Vesco, Renato (1924-)
Vesco är flygteknisk ingenjör och en av Italiens första ufologer även om han själv aldrig velat kalla sig det. I sina böcker har han framfört teorin att de flygande tefaten är jordiska vapen byggda i Kanada och USA efter hemliga projekt framtagna av Nazi-Tyskland under andra världskriget. 1956 fick han sin först bok refuserad sedan det blivit politiskt känsligt att under Suezkrisen skriva om andra länders hemliga flygprojekt. Först 1968 gavs boken ut under titeln ”Intercept - but don’t shoot” och har sedan dess kommit att ges ut i en rad länder. I sina senare böcker, utgivna 1970 och 1972, hävdar Vesco att brittiska tekniker löst problemen med bemannade rymdfärder långt före Sovjet och USA och landat på Mars redan 1956. Under senare år har framträtt i en rad tv- och radioprogram som ”ufoskeptiker” men har alltid arbetat i nära samarbete med italienska ufologer.
Venus
Planet som ofta är misstolkad som ett genuint ufofenomen. Under den mörka perioden av året är planeten väldigt ljusstark och ser ut som en starkt lysande punkt på himlen. Eftersom jorden roterar så ändrar punkten långsamt position under natten. Venus kan även vid vissa speciella omsändigheter ses under dagtid.
Vänga
Den 1 juni 1968 upptäcktes ett mystiskt triangelformat märke i gräsmattan vid en sommarstuga i Vänga norr om Borås. Marken verkade bränd och det hittades rester av en illaluktande vätska. Laboratorietester har inte kunnat ge svar på vad det var för sorts vätska. Rune Rydebrandt i UFO-Göteborg ledde en undersökning av fallet.
Se: Rydebrandt, Rune
Bermudatriangeln
Att det skulle försvinna mer fartyg och flygplan i Bermudatriangeln än någon annanstans på jorden är en väl spridd myt. Uttrycket Bermudatriangeln myntades 1965 av journalisten Vincent Gaddis. ”Triangeln” sträcker sig från Bermuda i norr till Florida i väster och Puerto Rico i öster. Författaren Charles Berlitzs bok ”Dödens triangel” utkom 1976 och har sedan dess blivit en av de populäraste böckerna i genren mystiska försvinnanden. Han påstod att över ett hundra flygplan och fartyg har försvunnit i området och att över tusen personer har försvunnit i samband med förlisningarna. Den amerikanske skeptikern Philip J Klass, som kallas för ”tefatsdödaren” i boken, hävdar att det inte är någonting ”övernaturligt” med försvinnandena.
Det mest kända försvinnandet i området är de fem torpedflygplanen av typ Grumman Avenger som försvann under en träningsflygning den 5 december 1945. Mellan planen och deras bas norr om Fort Lauderdale i Florida pågick en radiokommunikation och det påstås att flyggruppens ledare skulle ha sagt att: ”Vi vet inte vilket håll vänster är. Allting är fel... egendomligt... Vi är inte säkra på någon riktning. Inte ens havet ser ut som det borde.” Klass anser att radiokommunikationen är uppdiktad av någon författare för att sprida mystik kring haveriet. I den officiella radiologgen återfinns inte flyggruppledarens mystiska meddelande.
Nu tror forskare att uppströmmande metangas från havets botten gör så att föremål på vattenytan sjunker och flygplan exploderar. Den amerikanske bibliotekarien Lawrance David Kusche visade redan 1975 i sin bok ”The Bermuda Triangle Mystery – Solved” att ett stort antal av de försvinnanden som återges av Berlitz i själva verket har inträffat långt utanför Bermudatriangeln samt att flertalet ägt rum i svårt väder. I många av de fall där Berlitz påstår att försvinnandena skett utan spår har vrakspillror hittats.
Väddö
Söndagen den 14 oktober 1956 mötte Stig Ekberg och Harry Sjöberg ett lysande föremål under en bilfärd strax utanför Grisslehamn på Väddö. I det skarpa skenet kunde de urskilja de diffusa konturerna av ett föremål som påminde om en något tillplattad boll. Eftersom det nådde över båda sidor av vägen, uppskattades längden eller diametern till 16 meter och höjden till 6 eller 7 meter.
Efter att föremålet hade försvunnit som en liten prick i fjärran, gick de båda ut ur bilen för att kontrollera motorn som hade stannat i samband med händelsen. Luften var kvav och tryckande och det kändes svårt att andas. På platsen hittade de en metallbit som kändes varm. Metallen har senare analyserats och befunnits vara vanlig hårdmetall. Fallet har återundersökts och finns utförligt redovisat i Clas Svahns bok ”UFO-Mysteriet - från flygande tefat till cirklar i sädesfälten” (Parthenon förlag 1998)
Bender, Albert K. (1921-2016)
Startade 31 år gammal organisationen International Flying Saucer Bureau (IFSB) i april 1952. Redaktör för tidskriften ”Space Review” som han lade ned sedan han påstod sig ha blivit hotad av tre män i svart. Bender skrev sedan boken ”Flying Saucers and the Three Men” (1962) som blev en klassiker för konspirationsinriktade ufologer. Tillsammans med Gray Barker, också han medlem i IFSB, kom Bender att forma myten om Men in Black.
Hösten 1953 lämnade Bender IFSB och slutade helt med att undersöka ufofenomenet. I det sista numret av ”Space Review” skrev Bender under rubriken ”Ett viktigt meddelande”: ”De flygande tefatens mysterium är inte längre ett mysterium. Källan är redan känd, men all information om detta går inte att berätta på order från en högre källa. Vi skulle vilja trycka hela historien i Space Review men på grund av informationens natur har vi tyvärr fått rådet att inte göra det. Vi råder alla tefatsintresserade att vara mycket försiktiga.” Senare forskning har visat att Bender med stor säkerhet hittade på hela historien.

Walton, Travis (1957-)
I november 1975 skulle en grupp skogshuggare åka hem från arbetet i skogen i Sitgreave-Apache National Forest i Arizona, USA. Föraren stannade bilen då de fick syn på ett flygande föremål som hovrade i luften ovanför dem. En av skogshuggarna, Travis Walton steg ur bilen och träffades av en ljusstråle. Arbetskamraterna blev rädda och åkte därifrån. När de kom tillbaka fanns inte Travis Walton kvar på platsen och föremålet var borta. Polisen misstänkte kamraterna för mord och flera lögndetektortest genomfördes. Fem dagar senare återfanns Travis Walton och han kunde under hypnos berätta om vad han hade upplevt. 1978 publicerade Travis Walton en bok om sina upplevelser med titeln ”The Walton Experience”.
Astronomer och ufo
1975 genomförde astrofysikern Peter Sturrock vid Stanford-universitetet i USA en enkät bland medlemmarna i Amerikanska Astronomiska Sällskapet. Av 2.611 utskickade frågeformulär kom 1.356 tillbaka ifyllda. På frågan om man ansåg att ufofenomenet förtjänade att utredas vetenskapligt svarade nästan var fjärde astronom (23 procent) bestämt ja. 30 procent ansåg att frågan sannolikt borde utredas ytterligare och 27 procent svarade att den ”kanske” var värd att utforskas. Endast var femte svarande ansåg inte frågan värd att ägna mer tid åt. Det var framför allt de yngre astronomerna som ställde sig positiva till ufoundersökningar. Av de 1.356 som besvarade enkäten hävdade 62 att de själva hade sett flygande föremål som de inte hade kunnat identifiera.
En liknande men betydligt mindre undersökning gjordes av astronomen och ufoforskaren Allen Hynek 1952. Den visade att 41 procent av de tillfrågade var beredda att ställa sina tjänster till förfogande för att utforska ämnet.
En Gallupundersökning gjord i USA i september 1978 visar att det framför allt är personer med hög utbildning, hög lön och ett ansvarsfullt jobb som tror att ufofenomenet är ett verkligt fenomen. Lågutbildade visar ett betydligt ljummare intresse för ufofenomenet.
Wennergren, Kristina
New age-författare och föredragshållare. Wennergren har arbetat som terapeut, föreläsare och kursledare sedan 1983. Har bland annat publicerat ”UFO-lexikon” (1990), ”Inre kontakter med yttre världar” (1990), ”Star people och stjärnresor - SOS” (1991) och ”UFO i gammal och ny belysning” (1993) samt en rad andra new age-böcker.
Wickerts, Sture (1925-1999)
Ansvarig för Försvarets forskningsanstalts undersökningar av uforapporter 1976-1990. Wickerts, som var överstelöjtnant och laborator vid FOA ägnade sig i huvudsak åt meteorologiska problem i samband med radiovågors utbredning. Sin utnämning till ufoansvarige var han aldrig särskilt glad över och var mycket skeptisk till alla uforapporter. I en intervju i tidningen Vi 1979 beskrev han ufovittnena som ”sjuka eller underliga människor” för reportern Lasse Krook. Ett uttalande som kom att skapa en schism mellan UFO-Sverige och Wickerts. Wickerts var endast vid ett tillfälle utanför Stockholm för att undersöka ett fall. Det var när en bonde i Målilla fann ett hål i en mosse på hösten 1976 som FOA satsade pengar på en platsundersökning. Wickerts tog en mycket aktiv del i undersökningen men någon förklaring till hålets ursprung fick forskarna aldrig fram.
#Verklighetenbakom
Wow-signalen
Ibland hör astronomerna sådant som inte borde finnas där och ibland ökar förhoppningen från noll till hundra. Som den 15 augusti 1977 då forskare vid Ohio State University i USA fick in en 72 sekunder lång signal från rymden när de lyssnade med ett radioteleskop kallat ”The Big Ear” i riktning mot stjärnhopen M55 i Skyttens stjärnbild.
Zamora, Lonnie (1933-2009)
Dionicio ”Lonnie” Zamora var huvudvittnet i det så kallade Socorro-fallet 1964.
Se: Socorro-fallet
Zinsstag, Lou (1905-1984)
Zinsstag föddes i Basel, Schweiz och var nära vän till kontaktpersonen George Adamski med vilken hon korresponderade under många år. 1957-1964 var hon Adamskis representant i Schweiz men slutade efter att de två blivit oense. Hon började intressera sig för ufofrågan efter att ha läst Donald Keyhoes ”Flying Saucers from Outer Space” 1954. Mellan 1955 och 1958 gav hon ut tidskriften ”Informationsblatt”. 1958 publicerade hon boken ”UFO Sichtungen über der Schweiz 1949-1958” tillsammans med Theodor Allemann och 1983, tillsammans med den engelske ufologen Timothy Good, ”George Adamski - The Untold Story”. 1990 gav Wendelle Stevens ut de 100 sidor av Adamskiboken som Zinsstag författat i en nyutgåva med titeln ”UFO... George Adamski : Their Man on Earth”. Zinsstag byggde under sin levnad upp ett mycket omfattande bibliotek med UFO-litteratur samt ett stort bildarkiv. Vid sin bortgång den 19 january 1984, donerade hon merparten av arkivet Basels universitetsbibliotek.
Se: Good, Timothy
Svensson, Henry (1921-2015)
Redan på 1950-talet blev Henry Svensson intresserad av ufofrågan. 1962 började han intervjua observatörer och på 70-talet inledde han en utåtriktad verksamhet med hundratals föredrag inför fullsatta aulor, bibliotek och samlingslokaler varvade med studiecirklar. Svensson undersökte på 60- och 70-talet flera av de klassiska svenska ufofallen. Under flera år sände han regelbundet återkommande informationer om sina undersökningar på amatörradions 80-metersband.
Andreasson Luca, Betty (1937-2022)
Uppmärksammad kontaktperson. Betty Andreasson befann sig i sin bostad 25 januari 1967 tillsammans med hennes sju barn och föräldrar när ett röd-orange sken lös upp rummet som hon befann sig i. Fem humanoida varelser kom in i huset genom väggen. Betty Andreasson fördes ombord på en tefatsliknande farkost och därefter till en större farkost, och sedan vidare till något som uppfattades som en utomjordisk bas under jorden. Betty Andreasson genomgick kroppslig undersökning. Hon fördes senare tillbaka till sin familj som under tiden hade försatts i någon form av transstadium. Betty Andreasson Lucas fall har undersökts och dokumenterats av den amerikanske ufologen Raymond Fowler och finns återgivet i böckerna ”The Andreasson Affair” (1979), ”The Watchers” (1990), ”The Watchers II” (1995).
Johnson, Martin (1930-2011)
Tidigare professor vid universitetet i Utrecht där Johnson under flera decennier bedrev forskning kring paranormala fenomen. Han var chef för dess parapsykologiska laboratorium tills dess nedläggning 1988. Trots sitt mångåriga arbete ansåg han sig inte ha funnit några avgörande bevis för att det existerar paranormala fenomen. I UFO-Aktuellt 1/80 diskuterade Johnson myterna kring Bermudatriangeln.
Fuller, Paul (1960-)
Engelsk ufolog och redaktör för tidskriften The Crop Watcher 1990-1997. Engagerad cirkelundersökare 1986-1997. Har tillsammans med Jenny Randles publicerat två böcker om cirkelfenomenet: ”Controversy of the Circles” (1989) och ”Crop Circles - A Mystery Solved” (1990, omarbetad upplaga 1993).
Projekt Port
Projekt som startades 1995 av danska Sufoi i ett försök att belysa, analysera och värdera det psykologiska, sociala och kulturella inflytande som ufovittnen har som underlag. Detta inflytande förmodas potentiellt kunna härröra från både den samhällsmässiga utvecklingen, vittnenas personliga framtoning såväl som ”indirekt” påverkan från andra ufovittnen genom medier, den som tar upp rapporten etc. (Detta ”komplex” av faktorer utgör med andra ord ufomyten).
Projektet har en rad delprojekt:
- Analys av ufovittnens personlighet.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i form/utseende hos UFOn.
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i ufonauters utseende/uppträdande
- Analys av den tidsmässiga utvecklingen i budskap – ”kontakter”.
Popovitj, Marina (1931-2017)
Rysk före detta testpilot med 101 världsrekord för kvinnor. Popovitj har varit intresserad av UFO sedan andra hälften av 70-talet men började aktivt ägna sig åt ufoforskning 1980, när hon hade en egen upplevelse. I sin verksamhet har hon i huvudsak samlat in vittnesmål och rapporter från flygare och radiooperatörer. Under 1990-talets början har Popovitj flitigt visat sig i internationella sammanhang på kongresser och konferenser. Hon har bland annat varit med om att bilda ett internationellt förbund för kontaktpersoner. Hon reser mycket runt i Ryssland och håller föredrag och hon har skrivit en bok om UFO som hittills endast kommit ut i Tyskland. Popovitj är övertygad om att UFO – utom de 95 procent av alla fall som enligt henne kan ges en naturlig förklaring – är besökare från en eller flera utomjordiska civilisationer.
Presley, Elvis (1935-1977)
Den världsberömda artisten ansåg att ufofenomenet var rymdskepp från andra planeter styrda av vänligt sinnade varelser som en dag planerade att ta kontakt med jordens befolkning. Presley tillskrivs ofta en egen ufoobservation från sitt hus i Bel Air, Kalifornien, 1966 då ett lysande föremål ska ha passerat över tomten.
Bernadotte, Prins Carl (1911-2003)
Tidigt på morgonen den 5 december 1951 fick kriminalpolisen i Stockholm ett överraskande besök. Strax före klockan fem steg prins Carl Bernadotte junior, då 50 år, in på rotel 6 tillsammans med sin vän direktör Gutenberg. Till de förvånade polismännen rapporterade de båda hur de hade sett ett starkt ljussken rusa fram över himlen en timme tidigare. Skenet hade varit så uppseendeväckande att prinsen, som kört bilen, tvärbromsat och öppnat bildörren för att lyssna efter ljud. Att de båda herrarna en stund tidigare suttit och diskuterat ”thefat” bidrog säkert till deras häftiga reaktion. Observationen var ganska trivial: de båda hade under cirka tio sekunder sett ett starkt ljussken störta ned bakom skogen i närheten av Uttran söder om Stockholm. Med största sannolikhet var det en helt vanlig meteor, kanske ur stjärnfallsregnet Geminiderna som syns vid den tiden på året. I vilket fall var det knappast något ”thefat”. Men kriminalpolisen kunde knappast avfärda en medlem av kungahuset så lättvindigt och en utförlig rapport skrevs om händelsen. Ärendet lämnades sedan vidare till säkerhetspolisen, som då hette rotel 3 vid statspolisen, och statspolisens rotel 2 samt Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning. Hela utredningen kom att hemligstämplas och blev inte offentlig förrän 22 år senare.
Project Grudge
Kodnamn för det amerikanska flygvapnets ufoprojekt som tidigare hette Project Sign men som den 11/2 1949 bytte namn till Grudge (beslutet om namnbyte togs den 16/12 1948). Den personal som ersatte Signs undersökare var övertygade om att alla uforapporter kunde förklaras i naturliga termer. Sex månader efter att ha bildats avgav Grudge en ”slutrapport” över 244 fall varav 23 procent inte kunde ges en naturlig förklaring. Dessa rapporter menade man hade psykologiska förklaringar. Projektet fortsatte dock fram till mars 1952 då det under en kort tid hade namnet Aerial Phenomena Group. Senare samma månad ersattes Grudge av Project Blue Book.
Projekt Padur
Projekt för analys av danska uforapporter. Danska Sufois projekt med syftet att föra fram teorier som försöker förklara ufofenomenet eller delar av det. Målet är även att värdera betydelsen av olika faktorer som kan minska analysmaterialets (det vill säga rapporternas) forskningsmässiga kvalitet. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas felobservation och intervjueffekter när rapporten skrivs. Padur är av den åsikten, att det endast är genom seriös och objektiv forskning (baserad på vetenskapligt erkända tillvägagångssätt), som ufologerna kan göra sig en förhoppning om att hitta förklaringen (eller förklaringarna) till ufofenomenet.
Robertson-panelen
Den 14 januari 1953 sammanträdde en panel av icke-militära vetenskapsmän för att under tre dagar analysera Blue Book-data. Panelen leddes av dr. H. P. Robertson, expert på matematik, kosmologi och relativitet vid California Institute of Technology, och sponsrades i hemligt av underrättelseorganisationen CIA. Vetenskapsmännen diskuterade 25 fall varav två filmer. Resultatet av panelens arbete blev att alla ufofall gick att förklara. Man hoppades att hela den ”löjliga affären” snart skulle vara ur världen.

Rendlesham Forest-händelsen
Englands mest kända ufofall inträffade i Rendlesham Forest mellan Nato-flygbaserna Woodbridge och Bentwaters den 26 december 1980.
Ett okänt föremål rapporterades då ha kommit ned i skogen och flera militärer skickades till platsen. Föremålet beskrevs som trekantigt och helt ljudlöst. Också följande natt observerades föremålet och då kunde också personal från den näraliggande Bentwaters-flygbasen se det. Många ufologer anser att händelsen i Rendlesham Forest är den viktigaste ufoobservationen hittills. Flera böcker har skrivits om händelsen, bland andra: Jenny Randles: ”From Out of the Blue” (1991), ”UFO Crash Landing?” (1998) och Larry Warren och Peter Robbins: ”Left at East Gate” (1997)
Reeves, John
Den 2 mars 1965 fann John Reeves från Florida två tunna pappersbitar på marken efter en närkontakt. Reeves hade upptäckt ett landat tefat när han var ute och gick i skogen. Gömd bakom några buskar iakttog han en humanoid iklädd ett slags skyddsdräkt röra sig kring farkosten innan den gav sig iväg. När Reeves tog upp pappersbitarna kunde han konstatera att de innehöll en skrift som påminde om stenografi. Skriften blev senare dechiffrerad och avslöjade då följande meddelande: ”Planeten Mars - Kommer du hem snart - Vi saknar dig mycket - Varför stannade du borta för länge”.
Radarkontakter
Observationer av radaranomalier görs regelbundet men de allra flesta indikationer kan förklaras med fel i radarsystemen, onormala inversionslager och andra typer av ”radaränglar”. Det finns dock flera exempel där såväl svensk som utländsk radar har registrerat ufofenomen samtidigt som dessa har iakttagits med blotta ögat.
Sensomaren 1956 tjänstgjorde radarobservatören Sven Carlsson på en flygvapenövning. Han satt i indikatorvagnen till en medeldistansradar typ PJ21 och kopplade av tillsammans med radartroppchefen. Framför sig hade han ett PPI ”Plan Position Indicator”. Radarn stod i full beredskap och antennen svepte kontinuerligt runt horisonten. Plötsligt fick han se ett eko på PPI-skärmen. Positionen var södra Östersjön nära Bornholm. Ekot förflyttade sig ett onormalt långt stycke på skärmen. Troppchefen och Carlsson gjorde en beräkning av objektets färdhastighet och hamnade över 1.650 km/timmen. Objektet flög i riktning mot Karelen.
Vid den aktuella tiden hösten 1958 var den svenska flygplanstypen SAAB J29 ”Tunnan” snabbast i världen med världsrekord på såväl 500 som 1.000 km sluten bana. Planet var kapabelt för en topphastighet av 1.060 km/timmen. Det kunde alltså inte vara frågan om ett flygplan som gav radareko.
Semitjov, Eugen (1923-1987)
Journalist och populärvetenskaplig författare. Erhöll Stora journalistpriset för sina populärvetenskapliga artiklar. Skrev mängder av artiklar och flera böcker om UFO och var den förste som 1971 dokumenterade Gösta Carlssons observation i Ängelholm. Mycket skeptisk till tanken på att ufofenomenet skulle ha ett utomjordiskt ursprung. Semitjov skrev följande böcker: ”Fyra filmrutor” (1952, återutgiven som ”UFO-fjället” 1978), ”Tex på farligt spår” (1956), ”Bilfirma 3 1/2” (1956, återutgiven som ”Den jagade bilen” 1979), ”Det kommer en dag” (1973), ”De otroliga tefaten” (1974), ”Den 100-åriga spådomen” (1975), ”Bortom tid och rum” (1977), ”Mannen från framtiden” (1978), ”Mellan dröm och verklighet” (1979), ”Fantastiska världar” (1980), ”Katastrofernas planet” (1982), ”Rymdtecknaren” (1983), ”Den stora kometen” (1985), ”Garbofilmen vi aldrig fick se” (1986) och tillsammans med Volodja Semitjov ”Victor Somovs dagbok” (1981). Semitjov tecknade också under många år rymdserien Allan Kämpe och illustrerade sina böcker och artiklar själv.
Strieber, Whitley (1945-)
Få författare har förändrat människors syn på hur en utomjordisk besökare kan tänkas att se ut som amerikanen Whitley Strieber. I hela sitt vuxna författarliv hade Strieber (vars namn uttalas med ett stumt e) ägnat sig åt skräck och ondska. I böcker som ”The Wolfen” och ”The Hunger” skrämde han upp sin publik med mardrömslika berättelser från randen av vår verklighet. 1987 chockerade han sina läsare med boken ”Communion – a true story” (”Närkontakt”, Forum 1988) som inte bara utgav sig för att vara dokumentär utan också sålde i miljonupplagor och placerade sig på bästsäljarlistan i USA.
I boken beskriver Strieber sina möten med varelser från en annan värld. Den första händelsen inträffade den 26 december 1985 då Strieber vaknade av ett oväsen från nedervåningen. En stund senare såg han en kortväxt figur med hatt och något som liknade en skottsäker väst stående i dörröppningen till sovrummet. På något sätt fördes sedan Strieber ut ur rummet till den närbelägna skogen och vidare upp i en farkost där han möttes av små, snabba varelser och en insektsliknande med stora, snedställda ögon. Strieber beskriver hur han ”opererades” och hur en nål fördes in i hans hjärna.
Under de kommande åren mötte han varelserna vid flera tillfällen. I sina böcker kallar han dem ”visitors”, besökare. Minnena från dessa händelser kom fram först under flera hypnosterapier sedan Strieber blivit allt mer deprimerad och sökt hjälp. En av dem som hypnotiserade honom var ufologen Budd Hopkins.
I juni 1991 drog han sig undan från offentligheten och skulle inte komma att ge några intervjuer på tre år. Han nyanserade också sin egen syn på de upplevelser han publicerat i sina böcker:
”Vad är det egentligen som ligger bakom dessa upplevelser? Det är vi själva. Det rör sig om ett mänskligt fenomen. Emellertid menar jag också att detta tyder på att vi och vår värld är betydligt mera annorlunda, och betydligt konstigare, än vi någonsin vågat drömma om eller föreställa oss.”
För Strieber var besökarna verkliga. Under 1993 och 1994 fick han flera nya kontakter och han upplevde en rad andra paranormala fenomen. I sin bok ”Breakthrough” (1995) presenterade han sin nya syn på besökarna, inte som några manipulerande rymdvarelser utan som ett av de mest komplexa fenomen mänskligheten någonsin ställts inför. Men vilka besökarna egentligen är får vi inte veta. Den här gången får han möta varelserna i rent fysiska konfrontationer och har vid ett tillfälle en av dem klängande på sin rygg. Men ”Breakthrough” är också genomsyrad av amerikansk moralism och ett sökande efter Gud och verkar vara ett försök att föra in en ny religion grundad på mystik och tron på övermäktiga besökare.
Whitley Strieber har skrivit följande böcker: ”The Wolfen” (1979), ”The Hunger” (1981), ”Black Magic” (1982), ”The Night Church” (1983), ”WarDay” (1984), ”Wolf of Shadows” (1985), ”Natures End” (1986), ”Cat Magic” (1986), ”Communion” (1987), ”Transformation” (1988), ”Majestic” (1989), ”Billy” (1990), ”The Wild” (1990), ”Unholy fire” (1992), ”The Forbidden Zone” (1993), ”Breakthrough – The Next Step” (1995), ”The Secret School – preparation for Contact” (1997), ”Confirmation” (1998), ”Whitley Strieber’s Aliens” (red. 1999) och ”The Coming Global Superstorm” (med Art Bell 1999) som låg till grund för filmen "The day after tomorrow" 2004.
På svenska har följande givits ut: ”Varulvarna” (Legenda 1979), ”K-dagen” (Bra Böcker 1986), ”Skuggornas varg” (Bonnier Juniorförlag 1987), ”Närkontakt” (Forum 1988), ”Genombrott” (Forum 1989), ”Hemligstämplat” (Bra Spänning 1992), ”Billy” (Wiken 1993).
”The Hunger”, ”The Wolfen” och ”Communion” har alla filmats. Den 17 januari 1999 sändes filmdramatiseringen av Striebers bok ”Communion” av amerikanska NBC. Filmen hade över 13 miljoner tittare.
Stringfield, Leonard (1920-1994)
Leonard Stringfield skapade termen ”UFO retrievals” - alltså tillvaratagandet av kraschade flygande tefat. Stringfield fokuserade hela sitt ufoarbete på rykten och rapporter om störtade föremål och skrev bland annat böckerna: ”The UFO Crash-Retrieval Syndrome: Status Report Ii: New Sources” (1980), ”The UFO Crash/Retrievals: Amassing The Evidence - Status Report Iii” (1982).
Stringfield var en amerikansk ufolog som från 1970-talet och framåt skrev flera böcker och statusrapporter om framför allt påstådda kraschlandningar av oidentifierade flygande föremål. I boken ”Situation Red” (1977) argumenterar Stringfield utifrån egna undersökningar av uforapporter att ufos är fysiska interplanetariska farkoster.
Stringfield hade själv sett egendomliga föremål på himlen i slutet av andra världskriget. Under ett uppdrag för amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst den 28 augusti 1945 observerade han från ett flygplan tre tårformade föremål över ön Iwo Jima i Stilla Havet. När planet närmade sig föremålen som flög i formation ska planets navigeringsinstrument ha påverkats och dessutom började flygplanets motor att krångla. Besättningen gjorde sig redo för att nödlanda men kunde andas ut när planet började bete sig normalt igen efter att föremålen försvunnit bakom en molnformation.
Stringfield ledde under 1950-talet den New York-baserade organisationen CRIFO (Civilian Research, Interplanetary Flying Objects). 1957 blev han PR-rådgivare för den civila ufoorganisationen NICAP (National Investigations Committee On Aerial Phenomena). Mellan år 1967 och 1969 bistod Stringfield dessutom Condonkommittén i rollen som ”early warning coordinator”.
Stigsjöö, Staffan (1949-2009)
Svensk författare född i Göteborg men uppväxt i Alingsås. Blev redan som tonåring intresserad av ämnet och gav 1973 ut boken ”Tefatsfolket ser oss” på Larsons förlag. I boken presenteras såväl svenska som utländska fall och författaren diskuterar myndigheternas och vetenskapsmännens inställning till frågan. Stigsjöö har dessutom skrivit följande böcker: ”Tefatsfolket - vänner eller fiender?” (1974) och ”Tefatsfolket har landat!” (1977) som liksom den första boken bygger på böcker och tidningsartiklar mer än på egna undersökningar. Staffan Stigsjöös arkiv lämnades efter hans bortgång till AFU.
Stevens, Wendelle (1923-2010)
Författare och en stark förespråkare av kontaktpersonen Billy Meiers bilder och berättelser. 1992 höll Stevens föredrag i Sverige, inbjuden av new age-personligheten Anders B Johansson. Stevens är straffad för sex med barn och dömdes till ett sju år långt fängelsestraff. Han har skrivit följande böcker: ”UFO Abduction at Maringa” (1988), ”UFO Contact from Reticulum Update”, ”UFO Contact From Reticulum Vol. 1” (1981), ”UFO Contact...Pleiades Sup.Rep” (1982), ”UFO Photographs Around The World, Vol. 1”, ”UFO Photographs Around The World, Vol. 2” (1986).
Steiger, Brad (1936-2018)
Brad Steiger är författare eller medförfattare till närmare 150 böcker, bland annat: ”Mysteries Of Time and Space” (1974), ”Other Worlds, Other Universes: Playing The Reality Game” (1975), ”Gods of Aquarius: UFOs and the Transformation of Man” (1976), ”Revelation: The Divine Fire” (1981), ”Philadelphia Experiment and Other UFO Conspiracies” (1991), ”Project BlueBook” (1976), ”The Star People” (1981), ”The Seed” (1983), ”The Fellowship and the The UFO Abductors” (1988), ”Starborn” (med Sherry Hansen Steiger, 1992), ”UFO Odyssey” (1999). Steiger införde termen ”Star People”, stjärnmänniska, en av new age-ufologins viktigaste föreställningar. En stjärnmänniska är en person som påstår sig ha återfötts här på jorden efter att en gång ha levt på en annan planet. Steiger själv menar att ufofenomenet har sin förklaring i besökare, inte från rymden, utan från en till jorden gränsande dimension.
Stealthflygplan
Flygplan med så kallad smygarteknik som gör dem nästan osynliga för radar. De två mest kända modellerna är det amerikanska flygvapnets bombplan Northrop B-2 samt attackplanet F-117A Nighthawk. Utvecklingen av flygplanen startade 1966 men det var först i november 1988 som flygvapnet visade upp de båda planen offentligt.
Stacy, Dennis
Tidigare redaktör för världens största medlemstidskrift om UFO, Mufon UFO Journal. Han har bland annat skrivit: ”Efter 45 års ufoforskning är det fortfarande betydligt lättare att få ta del av rykten och spekulationer än fysiska bevis. Inte ens alla de dokument som vi fått fram under de senaste tio åren, med hjälp av Freedom of Information Act, utgör några bevis - förutom att de bevisar att dokumenten finns” (Mufon 283, nov 1991).
Spökraketerna
1946 observerades över 2.000 föremål i hela Skandinavien. De såg ut som missiler och färdades med varierande hastighet. De utförde även märkliga manövrar. Man befarade även att en del hade störtat, och militären letade bland annat i sjön Kölmjärv i Norrbotten utan att finna något annat spår än en grop i botten. Varken öst eller väst erkände att de hade skickat iväg ”raketerna”. Den svenska militären tillsatte en särskild kommitté under överste Bengt Jacobsson som i sex månader arbetade med att analysera och undersöka de rapporter som kom in. I ett hemligstämplat dokument till överbefälhavaren konstaterade kommittén att det inte rådde någon tvekan om att oidentifierade föremål verkligen kränkt svenskt luftrum. Men något enskilt land kunde aldrig pekas ut.
Spökflygaren
Vintrarna 1933-34 och 1936-37 observerades mystiska flygplan över norra Skandinavien. I rykande storm, dimma och snö sågs de mystiska flygarna komma. Ingenting verkade hindra dem. Ibland landade de på någon otillgänglig fjälltopp som egentligen inte gick att landa på. Deras ljus syntes över hela norra Sverige, Finland och Norge. En mycket stor andel av rapporterna var sannolikt misstolkningar av starka stjärnor, planeter och meteorer. En del av kränkningarna har också kunnat härledas till tyska spionflygningar med Heinkel He60-plan från kryssaren ”Leipzig” utanför den nordnorska kusten men ännu återstår att förklara en del av observationerna.
Spetsbergenkraschen
I drygt 40 år har ryktet om att ett flygande tefat skulle ha kraschat på Spetsbergen gått i ufokretsar. Historien, som avslöjats som uppdiktad, går ut på att en grupp av sex flygplan ur det norska flygvapnet hade lyft från en bas i Narvik och satt kurs norrut, mot Spetsbergen 125 mil bort. En av piloterna, ”Olaf Larsen”, fick syn på en metallisk skiva på snön nedanför. Skivan var mellan 40 och 50 meter i diameter och hade en välvd kupol av plexiglas i mitten. I en timma cirklade piloterna runt skivan innan de åter satte kurs mot Narvik utan att ha upptäckt några spår av liv. Så berättades historien om den fantastiska upptäckten för första gången i den tyska dagstidningen ”Saarbrücker Zeitung” den 28 juni 1952. När Anders Liljegren från UFO-Sverige och Ole Brænne från UFO-Norge (nu Norsk UFO-Senter) kontrollerade uppgifterna visade det sig att historien var ett falsarium. En fyllig redovisning av fallet publicerades i UFO-Norges specialhäfte 10/91.
Spencer, John (1954-)
Engelsk ufolog och under flera år ordförande i Bufora. Har verkat som ufolog sedan 1980 och särskilt kommit att intressera sig för samspelet mellan ufofenomenet och det mänskliga psyket. Spencer har bland annat publicerat böckerna ”Gifts of the Gods” (1994) och ”Fifty Years of UFOs” (1997), den senare boken i samarbete med sin fru Anne, samt uppslagsboken ”The UFO Encyclopedia” (1991).
Simonton, Joe
Joe Simonton upptäckte ett UFO som svävade på låg höjd i trädgården. Händelsen sägs ha inträffat 1961. En lucka öppnades, och han kunde se in. Bland annat såg han hur ufonauterna lagade mat på en spis. En av dem gjorde tecken till honom att de ville ha vatten. Simonton hämtade vatten och bad i gengäld om att få några av de pannkakor som de höll på att grädda. Han fick tre. En åt han upp, den andra lämnade han till den amerikanska ufoorganisationen Nicap och den tredje till Allen Hynek för analys. Den ”utomjordiska pannkakan” visade sig innehålla mjöl, socker och fett.
Zindermans förlag
Svenskt förlag med en lång tradition av ufoböcker. Har bland annat givit ut K. Gösta Rehn, Boris Jungkvist, Staffan Stigsjöö och Sune Hjorth. Förlagets första ufobok blev Rehns ”De flygande tefaten - dokument och teori” 1966 och den senaste Bert Yogsons ”Närkontakt med utomjordingar” 2000.
SETI
The Search for Extra-Terrestrial Intelligence. Ett projekt som söker efter liv i universum med hjälp av radioteleskop placerade i olika länder. Den förste som började lyssna efter intelligenta signaler var den unge radioastronomen Frank Drake 1960. Under två månader riktade han en 25-meters parabol mot de närmaste solsystemen i hopp om att finna radiosignaler från en annan civilisation. Hans mottagare var inställd på frekvensen 1.420 MHz i det så kallade vätespektrat. Trots många års sökande har astronomerna ännu inte fått in någon säker signal från en eventuell främmande intelligens.
Science fiction och ufo
Det utomjordiska temat och ufo är vanligt förekommande i science fiction-filmer. Då ”Närkontakt av tredje graden” hade premiär 1978 var det många människor som blev medlemmar i olika ufogrupper. När ”Independence Day” hade premiär 1996 skrevs mängder med artiklar och reportage om ufofenomenet. I USA var ufofebern ännu större. Där visade alla biografer i Hollywood filmen non-stop i flera veckor efter premiären. Också under 2000-talets första år har antalet filmer med ufotema fortsatt att produceras i stor omfattning. Filmen ”Signs” med Mel Gibson i huvudrollen hade premiär 2002 och använde cirkelfenomenet som bärande tema.
Schalin, Sven (1925-2017)
Schalin var som mest aktiv några år i slutet av 1950- och under 60-talet då han undersökte flera av de klassiska svenska ufofallen, bland annat Domstensfallet och Gideon Johanssons observation. Han arbetade under en tid tillsammans med Gösta Rehn. Genom sitt arbete som ingenjör på SAABs konstruktionskontor i Linköping kom Schalin i kontakt med ufofrågan i augusti 1957. Han fascinerades av ämnet och satte sig snabbt in i den då aktuella litteraturen. Kort därefter blev han medlem i den amerikanska ufoorganisationen Nicap (National Investigations Committe on Aerial Phenomena) under legendariske majoren Donald E. Keyhoe.
Santilli, Ray (1960-)
Brittisk musikvideoproducent och är mest känd för sin påstående att han har upptäckt filmen som avbildade obduktionen av en utomjordisk varelse. Filmen från obduktionen av utomjordiska lik från den så kallade Roswell UFO incidenten, sändes till en världsomspännande publik den 28 augusti 1995. Santilli säger sig ha träffat den mystiske fotograf som var närvarande vid obduktionen 1947. Några bevis för detta har han dock inte ställt till förfogande. Under 2006 erkände Santilli att filmen inte var äkta, utan snarare en scenisk rekonstruktion av bilder som han påstod ha sett 1992.
Sanderson, Ivan Terence (1911-1973)
Biolog och undersökare av rapporter om okända varelser. Författare till boken ”Uninvited visitors” (1969). Skrev bland annat följande artiklar med ufoanknytning: UFO - Friend or Foe, Fantastic Universe Aug 1957, We'll Never Catch Them, Fantastic Universe May 1958, What Could They Be?, Fantastic Universe Jul 1959, What Pilots a UFO?, Fantastic Universe Nov 1957, Man-Made UFO, Fantastic Universe Sep 1958.
Sagan, Carl (1934-1996)
Amerikanska astronom som var kritisk till det sätt på vilket ufologerna arbetade. Sagan ansåg att ufofrågan förtjänade en ordentlig undersökning eftersom den kunde innehålla ny information om hur vi människor fungerar. Han hävdade att inget rymdskepp kunde komma till jorden beroende på de stora avstånden och den stora mängden bränsle och tid som krävs. Teorin utgår från att resor i rymden sker linjärt och att den maximala hastigheten måste vara ljusets hastighet. Sagan vann det amerikanska Pulitzerpriset 1978 för den populärvetenskapliga boken ”The Dragons of Eden: Speculations on the Evolution of Human Intelligence.” 1972 gav han ut debattboken ”UFO's - A Scientific Debate” tillsammans med Thornton Page och 1973 ”The Cosmic Connection: An Extraterrestrial Perspective.” Mest känd för en bred allmänhet blev han genom TV-serien ”Kosmos” 1980. Under 1997 gick filmen ”Kontakt” upp på biograferna, baserad på Sagans bok med samma namn.
Unidentified Aerial Phenomena, UAP
Alternativ benämning på UFO. Har föreslagits att ersätta UFO, men har aldrig slagit igenom inom uforörelsen. Termen skapades för att få en mera neutral benämning än begreppet ufo som ofta förknippas med besökare från andra världar.
Termen används nu allt mer och särkilt nu när amerikanska marinen satt upp sin nya "ufo-gren" UAPTF, där TF står för taskforce.
Ufoorganisationer
Vid sidan av de officiella ufoundersökningarna växte privata grupper och organisationer upp; i USA Aerial Phenomena Research Organization, Apro (1952) och National Investigations Committee on Aerial Phenomena, Nicap (1956) följda Mutual UFO Network (1969) och Center for UFO Studies (1973), i Sverige Ifologiska Sällskapet (1958) och Malmö Interplanetariska Sällskap (1958). 1970 bildades så Riksorganisationen UFO-Sverige som den första landsomfattande organisationen följd av Göteborgs Informationscenter för Oidentifierade flygande föremål, Gicoff senare samma år.
UFO-Norge
UFO-Norge bildades 1973 och är en sammanslutning av personer och grupper från hela Norge, som alla har ufofenomenet som förenande intresse. Organisationen samlar in, bearbetar och studerar alla tillgängliga upplysningar och rapporter om UFO i Norge. Organisationen ger ut tidskriften ”UFO” med fyra nummer om året. Hösten 2016 gick UFO-Norge och NETI samman och bildade en ny organisation under namnet Norsk UFO-Senter, ordförande är Berit Oftedal.
Ubatuba-fallet
I september 1957 blev flera personer i Sao Pauloprovinsen i Brasilien vittnen till hur ett diskusformat föremål exploderade i luften över havet. Föremålet hade flugit mot vattnet i en brant bana men i sista stund lyckats undvika att krascha bara för att explodera under den branta stigningen uppåt. Metalldelar kastades långt åt sidorna i samband med explosionen och några hamnade på stranden framför personerna. Problemet med Ubatuba-fyndet är att inget av vittnena till händelsen har gått att spåra. En analys av metallbitarna gav till resultatet att de små bitarna var gjorda av rent magnesium. En senare analys utförd i USA gav ett något annat resultat. Här visade det sig att Ubatuba-fragmentet innehöll spår av strontium, något som inte ingår i konventionellt magnesium. Denna förorening bekräftades också vid en senare undersökning vid ett annat laboratorium.
Tremonton-filmen
Den 2 juli 1952 filmade en av amerikanska flottans fotografer, Delbert C Newhouse, en klunga med oidentifierade föremål över Tremonton, Utah. Newhouse tog filmen sedan han stannat bilen under en färd mellan Washington DC och Oregon. På filmen syns omkring drygt ett dussin föremål som rör sig över himlen. Någon bra förklaring till den har aldrig givits. Newhouse avled 93 år gammal i Portland, Oregon den 11 augusti 2006.
Teosofi
En blandning mellan österländsk mysticism och västerländsk ockultism som växte fram i USA under slutet av 1800-talet. Den teosofiska rörelsen grundades 1875 av ryskan Helena Petrovna Blavatsky (1831-1891) och har kommit att påverka ufologin på ett grundläggande sätt. I teosofins ryms tanken på kanaliseringar av väsen från andra planeter. Det Teosofiska samfundet är i dag en världsomspännande rörelse utan egentligt centrum och med ett oklart antal medlemmar.
Tombaugh, Clyde (1906-1997)
Amerikansk astronom och upptäckare av Pluto 1930. Pluto
är en dvärgplanet av typen plutoid. Definitionen ändrades från planet 2006.
Tombaugh observerade ett ufo den 20 augusti 1949. Så här beskriver han händelsen för den populärvetenskaplige journalisten Eugen Semitjov: ”Det var en enastående klar natt. Till och med stjärnor av sjätte magnituden var klart synliga, normalt kan dessa knappt upptäckas med blotta ögat. Klockan var omkring 22.45 när de ilande ljuspunkterna dök upp nästan mitt i zenit. De lyste svagt gulgrönt och föreföll vara geometriskt jämnt fördelade - två eller tre främst, lika många efter, en ytterst på vardera sidan. Hela gruppen var inte större än ungefär dubbla fullmånen. Formationen smalnade medan den ilade bort, liksom krympte i bredd - som ett geometriskt mönster gör om man först ser det rakt underifrån och sedan snett underifrån. Samtidigt försvagades skenet och på cirka 35 grader över horisonten försvann ljuspunkterna helt. Allt som allt såg jag dem bara 3-4 sekunder. Inget som helst ljud hördes. Jag pekade, men min fru hann bara uppfatta synen någon sekund innan den försvann.”
Trehörningsjö
På vissa platser tycks ufofenomen ha en benägenhet att rapporteras oftare än på andra. En sådan plats är Trehörningsjö norr om Örnsköldsvik där det har gjorts många och mycket intressanta observationer. Föremål av olika former har observerats på nära håll, föremål har orsakat motorstopp på bilar och slagit ut elströmmen. Den mest uppskakande händelsen råkade länkstationsföreståndare Kjell Näslund ut för när han den 12 mars 1969 på nära håll iakttog ett jättelikt ufo och flera lådliknande varelser som kom in i länkstationen. Näslund var under observationen helt ur stånd att kunna springa därifrån. En annan uppmärksammad observation gjordes av Kurt Nilsson den 18 oktober 1977. Nilsson sa sig då ha sett tre humanoider och en landad farkost bara några hundra meter från Näslunds observationsplats på berget Hemliden.
Voronezj
Den 27 september 1989 inträffade en ufolandning i en park mitt i den centralryska staden Voronezj. Några yngre pojkar, Vasya Surin och Genya Blinov, berättade en fantastisk historia om tre meter höga robotar som kom ut ur en farkost. Även om det också fanns andra, mer indirekta vittnen - bland annat en polisman - betraktas incidenten i allmänhet som ett pojkstreck. Ufologen Jacques Vallée diskuterar fallet ingående i sin bok ”UFO Chronicles of the Soviet Union”.
Vimanor
Flygande föremål finns beskrivna i många religioner och hinduismen är inget undantag. Det klassiska indiska eposet Mahabharata, en av världens äldsta kända böcker, beskriver på flera ställen en ”luftens vagn” med sidor av järn och klädd med vingar. Språket sanskrit har en term - Vimaana Vidya - som sägs betyda ”Vetenskapen om att bygga och manövrera flygplan”. Man skildrar ”Vimaanan” som en rund, dubbeldäckad farkost med kupol och ventiler. Den flög med ”vindens hastighet” och gav ifrån sig ett melodiöst ljud. Farkosten kunde stanna och hänga orörlig i luften och piloten måste vara välutbildad. Farkosten drevs med en gulvit vätska och den användes för krigföring, resor och nöjesfärder. Översättningen av sanskrittexten har starkt kommit att ifrågasättas särskilt med tanke på de moderna ord som uttolkaren använt sig av.
Vilhelmina
Hela familjen Söderström i Lövåsen utanför Vilhelmina råkade ut för en gastkramande händelse klockan 00.30 den 4 mars 1967. Under 15-20 minuter kunde de fem familjemedlemmarna från köksfönstret iaktta två stora, mörka och avlånga föremål som svävade över deras gård. Föremålen försvann, men ett av dem återvände efter en stund. Ufologerna Gösta Rehn och Sven Schalin undersökte fallet strax efter det hade inträffat och skrev en rapport som de sedan skickade till försvarets forskningsanstalt. Händelsen, som blev mycket omskriven, har ännu inte fått någon bra förklaring.
Viita, Jorma
Ett av de mera kända danska fotofallen var de bilder som togs av Jorma Viita från Odense. I början av 1974 påstod Viita att han hade sett två UFO på nära håll och även fotograferat dem. Under resten av 1974 och 1975 såg Viita massor av UFOn och tog flera bilder av dem. Sammanlagt blev det över 70 ypperliga fotografier i färg. Viita var alltid ensam när de dök upp på himlen över Odense. Det blev slutligen för mycket för ufoundersökarna, och de beslutade sig för att skugga Viita som om det vore en riktig ”spion-historia”. På så sätt upptäckte man att Viita inte hade någon kontakt med rymdskepp som han påstod. Det hela var rena lögner och Viitas fotografier avslöjades som falska.
Vandringssägen
Uppdiktad berättelse med förment verklighetsbakgrund även om vissa element kan ha inträffat i verkligheten. Berättelserna sprids snabbt av tv, radio och tidningar. Gemensamt för vandringssägnerna är att de ofta är mycket detaljerade och inte helt osannolika vilket gör det lätt att tro på dem. De förstärker också ofta våra fördomar.
Vaag, Pål Kristian
Ett klassiskt exempel på en förfalskad bild inträffade i Norge den 19 augusti 1983. Pål Kristian Vaag på Nordmöre utanför Trondheim påstod sig då ha fotograferat vad som mycket väl kunde vara världens bästa bild av ett UFO. Bilden föreställde ett klassiskt tefat svävande över ett skogsområde med himlen som bakgrund. Men trots att bilden alltså var falsk klarade den flera analyser. Bland annat kunde tråden tefatet hängde i inte upptäckas i Norges bästa elektronmikroskop och inte heller luftförsvarets bildanalytiker kunde knäcka Vaags foto. När Vaags bild var som hetast förekom den till och med som blickfång i en helsidesannons från Kodak. Men till slut erkände Vaag. I februari 1985 talade han ut under rubriken ”Jeg lurte hele verden” (Verdens Gang 20/2 -85) och berättade hur han svarvat tefatet ur en trästock, bundet fast det i en utstickande del av hustaket och sedan knäppt kortet. ”Jag kunde aldrig tro att så många skulle gå på det”, var hans kommentar.
Ockhams rakkniv
Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelska franciskanmunken och filosofen William Ockham (ca 1275–1350), är en princip inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör, alltså att av flera förklaringsmodeller ska man välja den enklaste.
Orthon-rörelsen
Rörelsen som fått sin inspiration från England fick under ledning av den danske taxichauffören Knud Weiking viss ryktbarhet. Weiking påstod att han hade kontakt med rymdmannen Orthon, samma rymdman som den amerikanske kontaktpersonen George Adamski påstod sig ha träffat. Rymdfolket lät Weiking veta att jorden skulle gå under i ett atomkrig den 26 december 1968. En del utvalda skulle dock räddas av Orthon. Man skulle för säkerhets skull bygga en bunker i bly. På ett område vid Byrup grävde sektens anhängare ett sex meter djupt hål, och ovanpå lade man 26 ton bly som skulle skydda mot den radioaktiva strålningen. Det blev jul, men jorden gick inte under som det sades i spådomen. Det var något av ett fiasko för gruppen av Orthon-anhängare. Oenighet splittrade gruppen och de olika delarna av den tynade efterhand bort.
OVNI
Benämning på oidentifierade flygande objekt, som används istället för UFO av personer som talar spanska, portugisiska, franska och italienska.
Förkortningen betyder "oidentifierade flygande föremål" på de olika språken:
- Objeto Volador No Identificado (spanska)
- Objet Volant Non Identifié (franska)
- Oggetto Volante Non Identificato (italienska)
- Objeto Voador Não Identificado (portugisiska)
New age och ufo
New age och ufo Den ”nya tidsåldern”, eller new age, är något som engagerar många människor i vårt sekulariserade samhälle. Namnet new age står för en rörelse som alltmer håller på att breda ut sig i hela världen. Rörelsen har sina rötter i teosofin och de ockulta strömningar som växte fram under slutet av 1800-talet. Under 1960-talet tog hippierörelsen på den amerikanska västkusten upp en del av tankarna. Man ansåg att man levde i en tid med kosmisk medvetenhet och gemenskap, och new age gick så småningom över till att bli ett samlingsnamn för en rad mer eller mindre andliga former av terapier och levnadssätt.
Denna rörelses aktiva använder även ufofenomenet i sin verksamhet och predikar för en andlig ufoinriktning med inre kosmiska resor och en tro på att utomjordiska cilivisationer övervakar oss sedan flera hundra år tillbaka. Mot slutet av 1980-talet och i början av 90-talet fick en mera new age-inriktad tolkning av ufofenomenet utrymme i media. Förespråkarna för new age-ufologin såg observationerna som tecken på gudomliga ingripanden. Flera sekter växte upp kring kontaktpersoner på olika håll i världen.
De flesta kontaktpersoner tillhör denna ufoinriktning som inte har visat sig vara intresserad av en vetenskapligt inriktad forskning om inte utomjordingarna speciellt har bett om det. UFO-Sverige tar avstånd ifrån den typ av ufotro som new agegrupperna förespråkar.
NICAP
National Investigations Committee on Aerial Phenomena. En amerikansk ufoorganisation som grundades 1956 av Thomas Townsend Brown men som numera är nedlagd. Nicap leddes under många år av den färgstarke majoren Donald Keyhoe som också skrev flera böcker om UFO. Som mest hade organisationen 12.000 medlemmar. I dag existerar gruppen som en sajt där dess medlemmar arbetar med att bygga upp en ufokronologi och en databas över ett stort antal ufofall. Ansvarig är den amerikanske ufologen Francis Ridge.
Myter
Det finns rykten och vandringssägner om det mesta och således även om UFO. Mycket av den nutida ufomytologin sprids genom Internet och amerikanska och engelska veckotidningar. Bland de värsta syndarna återfinns den amerikanska tidningen ”Sun” som bland annat har låtit intervjua ”en av världens ledande ufoexperter”, svensken Olaf Swensen. I artikeln fastslår Swensen att utomjordingar avlyssnar våra samtal och till och med kan påverka våra hjärnor. Men Olaf Swensen finns inte. Andra skvallertidningar med UFO som favorittema är ”National Enquirer”, ”World Weekly News” och ”Sunday Sport”.
Mr. X.
Den 22 maj 1950 fick FBI-agenten John Quinn i New Orleans en ovanlig leverans av en anonym man. På en bild som mannen hade med sig kunde Quinn se två militärer som eskorterade en enbent varelse utrustad med någon typ av andningshjälpmedel. Mannen berättade att han hade köpt bilden av en annan person för en dollar men nu ville överlämna den till myndigheterna eftersom bilden föreställde ”en man från Mars i USA”. Men historien var bara ett aprilskämt framställt för Wiesbadener Tagblatt vilket också framgick av en notis i tidningen den 3 april 1950. Trots det har flera ufologer publicerat bilden som äkta. William Moore och Charles Berlitz använde den till exempel i sin bok ”The Roswell Incident” 1980.
Moulton Howe, Linda (1942-)
Intresserade sig för UFO och påstådda djurstympningar under 1980-talet. Hon har producerat en bok och flera filmer om djurstympningar, bland annat den prisbelönta ”An Alien Harvest” (1989) och är en stark förespråkare för att stympningarna har en koppling till utomjordiska besök på jorden.
Mörkläggning
I framför allt USA är det vanligt att beskylla myndigheterna för att dölja sanningen om ufofenomenet. Där har en organisation kallad ”Citizens against UFO-secrecy” (Medborgare mot ufosekretess) krävt att myndigheterna, framför allt det amerikanska flygvapnet, ska avhemliga rapporter och tala om ”sanningen”. En stor mängd tidigare hemligstämplade dokument har kommit fram genom dessa förfrågningar. Även i Sverige hemligstämplar Högkvarteret (tidigare försvarsstaben) rapporter som handlar om kränkningar av svenskt luftrum av främmande makt.
Mockumentär
En film som till formatet ger intrycket av att vara en dokumentär, men vars innehåll oftast är menat att vara humoristiskt. Exempel på mockumentärer är Konspiration 58 och Dark Side of the Moon.
Ordet är en försvenskning av "mockumentary", som kommer från engelskans "mock" (håna eller falsk) och "documentary". Ett liknande begrepp är pseudodokumentär, som också kan användas för mockumentärer.
Se: Pseudodokumentär
MJ-12
Majestic Twelve eller MJ-12 var en hemlig grupp som nämns i en serie dokument som påstås beskriva USA:s hemliga arbete med tillfångatagna utomjordingar. Dokumenten postades i form av en film till Jamie Shandera som gav dem till sin vän William Moore 1987.
De tolv medlemmarna i MJ-12 skulle ha varit Dr Lloyd Berkner, Dr Detlev Bronk, Dr Vannevar Bush, James Forrestal, Gordon Gray, viceamiral Roscoe Hillenkoetter, Dr Jerome Hunsaker, Dr Donald Menzel, general Robert Montague, Rear Admiral Sidney Souers, general Nathan Twining och general Hoyt Vandenberg. MJ-12-dokumenten har skapat en häftig debatt bland ufologer världen över. Flera tecken tyder på att de är förfalskade.
Menzel, Donald H (1901-1976)
Donald Menzel var astronom och ansvarig för Harvard College Observatory. Han var mycket kritisk till uforapporterna och ansåg att alla observationer var misstolkningar av naturliga fenomen. Menzel anlitades under flera år av det amerikanska flygvapnet för att bortförklara uforapporter. Efter Menzels död har det uppdagats att han under många år arbetade som konsult åt NSA, (National Security Agency) vilket han nämnde i privat korrespondens med president John F. Kennedy, brev som hittats på Harvard-arkiven.
Menzel publicerade flera artiklar och noveller med science fiction-inslag, bland annat: The End of the Moon (tillsammans med Gustav Albrecht, Ph.D. & Frank R. Paul), Science Fiction Plus Aug 1953, Fin's Funeral, Galaxy Feb 1965, Future Space Suits, Science Fiction Plus May 1953, Martians and Venusians, Galaxy Sep 1969, Observatory on the Moon, Galaxy Jun 1965, The Other Side of Zero, Science Fiction Plus Mar 1953 och Science Fiction Monthly 2/55, Our Atomic Sun, Science Fiction Plus Oct 1953, The Temperature of Space, Amazing May 1935 samt Who's Who on the Moon, Galaxy Jan 1971.
Han är författare till följande böcker om UFO: ”Flying Saucers” (1953), ”The World Of Flying Saucers: A Scientific Examination Of A Major Myth Of The Space Age” (1963) samt ”The UFO Enigma: The Definitive Explanation Of The UFO Phenomenon” (1977).
Mantell, Thomas (1922-1948)
På förmiddagen den 7 januari 1948 rapporterade civila vittnen på flera platser i nordvästra Kentucky, USA, att ett okänt, runt föremål rörde sig på hög höjd i sydostlig riktning. Klockan 13.45 fick flygledaren Quinton Blackwell på Godmanbasen syn på föremålet. 14.45 fick kapten Thomas Mantell och två av de tre andra piloterna i F-51-planen i hans rote, ute på ett rutinuppdrag, order om att försöka identifiera föremålet.
Mantell låg före de båda andra piloterna och steg därmed också högre. I sin sista rapport till tornet lär han ha sagt att han skulle gå upp till drygt 8.000 meter och sedan avbryta ifall han inte hade kommit närmare föremålet. Några minuter senare störtade han och omkom omedelbart. Rykten gick om att Mantells plan skjutits ned av det oidentifierade föremålet men senare tiders forskning har visat att han med stor sannolikhet störtade till följd av syrebrist då han saknade syrgasmask. Föremålet han jagade har identifierats som en ballong av typen Skyhook på mycket hög höjd.
X-Files
Amerikansk underhållningsserie som använder det paranormala som tema. Svenskt namn är Arkiv-X. Agenterna Dana Scully (Gillian Anderson) och Fox Mulder (David Duchovny) konfronteras i varje avsnitt med oförklarliga händelser. Mulder som den övertygade ET-entusiasten och Scully som den rationella vetenskapsmannen. Serien har blivit omåttligt populär sedan det första pilotavsnittet sändes i USA den 10 september 1993. Serien har skapats av Chris Carter och exporteras numera till ett stort antal länder. Avsnitten spelas in i Vancouver, British Columbia, Canada. Arkiv-X slogan ”The truth is out there” har blivit berömd liksom ”I want to believe” som återfinns på en affisch på Mulders kontor.
Lindemann, Michael
Började undersöka ufofenomenet 1989 med utgångspunkt i att det kunde röra sig om hemliga vapen. 1994 blev Lindemann en av grundarna till Institute for the Study of Contact with Non-human Intelligence som ägnade sig åt att undersöka rapporter om påstådda kontakter med utomjordiska varelser. I slutet av 1996 omformades institutet och fick namnet CNI News. 1991 gav han ut boken ”UFOs and the Alien Presence”.
X-15
North American X-15 är ett av de mest framträdande amerikanska experimentflygplanen och flög första gången 1959. X-15 slog ett stort antal hastighets- och höjdrekord under 1960-talet. Den 10 mars 1967 sattes hastighetsrekordet med machtalet 6,7. Med raketmotorernas hjälp kunde det nå gränsen till rymden på 100 kilometers höjd. X-15 gav mängder av värdefulla data som senare användes i utvecklingen av nya flygplan och rymdfarkoster.
Redan den 30 april 1962 uttalade sig den amerikanske rekordflygaren Joe Walker om att det fanns okända föremål i rymden. Walker, som hade satt nytt höjdrekord, höll en hastighet av 3.200 kilometer i timmen när hans automatiska kamera registrerade flera okända föremål framför flygplanet.
Bara drygt två månader senare, den 17 juli, var det dags igen. Också den här gången fångades föremålen på film. Under en flygning med det raketdrivna flygplanet X-15 filmade piloten Robert White några cylinderformade föremål. White befann sig på 75.200 meters höjd när händelsen inträffade och det skulle dröja ändå till i december innan Nasa gav offentlighet åt observationen. White själv beskrev föremålen som ”ett papper som virvlade förbi”.
Den mest kände X-15 piloten torde vara Neil Armstrong, som sedemera blev den förste mannen på månen. 2018 är Joe Engle den sista levande piloten i X-15-programmet.
Änglahår
En spindeltrådsliknande substans ibland observerad i samband med ufo. Änglahåret har fallit ned från himlen och fastnat i träd eller på marken. Ofta har det smält bort innan det har hunnit analyseras. I en del fall rör det sig säkert om spindelväv som drivit med vinden medan andra fall är mera svårförklarade. Observationerna av änglahår var vanligast på 1950-talet.
Ärtingen
Den 26 juli 1948 observerade Gunnar Larsson (numera Gunnar Tubben) en tefatsformad farkost över sjön Ärtingen norr om Borås. Observationen gjordes i fullt dagsljus när observatören skulle bada tillsammans med två kusiner. Något som liknade ljudet från en motor fick de tre att titta mot himlen där de upptäckte en ovanlig tingest på väg över sjön mot sydsydväst. Föremålet rörde sig över sjön medan det vobblade något. Formen liknade ”två hoplagda tallrikar” och färgen var gulaktig. Flera personer blev vittnen till händelsen som omskrevs i Borås Tidning dagarna efter. Händelsen finns utförligt beskriven i UFO-Aktuellt 2/01.
Lergravsviken 
Klockan 21.45 den 5 augusti 1957 observerade kriminalinspektör Ernst Åkerberg (1904-1967) och hans fru Karin (1903-1979) två kupolformade föremål formade som gammaldags ringklockor till en cykel och med ett rött lysande sken under sig, vid Lergravsviken på nordöstra Gotland. De båda föremålen kom mot paret, ett i taget, och gjorde en kraftig kursändring innan de försvann. Händelsen undersöktes av Försvarsstaben och FOA. FOA:s undersökare ansåg att föremålen varit havererade forskningsballonger, något som Ernst Åkerberg förnekade.
Linderholm, Gösta (1941-2020) & Lena (1947-)

I månadsskiftet mars-april 1981 filmade den kände vissångarens fru ett föremål i fullt dagsljus under en bilfärd på väg från Neustadt mot Freiburg i dåvarande Västtyskland. Gösta Linderholm kör bilen vid tillfället. På filmen syns ett objekt som vid ett av tre tillfällen visar sig först som en liten ljuspunkt mot ett mörkt bergsmassiv. När ljuspunkten lämnar bergskanten och kommer fram och får himlen som bakgrund, ser man en som det verkar konkret kropp med någon slags ”överbyggnad”. Föremålet har inte kunnat identifieras men mycket tyder på att det rör sig om en fågel.
Luftskeppsvågen över USA
Vintern 1896 och 1897 rapporterade tusentals människor i ett stort antal stater i västra och mellersta USA att de såg ”luftskepp” på himlen. Farkosterna var cylindriska eller cigarrformade och drevs med propeller. Beskrivningarna varierade. Det märkvärdiga med alla dessa rapporter var att det så vitt man visste ännu inte fanns några luftskepp i Amerika, åtminstone inte motordrivna och styrbara sådana. Mycket var bluff, det mesta misstolkningar av Venus och starka stjärnor och en hel del ren masspsykos. Men några av rapporterna kan ändå inte avfärdas. De förblir en gåta, precis som de oförklarade vågor av luftskeppsobservationer som gjordes världen över 1909-1910 och 1913.
Kaufman, Frank (1916-2001)
Ett av många vittnen som under senare år trätt fram i samband med den så kallade Roswell-kraschen. Kaufman hävdade bland annat att han ingått i ett hemligt team som tog hand om kraschade flygande tefat, kallat ”Team Nine”, och att han på radar kunnat följa hur tefatet kraschade i öknen. Han sa sig också ha varit en av dem som var först på platsen där han såg flera döda besättningsmän, ”små grå”. I sin bok ”Roswell - Inconvenient facts and the will to believe” granskar författaren Karl T. Pflock Kaufmans redogörelse genom flera långa intervjuer och kommer till slutsatsen att det Kaufmans berättat inte stämmer med fakta.








