Hunnebergsmysteriet

Strax söder om Vänern, mellan Vänersborg och Trollhättan, ligger två välkända platåberg vid namn Halle- och Hunneberg. De båda tvillingbergen är drygt 150 meter höga, de skiljs åt av en 500 meter bred sprickdal, och deras omisskännliga silhuetter syns på mils avstånd resa sig över det omgivande slättlandet. Bergen är berömda för sin natur, inte minst den stora älgstammen, som årligen drar tusentals besökare och turister.

Av Jörgen Bengtsson

1988 hamnade bergen i fokus också i ufologiska kretsar. I början av augusti detta år hittades en oförklarligt död och stympad älg i Långedalen på Hunneberg. I samband med älgfyndet började det att florera berättelser om mystiska flygande föremål över bergen och inom kort infann sig rena UFO-hysterin.

Landskapsbilden kring Långedalen på mitten av Hunneberg tillhör de naturskönaste i området och det var här som en skogsvandrare återfann en död älg, en ungtjur, den tredje augusti 1988. Älgen låg ett tiotal meter från vägen ute på en liten sank flytmosse. Alla fyra benen var av någon outgrundlig anledning brutna i höjd med höftlederna och låg rakt ut från kroppen. För övrigt hade den inga synliga skador.

Både Halle- och Hunneberg är kronopark och all jakt är förbjuden med undantag för den årliga kungajakt som genomförs varje höst. Jägmästare Uno Gunnarsson ansvarar för tillsynen av markerna och när han fick veta att en död älg hade påträffats begav han sig till platsen för att undersöka dödsorsaken. Gunnarsson misstänkte att djuret kunde vara offer för tjuvskyttar men i samma ögonblick som han fick syn på kroppen insåg han att det rörde sig om ett mysterium.

Den döda älgen låg på ett sådant sätt att det såg ut som om den fallit från en höjd. Den var inte skjuten och det fanns inga tecken på att den hade blivit påkörd. Sjukdom kunde definitivt uteslutas. Det hela var en fullständig gåta, och Gunnarsson sade senare att han aldrig sett något liknande trots att han i många år dagligen vistats i skog och mark.

Polisen i Vänersborg kopplades in och polisman Lennart Karlsson följde med upp till platsen för att om möjligt kunna finna någon ledtråd till vad som hade hänt. Huden runt de brutna benen skars upp och det visade sig då att skadorna var identiska på alla fyra höftlederna.

- Det verkade faktiskt som om älgen släppts ner från luften, sade Uno Gunnarsson när han intervjuades i massmedia. I polisrapporten skriver Lennart Karlsson:

"Omständigheterna kring älgens död är underliga. Den låg på magen med alla fyra benen utsträckta. Djuret har inte utsatts för beskjutning och den är inte heller trafikskadad. Det enda tänkbara är att den dödats av åskan."

Då det inte gick att finna någon bra förklaring sändes de avslagna benen till Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala. Där analyserades resterna av Margareta Steen, en forskare som specialiserat sig på skador och dödsfall bland älgar. Bland annat röntgades benen på jakt efter metallfragment från kulor men inga sådana spår kunde hittas. Trafikolycka kunde också uteslutas. Vägen genom Långedalen är blockerad för biltrafik och närmaste trafikerade väg återfinns drygt tre kilometer från den plats där älgen hittades. Djurets skador var av sådan natur att det inte skulle ha kunnat tagit ett enda steg med dem.

Blixtnedslag tycktes vara den enda naturliga förklaringen som stod till buds, men både Steen och de övriga experterna på veterinärmedicinska var eniga om att skadorna inte kunde ha orsakats av blixten. Enligt SMHI hade det inte heller förekommit några åskväder i området under den aktuella tiden. Man kunde dock slå fast att skadorna inte uppkommit etter djurets död då det fanns tydliga blödningar i frakturerna. I terrängen runt älgkroppen fanns inte minsta spår som kunde förklara mysteriet.

Margareta Steen kunde inte förstå vad som hade hänt och betecknade händelsen som helt osannolik. Enligt Steen måste älgen ha stått på den plats där den hittades när samtliga fyra höftleder plötsligt gått av och krossats på samma ställe genom yttre trubbigt våld. Andra experter konsulterades men ingen kunde ge en plausibel förklaring och veterinärmedicinska tvingades att lägga fallet till handlingarna som olöst.

Lokaltidningen ELA (Elfvsborgs Läns Annonsblad, numera Allehanda) ägnade stort utrymme åt mysteriet och blev nerringd av läsare med olika förklaringsmodeller. En sådan teori som tidningen fastnade för var att älgen släppts ner från ett flygande tefat!

En kvinna i Vargön, det lilla brukssamhället vid foten av bergen, berättade att hon veckan innan älgen hittades iakttog ett märkligt lysande föremål över Halleberg. Observationen gjordes fram på småtimmarna då kvinnan vaknade av att hunden var orolig. Hon steg då upp och gick fram till fönstret för att titta ut. På låg höjd över berget hängde ett stort lysande föremål, det liknade en jättelik kardborre och var försett med taggar runt om.

Kvinnan vågade inte berätta vad hon hade sett då hon var rädd att grannarna skulle börja prata, hon vill än idag vara anonym, men hon anförtrodde sig åt sin väninna Inger Waern i Mariestad som hon visste var intresserad av UFO.
Inger Waern som då var välkänd medlem i tefatsföreningen UFO-Luftrumsbevakning kontaktade i sin tur ufologen Paul Hellberg som reste till Vänersborg och såg till att historien hamnade i tidningen.

Enligt Hellberg var den enda rimliga förklaringen att älgen plockats upp av ett flygande tefat och sedan dumpats på den plats där den hittades. Den UFO-påverkade jorden skulle antagligen både flyta och vara radioaktiv. Uno Gunnarsson och några journalister från ELA gav sig upp på berget för att testa Hellbergs UFO-teorier utrustade med bland annat geigermätare. Det visade sig att strålningen var avsevärt lägre på platsen där älgen hittades än i den omgivande terrängen. Två (!) istället för det normala värdet på fem till tio mikroröntgen. Lite jord grävdes upp och lades i en spann vatten. Den flöt och morgondagens tidningsupplaga var räddad.

Över en natt började observationsrapporter strömma in från Vänersborg och Trollhättan. Mystiska ljussken siktades över bergen, flygande eldbollar förföljde bilar längs riksväg 44 och lysande klot sågs lyfta från Vänern för att sedan flyga med full fart mot Dalslandskusten. Hela sensommaren och hösten iakttogs sedan ett stort antal föremål lysande i olika färger över trakten söder om Vänern. UFO-Luftrumsbevakning började också med spaningskvällar på Hunneberg, bland annat ägnade man sig åt att blinka med ficklampor upp mot skyn i den fromma förhoppningen om att tefaten skulle blinka tillbaka, detta till massmedias stora förtjusning.

UFO-observationerna fortsatte under höstmånaderna och i början av november sågs åter mystiska föremål över Hunneberg. Den sjunde november blev tjänstgörande flygledare vid Malöga (Trollhättan/Vänersborgs flygplats), Berthold Hellström, nerringd av observatörer som siktat olika ljusfenomen över flygfältet. Det handlade om föremål som lyste med en orangeaktig färg och som till storleken var något mindre än månen.

Hellström själv iakttog ingenting anmärkningsvärt men ett SF-340 plan som befann sig på inflygning meddelade att planet uppträdde underligt och att det fick svaj när det närmade sig landningsbanan. Både planets och landningsbanans elektroniska utrustning undersöktes senare men man hittade inga fel som kunde förklara störningarna.

Det kan med lätthet konstateras att en stor del av de UFO- fenomen som iakttogs under denna höst inte alls var några sådana, men det finns ändå en del fall som tycks vara oförklarliga, däribland kardborren över Halleberg och några observationer över Malöga flygplats.

I slutet av september hittades ytterligare en död älg på Hunneberg. Den låg inte på samma sätt med benen rakt ut men den hade inte heller några synliga skador. Resterna sändes till Svelab i Skara men var så i förruttnelse att de inte gick att obducera.

Det finns ingenting som bevisar att de mystiskt döda älgarna hade något direkt samband med UFO-fenomenen i trakten, men det kan ändå inte helt uteslutas att det någonstans kan finnas en sådan ännu oupptäckt koppling.

Växtligheten runt fyndplatsen vissnade och dog i en cirkel med ungefär tre meters diameter etter några månader. Att gräset dog under kadavrets kropp är föga anmärkningsvärt. Inte heller att den direkt omgivande vegetationen slets ner av asätande djur och fåglar. Vad som däremot är underligt är det faktum att det än idag, sju år etter händelsen och när alla spår för länge sedan har utplånats, fortfarande inte växer mer ån gräs på just denna plats. Runt omkring är vegetationen med albuskar, vide och björk meterhög.

Djurstympningar är en klassisk ingrediens inom det ufologiska fältet och de stympningar som äger rum i Nordamerika är välkända för de flesta som någon gång läst en UF0-bok. Det är dock också ett känt faktum att många amerikanska stympningsfall är konstruerade mysterier som har mycket lite med verkliga förhållanden att göra.
De svenska stympningsfallen skiljer sig i allt väsentligt från de amerikanska. Så har till exempel de omskrivna hästskändningarna med största sannolikhet utförts av en minoritet sexuella psykopater. Älgen på Hunneberg hade inte heller några direkta likheter med de stympningar som rapporteras från den amerikanska kontinenten. Det finns emellertid en och annan svårförklarad incident också i Sverige.

I juli 1993 dödades ett får och femton skadades i Rössmåla. En märklighet är att samtliga skadade djur hade identiska märken högt upp på halsen. I oktober 1994 återfanns en död fårtacka med genitala delar bortopererade utanför Ronneby och i juni i år hittades en stympad ko med juvret bortskuret i Uppsala.

Det finns inte heller i dessa fall några klara kopplingar till UFO-fenomen men många människor misstänker ändå en sådan koppling. Det är naturligtvis anmärkningsvärt att aldrig någon har sett eller hört något när stympningarna utförts. I en del fall har det funnits människor alldeles i närheten men det finns ändå inga kända vittnen till någon klassisk djurstympning.

Det har förekommit rapporter om mystiska ljussken men närmare än så kommer vi inte gåtans lösning. Trots den populära uppfattningen om UFOs inblandning i dessa händelser är materialet så tunt att det inte går att dra några konkreta slutsatser av det.

Den stora UFO-vågen över Halle- och Hunneberg kom etter det att älgen hittats och etter det att tidningarna skrivit om fyndet och om Paul Hellbergs UFO-teorier. Den enda kända observation som bevisligen ägde rum innan älgen återfanns är "kardborren" över Halleberg. är det möjligt att kvinnan såg en helikopter den natten? Kan det vara en alternativ förklaringsmodell? Faktum kvarstår; den enda rimliga förklaringen till älgens skador är och förblir att den släpptes eller tappades från luften. Men av vilken grumlig anledning skulle en helikopter plocka upp en levande älg och hur skulle det för övrigt gå till?

Nattliga helikoptrar över Hunneberg skulle otvivelaktigt dra till sig en hel del uppmärksamhet. Bergen är alltid välbesökta, särskilt under sommartid, och många besökare övernattar där både i tält och husbilar. En sådan helikopteroperation skulle knappast passera obemärkt.

Kan älgen ha dödats på platsen på något annat sätt? Det är känt att det finns djävulssekter i Vänersborg. Enligt socialchef Lars-Göran Berg, som forskar om destruktiva sekter, lär det finnas åtminstone två stycken. Det är också känt att ockulta sekter vid ett par tillfällen har genomfört svarta mässor på Hunneberg. Skulle sådan aktivitet kunna förklara älgens död? Det kan inte uteslutas men är mindre troligt. älgens död orsakades av benbrotten, den var inte skadad, styckad eller stympad på något annat vis. Det fanns inte heller minsta spår i terrängen runt kroppen.

Kan det trots allt vara så att älgen dödades av elektriska krafter? Enligt SMHI hade inga åskväder förekommit i södra Sverige under den aktuella tiden, men det finns ett fenomen som är outforskat och som inte nödvändigtvis uppstår vid åska, nämligen en klotblixt. Älgen stod med största sannolikhet med alla fyra klövarna i vatten ute på mossen och kanske blev den därmed en utomordentlig ledare för en spontant bildad klotblixt.

Kanske orsakade klotblixten en explosion i de leder som innehåller mycket ledvätska och sprängde benen utåt? Mot teorin talar det faktum att djuret inte var bränt. De veterinärer och forskare som undersökte kroppen ansåg att åsknedslag var fullständigt osannolikt men klotblixtar är ändå en av naturens gåtor så vem vet egentligen?

Händelsen med älgen och UFO-observationerna har behandlats utförligt i vitt skilda massmedier. Fallet togs först upp i lokaltidningen, därefter i kvällstidningarna och slutligen också i veckotidningspressen.

Oavsett om älgen släpptes ner från en helikopter eller ett UFO, om den föll offer för en klotblixt eller satanister, så kommer säkerligen gåtan att förbli olöst. UFO-fenomenen i regionen har mattats av men det förekommer fortfarande sporadiska rapporter om flygande föremål över de båda bergen och trakterna däromkring.

Den stympade älgen och UFO-vågen 1988 kommer att gå till ufologins historia som ett klassiskt mysterium. Allt som vi egentligen vet är att det faktiskt har hänt - och att det finns inte finns någon förklaring.