Detta kan du se på himlen i september 2025
För att citera poeten Ola Julén: "jag har längtat så länge efter hösten, och nu är det höst." På hösten tar natten större plats än den gör på sommaren. Och stjärnhimlen hör ju natten till. På något sätt tycker jag också att poesin gör det, hör natten till alltså. Så vad passar då bättre nu när hösten äntligen står för dörren, än att uppleva både stjärnhimmel och poesi? Just i september får vi uppleva både månförmörkelse och partiell solförmörkelse – den senare dock inte i Sverige.
Av Johan Hannu Fagervall
Vintergatan i sin prakt. Benjamin Davies, Pixbay.
Planeter i september
Merkurius
I början av månaden kan du se Merkurius innan gryningen, lågt över horisonten i ostnordost. Men det är under ett mycket korttidsfönster som du kan se denna planet. Ty straxt efter att den gått upp, följer solen och när dess sken vuxit sig alltför starkt, ja redan innan du ens kan se solskivan över horisonten, har Merkurius tonat bort som en förlorad vän. Och en bit in i september syns den inte längre alls.
Venus
Vi kan trösta oss med att vi ser desto mer av planeten Venus, eller som den ibland också kallas: morgonstjärnan. Detta epitet får den när den som under september, visar sig under gryningstimmarna. Runt kvart över tre på natten, höjer den sig över horisonten i ostnordost. När det börjar ljusna står den en bit över horisonten i öster och strålar. Ibland talar man om Venus som jordens syster eller tvilling, och detta gör man därför att dess omloppsbana är den av alla planeter som ligger närmast jorden. Dessutom är båda stenplaneter och är nästan lika stora och har ungefär samma massa. Däremot är det annat som skiljer, till exempel saknar Venus flytande vatten och måne. Venus är den planet som kommer närmast jorden, detta sker med ungefär 1,6 års mellanrum, senast Venus nådde den punkt i sin omloppsbana då den är som närmast jorden, skedde mars i år, nästa gång detta sker är oktober 2026. Den planet som istället är den genomsnittligt sett närmaste planeten till jorden, är dock Merkurius. Ingen annan planet spenderar så mycket tid så nära jorden.
Jupiter, månen, Capella och Aldebaran. Stellarium.
Jupiter
Planeten Jupiter, ljusstark och gulvit, stiger upp i nordöst kring midnatt. Tonar bort högt i sydost, när det ljusnar. Jupiter är så stor att den har 97 hittills bekräftade månar. Det är fler än någon annan planet i solsystemet. Ganymedes som är en av de fyra första månarna som upptäcktes är den största månen i hela solsystemet. Den är till och med större än planeten Merkurius. De tre andra månarna, som också upptäcktes samtidigt, nämligen på 1600-talet av Galileo Galilei, fick namnen Io, Europa och Callisto.
Saturnus mellan Fiskarna och Vattumannen. Stellarium.
Saturnus
Saturnus blir synlig lågt över horisonten i ostsydost, när mörkret faller. Den försvinner i gryningsljuset i västsydväst.
Uranus
Det är lättast att se Uranus om du använder en kikare. Uranus huserar för närvarande i stjärnbilden Oxen. Runt midnatt finner du planeten en bit över horisonten i öster. Störst möjligheter har du att se Uranus nätterna kring när månen är ny, och ny blir månen 21 september. I annat fall stör den med sitt sken.
Månen i september
Söndag 7 september klockan 20.09 blir månen full. Den står då lågt över horisonten ostsydost. Spektakulärt med fullmånen i september är att den rör sig genom jordens skugga, vilket innebär månförmörkelse, en total sådan. När månen stiger över horisonten i öster för oss i Sverige vid klockan 19.30, har förmörkelsen redan inletts. Så var redo. Månen har nått jordens helskugga vid klockan 18.27. Men inte förrän klockan 19.30 är månen helt täckt av jordens skugga. Och det är ungefär då den börjar gå upp i Sveriges östligaste delar. Klockan 20.12 har halva förloppet utspelat sig och månen är nu på väg ut ur helskuggan, och klockan 20.53 börjar första delarna av månen kika fram igen. Den totala månförmörkelsen blir då en partiell sådan. Himlen är för ljus i Sverige när månen går upp, för att vi ska kunna se den förmörkade månen. På en tillräckligt mörk himmel kan man skymta den totalt förmörkade månen, upplyst av ljus som sipprar från jorden.
Månförmörkelse, Stellarium.
På månen skulle man se jorden förmörkad, med en lysande gloria runtom. Klockan 21.57 lämnar månen helskuggan. Karta och information om månförmörkelsen från NASA. På kvällen fredag 12 september passerar månen framför stjärnhopen Plejaderna som återfinns i stjärnbilden Oxen. Och på söndag 14 september blir månen halv avtagande. Och på natten mot måndag 15 september ser du i månen i mitten av triangel vars hörn utgörs av Jupiter, Capella och Aldebaran. Söndag 21 september är månen ny, då ser vi den inte här från jorden, eftersom solen lyser på dess baksida.
Partiell solförmörkelse
Söndag 21 september blir det partiell solförmörkelse, när månen täcker en del av solskivan. För att titta på en partiell solförmörkelse behöver man använda skydd för ögonen, eftersom de annars tar skada av solens alltjämt starka sken. Denna partiella solförmörkelse kan inte ses från Sverige, men om du händelsevis har vägarna förbi Nya Zeeland, Antarktis eller södra Stilla havet, så är det där den kommer synas. Bäst syns den från Nya Zeeland, där 78 procent av solen täcks av månen när förmörkelsen är som störst.
Höstdagjämning
Måndag 22 september klockan 20.19 inträffar den så kallade höstdagjämningen. Då är och förblir det oåterkalleligen höst igen. Det är då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra halvan av himlen, denna gräns som också kallas himmelsekvatorn. Några dagar senare blir dag och natt lika långa.
Källor framförallt:
Stjärnhimmel med en "stor" måne. Bru-No, Pixbay