UFO-vågen i Belgien - tio år efteråt

Det är nu mer än tio år sedan den omtalade UFO-vågen i Belgien började tona ut. Vågen pågick från slutet av november 1989 till början av 1992. Med anledning av det har Christian Daubioul, ordförande i den belgiska UFO-organisationen CEEPA, på UFO-Sveriges uppdrag intervjuats av Herma Brockmann.

När fick du själv veta första gången att något utöver det vanliga pågick?
- Jag såg ett inslag i de belgiska tv-nyheterna om två poliser som hade gjort en UFO-observation. Jag blev förstås mycket intresserad men anade inte då att det bara var den första i en lång rad observationer som ganska länge skulle hålla belgarna på alerten.
Så folk var imponerade av alla ovanliga besök?
- De var givetvis förbryllade och visste inte vad som hände. Det pratades mycket om de här företeelserna. Alla möjliga intelligenta, långsökta och direkt fåniga teorier lades fram.
Var folk rädda?
- Inte direkt. När en "triangel" hade svävat över samma hus i en halvtimme infann sig kanske en känsla av obehag. Men på det stora hela var folk mest intresserade av förklaringar. De kände sig inte hotade.
Hur ställde sig de belgiska myndigheterna - polis, regering, militär?
- Det diskuterades förstås vad som kränkte belgiskt luftrum, men det fanns ingen direkt oro. Händelserna betraktades inte som ett hot mot nationens säkerhet. Många frågor ställdes, och de har ännu inte fått några slutgiltiga svar.
Var du personligen engagerad i undersökningen av den belgiska vågen?
- Det kan man lugnt säga! Ibland satt jag åtta timmar om dagen i telefon och tog emot detaljerade rapporter från hela landet, men främst från Eupen, Verviers, Liège, Namur och Torunai samt franska gränsen. När vi av olika skäl inte kunde ta emot samtalen personligen spelades rapporterna in av den automatiska telefonsvararen. Totalt registrerade jag cirka 300 fall som behövde utredas.
Fanns det variationer i rapporterna om oidentifierade flygande föremål med avseende på utseende, hastighet, acceleration och rörelsemönster?
- Det rörde sig i stort sett hela tiden om flygande trianglar med ett stadigt lysande ljus i respektive hörn och ett pulserande ljus i mitten. De flög i sicksack, accelererade till oerhört höga hastigheter, flög mycket långsamt och lågt eller svävade under längre perioder. De verkade särskilt lockade av de belgiska landsvägarna som är väl upplysta på nätterna.
Blev du själv vittne till något ovanligt?
- Nej, tyvärr inte! Men jag pratade med många vittnen själv och följde andras berättelser i radio, tv och tidningarna, så jag var minst sagt välinformerad. Medierna var i högform. Enligt min åsikt tog de i lite för mycket och skapade en onödig UFO-hysteri.
Om jag minns rätt var det belgiska flygvapnet försatt i UFO-beredskap under påsken 1989. Hur gick det?
- Oklara radarsignaler registrerades och F 16-plan skickades upp för att se vad det var. Jakterna blev resultatlösa.
Vad tror du själv om allt det här?
- Jag tror personligen inte att vi hade besök av farkoster från yttre rymden. Jag tror att vi såg flygande föremål av ett mycket profanare ursprung. Människotillverkade?
- Ja.
Vad tror du om CEEPA:s framtid i den nuvarande UFO-lösa miljön?
- Jag vill informera om astronomiska och meteorologiska företeelser, stjärnfall, satelliter etc. Vi bjuder in vetenskapsmän som håller föreläsningar om olika aspekter på de här fenomenen. Jag gör allt jag kan för att förhindra varje form av UFO-psykos. Det är ett viktigt fenomen som vi bör undersöka och betrakta med klara hjärnor och utan önsketänkande. Vår organisation framhåller med all önsvärd tydlighet att vi endast utgår från vetenskapliga data och vi är mycket försiktiga med fantasier, science fiction och olika kulter.