22 juli, Sammanträde inom spökraketkommitten

Det är måndagen den 22 juli och spökraketkommittén håller sitt andra sammanträde. På mötet finns personal från Flygförvaltningen, Försvarsstaben, FOA och FRA. Reuterswärd från Tidningarnas Telegrambyrå är också med. Den senaste tidens observationer har kulminerat den 9 juli. Efter den 9:e har de minskat till ungefär en om dagen. Observationerna har förflyttat sig norrut. Tidigare har raketerna beskrivits som klotformade, men nu har de övergått till cigarrlik form. I ett fall har vittnena sett två cigarrformade föremål hopkopplade med varandra. Den 17 juli har flygvapnet startat med radarövervakning, främst i Mellansverige. Radarn vid F 21 i Luleå ska snart iordningställas och användas 4 timmar mitt på dagen. Trots att spökraketerna flyttat sig norrut anses det inte nödvändigt att flytta radarstationerna mot norr - eftersom F 21-radarn snart ska vara i drift. Kapten Stangenberg från Försvarsstaben berättar att en radarstation vid kustförsvaret haft en mycket tydlig observation av ett föremål. Det har rört sig med ca 400 meter per sekund - alltså i överljudsfart - och har kunnat följas med radarn under en kort stund. Arméns och kustförsvarets radarstationer ska snart starta spaningar efter projektilerna. Försvarets radioanstalt (FRA) har börjat lyssna efter signaler på kortvåg och ska inom kort utöka signalspaningarna till långvåg. Kommittén känner ingen större optimism inför möjligheterna att hitta radiosignalerna - FRA har ju inte någon som helst kunskap om vilka frekvenser som projektilerna använder. De flesta föremål som hittas i samband med projektilobservationer har FOA inte lyckats bevisa att de hör till projektilerna. Några av föremålen har de "med säkerhet kunnat konstatera" att de hör till projektilerna. Kommittén undrar och funderar över vilken typ av framdrivningsmetod som används - någon helt ny och okänd teknik kanske? FOA kom med ett förslag som var att det skulle röra sig om den amerikanska Ram-jet-projektilen - utförd enligt Tromsdorfprincipen. Drivmedlet kan där vara antingen fast eller flytande - det fasta drivmedlet har före krigsslutet utvecklats av tyskarna. Det kan inte uteslutas att projektilerna var atomdrivna. FOA har inte hittat någon radioaktivitet men kommittén tror att det skulle kunna förklaras med att drivmedlet hade en mycket kort halveringstid så att radioaktiviteten snabbt försvann. Kommittén funderar på om projektilerna kan vara flerstegsraketer då delar som ramlat ner förefaller att höra till samma projektil. Något mycket viktigt som har konstaterats är att många projektiler slagit ner i, eller i närheten av, vattendrag. Någon form av målsökning mot vatten, trodde de på FOA, skulle kunna vara möjlig. En idé som någon på FOA hade lagt fram - att projektilerna var av V1-typ, ett tyskt robotflygplan som användes under kriget bl a mot London - tror kommittén inte mycket på. De anser att ljudet från V1:an är mycket kraftigare än från spökraketerna. Meteorologerna ska undersöka väderleksförhållandena de dagar då det fanns många projektilobservationer. På detta sätt ska det kanske vara möjligt att förutsäga "raketbesöken". Spaningarna ska kunna intensifieras då väderbetingelserna är de rätta och det är störst sannolikhet att spökraketerna ska uppträda. Försvarsminister Vougt har talat med ÖB och begärt att få information om spökraketerna. Kommittén ska efter mötet försöka skriva en kortfattad och lättförståelig redogörelse till försvarsministern.

Reuterswärd, från Tidningarnas Telegrambyrå, läser upp ett meddelande som ska sändas till samtliga svenska tidningar. I meddelandet uppmanas de, av Försvarsstaben, att inte publicera nedslagsplatserna för projektilerna - utan endast hålla sig till vida angivelser som exempelvis "norra Sverige". Det är också nödvändigt att de inte anger om nedslaget har skett på land eller i vatten - eftersom det misstänks att det kan vara en medveten styrning och de inte ska få reda på hur de lyckades. För att stimulera allmänhetens intresse för att rapportera ska tidningarna inte behöva inskränka rapporteringen ytterligare. De uppgifter som de inte får publicera ska de skicka direkt till Försvarsstaben. Kommittén känner inte någon tveksamhet om projektilernas verkliga existens - däremot kan de inte göra annat än att spekulera och ha lösa idéer om tekniken bakom projektilerna, eller var de kom från. De har tidigare trott att projektilernas ursprung skulle kunna vara öarna Ösel eller Dagö utanför Estland. Ingen av dessa tidigare spekulationer har den senaste tiden förstärkts - utan snarare försvagats. Något mycket viktigt, som kom fram på det senaste mötet, var att en radarstation vid kustförsvaret observerat en projektil och att hastigheten har varit omkring 400 meter per sekund. Därmed är det ingen tvekan om att det förekom projektiler. Det betyder också att försvaret har att göra med föremål som kan röra sig i överljudsfart! Detta är inga spekulationer utan går klart att läsa i rapporten som kommit från kustförsvarets radarstation. Vi ska inte glömma bort att det var först 1947 som amerikanen Charles Yeager med det raketdrivna experimentplanet X1 lyckades uppnå överljudsfart

Svensk radar

Under sommaren 1944 har flygvapnet fått möjlighet att köpa fem radarstationer från England. De har den engelska beteckningen AMES 6 Mk III. Radarstationen får den svenska benämningen ER3b.

Radarstation

Den mobila radarstationen ER3B

I ett brev från den brittiske flygattachén i Stockholm, den 20 september 1944, framgår att den första radarstationen installeras den 3 augusti 1944 och den femte och sista den 8 september samma år. I oktober 1944 får flygvapnet medel att köpa ytterligare 25 stationer från England. Den 24 oktober 1944 beställs de via den brittiske flygattachén. Det har efter kriget spekulerats kring att dessa radarstationer skulle vara en bytesaffär med England, mot den i Bäckebo, den 13 juni 1944, störtade V2-raketen, som senare under sommaren, i största hemlighetsmakeri, fraktades till England för undersökning. Detta beslag måste ha varit mycket betydelsefullt för engelsmännen. Det var inte förrän senare, under 1944, som den första V2:an slog ner i London. Att det skulle ha varit frågan om en bytesaffär - V2 mot radarstationer - har senare visat sig vara felaktigt. Tullavgiften för radarstationerna betalades redan den 7 juni och V2:an slår ner i Bäckebo den 13 juni. Man har 1946 totalt 30 radarstationer av typen ER3b. Radarstationerna är fast monterade, men finns också i ett mobilt utförande. Radarns antennsystem består av fyra Yagi-antenner som liknar våra vanliga TV-antenner. En elmotor drar antennerna runt med tre varv per minut. Avståndet till flygplan avlästes på en avståndsindikator. Om man hittar ett eko så stannar man motorn och följer föremålet för hand genom att vrida på antennerna. Avståndet och riktningen till föremålet ritas, för hand, in på en karta. Som vi ser är de svenska radarstationerna av ett mycket primitivt slag år 1946. Det finns utomlands betydligt modernare stationer, men det är inget som vi i Sverige får köpa. De moderna radarstationerna visar ekot från föremålet direkt på en bildskärm och behöver inte ritas för hand. Teknik som flygvapnet förfogade över fungerade trots allt väl. Radarstationen ER3b tjänstgör under lång tid som flygsäkerhetsradar inom det svenska flygvapnet.

Färdväg

Radarplott

En radarstations registrering av rörelserna hos spökraketer. Föremålets rörelse mättes med en avståndsindikator och riktning med hjälp av en gradskiva. Resultatet ritades sedan för hand in på en karta.

22 juli, Meddelande till pressen

Den 22 juli sänder Försvarsstabens pressavdelning, via TT, ut ett pressmeddelande med följande innehåll: Ursprunget till de sedan början av innevarande månad över vårt land synliga ljusfenomenen är alltjämt osäkert. Viss sannolikhet torde dock tala för att de härrör från av främmande makt utförda försök med fjärrvapen. För försökens fortsatta gång är det för främmande makt av värde att få så detaljerade rapporter som möjligt om projektilbanor, ev nedslagsplatser m m. Dylika erhållas enklast genom sammanställning av i pressen offentliggjorda uppgifter. Då det ur svensk synpunkt icke är önskvärt att den makt, som utfört experimenten, erhåller dylika detaljerade uppgifter, hemställer chefen för Försvarsstaben att vid beskrivning av fenomen i fråga ortsangivelsen inskränkes till något av alternativen "Norra Sverige", "Mellansverige" eller "Sydsverige", samt att riktningen av iakttagna ljusfenomen icke publiceras. Vidare bör av särskild anledning icke omnämnas huruvida nedslaget skett på land eller i vatten. De detaljer, som sålunda icke bör publiceras, bör emellertid insändas antingen till Försvarsstabens luftförsvarsavdelning eller till TT, som åtagit sig att vidarebefordra dessa till avdelningen i fråga. I övrigt är det icke önskvärt att publiciteten om fenomenen inskränkes. I tveksamma fall kan en förfrågan lämpligen riktas till försvarsstabens pressavdelning.

23 juli, Lillhärdal

Den 23 juli informeras statsråden muntligt om spökprojektilerna, även UD får en redogörelse för händelserna. Samma dag skriver en observator, vid Rikets allmänna kartverk, i en rapport till Försvarsstaben följande: Den 23 juli klockan 08.40, iakttogs från en punkt 10 km NO om Lillhärdal (Härjedalen) av undertecknad och geobiträdet Ärnst Olofsson, en mörk och spolformad projektil, på ungefär 20 sydlig zenitkurs, som med stor hastighet rörde sig i sydvästlig riktning. Projektilen, som upptog en synvinkel av ungefär 1/5 av soldiametern, åstadkom ett kraftigt till- och avtagande surrande läte, ungefär som den närmar respektive avlägsnar sig från observationsorten. Detta ljud, som väckte vår uppmärksamhet, pågick i flera sekunder innan projektilen kunde iakttagas. Ljudet påminde, innan maximal ljudstyrka nåtts, om ett svärmande bisamhälle. Ingen rökstrimma kunde iakttagas, ej heller någon ljusstrålning.

Spökraket

Skiss av raketen

25 juli, Grisslehamn

Strax efter klockan 13.30 torsdagen den 25 juli promenerar Gustaf Winberg tillsammans med fru och dotter på Loskär i Grisslehamn. De ser två avlånga ljusgrå föremål som befinner sig strax ovanför vattenytan - på kurs norrut. Avståndet till föremålen är ca 150 meter. Herr Winberg säger: Jag kan tydligt höra ett starkt brummande ljud - liknande en mindre flygmaskinsmotor. Föremålen går så nära varandra att jag tror att de är sammankopplade. Vi gör en skiss av ett av föremålen och vi är i stort sett överens om kroppens utseende, men vi är inte helt överens om vingarnas form och ställning.

Samtidigt med observationen nära Loskär uppfattar Försvarets radioanstalt - under signalspaning från ett flygplan över Östersjön - vad man kallar för "speciella radiosignaler" på UKV - mellan 45 och 50 MHz. FRA tror att det kan vara styrsignaler till projektilerna vid Loskär - något som aldrig går att få bekräftat.

27 juli, Hökbergets fäbod

På telefon, till Falu-Mora Försvarsområdesstab, rapporteras att lördagen den 27 juli ett föremål slagit ner 15 km nordväst om Mora. Man hittar nedslagsplatsen 200 meter norr om Hökbergets fäbod.

Landningsplats

Vid nedslagsplatsen upptäcktes 3 hål, som går rakt ner i marken till ungefär 1,5 meters djup. Man gräver till 2 meters djup i och omkring hålen - men hittar inget.

29 juli, Sammanträde

Måndagen den 29 juli hålls det tredje sammanträdet i kommittén. Vid Vomsjön, i Skåne, har det "regnat" tennliknande material. Gräs på marken har antänds. Laborator Skärholm, från FOA, finns med på mötet och han redogör för undersökningarna av fynden från Glanshammar, nära Örebro. Föremålen har vid nedslaget haft en så hög temperatur att sanden runt omkring förglasats. De består till största delen av järn med mindre mängder tenn. Försvarets radioanstalt har under den senaste veckan genom radiospaning från flygplan över Östersjön hittat en del "impulssändningar" på UKV, ultrakortvåg - signalerna skulle kunna vara styrsignaler till projektiler. Eventuellt kan de sättas i samband med projektilobservationer som nyligen gjorts. Radiospaningen på UKV ska fortsätta den närmaste tiden.

Radarobservationer

Från F 16 i Uppsala rapporterar de att radarn, den 21 juli mellan klockan 21.51 och 21.55, registrerar ett föremål rakt nordväst om Uppsala, på 3 800 meters höjd. Föremålet har kommit in från nordväst och vänt tillbaka i samma riktning.

Radarplott

Radarplott

Man är helt säker på att inget svenskt flygplan befan sig inom området vid tidpunkten. Den 24 juli klockan 20.55 har de på F 17-radarn registrerat ett liknande föremål och som förflyttat sig med 480 km per timme.

29 juli, Sammanträde

På sammanträdet meddelar chefen för Försvarsstaben att Överbefälhavaren hemligstämplat alla handlingar rörande Kölmjärv. Alla rapporter och undersökningsprotokoll, från samtliga instanser, ska också hemligstämplas. Försvarsstabens utrikesavdelning har lyckats komma i kontakt med en tysk dam, som under kriget bott i närheten av det tyska raketforskningscentret i Peenemünde och vars son har arbetat där. Det har ordnats ett sammanträffande med damen och man hoppas att få uppgifter om vad som pågick i och kring Peenemünde under och efter kriget.