lågspänningsbatterier från samma tid som på trettiotalet hittades utanför Bagdad. Den turkiske amiralen Piri Reis karta över Sydamerika från 1513 är som alla kartor från de stora geografiska upptäckternas tidevarv ett fascinerande verk men dock felaktig på så många punkter, att den inte kan vara baserad på upptagningar från ett rymdskepp svävande över jorden som det ibland hävdas.
Dogonfolket, som är en västafrikansk stam som lever 300 kilometer söder om Timbuktu längs en av de stora karavanvägarna genom Saharaöknen, besitter myter som innehåller omfattande astronomiska kunskaper enligt nedteckningar som gjordes på fyrtiotalet av två franska antropologer. Den märkligaste utsagan gäller himlens ljusaste stjärna, Sirius, att den skulle ha en kompakt följeslagare som kretsar runt moderstjärnan på 50 år.
Nu har faktiskt Sirius en sådan följeslagare, men den är så ljussvag att den först 1862 iakttogs i teleskop, trots att dess existens förutsagts många år tidigare. är detta exempel på kunskap som kommit med främmande rymdfarare långt tillbaka i tiden? Inget område på jorden är i vårt århundrade kulturellt isolerat. Dogonfolket har säkert fått sina kunskaper i franska skolor som funnits i trakten sedan seklets början eller av missionärer som verkat där sedan tjugotalet och sedan vävt in dem i sina legender.
Är det då uteslutet att jorden haft besök av forntida astronauter? Vår planet är utomordentligt väl lämpad för liv och borde därför ha lockat till sig utomjordiska besökare. Under det optimistiska åttiotalet publicerades undersökningar som visade, att när en civilisation nått ett stadium som möjliggör rymdresor, borde det ta mindre än hundra miljoner år för den att kolonisera hela det stjärnsystem som går under namnet Vintergatan och som innehåller bortåt tusen miljarder stjärnor vid sidan om vår egen sol. Hundra miljoner år är en kort tid om vi jämför med att jorden existerat i fyra och en halv miljard år och universum självt i minst tio miljarder år. Det är något av en paradox att det inte kryllar av främmande liv på jorden. Är vi ensamma i kosmos?
Under senare år har vi alltmer börjat inse, att det är många faktorer som samverkat till att göra vår jord beboelig. Jorden har precis rätt storlek för att hålla kvar en atmosfär utan att tyngdkraften blir förlamande hög, den har rätt rotation för att utjämna effekterna mellan dag och natt utan att ställa till med livshotande väderstormar, och den har rätt kemisk sammansättning för att tillåta en högteknologi utan att jorden blivit giftig.
Månen som kretsar kring jorden åstadkommer tidvatten som kan ha varit den viktigaste förutsättningen för att liv överhuvudtaget skulle uppstå här, den har en stabiliserande inverkan på jordaxelns lutning som minskar risken för alltför stora variationer i klimatet, och den är kanske också ytterst ansvarig för att jorden har ett magnetfält som avlänkar den livsfientliga ström av elektriskt laddade partiklar som utsänds från solen med den så kallade solvinden.
Slutligen kan det ha varit nedslag av kometer som tillfört jorden livets byggstenar, kolatomen, och det vatten som fungerar som lösningsmedel för livsprocesserna. Likväl har jorden upprepade gånger utsatts för massförintelse av liv, troligen genom kollision med småplaneter. Det kanske inte finns många planeter i Vintergatan som varit lika lyckligt lottade vad gäller livsvillkoren som vår planet.
Liv kan vara en sällsynthet i kosmos. Om det är så, har vi ett stort ansvar att bevara livets mångfald här på jorden. Vi kan nog inte räkna med hjälp utifrån.