Cigarettplån från 1920.

Science Fiction.     Vad är Science Fiction och hur har den påverkat oss under 1900-talet? Om du frågar 10 litteraturkännare vad benämningen Science Fiction står för så får du garanterat 10 svar. Själv tycker jag att benämningen säger allt: Science - vetenskap Fiction - fiktiv     Att ta dom ytterst vetenskapliga kunskaperna och teorierna och runt dom bygga historier och äventyr som utspelar sig i framtiden. Svårare än så är det inte, enligt mig.     Läs artikeln och begrunda illustrationerna i Science Fiction-galleriet (bilderna är inte upplagda här p.g.a. att sidan inte skall vara för långsam att ta hem).    Tänk efter - hur kan allt detta ha funnits redan för 100 år sedan i fiktiv form då många av oss idag betraktar det som verklighet?! Av: Jörgen Westman.

Illustration till Jules Vernes roman "Från Jorden Till Månen" (1865).

Varför Science Fiction?     Man kan även beakta Sceince Fiction-författares beskrivningar, där den välkände Science Fiction-samlaren och kommentatorn Sam Moskowitz uttalande är bland de mest målande: "Science fiction är en gren av fantasilitteraturen som igenkännes på faktum att den underlättar läsarens frivilliga undanträngande av sin skepsis genom att lägga tonvikt vid en atmosfär av vetenskaplig trovärdighet i sina fantasifulla spekulationer om vetenskap, rymd, tid, sociologi och filosofi."     Fiction har funnits i romaner sedan urminnes tider. Från Lukianos (ca 125 e Kr) och dess "Ikaromenippos, Eller En Resa Genom Luften" till ett annat kändare exempel - Gullivers Resor. Swifts bok om landet Lilleputt är definitivt inte "vetenskap", utan enbart "fiktiv" och därför inte SF (jag kallar Science Fiction för SF hädanefter). Bland andra böcker "på gränsen" fanns Sir Francis Bacons "The New Atlantis" från 1629 och Horace Walpoles "The Castle of Otranto" från 1765. Men som sagt, listan är lång.    Jules Verne & H.G. Wells     Men dom första, mer genuina prototyperna på SF kom kring 1728 då Murtagh McDermot (pseudonym) skrev "A trip to the Moon", som sedan följdes av en rad liknande berättelser av ballongfärder till Månen. Ett annat, dåtida, populärt resmål var jordens inre som Jules Verne utvecklade vidare 1864 i "A Journey to the Centre of the Earth". Och det var runt mitten av 1800-talet, då allmän skolgång lagstiftades i USA och i de flesta europeiska länder, som en grogrund för SF kunde bildas. Läskunnighet och ett redan tidigare intresse för skönlitteratur fick en ny infallsvinkel med den allt snabbare tekniska och industriella utvecklingen.     Då Mary Shelley anses ha varit den första att utnyttja en vision av vetenskap då hon i sin bok "Frankenstein" byggde en humanoid av döda kroppsdelar, så anses Jules Verne ha varit den som anammade och grundlade denna nya litteraturformen i sina Voyage-böcker till månen och jordens medelpunkt, som senare tog ny form i Kapten Nemos resa under världshaven.     Trots att Vernes osannolika påståenden om att kunna skjuta en människa till månen o.s.v. så lyckades han trots allt ganska ofta övertyga i sina tekniska beskrivningar och detta är en av SF viktigaste punkter som Sam Moskowitz, i texten ovan, redan så slående beskrivit.     Runt 1880 börjar rena rymdskildringar dyka upp. Bland de tidigaste är Percy Gregs "Across the Zodiac" som handlar om en raketfärd till Mars där man påträffar en dekadent och uråldrig civilisation. Sedan kommer böcker om resor till Jupiter och Saturnus i John Jacob Astors "A Journey in Other Worlds" (1894). Bland dessa historier, som alla var mer romantiskt än teknik-inriktade, så återfinns även George Griffiths "The Angel of the Revolution" som handlar om hur världen har störtats i ett världskrig som avbryts först då en passerande komet bränner ihjäl merparten av mänskligheten. En slående paralell till Hale Bop-ivrarna av idag...

Herbert George Wells

Herbert George Wells debuterade 1895 med "The Time Machine". Och till skillnad mot Jules Verne, som gärna "grävde ned sig" i tekniska beskrivningar av sina uppdiktade maskiner, så berörde Wells dom endast ytligt. Medans Verne fängslades av maskiner byggde Wells sina på idéer. Och där Verne satte en äventyrare och hjälte i centrum satte Wells samhället och mänskligheten, eller en moralisk idé. Om vi ska dra paraleller med dagens alltmer vidlyftiga konspirationsteorier rörande "aliens" och militära anläggningar så finner man de mesta av "historierna" runt Dulce-basen och underjordiska krig mellan människor och aliens i Wells mångbottnada berättelser.     En sådan är berättelsen ur hans debut "The Time Machine". Boken handlar om hur en tidsresande far till år 802.270 och finner där att mänskligheten utvecklats till två helt skilda raser: de dekadenta och blida "eloierna" (Eloi är hebreiska för "Gud"...) och de grymma förkrympta morlockerna. Eloierna lever gott i morlockernas underjordiska farbrikerna, i utbyte mot att dom är morlockernas föda och jaktbyte.     I Wells aristokratiska värld var eloierna den slappa överklassen och morlockerna var proletärerna, men i dagens situation (och sedan 70-talet) är det inte svårt att lägga om det hela till människor v/s "greys", som har beskrivits i dom alltmer vidlyftiga historierna kring Area 51 (Jarod 1 etc.) och Dulce.     En annan klassisk berättelse av Wells var "The War of The Worlds", som utkom 1898. Att Wells begåvning var stor kunde märkas i paniken som utbröt av Orson Welles radiopjäs-version 1938, fastän paniken mestadels utvecklades i pressen och inte av gemene man på gatan, som tidigare getts sken av.     New Age-rörelsens grundsund återfanns redan i Wells SF-historier som "The Food of Gods" (1904), som var Wells första försök att skildra framtidsmänniskan, utvecklad till en högintelektuell och moraliskt högtstående ras som skall efterträda som världens herrar. För att klargöra mitt påstående ytterligare citerar jag ur boken: " - Att växa i enlighet med Guds vilja! Att växa ut ur skrevor och vrår, ut ur skuggor och mörker, mot storhet och ljus! Större, sade han med långsamt eftertryck, större, mina bröder! Och sedan - än större. Att växa och fortsätta att växa. Att till sist växa så långt att vi når gemenskap och samstämmighet med Gud. Att växa... till dess jorden bara är ett trappsteg.. till dess vår ande drivit undan fruktan och nått... Han höjde armen mot himlen - dit ut!"     Denna tes fortsatte med "The World Set Free" (1914), "Men Like Gods" (1922) och "The Shape of Things To Come" (1933). Hans alltmer politiska och djupt pessimistiska syn mänsklighetens möjlighet att klara sig avslutades 1937 med "Star Begotten". Här låter han okända, välvilliga utomjordiska varelser i hemlighet förändra mänsklighetens biologiska struktur. Efter dess fullbordan kan utopin upprättas. Känns utopin igen?!     Varför då detta rabblande av H.G. Wells böcker?     Anledningen är att Wells skugga ligger tung över all SF sedan tidigt 1900-tal och fram till idag. Och paralellerna är alltför många med dagens syn på UFOs som "verklighet" för att kunna sopas undan som en tillfällighet.