TV4:s ryska UFO-film var en förfalskning

Av Clas Svahn

I filmen berättas den säregna historien om ett kraschat tefat och obduktionen av dess besättning; ett ryskt svar på Roswell-kraschen.

Den ryske ufologen Veniamin G. Vereschagin berättade för reportern att ett flygande tefat störtat utanför staden Sverdlovsk (nuvarande Jekaterinburg) den 27 november 1968. Fem ljusklot skulle ha setts flyga över himlen då ett av dem sågs falla ned mot en närbelägen skog. Enligt Vereschagin hade invånarna hört en explosion varefter lokaltidningen skrev om händelsen.

Det kraschade tefatet skulle enligt Vereschagin ha upptäckts av en bonde på våren 1969 inte långt från Berjozovskij. Bonden rapporterade till de lokala säkerhetsorganen som i sin tur bad en näraliggande division ur luftförsvarstrupperna att undersöka. Detta gjorde man i mars 1969. För att bevisa sin märkliga historia tog Vereschagin med sig tv-teamet till en svartabörshandlare som för en okänd summa sålde fyra rullar film till de amerikanska filmarna. Rullarna visade sig innehålla 400 meter film med ett minst sagt ovanligt innehåll.

På filmen får tv-tittarna se hur en rysk arméenhet på lastbil anländer till platsen. Kameran visar hur ett litet tefatsliknande föremål kilats ned i marken i utkanten av skogen. Soldater utrustade med automatvapen går omkring vraket medan en civilklädd KGB-agent ger order. De fyra rullarna visade sig också innehålla en lång sekvens inspelad på Biologiska forskningsinstitutet (i dag Moskvas medicinska institut), där fyra personer i vita läkarrockar utför obduktion av en mycket illa åtgången varelse. Allt som återstår är bålen och en del av en arm. Det amerikanska filmteamet lyckas också köpa något tiotal KGB-dokument av ännu en svartabörshandlare. Filmat med dold kamera görs affären upp och 10.000 dollar byter ägare.

"KGB:s hemliga UFO-arkiv" innehåller tre scener som påstås komma från ryska stridsflygplan. I en sekvens, som sägs vara tagen från cockpit på en Mig-23 syns hur två mörka föremål förefaller smälta samman. I en annan scen tagen från en rysk Mig-25 syns en amerikansk F-16 (en minst sagt tveksam kombination) och längre bort ett "UFO" som efter en stund försvinner rakt ner i molntäcket. I en tredje sekvens, kommenterar en före detta KGB-agent en film tagen från en Mig-21 där ett långt, mörkt föremål syns accelerera bort ur bild.

Men ryska undersökningar visar att kraschen i Sverdlovsk aldrig inträffat. Den ryske ufologen Vereschagin är helt okänd och hans bok om kraschen, som visas i filmen, verkar inte finnas. Eftersom själva filmen nu med stor sannolikhet visat sig vara en bluff, inspelad på 90-talet, så faller också vittnesmålen från flera av de personer som intervjuas platt till marken. En amerikansk före detta underrättelseofficer och en likaledes före detta KGB-agent vittnar båda med förställda röster och täckte ansikten om äktheten bakom Sverdlovsk-kraschen.

Frågan man måste ställa sig är: Om producenten verkligen litat på sitt "unika" material, som ju ställer det mesta av vår nutidshistoria i skuggan, varför producerade man då denna 90 minuter långa pseudodokumentär? Varför sändes inte inslaget på bästa sändningstid i något av de stora amerikanska nyhetsprogrammen? Och varför intervjuas inga vetenskapsmän utan enbart ufologer som Stanton Friedman, Antonio Huneeus och Paul Stonehill?
Kanske är dokumentärens viktigaste inslag den finstilta och snabbt förbiflimrande texten allra sist i programmet. Där står följande:

"Producenterna frånsäger sig ansvaret och garanterar inte äktheten eller sanningshalten i något av den dokumentation och i det material som utomstående källor har försett oss med. Det material och de åsikter som presenteras i det här programmet, medräknat dokument, film, fotografier eller videobilder kommer från dessa källor och är inte producenternas ansvar."

Kort sagt: Producenterna var medvetna om att det material programmet bygger på med stor sannolikhet var en bluff.

Läs mer: Ryska ufologer avslöjade dokumentären
Läs mer: Ännu en rysk krasch undersöks