Detta kan du se på himlen i november 2025

Hösten har svept in över landet med besked, det är gula löv, röda löv, döda löv, det är kala grenar och bistra vindar. Och stjärnklara nätter över rykande andedräkter. Som zenmästaren och poeten Ryokan en gång skaldade (min översättning från engelska):

Ryokan som för övrigt fått en asteroid döpt efter sig, nämligen 6301 Ryokan, som upptäcktes 1982 och har en diameter på ungefär 15 kilometer. Det där är sånt jag grunnar på, en grå och kärv höstdag som denna, när himlen är täckt av ett kompakt lock av tunga moln och väderprognosen lovar regn till natten. Och inget hopp om vare sig måne eller stjärnor, eller ens en ljusning i hockeyns dystra tabelläge… Men kanske kan man få en skymt av några stjärnfall längre fram i månaden. Och norrsken, massor av norrsken.

Planeter i november

Venus

Venus uppträder som morgonstjärnan just nu och höjer sig över horisonten i ostnordost i gryningen. Går upp senare och försvinner för den här gången efter mitten av november.

Saturnus

När solen börjar gå ner tonar planeten Saturnus fram på skymningshimlen en bit över horisonten i ostsydost.

Jupiter

Går upp i nordost tidigt på kvällen. Håller sig uppe på himlen hela natten. Tonar bort i västsydväst i dagsljuset. Planeten har fått sitt namn efter den största guden inom romersk mytologi, Jupiter, vilken motsvaras av Zeus i grekisk mytologi. Det är gudarnas konung det. Planeten har varit känd under andra namn till exempel Dias på grekiska. Och på kinesiska kallas Jupiter för Mùxīng, vilket bokstavligen betyder Trästjärnan. Orsaken är att astronomerna där för tusentals år sen tyckte att Jupiter hade en blågrönaktig ton.

Jupiter, hubblesite.org

Merkurius

I gryningarna i slutet av november kan du se planeten Merkurius lågt i sydost. Även några gryningar in i december kan du se denna planet, som ju är den som ligger närmast solen och därför kan vara svår att få syn på i solens starka sken. 

Månen i november

Halvmånen, av River Fx, Unsplash

Onsdag 5 november väntar oss en stor och fin superfullmåne. Den går upp i nordost efter klockan 14 eller 15 beroende på var i landet du befinner dig. Sitter du till exempel i Kiruna och ugglar, ja då går månen upp före klockan 14. Sitter du däremot i Malmö och häckar, ja då måste du vänta nästan ända till klockan 16 innan du ens får en skymt av månen. Så där är det i vårt avlånga land och det finns inget någon kan göra åt saken. Klockan 23 når månen den punkt i sin elliptiska bana då den är som närmast jorden. Under kvällningen torsdag 6 november passerar månen framför stjärnhopen Plejaderna.

Månen och plejaderna, Stellarium.org

Bäst är att befinna sig i norra Norrland, eftersom himlen är något för ljus i södra delarna av landet vid inledningen av denna passage. Månen och Plejaderna återfinns då i nordost. Onsdag 12 november blir månen halv avtagande och torsdag 20 november blir månen ny. Sedan dröjer det inte längre än till fredag 28 november innan månen blir halv kommande. 

Meteorregn i november

Först har vi Tauriderna som når sin kulmen natten mellan 4 och 5 november. Detta sammanfaller ju med fullmånens sken, varför det kan bli svårt att se några meteorer. Någon enstaka kan du nog ändå räkna med. Bäst chans har du strax efter midnatt på en mörk plats utanför stadens ljus. Tauriderna består av stjärnfall från två olika källor. Den ena källan är Asteroid 2004 TG10. Den andra är Enckes komet.

Meteor, Stanislao D'ambrosio, Unsplash

Det andra meteorregnet i november är Leoniderna. Mellan 6 november till 30 november varje år passerar jorden genom ett moln av spillror efter kometen Tempel-Tuttle. Dessa spillror blir i kontakt med jorden till stjärnfall, meteorer, och kallas Leoniderna eftersom deras radiant, den punkt på himlen de tycks komma från, ligger i stjärnbilden Lejonet. Leoniderna är unikt på så sätt att det har en cyklisk period på ungefär 33 år, då det producerar extra många stjärnfall. Under ett sånt år kan man se hundratals stjärnfall per timme. Senast det skedde var 2001. Det är således ett tag kvar till nästa gång, trots det kommer det att bli ett finfint år i år, för månen är bara en skära, när meteorregnet når sin kulmen natten mellan 17 och 18 november.

Kometen 3I/Atlas

Jag har skrivit om komet 3I/Atlas på den här hemsidan tidigare. Kometen är en interstellär komet. Den upptäcktes så sent som tisdag 1 juli 2025. Nu har den rundat solen och syns i november återigen från jorden, lågt i öster innan gryningen, men man behöver ta hjälp av teleskop för att den ska synas. Läs mer här. 

Norrsken

Solen är just nu inne i en period av ökad aktivitet, vilket gör att chanserna till norrsken är mycket goda för oss här i Sverige. Möjligheten är förstås större ju längre norrut du befinner dig, men i princip ska du kunna se norrsken över hela landet.

Norrsken, Vincent Guth, Unsplash

På Rymdstyrelsens hemsida kan du läsa mer om norrsken. Här finns en artikel på TV4:s hemsida. Och här ser du SVT-tittarnas bilder från Jämtland. Här finns en guide till norrsken i Kiruna och här finns information från Institutet för rymdfysik. År 2025 kan bli ett rekordår för norrsken, talar en artikel i Land om för oss.

Källor framförallt

Astronomisk kalender av Per Ahlin

Stellarium.org

Seasky.org

Fullmånen av Juho Luomala, Unsplash

UFO-Sveriges klassiska fältundersökarkurs åter igen mycket lyckad

Örserumsbrunns konferensanläggning i nordvästra Småland var platsen för att utbilda sig i UFO-Sveriges regi. Årets kurs hölls helgen 17-19 oktober och var den 53:e fältundersökarkursen sedan starten 1977.

Av Tobias Lindgren

Utsikt över en sjö från kursgården

UFO-Sverige är ensamma om att utbilda undersökare på plats och med fysiska lektioner, alltså en unik kurs. I år var 42 deltagare på plats och dessa kan ni se på den obligatoriska gruppbilden.

UFO-Sveriges fältunderökare 2025

Tre sprängfyllda dagar för både nybörjare och fortsättare där man lär sig de viktiga redskapen som en fältundersökare måste kunna använda. Allt från kompass till internetbaserade hjälpmedel och nu även AI i olika former.

Första samlingen på fredag kväll

Kursdeltagarna fick också en ordentlig genomgång av en undersökningsmanual som är alla fältundersökares bibel och som sedan några år ligger bakom en inloggning på webbplatsen ufo.se. Där finns allting i form av text, bilder, filmer och länkar på nätet vilket gör den enkel att använda och att uppdatera.

Thomas Michanek berättar om UFO-Sverige

Det är mycket man vill få plats med i en kurs som denna, exempelvis en dragning om vittnespsykologi och hur vi i UFO-Sverige arbetar när vi utreder en observation.

Tobias Lindgren går igenom en mängd hjälpmedel för insamlande av data 

Nybörjarna får som vanligt en tre timmars ögonöppnare om vad vi människor kan se fel på när det gäller fenomen på himlen, en mängd misstolkningar som kan se hur konstiga ut som helst.

Fortsättarna (de som gått kursen tidigare) fick olika föredrag bestående av bildanalys, AI-verktyg samt hur man kan hitta och få fram information från stjärnhimlen. Men även fördjupande studier i hur man i grupp hittar ytterligare möjliga källor till viktig information i undersökandet av rapporter.

Örserumsbrunns konferensanläggning

Men att ufo inte bara är misstolkningar, fick åhörarna verkligen veta när Clas Svahn och Fred Anderson tog upp fall med synnerligen hög märklighetsgrad. 

Clas Svahn berättar om ett av de märkligare fallen 

Maten och miljön var mycket trevlig 

Den uppskattade delen som får mest tid till förfogande är som vanligt det fiktiva ufofall som även i år tagits fram av Tobias Lindgren. Det genomförs i form av ett rollspel där grupparbete lär undersökarna att samla in data. Även i år med en mycket övertygande Mikael Karlsson som agerade huvudvittne.

Lätt är det inte – men väldigt roligt och lärorikt! Det bästa betyget är att vår rapportcentral med Johan Gustavsson i spetsen, är mycket nöjd med övningen och resultatet därifrån.

Redovisning av resutatet efter rollspelsövningen

Den lite mer underhållande programpunkten på schemat i år var en efterlängtad favorit i repris - ett föredrag av Rainer Winkler om Sasquatch (även kallat Bigfoot) och hans efterforskningar på plats i nordvästra USA. Han får som vanligt massor med frågor, och svarar på dem alla med glädje och kunskap.

Rainer Winkler berättar entusiasmerande om Sasquatch och upplevelserna i USA

Avgjutna fotspår från Sasquatch i händerna på Rainer Winkler

Social samvaro innan middagen  

Det fanns också gott om tid till socialt umgänge där det bland annat anordnades ett lotteri. Alla 300 lotter var sålda innan det var dags för dragning där så gott som alla lyckades med bedriften att vinna något från det dignande prisbordet.

Mikael och Carl-Anton klurar på en svår tipspromenadfråga

Den traditionella tipspromenaden togs hem av Roger Ersson, som bara var ett gram ifrån utslagsfrågans rätta svar, där det gällde att gissa vikten på lite Ölandsvete. Grattis!

Perfekt väder och miljö för uppsläpp av ufoballonger 

Örserum - en ny plats för i år och för UFO-Sverige. Alla var mycket nöjda med förplägnad, faciliteter och miljö, även om det utomhus var väl mycket ljusföroreningar, som dränkte all möjlighet att se norrskenet som tydligen fanns där ovanför oss när vi hade vårt traditionella uppsläpp av ufoballonger.  

En vy över sjön Ören

Till sist får alla som genomfört kursen ett välförtjänt diplom och väldigt många sa på stående fot att de gärna kommer tillbaka nästa år.

I år hölls kursen av: Fred Andersson, Rickard Andersson, Johan Gustafsson, Oskar Jungell, Mikael Karlsson, Tobias Lindgren, Carl-Anton Mattsson, Thomas Michanek, Clas Svahn, Peo Wärring.

   Välkommen åter nästa år!

Ljusen över Luleå har fått sin förklaring

Det som lät som rena drönarinvasionen har nu fått sin förklaring i några astronomiska objekt.

Norrbottens-Kuriren uppmärksammade detta den 13 oktober då två fiskare som arbetade i Luleå skärgård observerade något på himlen de inte kunde identifiera.

Av Clas Svahn (CS)

Det var vid 05.30-tiden söndagen den 12 oktober som fiskarna Robert Karlsson och Axel Nordmark var ute och fiskade i var sitt fartyg. Någonstans mellan Sandön och Junkön gjordes observationen och Robert Karlsson berättar för tidningen hur han såg ett ljusstarkt objekt som han först trodde var en planet.

Men till Norrbottens-Kurirens Klas Hallvarez säger han att planeter inte blinkar och att det här objektet blinkade i rött, grönt och vitt.

Den här bilden är tagen klockan 05.30 den 12 oktober och visar sannolikt stjärnan Sirius. Foto: Robert Karlsson

Något som mycket riktigt stämmer. Venus som gick upp senare lyste med ett fast sken liksom Jupiter som befann sig högre upp på himlen.

– Sedan såg vi en till och när vi började se oss om var det massor, sa Robert Karlsson till tidningen.
– Det var mängder av dem. Vi pratar inte om tio, snarare mellan 50 och 100 stycken.

Som så många andra numera misstänkte han att det kunde röra sig om drönare. Men varken militären eller polisen kunde bekräfta detta och några skjutövningar pågick inte i närheten.

När jag (Clas Svahn) talar med Robert Karlsson, som arbetar som fiskare och lots, har det gått ett dygn sedan händelsen. Och även för mig berättar han att det var ett ljusstarkt föremål som drog uppmärksamheten till sig:

RK: – Då blinkade det röda, gröna och vita, det var då jag började fundera på vad det var. Men nu var det samma sak i dag igen. Jag såg samma stationära… en satellit måste det vara.

CS: – Nej, det är det inte. Satelliter står inte still.

RK: – Man såg det så väl i kikaren. Och jag såg det 150–155 grader när vi befann oss öster om Junkön. Ungefär sydsydost. Och den syns hela tiden där.

Robert Karlsson säger att han såg det ljusstarka föremålet vid 04.15–04.30-tiden.

– Och så var det en till höger om den som blinkar, 180 grader och lite högre upp.

Denna bild är tagen klockan 04.50 och vad som syns på den är svårt att säga. Bilden är tagen inifrån styrhytten på fartyget varför det inte går att utesluta att en del av ljusen är stjärnor och andra reflexer. Foto: Robert Karlsson

När jag kontrollerar med ett stjärnprogram hittar jag norra halvklotets starkast lysande stjärna, Sirius, precis på den platsen vid den tiden. Och lite högre upp lyser Betelgeuse i Orion, också den stark med en magnitud av 0,43. Precis på 180 grader. Sirius har magnituden -1,47. Ju starkare ljusstyrka desto lägre siffror. Minus är mycket starkt.

Under vårt samtal fortsätter Robert Karlsson att gissa på en satellit och vi diskuterar också Starlink som han frågar mig om. Men inget av detta stämmer överens med det han och Axel Nordmark såg.

CS: – Du pratar om många objekt. Att det var mellan 50 och 100 objekt. Vad menar du med det?

RK: – Nej, det var när jag kikade över allt så var det de där vita, gröna. Som att det var lanternor. Ja, jag vet inte.

CS: – Såg du dem i dag (måndag) också?

RK: – Jag tittade inte lika noga men jag såg väl 4–5 stycken. Jag vet inte om de var stilla eller om de rörde på sig eftersom jag körde båten.

När jag intervjuar Axel Nordmark ger denne en något annorlunda bild av det som hände:

AN: – Det är bara att gå ut och titta när det är mörkt med en vanlig handkikare. Då blinkar det lite grann, grönt, rött eller lite vitt. För mig är det inget särskilt. De är ju kvar i dag på samma plats. Det är ingen större märkvärdighet.

CS: – Så du säger att du har sett dem på samma ställe som ni såg dem i går?

AN: – Ungefär. I morse alltså. Du får väl ta dig ett flyg upp till Luleå om du vill beskåda det här fenomenet. Men jag skulle väl inte direkt rekommendera att lägga pengar på det. I min värld är det inget jättesärskilt.

CS: – Rörde de på sig, de du såg?

AN: – Nej, nej, nej. Inte till synes.

Slutsatsen är att de två ljusstarka objekt som Robert Karlsson först reagerade på var stjärnorna Sirius och Betelgeuse. Genom sin beskrivning har han själv pekat ut dem på deras exakta platser på morgonhimlen.

De övriga objekten rörde sig knappast om några drönare. Dessa skulle inte ha dykt upp på exakt samma plats och vid samma tid två dagar på rad. Senare visade sig också dessa ha varit stjärnor.

Och det faktum att de båda fiskarna inte såg något ljusfenomen över huvud taget under tisdagen (14/10) gör att det står klart att föremålen de såg de två andra dagarna mest sannolikt var stjärnor och kanske Jupiter som under tisdagsmorgonen doldes av moln.

PS: Under onsdagen talade jag med Robert Karlsson igen och han var åter ute och fiskade. Han skickade då några bilder på föremål han inte säkert kunde identifiera under morgonen som alltså fortfarande syntes efter fyra dagar. Jag kunde då identifiera dem som stjärnor, bland annat Rigel. 

RK: – Jag förstår nu att det vi sett var astronomiska objekt så jag känner mig lite dum, sa han.

Jag försäkrade honom om att han varit långt ifrån dum och att många, såväl flygledare som piloter har gjort samma fel genom åren. 

Robert Karlsson berättade också att han varit närmast nedringd men undvikit att prata med okända nummer. Även Kurirens reporter Klas Hallvarez hade fått ett stort antal mejl och samtal där människor försökt stoppa honom från att tala med mig och UFO-Sverige.

Direktlänk till artikeln