B-2

Om John Knudsen Northrop (1895 - 1981) fått uppleva hur hans konstruktioner äntligen blev accepterade, skulle han med all rätt bli stolt.      Hans idéer om flygande vingar blev egentligen inte tagna på allvar innan det amerikanska bombplanet B-2 flög för första gången 1987.      Flygplanets ovanliga utseende har stimulerat fantasin i olika UFO-sammanhang, och nog ser det nästan lite "utomjordiskt" ut. Av Håkan Fenander.

B-2 har en flygkropp som nästan helt övergår i de starkt bakåtlutade vingarna. Den egendomligt taggiga bakkanten tillsammans med frånvaro av fena gör det hela uppseendeväckande. B-2 är som bekant ett stealthplan, vilket innebär att det är svårt att upptäcka på radar. Troligtvis beror det helt enkelt på att radarvågorna inte reflekteras så lätt. Luftintaget är t ex utformat på sådant sätt att det inte avviker för mycket från den släta ovansidan. Dessutom kan i sammanhanget nämnas att nästan hela ytan är täckt med radarabsorberande material (RAM). Vad detta RAM består av verkar vara en hemlighet, för ingen information finns om det i flygböcker eller flygtidningar.      Man har även utformat jetmotorernas avgasutsläpp på så sätt att det ska vara svårt att upptäcka deras infraröda utstrålning, och därmed försvåra för fientliga robotvapen att själva söka målet. Man har t o m provat med att spruta ut olika kemikalier i avgaserna i avsikt att minska utstrålningen. Motorerna är fyra General Electric GE-100. Helt ordinära jetmotorer alltså, vilka är av ungefär samma typ som i vårt svenska Gripen. De används till framdrivning och inget annat.      Northrop började med flygande vingar omkring 1940. Tidigare hade han byggt åtskilliga flygplan av mer konventionellt slag. 1946 presenterades den stora B-35. Det var en flygande vinge i ordets rätta bemärkelse. Den var utrustad med fyra stora propellermotorer, och hade ingen kropp, utan allt var enbart en stor V-formad vinge. Meningen var att passagerarnas last skulle förvaras i den tjocka mittdelen av vingen. Amerikanska flygvapnet var ganska intresserade och beställde 15 st.      Senare presenterades B-49. Det var en hela 56 m bred flygande vinge med inte mindre än åtta jetmotorer i vingens bakkant. Detta bör ha gjort intryck på människor på den tiden. Planet fanns t ex med i en science fiction-film tack vare sin framtidsinspirerade framtoning. Efter en tid drog dock amerikanska flygvapnet in sina beställningar av B-35 och B-49, och endast några enstaka exemplar av B-49 byggdes. Northrop fick återgå till mer vanliga flygplanskonstruktioner och de ovanliga flygande vingarna syntes allt mer sällan på det soliga Kaliforniens blå himmel.

B-2

Men Northrop var inte först med jetdrivna flygande vingar. Bröderna Reimar och Walter Horten var verkligen pionjärer på området. Redan i början av 40-talet fanns förvånansvärt moderna jetmotorer i Tyskland, och med sådana tillgängliga experimenterades det vilt på flera sätt med att utnyttja dem i olika flygplan. Detta gällde även de flygande vingarna. Gotha-fabriken fick i uppgift att bygga en del av dem och bröderna Hortens idéer fick där förverkligas i den minst sagt ovanliga Gotha GO 229. Provflygningarna företogs 1944, men egentligen kom man aldrig igång med någon testserie innan anläggningen ockuperades av de Allierade.      De här beskrivna flygande vingarna är, bortsett från de tidigaste, således jetdrivna. Trots att jetmotorn är en produkt av 30-talet, finns egentligen inte någon modernare flygplansmotor idag.      Naturligtvis experimenterar man väldigt mycket världen över med andra lösningar för framdrivning av flygplan. Troligtvis har man nått väldigt långt, men det mesta är ännu hemligstämplat. En del experter påstår t o m att man har provat nya motorer i flygplan i USA. Antagligen är den s.k. scramjet-motorn en av de viktigaste nykonstruktionerna. Man använder då ett slags ramjet-motor där man låter flygplanets vingar utgöra själva motorn som alltså inte har några rörliga delar. Förbränningen sker bakom själva flygplanet. Man måste nå väldigt hög hastighet för att scramjet-motorn ska kunna fungera, kanske uppemot 4000 km/h. Flygplanet ska därefter öka hastighet till minst det dubbla på kanske 35000 meters höjd.      Ryktena om B-2 är omfattande i UFO-kretsar. Vi har under de sista åren kunnat läsa om en reguljär och en inofficiell B-2. I exempelvis Strange Magazine kunde man läsa om hur delar från störtade UFO ingår i detta plan, och andra fantastiska historier. Men det är inte konstigt att ryktena sprids. På Farnborough-mässan flög en B-2 ljudlöst över flygutställningen och försvann lika tyst som den kom enligt Flygrevyn nr. 7 1996. Tänk dessutom på alla rapporter de senaste 15 åren som talar om bumerangformade och trekantiga objekt, inte minst över vårt land.      När man tittar på skisser och bilder av bröderna Hortens besynnerliga GO 229 finner man en förvånande likhet med Northrop B-2. Båda planen har ungefär samma vinkel på vingarnas bakåtsvepning. Deras proportioner mellan längd och spännvidd är ganska lika, och de har samma principer när det gäller motorernas placering och utformning. Båda saknar dessutom fena.      Allt detta orsakade en del funderingar över om det kunde vara något samband mellan de båda planen trots att 44 år skiljer konstruktionerna åt. Något sådant samband finns emellertid inte enligt experter, utan det är troligtvis en ren tillfällighet att likheter existerar. Konstigt nog var GO 229 nästan lika snabb som B-2.