James Gunn

Den gula faran     Vid Kansas universitet finns James Gunn, professor i engelska, specialiserad i utlärning av skrivandet av Fiction och SF vid Kansas universtitet. Han är även chef för the Center for the Study of Science Fiction.     På frågan om hur han ser på kopplingarna mellan dagens påstådda ombortagningar och SF svara han: - Vid brytningen mellan 1800 och 1900-talet florerade det många noveller och historier om möjligheten av att västvärlden skulle kunna invaderas av orientaliska horder, typ forntida mongoler. Ledande var M.P. Shiels "The Yellow Danger" och Sax Rohmers Fu Manchu-noveller. Även författare som Jack London skrev en kort novell där det "gula hotet" var avvärjt med tidig biologisk krigsföring. Invasion av orientaler var även bakgrund för Buck Rogers första novell 1928. En annan samtida klassiker i ämnet var "The War of the Worlds" av H.G. Wells.     Hotbilden byggs upp. Under 30-talet, framför allt i tidskriften Astounding Stories, lät författarna utveckla hypotesen om hur mänskligheten skulle te sig då vi till slut möter/invaderas av utomjordingarna.     För att få några svar på mina funderingar vände jag mig till ännu en expert - Andy Sawyer vid Science Fiction Foundation Collection, Sydney Jones Library, vid universitetet i Liverpool, England.     Han menar att det finns klara paraleller mellan 30-talets Pulp Fiction noveller/illustrationer och dagens ombordtagnings-historier. Som exempel tar han upp Astounding Stories juni nummer 1937 där en mycket liten utomjording med stort huvud och stora utåtstående ögon illustrerar Oliver Saaris novell "Two Sane Men", som handlar om hur människan kommer att utvcklas i framtiden. Ett annat bra exempel är Charles Forts noveller om "mystiska försvinnanden" med den retoiska frågan: Är vi egendom? Samma idéer användes senare av författare som Eric Frank Russel och blev en genre i sig själv. Igen klara paraleller till ombordtagnings-fenomenet. Var Fort och Saari också ombordtagna? - För mig är det helt klart att många beskrivningar av s.k. "ombordtagna" dom senaste årtiondena liknar väldigt mycket dom bilder av utomjordingar som fanns i Pulp Fiction-magasinen på 30-talet och dessförinnan. Min gissning är att dessa bilder, i sin tur, härör från folktro, som bilder av troll och feer, som ofta beskrevs att ha fört bort människor och delvis från beskrivningar som i H.G. Wells "The First Men In the Moon", säger Andy Sawyer.     Ur H.G. Wells "The First Men in the Moon" (1901), kapitel 12, betitlad "The selenite's face" (här på engelska): "It seemed as though it wasn't a face, as though it must needs be a mask, a horror a deformity, that would presently be disavowed or explained. There was no nose, and the thing had dull bulging eyes at the side - in the silhouette I had supposed they were ears . . . I have tried to draw one of these heads but I cannot. There was a mouth, downwardly curved, like a human mouth in a face that stares ferociously."

Aldous Huxleys bok "Brave New World" från 1932.

John W. Campbell Jr. och Robert A. Heinlein     Raden av bra 30-tals SF-noveller kring ämnet om liv i universum och vår plats i gemenskapen kan göras lång. Som i Olaf Stapledons triologi "Last and First Men" (1930), "Last Men in London" (1932) och "The Star maker" (1937), där han ger en bild av universums hela historia och dom mäktiga varelserna som genomsyrat världsrymden med liv och dom intelliegenser som lever runt universums solar. Stapledons beskrivning av universums yttersta väsen ,"stjärnbyggaren", ges formen av ett enormt eldklot som ger upphov till den evigt pågående nyskapelsen av tid och rum. Andra klassiker är Aldous Huxleys "Brave New World" och C.S. Lewis triologi "Out of the Silent Planet", "Perelandra" och "That Hideous Strength" mellan 1938-1945.

Arthur C. Clarks bok "Childhood's End" från 1953.

Men medans SF i 30-talets början och mitt handlade om oändliga perspektiv i tid och rymd, så förändrades det kring 1937 när John W Campbell Jr. övertog rollen som redaktör för Astounding Stories, som hade kommit att bli det största och ledande SF-magasinet. Campbell som själv var författare (tidigare under pseudonymen Don A. Stuart) bytte ut den gamla författar-skaran till en yngre och mera påverkbar då han själv ofta stod för idéerna till historierna som han delade ut till sina författare. Under dom närmaste 10 åren tog Campbell fram grundarna för dagens SF - Isaac Asimov, A.E. Vogt, Eric Frank Russell, Fritz Lieber etc.     Av dessa framstod Robert A Heinlein som en av dom mest begåvade och hans sätt att skriva om den närmaste framtiden var ny. Heinlein skildrade inte sina uppfinningar och äventyr i ett vacum, som tidigare författare, utan placerade in dom i ett socialt sammanhang som verkade troligt och fortfarande verkar så. Hans utopi om en framtida religiös diktatur i USA i "If This Goes On" (1940) och hur den skulle kunna ta sin form är ett bra exempel. Heinlein beskrev framtida tänkbara samhällsssystem i "Beyond This Horizon" (1942) och slutna samhällen på rymdskepp som reser i generationer genom universum i "Universe" och "Common Sense" (1942). Denna något mer "jordnära" attityd fick dom andra SF-författarna att tänka om. En av dom som höll sig till den nära framtiden i sina noveller var den numera kände TV-stjärnan inom paranormala företeelser - Arthur C. Clark.    En intressant sidohistoria är att A.E. Vogt "försvann" in i Scientologernas värld omkring 1950 och hängav sig åt Dianetik tillsammans med en annan SF-författare - Ron L. Hubbard, grundare av Scientiologi-"kyrkan".     Richard S. Shaver aka. Raymond A. Palmer     Fram tills 1945 så hade SF-litteraturen en stadig stillastående antal läsare. Men 1945 togs redaktörs stolen på Amazing-magasinet över av Raymond A. Palmer, själv en författare som skrev under pseudonymen Richard S. Shaver.     Vad vad det då som gjorde att upplagan sköt så dramatiskt i höjden? Jo, Palmer (aka Shaver) påstod att historierna om resor till Atlantis och lemuria etc. var sanna!     Hur presenterade då Palmer sitt alter ego - Shaver? Richard S. Shaver: "En svetsare från Pennsylvania som sade sig ha träffat en ras av underjordiska väsen som kallas deroer. Enligt Shavers berättelser var Deroerna överlevande från den försvunna kontinenten Lemuria och använde strålar för att påverka skeendena ovan jord och enligt Shaver så låg deorerna bakom alla naturkatastrofer som drabbat mänskligheten."

Men medan försäljningen av Amazing steg tack vare avslöjandena om deroerna blev Palmer översvämmad av brev från läsare som meddelade att de också träffat på de underjordiska varelserna. En brevskrivare varnade Palmer att "inte leka med elden" och beskrev hur han en gång slagit sig ut ur ur en grotta med hjälp av maskinpistoler och att han fortfarande hade ärr efter varelsernas angrepp...     Atombomben härskade över politiken och mitt i all denna turbulens stiger Kenneth Arnold fram den 24 juni 1947 och beskriver nio intelligent styrda tefat studsande över Mount Rainier i staten Washington, USA. En tankeställare?                  Missa inte Science Fiction-galleriet.