Var spökraketerna kometer ?

Komet

Kometer är isklot som består av frusen gas och småstenar. Kometerna rör sig i vårt solsystem i mycket utdragna banor - ellipser. Banorna sträcker sig så långt ut i solsystemet att det kan ta flera miljoner år innan en komet återkommer i sin bana in mot vår sol. Astronomerna tror att det finns ett moln av tusentals miljoner kometer i den mörka utkanten av vårt solsystem. Avståndet till detta moln är mer än ett ljusår från vår egen sol. Genom påverkan från andra solar rycks då och då en kometkärna ur sin position och påbörjar sin omloppsbana kring solen. När kometen befinner sig på mycket långt avstånd från solen kan vi bara se den genom kraftiga teleskop. Den är då mycket svagt lysande och endast ett par kilometer i diameter. När kometen närmar sig solen värms den upp. Isen - som den består av - smälter då och blir till gas. Miljontals stenar som är infrysta i iskärnan frigörs. På grund av solens strålning börjar gasen att lysa och det bildas en svans efter kometkärnan. Ljuset uppstår på samma sätt som skenet i ett lysrör. Den lysande gasen gör att kometen kan börja bli synlig för blotta ögat. Svansen - som kan bli upp till 100 miljoner kilometer lång - pekar på grund av "solvinden" alltid bort från solen. Även om kometens svans kan lysa starkt så är tätheten i den betydligt mindre än i vakuum som vi kan framställa i laboratorier på jorden. Det faktum att kometen har en utdragen svans kan skapa intrycket att kometen rör sig mycket snabbt genom rymden. I centrum av kometen finns fortfarande kärnan kvar och den är den enda fasta delen i kometen. Det skulle behövas tusentals miljoner kometkärnor för att motsvara jordens massa. Man kan endast upptäcka kometens rörelse genom att jämföra avståndet mellan kometen och stjärnorna i dess omgivning - natt efter natt. Om man har tillgång till ett teleskop så kan det vara möjligt att se ett tiotal kometer varje år. Endast sporadiskt kan en komet bli så ljusstark att den kan observeras med blotta ögat - då kan den ses under flera dygn. Med bakgrund av vad vi nu vet om kometer - och när vi jämför med rapporterna om spökraketerna - kan vi med all säkerhet säga att ingen av observationerna som gjordes under 1946 skulle kunna vara en komet.

6 juli, Sammanträde

Den 6 juli hölls på Flygförvaltningen det första sammanträdet om vad man då kallade "Flygande bomber". Varför hölls mötet på Flygförvaltningen och inte på Försvarsstaben? Flygförvaltningen var den myndighet som var ansvarig för anskaffningen av materiel till flygvapnet. Normalt borde ämnet ha behandlats på Försvarsstabens luftförsvarsavdelning. Förmodligen var anledningen att den tekniska expertisen som skulle kunna bedöma projektilerna fanns på Flygförvaltningen. Försvarsstabens luftförsvarsavdelning var 1946 den myndighet som skulle ansvara för övervakningen av svenskt luftrum och motverka att svenskt territorium kränktes av främmande makt. På det första mötet fanns representanter från: Flygförvaltningen, Försvarets forskningsanstalt (FOA), Försvarets radioanstalt (FRA) och från Marinförvaltningen. Den kopia jag har av protokollet från mötet den 6 juli är av så dålig kvalité att den inte går att återge i tryck – jag har i stället gjort en avskrift av protokollet:

 

KONFERENSPROTOKOLL 

6 juli 1946. 

Närvarande: Byråchef Norlin; Flygdirektör Edlén; Kapten Sjölin; 

Flygingenjör Berg; från FRA Dr Moberg; från FOA Civ ing Larsson 

 

Flygande bomber.

1. Iakttagelser: 

En sammanställning av i pressen influtna uppgifter har gjorts 

av Försvarsstaben. Däremot ha  vederbörande observatörer icke 

hörts närmare och ej heller har någon systematisk undersökning

gjorts. Observationer ha gjorts under tiden 23/5-1/7. Natten

mellan 23 och 24 juni gjordes en serie observationer som 

sannolikt gälla samma föremål. Det observerades vid Untran, 

Gävle, Västerås, Karlskrona och Landskrona, i tidsföljd. 

En annan sammanhängande observationsserie gjordes i södra 

Finland den 9/6. Övriga observationer, 15 st, tycks ej ha 

något direkt samband med varandra. De flesta svenska 

observationerna ge en relativt samstämmig beskrivning av 

fenomenet. De beskriva ett cigarrformat föremål utan vingar. 

Storlek ungefär som mindre skolflygplan. Måttlig hastighet 

och relativ låg höjd. Föremålet återföljes av ett fast eller 

intermittent eldsken med ett visslande eller brummande ljud. 

Om observationerna den 23-24 maj gälla samma föremål, kan 

hastigheten beräknas till minst 200 och högst 600 km/tim. 

Föremålet har gjort kraftiga kursavvikelser. De finska 

observationerna den 9/6 äro av helt annan karaktär. 

Fenomenet beskrives som ett eldklot på stor höjd och 

med stor hastighet. Klotet exploderade i luften.

2. Ett föremål med så låg hastighet och så lång gångtid som de svenska observationerna, ger vid handen att det bör vara en reaktionsdriven kropp försedd med bärytor. Raket eller vätesuperoxiddrift är knappast trolig. Möjligen rör det sig om ett bemannat flygplan.

3. De som hittills observerat föremålet böra höras om sina iakttagelser. Därvid bör bl a kontrolleras att deras rapporter ej förväxla den riktning i vilken föremålet iakttagits med dess verkliga färdriktning. Före denna undersökning bör Försvarsstabens rapporter angående iakttagelser av V1 och V2 studeras. Vidare bör det undersökas hur flamman från ett reaktionsdrivet flygplan ser ut nattetid.

4. Åtgärder för fortsatt utforskning av fenomenet. I första hand ER-spaning med FV ER-materiel. Om ER-spaning fångar in föremålet och fastställt dess kurs och hastighet böra observatörer alarmeras och eventuellt snabbjakt skickas upp. ER-spaning bör organiseras som en ren övning. Som kontroll på spaningens effektivitet skickas flygplan in i det avspanade området. Man måste förutsätta att ER-spaning avlyssnas på främmande håll. Det är därför viktigt att ER-spaning ej plötsligt intensifieras när "bomben" kommer in över Sverige. FRA radiospaning anmodas uppmärksamma signaler som möjligen kunna vara radiostyrningsinpulser. Någon organiserad radiospaning anses däremot omöjlig att genomföra. Kontakt skall hållas mellan berörda instanser. Stockholm den 6 juli 1946. K.G. Berg

6 juli, Astronomiprofessorns utlåtande

Redan i juni månad 1946 misstänkte man på Försvarsstaben att de observerade rymdprojektilerna skulle kunna vara astronomiska fenomen. För att få ett utlåtande från en astronom, sändes ett brev med en sammanställning av observationerna till professor Bertil Lindblad vid Saltsjöbadens astronomiska observatorium. Värt att notera är att professor Lindblad inte fick tillgång till originalrapporterna, utan endast Försvarsstabens sammanställning. Sammanställningen innehöll naturligtvis betydligt mindre information än originalrapporterna. Värt att också notera är att professorn i slutet av brevet skriver:
"... flera av dessa fall icke kan vara frågan om meteorer, utan att vi här ha projektiler av annat slag".

Var spökraketerna meteorer ?

När stenar från rymden kommer in i jordatmosfären brinner de oftast upp på ungefär 100 kilometers höjd. Förintelsen ger upphov till ett mycket kortvarigt ljusstreck som inte varar längre än bråkdelen av en sekund. Vi brukar kalla detta stjärnskott eller meteor. En vanlig klar och mörk natt kan vi i genomsnitt se fem till sex meteorer per timme. De slumpmässiga meteorerna kallas för sporadiska. Stenarna som lösgjorts från en kometkärna sprider sig i ett spår efter kometbanan. Regelbundet - på givna datum under året - passerar jorden in i kometspår. Detta ger upphov till ett ökat antal meteorer. Man kallar detta för meteorskurar. Kometen som skapat spåret har en given bana kring solen. Därför kommer dessa meteorer från en bestämd riktning på stjärnhimlen - riktningen motsvarar kometspåret. Området på himlen som meteorerna ser ut att komma ifrån kallas för radiant. Meteorskurarna har fått sitt namn efter den stjärnbild som radianten befinner sig i.

Radiant

En del meteorer kan lysa kraftigare än den ljusstarkaste stjärna. På natten kan en meteor bli så ljusstark att det blir skuggor, vilket dock är mycket sällsynt. Ibland händer det att meteoren splittras och några kan lämna spår av lysande gas efter sig - spår som försvinner inom ett par sekunder. Ett antal fall från 1946 skulle kunna stämma med beskrivningen av meteorer. Mycket stora meteorer brukar kallas eldklot och kan vara synliga på dagen.

9 juli, 250 rapporter

Fram till den 9 juli har antalet observerade rymdprojektiler varit förhållandevis få. Men den 9 juli, omkring klockan 14.40, observeras på många platser i Sverige ett ovanligt ljusstarkt fenomen. Redan dagen efter har nära 250 rapporter nått Försvarsstabens luftförsvarsavdelning. Detta resulterar i att myndigheter inom försvaret samlas på Försvarsstaben för att gå igenom observationerna.

Spökraket

9 juli, Upphittade föremål

I samband med en observation hittas tre föremål.

Rymdstenar

De tillvaratagna föremålen skickades till FOA för analys. Efter undersökning avger FOA utlåtandet: Provet utgjordes av 3 knytnävsstora stycken, varav ett tyngre, troligen bestående huvudsakligen av järn och två av slaggliknande beskaffenhet. Vid sönderbrytning av det förstnämnda visade sig detta ha porig beskaffenhet. Förmodligen har det legat på fyndplatsen under längre tid, då rost hade trängt in på flera cm djup i porerna. De slaggliknande styckena hade ett liknande utseende. Det är därför sannolikt att det översända provet icke kan härröra från någon rymdprojektil.

9 juli, Fotografiet

Den enda kända bilden av en "förmodad spökraket" togs den 9 juli, omkring klockan 14.30, i Guldsmedshyttan av amanuensen Erik Reuterswärd.

Foto av spökraket

Fråga till Bofors

Man har nu fått den första bilden av en rymdprojektil. Men den är av en sådan kvalité att det är omöjligt att säkert uttala sig om vad föremålet skulle kunna vara. Reuterswärds bild analyseras av av professor Bertil Lindblad vid Stockholms observatorium i Salsjöbaden. I professorns svar kan vi se att han vill ta tillfället i akt för att få ekonomiska möjligheter att bedriva experiment med fotografering av spökraketerna. Tanken är att man ska konstruera och tillverka en specialkamera för att fotografera ljuset från spökraketerna. Så här skriver professorn om bilden och möjligheten till en vetenskaplig undersökning av fenomenen:

Stockholms Observatorium

Saltsjbaden



Med anledning av Eder skrivelse angående det av amanuens Erik

Reuterswärd iaktagna och fotograferade eldfenomenet får jag härmed

anföra följande:

   Fotografien är mycket intressant. Påfallande är fenomenets stora

intensitet under en mycket kort tid att döma av den visuella iaktagel-

sen i förening med fotografien. Man kan dock icke från fotografien

och de visuella observationerna med full säkerhet utesluta möjlig-

heten, att det här är fråga om en meteor.

   En utväg att skilja mellan meteorer och exploderande raketartade

projektiler skulle troligen vara möjlig, om man kunde fotografera deras

spektra. Meteorerna ha nämligen mycket karakteristiska linjespektra.

Observator Öhman har utarbetat en ide' om en lämplig övervakningskamera

för sådant ändamål, som jag tar mig friheten närsluta i ett särskilt

P.M. - Fotografien återgår härmed.

   

   Högaktningsfullt

   Bertil Lindblad

   Professor

Med spektra menar professorn ljusets beståndsdelar som kan delas upp genom ett prisma. Solens ljus innehåller alla färger, från mörkröd till violett. Man säger att solljuset är vitt eftersom man inte kan se någon färgning av ljuset. Ljus från föremål saknar vissa färger eller har mer av en eller flera färger. Genom att titta på mängden färger - som finns i ljuset från föremålen - skulle man kunna skilja på meteorer och spökraketer.

Spökraketkameran

Astronomerna har fått idén att konstruerat en specialkamera som ger möjlighet att analysera spökraketernas ljusspektra. Observator Yngve Öhman, på Saltsjöbadens observatorium, beskriver sin konstruktion:

Möjligheter att på spektrografisk väg skilja

V-bomben från meteorer. 

Meteorernas spektra äro mycket karakteristiska. Två grupper 

finns. Den ena karakteriseras framför allt av de ljusa 

kaliumlinjerna H och K, den andra av ett flertal ljusa 

järnlinjer. Genom spektrografisk övervakning av horisonten, 

på sätt som antydes i bifogad skiss, synes det möjligt att 

fotografera spektra för V-bomben. Sannolikt skilja sig dessa 

spektra avsevärt från meteorernas. En analys av spektrum 

skulle möjligen kunna ge viktiga upplysningar om förbrännings-

gasernas sammansättning. Om kamerorna utrustas med roterande

slutare, skulle eventuella V-bombs-spår visa regelbundna 

avbrott. Härigenom ges möjlighet till bestämning av den 

skenbara hastigheten. Denna metod används inom astronomin 

vid studier av meteorernas hastighet. En multipel spektrograf

av antytt slag måste givetvis placeras på hög höjd. Fyrbåtar 

eller andra höga torn vid kusten skulle kanske ge bästa 

möjligheterna till framgång. Apparaterna kunna säkert fram-

ställas inom landet, t ex av AGA i samarbete med Försvarets forskningsanstalt.

Var spökraketerna bolider ?

Bolid

bolid

En bolid är en stor "rymdsten" som kommer in i jordatmosfären och brinner upp - en förbränning som ger upphov till ett kraftigt ljussken. Därför brukar bolider ibland kallas eldklot. Bolider har sitt ursprung från asteroider - ett bälte av stenar som cirkulerar i vårt solsystem. Mellan planeterna Mars och Jupiter finns ett sådant asteroidbälte. Vissa av stenarna är så pass stora att man skulle kunna säga att de är småplaneter. Asteroiderna var okända fram till år 1801 då den italienske astronomen Giuseppe Piazzi upptäckte den första asteroiden - som fick namnet Ceres. Den visade sig senare vara den största av alla asteroiderna. Astronomer har tidigare spekulerat om att asteroiderna skulle kunna vara resterna från en tidigare planet som låg i en bana mellan Mars och Jupiter. Denna spekulation har visat sig felaktig, på grund av den ringa massa som asteroiderna utgör. Om man tar massan av alla kända asteroider, plus massan av asteroiderna som inte kan ses från jorden - men som ändå finns där - så har de den totala massan av ungefär hälften av vår måne. Asteroiderna är därför inte som man tidigare trott resterna av en förintad planet; det är troligare att de består av restmaterial från skapelsen av planeterna i vårt solsystem. 95 procent av asteroiderna ligger i en omloppsbana mellan Mars och Jupiter - men det finns en del anmärkningsvärda undantag. En grupp av asteroider, som kallas Trojan, rör sig i samma bana som Jupiter. De viktigaste asteroiderna - som kan påverka jorden - ligger i banor som korsar jordbanan. De kallas för Apolloasteroiderna och upptäcktes så sent som 1932. De mest välkända av dessa Apolloasteroider är Hermes och Icarus - både har flera gånger varit nära att krocka med jorden. Många miljoner av dessa asteroider måste ha träffat jorden, och med all säkerhet kommer jorden i framtiden att få känningar av ordentliga träffar av dessa. När större asteroider dras in mot Jorden kommer de in i jordatmosfären och flammar upp. De blir till ljusstarka eldklot eller, som de också kallas, bolider. Flera gånger har bolider observerats som har kommit in i jordatmosfären, gått på en i stort sett parallell bana med marken, passerat över den, och sedan försvunnit ut i rymden. En bolid som försvinner ut ur jordatmosfären är mycket ovanlig - de flesta brinner upp på sin väg ner mot jordytan.

Meteorit

meteorit

Rymdstenar som når jordytan - oavsett ursprung - kallas för meteoriter. Flera hundra större meteoriter landar på jordytan varje år - men bara ett fåtal hittas - de allra flesta hamnar i obebodda områden och i haven. De flesta meteoriter är av ett stenliknande slag och om de inte tas till vara tämligen omgående så förstörs de relativt snabbt av väder och vind. Stenmeteoriter kallas vanligen för chondriter, därför att de innehåller en mineralrik förening som kallas chondrules. Det lilla fåtalet stenmeteoriter som inte innehåller chondrules kallas för achondrites. Den mest intressanta typen av stenmeteoriter är så kallade carbonaceous chondriter. Dessa chondriter har en hög kolhallt och anses vara ett av de mest primitiva stenslagen som existerar. De är praktiskt taget oförändrade sedan solsystemet skapades. De flesta meteoriter tros vara asteroider - dock tror man att carbonaceous chondrites kan vara rester från komethuvuden. En liten grupp av meteoriter är sten-järntypen som består av 50% järn och 50% sten. Den andra huvudgruppen är järnmeteoriter som innehåller 90% järn och 10% nickel. Det är förmodligen så att de allra flesta observationerna under 1946 var stora meteorer och bolider. Om vi jämför en typisk astronomisk observation med dem som gjordes under 1946 så har många en slående likhet - dock inte alla. Observationerna den 9 juli, omkring klockan 14.40, och 11 augusti, omkring klockan 20.50, var med stor sannolikhet mycket ljusstarka bolider eller jättemeteorer. Varför var det så många rapporter om märkliga fenomen under 1946? Var det ovanligt många astronomiska fenomen eller beror det stora antalet rapporter på människors vilja att berätta om sina iakttagelser. Förmodligen samverkade en rad orsaker till den stora mängden rapporter. Om vi tittar på observationerna och antar att de flesta var meteorer och bolider så återstår dock ett antal, som under inga omständigheter kan förklaras som astronomiska fenomen!

10 juli, Spökraketkommitten

Efter den senaste tidens stora mängd observationer bildas den 10 juli inom försvaret en undersökningskommitté. Man börjar omedelbart att analysera de nära 250 rapporterna som kommit till Försvarsstabens luftförsvarsavdelning om ljusfenomenet den 9 juli. Fram till dess har tidigare endast ett trettiotal observationer rapporterats. I kommittén finns representanter från: Försvarsstaben, Flygförvaltningen (materielansvarig myndighet inom flygvapnet), Flygstaben, Försvarets forskningsanstalt (FOA), Försvarets radioanstalt (FRA) och Marinförvaltningen. Det är Försvarsstabens luftförsvarsavdelning som är ansvarig för insamling av rapporter från allmänheten och militären. De tekniska analyserna görs i första hand av personal från Flygförvaltningen. Kommitténs ordförande är överste Bengt Jacobsson som är chef vid Flygförvaltningens materielavdelning. Sekreterare är flygingenjören Eric Malmberg. En annan person som deltar i de flesta mötena är Henry Kjellson – känd för böcker om forntida teknik. Samma dag, den 10 juli, sänder chefen för Försvarsstaben ut en kommuniké med anledning av det stora antalet observationer den 9 juli. I kommunikén uppmanar han allmänheten att omedelbart till Försvarsstaben rapportera sina observationer av vad han kallar för "rymdprojektiler". Senare, den 22 juli, uppmanar Försvarsstaben, genom TT, tidningarna att inte sätta ut ortsnamn i notiserna. Anledningen är att främmande makt inte ska få någon information om hur rymdprojektilerna rör sig över Sverige.

Spökraketkommitténs representanter

Försvarsstaben tillkom i juli 1937 och dess uppgift var att planlägga rikets försvarsmedels användning samt arbeta med de försvarsgrensgemensamma krigsförberedelserna. Försvarsstaben blev 1942 Överbefälhavarens stab och organiserades på tre sektioner plus en marin och en flygavdelning. I sektion 1 ingick luftförsvarsavdelningen - som under 1946 samlade in rapporter om spökraketobservationer. Inom sektion 2 fanns utrikesavdelningen som bl a tog emot underrättelserapporter från utlandet. I sektion 3 ingick pressavdelningen och hade till uppgift att bl a lämna information till tidningarna.

Flygstaben hade under 1946 följande avdelningar: expedition, organisationsavdelning, utbildningsavdelning, operationsavdelning, flygavdelning, pressavdelning och flygsäkerhetsavdelning. Flygstaben hade i spökraketkommittén en mer passiv och observerande roll.

Flygförvaltningen tillkom 1936. Dess uppgift var att ha den högsta tekniska och ekonomiska ledningen över flygvapnet. Förvaltningen hade fyra avdelningar: materielavdelningen, intendenturavdelningen, byggnadsavdelningen och civilbyrå. Under materielavdelningen fanns en underavdelning för robotvapen. Personer från flygförvaltningen som satt med i spökraketkommittén var bl a Malmberg och Kjellson - båda kom från materielavdelningen.

Marinförvaltningen omorganiserades 1944. Vissa tidigare uppgifter flyttades över till nyinrättade försvarsgrensgemensamma förvaltningar, bl a Krigsmaterielverket, Fabriksstyrelsen och Sjukvårdsstyrelsen. Artilleriavdelningen, Minavdelningen, Torpedavdelningen och Nautiska avdelningen slogs samman till en vapenavdelning. Detta var denna organisation som Marinförvaltningen hade 1946 och den förblev i stort sett oförändrad fram till 1954. Under spaningarna mot spökraketerna spelade marinens radarstationer en viss roll. I slutet av 1946 fick marinen en stor radarstation på Mällsten.

Försvarets forskningsanstalt - FOA - spelade en viktig roll i utredningsarbetet kring spökraketerna. På FOAundersöte man tekniskt de fynd som man hittat i samband med spökraketerna. FOA samarbetade också med Försvarets radioanstalt, för att tekniskt utveckla signalspaningen från flygplan. En av FOA:s representanter i spökraketkommittén som spelade en viktig roll vad gäller de tekniska initiativen var Martin Fehrm. Han blev senare generaldirektör för FOA och arbetade under 50-talet bl a med uppbyggnaden av televisionen i Sverige.

Försvarets radioanstalt upprättades 1938 som en försvarsgemensam organisation och ingick i Försvarsstaben. Från 1/7 1942 blev FRA en egen myndighet. Uppgiften var att bedriva signalspaning mot sändare inom och utanför Sverige. En annan viktig uppgift för FRA var dekrypteringsverksamheten, där man arbetade med att avkoda krypterade telegram, som bl a sändes över radio - en verksamhet som man under andra värdskriget var mycket framgångsrik med. Jag använder i boken det mer kända namnet Försvarets radioanstalt - FRA. Det riktiga namnet år 1946 var egentligen Försvarsväsendets radioanstalt. Det var inte förrän i februari 1960 som man bytte till det nuvarande namnet Försvarets radioanstalt.

12 juli, Trianglar

Flygande trianglar

Den 12 juli inträffar en märklig observation av tre triangelformade föremål som förorsakar strömavbrott i Usta, Stora Mellösa. Denna observation skiljer sig markant från astronomiska fenomen. Fjärdingsmannen Carl Bergh, i Stora Mellösa, läser på måndagen den 15 juli en notis i Nerikes Allehanda om ett ljusfenomen som iakttagits i Usta. Han får efter ett par telefonsamtal reda på att det är fru Inga Eriksson som sett händelsen. När Carl Berg får kontakt med fru Eriksson, berättar hon följande om den märkliga händelsen: "Fredagen den 12 juli, vid 22-tiden, då jag sitter i min trädgård, hör jag plötsligt ett väsande ljud. Jag tittar upp mot himlen och ser tre triangelformade, silverglänsande, föremål som rör sig från öster mot väster. De är omkring 80 cm långa och 50 cm bredda. Avståndet mellan trianglarna är ungefär 20 cm. Jag kan se föremålen i ett par sekunder. Ljudet påminner om ett raketflygplan som jag sett och hört för en tid sedan i Örebro". När trianglarna passerar över Stora Mellösa, slocknar ljuset i Erikssons hus. Fru Erikssons make - som är elektriker - har i bostaden ett elektriskt synkronur som registrerar tiden då strömavbrottet inträffar. Carl Bergh skriver i sin rapport: "Det kan antas att strömavbrottet inträffade då föremålen passerade över elledningarna". Fjärdingsmannen Carl Bergh lyckas inte hitta någon annan person som sett trianglarna.

14 juli

Tidningsnotis

En observation från söndagskvällen den 14 juli. Observatörerna - varav en polismann - säger att de sett föremålet under flera minuter. Det rör sig inte med någon större hastighet. Formen är avlång och föremålet omges av ett skarpt ljussken. Man måste sätta stor tilltro till observationen tack vare polismannens vittnesmål. Inte för att han skulle vara en bättre observatör än andra, men en polis har större vana att rapportera händelser på ett korrekt och omdömesgillt sätt än folk i allmänhet. Uppgiften att föremålet varit synligt i flera minuter gör det omöjligt att förklara observationen som ett astronomiskt fenomen.