A Mirror Darkly

Av Stefan Isaksson

A Mirror Darkly
Corvis Nocturnum
Dark Moon Press
142 sidor
ISBN: 9781411695597

Corvis Nocturnum är tillbaka med sin andra bok A Mirror Darkly, och den skiljer sig en hel del från hans första verk Embracing the Darkness som kom ut häromåret. Medan den senare boken var en relativt överblickande – men definitivt läsvärd – exposé över en alternativ livsstil; människor som föredrar att vara vakna på nätterna, got- och vampyrkulturen, bdsm, kyrkogårdar, vitt smink, och satanism är hans senaste verk mer en redogörelse för författarens personliga livsfilosofi samt tankar om den värld vi lever i.

Att Nocturnum är satanist och medlem av Church of Satan är ingen hemlighet direkt. Boken är dedicerad till Anton LaVey, och denne karismatiske man förekommer upprepade gånger boken igenom, antingen i essäer som handlar mer eller mindre uteslutande om hans och hans idéer eller i de många citat som inleder eller avslutar de olika essäerna. Och det är just satanism – åtminstone den sort som LaVey förespråkade – som är bokens huvudsakliga ämne. Nocturnum har mycket att säga om sin omvärld och hans syn på den, och i essä efter essä får läsaren höra hur viktigt det är att stå för sina egna åsikter samt betydelsen över att skapa sig sitt eget öde.

Vilket givetvis är intressanta, och viktiga, ämnen, men överlag har Nocturnum ingenting ”nytt” att komma med. Mycket av det han skriver är i själva verket gammalt hederligt sunt förnuft, och framförallt för alla som har läst något av LaVey själv känns hela bokens innehåll igen sedan tidigare. Nocturnum är en begåvad författare, därom rådet inget tvivel, han formulerar sig väl och bjuder dessutom på goda portioner humor och sarkasm.

Men jag kunde ändå inte komma från känslan av att boken ändå är ganska hafsigt skriven, och att den kunnat bli avsevärt mycket bättre om han bara väntat lite med att ge ut den. Flera av essäerna, eller åtminstone delar av dem, är tagna från hans första bok, och vid mer än ett tillfälle använder han sig av väldigt långa citat. Och så tidigt som på sidan 102 tar essädelen slut, och läsaren erbjuds istället ett kort författarporträtt, länkar till intressanta sidor, sevärda filmer som går i bokens anda, med mer.

Självfallet är denna service någonting positivt eftersom det hjälper läsaren att forska vidare på egen hand, men eftersom boken inte är mer än 142 sidor lång känns det lite väl mycket med fyrtio sidor av denna service. Att som källa för porträtt av olika kända och okända rebeller använda sig av Wikipedia – som ju ofta avslöjats innehålla felaktigheter – känns dessutom som ett väldigt dåligt val.

Corvis Nocturnum är en väldigt trevlig och sympatisk man som jag gärna hade spenderat många timmar i djup diskussion med, och som han bevisade med Embracing the Darkness är han definitivt en duktig författare. Men jag kan ändå inte låta bli att känna ett sting av besvikelse från A Mirror Darkly, eftersom det helt enkelt känns som att den kunde ha varit så mycket bättre. I sin sågning av bibeln och berättelsen om Noahs Ark skriver Nocturnum någonting så tänkvärt och träffande som: ”The pen is truly mightier than the sword, for it dictates who will swing the sword and in what direction”. Hade bara bokens övriga innehåll varit lika träffande hade den varit fantastiskt mycket bättre än vad den nu är.