Den 3 december klockan 18.30 observeras av allt att döma en meteor eller bolid över stora delar av södra Sverige. Det har kommit elva rapporter om iakttagelsen till Försvarsstaben. De beskriver föremålet som ett starkt magnesiumfärgat ljus under ca 5 sek som efterlämnade en röksvans på himlen. Under resten av månaden rapporteras ytterligare tio iakttagelser, som alla mycket väl stämde in på astronomiska fenomen. December blir den sista månaden som Försvarsstaben samlar rapporter och för statistik över spökraketerna. Året 1946 är till ända utan att försvaret har fått klarhet i spökraketernas ursprung.
Försvaret håller, hela tiden som spaningarna efter spökraketerna pågår, kontakt med utländska militärer och då naturligtvis endast västmakter. Man lämnar en del dokument och information till bl a den amerikanska militärattachén i Stockholm. Förmodligen hoppas det svenska försvaret få något matnyttigt i utbyte, vilket man inte får. Den amerikanska militärattachén skriver en underrättelserapport till Washington om "Spook Rockets Phenomen of 1946" och bifogar dokument han fått från försvaret. Ganska fritt översatt lyder inledningen på hans rapport:
Översänder härmed en kopia av rapporten från den 13 december 1946 till den svenske överbefälhavaren, angående spökraketfenomenet över Sverige. Rapporten har skivits av kommittén som var tillsatt för att utreda spökraketerna. Kommittén konstaterade att ansträngningarna att lösa gåtan har varit fruktlösa och att fortsatta undersökningar skulle vara meningslösa. Denna rapport överlämnas mer som ett historiskt dokument som visar den svenska aktiviteten än som en underrättelserapport om spökraketerna.
England gör, i slutet av 1946, en sammanställning och utvärdering av spökraketerna. Dokument har titeln "Investigation of missile activity over Scandinavia" och är sammanställd av A.D.I (Science) och A.I.2 (g). Man säger i inledningen av rapporten att den tillkommit för att "summera kända fakta om rapporterad projektilaktivitet över Skandinavien". Rapporten distribuerades till drygt 50 olika grenar inom det engelska och amerikanska förvaret. Rapporten lyder, fritt översatt:
Undersökning av rapporterad projektilaktivitet över Skandinavien
Bevisen: Den 25 maj rapporterade en svensk tidning om ett vinglöst cigarrformat föremål med en storlek ungefär som ett mindre flygplan. Från föremålets bakdel har man sett gnistor och flammor. Cigarren har setts i Landskrona i södra Sverige. Den flög på en sydvästlig kurs och på en höjd av ungefär 100 m. Dagarna efter observationen finns ett antal notiser i tidningar om liknande fenomen i Sverige och Danmark. Den 9 juni har man från flera olika platser i Finland observerat ett föremål som med hög hastighet rört sig över himlen. Senare, samma månad, kan man från Finland rapportera om ytterligare ett liknande fenomen. Både i Finland och i Sverige förklarade man observationerna som astronomiska fenomen. En uppfattning som också stöds av ett antal finska professorer. I Sverige ökar antalet observationer kraftigt under juli månad. Också från Norge kommer rapporter om liknande fenomen som i Sverige. Den 25 juli i Norge, något tidigare i Sverige, uppmanas folk att rapportera egendomliga observationer. Ibörjan rapporterar pressen, i Sverige och Norge, öppet om observationerna och förklarade att spökraketerna kommer från Ryssland. Svenska och norska myndigheter börjar att undersöka observationerna. Myndigheterna uppmanade pressen att inte rapportera exakta detaljer eller var projektilerna varit synliga, i en förhoppning om att landet som avfyrade projektilerna skulle få svårare att följa deras vägar. Projektilobservationerna fortsatte över Skandinavien, i genomsnitt rapporterades 6-8 per dag. Under två dagar, 9 juli och 11 augusti, rapporteras mellan 200 och 300 per dag. Oavsett uppgifterna i tidningar så har det inte vid ett enda tillfälle konstaterats att en projektil slagit ner i Skandinavien. Den information som lämnas av pressen är till största delen lösa spekulationer. Mot bakgrund av de spekulationer som publicerats i tidningar är det tvunget att vi härmed försöker sammanfatta vad vi vet. Denna rapport är mer en försäkran om att vi vet vad som pågår än att vi kan förklara det.
Visuella observationer över Skandinavien: Ett stort antal visuella observationer har gjorts över Skandinavien. Några av de bästa kommer från Norge. I allmänhet har observationerna gjorts av otränade observatörer. Vi vet, med erfarenhet från kriget, hur osäkra dessa uppgifter kan vara. Man kan dock säga att projektilernas mest framträdande egenskaper är:
Vid ett antal tillfällen har det rapporterats om nedfallande föremål. Ett antal av dessa föremål undersöks och man hoppas att detta ska ge svar på om de kommer från projektilerna. Få observationer beskriver vingar på projektilerna. Det är nödvändigt att de har vingar för att kunna flyga på det sätt som beskrivs av vittnena. Det är möjligt att man inte sett vingarna på grund av avstånd och höjd från observatörerna. Två av de mest detaljerade rapporterna från Norge indikerar någon form av vingar. En av observationerna sker vid Mjösa i Norge, där två projektiler störtar ner i en sjö, med ett vattenuppkast på flera meter. Vittnen som ser objekten, från omkring 50 meters håll, rapporterar att:
Rapporten beskriver föremålen med vingarna på ett så detaljerat sätt att det inte kan vara frågan om någon fantasi eller inbillning. Den andra rapporten, från Norge, kommer från Gardemoens flygplats den 22 juli. Tre personer ur en flygplansbesättning, varav en som sett V1:or under kriget, rapporterade att de sett en "flygande bomb", klockan 01.00. Den kom med en enorm fart över flygfältet. Det har varit svårt att bedöma föremålets höjd men den uppskattas till mellan 600 och 1 800 meter. Alla vittnena sade att det kom gnistor och eld från den, men inget ljud har hörts. De förnekar att föremålet kan ha varit en meteor eller annat naturfenomen. De allra flesta föremålen över Skandinavien rapporteras som ljusfenomen eller som cigarrformade föremål. Ibland med starkt ljus från stjärtpartiet, undantagsvis från nosen. Här följer några exempel på typiska vittnesuppgifer.
Tolkningen som projektil: Uppgifterna är för närvarande för knapphändiga för att man ska kunna dra några långtående slutsatser. Det är dock svårt att tro, med bakgrund av antalet observationer, att alla skulle vara inbillning. Och det är uppenbart att något måste ha setts den 9 juli och den 11 augusti av de hundratals vittnena. Det är svårt att tro att observationerna kan röra sig om naturliga fenomen, speciellt då många observationer gjordes under dagsljusförhållanden. Erfarenheter från England under kriget, då anfall med V1 och V2 pågick, har visat att väldigt få personer rapporterade icke-existerande föremål under dagtid. Därför kan det inte uteslutas att man sett något ovanligt över Skandinavien. Observatörerna måste också vara vana vid de saker som de normalt ser på himlen. Under kriget, då man verkligen koncentrerade sig på att bevaka luftrummet, förekom aldrig några liknande rapporter som nu under 1946. Även om de fenomen som nu ses över Skandinavien skulle ha en naturlig förklaring så måste de vara ovanliga. Så ovanliga att det skulle vara möjligt att åtminstone förklara en del som projektiler. Om detta är sant så måste ursprunget vara ryskt. Om informationen i de norska rapporterna är riktiga så indikerar det att det är frågan om en vingförsedd projektil med en räckvidd av minst 800 km från närmaste ryska gräns, eller av ryssarna ockuperade land, under förutsättning att de avfyras från land. Om de avfyras från flygplan eller fartyg kan räckvidden vara betydligt kortare. Inga rapporter om flygplan eller fartyg som kan sättas i samband med projektilerna är kända. Det är på grund av för lite information omöjligt att ge någon uppfattning om projektilernas fartprestanda. Om man förutsätter att alla eller en majoritet av observationerna rör vingförsedda projektiler, eller långdistansraketer, är det förvånande att det inte har bekräftats ett enda nedslag i Skandinavien. När Tyskland under kriget experimenterade med V1- och V2- raketer, förorsakade detta en mängd nedslag. Under de första månadernas försök med V1 havererade minst hälften innan de nådde målet. Om det är så att ryssarna har utvecklat någon form av projektil, måste den vara enormt tillförlitlig. Detta faktum gör att man måste anta att en mycket liten del av observationerna kan ha varit långdistansraketer. Det finns fortfarande möjligheten att de många observationerna av eldklot kan vara ett resultat av att material släppts från högtflygande ryska flygplan. Det är inte sannolikt att dessa flygplan skulle upptäckas av svensk eller norsk radar. Ryssarna skulle kunna tänkas göra överflygningar för att göra sken av att de har raketer med sådan hög prestanda. Det kan vara så att ett litet antal projektiler faktiskt har flugit över Skandinavien. Det är inte svårt att förstå att ryssarna skulle visa stort intresse för tysk raketteknik. De kan som experiment ha provskjutit en beslagtagen tysk raket. Det är möjligt att ryssarna genom överflygningar samtidigt som man provskjutit raketer velat skapa förvirring. Men dessa och liknade förklaringar kan man nog betrakta som osannolika.
En konservativ tolkning: Det skulle ge ett falskt intryck om vi inte underströk att det hitintills inte framkommit några bevis som skulle hålla i en "rättegång" för att det skulle förekomma någon projektilaktivitet över Skandinavien. Det är svårt att förstå varför ryssarna skulle syselsätta sig med sådana "demonstrationer". Det är mer troligt att om ryssarna förfogade över sådana vapen så skulle man hellre spara dessa för riktig krigföring än skicka dem över Skandinavien. Vi måste se vikten av de bevis vi har. Det är inget tvivel om mängden av observationer, men de kommer från otränade observatörer. Erfarenheter har tidigare visat att sådana observationer har varit starkt missvisande. Vi behöver bara gå tillbaks till 1938-39, då ryktet spreds att tyskarna utvecklat en strålning som stoppade motorer. Under 1939- 40 spreds ett rykte att tyska flygplan släppte spindelväv över Frankrike och England. I maj 1940 spreds rädslan för att femte kolonnare skickade upp raketer runt engelska flygplatser. Kring dessa rykten fanns en mängd med övertygande berättelser. Vi spårade ryktet om strålningen, som stoppade motorer, till VHF-utbredningsexperiment och spindelväven till förälskade spindlar. Vi har tyvärr inte varit så framgångsrika i att förklara Loch Ness-monstret. Den stora mängden observationer kan först verka imponerande men bleknar betydligt när man jämför den med mängden rapporter från andra liknande händelser som skrämt människor. Rädslor som senare visat sig vara grundlösa. Det är också naturligt att länder nära den ryska gränsen känner rädsla. Det största flertalet observationer från Sverige hänförs till dagarna den 9 juli och 11 augusti. Det slående med dessa rapporterna är att observationerna praktiskt taget gjordes samtidigt över hela landet. En ovanligt ljusstarkt meteor skulle kunna förklara observationerna bättre än något annat. Att två så pass stora meteorer skulle uppträda två månader efter varandra förefaller vara ett egendomligt sammanträffande, men är inte omöjligt. Med tanke på den mycket detaljerade beskrivningen från Norge och den egendomliga omständigheten att två projektiler flög tillsammans, har det föreslagits att det skulle kunna röra sig om två svanar. Man behöver inte vara speciellt skeptisk för att förstå att tidningsreportar vill göra bra historier. Hur lätt dessa historier uppstår från personer som har fantasi som ligger utanför vad människor normalt har, när de är upprörda över vad de sett. Vi bör lägga stor vikt vid resultaten som kommer från undersökningen av de föremål som upphittats i samband med projektilobservationer. Om de visar sig komma från någon projektil så måste detta utgöra det bästa beviset vi har. I avvaktan på dessa resultat, får vi vänta med svaret och hålla det öppet att det kan vara en helt och hållet oskyldig förklaring till observationerna.