Foton av UFO-fenomen mystiskt försvunna

Ett föremål som liknade ett eldfärgat hjul eller eldklot svävade fram över trädtopparna på cirka 300 meters avstånd. Det iakttogs i drygt 20 minuter av personer som befann sig på vitt skilda platser. Föremålet reflekterade solljuset när det befann sig på hög höjd. En av observatörerna tog en serie bilder av det.

Av Carl-Anton Mattsson och Jörgen Granlie

Två makar åkte bil efter vägen från Nävekvarn mot Kvarsebo de 21 november 1981. Klockan var 15.00 då de befann sig vid Nykvarn, i närheten av avtagsvägen mot Nävsjön. Maken körde bilen och hustrun som satt bredvid fick plötsligt syn på ett föremål som var något större än fullmånen. Det rådde nästan full storm den dagen, men vädret var klart. Föremålet gick i samma riktning som vinden men mycket långsammare. Hon berättade följande för Dan Mattsson i Nyköpings UFO-förening, som undersökte fallet:

- Jag såg det i nordost och det rörde sig åt öster. Undersidan verkade platt medan översidan varnågot buktig med en upphöjning som nästan såg ut som ett handtag eller liknande. Den tjocka kanten eller ringen nedtill (runt om) var ganska bred och roterade sakta runt hela tiden. Föremålet gick inte plant utan lutade hela tiden och vände ovansidan åt mitt håll. Färgen var som smält järn men den skimrade. Den liksom ändrade intensitet.

- Jag satt i bilen och hörde således inte om något ljud kom från föremålet. Min make hade fullt upp med att se på vägen framför oss och hann därför inte titta bakåt. Från föraplatsen kom taket på bilen att skymma sikten för honom i den riktning jag iakttog föremålet snett bakom oss. Han komsig inte för att stanna utan bromsade bara ner farten. Sedan skymde träden efter vägen föremålet helt och vi fortsatte resan.

- Under observationstiden var det märkligt att se att träden under föremålet inte rörde sig medan de svajade ordentligt av strombyarna runt omkring i terrängen. Samtidigt fanns ett blå-lila svagt sken i luften en bit från föremålet. Det omgavs åt alla håll av ett blå-lila svagt sken i luften en bit från föremålet. Observationen varade 1 till 2 minuter innan föremålet skymdes av träden.

Genom sina undersökningar på observationsplatsen kom Dan Mattsson fram till följande:

• Efter karta uppmätt avstånd till träden som observatören uppger att föremålet passerade över är 300 meter.
• Skenbar storlek enligt observatören: "Något större än fullmånen men inte mycket".
• Månen har den skenbara storleken av 6 mm om diametern mäts på armlängds avstånd (0,7 meter från ögat).
• "Något större än fullmånen, men inte mycket" bör vara minst 1 cm men högst 3 cm på armlägnds avstånd. 300/0,7m = 428,6, 428,6 x 0,01 = 4,3 och 428,6 x 0,03 m = 12,9 meter. Föremålet bör alltså ha varit mellan 4 till 13 meter i diameter. Medelvärdet på 8,5 meter stämmer ganska väl med den storlek som oftast förekommer i andra UFO-rapporter (10 m) statistiskt sett". Uträkningen förutsätter dock att föremålet befann sig rakt över träden. Om det befann sig längre bort så måste det naturligtvis varit större.
  

Vid samma tidpunkt, alltså klockan 15.00 denna lördag, befann sig konstnären Göte Göransson och Gunilla Ståhle i sitt hem två mil norr om Nyköping (således fyra mil från observatören vid Nävekvarn). Göransson och Ståhle fick se ett runt föremål på himlen åt sydväst. Det liknade en blek fullmåne och rörde sig väldigt sakta trots att det stormade.

Göte Göransson fick snabbt fram sin kamera och satte på ett 400 millimeters teleobjektiv och med största besvär fick han upp ett fönster i den hårda vinden och bör jade fotografera föremålet. De två observatörerna kunde följa hur föremålet började vända sig i luften. Det övergick successivt från rund form till halvmåneform och slutligen sågs det rakt från sidan som ett svart lutande skarpt streck mot den ljusare himlen. De förstod då att det hade formen av en rund platt skiva som de sett från olika vinklar tidigare.

Göte Göransson fotograferade hela tiden händelseförloppet med avbrott för filmbyte. Två hela rullar med diafilm exponerades. Objektet rörde sig under tiden närmare och neråt på himlen (det gick på tvären) och befann sig slutligen på bara 15 graders höjd över horisonten. Det dalade ytterligare tills det skymdes av några träd. Under fem minuters tid kunde han och Gunilla Ståhle då och då se det skymta fram mellan trädgrenarna. Det var synligt som ett svart streck mot den fortfarande ljusa kvällshimlen och då med en lång mörk svans eller rök efter sig. Det fortsatte mycket högt upp tills det kom i ljuset från solen som hade gått ner en halv timme tidigare. Solljuset reflekterades från föremålets yta med en skarp röd färg.

- Den tydliga solreflexen kom med på en av mina bilder och det var det sista som jag såg av föremålet innan det försvann ut i rymden, berättar Göransson och fortsätter:

- Den 4 december gjorde jag en resa till Helsingborg och passade då på att lämna in den första filmrullen. Jag skulle sedan få den skickad direkt till min adress i Nyköping. Den kom emellertid aldrig, den var försvunnen. Jag kontaktade fotoaffären i Helsingborg, men där fanns den inte. Den fanns heller inte på Kodaks laboratorium. Den andra filmen lämnades in senare och den fick jag i alla fall tillbaka. Förlusten av den ena filmen var inte speciellt rolig att konstatera, men den film jag har kvar visar i alla fall den senare delen av observationen. Där syns föremålet som ett streck från sidan och även den röda solreflexen när det befann sig på hög höjd. Det sista fotot visar en skiva med en liten kupol på ovansidan och är det intressantaste fotot jag har.

- Vi akttog föremålet i drygt 20 minuters tid, avslutar Göte Göransson sin berättelse.

Kommentar: Tidpunkt, väderstreck och föremålets form stämmer överens i de två rapporterna från den 21 november 1981. Man kan därför anta att de två grupperna med observatörer iakttog samma föremål. Eftersom Göransson och Ståhle befann sig bortåt 4 mil från föremålet, bör heller inte den något olika uppfattningen om föremålets färg föranleda något motsatsförhållande. De två grupperna såg dessutom förmålet från olika sidor. Oxelösundskvinnan såg det från solsidan emedan Göransson och Ståhle såg det från skuggsidan.

På långa avstånd förbleknar också färger och får en mer dämpad eller disigare (vitare) färgton. Det bör även klargöras att det teleobjektiv som Göransson hade på sin kamera, innebar en rätt betydande förstoringsgrad.

Väderleken den aktuella dagen var följande: På morgonen och förmiddagen passerades en ovädersfront med storm och nederbörd området. Den efterföljdes av en kylig och torr luftmassa som kom från från nordväst med stormbyar. Då uppträdde det något underliga väderläget att det faktiskt var helt klart på himlen trots att det blåste upp till 22 meter i sekunden. Detta innebär att det inte var speciellt bra flygväder. Starter och landningar är mer riskfyllda när stormbyar sveper fram. Göransson och Ståhle tror inte att flygplan kan ha varit med i sammanhanget, speciellt under observationens första del då föremålet var runt som fullmånen.

Observatören från Oxelösund säger sig med bestämdhet veta att det inte var något flygplan eller annan känd misstolkning. Hon befann sig också mycket närmare föremålet än de andra. Paret Ståhle och Göransson känner heller inte observatören från Oxelösund och deras berättelser har lämnats helt separat. Man kan också tilläga att Ståhle hela tiden följde föremålet med kikare.

Från Nävekvarnstrakten har det tidigare genom åren kommit ett anmärkningsvärt stort antal rapporter om UFO-händelser. Detta förhållande är en intressant aspekt som kanske kan bidra till ökad förståelse av UFO-fenomenet. Det rör sig om olika observatörer i samtliga fall.