Augusti närmar sig och med stor entusiasm griper jag mig an uppgiften att författa himmelsguiden för sagda månad! För vad händer nu? Jo nätterna blir allt mörkare igen, och mot slutet av månaden går det ju i princip att beskåda en helt vanlig stjärnhimmel. Dessutom kan vi se framemot meteorregnet Perseiderna, som avlägger sin årliga vist, närmare mitten av månaden med toppen nätterna omkring 11 – 12 augusti. Det ser då i alla fall jag framemot! Och stjärnfall, förresten, får mig att osökt tänka på låten Shooting star av Bob Dylan… Och med den i lurarna kastar vi oss ut i augusti månads stjärnhimmel.

Augusti 2021.

Johan Fagervall.

Planeter i augusti.
Venus. Vanligtvis stolta Venus för denna sommar en mer tillbakadragen tillvaro och kan ses bara i södra Götaland. Den tonar då fram i samband med solnedgången, lågt i väster. Går ner efter klockan 22. Det här är i början av månaden. I slutet av månaden befinner den sig alltjämt i västlig riktning, men går ner tidigare, runt klockan 21.

Jupiter. Jupiter syns lågt i sydost, i skymningen. Ses ända upp till mellersta Norrland, och än mer nordligt ju längre in i augusti vi kommer. Jupiter rör sig över himlen i en låg båge och försvinner i sydväst när det ljusnar. Senare under månaden hinner planeten till och med gå ned i sydväst, innan solens uppgång – de exakta klockslagen varierar förstås beroende på var du bor. I norr går den ned tidigare än i syd.
Torsdag 19 augusti är planeten Jupiter så nära jorden den kan vara och står då dessutom i opposition, varför den vid denna tidpunkt är ljusare än vid något annat tillfälle under året – en god chans till observation och fotografering, med andra ord. 
Här finner du en guide för observation av Jupiter.

Saturnus. Saturnus höjer sig över horisonten i sydost något tidigare än Jupiter, blir synlig när det mörknat tillräckligt. Saturnus lyser svagare än Jupiter och glider lågt över horisonten i syd för att sedan gå ned i sydväst i samband med att det ljusnar. Kan ses ända upp i mellersta Norrland, och framöver även i de nordligaste delarna av landet. Mot slutet av månaden är Saturnus redan uppe när mörkret faller och går ned flera timmar innan det ljusnar igen.

Under månadens gång förskjuts planeterna Jupiter och Saturnus position i förhållande till stjärnorna, och det åt ”fel” håll så att säga, det vill säga mot höger/väster, istället för tvärtom. Detta beror på att jorden håller på att varva dem; jordens bana runt solen är ju kortare än Saturnus och Jupiters, eftersom de ligger längre ut i solsystemet. Här finner du en guide för observation av Saturnus.

Månen i augusti.
Under natten mot tisdag 3 augusti kan du se månen nära den ljusstarka stjärnan Aldebaran. Kring klockan 3 står de en bit över horisonten i öst.
Söndag 8 augusti blir månen ny och kan alltså inte ses. Men redan en vecka senare, söndag 15 augusti klockan 17.20, närmare bestämt, blir månen halv kommande. Den befinner sig då ganska lågt över horisonten i sydsydost, en dagsljusmåne helt enkelt. Innan dess kan du i skymningen onsdag 11 augusti, i södra delen av landet, se månskäran avlägga visit hos planeten Venus.

Rikta blicken västerut, och där lågt över horisonten, ser du spektaklet – men inte länge, snart går både månen och Venus ned. Också från södra delarna av landet kan du måndag 16 augusti när mörkret faller, se månen tillsammans med den brandgula stjärnan Antares i Skorpionen, lågt i sydsydväst. De försvinner snart båda två bakom horisonten.

Över nästan hela landet, utom i nordligaste Norrland, ser man när det skymmer på fredag 20 augusti hur Saturnus och den nästan fulla månen följs åt över horisonten i syd. De går sedan ner i sydväst några timmar in på natten. Dagen efter det syns månen närmare Jupiter, också i syd.
Söndag 22 augusti klockan 14.02 blir månen full. Just då syns den inte, men går upp i sydost när det mörknar. Liksom dagen innan ses den då nära Jupiter. Måndag 30 augusti klockan 9.13 blir månen halv avtagande. Du ser den då högt i sydväst.

Stjärnfall.
Det är dags för meteorregnet Perseiderna igen, precis som det är i augusti varje år. Det beror på att jorden då passerar genom ett moln av kometdamm, rester, i detta fall, efter kometen Swift-Tuttle (länken leder till en artikel från 2016) som har en omloppsbana på 133 år; senast den passerade jorden var år 1992 och den kommer inte tillbaka igen förrän 2125. Vissa bitar i detta damm dras med av jordens gravitation och brinner upp i atmosfären; det ser då ut som så kallat stjärnfall, eller meteorer. Just Perseiderna har sin radiant (det vill säga den punkt på himlen de ser ut att ha utgå från) i stjärnbilden Perseus, vilken i sin tur gett meteorregnet sitt namn.

Runt klockan 23 återfinner du Perseus en bit över horisonten i nordost, står lite senare högre i öster. Men du ska veta att stjärnfallet kan beskådas över hela himlavalvet, det är alltså inte nödvändigt att rikta blicken just mot Perseus. Bäst möjlighet att se Perseiderna har du nätterna omkring 11 – 12 augusti, med uppemot 20 stycken stjärnfall per timme. Månens sken lär inte störa mycket i år, så det är väl värt att gå ut sent på kvällen och kika.

Nattlysande moln. På nätterna under sommarhalvåret kan man få se så kallade nattlysande moln. Fenomenet beror på att solen som ligger under horisonten, lyser upp på de tunna molnslöjorna som befinner sig högt upp i atmosfären, på 80 kilometers höjd. Här kan du läsa mer om saken.

Främsta källor.
Astronomisk kalender 2021 av Per Ahlin.
Stellarium.org.