Ljung, Conny (1963-)
Suppleant i UFO-Sveriges styrelse 1995 och sekreterare från 1997-1998. Ledamot i styrelsen för Stockholms UFO-förening sedan 1994. Ljung har specialiserat sig på arkivforskning och studier av äldre ufofall.
Ståndpunkt i ufofrågan: ”Utmaningen ligger i att göra uforapporterna till IFO, alltså att identifiera det människor rapporterar in till UFO-Sverige. Jag tror inte att vi är de enda levande varelserna i universum men tror samtidigt inte att vi har haft några besök av dessa ‘andra’.”
Linsmoln
Lenticularis bildas när luft tvingas att röra sig över berg eller kullar. Formen är diskusliknande och linsmolnen förekommer ofta i grupper, ibland staplade på varandra. Moln av arten lenticularis är oftast väl avskilda från omgivningen. Ibland förekommer de som pärlemormoln. Vid Medelhavet är lenticularis ett särskilt indicium för en mistral. Beteckningen lenticularis förekommer hos huvudmolnslagen Cirrocumulus, Altocumulus eller Stratocumulus. På svenska förekommer benämningen som huvudsakligen betecknar altocumulus lenticularis.
Linsmoln förekommer ibland på påstådda ufobilder. Bilden togs över Sao Paulo 1987.
Lille mannen
I början av 70-talet gjordes flera iakttagelser av en liten varelse i östra Norrbotten. De allra flesta längs Kalix älv på väg 98 och 397. Varelse observerades även i Finland under framför allt 1971. Den förknippades ofta med ett starkt, bländande ljus. En man beskriver sitt möte längs vägen mellan Gammelstad och Sunderbyn i februari 1971 så här: "Figuren i fråga var som ett plåtskåp cirka 70 cm brett 40 djupt och cirka 1 m högt, toppen var avrundad och det mest tydliga var en ljusgrön fyrkantig lucka mitt på 'magen', i övrigt mörkt grön."
Ley linjer
De slagruteintresserade anser att det finns outforskade kraftfält i jorden och att det ofta pågår ufoaktivitet vid dessa linjer. De påstås gå mellan olika forntida kultplatser och Erich von Däniken har räknat ut att en stor linje förbinder en fornborg i Danmark med en kultplats i Grekland och en pyramid i Egypten. Hans teori är att forntida människor skulle ha observerat mystiska flygande farkoster på dessa platser och uppfört ”monument” till deras ära. Denna teori har kopplats ihop med att kultplatser ofta ger exceptionella utslag vid slagrutegång. De som går med slagrutor och pendlar påstår sig kunna avgöra åt vilket håll kraften går emot. Ley linjer påvisades första gången 1921 av den engelske amatörarkeologen Alfred Watkins.
Lejon, Åke (1959-)
Några av de märkligaste bilder som tagits av ett okänt flygande föremål över Sverige togs i den lilla norrbottniska byn Penttäjä inte långt från gränsen mot Finland i början av 1970-talet. Bilderna är märkliga därför att de med stor sannolikhet inte är manipulerade och dessutom är tagna i fullt dagsljus. Någon förklaring till dem finns ännu inte.
Det var den 11 november 1973 som den då 14-årige Åke Lejon var på väg ut från familjens hus 200 meter sydväst om byn. Klockan var 11.30 och Åke skulle försöka ta några naturbilder med en kamera som han fått låna av sin systerdotter. När han tagit sin första bild fick han se ett runt klot som verkade sväva fram på drygt en kilometers avstånd. Åkes första tanke var att det rörde sig om en luftballong och ingenting verkade motsäga den tolkningen tills ”ballongen” plötsligt blev oval och sedan allt plattare för att till sist likna en kantig limpa. Till sin förvåning såg Åke hur limpan började luta framåt samtidigt som den accelererade.
”Ur skivan kom ett trekantigt föremål. Trekanten verkade först komma rakt mot mig men vek sedan av åt sydväst. Under tiden hann det andra föremålet försvinna upp bland molnen.”
Åke kunde följa hur trekanten, som lyste silvervitt, flög framför ett berg innan den försvann i fjärran.
”Jag tog flera bilder på föremålen men det var först när jag hade framkallat filmen som jag fick se att trekanten fanns med också på två av mina första landskapsbilder. Det var en ren slump.”
Åke Lejons bilder undersöktes av Försvarets forskningsanstalt där den ansvarige utredaren, Sture Wickerts, summariskt avfärdade dem som ”en ballong”.
Lear, John (1942-2022)
Den förskjutne sonen till William Powell Lear (uppfinnaren av Lear Jeten) har gjort sig känd som vän till Robert Lazar och William Cooper samt för att ha förfalskat en serie ”regeringsdokument” kallade ”The Krlll-files” (uttalas ”Krill”). John Lears bluff avslöjades dock. Lear är en skicklig pilot som har flugit mer än 160 flygplanstyper i över 50 länder. Lear anser att ufofenomenet är utomjordiskt och att den amerikanska regeringen döljer detta faktum för att slippa nationell panik.
Luukanen, Rauni-Leena (1939-2015)
Den finska kontaktpersonen Rauni-Leena Luukanen var en av flera new age-ufologer som kommit fram under 90-talet. Från att under 80-talet ha ägnat sig åt parapsykologi och allmän mystik hävdar hon numera att hon står i ständig kontakt med en eller flera utomjordiska civilisationer. Dessa kontakter inleddes efter en bilolycka 1985 då Luukanen skadades svårt och själv ansåg sig ha blivit räddad till livet av en utomjordisk varelse. ”Jag reser med deras tefat flera gånger i veckan. Men jag reser i anden, inte fysiskt, det skulle jag inte orka”, skriver hon i en av sina böcker. De böcker Luukanen skrivit vimlar av felaktigheter och myter och innehåller ständiga hot om hur det kommer att gå för den som inte blir andlig, som inte förmår ”rena sina vibrationer”. Det finns också flera fascistoida anspelningar - ett traditionellt psykologiskt knep som religiösa i alla tider använt för att skrämma människor till att godta livsfientliga, vidskepliga föreställningar. Luukanen har skrivit: ”Det finns ingen död” (1982), ”Sändebud från stjärnorna” (1992), ”Vem är jag?” (1994) samt ”Universums barn” (1995).
Tolfte planeten
I boken ”Den tolfte planeten” (på svenska 1980) spekulerade den rysk-israeliske författaren Zacharia Sitchin om att det skulle finnas en tolfte i vårt solsystem. Antydningar till detta påstod han ha fått från en sumerisk lertavla. Sumererna signerade lertavlorna med ett sigill och enligt assyriologisk expertis fann Sitchin en prick som han tolkade som en rymdfarkost.
Thörn, Lars (1946-)
Vittne till det omtalade Skillingarydsfallet den 6 maj 1971.
Thor, Valiant
”Mitt namn är Valiant Thor. Jag är från den planet ni kallar Venus. Jag är på ett specialuppdrag till den här planeten. Vi är fler än 70 och det finns flera jordvänner som samarbetar med oss.” Så inleder en av de mest orädda bland utomjordingarnas skara, Valiant Thor, boken ”The Stranger at the Pentagon”. Till skillnad från de flesta andra lät sig Thor fotograferas utan rädsla för att bli igenkänd. Han tvekade heller inte att ta kontakt med Frank Stranges, ufolog, filosofie doktor i 16 ämnen (!), författare, evangelist och uppenbarligen mycket godtrogen. De två skakade hand och Frank Stranges noterade att Thor saknade fingeravtryck. I övrigt såg han ut som en vanlig människa. Under samtalet berättade Thor att han var tvungen att resa tillbaka till Venus den 16 mars året efter. Innan avresan hann dock Valiant Thor med att berätta att det var hans skepp som förorsakat kapten Mantells död i januari 1948, att hans folk placerade satelliter i bana runt jorden redan 1953, att han diskuterat interplanetära frågor med USA:s president och en hel del annat.
Se: Mantell, Thomas
Kontaktpersoner
Benämning på personer som påstår sig stå i kontakt med varelser från andra cilivisationer i världsrymden. Den mest kände kontaktpersonen var George Adamski. Ett 70-tal personer i Sverige har uppgett att de står i kontakt med andra varelser, men endast ett fåtal av dem är kända för allmänheten. Sveriges mest kända kontaktperson, Sten Lindgren, påstår sig sedan 1960-talet ha stått i kontakt med varelser som han kallar CBH, Cosmic Brotherhood.
Se: Adamski, George eller Lindgren, Sten
Episod 34 av UFO-Sverige ger en introduktion till kontaktpersonerna
Keviczky, Colman von (1909-1998)
Ufolog och ungersk militär som emigrerade till USA 1952. von Keviczky ansåg att ufofenomenet var utomjordiska rymdskepp byggda av plåt och i högsta grad fysiska. Han ledde under många år sin egen organisation ICUFON och gav regelbundet ut olika former av nyhetsblad där han anklagade den amerikanska militären och andra myndigheter för att undanhålla sanningen om ufofenomenet. von Keviczky ansåg bland annat att det amerikanska Star Wars-programmet (SDI) var riktat mot en utomjordisk invasion och inte mot dåvarande Sovjet. Han bedrev också en rad kampanjer riktade mot FN för att uppmärksamma organisationen på det hot han ansåg stå för dörren. von Keviczky besökte Sverige 1980 och 1983.
Se: ICUFON
Att undersöka UFO-gåtan - en historik
Att undersöka UFO-fenomenet handlar inte bara om att samla in rapporter, kontrollera med flygledare och astronomiska observatorier eller på annat sätt försöka kartlägga om det observerade har någon fysisk orsak i den objektiva verkligheten. Flera undersökningar genom åren visar att fenomenet är starkt förknippat med de människor som ser det och de som undersöker det.
Jonsson, Ante (1943-2019)
Svensk kontaktperson som hade sin första närkontakt natten till den 3 februari 1984. Jonsson var på väg söderut längs riksväg 30 från Ingelstad mot hemmet i Tingsryd då han fick bromsa in för att stort föremål som hängde över vägen. Polis som kom till platsen strax efteråt hittade Ante Jonsson svårt chockad vid ratten och förde honom till sjukhus. Senare har han haft flera upplevelser och kontakter med varelser som också tagit honom med sig i sina farkoster. Jonsson säger sig ha fått en sten från ”en annan planet” som han också vid ett tillfälle har visat upp. Han är dock ärlig nog att erkänna att hans upplevelser kan ha andra förklaringar än just möten med utomjordingar. Ante Jonsson säger sig också ha fått flera andra gåvor, bland annat en mystisk maskin. Sedan i slutet av 80-talet säger han sig också ha tagit emot visioner om framtida händelser. Tillsammans med Sune Hjorth skrev Ante Jonsson ”Fantastiska resor med UFO - Besök hos utomjordiska civilisationer” 1989.
Jacobs, David (1942-)
Professor vid Temple University i USA och har sedan 1986 lett hypnotiska regressioner med omkring 300 påstådda ombordtagningsfall. Han har bland annat arbetat med Budd Hopkins. Publicerade 1975 standardverket ”The UFO Controversy in America” om amerikansk ufohistoria och 1992 ”Secret Life” om sina undersökningar av ombordtagningar.
Jacobs hävdar att 2 procent av alla amerikaner har varit ombordtagna. 1998 gav Jacobs ut boken ”The Threat: The Secret Alien Agenda” där han hävdar att en eller flera utomjordiska raser manipulerar mänskligheten för sina egna, inte särskilt positiva, syften.
International UFO Reporter
Amerikanska ufoorganisationen Cufos tidskrift som gavs ut till och med år 2012.
Se även: Cufos
ICUFON
Intercontinental UFO Galactic Spacecraft Research and Analytic Network.
Hypnos
Benämning på vad många anser är ett förändrat medvetandetillstånd som upptäcktes av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer (1734–1815). Under 1980-talet blev det vanligt att ufoobservatörer under hypnos berättade hur de blivit förda ombord på farkoster och undersökta av okända varelser. Dessa ombordtagningar blev kända genom boken ”Missing Time” (1981) av New York- konstnären Budd Hopkins (se Hopkins) och senare genom skräckboksförfattaren Whitley Striebers (se Strieber) självupplevda ”Communion” (1987). Samtidigt som ombordtagningsfenomenet kom att ådra sig ett allt större intresse bland de ufointresserade görs allt färre undersökningar av klassiska uforapporter; observationer av till synes okända farkoster och föremål. I många amerikanska ombordtagningsfall brukar man använda hypnos som en metod för att få personen att minnas förträngda detaljer. Sanningen är den att man ofta blandar ihop verklighet med fantasi under hypnos. Det undermedvetna lagrar allt man hör och ser. Böcker man har läst och filmer man sett kan sammanblandas med dessa ombordtagningsupplevelser. Första gången hypnos utfördes i Sverige i samband med en ufoobservation var den 12 januari 1959 då läkaren Lars-Erik Essén försatte Stig Rydberg i lätt trans i samband med det så kallade Domstensfallet. Första gången hypnos användes i USA i samband med en ufoobservation var den 4 januari 1964 då doktor Benjamin Simon försatte Barney Hill i trans i samband med det så kallade Hill-fallet.
Hind, Cynthia (1923-2000)
Sydafrikansk ufolog bosatt i Zimbabwe. Aktiv undersökare av uforapporter sedan 1967 och representant för den amerikanska ufoorganisationen Mufon. Författare till boken ”UFOs - African Encounters” (1982).
Håkansson, Bjarne (1945-)
Författare till boken ”UFO-gåtan” (Larson 1973) där han bland annat intervjuade dåvarande försvarsministern Sven Andersson.
Gustavsson, Johan (1987-)
Ledamot av UFO-Sveriges styrelse samt ansvarig för UFO-Sveriges Rapportcentral sedan 2014.
Ståndpunkt i ufofrågan: Anser att vi med god sannolikhet har att göra med ett eller flera outforskade luftburna fenomen. Den slutsatsen baserar jag på mängder av rapporter som inkluderar fysiska och fysiologiska omständigheter som jag inte ser en bättre förklaring på än i form av genuina och idag outforskade fenomen. Överensstämmande beskrivningar av fenomenen och de förhållanden som iakttagelserna ägt rum under antyder att åtminstone delar av det outforskade fenomenet står under intelligent kontroll. Vi bör därmed utgå ifrån att det finns en god möjlighet för att delar av det outforskade fenomenet står under intelligent kontroll när vi ser till fenomenets karaktär men det är även viktigt att vi väger in och lägger vikt vid socialpsykologiska och kulturella inslag vid utvärderingen av dessa fenomen.
Socialpsykologiska inslag har visat sig vara återkommande vid iakttagelser som i efterhand gått att identifiera som kända naturliga fenomen och vi måste därmed se till möjligheten för att samma faktorer till viss del kan ha spelat in i samband med iakttagelser av idag outforskade fenomen.
Se: UFO-Sveriges Rapportcentral
Clarke, Arthur C. (1917-2008)
Engelsk science-fictionförfattare bosatt på Sri Lanka. Författare till en lång rad böcker varav ”2001- ett rymdäventyr” är den mest kända. Kritisk granskare av uforapporter och påstått paranormala händelser i tv-serier som ”Arthur C. Clarke’s Mysterious World” och ”Arthur C. Clarke’s World of Strange Powers”. Tv-serierna har resulterat i flera böcker i Clarkes namn men ingen av dem har skrivits av honom själv (han har dock skrivit förorden): Simon Welfare & John Fairley: ”Arthur C. Clarke’s Mysterious World” (1980, på svenska: ”Arthur C. Clarkes Gåtfulla Värld” 1981); John Fairley & Simon Welfare: ”Arthur C. Clarke’s World of Strange Powers” (1984); John Fairley & Simon Welfare: ”Arthur C. Clarke’s Chronicles of the Strange and Mysterious” (1987). 1996 gav tidskriften Illustrerad Vetenskap ut Arthur C. Clarkes, John Fairleys och Simon Welfares ”Arthur C. Clarke’s A-Z of Mysteries” på svenska under titeln ”Illustrerad Vetenskaps stora bok om mystik”.
Gjärdman, Arne (1935-)
Ansvarig för försvarets mottagning av uforapporter 1990-2000. Gjärdman, som är civilingenjör, utexaminerades från elektrolinjen, KTH, år 1963. Intressen under tidiga tonår var bland annat science fiction och astronomi. Gjärdman anställdes 1961 på FOAs (numera FOIs) institution för akustik. Till en början arbetade han inom aeroakustikomårdet, men efter omprioriteringar inom försvaret i början av 70-talet satsades all verksamhet mot hydroakustik. Gjärdmans intresse kom att riktas mot ljudvågors utbredning i grunda vatten och speciellt Östersjöns hydroakustiska miljö. Då ubåtsfrågan blev ett nationellt problem satsade FOA hårt på att lösa detta genom sitt huvudprojekt Ubåtsskydd. Gjärdman kom i detta sammanhang att spela en aktiv roll. Sture Wickerts som då var försvarets ufohandläggare men var meteorolog till professionen, kom att arbeta med oceanografiska problemställningar inom Ubåtsskyddsprojektet. Gjärdman och Wickerts kom således att arbeta inom samma projekt. Då Wickerts pensionerades blev Gjärdman tillfrågad att överta handläggningen av uforapporter. Gjärdman accepterade men kom sedermera att bli alltmer involverad i ubåtsfrågan. Parallellen mellan ubåtsrapporter och uforapporter är enligt honom uppenbar. Vid Arne Gjärdmans pensionering år 2000 togs hans ufouppgifter över av Karsten Jöred.
Gaddis, Vincent Hayes (1913-1997)
Amerikansk journalist och författare till boken ”Invisible horizons” (1965) där Gaddis myntade begreppet Bermudatriangeln. Gaddis var medlem i Fortean Society och en tidig undersökare av ufofenomenet. Ufologen Jerome Clark menar att Gaddis kan ha varit den förste privatperson som undersökte en uforapport genom att 1946 intervjua vittnen till en påstådd observation i september 1891. Gaddis skrev under 40-talet en rad science fiction-noveller.
Geipan
Fransk ufoforskningsgrupp (Groupe d'Études et d'Informations sur les Phénomènes Aérospatiaux Non-identifiés, eller på svenska "gruppen för studier och information om oidentifierade fenomen i luftrummet") som bildades 1977 under ledning av ingenjören och ET-förespråkaren Claude Poher. Gruppen gick inledningsvis under namnet Gepan. Gepan stöddes ekonomiskt av den franska motsvarigheten till NASA, CNES. Gruppen samarbetade med bland annat det franska paramilitära polisväsendet Gendarmeriet i ett försök att få dess personal att fånga ufofenomen på bild. Kamerorna hade ett speciellt filter för att kunna avbilda föremålets ljusspektrum. Gepan är fortfarande aktivt men bytte i september 1998 namn till Sepra och bytte återigen namn 2005 till nuvarande Geipan.
Geologiska förklaringar
Många ufoobservatörer beskriver ljusfenomen. Det handlar ofta om ljusklot som kan ses i olika färger, de kan vara svaga eller ljusstarka, ibland har de setts så nära att man hört fräsande ljud. En teori om dessa ljus är att de orsakas av rörelser i berggrunden. Laboratorieförsök har visat att om kvarts (ett mineral som är vanligt förekommande i berggrunden) utsätts för ett högt tryck avges plasma som små, lysande bollar. Eftersom alla berg rör på sig och utsätter kvartsen för ett stort tryck är det rimligt att anta att sådana gasbollar dyker upp speciellt på ställen där bergsmassiven innehåller mycket kvarts.
Se: Jordljus
Fund for UFO Research (FUFOR)
Ideell organisation bildad den 1 augusti 1979 District of Columbia, USA, med syfte att samla in pengar till olika ufoprojekt. Under dess första tio år fördelade FUFOR USD 50.000 till olika vetenskapliga projekt. Fonden har haft följande ordföranden: Bruce Maccabee (1979–1993), Richard Hall (1994–1997) och Don Berliner (1998–).
F-117
Amerikanskt flygplan som första gången användes i Kuwaitkriget. Det 27 mars 1999 störtade ett F-117A under ett anfall nära Belgrad i Jugoslavien. Planet är triangelformat, är mycket svårupptäckt på radar tack vare sin stealthteknik och kan lätt misstolkas som ett genuint ufofenomen. Flera ufologer anser att det var just denna flygplanstyp som orsakade en serie observationer över Belgien i slutet av 1980-talet.
Se: Belgien-vågen, Stealthflygplan
FOI Totalförsvarets forskningsinstitut
Totalförsvarets forskningsinstitut (tidigare Försvarets forskningsanstalt) är en svensk myndighet som bland annat fungerar som insamlingsmyndighet för ufoobservationer, eller ljus- och ljudfenomen som observationerna benämns inom försvaret. Under hela 50-talet och en bit in på 60-talet ansvarade försvarsstaben för utredningar i samband med svenska uforapporter men överlät i oktober 1965 handläggningen på försvarets forskningsanstalt. FOA/FOI kom genom sina handläggare att fungera som rapportmottagare och allmänhetens kontakt, några egna undersökningar utfördes i regel inte. I takt med att Riksorganisationen UFO-Sverige blev allt mera känd har antalet rapporter till försvaret minskat från 100-200 per år under 50-talet till 10-20 per år under 90-talet.
ET-hypotesen
Den mest spridda teorin om ufofenomenets ursprung. Att UFO skulle vara besökande farkoster från andra planeter är en populär teori som fick sitt genombrott i slutet av 40-talet men redan i tidig science fiction-litteratur var detta ett genomgående tema. I new age-rörelsen har teorin blivit till en form av religion. Medlemmar i svenska ufokulter stod på 70-talet och väntade på att venusianerna skulle landa. Trots flera årtionden av undersökningar finns inga bevis för att jorden besöks av farkoster från andra världar, men det går inte heller att utesluta att jorden någon gång skulle ha utsatts för sådana besök.
UFO-Sverige episod 7 om ET-hypotesen
Domsten
Svenskt närkontaktsfall 1958. Det är fredagskväll den 19 december när de båda arbetskamraterna Stig Rydberg, 30, och Hans Gustavsson, 24, sätter sig i Gustavssons DKW Combi för att köra de två milen till Höganäs. De två har då avslutat arbetsdagen på Stigs mammas tvättinrättning på Långvinkelsgatan i Helsingborg. Nu är de på väg till Höganäs för att hämta upp två tillfälliga flickbekanta för en tur i bilen. Klockan 22.30 är de framme i Höganäs där de två flickorna väntar.
De ger sig ut på en åktur. Efter att ha åkt runt med flickorna en stund vänder Gustavsson tillbaka mot Höganäs för att köpa korv. Efter det ger de sig iväg igen. Klockan 02.30 släpper de av flickorna i Höganäs och vänder bilen hemåt. Strax efter 03.00 börjar sikten bli dålig. De får syn på ett sken, stannar bilen och kliver ur. Efter några sekunder ser de förvånande pojkarna hur skenet verkar stå på tre grå, snedställda ben. Föremålet ser ut som en liggande skiva. När de närmar sig ljuset får de se hur tre, fyra konstiga varelser rör sig i närheten. Varelserna är små och blyertsgrå. De går längre fram för att kunna se bättre, men överrumplas av varelserna som kopplar grepp på dem.
Till slut lyckas Rydberg slita sig loss och fly. Gustavsson tar tag i en skylt och lyckas hålla sig kvar. Varelserna försöker släpa tillbaka honom mot föremålet. När Rydberg använder biltutan släpper de Gustavsson, flyr till föremålet och försvinner. När de försöker prata om händelsen skrattar alla, men journalister tar tag i historien.
1989 avslöjade Clas Svahn och Anders Liljegren att historien var påhittad och att de unga männen hade influerats av science fictionserien Tom Trick, av dåtidens reklam för tefatsböcker och av vetskapen om att vägen mellan Helsingborg och Domsten är ett ökänt spökdistrikt. En kamrat till pojkarna, som båda i dag är döda, erkände senare att han deltagit i bluffen. Fallet finns redovisat i boken ”Domstensfallet – en svensk närkontakt 1958” av Clas Svahn och Anders Liljegren.
Se: Anders Liljegren, Clas Svahn
Charroux, Robert (1909-1978)
Fransk författare, Pseudonym för Robert Grugeau. Skrev en rad böcker om forntida mysterier och forntida astronauter i von Däniken-stil. På svenska "På jakt efter det oförklarliga" (1972) och "Rymdens budbärare" (1976). Den svenska upplagan av "På jakt efter det oförklarliga" har bantats från sitt franska original liksom från den engelska upplagan som innehåller sex kapitel fler; "The mystery of phantasms", "The mystery of Agartha and of Shamballah", "Oddments and oddities", "Predictions and the end of the world", "Sorcery" och "Mysteries of the skies". Det senare ett rent ufokapitel som alltså aldrig kom att ingå i den svenska utgåvan på Berghs förlag. Andra böcker på engelska: "On hundred thousand years of man's unknown history" (1970) och "Forgotten worlds" (1973).
Center for UFO Studies
The Center for UFO Studies (CUFOS) grundades 1973 av Dr J. Allen Hynek fyra år efter det att han avslutat sitt arbete som rådgivare åt flygvapnet i Project Blue Book. Organisationen gav fram till 2012 ut tidskriften International UFO Reporter (IUR) och anses som den mest tillförlitliga internationella ufoorganisationen. Ordförande är Mark Rodeghier. I slutet av 70-talet hade CUFOS 1.700 medlemmar men numera är verksamheten inte lika omfattande som den tidigare har varit.
Cabell, General Charles P (1903-1971)
Cabell var chef för det amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst 1947-1951 och var den som beordrade att Project Grudge skulle omorganiseras sommaren 1951. Enligt Edward Ruppelt var Cabell positivt inställd till ufofrågan.
Se: Project Grudge, Ruppelt Edward J
Bequette, Bill
Journalist på tidningen Pendleton East Oregonian i juni 1947 och den förste som intervjuade privatflygaren Kenneth Arnold efter hans observation av nio föremål över Kaskadbergen i Washington den 24 juni. Efter ett första möte med Arnold den 25 juni, tillsammans med kollegan Nolan Skiff, skrev Skiff en kort artikel som publicerades långt ner på tidningens förstasida. Senare samma kväll skrev Bill Bequette en sammanfattning som skickades till nyhetsbyrån AP. AP skickade den sedan vidare till en mängd olika tidningar över hela USA. Artikeln kom att väcka så stort uppseende att East Oregonians redaktion blev formligen nedringd dagen efter och Bill Bequette fick söka upp Arnold ytterligare en gång för att skriva en längre artikel om händelsen. Bequette som ofta utpekats som den journalist som myntade uttrycket ”flying saucers” förnekar dock detta bestämt i en intervju med den franske ufologen Pierre Lagrange i juli 1988. Vem som myntade uttrycket är ännu oklart.
Se: Arnold, Kenneth
Belgien-vågen
Natten mellan den 30 och 31 mars 1990 jagade belgiskt jaktflyg av typ F16 flera okända föremål över landet. Piloterna kunde följa föremålen på sina radarskärmar, men föremålen, som inte sågs visuellt, kunde aldrig identifieras. Händelsen fick mycket stor uppmärksamhet sedan bilder från radarfilmerna offentliggjorts av det belgiska flygvapnet. I april 1990 fotograferades ett triangelformat föremål nära Liège, men bilden misstänks numera vara ett falsarium.
Vågen av rapporter över Belgien inleddes 1989 och pågick sedan långt in på 1990. Ufogruppen SOBEPS undersökte flera hundra iakttagelser. Flera privata ufoundersökare menade att observationerna hade sin orsak i hemliga flygningar av det amerikanska stealthflygplanet F-117A, vilket förnekades av såväl USA som det belgiska flygvapnet. I en analys av vågen kritiserade ufologen Marc Hallet SOBEPS undersökningar som han menade var ”ensidiga och ovetenskapliga”. I en studie av radarobservationerna utförd av Lt. Col. Salmon och en ingenjör Gilmard åt flygvapnet 1991-1992 visade undersökarna att F-16-planens radarbilder kan ha orsakats av ekon från marken och inte av verkliga föremål. Fysikprofessorn Meessen, som från början trodde att ekona kom från verkliga föremål i luften, anser numera att detta är mindre troligt.
Se: Stealthflygplan
Ufo
Den moderna benämningen på vad man tidigare felaktigt kallade flygande tefat. Beteckningen kommer från början av 50-talet då det amerikanska flygvapnet införde förkortningen och står för Unidentified Flying Objects (Oidentifierade flygande föremål). Olika amerikanska undersökningar och myndigheter har haft sin syn på vad ett ufo är. Det amerikanska flygvapnet (USAF) definierade 1966 ufo som: ”Alla flygande objekt som observatören inte kan identifiera”. UFO-Sverige definierar ufo på följande vis: ”Alla föremål som observeras i luftrummet och som varken direkt eller efter en analys av en kvalificerad undersökare kan identifieras som en misstolkad, känd företeelse, är att betrakta som ett oidentifierat objekt, ett ufo”. Under de senaste åren har beteckningen allt oftare kommit att skriva med gemena bokstäver i takt med att ufo kommit att mera ses som ett ord än en förkortning.
Se: Flygande tefat
UFO-Sverige episod 3 om begreppet ufo
ufo.se
Internetadressen till UFO-Sveriges officiella webbplats. ufo.se startades i februari 1996 och hade över 30.000 besökare första året. I april 2000 var siffran närmare 250.000. Här finns information om det mesta inom UFO-området. Under 2006 inleddes uppbyggnaden av en rapportdatabas inom sajten där också allänheten kommer att få tillgång till viss information. Mikael Sjöberg ansvarade för webbplatsen de första 10 åren. Ganska exakt 20 år efter starten görs en total uppdatering av ufo.se, med bland annat modernare teknik och mer innehåll. Ansvarig för webbplatsen ufo.se är Tobias Lindgren.
UCAV
Unmanned Combat Aerial Vehicles, obemannad stridsfarkost som kan flygas med pilot på marken och styrs, kontrolleras via radio och filmkamera som följer farkosten i realtid. Beväpnad med olika vapensystem beroende på uppdragets art. Jakt, attack eller spaning. Fördel mot vanligt jaktflygplan: Billigare, ingen pilot som kan dödas vid nedskjutning, kan klara högre G-belastning (positiv och negativ).
Yderstig, Mats (1969–)
Amatörastronom och ordförande i Torsby amatörastronomiska förening och tidigare medlem i UFO-Luftrumsbevakning. Ansvarig för ”UFO-Alarm” i Värmland under några år i början av 90-talet dit allmänheten kunde rapportera sina iakttagelser. Under en period ansvarig för UFO-Magasinets astronomiska material. Sedan 1991 en av arrangörerna bakom Värmlands Starparty, en amatörastronomisk träff i Lysvik i Värmland.
Se: Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning
Bergier, Jacques (1912-1978)
Fransk kärnkemist född i Odessa, Ukraina, och författare till ett fyrtiotal böcker, bland andra ”Eternal man” (1972 tillsammans med Louis Pauwels), ”Extraterrestrial visitations from prehistoric times to the present” (1973, franska originalet "Les Extra-Terrestres dans l’Histoire", 1970, återutgiven som "Mysteries of the earth" 1977) och ”Aux limites du connu” (1971). Känd för en svensk läsekrets genom ”Vår fantastiska värld” (tillsammans med Louis Pauwels 1969, franska originalet "Le Matin des Magiciens" 1960) och ”De omöjliga möjligheternas planet” (tillsammans med Louis Pauwels 1970, tyska originalet "Der planet der unmöglichen möglichkeiten" 1968).
Bergier var medlem av New York Academy of Sciences, Royal Society i London och en av grundaren av Ancient Astronaut Society. Han publicerade tillsammans med Louis Pauwels tidskriften Planète som innehöll artiklar om filosofi och alternativ vetenskap. Han var också en porträttlik förebild för den mystiske Mik Ezdanitoff i Tintinalbumet "Plan 714 till Sydney" (se bild). Bergier avled i sitt hem i Paris den den 23 november 1978.
Se: Pauwels, Louis
Ufokulter
Det finns många ufokulter som samlar anhängare. Ofta tillhör kulterna New Age-rörelsen och blandar in österländska filosofier i ufotron. På 60- och 70-talet ledde kontaktpersonen Sten Lindgren en ufokult i Stockholm. Den kallades för Trans Galactic Communication och hade som syfte att vara utomjordingarnas kontakt på jorden. Gruppen räknade inte bara med goda utomjordingar. Inbakat i ideologin fanns även ”neg-bröder” som var negativa rymdvarelser. Sten Lindgren varnade medlemmarna för dessa, med påföljden att några blev paranoida. I boken ”Uppståndelsen från tefatssekten” berättade medlemmen Anders Dahl att han blev tvungen att uppsöka psykiatrisk vård för sina vanföreställningar. Andra religiösa ufogrupper på 70-talet var Intergalaktiska fredsorganisationen i Linköping och Malmö Interplanetariska Sällskap. 1996 bildades den svenska sektionen av Raëlrörelsen, en internationell organisation som blev känd för att vilja bygga en ambassad åt utomjordingarna. De hävdar att utomjordingarna vill sprida människans DNA och tillverka nya människor som ska bo på andra planeter.
Se: Lindgren, Sten
UAV
Unmanned Areial Vehicles, obemannad flygfarkost som är radiostyrd eller programmerad att flyga viss sträcka för att spana, samla in underrättelse och filma eller fotografera. I Sverige har man officiellt gått över till att använda förkortningen RPAS.
Ufobilder
De allra flesta bilder av ”flygande tefat” har visat sig vara bluffar eller naturliga fenomen. Den amerikanska ufogruppen Ground Saucer Watch ägnade nio år åt att analysera 1.013 påstådda ufobilder. Alla undersöktes i en dator där ufologerna jagade trådar, dubbelexponeringar och andra tecken på fusk. Resultatet blev nedslående: Av de 1.013 bilderna var hela 605 (59%) rena förfalskningar. Ett vanligt sätt att tillverka ”ufobilder” var att hänga upp en liten modell i en tunn tråd nära kameran. Så här ser statistiken från Ground Saucer Watch’ undersökning ut:
| Bluffar | 605 | (59%) |
| Misstolkningar | 210 | (21%) |
| Ballonger | 102 | (9%) |
| Fotografiska fel | 51 | (6%) |
| Äkta bilder | 40 | (4%) |
| Omöjliga att undersöka | 5 | (1%) |
Ufologisk tidskrift
Ufologisk tidskrift ges ut av danska Sufoi och är avsedd för läsare som önskar djupgående artiklar om den forskning och de undersökningar som görs om ufofenomenen. I tidningen kan man bland annat läsa om resultaten av Sufois olika forskningsprojekt. Ufologisk tidskrift kommer ut oregelbundet och med varierande antal sidor. Första numret utkom i december 1996.
Se: Sufoi
Ufo-fönster
Termen myntades av författaren och journalisten John A. Keel och åsyftar ett geografiskt område eller plats där antalet uforapporter är särskilt högt. Jämtland-Härjedalens- och Västernorrlands län visar bland den högsta ufofrekvensen i Sverige, tre gånger högre än riksgenomsnittet, enligt en studie från 1983 av 602 rapporter som publicerats i dagstidningar, tidskrifter och böcker under tiden 1879-1978. Sådana områden där man oftare gör ufoobservationer kallas med en samlande term för ”ufofönster”. Ett sådant ufofönster verkar finnas i trakten av Trehörningsjö, några mil norr om Örnsköldsvik, där flera oförklarliga händelser ägt rum. Bland annat flera observationer av mystiska varelser. Det mest kända ufofönstret i världen är Hessdalen i Norge.
Vita nätterna
Ett märkligt himlafenomen visade sig över Sverige i början av juli månad år 1908. Klockan 22.30 tisdagen den 30 juni sjönk plötsligt temperaturen i Stockholm varpå en ovanligt tät rökridå lade sig över staden. Följden blev ett plötsligt mörker. Efter en halvtimme lättade röken och istället blev det nu ovanligt ljust. Ljuset var så starkt att man vid midnatt kunde se skarpa skuggor som om det hade varit fullt dagsljus. De vita nätterna, som noterades över stora delar av Europa, orsakades av stoft från Tunguskaexplosionen.
Se även: Tunguskaexplosionen
Vesco, Renato (1924-)
Vesco är flygteknisk ingenjör och en av Italiens första ufologer även om han själv aldrig velat kalla sig det. I sina böcker har han framfört teorin att de flygande tefaten är jordiska vapen byggda i Kanada och USA efter hemliga projekt framtagna av Nazi-Tyskland under andra världskriget. 1956 fick han sin först bok refuserad sedan det blivit politiskt känsligt att under Suezkrisen skriva om andra länders hemliga flygprojekt. Först 1968 gavs boken ut under titeln ”Intercept - but don’t shoot” och har sedan dess kommit att ges ut i en rad länder. I sina senare böcker, utgivna 1970 och 1972, hävdar Vesco att brittiska tekniker löst problemen med bemannade rymdfärder långt före Sovjet och USA och landat på Mars redan 1956. Under senare år har framträtt i en rad tv- och radioprogram som ”ufoskeptiker” men har alltid arbetat i nära samarbete med italienska ufologer.
Venus
Planet som ofta är misstolkad som ett genuint ufofenomen. Under den mörka perioden av året är planeten väldigt ljusstark och ser ut som en starkt lysande punkt på himlen. Eftersom jorden roterar så ändrar punkten långsamt position under natten. Venus kan även vid vissa speciella omsändigheter ses under dagtid.
Se: Astronomiska förklaringar, Misstolkningsguiden
Vänga
Den 1 juni 1968 upptäcktes ett mystiskt triangelformat märke i gräsmattan vid en sommarstuga i Vänga norr om Borås. Marken verkade bränd och det hittades rester av en illaluktande vätska. Laboratorietester har inte kunnat ge svar på vad det var för sorts vätska. Rune Rydebrandt i UFO-Göteborg ledde en undersökning av fallet.
Se: Rydebrandt, Rune
Bermudatriangeln
Att det skulle försvinna mer fartyg och flygplan i Bermudatriangeln än någon annanstans på jorden är en väl spridd myt. Uttrycket Bermudatriangeln myntades 1965 av journalisten Vincent Gaddis. ”Triangeln” sträcker sig från Bermuda i norr till Florida i väster och Puerto Rico i öster. Författaren Charles Berlitzs bok ”Dödens triangel” utkom 1976 och har sedan dess blivit en av de populäraste böckerna i genren mystiska försvinnanden. Han påstod att över ett hundra flygplan och fartyg har försvunnit i området och att över tusen personer har försvunnit i samband med förlisningarna. Den amerikanske skeptikern Philip J Klass, som kallas för ”tefatsdödaren” i boken, hävdar att det inte är någonting ”övernaturligt” med försvinnandena.
Det mest kända försvinnandet i området är de fem torpedflygplanen av typ Grumman Avenger som försvann under en träningsflygning den 5 december 1945. Mellan planen och deras bas norr om Fort Lauderdale i Florida pågick en radiokommunikation och det påstås att flyggruppens ledare skulle ha sagt att: ”Vi vet inte vilket håll vänster är. Allting är fel... egendomligt... Vi är inte säkra på någon riktning. Inte ens havet ser ut som det borde.” Klass anser att radiokommunikationen är uppdiktad av någon författare för att sprida mystik kring haveriet. I den officiella radiologgen återfinns inte flyggruppledarens mystiska meddelande.
Nu tror forskare att uppströmmande metangas från havets botten gör så att föremål på vattenytan sjunker och flygplan exploderar. Den amerikanske bibliotekarien Lawrance David Kusche visade redan 1975 i sin bok ”The Bermuda Triangle Mystery – Solved” att ett stort antal av de försvinnanden som återges av Berlitz i själva verket har inträffat långt utanför Bermudatriangeln samt att flertalet ägt rum i svårt väder. I många av de fall där Berlitz påstår att försvinnandena skett utan spår har vrakspillror hittats.
Väddö
Söndagen den 14 oktober 1956 mötte Stig Ekberg och Harry Sjöberg ett lysande föremål under en bilfärd strax utanför Grisslehamn på Väddö. I det skarpa skenet kunde de urskilja de diffusa konturerna av ett föremål som påminde om en något tillplattad boll. Eftersom det nådde över båda sidor av vägen, uppskattades längden eller diametern till 16 meter och höjden till 6 eller 7 meter.
Efter att föremålet hade försvunnit som en liten prick i fjärran, gick de båda ut ur bilen för att kontrollera motorn som hade stannat i samband med händelsen. Luften var kvav och tryckande och det kändes svårt att andas. På platsen hittade de en metallbit som kändes varm. Metallen har senare analyserats och befunnits vara vanlig hårdmetall. Fallet har återundersökts och finns utförligt redovisat i Clas Svahns bok ”UFO-Mysteriet - från flygande tefat till cirklar i sädesfälten” (Parthenon förlag 1998)
Bender, Albert K. (1921-2016)
Startade 31 år gammal organisationen International Flying Saucer Bureau (IFSB) i april 1952. Redaktör för tidskriften ”Space Review” som han lade ned sedan han påstod sig ha blivit hotad av tre män i svart. Bender skrev sedan boken ”Flying Saucers and the Three Men” (1962) som blev en klassiker för konspirationsinriktade ufologer. Tillsammans med Gray Barker, också han medlem i IFSB, kom Bender att forma myten om Men in Black.
Hösten 1953 lämnade Bender IFSB och slutade helt med att undersöka ufofenomenet. I det sista numret av ”Space Review” skrev Bender under rubriken ”Ett viktigt meddelande”: ”De flygande tefatens mysterium är inte längre ett mysterium. Källan är redan känd, men all information om detta går inte att berätta på order från en högre källa. Vi skulle vilja trycka hela historien i Space Review men på grund av informationens natur har vi tyvärr fått rådet att inte göra det. Vi råder alla tefatsintresserade att vara mycket försiktiga.” Senare forskning har visat att Bender med stor säkerhet hittade på hela historien.
Walton, Travis (1957-)
I november 1975 skulle en grupp skogshuggare åka hem från arbetet i skogen i Sitgreave-Apache National Forest i Arizona, USA. Föraren stannade bilen då de fick syn på ett flygande föremål som hovrade i luften ovanför dem. En av skogshuggarna, Travis Walton steg ur bilen och träffades av en ljusstråle. Arbetskamraterna blev rädda och åkte därifrån. När de kom tillbaka fanns inte Travis Walton kvar på platsen och föremålet var borta. Polisen misstänkte kamraterna för mord och flera lögndetektortest genomfördes. Fem dagar senare återfanns Travis Walton och han kunde under hypnos berätta om vad han hade upplevt. 1978 publicerade Travis Walton en bok om sina upplevelser med titeln ”The Walton Experience”.
Astronomer och ufo
1975 genomförde astrofysikern Peter Sturrock vid Stanford-universitetet i USA en enkät bland medlemmarna i Amerikanska Astronomiska Sällskapet. Av 2.611 utskickade frågeformulär kom 1.356 tillbaka ifyllda. På frågan om man ansåg att ufofenomenet förtjänade att utredas vetenskapligt svarade nästan var fjärde astronom (23 procent) bestämt ja. 30 procent ansåg att frågan sannolikt borde utredas ytterligare och 27 procent svarade att den ”kanske” var värd att utforskas. Endast var femte svarande ansåg inte frågan värd att ägna mer tid åt. Det var framför allt de yngre astronomerna som ställde sig positiva till ufoundersökningar. Av de 1.356 som besvarade enkäten hävdade 62 att de själva hade sett flygande föremål som de inte hade kunnat identifiera.
En liknande men betydligt mindre undersökning gjordes av astronomen och ufoforskaren Allen Hynek 1952. Den visade att 41 procent av de tillfrågade var beredda att ställa sina tjänster till förfogande för att utforska ämnet.
En Gallupundersökning gjord i USA i september 1978 visar att det framför allt är personer med hög utbildning, hög lön och ett ansvarsfullt jobb som tror att ufofenomenet är ett verkligt fenomen. Lågutbildade visar ett betydligt ljummare intresse för ufofenomenet.
Wennergren, Kristina
New age-författare och föredragshållare. Wennergren har arbetat som terapeut, föreläsare och kursledare sedan 1983. Har bland annat publicerat ”UFO-lexikon” (1990), ”Inre kontakter med yttre världar” (1990), ”Star people och stjärnresor - SOS” (1991) och ”UFO i gammal och ny belysning” (1993) samt en rad andra new age-böcker.
Wickerts, Sture (1925-1999)
Ansvarig för Försvarets forskningsanstalts undersökningar av uforapporter 1976-1990. Wickerts, som var överstelöjtnant och laborator vid FOA ägnade sig i huvudsak åt meteorologiska problem i samband med radiovågors utbredning. Sin utnämning till ufoansvarige var han aldrig särskilt glad över och var mycket skeptisk till alla uforapporter. I en intervju i tidningen Vi 1979 beskrev han ufovittnena som ”sjuka eller underliga människor” för reportern Lasse Krook. Ett uttalande som kom att skapa en schism mellan UFO-Sverige och Wickerts. Wickerts var endast vid ett tillfälle utanför Stockholm för att undersöka ett fall. Det var när en bonde i Målilla fann ett hål i en mosse på hösten 1976 som FOA satsade pengar på en platsundersökning. Wickerts tog en mycket aktiv del i undersökningen men någon förklaring till hålets ursprung fick forskarna aldrig fram.
Se: Försvarets forskningsanstalt
#Verklighetenbakom
Wow-signalen
Ibland hör astronomerna sådant som inte borde finnas där och ibland ökar förhoppningen från noll till hundra. Som den 15 augusti 1977 då forskare vid Ohio State University i USA fick in en 72 sekunder lång signal från rymden när de lyssnade med ett radioteleskop kallat ”The Big Ear” i riktning mot stjärnhopen M55 i Skyttens stjärnbild.
Zamora, Lonnie (1933-2009)
Dionicio ”Lonnie” Zamora var huvudvittnet i det så kallade Socorro-fallet 1964.
Se: Socorro-fallet
Zinsstag, Lou (1905-1984)
Zinsstag föddes i Basel, Schweiz och var nära vän till kontaktpersonen George Adamski med vilken hon korresponderade under många år. 1957-1964 var hon Adamskis representant i Schweiz men slutade efter att de två blivit oense. Hon började intressera sig för ufofrågan efter att ha läst Donald Keyhoes ”Flying Saucers from Outer Space” 1954. Mellan 1955 och 1958 gav hon ut tidskriften ”Informationsblatt”. 1958 publicerade hon boken ”UFO Sichtungen über der Schweiz 1949-1958” tillsammans med Theodor Allemann och 1983, tillsammans med den engelske ufologen Timothy Good, ”George Adamski - The Untold Story”. 1990 gav Wendelle Stevens ut de 100 sidor av Adamskiboken som Zinsstag författat i en nyutgåva med titeln ”UFO... George Adamski : Their Man on Earth”. Zinsstag byggde under sin levnad upp ett mycket omfattande bibliotek med UFO-litteratur samt ett stort bildarkiv. Vid sin bortgång den 19 january 1984, donerade hon merparten av arkivet Basels universitetsbibliotek.
Se: Good, Timothy
Svensson, Henry (1921-2015)
Redan på 1950-talet blev Henry Svensson intresserad av ufofrågan. 1962 började han intervjua observatörer och på 70-talet inledde han en utåtriktad verksamhet med hundratals föredrag inför fullsatta aulor, bibliotek och samlingslokaler varvade med studiecirklar. Svensson undersökte på 60- och 70-talet flera av de klassiska svenska ufofallen. Under flera år sände han regelbundet återkommande informationer om sina undersökningar på amatörradions 80-metersband.
Andreasson Luca, Betty (1937-2022)
Uppmärksammad kontaktperson. Betty Andreasson befann sig i sin bostad 25 januari 1967 tillsammans med hennes sju barn och föräldrar när ett röd-orange sken lös upp rummet som hon befann sig i. Fem humanoida varelser kom in i huset genom väggen. Betty Andreasson fördes ombord på en tefatsliknande farkost och därefter till en större farkost, och sedan vidare till något som uppfattades som en utomjordisk bas under jorden. Betty Andreasson genomgick kroppslig undersökning. Hon fördes senare tillbaka till sin familj som under tiden hade försatts i någon form av transstadium. Betty Andreasson Lucas fall har undersökts och dokumenterats av den amerikanske ufologen Raymond Fowler och finns återgivet i böckerna ”The Andreasson Affair” (1979), ”The Watchers” (1990), ”The Watchers II” (1995).
Johnson, Martin (1930-2011)
Tidigare professor vid universitetet i Utrecht där Johnson under flera decennier bedrev forskning kring paranormala fenomen. Han var chef för dess parapsykologiska laboratorium tills dess nedläggning 1988. Trots sitt mångåriga arbete ansåg han sig inte ha funnit några avgörande bevis för att det existerar paranormala fenomen. I UFO-Aktuellt 1/80 diskuterade Johnson myterna kring Bermudatriangeln.
Fuller, Paul (1960-)
Engelsk ufolog och redaktör för tidskriften The Crop Watcher 1990-1997. Engagerad cirkelundersökare 1986-1997. Har tillsammans med Jenny Randles publicerat två böcker om cirkelfenomenet: ”Controversy of the Circles” (1989) och ”Crop Circles - A Mystery Solved” (1990, omarbetad upplaga 1993).
Meteorer
Varje dygn träffas jordens atmosfär av en stor mängd grus och stoftpartiklar. Dessa kallas meteorer eller i dagligt tal "stjärnfall". Genom sin friktion mot luftmolekylerna upphettas meteorstenarna och förgasas.* Under förbränningen ger de upphov till vitlysande streck på himlavalvet. En typisk meteorsten tränger in i jordens atmosfär med en hastighet av 70 000-250 000 km/h. Spåret blir lysande ca 120 km över jordytan och upphör att lysa efter ett par sekunder, oftast på 70 - 80 kilometers höjd.
* Bör faktakontrolleras
Meteorstenar av större dimensioner än en knytnäve kan nå ned till jordytan utan att helt förgasas men det är jämförelsevis sällsynt. De delar av en meteor som ibland når jordytan kallas meteoriter. Större stenar ger upphov till ljusstarka meteorer och kallas då för bolider. En bolid kan bli mycket ljusstark och har vid flera kända tillfällen blivit så pass stark att den kastat ljus ned på markplan och lyst upp omgivningen. Vanligtvis men inte nödvändigtvis så ser man en svans bakom en meteor/bolid men i vissa fall så kan även svansen saknas vilket kan bero dels på vilken vinkel man ser meteoren ur samt vilket skede i inträdet i jordatmosfären den befinner sig i. Det är inte helt ovanligt att meteorer och bolider kan uppträda i alla möjliga nyanser även om de vanligtvis beskrivs som ett vitt eller gul/vitt sken. Även meteorer och bolider som ger ifrån sig ett grönt sken är relativt vanliga vilket dels kan bero på en illusion i ögat men de kan även lysa i ett verkligt grönt sken beroende på vilka metaller som rymdstenen består av.
Varje år träffas jorden av flera så kallade meteorregn.
Nedan följer en lista på de årliga meteorskurarna.
|
Namn |
Period |
Maximum |
Antal/tim |
|
Kvadrantiderna |
1-4 januari |
3 januari |
30-200 |
|
Virginiderna |
3/2-15/4 |
Flera maximum |
5 |
|
Lyriderna |
20-23 april |
22 april |
15-25 |
|
Eta-Aquariderna* |
21/4-12/5 |
3 maj |
30-100 |
|
Delta-Aquariderna* |
14/7-15/8 |
29/7 resp 12/8 |
20-30 |
|
Alfa-Capricorniderna* |
15/7-25/8 |
30juli |
10 |
|
Iota-Aquariderna* |
15/7-20/9 |
5 resp 20 augusti |
10 |
|
Perseiderna |
23/7- 23/8 |
12 augusti |
30-200 |
|
Kappa-Cygniderna |
9/8-6/10 |
18 augusti |
5 |
|
Pisciderna |
sept-okt. |
20 september |
10 |
|
Sigma-Orioniderna |
14/9-29/10 |
4 oktober |
8 |
|
Draconiderna |
6-10 oktober |
9 oktober |
0-200 |
|
Orionåderna |
2/10- 7/11 |
21 oktober |
10-40 |
|
Tauriderna |
15/9- 1/12 |
3 resp 13 november |
5-25 |
|
Leoniderna |
14-20 november |
17 november |
5-70 |
|
Geminiderna |
4-16 december |
14 december |
10-120 |
|
Ursiderna |
17-24 december |
22 december |
5-100 |
* Svåra att se från Sverige
Meteorers karakteristika:
- Kort observationstid (= några sekunder)
- Oftast vitlysande
- Hög hastighet
- "Svans"
Jessica Dellsjös film tagen i Saltsjöbaden och som visar bolid som föll över Sverige 21.30 20170320.
Satelliter
Det finns idag mängder av satelliter som rör sig i omloppsbana runt jorden och många av dessa går att se med blotta ögat. Satelliter liknar då en vanlig stjärna som vandrar över natthimlen och i många fall kan även se att dom sänker sig ned mot horisonten.
Satelliter kan även försvinna genom att tona bort något som kan ske på högre altituder och beror på att satelliten då går in i jordskuggan. Många satelliter roterar även runt sin egen axel och kan då se ut att lysa upp i ett betydligt starkare sken under några tiotal sekunder för att sedan tona ned igen och en del satelliter kan då även se ut att blinka eller pulsera. En särskild form av satelliter kallas för iridium-satelliter och ger upphov till så kallade iridiumblixtar. När iridium-satelliten hamnar i en perfekt vinkel i förhållande till observatörens position så kan den se ut att lysa upp i ett mycket starkt sken i några sekunder för att sedan tona ned igen och försvinna. Mer information om dessa satelliter finns längre ner i denna artikel.
Vanligtvis så lyser satelliter i ett vitt sken men även en röd nyans kan förekomma. Satelliterna lyser däremot inte av egen kraft utan enda anledningen till att dom är synliga från markplan är att dom reflekterar solljuset.
Vanliga illusioner som kan uppstå när man iakttar en satellit är den tidigare nämnda autokinetiska effekten som kan ge upphov till att satelliten ser ut att göra en sicksack-rörelse eller att den rör sig med en något ryckig och oregelbunden rörelse. En annan vanlig illusion är att satelliten ser ut att stå stilla under en kort stund och sedan börjar röra på sig igen. När en satellit går in i jordskuggan eller försvinner bakom ett moln så kan även illusionen om att satelliten ser ut att accelerera bort i väldigt hög hastighet uppstå men det är alltså ingen verklig rörelse utan härrör likväl från en illusion i ögat.
Under vissa perioder så går det även att se den internationella rymdstationen ISS med blotta ögat från Sverige. Den ses då som en starkt lysande punkt som rör sig från väst till öst på relativt låg altitud i söder. Vanligtvis så går det att se rymdstationen i en eller ett par minuter innan den sjunker mot horisonten och tonar bort.
Filmen nedan visar hur den internationella rymdstationen ser ut när den rör sig över himlen från Stockholm.
Satelliters karakteristika
• Stjärnliknande objekt som vandrar över natthimlen
• Relativt långsam rörelse men något snabbare än ett flygplan
• Kan observeras under flera minuters tid (uppemot 15 minuter från horisont till horisont)
Här nedan en simulering av hur en satellitpassage kan te sig.
Iridiumsatelliter
Mellan 1997 och 2002 sköts över 90 så kallade iridium-satelliter för avancerad telekommunikation upp från olika rymdbaser. Dessa placerades i omloppsbanor jämnt fördelade över jordytan. Klicka på länken nedan för att se en film av ett flertal iridium-satelliter.
Av denna första generation iridium-satelliter finns nästan inga kvar i omloppsbana idag. Sedan 2017 håller de på att ersättas av en ny generation satelliter, kallad Iridium NEXT.
Satelliterna passerar Sverige på en höjd av 790 kilometer. Den första generationen av iridium-satelliterna liknar trekantiga pilar med spetsen riktad mot jordens centrum. Och det är när solen lyser mot satellitens tre huvudantenner, som är täckta med en cirka 190x85 centimeter stor silverbelagd teflonyta, som vi kan se den från marken. Reflexen blir mycket stark och kan överträffa samtliga stjärnor och planeter. Magnituden ligger när den är som starkast på omkring -8, att jämföra med fullmånens -12. "Blixten" från satelliten varar i omkring tio sekunder men kan också ses upp till den dubbla tiden.
Den andra generationen av iridium-satelliterna har ett annat fysiskt utseende, vilket gör att reflexen från satelliten blir mycket svagare och någon tydlig "blixt" från dessa satelliter förekommer inte längre. Idag är det därför mycket sällsynt med så kallade iridiumblixtar.
Ufoballonger
Dessa svävande varmluftballonger har många namn, rislyktor, ufoballonger, Khom loy, Thai lyktor, är bara några exempel som vi hört.
Populära att skicka upp runt nyår men förekommer idag året om men i mindre omfattning än kring nyår. Ballongerna förekommer ofta i formation och ibland händer det att stor massuppsläpp görs av ballongen som i regel lyser i ett röd/orange sken men kan förekomma i alla möjliga färger. Via länken nedan kan ni läsa mer om just det här misstolkningsfenomenet som genom åren varit mycket vanligt förekommande bland observationer som rapporterats in till föreningen:
Projekt Port
Projekt som startades 1995 av danska Sufoi i ett försök att belysa, analysera och värdera det psykologiska, sociala och kulturella inflytande som ufovittnen har som underlag. Detta inflytande förmodas potentiellt kunna härröra från både den samhällsmässiga utvecklingen, vittnenas personliga framtoning såväl som ”indirekt” påverkan från andra ufovittnen genom medier, den som tar upp rapporten etc. (Detta ”komplex” av faktorer utgör med andra ord ufomyten).
Projektet har en rad delprojekt:
- Analys av ufovittnens personlighet.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i form/utseende hos UFOn.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i ufonauters utseende/uppträdande
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i budskap – ”kontakter”.
Pärlemormoln
Består av iskristaller och bildas på mycket hög höjd, cirka 25 kilometer. Syns efter solens nedgång. Pärlemormolnen är färgade i regnbågens alla färger.
Perrinjaquet, Roger Paul (1917-1995)
Perrinjaquet grundade Groupe d'Etudes des Objets Spatiaux (GEOS) i Genève 1967 och gav ut ”Bulletin du GEOS-Genève” (1967-1968). 1976 publicerade han boken ”Le mystere des O.V.N.I.” under pseudonymen R. Jack Perrin.
Popovitj, Marina (1931-2017)
Rysk före detta testpilot med 101 världsrekord för kvinnor. Popovitj har varit intresserad av UFO sedan andra hälften av 70-talet men började aktivt ägna sig åt ufoforskning 1980, när hon hade en egen upplevelse. I sin verksamhet har hon i huvudsak samlat in vittnesmål och rapporter från flygare och radiooperatörer. Under 1990-talets början har Popovitj flitigt visat sig i internationella sammanhang på kongresser och konferenser. Hon har bland annat varit med om att bilda ett internationellt förbund för kontaktpersoner. Hon reser mycket runt i Ryssland och håller föredrag och hon har skrivit en bok om UFO som hittills endast kommit ut i Tyskland. Popovitj är övertygad om att UFO – utom de 95 procent av alla fall som enligt henne kan ges en naturlig förklaring – är besökare från en eller flera utomjordiska civilisationer.
Potter, Robert (1831-1908)
Anses vara den som har skrivit den första romanen om en utomjordisk invasion av jorden ”The Germ Grovers” 1892.
Presley, Elvis (1935-1977)
Den världsberömda artisten ansåg att ufofenomenet var rymdskepp från andra planeter styrda av vänligt sinnade varelser som en dag planerade att ta kontakt med jordens befolkning. Presley tillskrivs ofta en egen ufoobservation från sitt hus i Bel Air, Kalifornien, 1966 då ett lysande föremål ska ha passerat över tomten.
Bernadotte, Prins Carl (1911-2003)
Tidigt på morgonen den 5 december 1951 fick kriminalpolisen i Stockholm ett överraskande besök. Strax före klockan fem steg prins Carl Bernadotte junior, då 50 år, in på rotel 6 tillsammans med sin vän direktör Gutenberg. Till de förvånade polismännen rapporterade de båda hur de hade sett ett starkt ljussken rusa fram över himlen en timme tidigare. Skenet hade varit så uppseendeväckande att prinsen, som kört bilen, tvärbromsat och öppnat bildörren för att lyssna efter ljud. Att de båda herrarna en stund tidigare suttit och diskuterat ”thefat” bidrog säkert till deras häftiga reaktion. Observationen var ganska trivial: de båda hade under cirka tio sekunder sett ett starkt ljussken störta ned bakom skogen i närheten av Uttran söder om Stockholm. Med största sannolikhet var det en helt vanlig meteor, kanske ur stjärnfallsregnet Geminiderna som syns vid den tiden på året. I vilket fall var det knappast något ”thefat”. Men kriminalpolisen kunde knappast avfärda en medlem av kungahuset så lättvindigt och en utförlig rapport skrevs om händelsen. Ärendet lämnades sedan vidare till säkerhetspolisen, som då hette rotel 3 vid statspolisen, och statspolisens rotel 2 samt Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning. Hela utredningen kom att hemligstämplas och blev inte offentlig förrän 22 år senare.
Project Grudge
Kodnamn för det amerikanska flygvapnets ufoprojekt som tidigare hette Project Sign men som den 11/2 1949 bytte namn till Grudge (beslutet om namnbyte togs den 16/12 1948). Den personal som ersatte Signs undersökare var övertygade om att alla uforapporter kunde förklaras i naturliga termer. Sex månader efter att ha bildats avgav Grudge en ”slutrapport” över 244 fall varav 23 procent inte kunde ges en naturlig förklaring. Dessa rapporter menade man hade psykologiska förklaringar. Projektet fortsatte dock fram till mars 1952 då det under en kort tid hade namnet Aerial Phenomena Group. Senare samma månad ersattes Grudge av Project Blue Book.
Projekt Padur
Projekt för analys av danska uforapporter. Danska Sufois projekt med syftet att föra fram teorier som försöker förklara ufofenomenet eller delar av det. Målet är även att värdera betydelsen av olika faktorer som kan minska analysmaterialets (det vill säga rapporternas) forskningsmässiga kvalitet. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas felobservation och intervjueffekter när rapporten skrivs. Padur är av den åsikten, att det endast är genom seriös och objektiv forskning (baserad på vetenskapligt erkända tillvägagångssätt), som ufologerna kan göra sig en förhoppning om att hitta förklaringen (eller förklaringarna) till ufofenomenet.
Robertson-panelen
Den 14 januari 1953 sammanträdde en panel av icke-militära vetenskapsmän för att under tre dagar analysera Blue Book-data. Panelen leddes av dr. H. P. Robertson, expert på matematik, kosmologi och relativitet vid California Institute of Technology, och sponsrades i hemligt av underrättelseorganisationen CIA. Vetenskapsmännen diskuterade 25 fall varav två filmer. Resultatet av panelens arbete blev att alla ufofall gick att förklara. Man hoppades att hela den ”löjliga affären” snart skulle vara ur världen.
Riksstämma
Riksorganisationen UFO-Sveriges årsmöte då styrelse för kommande verksamhetsår väljs. Första riksstämman hölls under påskhelgen 1971 på Platenskolan i Motala.
Rendlesham Forest-händelsen
Englands mest kända ufofall inträffade i Rendlesham Forest mellan Nato-flygbaserna Woodbridge och Bentwaters den 26 december 1980.
Ett okänt föremål rapporterades då ha kommit ned i skogen och flera militärer skickades till platsen. Föremålet beskrevs som trekantigt och helt ljudlöst. Också följande natt observerades föremålet och då kunde också personal från den näraliggande Bentwaters-flygbasen se det. Många ufologer anser att händelsen i Rendlesham Forest är den viktigaste ufoobservationen hittills. Flera böcker har skrivits om händelsen, bland andra: Jenny Randles: ”From Out of the Blue” (1991), ”UFO Crash Landing?” (1998) och Larry Warren och Peter Robbins: ”Left at East Gate” (1997)
Reeves, John
Den 2 mars 1965 fann John Reeves från Florida två tunna pappersbitar på marken efter en närkontakt. Reeves hade upptäckt ett landat tefat när han var ute och gick i skogen. Gömd bakom några buskar iakttog han en humanoid iklädd ett slags skyddsdräkt röra sig kring farkosten innan den gav sig iväg. När Reeves tog upp pappersbitarna kunde han konstatera att de innehöll en skrift som påminde om stenografi. Skriften blev senare dechiffrerad och avslöjade då följande meddelande: ”Planeten Mars - Kommer du hem snart - Vi saknar dig mycket - Varför stannade du borta för länge”.
Radarkontakter
Observationer av radaranomalier görs regelbundet men de allra flesta indikationer kan förklaras med fel i radarsystemen, onormala inversionslager och andra typer av ”radaränglar”. Det finns dock flera exempel där såväl svensk som utländsk radar har registrerat ufofenomen samtidigt som dessa har iakttagits med blotta ögat.
Sensomaren 1956 tjänstgjorde radarobservatören Sven Carlsson på en flygvapenövning. Han satt i indikatorvagnen till en medeldistansradar typ PJ21 och kopplade av tillsammans med radartroppchefen. Framför sig hade han ett PPI ”Plan Position Indicator”. Radarn stod i full beredskap och antennen svepte kontinuerligt runt horisonten. Plötsligt fick han se ett eko på PPI-skärmen. Positionen var södra Östersjön nära Bornholm. Ekot förflyttade sig ett onormalt långt stycke på skärmen. Troppchefen och Carlsson gjorde en beräkning av objektets färdhastighet och hamnade över 1.650 km/timmen. Objektet flög i riktning mot Karelen.
Vid den aktuella tiden hösten 1958 var den svenska flygplanstypen SAAB J29 ”Tunnan” snabbast i världen med världsrekord på såväl 500 som 1.000 km sluten bana. Planet var kapabelt för en topphastighet av 1.060 km/timmen. Det kunde alltså inte vara frågan om ett flygplan som gav radareko.
Semitjov, Eugen (1923-1987)
Journalist och populärvetenskaplig författare. Erhöll Stora journalistpriset för sina populärvetenskapliga artiklar. Skrev mängder av artiklar och flera böcker om UFO och var den förste som 1971 dokumenterade Gösta Carlssons observation i Ängelholm. Mycket skeptisk till tanken på att ufofenomenet skulle ha ett utomjordiskt ursprung. Semitjov skrev följande böcker: ”Fyra filmrutor” (1952, återutgiven som ”UFO-fjället” 1978), ”Tex på farligt spår” (1956), ”Bilfirma 3 1/2” (1956, återutgiven som ”Den jagade bilen” 1979), ”Det kommer en dag” (1973), ”De otroliga tefaten” (1974), ”Den 100-åriga spådomen” (1975), ”Bortom tid och rum” (1977), ”Mannen från framtiden” (1978), ”Mellan dröm och verklighet” (1979), ”Fantastiska världar” (1980), ”Katastrofernas planet” (1982), ”Rymdtecknaren” (1983), ”Den stora kometen” (1985), ”Garbofilmen vi aldrig fick se” (1986) och tillsammans med Volodja Semitjov ”Victor Somovs dagbok” (1981). Semitjov tecknade också under många år rymdserien Allan Kämpe och illustrerade sina böcker och artiklar själv.
Strieber, Whitley (1945-)
Få författare har förändrat människors syn på hur en utomjordisk besökare kan tänkas att se ut som amerikanen Whitley Strieber. I hela sitt vuxna författarliv hade Strieber (vars namn uttalas med ett stumt e) ägnat sig åt skräck och ondska. I böcker som ”The Wolfen” och ”The Hunger” skrämde han upp sin publik med mardrömslika berättelser från randen av vår verklighet. 1987 chockerade han sina läsare med boken ”Communion – a true story” (”Närkontakt”, Forum 1988) som inte bara utgav sig för att vara dokumentär utan också sålde i miljonupplagor och placerade sig på bästsäljarlistan i USA.
I boken beskriver Strieber sina möten med varelser från en annan värld. Den första händelsen inträffade den 26 december 1985 då Strieber vaknade av ett oväsen från nedervåningen. En stund senare såg han en kortväxt figur med hatt och något som liknade en skottsäker väst stående i dörröppningen till sovrummet. På något sätt fördes sedan Strieber ut ur rummet till den närbelägna skogen och vidare upp i en farkost där han möttes av små, snabba varelser och en insektsliknande med stora, snedställda ögon. Strieber beskriver hur han ”opererades” och hur en nål fördes in i hans hjärna.
Under de kommande åren mötte han varelserna vid flera tillfällen. I sina böcker kallar han dem ”visitors”, besökare. Minnena från dessa händelser kom fram först under flera hypnosterapier sedan Strieber blivit allt mer deprimerad och sökt hjälp. En av dem som hypnotiserade honom var ufologen Budd Hopkins.
I juni 1991 drog han sig undan från offentligheten och skulle inte komma att ge några intervjuer på tre år. Han nyanserade också sin egen syn på de upplevelser han publicerat i sina böcker:
”Vad är det egentligen som ligger bakom dessa upplevelser? Det är vi själva. Det rör sig om ett mänskligt fenomen. Emellertid menar jag också att detta tyder på att vi och vår värld är betydligt mera annorlunda, och betydligt konstigare, än vi någonsin vågat drömma om eller föreställa oss.”
För Strieber var besökarna verkliga. Under 1993 och 1994 fick han flera nya kontakter och han upplevde en rad andra paranormala fenomen. I sin bok ”Breakthrough” (1995) presenterade han sin nya syn på besökarna, inte som några manipulerande rymdvarelser utan som ett av de mest komplexa fenomen mänskligheten någonsin ställts inför. Men vilka besökarna egentligen är får vi inte veta. Den här gången får han möta varelserna i rent fysiska konfrontationer och har vid ett tillfälle en av dem klängande på sin rygg. Men ”Breakthrough” är också genomsyrad av amerikansk moralism och ett sökande efter Gud och verkar vara ett försök att föra in en ny religion grundad på mystik och tron på övermäktiga besökare.
Whitley Strieber har skrivit följande böcker: ”The Wolfen” (1979), ”The Hunger” (1981), ”Black Magic” (1982), ”The Night Church” (1983), ”WarDay” (1984), ”Wolf of Shadows” (1985), ”Natures End” (1986), ”Cat Magic” (1986), ”Communion” (1987), ”Transformation” (1988), ”Majestic” (1989), ”Billy” (1990), ”The Wild” (1990), ”Unholy fire” (1992), ”The Forbidden Zone” (1993), ”Breakthrough – The Next Step” (1995), ”The Secret School – preparation for Contact” (1997), ”Confirmation” (1998), ”Whitley Strieber’s Aliens” (red. 1999) och ”The Coming Global Superstorm” (med Art Bell 1999) som låg till grund för filmen "The day after tomorrow" 2004.
På svenska har följande givits ut: ”Varulvarna” (Legenda 1979), ”K-dagen” (Bra Böcker 1986), ”Skuggornas varg” (Bonnier Juniorförlag 1987), ”Närkontakt” (Forum 1988), ”Genombrott” (Forum 1989), ”Hemligstämplat” (Bra Spänning 1992), ”Billy” (Wiken 1993).
”The Hunger”, ”The Wolfen” och ”Communion” har alla filmats. Den 17 januari 1999 sändes filmdramatiseringen av Striebers bok ”Communion” av amerikanska NBC. Filmen hade över 13 miljoner tittare.
Stringfield, Leonard (1920-1994)
Leonard Stringfield skapade termen ”UFO retrievals” - alltså tillvaratagandet av kraschade flygande tefat. Stringfield fokuserade hela sitt ufoarbete på rykten och rapporter om störtade föremål och skrev bland annat böckerna: ”The UFO Crash-Retrieval Syndrome: Status Report Ii: New Sources” (1980), ”The UFO Crash/Retrievals: Amassing The Evidence - Status Report Iii” (1982).
Stringfield var en amerikansk ufolog som från 1970-talet och framåt skrev flera böcker och statusrapporter om framför allt påstådda kraschlandningar av oidentifierade flygande föremål. I boken ”Situation Red” (1977) argumenterar Stringfield utifrån egna undersökningar av uforapporter att ufos är fysiska interplanetariska farkoster.
Stringfield hade själv sett egendomliga föremål på himlen i slutet av andra världskriget. Under ett uppdrag för amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst den 28 augusti 1945 observerade han från ett flygplan tre tårformade föremål över ön Iwo Jima i Stilla Havet. När planet närmade sig föremålen som flög i formation ska planets navigeringsinstrument ha påverkats och dessutom började flygplanets motor att krångla. Besättningen gjorde sig redo för att nödlanda men kunde andas ut när planet började bete sig normalt igen efter att föremålen försvunnit bakom en molnformation.
Stringfield ledde under 1950-talet den New York-baserade organisationen CRIFO (Civilian Research, Interplanetary Flying Objects). 1957 blev han PR-rådgivare för den civila ufoorganisationen NICAP (National Investigations Committee On Aerial Phenomena). Mellan år 1967 och 1969 bistod Stringfield dessutom Condonkommittén i rollen som ”early warning coordinator”.
Stigsjöö, Staffan (1949-2009)
Svensk författare född i Göteborg men uppväxt i Alingsås. Blev redan som tonåring intresserad av ämnet och gav 1973 ut boken ”Tefatsfolket ser oss” på Larsons förlag. I boken presenteras såväl svenska som utländska fall och författaren diskuterar myndigheternas och vetenskapsmännens inställning till frågan. Stigsjöö har dessutom skrivit följande böcker: ”Tefatsfolket - vänner eller fiender?” (1974) och ”Tefatsfolket har landat!” (1977) som liksom den första boken bygger på böcker och tidningsartiklar mer än på egna undersökningar. Staffan Stigsjöös arkiv lämnades efter hans bortgång till AFU.
Stevens, Wendelle (1923-2010)
Författare och en stark förespråkare av kontaktpersonen Billy Meiers bilder och berättelser. 1992 höll Stevens föredrag i Sverige, inbjuden av new age-personligheten Anders B Johansson. Stevens är straffad för sex med barn och dömdes till ett sju år långt fängelsestraff. Han har skrivit följande böcker: ”UFO Abduction at Maringa” (1988), ”UFO Contact from Reticulum Update”, ”UFO Contact From Reticulum Vol. 1” (1981), ”UFO Contact...Pleiades Sup.Rep” (1982), ”UFO Photographs Around The World, Vol. 1”, ”UFO Photographs Around The World, Vol. 2” (1986).
Steiger, Brad (1936-2018)
Brad Steiger är författare eller medförfattare till närmare 150 böcker, bland annat: ”Mysteries Of Time and Space” (1974), ”Other Worlds, Other Universes: Playing The Reality Game” (1975), ”Gods of Aquarius: UFOs and the Transformation of Man” (1976), ”Revelation: The Divine Fire” (1981), ”Philadelphia Experiment and Other UFO Conspiracies” (1991), ”Project BlueBook” (1976), ”The Star People” (1981), ”The Seed” (1983), ”The Fellowship and the The UFO Abductors” (1988), ”Starborn” (med Sherry Hansen Steiger, 1992), ”UFO Odyssey” (1999). Steiger införde termen ”Star People”, stjärnmänniska, en av new age-ufologins viktigaste föreställningar. En stjärnmänniska är en person som påstår sig ha återfötts här på jorden efter att en gång ha levt på en annan planet. Steiger själv menar att ufofenomenet har sin förklaring i besökare, inte från rymden, utan från en till jorden gränsande dimension.
Stealthflygplan
Flygplan med så kallad smygarteknik som gör dem nästan osynliga för radar. De två mest kända modellerna är det amerikanska flygvapnets bombplan Northrop B-2 samt attackplanet F-117A Nighthawk. Utvecklingen av flygplanen startade 1966 men det var först i november 1988 som flygvapnet visade upp de båda planen offentligt.
Stacy, Dennis
Tidigare redaktör för världens största medlemstidskrift om UFO, Mufon UFO Journal. Han har bland annat skrivit: ”Efter 45 års ufoforskning är det fortfarande betydligt lättare att få ta del av rykten och spekulationer än fysiska bevis. Inte ens alla de dokument som vi fått fram under de senaste tio åren, med hjälp av Freedom of Information Act, utgör några bevis - förutom att de bevisar att dokumenten finns” (Mufon 283, nov 1991).
Spökraketerna
1946 observerades över 2.000 föremål i hela Skandinavien. De såg ut som missiler och färdades med varierande hastighet. De utförde även märkliga manövrar. Man befarade även att en del hade störtat, och militären letade bland annat i sjön Kölmjärv i Norrbotten utan att finna något annat spår än en grop i botten. Varken öst eller väst erkände att de hade skickat iväg ”raketerna”. Den svenska militären tillsatte en särskild kommitté under överste Bengt Jacobsson som i sex månader arbetade med att analysera och undersöka de rapporter som kom in. I ett hemligstämplat dokument till överbefälhavaren konstaterade kommittén att det inte rådde någon tvekan om att oidentifierade föremål verkligen kränkt svenskt luftrum. Men något enskilt land kunde aldrig pekas ut.
Episod 25 av UFO-Sverige tar upp spökraketernas begynnelse
Spökflygaren
Vintrarna 1933-34 och 1936-37 observerades mystiska flygplan över norra Skandinavien. I rykande storm, dimma och snö sågs de mystiska flygarna komma. Ingenting verkade hindra dem. Ibland landade de på någon otillgänglig fjälltopp som egentligen inte gick att landa på. Deras ljus syntes över hela norra Sverige, Finland och Norge. En mycket stor andel av rapporterna var sannolikt misstolkningar av starka stjärnor, planeter och meteorer. En del av kränkningarna har också kunnat härledas till tyska spionflygningar med Heinkel He60-plan från kryssaren ”Leipzig” utanför den nordnorska kusten men ännu återstår att förklara en del av observationerna.