I västra Värmland har det under många år iakttagits ovanliga saker på himlen. Därför genomförde UFO-Sverige ett undersökningsprojekt på plats vilket utmynnade i att många hittills okända rapporter samlades in och fortlöpande bearbetas. I den här artikeln möter vi Anna och Bengt-Åke Grigholm och Thyra Eriksson som berättar om sina iakttagelser.

Bland spökflyg och missiler

Av Andreas Ohlsson

Anna och Bengt-Åke Grigholm har varit gifta sedan 1945. När jag gästar dem i deras hem denna sommardag i Torsby småregnar det och det är verkligen väder för att göra en intervju inomhus. Ett glatt ansikte möter mig i dörren då Bengt-Åke tar emot. I en och en halv timme sitter vi och pratar om hans liv inom Tullverket och med frun Anna om deras observation av ett okänt föremål. I många år tjänstgjorde Bengt-Åke, som föddes 1919, vid tullstationen i Vittjärn i västra Värmland, nära gränsen mot Norge. Även långt efter andra världskriget minns han att det bitvis var ett spänt läge vid gränsstationen. Inte minst beroende på det så kallade spökflyget som periodvis flög på nätterna. Det var flygplan som illegalt flög över och nära gränsen ifrån Norge till Sverige. Både tull, polis och militär satte in stora resurser för att utreda syftet bakom kränkningarna i projekten Argus och Dacapo, utan något egentligt resultat. Bengt-Åke skiljer noga på vad han vet är sant och vad som var rykten i frågan om spökflyget.

Spaning efter spökflyget
- De kunde flyga i ett rent djävulskt väder, berättar han. Jag minns speciellt en gång då jag och tullstationsföreståndaren Elow Lindow bestämde att vi skulle ta och spana efter spökflyget i tjänsten. Vi ställde oss vid bommen utanför tullstationen i Vittjärn i ösregnet. Rätt vad det var brusade det till ovanför huvudet på oss och vi hörde ett flygplan, men såg ingenting. Det var alldeles tätt med dimma och dessutom mörkt. Så här efteråt tycker jag att vi var utplacerade av Tullverket som några slags pjäser för att göra en insats, men vad fan stod vi där för? Aldrig fick vi reda på vad det rörde sig om. När jag själv spanade efter spritsmugglare och liknande, gav det ju resultat. Då var man glad i sitt göromål. Men det här som man aldrig fick något svar på var ju inte roligt! Det pratades aldrig om några utomjordingar utan de flesta trodde att det var flygplan som uträttade någon typ av smuggling, narkotika, vapen eller människor.

Bengt-Åke Grigholm minns att de inom Tullverket under en lång period på 1970-talet både spanade och lyssnade mot himlen och rapporterade vad de hörde till myndigheterna. Iakttagelserna vidarebefordrades till närmaste chef och han rapporterade det i sin tur vidare. De var cirka tolv man vid tullstationen inklusive chefen och hade två tullbilar till sitt förfogande som mest. Trots resurserna fick de aldrig någon klarhet i varför så många överflygningar av okända plan gjordes i trakterna.

Cigarrformat objekt
Under samtalets gång påminner sig Bengt-Åke och hans fru Anna en speciell händelse vid deras sommarstuga i Lekvattnet. Året var 1960 eller 1961, de minns inte säkert. Men det var en sommareftermiddag och fortfarande ljust ute. Bengt-Åke och Anna satt inne och de tre barnen som var i åldern från cirka 5 år till tidiga tonåren lekte utanför. Plötsligt kom de inrusande.
- Kom ut, skrek de. Anna skymtade samtidigt någonting i det södra fönstret. Alla rusade ut och där befann sig ett cigarrformat, luftskeppsliknande objekt på himlen. Det hade enligt barnen som såg det först kommit fram bakom bergen och befann sig nu i sydväst och dalade långsamt. Bengt-Åke beskriver föremålet som torpedformat.
- Jag tyckte jag skymtade någon slags färg på det, kanske någon nyans av blå-violettaktigt. Färdriktningen var österut. Jag uppfattade det som ganska stort ändå men hastigheten var inte så där förvånande hög. Det är svårt att så här efteråt säga hur långt avståndet var men det måste ha gått på 500-600 meters höjd för att komma över Råttanaberget som är ungefär 300 meter. Jag uppfattade det som att det var skimrande färger men det kan ha varit aftonsolen som gav något återsken. Men Anna hon uppfattade inga färger vad jag hörde. Anna minns däremot några andra detaljer vid observationen:
- Jag såg fönster på den, det kommer jag ihåg. Jag sprang in och ringde grannen som bodde 150 meter bort men han hann aldrig ut innan det försvann bakom skogen. Det konstiga var att det inte hade några vingar och jag tyckte inte det gick särskilt högt heller.
Gick föremålet med hög hastighet eller inte?
Anna Grigholm (AG): Så väldigt fort gick det kanske inte för det hann flyga en bit också. Andra dagen stod det i Nya Wärmlands-Tidningen att det var flera som hade sett samma sak.
Bengt-Åke Grigholm (BG): Jag tyckte det var något färgskimmer…
AG: Nej, jag såg inga färger.
BG: Fast ingen eldkvast efter eller så.
AG: Nej, det var cigarrliknande som en flygplanskropp. Inga lampor eller någonting sådant.
Kan det inte vara så att föremålet befann sig på ett sånt långt avstånd att ni helt enkelt inte hörde det?
BG: Med det synhåll vi hade, och med den skärpa vi hade på objektet, så skulle vi hört det. Det här är ju en sak som jag funderar över nu på gamla dar. Jag har egentligen bara berättat det för en nära vän tidigare och inte till någon myndighet eller så. Eftersom jag var med under spökflygartiden så vore det kanske naturligt att jag satte det i samband med vad jag såg under 60-talet i Lekvattnet, men det gjorde jag aldrig. Jag vet ju inte vad det var så jag vill inte slå fast vad jag tror det var. Nog hade jag hört talas om rymdfenomen i och med mitt tullarbete men aldrig stått och glanat efter dem som jag gjorde nu. Den här observationen jag hade trodde jag ju var något sånt som du forskar på, UFO. Familjen stod och tittade på föremålet innan det försvann bakom skogsbrynet. Platsen såg annorlunda ut på 60-talet eftersom träden på gården inte var lika höga som i dag, vilket gav dem bättre sikt i den riktning objektet befann sig. För att kunna fastställa datum och år för händelsen kontrollerade jag tidningsklipp med Sven-Olov Svensson på Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Kanske fanns artikeln i Nya Wermlands-Tidningen som paret Grigholm nämnde i AFU:s samlingar? Dessvärre fanns inte mycket sparat från dessa år så sökandet fortsätter efter tidningsnotisen.

”Det gick ju så himla lågt”
Dagen efter mitt möte med Anna och Bengt-Åke for jag åter till Lekvattnet för att intervjua Thyra Eriksson, 81 år, som även hon sett ett ovanligt fenomen för många år sedan. Med mig hade jag UFO-Sveriges fältundersökare Peter Mårtensson. Thyra föddes i Spättungen inte långt ifrån Lekvattnet, nära den norska gränsen. Hon beskriver sig själv som en urskogsmänniska. Arbetet denna dag någon gång i mitten på 1970-talet började som vanligt. Hon var då lantbrevbärare och körde varje morgon med sin bil för att dela ut posten till traktens hushåll. Thyra hade kört några kilometer in på den väg som ledde ifrån Torsby till Lekvattnet och befann sig nu vid Hagtorp.
TE: Klockan var mellan nio och tio på morgonen. Rätt framför mig kom det en jättestor sak glidande på himlen, inga vingar eller något sådant. Jag såg även fönster på den och det försvann nästan direkt. Jag undrade verkligen vad jag hade sett. Det gick ju så himla lågt! Det flög jäms med skogstopparna. Jag satt ju i bilen så jag kunde ju inte höra något ljud förstås. Hur landar ett sånt föremål och hur kommer det upp, funderade jag.
AO: Vilken riktning hade det?
TE: Det kom österifrån och gick västerut. Det är allt jag vet.
AO: Hur fort gick objektet?
TE: Det gick inte fort.
AO: Var det samma hastighet som ett flygplan eller liknande?
TE: Jag tyckte att det gick mer långsamt.
AO: På vad sätt skilde det sig från ett vanligt flygplan då?
TE: Ett flygplan… Jag såg inget stjärtparti och inga vingar.
PM: Vad hade det för färg?
TE: Brunt.
PM: Hur stort verkade det ha varit?
TE: Långt som ett hus… Svårt att säga.
AO: Minns du vad var det för väder?
TE: Det var nog klart eftersom det syntes så tydligt. Rädd var jag inte men jag var väldigt… fundersam. Det hela var över på några sekunder och skogen skymde till slut objektet. Eftersom Posten flyttade till Torsby 1970 så är Thyra säker på att det måste ha varit några år efter det som observationen skedde då det var därifrån hon körde. Hon pratade inte med någon om observationen så det har varit många ensamma funderingar kring händelsen. Thyra imponerade verkligen med sin kännedom om människorna i trakten. Eftersom hon kört ut posten i området var det få personer hon inte kände till. Det visade sig särskilt då hon hjälpte till att ringa runt till personer som kunde bidra med ledtrådar i vårt arbete med att samla in UFO-rapporter i västra Värmland. Thyra berättade bland annat om ett märkligt ljusfenomen vid Rösbacken mellan Torsby och Lekvattnet som visat sig under en lång tid under mörkrets inbrott. Ett kvickt samtal med Thyras syster Gunvor rätade ut frågetecknen. Systern berättade att det rörde sig om bilstrålkastare som under vissa omständigheter framkallat dessa ljusfenomen. Se där, ett nytt Marteboljus som vi inte kände till…

Osäkert datum
Det finns en mängd andra rapporteringar av objekt som i mångt och mycket liknar de som nämnts i den här artikeln. Vinglösa, missilformade föremål har iakttagits från 1940-talet fram till våra dagar. Eftersom det inte i något av fallen i dag är möjligt att fastställa datum och år försvårar det utredningsarbetet med att försöka förklara observationerna. Det finns intressanta likheter i både form och detaljer som är värda att beakta.

Källor: Intervju med Bengt-Åke och Anna Grigholm i Torsby och på observationsplatsen i Lekvattnet 1/7 -02 av Andreas Ohlsson. Intervju med Thyra Eriksson, Lekvattnet, 2/7 -02 av Andreas Ohlsson och Peter Mårtensson. Telefonsamtal med Sven-Olov Svensson, AFU, 2/12 -02.