Donald H. Menzel.

Fallet Donald Menzel tycks ha blivit aktuellt igen. I sin nya bok "Top Secret Majic" ägnar UFO-forskaren Stanton Friedman ett helt kapitel åt att beskriva den berömde skeptikerns märkliga dubbelliv. Ämnet har också debatteras flitigt på Internet de senaste månaderna. Av Håkan Eriksson

Donald H. Menzel (1901-1976), astronomiprofessor vid Harvard, gjorde sig känd som en av världens främsta UFO-kritiker. Under sin livstid gav han ut tre böcker i vilka han slog fast att alla UFO-observationer kunde förklaras naturligt som misstolkningar, optiska illusioner och bluff. De enorma avstånden i rymden gjorde det orimligt att tänka sig att vi skulle ha besök av utomjordingar och de flygande tefaten kunde därför avfärdas som en modern myt, enligt professor Menzel. Denna åsikt upprepade han gång på gång i media och under föredragsturnéer samtidigt som han gick till hårt angrepp mot alla som ansåg fenomenet värt att ta på allvar. "Ufologi är lika lite vetenskap som astrologi, det vore mer troligt att månen ramlade ner i min trädgård än att ett flygande tefat kom på besök" raljerade han och fnös åt tanken på statlig UFO-forskning.      Professor Menzel tog i sina böcker upp alla de kända klassiska UFO-fallen vilka förbryllat såväl forskare som militärer, men som enligt honom inte var ett dugg mystiska utan hade synnerligen jordnära förklaringar. (Källa: "Flying Saucers" av Donald H. Menzel. 1953)      Han fick dock svar på tal, dels av experter på atmosfärisk fysik som ansåg flera av hans teorier orimliga i praktiken, dels av ufologer som tyckte att Menzel var nonchalant och fördomsfull i bedömningen av vittnesmål. Han kunde tex uttala sig offentligt om observatörer som han aldrig träffat personligen med nedlåtande kommentarer som "Mannen i fråga hade säkert inte glasögonen på sig och misstolkade därför Venus" eller "dessa stackars trötta piloter har förstås i sin överspändhet hallucinerat." Till och med det i UFO-frågan så negativt inställda flygvapnet ansåg Menzels rabiata skepsis gå för långt emellannåt.      Trots att han fick en del mothugg är Donald Menzel ändå otvivelaktigt en av de stora opinionsbildarna på UFO-området. Han var en framstående vetenskapsman och auktoritet inom forskarvärlden. Hans anti-UFO böcker översattes till flera språk. De var enkelt och roligt skrivna och fungerade som populärvetenskaplig litteratur för allmnänheten. Otvivelaktigt är det många människor som efter att sida upp och sida ner sett Menzel skonigslöst sabla ner hela tefats-saken övertygats om att fenomenet inte har någon grund i verkligheten . Det är en vanlig uppfattning att professorn rent av kom att påverka en hel generation forskare i främst USA och Sovjetunionen i stark UFO-negativ riktning.      För en tid sedan avslöjades emellertid helt nya fakta om Donald Menzel, vilka kanske gör det befogat att se hans ständiga attacker på UFO-fenomenet i ett nytt ljus. Var han verkligen ute i egen sak?

Stanton T. Friedman

Stanton T. Friedman om Menzel      Kärnfysikern och UFO-forskaren Stanton T. Friedman upptäckte vid ett besök på Harvard-arkiven i slutet av åttiotalet att professor Menzel levt ett dubbelliv som ingen, inte ens hans fru och närmaste vänner känt till. Parallellt med sin offentliga karriär som astronom var Menzel också engagerad i topphemlig underrättelseverksamhet inom NSA (Nationella Säkerhetsbyrån) och CIA. Han visade sig ha haft en s.k. Top Secret Security Clearance, vilket innebär insyn i superhemliga projekt på högsta nivå. Friedman hittade bland annat Menzels privata korrespondens med John F. Kennedy i vilken Menzel rakt på sak berättar att han vet mer om vad som pågått inom NSA än någon annan anställd där och att han har tillgång till topphemliga handlingar. "På grund av sekretessen kan jag dock inte gå närmare in på detaljer", skriver han. (Källa: Kapitlet "The Double Life of Dr. Menzel" i boken "Top Secret Majic" av Stanton T. Friedman. Sid. 26-40)      Stanton Friedman nystade vidare i frågan och intervjuade en mängd personer som på olika sätt haft med Menzel att göra, inklusive medarbetare inom militären och säkerhetsorganisationerna. Bilden som allt tydligare framträdde visade en man som var fullkomligt lojal mot staten, som hade erfarenhet av desinformation och som aldrig yppade ett ord om allt han kände till ens under den hårdaste press.. Det framgick dessutom av Menzels gamla bokföring att han gjorde täta resor till New Mexico under 1947-48 på "regeringsuppdrag" och en kollega till Menzel bekräftade att professorn sommaren 1947-precis vid tidpunkten för den berömda Roswellincidenten- fick ett telefonsamtal och plötsligt gav sig av från arbetet för att delta i "ett mycket hemligt projekt" vars art han inte ville diskutera.      Stanton Friedman har med stöd av dessa många indicier fört fram teorin att Donald Menzel inte var någon verklig UFO-skeptiker utan en desinformatör som under mer än tjugofem år ägnat sig åt att vilseleda opinionen i UFO-frågan. Friedman tror att Menzel ingick i en topphemlig grupp som tillvaratog en störtad utomjordisk farkost och att han utsågs som den mest lämpade att sprida falska uppgifter till allmänheten i syfte att skydda hemligheten. Menzel var sedan sin tjänstgöring under kriget väl medveten om att känsliga operationer måste döljas genom en rökridå av falska uppgifter vilka fungerade som en sköld utåt.      Denna konspirationsteori har splittrat ufologerna mellan de som tror respektive omöjligen kan tänka sig att ärke-skeptikern Menzel kan ha spelat teater hela denna tid.      Om man nu granskar de avslöjade fakta som finns, vilken teori förefaller mest trovärdig?      Vi vet från de dokument som via domstolar och genom åberopande av "Freedom of Information Act"(FOIA) gjorts tillgängliga för allmänheten att såväl CIA som NSA varit synnerligen intresserade av och oroade över UFO-fenomenet. I flera handlingar från främst femtio och sextiotalet konstaterar organisationerna svart på vitt att UFO-rapporter från trovärdiga vittnen världen över gör att man inte kan avfärda alltsammans som inbillning. Man anser sig i flera fall kuna utesluta Sovjetiskt spionflyg som förklaring och man talar frankt om en till synes främmande teknologi vilken kan utgöra ett hot mon nationens säkerhet. Utomjordiska farkoster nämns på flera ställen som ett möjligt alternativ. Jag ska bara citera ur två rapporter för att visa på tongångarna: "De snabbgående oidentifierade flygande föremål som iakttagits över viktiga atomenergianläggningar är av sådan art att de inte kan räknas som naturfenomen eller kända typer av luftfarkoster" (frisläppt CIA-dokument från 1952) "UFO-problemet borde i jämförelse med en skallerorm på en skogsstig behandlas som om det vore ett omedelbart, verkligt hot mot vår överlevnad" ( frisläppt NSA-handling från 1968) (Källor: Tidskriften UFO-Aktuellt nummer 3, 1982 Sid. 21-25 och boken "UFO-fenomenens ursprung" under redaktion av Peter Brookesmith sid 35.. Dokumenten är även avtryckta i "Clear Intent" av Lawrence Fawcett och Barry Greenwood)      Den berättigade frågan är ju förstås: Borde inte professor Donald Menzel-som ju enligt egen uppgift i breven från Kennedy hade tillgång till alla hemliga handlingar ha känt till dessa UFO-dokument och det faktum att NSA och CIA tog fenomenet på stort allvar? Menzel jobbade ju för organisationerna precis vid den tid som papperen härstammar ifrån och han visste mer än någon annan om vad som pågick inom NSA. Han tillhörde den elit-grupp som hade Top Secret security clearance och handlingarna ovan var just stämplade "Top Secret".      Förefaller det därmed troligt att hans offentliga struntförklaring av UFO-fenomenet verkjligen var ett uttryck för hans verkliga åsikt? Tanken ligger onekligen nära till hands att det snarare kan ha varit så att CIA och NSA inte hade läget under kontroll och fruktade stora omvälvningar i samhället och att man därför använde sig av sin medarbetare Menzels tjänster. Professorn torde ha varit just den man de behövde i ett sådant läge - en vetenskaplig auktoritet vilken kunde fungera som kraftfull opinionsbildare och nonsensförklara UFO-rapporter i media;, skapa bilden av flygande tefat som något löjligt och ovetenskapligt. Allt för att söka hålla allmänheten lugn och övertyga kollegerna inom forskarvärlden att frågan inte borde tas på allvar. Att denna önskan verkligen fanns hos underrättelsetjänsten är idag fullkomligt klarlagt.      1953 gjorde ett antal UFO-iakttagelser nära Vita Huset att CIA sammankallade till en panel-debatt rörande fenomenet. Protokollet frisläpptes långt senare och visade att organisationens önskan var att de flygande tefaten skulle förlöjligas och "punkteras" offentligt i syfte att minska allmänhetens intresse för saken. Man ville bland annat engagera Walt Disney-industrin i denna propaganda för att på så vis pränta in övertygelsen att UFOs uteslutande hörde hemma i serierna och science fiction filmernas värld. Det offentligt uppgivna skälet till detta anti-tefats program var enligt CIA att man fruktade att den stora mängden UFO-rapporter som strömmade in från allmänheten kunde blockera försvarets arbete och göra att man inte i tid upptäckte en verklig Sovjetisk attack mot nationen. Man antydde rent av att hela UFO-"hysterin" kunde ha skapats av fienden i Öst som någon sorts psykologisk krigsföring. ( Protokollet finns avtryckt i boken UFOs over the Americas av Jim och Coral Lorenzen från sid. 227)      Det har dock i UFO-kretsar starkt ifrågasatts om detta verkligen var CIAs sanna motiv. Som framkom av de tidigare nämnda FOIA-dokumenten så hade USAs underrättelsetjänst på ett tidigt stadium uteslutit Sovjet-inblandning som förklaring till många UFO-fall och det står också klart att det snarare var UFO-fenomenet som sådant än antalet rapporter man fruktade, trots att CIA hävdade motsatsen under panel-debatten. En vanlig uppfattning är därför att CIA bara plockade fram kommunist-spöket-vilket var synnerligen effektivt vid denna tid-för att få etablissemanget att godta anti-tefats programmet. I själva verket kanske man ville dölja något helt annat av mycket mer känslig natur som tex superhemliga tester av egna vapen, eller rent av det faktum att USAs försvar stod maktlöst inför en främmande teknologi utifrån, en situation man inte kunde hantera.      Vad än orsaken var, så är det intressant att astronomen och CIA-konsulten Donald Menzel började framträda som en rabiat, högljudd UFO-förnekare precis vid denna tid. Hans första anti-tefats bok utkom 1953, just det år som CIA utarbetat sitt "död åt UFO"-program. Menzels sätt att angripa problemet följde exakt CIAs intentioner. En märklig "tillfällighet" kan tyckas...      Ser man saken i detta ljus upptäcker man vid flera tillfällen hur den berömde skeptikern ryckt ut och (bort?)förklarat just de UFO-händelser som uppenbarligen ansågs särskilt besvärande inom underrättelse-väsendet.      Jag ska bara nämna ett fall som inträffade i början av femtiotalet då en marin-officer under några minuter lyckades filma ett stort, lysande objekt som rörde sig fram och åter över himlen. Tydligen ansågs det hela mycket känsligt för personal från flygvapnet och CIA infann sig snart, beslagtog filmen och uppmanade vittnet att inte tala mer offentligt om händelsen. Det som då förvånade alla var att medan filmen förblev okänd för de erfarna UFO-forskarna, så kom den nästan omedelbart till ärkeskeptikern Menzels kännedom. Menzel förklarade att hans analyser visade att observatören helt enkelt filmat ett spindelnät (!). Bild-sekvenserna har många år senare analyserats av UFO-organisationen GSW och den visade sig föreställa ett massivt föremål, femton meter i diameter som rörde sig i en hastighet av 4000 kilometer i timmen.      Skulle en begåvad vetenskapsman som professor Menzel inte ha sett detta vid sin analys av filmen? Är det rimligt att anta att han trodde själv på sin spindelnäts-förklaring eller var det kanske snarare så att han på uppdrag av sina arbetsgivare bortförklarade ett känsligt fall på ett förlöjligande sätt? (Källa "UFO-fenomenens ursprung" sid. 36)      Den vanligaste konspirationsteorin som presenterats i UFO-debatten är att myndigheterna i flera decennier spridit systematisk anti-tefats propaganda till allmänheten. Man ska alltså ha låtit offentliga talesmän inom militären ljuga om UFO-rapporter i TV och Radio och allt i syfte att skydda hemliga kunskaper vilka man vill använda för egna syften.      Det blir lätt en massa påståenden som hänger i luften, varför man kortfattat bör reda ut vad som är fakta respektive indicier och rytkten. De rent dokumentariska bevis som finns i frågan är ju de tidigare nämnda CIA och NSA-dokumenten som frisläppts på laglig väg. Sedan finns en hel del indicier som pekar på att man bedrivit en hemlig, proffessionell UFO-forskning bakom kullisserna i USA samtidigt som man offentligt gjort tummen ner för hela problemet.      En av de första personerna att beskriva detta var kapten Edward Ruppelt som på femtiotalet ansvarade för flygvapnets offentliga , föga prioriterade, UFO-utredningar. Han nämnde dock i sin bok "Report on unidentified flying objects"(1956) att när vissa särskilt intressanta fall dök upp så inkopplades ett hemligt proffessionellt undersöknings-team vilket stod i direkt förbindelse med regeringen. Ruppelt beskrev teamet på följande sätt: "Det var en grupp som på grund av sina kontakter med regeringen hade tillgång till alla våra arkiv. Och de här personerna (medlemmarna i gruppen) var inga fantaster utan vetenskapsmän, kärn-fysiker, raket-experter och underrättelsemän. De hade samlats för att tillsammans undersöka UFO-rapporter eftersom de var övertygade om att vissa UFOs är utomjordiska rymdskepp..." ( "Report on UFOs" Sid. 147) Vad var det för "experter och vetenskapsmän" Ruppelt beskrev? Frågan har kommit att hänga i luften och många UFO-skribenter har tyckt sig ana denna mystiska grupps existens och förehavanden högt däruppe i militär-industrin Pentagon. Rapporter har på ett märkligt sett "försvunnit" ur arkiven, bevis i form av filmer, radarregistreringar har gått upp i rök mitt framför näsan på förvånade utredare. Rent slarv, tror skeptikern. Eller existerade verkligen detta överstatliga team bakom en rökridå av förlöjliganden och förnekanden, ett team som samlade in alla viktiga pusselbitar i sin proffessionella forskning. Det är väl känt att förenta staternas presidenter tillsatt liknande expert-grupper som stöd och hjälp i krissituationer och eftersom FOIA-dokumenten klart visar att man på hög nivå bekymrade sig över UFO-fenomenet förefaller tillsättandet av en sådan panel vara ett logiskt handlingssätt även om man aldrig utåt skulle erkänna projektet. Men vad finns det rent konkret, bortsett från kapten Ruppelts uppgifter, som stöder denna teori?      I slutet av sjuttiotalet frisläpptes ett dokument som påstods härstamma från kanadensiska regeringen. Det innehöll en intervju med den kände vetenskapsmannen Dr. Robert Sarbacher som på femtiotalet deltog i viktiga försvars-projekt inom Pentagon. Intervjun var också från tidigt femtiotal och där säger Sarbacher att UFO-frågan är det mest hemligstämplade ämnet i USA, mer hemligt än Väte-bomben,och att presidenten tillsatt en liten grupp under ledning av Dr. Vannevar Bush, vilken bland annat tagit tillvara en störtad farkost och håller på att undersöka dess konstruktion (förväxla ej detta dokument med MJ-12. MJ-12 dokumenten är något helt annat och har ingenting med denna diskussion att göra).      Dessa uppgifter verkade ju onekligen vara en världssensation och borde få till följd att vi måste skriva om hela efterkrigs-historien-om de nu var korrekta vill säga. Hur kunde man veta att det inte bara rörde sig om ett simpelt skämt? Frågan blev inte mindre märklig av att det var Dr. Sarbacher som stod som uppgiftslämnaren i PM:et. Sarbacher var en känd, välmeriterad forskare i USA med bakgrund inom Harvard och vid denna tid chef för Washington Institut of Technology. Ufologerna beslöt helt enkelt att kontakta honom för att höra om han nu trettio år senare kändes vid uppgifterna i dokumentet och kunde bekräfta dem som riktiga. När Friedman och några andra utredare kontaktade honom visade det sig att han ännu stod för sina sensationella uttalanden i PM:et. Han berättade att han i början av femtiotalet, från flera forskarkolleger inom Pentagon, hört talas om detta topphemliga UFO-team där Vannevar Bush var ordförande. Han sa sig minnas att flera andra berömda vetenskapsmän också varit involverade i programmet och nämnde namn som Werner Von Braun och Robert Oppenheimer. Sarbachers beskrivning av teamet och dess medlemmar överensstämde onekligen helt med kapten Ruppelts framställning av det i sin bok tre decennier tidigare där han talade om "Raket-experter och kärnfysiker". Det var precis inom dessa områden Bush, Braun och Oppenheimer verkade och det faktum att så likartade uppgifter kommit från två skilda källor inanför etablissemanget gör det naturligtvis mer troligt att projektet verkligen existerade.      Inte desto mindre saknas de konkreta bevisen. Det enda man kunnat konstatera är att Dr. Sarbacher verkligen arbetat högt upp inom militär-industrin, att han kände många betydande människor och hade insyn i diverse hemligheter. Så om UFO-frågan var en het potatis på denna nivå förefaller det logiskt att Sarbacher hade reda på det. Han dog emellertid strax efter sina uttalanden, men några år senare bekräftade ytterligare en gammal forskar-kollega till Vannevar Bush, Eric A. Walker, att även han kände till det hemliga UFO-teamet, men han vägrade gå in på några som helst detaljer.      (Källor: Tidskriften UFO-Aktuellt nummer 2, 1990 sid 15. Boken "Crash at Corona" av Stanton Friedman och Don Berliner Sid.47-54)      Som situationen är idag står alltså ord mot ord. Pentagon och Vita Huset förnekar kategoriskt att denna UFO-grupp existerat, uppgiftslämnarna säger motsatsen. Det bästa är väl att förhålla sig avvaktande tills eventuella nya bevis dyker upp.      Vad har då allt detta med astronomen och UFO-skeptikern Donald H. Menzel att göra? Jo, länken är Vannevar Bush, den av flera vittnen utpekade ordföranden i UFO-gruppen. Bush och Menzel kände varandra väl sedan början av trettiotalet, de arbetade tillsammans inom flera sekretessbelagda projekt under efterkrigstiden och det har i upphittade dokument kommit fram att Bush förtroende för Menzel var totalt. Bush lovordade vid flera tillfällen Menzels förmåga att tiga som muren om alla viktiga hemlighter han kände till...      Så om det faktiskt är sant att Bush var involverad i ett topphemligstämplat UFO-program på högsta nivå, bör hans vän Menzel rimligen ha varit den förste som han upptog som medarbetare i projektet. Som NSA och CIA-konsult med top secret ultra clearance bör Menzel under alla omständigheter ha känt till ett sådant team om det existerade.      Med tanke på Menzels position förefaller det mycket svårt att tro att han verkligen var den inbitne UFO-skeptiker han utgav sig för. Stanton Friedman är övertygad om att professorn var alldeles för intelligent och begåvad för att på allvar tro på sina officiellt framlagda "förklaringar" vilka i många fall var uppenbart orimliga. Den invändning som tvivlare främst lagt fram är väl helt enkelt att Menzel låter så ärlig och övertygad i sina böcker att de inte *kan* vara desinformation. Dessutom har man ifrågasatt att det skulle vara möjligt att i över tjugofem år spela teater för såväl allmänheten, kollegerna som den egna familjen. Menzels närmaste vänner (tex James Moseley, redaktör för tidningen Saucer-Smear) har blivit ordentligt uppretade på Friedmans konspirations-teori och slagit fast att det är en helt otrolig tanke att den Menzel de kände skulle ha kunnat delta i en UFO-mörkläggning utan att någonsin yppa ett ord om detta för dem.      Denna invändning har Friedman bemött genom att hänvisa till intervjuer gjorda med pensionerade militärer och underrättelse-agenter. Samtliga tillfrågade bekräftade att det är en fullkomlig självklarhet att personer involverade i sekretessbelagda projekt aldrig berättar för sina familjer och vänner vad de sysslar med. Man lär sig helt enkelt att leva två olika liv-det civila och det hemliga-och dessa två världar sammanblandar man aldrig. Ingen av de personer som kritiserat Friedmans teori hade en aning om Menzels engagemans inom NSA innan det uppdagades för offentligheten, vilket ju egentligen i sig punkterar deras argument. Glöm inte heller att Menzel var omtalad för sin lojalitet med staten och sin förmåga att hålla tyst om känsliga frågor. Om han kände till saker om UFOs som inte var officiella torde han knappast ha gått och pratat om detta till höger och vänster. Om det fanns en enda person i USA som vetat att vi besöks av utomjordingar och ändå helt säkert tiga om denna vetskap offentligt så var det Donald Menzel. Denna bild av professorn var entydigt den som gavs Friedman när han hörde sig för om honom.      En annan Harvard-professor som arbetat tillsammans med Menzel i flera decennier och kände dennes natur mycket väl, sade rent av att Menzel säkerligen skulle ha *älskat* att spela ett sådant fräckt dubbelspel. Han skulle ha varit oerhört road av att få vara engagerad i den viktigaste händelsen i historien och samtidigt slå blå dunster i ögonen på alla utomstående.      Som Friedman påpekat är dubbelliv en mycket berömd företeelse under efterkrigstiden. Flera sovjetiska spioner lyckades tex i över femton år vara etablerade inom den brittiska säkerhetstjänsten utan att avslöjas. Dessa agenter dolde sina verkliga identiteter för såväl familj, vänner som kolleger under hela denna tid och i en situation mycket farligare än Menzels.

Kenneth Arnold

Vad gäller själva tonen i Menzels böcker så kan jag instämma i att författaren låter övertygad och bestämd vilket ju dock kan tala för bägge tolkningarna. Genomförde han ett desinformationsuppdrag bör han rimligen ha tagit till alla känslomässiga knep och argument han kunde för att få läsarna med sig. Professor Menzel hade lång erfarenhet av bokskrivande, författande av populärvetenskapliga artiklar, science-fiction samt många års kontakter med NSA. Därmed är det ju högst troligt att han lärt sig hur man skapar opinioner och vilka metoder man ska använda. Författaren anlägger i sina böcker en resonernande, lätt undervisande och ironisk ton. Han beskriver roat flera till synes mystiska UFO-händelser som vid närmare granskning visar sig ha ytterst enkla, lustiga förklaringar. Det ena främmande rymdskeppet efter det andra förvandlar han till ballonger, Venus, synvillor, flygande tidningspapper, fåglar och reflexer. Han berättar även om ett tillfälle då han själv lurades att tro att han från ett flygplansfönster iakttog ett antal okända luftfarkoster. När han så fokuserade om sina ögon upptäckte han emellertid att vad han egentligen såg var en förvrängning av några vattendroppar på fönsterrutan. Menzel drar därför slutsatsen att piloten Kenneth Arnold som startade hela den moderna UFO-eran, i själva verket lurats av samma synvilla.      Den här sortens argument, kryddade med exempel från den egna vardagen är säkerligen ett utmärkt sätt att vinna läsarens förtroende och få honom/henne med på noterna. Skådar vi här litteratur författad av en ärlig skeptiker eller pedagogiska knep av en man som var vältränad i manipulering och suggerering? Om det senare är fallet är hans uppdragsgivare enbart att grattulera med tanke på hur stort genomslag Menzels resonemang fått i UFO-debatten.      Desinformation bygger ofta på principen att man tar åttio procent sanning och blandar med tjugo procent överdrifter, påhitt och rena lögner. Och ett obestridligt faktum är ju att ca åttio-åttiofem procent av allmänhetens UFO-observationer faktiskt kan förklaras naturligt. Det är de återstående fallen som tydligt indikerar ett okänt fenomen och en eventuell desinformatör har därmed inga större problem med att förvandla även resten av rapporterna till misstolkning och bluff och få det att verka trovärdigt i folks ögon.      Att tvärsäkert påstå att Donald Menzel var en betald desinformatör bör man givetvis låta bli, så länge inga definitiva bevis framkommit. Jag har bara velat diskutera frågan utifrån Friedmans sensationella avslöjanden om professorn och föra fram en möjlig alternativ förklaring till hans offentliga skepsis.      Många är det som förundrat sig över Menzels ibland nästan ursinniga attacker mot UFO-frågan och hur han blev helt ifrån sig när han hörde fysikprofessorn James Mc.Donald tala sig varm för teorin att vår planet besöks av utomjordiska civilisationer. Många andra deltagare på detta möte förvånades över Menzels överdrivna reaktion. Om UFOs nu bara var löjligt nonsens, varför upprörde det Menzel så att någon enstaka känd kollega tog frågan på allvar, det kunde man väl bara rycka på axlarna åt? Men om Menzel verkligen bar på hemliga kunskaper som han till varje pris ville skydda, då blir hans reaktion förstås mer begriplig. I sådana fall måste professor Mc. Donalds ivriga, envisa engagemang ha tett sig som ett direkt hot.      Donald Menzel var en intelligent, framstående vetenskapsman inom astronomin, det är alla överens om; men han var också i statens tjänst och en fullkomligt lojal underrättelseman. Om det pågick (och för övrigt alltjämnt pågår) en mörkläggning kring UFO-fenomenet, så bör han rimligen med den position han hade ha känt till den och han vore av flera skäl rätt person att uppta i projektet. Detta har Stanton Friedman tydligt och övertygande demonstrerat, nu senast i kapitlet "The Double-Life of Dr. Menzel" i sin nya bok "Top secret Majic".      En del personer, såväl tvivlare som ufologer, ironiserar gärna över att de mest högljudda skeptikerna ofta anklagas för att vara betalda agenter. Men det faktum att världens mest berömda UFO-förnekare nu faktiskt bevisats tillhöra toppskiktet inom den mest hemliga underrättelsetjänsten bör kanske dämpa skrattet en aning och mana till eftertanke. Vem har egentligen blivit vilseledd... Håkan Eriksson Skepparegången 16 413 18 Göteborg 031 148326