Georges Charpak & Henri Broch: Debunked! ESP, telekinesis, and other pseudoscience

Av Stefan Isaksson

Debunked! ESP, telekinesis, and other pseudoscience
Georges Charpak & Henri Broch
The Johns Hopkins University Press

Georges Charpak, 1992 års Nobelpristagare i fysik, och Henri Broch, vinnare av Distinguished Skeptic Award som delas ut av The Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal (CSICOP), har tillsammans skrivit en bok om konsten att vara skeptiker.

Det är inte den första boken i sin genre, och även om det inte är det bästa som skrivits om ämnet är det ändå ganska trevlig läsning. Sakligt och lättförståeligt (och även på sina håll med en gnutta humor) går de igenom olika ämnen och företeelser som för de troende ter sig paranormala, men som för skeptikern endast är lögner, illusioner, bluffar, eller helt enkelt fullständigt normala saker som med hjälp av manipulation från framförallt medias håll ges skenet av att vara mer märkliga än de i själva verket är.

De är villiga att erkänna att de, trots sina stora kunskaper och mångåriga erfarenhet, inte på något sätt har svaret på alla gåtor. Men, de är oerhört övertygade skeptiker och sågar hårt och effektivt påstått övernaturliga fenomen såsom astrologi, telepati, skedböjande, levitation, och människor som påstår sig kunna hitta vatten med hjälp av en pendel eller anser sig vara besatta av en gudomlig kraft när de lyckas gå på glödande kol utan att ta skada. Det sistnämnda kan egentligen ”vem som helst” göra, bara de rätta förberedelserna och kunskaperna finns där.

Men det finns ändå negativa saker med boken. Ibland kan det bli aningen långrandigt med dryga matematiska formler och uträkningar, och en del ämnen beskrivs lite väl ingående jämfört med andra som mer eller mindre verkar nämnas i förbifarten. Det största problemet dock, är att författarna glömmer bort en viktig faktor, nämligen den mänskliga.

Många människor som förlitar sig på, till exempel, astrologi mår alldeles utmärkt av att göra så. Men det verkar författarna vara ovetande om. Istället är de skoningslösa i sitt sågande av allt och alla som tror på sådant som den etablerade vetenskapen inte kan eller vill förklara, och mot slutet av boken övergår de till att måla upp fruktansvärda skräckscenarier som skulle kunna inträffa om fler och fler förlitar sig på orationella och ovetenskapliga idéer. Världens undergång är nära (verkar författarna tro) om människan inte börjar tänka efter lite innan hon tror på övernaturliga fenomen, och den enda riktiga religionen värd att följa är den vetenskapliga. Detta nästan fanatiska propagerande för kritiskt tänkande och om vetenskapens förträfflighet sänker betyget på en annars mycket läsvärd bok.