Bilden togs över Halmstad den 26 november 2015 av Mia Marie Sjöblom

Kondensationsstrimma

När flygplan på hög höjd släpper ut vattenånga ur motorerna så kan det resultera i att vattenångan övergår till flyttande form och kondenserar. Det är då den molnliknande strimma som vi är vana att se bakom flygplanet bildas. Dessa kan antingen försvinna ganska omgående igen eller ligga kvar i flera timmar och de kan då breda ut sig över större områden. K-strimmorna kan ses hela året men blir särskilt iögonfallande under vintermånaderna då solen står lågt vid eller befinner sig under horisonten där den lyser upp kondensstrimmorna underifrån och får dem att se ut som något som ofta beskrivs som svansen på en komet. Det är i synnerhet när kondensstrimmorna iakttas under sådana förhållanden som dom ger upphov till tidningsnotiser och uforapporter. Ett sådant exempel syns på bilden härintill. 

SMHI

 

Fåglar

I dagsljus 

Fåglar på avstånd kan lätt se ut som en avlägsen ljusprick eller vit punkt som rör sig i ett irrationellt eller cirkulär rörelsemönster. En vanlig företeelse när man observerar avlägsna fåglar i dagsljus är att de ser ut att plötsligt försvinna i tomma intet. Det beror på att det är väldigt lätt att tappa ett avlägset föremål som rör sig irrationellt eller i cirklar ur fokus och det kan då lätt uppfattas som att föremålet försvann i tomma intet. Ibland får man inte heller syn på fågeln igen. Vid skymning och gryning kan solen lysa upp fåglarna underifrån om de befinner sig på tillräckligt hög höjd för att träffas av solljuset och fåglar med en ljus undersida kan då ge upphov till mycket färggranna reflektioner. Fågeln kan då lysa upp underifrån i ett vitt eller gul/orange sken och observerar man fågeln på avstånd så kan den följaktligen likna en färggrann sfär eller ljusprick.

I mörker 

Kan se ut som en formation av mörka diffusa fläckar eller punkter som rör sig relativt snabbt över himlen, ljudlöst eller med ett svischande ljud. Fåglar som rör sig lågt kan bli upplysta underifrån av gatubelysning och kan då likna en lysande sfär med eller utan utskott längs sidorna.

Strålkastare

Markbundna strålkastare kan se väldigt konstiga ut när de observeras under särskilda förhållanden.

Många nöjesställen använder numera strålkastare och ljusspel för att underhålla och locka gäster vilka kan ses över ganska stora områden (åtskilliga mil). Det som oftast får strålkastarljusen att se märkliga ut är avsaknaden av en ljuspelare. Strålkastaljusen ser då ut som rörliga diffusa ljusfenomen som i regel är cirkulära eller ovala och det är inte ovanligt att de uppfattas befinna sig ovanför molnen. Ofta uppträder flera strålkastaljus i formation då de härrör från en så kallad skytracker vilket är en form av strålkastare som lyser i olika mönster. Ofta så kan strålkastarljusen observeras under lång tid då de används vid evenemang som pågår under både kvällen och natten. Avvaskanden av ljuspelaren beror helt och hållet på de meteorologiska förhållandena över området. För att ljuspelaren ska uppstå så måste ljuset kunna reflekteras mot något i de lägre luftlagren och det är då fukt och is partiklar som reflektionen sker emot. Är det då torrare luft i de lägre luftlagren så har ljuset inget att reflekteras emot och då uppstår följaktligen ingen ljuspelare. Om det däremot råder andra förhållanden på högre höjd som i form av ett molntäcke då reflekteras ljuset mot molnbasen vilken då får samma form av effekt som en filmduk får när man använder en projektor. Däremot så kan samma fenomen uppstå även när det är molnfritt exempelvis om ljuset når upp till ett lager med is eller fukt partiklar på högre höjd vilket då får samma effekt som när ljuset når molnbasen. 

Strålkastares karakteristika:

• Diffusa ljus, Cirkulära eller ovala i formation eller mönster

• Lång observationstid (flera timmar)

• Rör sig i cirkulära banor över himlen

• Relativt långsam rörelse

Stjärnor och planeter

Ljusstarka stjärnor och planeter kan för en ovan betraktare se ganska märkliga ut och föranleder många rapporter till UFO-Sverige varje år.

Stjärnor och planeter kan alltid ses i samma riktning och på ungefär samma höjd över horisonten under flera kvällar i rad och de kan alltid ses under lång tid (flera timmar). De vanligaste objekten som uppfattas som något mer svårförklarligt är Venus, Jupiter och stjärnan Sirius. Venus är efter månen det ljusstarkaste föremålet kvällshimlen och är betydligt större och ljusstarkare än de vanliga stjärnorna. Venus kan däremot endast observeras timmarna efter solnedgången i väster samt timmarna förre soluppgången i öster vilket gör att Venus alltid står relativt lågt på himlen. Jupiter kan ses under stora delar av kvällen/natten under vintermånaderna och även Jupiter når en ljusstyrka som är betydligt starkare än de vanliga stjärnorna. Sirius är den starkaste stjärnan på det norra halvklotet och kan ses lågt på himlen i söder även den under vintermånaderna. Karakteristiskt för Sirius är att den skiftar ganska frekvent i olika färger vilket beror på att ljuset bryts när det faller genom jordatmosfären och även andra stjärnor kan visa upp liknande färgskiftningar. En inte helt ovanlig företeelse när man iakttar en stjärna eller planet under lång tid är att stjärnan/planeten ser ut att röra sig fram och tillbaka i sidled eller upp och ned inom ett mindre område. Det är dock ingen verklig rörelse utan uppstår till följd av ögats fokuseringssvårigheter och kallas för den autokinetiska effekten. När det mänskliga ögat försöker fokusera på ett punktformat föremål mot en mörkbakgrund utan bakomliggande referenser så uppstår den fokuseringssvårigheter och illusionen av en ryckig och hoppande rörelse kan uppstå. Många förbryllas även av att stjärnan/planeten plötsligt försvinner, något som ofta beror på att mörka moln som inte är så lätta att se under dygnets mörka timmar. Samtidigt så kan molnen när de är synliga nattetid åstadkomma illusionen av att stjärnor och planeter rör sig i motsatt riktning mot molnens egen rörelse. En annan illusion som förekommer är att himlakroppar som observeras från en bil ser ut att följa efter fordonet. När bilen stannar så stannar också föremålet. Det är dock helt naturligt eftersom stjärnor/planeter tillsammans med den övriga natthimlen på grund av observatörens egen rörelse rör sig i mottsatt riktning i förhållande till den omgivande terrängen. 

Stjärnor och planeters karakteristika:

• Lång observationstid (flera timmar)

• Återkommer flera kväller i rad

• Stillastående eller rör sig sakta från öst till väst

Rymdskrot 

Uttjänta satelliter kommer för eller senare att dras in mot jorden där de störtar och brinner upp genom friktionen mot atmosfären. 

Störtande satelliter påminner om meteorer (stjärnfall) och kan observeras i alla möjliga färger. Till skillnad från meteorer ses de dock oftast under betydligt längre tid. Rymdskrot rör sig förhållandevis sakta och störtningar som kunnat iakttas i 30 sekunder eller mer är inte ovanliga. I extrema fall kan det ta ända upp till två minuter innan resterna helt har förbränts. Rymdskrot kommer ofta in i en flack horisontell bana och rör sig då parallellt med jordytan. Det är vanligt att rymdskrotet bryts sönder i ett antal delar som bildar ett pärlband av flammande ljuskällor. Någon enstaka gång kan satellitstörtningar ses under dagtid och då efterlämna rökstrimmor på himlen.

 

 

Satelliter 

Det finns idag mängder av satelliter som rör sig i omloppsbana runt jorden och många av dessa går att se med blotta ögat. Satelliter liknar då en vanlig stjärna som vandrar över natthimlen och i många fall kan även se att dom sänker sig ned mot horisonten.

Satelliter kan även försvinna genom att tona bort något som kan ske på högre altituder och beror på att satelliten då går in i jordskuggan. Många satelliter roterar även runt sin egen axel och kan då se ut att lysa upp i ett betydligt starkare sken under några tiotal sekunder för att sedan tona ned igen och en del satelliter kan då även se ut att blinka eller pulsera. En särskild form av satelliter kallas för iridium satelliter och ger upphov till så kallade iridiumblixtar. När iridium satelliten hamnar i en perfekt vinkel i förhållande till observatörens position så kan den se ut att lysa upp i ett mycket starkt sken i några sekunder för att sedan tona ned igen och försvinna. Vanligtvis så lyser satelliter i ett vitt sken men även en röd nyans kan förekomma. Satelliterna lyser däremot inte av egen kraft utan enda anledningen till att dom är synliga från marplan är att dom reflekterar solljuset. Vanliga illusioner som kan uppstå när man iakttar en satellit är den tidigare nämnda autokinetiska effekten som kan ge upphov till att satelliten ser ut att göra en sicksack rörelse eller att den rör sig med en något ryckig och oregelbunden rörelse. En annan vanlig illusion är att satelliten ser ut att stå stilla under en kort stund och sedan börjar röra på sig igen. När en satellit går in i jordskuggan eller försvinner bakom ett moln så kan även illusionen om att satelliten ser ut att accelerera bort i väldigt hög hastighet uppstå men det är alltså ingen verklig rörelse utan härrör likväl från en illusion i ögat. Under vissa perioder så går det även att se den internationella rymdstationen ISS med blotta ögat från Sverige. Den ses då som en starkt lysande punkt som rör sig från väst till öst på relativt låg altitud i söder. Vanligtvis så går det att se rymdstationen i en eller ett par minuter innan den sjunker mot horisonten och tonar bort. 

Satelliters karakteristika:

• Stjärnliknande objekt som vandrar över natthimlen

• Relativt långsam rörelse men något snabbare än ett flygplan

• Kan observeras under flera minuters tid (uppemot 15 minuter från horisont till horisont)

Ufoballong

Ufoballonger

Dessa svävande varmluftballonger har många namn, rislyktor, ufoballonger, Khom loy, Thai lyktor, är bara några exempel som vi hört.

Populära att skicka upp runt nyår men förekommer idag året om men i mindre omfattning än kring nyår. Ballongerna förekommer ofta i formation och ibland händer det att stor massuppsläpp görs av ballongen som i regel lyser i ett röd/orange sken men kan förekomma i alla möjliga färger. Här kan ni läsa mer om just det här misstolkningsfenomenet som genom åren varit mycket vanligt förekommande bland observationer som rapporterats in till föreningen 

Läs mer om ufoballonger

 

Jessica Dellsjös film tagen i Saltsjöbaden och som visar bolid som föll över Sverige 21.30 20170320.

 

UFO-Sverige

 

 

Meteorer

 

Varje dygn träffas jordens atmosfär av en stor mängd grus och stoftpartiklar. Dessa kallas meteorer eller i dagligt tal "stjärnfall". Genom sin friktion mot luftmolekylerna upphettas meteorstenarna och förgasas. Under förbränningen ger de upphov till vitlysande streck på himlavalvet. En typisk meteorsten tränger in i jordens atmosfär med en hastighet av 70 000-250 000 km/h. Spåret blir lysande ca 120 km över jordytan och upphör att lysa efter ett par sekunder, oftast på 70 - 80 kilometers höjd.

 

Meteorstenar av större dimensioner än en knytnäve kan nå ned till jordytan utan att helt förgasas men det är jämförelsevis sällsynt. De delar av en meteor som ibland når jordytan kallas meteoriter. Större stenar ger upphov till ljusstarka meteorer och kallas då för bolider. En bolid kan bli mycket ljusstark och har vid flera kända tillfällen blivit så pass stark att den kastat ljus ned på markplan och lyst upp omgivningen. Vanligtvis men inte nödvändigtvis så ser man en svans bakom en meteor/bolid men i vissa fall så kan även svansen saknas vilket kan bero dels på vilken vinkel man ser meteoren ur samt vilket skede i inträdet i jordatmosfären den befinner sig i. Det är inte helt ovanligt att meteorer och bolider kan uppträda i alla möjliga nyanser även om de vanligtvis beskrivs som ett vitt eller gul/vitt sken. Även meteorer och bolider som ger ifrån sig ett grönt sken är relativt vanliga vilket dels kan bero på en illusion i ögat men de kan även lysa i ett verkligt grönt sken beroende på vilka metaller som rymdstenen består av. 

Varje år träffas jorden av flera så kallade meteorregn.

Nedan följer en lista på de årliga meteorskurarna.

 

Namn

Period

Maximum

Antal/tim

Kvadrantiderna

1-4 januari

3 januari

30-200

Virginiderna

3/2-15/4

Flera maximum

5

Lyriderna

20-23 april

22 april

15-25

Eta-Aquariderna*

21/4-12/5

3 maj

30-100

Delta-Aquariderna*

14/7-15/8

29/7 resp 12/8

20-30

Alfa-Capricorniderna*

15/7-25/8

30juli

10

Iota-Aquariderna*

15/7-20/9

5 resp 20 augusti

10

Perseiderna

23/7- 23/8

12 augusti

30-200

Kappa-Cygniderna

9/8-6/10

18 augusti

5

Pisciderna

sept-okt.

20 september

10

Sigma-Orioniderna

14/9-29/10

4 oktober

8

Draconiderna

6-10 oktober

9 oktober

0-200

Orionåderna

2/10- 7/11

21 oktober

10-40

Tauriderna

15/9- 1/12

3 resp 13 november

5-25

Leoniderna

14-20 november

17 november

5-70

Geminiderna

4-16 december

14 december

10-120

Ursiderna

17-24 december

22 december

5-100

 * Svåra att se från Sverige

 

Meteorers karakteristika:                                         

• Kort observationstid (= några sekunder)

• Oftast vitlysande

• Hög hastighet

• "Svans"  

 

 

Flygplan

 
I dagsljus så uppstår ofta illusionen av en avlång eller cigarrformad farkost utan vingar när flygplanet befinner sig på relativt stort avstånd och är solbelyst.Solljuset faller in snett uppifrån (vinkeln beror på tiden på dygnet), och reflekteras i den runda flygkroppen ner mot jordytan. Den infallande vinkeln är lika stor som den utgående. Vingarna däremot träffas också ovanifrån och detta ljus studsar uppåt och når alltså aldrig den markbundne iakttagarens ögon. Av denna anledning lyser flygkroppen starkt medan vingarna knappast återkastar något ljus alls (de befinner sig i skugga). För oss på marken verkar det som om farkosten saknar vingar och illusionen av en cigarrformad farkost uppstår. Vid skymning och gryning när solen står nära horisonten så lyser den upp både flygplanet och dess kondensationsstrimma (den vita strimman bakom flygplanet) underifrån vilket kan resultera i att både flygplanet och strimman lyser i ett starkt gul/orange sken och det är inte ovanligt att flygplanet uppfattas som om det brinner.
 
 
Kraftigt ljussken som rörde sig över himlen. Kombination av ett blinkande ljus och/eller en mindre färgad ljuspunkt. Röda, gröna och vita ljuskällor medan det gröna och vita ljuset tillsammans kan uppfattas som ett blåaktigt ljus. Vanligtvis så uppfattas flygplanen som ljudlösa. Beroende på observationsvinkeln så kan det gå att se endast det fasta positionsljusen utan att de blinkande ljusen då uppfattas. Ett flygplan med påslagen landningsstrålkastare som observeras i mötande riktning ser då ut som en starkt lysande och stillastående punkt som sedan eventuellt kan växa successivt i ljusstyrka. Ser man även själva landningen så kan illusionen om att föremålet sänker sig rakt ned i en vertikal rörelse uppstå på grund av observationsvinkeln.

 

 

 

UFO-Sverige
X

Tyvärr!

UFO-Sverige