UAP

Akronym för Unidentified Anomalous Phenomena. Ett färskare begräpp för ännu icke identifierade och förstådda fenomen. Tidigare stod akronymen för Unidentified Aerial Phenomena, men i och med ändringen till Anomalous, vidgar man begräppet att även gälla platser under vatten, på marken och untanför jordklotet. 

Uttrycket, innehållande ordet Aerial, sägs ha skapats av ATIC för att indikera okända fenomen i luften och är alltså inte ett nytt begräpp, även om det populariserats i USA under de senaste åren. Akromymen anammades sedemera av vissa ufogrupper för att få bättre acceptans och legitimitet av undersökningarna, och komma bort från förkortningen UFO. 

Haines, Richard F. (1937 -)

Amerikansk psykolog och ufolog som under många år arbetat med observationer gjorda av piloter. Richard Haines fick sin Ph.D i experimentell psykologi vid Michigan State University 1964. Haines har även fokuserat mycket på bildanalyser. Mellan 1964 - 1988 arbetade Haines inom olika positioner vid NASA Ames Research Center i Kalifornien. 1999 grundade Haines tillsammans med Ted Roe organisationen NARCAP (National Aviation Reporting Center on Anomalous Phenomena) som ägnar sig åt att undersöka iakttagelser av föremål i luften som utgör ett potentiellt hot mot flygsäkerheten.

Länk till hemsida 

Karlsson, Gunnar (1946-)

Gunnar Karlsson kom med som medlem i UFO-Sverige 1997 i och med sammanslagningen mellan Enköpings UFO-förening och Sala UFO-förening till Enköping-Sala UFO-förening. 

År 2007 invaldes Gunnar till posten som kassör i och med Riksstämman i Visby. Gunnar avslutade sitt uppdrag som organisationens kassör 2018. Gunnar är ansvarig för UFO-Sveriges modeller där han bygger och renoverar, när vi vill presentera ett intressanta fall i modellform.

Några av de modeller Gunnar gjort:

• Händelsen som Marius Dewilde råkade ut för i Quaroble, Frankrike 1954.
• Händelsen i Trehörningsjö 1969 med Kjell Näslund.
• Händelsen i Håknäs 1991.
• Händelsen i Socorro 1964 med Lonnie Zamora.

Ståndpunkt i ufofrågan: Genom fortsatta noggranna undersökningar, hoppas jag att vi har en förklaring och lösning på alla fall.

Kecksburgincidenten

Kecksburgincidenten, även kallad Pennsylvanias Roswell tros ha varit en medelstor meteor som färdades över himlen en seneftermiddag den 9 december 1965 och som kunde ses av tusentals människor i delstaterna Michigan, Pennsylvania och Ohio bland andra. Enligt några vittnen slog föremålet ner i skogen utanför Kecksburg, Pennsylvania och teorierna om vad det egentligen var har varit många.

Hemliga Sällskap

Tempelriddarna - Graalens väktare: Bildades år 1119 som en militär-religiös orden, kallades även i början för Kristi fattiga riddare.
Lockade unga män att slåss med svärd i Kristus namn.

källa: boken "Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter" https://www.afushop.se/store/p/0/svahn,-clas-sekter-hemliga-s%C3%A4llskap-i-sverige-och-v%C3%A4rlden-553136

Illuminati: År 1785 var Illuminati ett ungt sällskap, bildat bara nio år tidigare, den 1 maj 1776, av den då 26 år gamle professorn i kyrkorätt och praktisk filosofi Johann Adam Weishaupt.
Och den italienske fysikern Galilei hyllades då han kunde bevisa att astronomen Kopernikus hela tiden hade haft rätt med sin teori om att jorden rörde sig runt solen och inte tvärtom.

källa: Illuminati

Frimurarna: Frimurare som har lämnat orden har även berättat om kontroversiella ritualer där medlemmar läggs i likkistor eller där värjor och dödskallar förekommer.
För att gå med i Frimurarna måste du vara av manligt kön, minst 24 år och ha två personer som går i god för dig. Men Frimurarna har också beskrivits som ett maktnätverk av personer högt upp i samhället som hjälper varandra på olika sätt.

källa: https://nyheter24.se/nyheter/868628-8-hemliga-sallskap-i-sverige-som-ingen-vill-att-du-ska-kanna-till

Kelly-Hopkinsvillefallet

Ett av de tidigaste och mer omskrivna fallen av en så kallad närkontakt av tredje graden inträffade intill den lilla orten Kelly västra Kentucky natten mellan den 21-22 augusti 1955. Händelsen innefattade totalt 10 vittnen och började på kvällen den 21 augusti när en av de inblandade, Billy Ray Taylor, var ute för att hämta vatten från brunnen på familjens gård. Billy Ray Taylor fick då se ett objekt passera över gården på låg höjd för att därefter sänka sig ned mot en ravin intill gården.

En tid senare började familjens hund att skälla och när två av vittnena, Billy Ray Taylor och Lucky Sutton, gick ut ur huset fick de se en lysande figur, en dryg meter hög närma sig huset. Varelsen hade ett oproportionellt stort huvud jämfört med övriga kroppen, spetsiga öron, långa armar med kloförsedda händer och gula lysande ögon. Varelsen tycktes vara silverfärgad och gick med armarna höjda. De två vittnena gick in i bostadshuset och hämtade varsitt gevär. När varelsen sedan befann sig på 6-7 meters avstånd avlossade bägge två sina vapen vilket resulterade i att varelsen gjorde en piruett och försvann utom synhåll.

Under flera timmars tid iakttogs därefter liknande varelser runt omkring huset. Vid flera tillfällen besköt vittnena varelserna. Vid ett tillfälle besköts en av varelserna på mycket nära håll genom en fönsterskärm. Varelsen föll tillbaka och försvann utom synhåll. Vid ett annat tillfälle besköts en av varelserna när den stod på en gren på ett intilliggande träd. Varelsen flöt då mot marken snarare än att falla. Varelsen var dock tillsynes oskadd då den rörde sig bort från platsen.

En annan varelse dök då upp runt hörnet på huset och Lucky Sutton avlossade då sitt gevär på mycket nära håll och kunde då höra ett ljud som lätt som om kulorna träffade metall. Efter ytterligare möten med varelserna hoppade till slut vittnena in i två bilar och körde till polisstationen i den intilliggande staden Hopkinsville. Så väll den lokala polisen som militärpolis från det närliggande Fort Campbell åkte ut till platsen men varelserna var borta.

När familjen senare på natten lagt sig för att försöka sova återkom varelserna på nytt och vittnena öppnade återigen eld mot varelserna. Sista observationen av varelserna gjordes klockan 04.45 på morgonen. Kelly-Hopkinsville fallet har förslagits vara både en bluff men även en förklaring i form av förrymda apor har föreslagits. Ingen av förklaringarna har dock kunnat styrkas och närvarande poliser som mötte vittnena den aktuella natten har bedömt dom som trovärdiga.

Tellander Andersson, Victoria (1985-)

Victoria Tellander Andersson valdes 2017 in som sekreterare i UFO-Sveriges styrelse. Hon har sedan 2016 varit ansvarig för organisationens Instagram-konto.

Ståndpunkt i ufofrågan: Det här är ett otroligt brett område som omfattar en rad olika fenomen, allt från oförklarade naturfenomen till rapporter om besynnerliga närkontakter. Jag önskade att svaret på ufofrågan var så enkelt (och häftigt) som att vi får besök från andra världar men jag tror att verkligheten är mycket mer komplicerad än så. Jag är vetenskapligt lagd men håller sinnet öppet och ett öga mot himlen.

Michanek, Thomas (1963-)

Thomas Michanek är medlem i UFO-Sveriges styrelse sedan 2017 och är nu huvudadministratör för UFO-Sveriges sidor och grupper på Facebook. Thomas medverkar också regelbundet i poddcasten UFO-Sverige och är sedan 2024 styrelsemedlem i AFU (Archives for the Unexplained).

Thomas är utbildad fältundersökare sedan 2013, och deltog i UFO-Sveriges undersökningsprojekt Kolmården 2015 och Yngaren 2018. Han fungerade som valberedning i UFO-Sverige 2016/17, och var även huvudansvarig för UFO-Sveriges 50-årsjubileum 2022.

Thomas har intresserat sig för ufo och andra oförklarade fenomen sedan mitten av 1970-talet. Han blev först medlem i ufo-föreningen GICOFF, men har sedan 1980-talet varit medlem och prenumerant i UFO-Sverige.

Thomas har studerat till civilingenjör i Datateknik vid Linköpings universitet (1983-89), och har senare även läst kurser i filosofi, etnologi och astronomi. Yrkesmässigt har han arbetat som teknikinformatör för olika teknikföretag i Linköping, Malmö och Uppsala.

Thomas är uppväxt i Karlstad, men flyttade 1983 till Linköping för att studera och bor sedan hösten 2023 i Norrköping. Fritidsintressen utgörs bl.a. av löpning, skidåkning, studentliv (alumni), gamla kulturer och retrodatorer.

Ståndpunkt i ufofrågan: Det finns med säkerhet flera olika förklaringar till de hittills oförklarade observationerna och upplevelserna. Det rör sig alltså om olika fenomen som rapporteras och av UFO-Sverige betecknas som ufo. Några kan vara okända naturfenomen, exempelvis plasmafenomen som kan vara besläktat med klotblixtar. Andra skulle kunna vara hemliga militära flygprojekt. Det finns dock rapporter som med svårighet kan tolkas på annat sätt än att en icke-mänsklig intelligens på något sätt är inblandad, och dessa utgör den verkliga ufo-gåtan. Men för mig personligen är ändå hypotesen om fysiska besök av utomjordiska varelser från andra planeter den minst troliga - jag tror att förklaringen är mer komplicerad än så.

Fordonstörningsfall

Vid ett stort antal observationer genom åren har vittnen beskrivit hur de upplevt att det fordon de färdats i påverkats på olika sätt i samband med observationen. Det vanligast förekommande är så kallade bilstoppsfall. I regel rör det sig i dessa fall om iakttagelser på när håll där observatören upplevt att fordonets motor, belysning och instrumentpanel helt slutat fungera i samband med iakttagelsen. Inte sällan har vittnena beskrivit att bilen därefter startat upp av sig självt igen när det observerade föremålet försvunnit. I många fall har vittnen även beskrivit att bilradion påverkats samtidigt som övriga komponenter i bilen. En känd serie av bilstoppsfall inträffade i Levelland, Texas i november 1957. Den brittiske ufologen Geoff Falla har sammanställt en omfattande katalog över rapporter med fordonspåverkan över hela världen som sträcker sig mellan 1944-2004.

Läs mer!

Zarobozero

Namnet på en rysk sjö och platsen för en möjlig historisk ufohändelse som inträffade 1663. Sjön Zarobozero ligger ungefär 400 km rakt österut från Sankt Petersburg (59°50'04.0"N 37°24'53.7"E).

I ett brev som publicerades först 1842 skriver prästen Ivachko Rievskoi att han talat med en bonde som bevittnade en märklig händelse vid Zarobozero den 15 augusti 1663. Rievskoi beskriver hur ett stort eldklot kom ner från himlen och svävade över sjöns vattenyta. Klotet kom från norr och försvann söderut över sjön. En timme senare återkom klotet och tycktes sväva över vattenytan. Eldkulan beskrevs som cirka 40 meter bred. Det ska ha kommit blå rök från fenomenet. Dessutom observerades två glödande strålar som kom ut från klotet.

Händelsen ska ha bevittnats av många personer som vid tidpunkten samlats intill en kyrka vid platsen för att fira en religiös högtid. Rievskoi beskriver att fenomenet kunde iakttas över en och halv timme och att folk som försökt närma sig klotet med båt hade känt stark hetta när de kom för nära.

I engelskspråkig ufolitteratur brukar Zarobozero skrivas som Robozero.

Redfern, Nick (1964-)

I sina böcker ”Body Snatchers in the Desert” (2005) och “The Roswell UFO Conspiracy” (2016), lägger Redfern fram sin teori om vad det kan ha varit för flygande föremål som störtade vid Roswell 1947. Redfern tecknar ett scenario där föremålen är militära experimentella flygfarkoster och att de ”varelser” som hittades vid kraschplatsen egentligen var mänskliga testpersoner, närmare bestämt japanska krigsfångar som drabbats av strålningsskador eller som led av den ovanliga sjukdomen progeria.

Battle of Los Angeles

Kallas också The Great Los Angeles Air Raid.

Händelsen refererar till en förmodad japansk attack på Los Angeles under andra världskriget.

Det som inträffade var att på natten mellan den 24 och 25 februari 1942 började flyglarmssirener ljuda över Los Angeles samtidigt som kanonbatterier öppnade eld. Snart skulle starka strålkastare belysa det mörka himlavalvet i jakt efter potentiellt främmade flyg som flera observatörer påstod sig ha sett. Sammanlagt skulle 1430 luftvärnspatroner avfyras in på morgonkvisten då bombardemanget till slut avbröts utan att man lyckats identifiera eller skjuta ner något flygplan.

Händelsen kallades av samtida press för slaget om Los Angeles även om USA:s marinminister Frank Knox i en presskonferens kallade incidenten för ett falsklarm. Offentligt kom flottan att insistera på att man inte kunde hitta några bevis för att verkliga fiendeplan flugit över stadens luftrum. Dock lät det annorlunda när USA:s president Roosevelt den 26 februari i mer detalj informerades om vad som hänt. I presidentrapporten hette det att upp till 15 flygplan möjligen kunde ha orsakat flyglarmet. Vidare gjordes uppskattningen att flygplanen troligtvis inte var utländskt militärflyg utan att det i så fall torde vara vanliga civilflygplan med spioner från främmande makt som piloter. Spionernas förmodade motiv var att sprida panik bland amerikanska allmänheten.

Händelsen har av militärhistoriker vid U.S. Office of Air Force History delvis tillskrivits krigsnerver. Det fanns vid tidpunkten en påtaglig oro längs amerikanska västkusten för japanska överraskningsattacker eftersom attacken på flottbasen i Pearl Harbor, som inträffat bara cirka tre månader tidigare, låg färskt i minnet. Men det fanns andra faktorer som spelade in. Tidigare på kvällen den 24 februari hade radar plockat okända ekon utanför Kaliforniens kust och tanken på att främmande flyg var på väg från havet in mot staden låg nära till hands. Dessutom hade japanska ubåtar dagen innan den 23 februari anfallit ett oljeraffinaderi utanför Santa Barbara med artillerield. Skadorna efter denna attack blev minimala men händelsen hade orsakat viss panik bland Kaliforniens kustinvånare.

1949 presenterade United States Coast Artillery Association teorin att en meteorologisk ballong flugit in över Los Angeles vid 01.00-tiden och menade att det var den ballongen som orsakat luftvärnsbeskjutningen. Det är en förklaring som också U.S. Office of Air Force History anslutit sig till. Man menar vidare att de som påstod sig ha sett verkliga flyg eller okända föremål under natten misstolkat resterna efter exploderande luftvärnsbomber som flygplan.

I flera mindre seriösa ufosammanhang har luftbombardemanget över Los Angeles tagits som bevis för att ett eller flera utomjordiska rymdskepp låg bakom militärens reaktion och att myndigheterna sedan dess mörkat sanningen. En bild som publicerades i dagstidningen Los Angeles Times den 26 februari 1942 har förslagits visa ett större främmande föremål som flera strålkastare fokuserade på. Att fotot överhuvudtaget tycks visa ett föremål stämmer dock inte. Vid tiden var det vanligt att retuschera svartvita foton före publicering och det vissa tror är ett föremål på bilden är således endast kontrasten efter fotoretuscheringen.

Scully, Frank (1892–1964)

Scully var en amerikansk Hollywoodbaserad nöjesjournalist som skrev en av de första böckerna om flygande tefat. Boken ”Behind the Flying Sacuers” publicerades 1950 och i texten lade Scully fram teorin om att tefaten var utomjordiska farkoster, eventuellt från Venus. Scullys bok gavs också ut på svenska 1951 under titeln ”De flygande tefaten”.

I boken torgförde Scully påståendet att ett diskusformat föremål landat i New Mexicos öknen utanför samhället Aztec. Det skulle ha hänt i början av 1948. Men dessa uppgifter har visat sig vara grundat på en påhittad historia. Scully hade fått höra om tefatet från en bekant vid namn Silas Mason Newton som hittade på historien om tefatslandningen för att försöka svindla till sig pengar.

Aztec

Enligt nöjesjournalisten Frank Scully (1892 – 1964) skulle det i mars 1948 ha landat ett flygande tefat i Hart Canyon utanför orten Aztec i nordvästra New Mexico. Scully skrev om händelsen i två kolumner för tidningen Variety och vidareutvecklade sedan storyn i sin bok ”Behind the Flying Saucers” (1950). Man kan säga att den bokskildringen kom att bli en av de första i sitt slag som populariserade och gjorde sensation av ufofenomenet.

Tefatet påstods vara ett cirka 30 meter diskusformat metalliskt föremål, en av fyra tefat som vid tidpunkten skulle ha landat eller kraschat på olika ställen i Amerika enligt Scullys källor. Vid landningsplatsen i öknen utanför Aztec skrev Scully också att man funnit sexton döda varelser och att forskare och myndigheter spekulerade kring att de eventuellt kom från Venus.

Historien bakom landningen hade Scully fått från en bekant vid namn Silas Mason Newton. Newton i sin tur hänvisade uppgifterna till en mystisk forskare, en ”Dr Gee”, som varit involverad i myndigheternas uppstädning av fyndplatsen.

I mitten av 1950-talet avslöjades dock Silas Newtons uppgifter som uppdiktade. Newton och hans kompanjon Leo A. Gebauer visade sig vara kända bondfångare vilka i början på 1950-talet försökt kränga tekniska apparater i trakten kring Aztec, uppfinningar man menade kunde upptäcka guld eller olja i marken men som egentligen var värdelösa. Teknologin påstod Newton kom från utomjordisk teknik, därav orsaken till att han och hans medsvindlare ljugit ihop en historia om att ett tefat landat utanför Aztec. Motivet var att svindla till sig pengar. Duon blev också dömda för bedrägeri.

På 1970-talet återupplivades dock skrönan, bland annat i samband med spekulationerna kring Roswellkraschen. En del amerikanska ufologer började då fundera om det kanske trots allt fanns någonting bakom tefatslandningen som amerikanska myndigheter försökte dölja. Bland annat kom ufologerna William Steinman och Wendelle Stevens ta bluffen på allvar i och med utgivningen av deras bok ”Ufo Crash at Aztec” (1986).

På senare år har ett FBI dokument, kallat ”Hottel memo”, lagts fram som bevis för att amerikanska myndigheter mörklagt vad som egentligen hände i Aztec. FBI har i sin tur avfärdat de uppgifterna och påpekar att vad det pm:et endast gör gällande är att en FBI-agent vid namn Guy Hottel år 1950 uppmärksammade ett rykte om ett tefat landat i öken som han läst om i en tidningsartikel. Det var ett tips som byrån vid tidpunkten överhuvudtaget inte valde att följa upp eller utreda vidare. FBI har även vederlagt påståendet att pm:et någonsin skulle ha varit sekretessbelagt.

Starlink-satelliterna

Om du ser ett "tåg" eller "pärlband" av små ljuspunkter som rör sig i formation över kvällshimlen, så är det med stor sannolikhet de så kallade Starlink-satelliterna. Detta har blivit en av de vanligaste orsakerna till rapporter om ufo. Filmerna nedan visar hur det kan te sig för en betraktare.

Filmen nedan visar hur "tåget" av Starlink-satelliter rör sig i början av uppskjutningen när satelliterna sitter tätt ihop:

Filmen är tagen av Matilda Edfors i San Diego klockan 17.57 den 11 november 2019

Filmen nedan visar hur Starlink-satelliterna kan röra sig på himlen när satelliterna spridit ut sig lite mer. Notera avståndet mellan satelliterna, men att de rör sig i samma bana:

Filmen är tagen av Paul Wright från Frankrike 18 april 2020

Man kan få hjälp med att hitta när Starlink-satelliterna passerar där man befinner sig, men naturligtvis är det beroende av väder och ljusförhållanden på platsen: Find Starlink

Mer information om Starlink

Starlink är ett satellitprojekt som drivs av SpaceX, rymdbolaget som Elon Musk startade för några år sedan. Syftet med Starlink är att få ett världsomspännande nät av satelliter som ger snabb Internet-access överallt på jorden, var man än befinner sig. På det sättet blir man inte beroende av mobiltäckning eller fasta nätverk på marken.

Starlink-satelliterna är små och kretsar runt jorden på låg höjd (550 km) och i olika omloppsbanor. Hittills har SpaceX fått tillstånd att skjuta upp 1.600 satelliter, men på sikt kan det bli så många som 12.000 satelliter!

SpaceX skjuter upp 60 satelliter åt gången med hjälp av Falcon 9-raketer. Dessa raketer återvänder till jorden, landar och kan sedan återanvändas. Väl uppe i rymden lossar man "paketet" med satelliter, som till en början sitter tätt tillsammans, men som med tiden sprider ut sig mer och mer. Beroende på i vilken "fas" man råkar få syn på satelliterna så kan de därför se ut som ett tätt "pärlband" eller som ett utspritt "tåg" över himlavalvet.

Uppskjutningarna av Starlink började i maj 2019 och sker nu regelbundet ca en gång i månaden. Hittills (april 2020) har 7 uppskjutningar skett, varför det finns ca 400 Starlink-satelliter runt jorden. Här finns en lista av uppskjutningar.

Mer information om satelliter och omloppsbanor

I dagsläget finns drygt 2.000 olika satelliter i omloppsbana runt vår planet. Satelliterna lyser inte själva, utan skälet till att vi ibland kan se dem som ljuspunkter på himlen är att de reflekterar solljuset mot jorden. Beroende på hur satelliten ser ut, hur stor den är och i vilket läge den befinner sig så reflekteras olika mängd ljus, och ljusstyrkan kan därför variera mycket.

Åke Franzén (1936-1995)

Åke Franzén, född 1936, blev livligt intresserad av ufo och science fiction redan i början av 1950-talet och läste allt han kom över. 1968 började han korrespondera med den amerikanske ufologen John Keel och hjälpte honom med översättningar av notiser om 1930-talets spökflygare. I sin bok Operation Trojan Horse skriver John Keel om den fina hjälp han fick av Åke Franzén.

I september 1969 reste Åke till det lilla samhället Point Pleasant i West Virginia, USA för att undersöka observationerna av den beryktade Mothman. Enligt vittnen var det en stor, fågelliknande varelse som hade satt skräck i befolkningen kring Point Pleasant. Under fem veckor intervjuade han cirka 30 observatörer. Åke fick god kontakt med vittnena och han berättar om sina upplevelser i en intervju som Anders Liljegren och Håkan Blomqvist publicerade i AFU:s dåvarande tidskrift Ufologen nr. 12, 1973. Åke Franzén var styrelsemedlem i AFU 1980-1983.

Endast 58 år gammal avled Åke Franzén den 13 februari 1995 i sitt hem i Bredäng, söder om Stockholm. Hans arkiv förvaras på AFU.

För att hedra minnet spelar AFU-medarbetare varje sommar en minigolftävling benämnd Åke Franzén Memorial Cup.

Gicoff

Göteborgs informationscenter för oidentifierade flygande föremål (1969–1979) var en organisation baserad i Göteborg som under åren 1970 till 1978 gav ut tidskriften Gicoff Information. Gruppens drivande personer var Björn Högman, Sven-Olov Fredrikson, Leif Nilsson, Alf Tollhag, Siv Högman och Lars Svennberg. Ändamålet var att göra grundliga och vetenskapligt baserade utredningar av de uforapporter som kom in till gruppen och att sedan publicera dessa, oavsett om resultatet var ett ufo eller ett ifo

Falkville

Area 51, Stormningen av

I juni 2019 skapades facebookeventet Storm Area 51, They can’t stop all of us. Eventets datum sattes till den 20 september 2019 med beskrivningen att de skulle mötas upp vid  det som kallas Alien Center tourist attraction och koordinera intrånget på basen. Eventet blev viralt och hade på kort tid mer än 2 miljoner som tryckt på knappen “Kommer” i eventet, och 1,5 miljoner hade anmält intresse.

Eventet var enligt dess skapare menat som ett skämt och resulterade i en prunkande flora av memes på ämnet.

Den 20 september dök någonstans mellan 150-300 personer upp utanför grindarna vid Area 51 i Rachel, Nevada. Någon stormning i egentlig mening uteblev och eventet fortskred under fredliga former. Antal grippna som eventet resulterade i är (när denna artikel skrivs) fem stycken, av dessa utgjorde 2-3 intrång eller försök till intrång, en för urinering på offentlig plats och ett alkoholrelaterat. I samband med att eventet skulle äga rum hade två musikfestivaler arrangerats, Alienstock i Las Vegas och Storm Area 51 Basecamp i närliggande Hiko, Nevada, den senare drog ungefär 1500 deltagare.

Wikipedia

Brown mountain lights

Brown mountain lights är ett ljusfenomen som under århundraden rapporterats nära Brown Mountain i North Carolinas nordvästra del. Den lokala legenden om ljusen vid berget går tillbaka ända till 1200-talet då de första rapporterna från området kom in från Cherokee och Catawba indianerna. De första mer dokumenterade rapporterna kom in 1771 från den tyske ingenjören Gerard de Braham då han gjorde en del märkliga observationer när han utforskade området. Det handlade dock inte om några ljusfenomen då, utan om en rad ljudfenomen runt berget som han inte kunde förklara och som han även blev väldigt fascinerad över. I sina dagböcker skriver han och funderar över om ljuden skulle kunna förklaras med spontana självantändningar av gas, där ljudet sedan följer vinden. Det är dock väldigt svårt att verifiera om dessa tidiga observationer innehåller något av värde. Under 1900-talet exploderade sedan rapporterna om ljusfenomen i området.

Vanligtvis så beskrivs ljusen vid Brown mountain som flerfärgade ljusbollar som antingen spontant blossar upp eller rör sig i grupper mellan träden. Ljusfenomenen uppträder ofta även i luften ovanför berget med en flytande/flygande rörelse. Fenomenet är inte enbart koncentrerat till Brown mountain utan har även rapporterats från ett större område runtomkring, där platsen Wiseman’s View i huvudsak tillhör den vanligaste observationsplatsen. Ljusfenomenen kan även kallas för Linville lights. Inledningsvis så uppträder ljusen ofta med en rödaktig glöd som sedan flammar upp i ett vitt sken. De kan också innehålla färgerna orange, blå, grön och gul. Vanligtvis brukar ett enskilt ljus som blossar upp synas i mellan 6-10 sekunder innan det försvinner. I sällsynta fall kan dock livslängden för ljusen uppgå till över 1 minut, speciellt när de kan ses flytandes i luften ovanför berget. Ljusens rörelser är för det mesta helt oförutsägbara. Ett enskilt ljus kan även dela sig i fler, där de små avkomlingarna sedan kan gå ihop igen till ett större ljus.

Det verkar som att de rör sig runt eller drar sig mot träd eller drar sig mot området i luften ovanför berget, där de sedan förminskas och bleknar bort eller blinkar till och försvinner. Observatörerna befinner sig ofta flera kilometer bort och därav så kan de flesta inte uppfatta specifika detaljer på objekten. Det finns dock en handfull vittnen genom åren som säger sig sett ljusfenomenen på nära håll. År 1982 så hävdade Tommy Hunter att han till och med tagit på ljuset som då plötsligt dök upp precis bredvid honom vid en utsiktsplats kallad "181 overlook". Han berättade efteråt att ljusklotet var några gånger större än en basketboll med ett starkt gulaktigt sken, svävandes cirka 1 meter ovanför marken. Hunter berättar vidare att han fick en kraftig elektrisk stöt när han tog på det, och som chockade honom ordentligt. Ljuset tonade i samband med detta ned men utan att varken skingra sig eller försvinna. Det flöt istället iväg in i skogen. Andra som har sett ljuset på nära håll återger ungefär samma händelseförlopp som Hunter med hur ljusen uppkommer, ser ut, rör sig och försvinner.

Andra liknande ljusfenomen uppträder även på andra platser runt jorden. Ett par enskilda exempel på dessa är Marfa ljusen i Texas och ljusfenomenen i Hessdalen, Norge. Teorierna om vad ljusfenomenen beror på är många men ingen har ännu så länge lyckats förklara det hela helt och hållet. Det är även oklart om samtliga ljusfenomen har samma förklaring. En framträdande teori är att det rör sig om självantändande gaser. Det har dock aldrig rapporterats att ljusen skulle orskat skogsbränder någon gång, varvid en annan framträdande teorin går ut på att ljusen består av någon form av elektricitet eller elektriskt plasma liknande de hos klotblixtar. Även ljus från bilar som rör sig på mindre grusvägar i området finns med bland teorierna och vid Martebo på Gotland där det länge funnits en tradition av ett återkommande ljusfenomen har UFO-Sveriges undersöknignar visat att en stor del av rapporterna kan förkalras som just billjus.

Pseudodokumentär

Kallas även fiktiv eller falsk dokumentär. En pseudodokumentär är en film som är uppbyggd som, och skapar illusionen av att vara en dokumentärfilm, men som inte skildrar verkliga händelser.

Ett känt exempel på en pseudodokumentär är när novellen War of the Worlds (Världarnas krig på svenska), ursprungligen skriven av H.G Wells, dramatiserades av bl.a Orson Welles och sändes 30 oktober 1938 som en halloweenepisod av radioserien The Mercury Theatre on the Air. Ett exempel i modern tid är filmen The Fourth Kind (2009).

En variant av pseudodokumentär är mockumentär, som oftast är tänkt som satir eller humor.

Se: Mockumentär

O’Hare flygplatsen

Den 7e November 2006 klockan 16.15 (lokal tid) inträffade en märklig händelse som även orsakade påtagliga säkerhetsrisker vid en utav världens största flygplatser - O´Hare International Airport i Chicago, Illinois. En massobservation med väldigt många vittnen inblandade ägde rum, däribland ett stort antal anställda vid flygplatsen liksom många civilpersoner. I NARCAP:s sammanfattning över rapporten kan man läsa om ett stort, runt, grått metalliskt föremål som stillastående och med rotation på cirka 600 meters höjd svävade ovanför United Airlines gate C17 under minst 15 minuter.

Baserat på vittnesuppgifter så kom man fram till att uppskattningen av föremålets diameter varierade mellan 7 till 27 meter. Objektet accelerade sedan i en brant lutande bana rakt upp i luften via och genom molnbasen (som låg på ungefär 600 meters höjd), och orsakade därigenom ett enormt runt hål i molnet efter försvinnandet. Molnhålet fanns kvar i upp till 14 minuter efteråt. För att detta skulle kunna inträffa så krävdes antingen att föremålet var extremt upphettat eller utstrålade en enorm energi (mikrovågor) i storleksordningen 9.4 kJ/m³.

Hällefors

Närkontakt av första graden – Hällefors, Västmanland, Sverige 15 oktober 1981.

Flera personer i Hällefors i Örebro län vittnen till hur ett stort föremål med ljus på sidorna flög fram över samhället. Föremålet beskrivs av flera vittnen som ett tåg eller rälsbuss, men av andra som liknande en zeppelinare och det är väl åt det hållet som misstankarna fortfarande går, trots att föremålet ännu i dag oidentifierat. Det här fallet blev väldigt uppmärsammat av både media och UFO-Sverige i det tidiga 1980-talet. 

Läs mer!

Harder, James (1926 – 2006)

Harder var ingenjör i hydraulteknik vid University of California, Berkeley där han var professor emeritus.

Harder blev intresserad 1952 och undersökte ufofenomenen i över 50 år. Han var forskningsdirektör för Aerial Phenomena Research Organization, APRO från 1969-1982.  När USA: s representanthuskommitté för vetenskap och astronautik höll utfrågningar om ufo 1968 var han en av sex forskare som ombads att vittna om ufo inför kommittén. I en intervju från 1998 sa Harder att ämnet i allmänhet behandlades med förakt av det vetenskapliga samfundet, men han var fortfarande en av cirka 300 akademiker som undersökte fenomenet.

Harder var den primära utredaren av ett antal klassiska ufohändelser, främst ombordtagningar så som Pascagoula 1973 och det som Travis Walton råkade ut för 1975. Han tog också över undersökningen av Betty och Barney Hill och fortsatte den i många år.

Jenkins

Närkontakt av andra graden – Cato, Jenkins, Missouri, USA 8 oktober 1978.

På morgonen den 8 oktober 1978 befann sig familjen Sturgell/Morgan, en familj på 6 personer, i vanlig ordning på sin farm i Cato, strax söder om Jenkins. Klockan var ca 07:00 på morgonen och det hela började med att två av familjemedlemmarna kikade ut över fältet i anslutning till familjens gård och lade märke till ett presenningsliknade vitfärgat föremål som låg ute i ett fält. Familjen kunde se hur korna rörde sig i närheten av föremålet, de såg också en prärievarg. Fadern i familjen Marlett Sturgell misstänkte att det rörde sig om något som hade fallit från ett flygplan eftersom föremålet såg metalliskt ut. Flera av familjemedlemmarna begav sig därefter ut på gården för att försöka identifiera föremålet. När flera i familjen närmade sig fältet där föremålet låg så inträffade dock något som fick dom att stanna upp och höja på ögonbrynen.

Läs mer!

UFO-Sverige episod 43 om spår i verkligheten

Levelland

Natten mellan den 2 och 3 november 1957 ägde en serie observationer rum i den lilla staden Levelland i västra Texas. En serie händelser där observatörerna dels såg ovala föremål som beskrevs väldigt samstämmigt mellan de olika vittnena och dels drabbades av effekter på sina bilar. Också de mycket likartade. Många av observatörrena beskrev ovala lysande föremål som på markplan för att sedan avlägsna sig rakt upp. Många av observationerna gjordes från bilar och i flera av fallen stannade bilisternas motorer och även lysena slocknade i flera fall. Totalt kom det in 15 rapporter till det lokala poliskontoret under natten.

Läs mer!

Episod 29 av UFO-Sverige tar bland annat upp detta fall

Langenburg 

Närkontakt av andra graden - Langeburg, Saskatchewan, Kanada 1 september 1974.

Klockan var strax efter 10:00 på förmiddagen när Edwin Fuhr hade gett sig ut på fältet med skördetröskan på familjens gård i Langenburg, i södra Kanada. Uppe i bostaden befann sig Edwins föräldrar samt hans sambo som var i färd med att bege sig till kyrkan.

Efter ca en halvtimme på fältet så lade Fuhr märke till något som låg på marken i närheten av ett sankmarksområde i anslutning till familjens fält. Fuhr trodde med en gång att det var en av de skämtsamma granarna i trakten som hade lagt ut något på fältet och klev ned från jordbruksmaskinen och gick närmare föremålet. När Fuhr kom närmare föremålet så såg han däremot att det inte befann sig på markplan utan att det hängde i luften några decimeter över marken.

Läs mer! 

UFO-Sverige episod 43 om spår i verkligheten

Hypnagoga eller hypnopompa tillstånd – visuella och/eller audiovisuella hallucinationer vid insomnandet

Det hypnagoga eller hypnopompa tillståndet infaller mellan sömn och vakenhet. Det hypnagoga tillståndet syftar på perioden för insomnandet och det hypnopompa på perioden för uppvaknandet. Personen befinner sig i ett halvvaket tillstånd och kan på grund av det uppleva hallucinationer. Särskilt relevant i ufofrågan är det hypnopompa tillståndet. Främst i USA men även i andra länder (däribland Sverige) finns det en rad rapporter om nattliga möten med varelser i sovrummet. Det är inte ovanligt att personen i samband med upplevelsen känner sig förlamad.

Många av dessa möten lär ha sin förklaring i hypnopompa hallucinationer. Dessa hallucinationer beror på att individens hjärna inte vaknat upp på ett fullständigt sätt. REM-sömnen (det stadium av sömnen när vi drömmer) dröjer sig kvar jämsides med en begynnande vakenhet. Därmed befinner sig personen i ett vakendrömmande tillstånd vilket ökar möjligheten för hallucinatoriska upplevelser. Även den förlamande effekten kan förklaras inom ramarna för det plötsliga uppvaknandet. Under REM-sömnen stängs muskulaturen av i syfte att hindra oss från att leva ut våra drömmar i praktiken. I undantagsfall kan denna förlamning ske antingen en stund före insomnandet eller en stund efter uppvaknandet. Förlamningen är ofarlig och går alltid över av sig själv.

Det förekommer också att den drabbade upplever andningssvårigheter i samband med förlamningen. En sömnparalys, som detta symptom kallas, infaller ofta tillsammans med hypnagoga eller hypnopompa hallucinationer. En person kan då också uppleva ett tryck över bröstet som om en varelse utför en rent fysisk attack. Detta har att göra med att personen vaknar under den period i sömnen då musklerna fortfarande är förlamade. Upplevelsen beskrevs av tidigare generationer ofta som att personen reds av maran, ett väsen som man menade kunde ta livet av sovande människor.

Fourth Kind, the

Amerikansk-brittisk science fiction/psykologisk thriller från 2009, regisserad av Olatunde Osunsanmi. Filmen lanserades i Sverige under titeln Närkontakt. Filmens titel refererar till J. Allen Hyneks system för klassificeringar av UFO-observationer och -närkontakter, där den senare tillagda fjärde gradens närkontakt inbegriper t ex. ombordtagningar.

Filmen är en psuedodokumentär, där ett dokumentärt grepp används i ett konstnärligt verk. Filmens handling har ingen förankring i verkligheten.

Wikipedia

IMDB 

Se: Hynek, Dr. J. Allen, Närkontakter

Society for Scientific Exploration (SSE)

Society for Scientific Exploration grundades 1982 och har som syfte att främja och bedriva forskning inom ämnen som i regel inte innefattas i de mainstream vetenskapliga dicsiplinerna.

Exempel på dessa ämnen är ufologi, parapsykologi och kryptozoologi. Organisationen grundades av Plasma fysikern Peter Sturrock och psykiatrikern Ian Stevenson. Organisationen ger ut publikationen Journal of Scientific Exploration.

Forteana

Samlingsbegrepp för oförklarade fenomen som kan beskrivas som ockulta, abnorma och paranormala. Begreppet är myntat efter Charles H. Fort.
Forteana tar upp många av de typiska okända fenomenen som hemsökelse, UFO och kryptozoologi, men även andra av specifikt forteanskt intressanta fenomen som t ex. spontant exploderande djur, grod- och fiskregn, genetiska deformationer och liknande.

Flatwood-monstret

En tidig kväll kl 19.15 i september 1952 såg några pojkar på en lekplats ett lysande föremål som landade på en närliggande kulle. I sällskap med personer från ett närliggande hus där de lånade en ficklampa gick de mot kullen där ett ljus pulserade.

Pojkarna riktade ficklampan emot ljuset och upplevde sig mötas av ett par lysande ögon. En människoliknande varelse med lång kropp och spetsigt huvud som då gav ifrån sig ett väsande ljud och kom ”glidandes” ner emot dem, varpå de flydde i panik. Nästa dag påträffades spår och svart gegga på marken där det skett.

Författaren och ufoundersökaren Ivan T Sanderson, är en av flera som intresserat sig för händelsen. Vissa anser att det de har sett är en uggla på en gren och att det pulserande ljuset kommit ifrån en av de radiofyrar som syns därifrån. En annan teori är en meteor, som ska ha observerats i tre olika delatater. En bybo har också nämnt att spåren kommit ifrån hans bil och geggan ifrån bilens oljeläkage.

Maccabee, Bruce (1942-)

Amerikansk ufolog och optisk fysiker som undersökt många av de uppmärksammade ufofallen (däribland Kenneth Arnolds observation 1947, Trent bilderna från McMinnville, Oregon 1950 och Ed Walters bilder i Gulf Breeze, Florida 1987 - 1988). Bruce Maccabee började engagera sig i ufofrågan i slutet på 1960 talet när han gick med i organisationen NICAP (National Investigations Committee on Aerial Phenomena). Bruce Maccabee har särskilt intresserat sig för ufobilder och har arbetat som bildanalytiker inom Mutual UFO Network (Mufon) under fler års tid. Bruce Maccabee fick sin Ph. D vid The American University, Washington, DC och har därefter arbetat vid Naval Ordnance Laboratory i White Oak, Maryland. Bruce Maccabee var även en an dom som startade Fund for UFO Research, en organisation som han var ordförande för under 13 års tid.

Webb, Walter (1934-)

Webb är en aktiv undersökare inom ufologin. Han läste vid Mount Union College i Ohio och erhöll där examen inom biologi 1956. Trots detta så tillägnade han sedan hela sitt yrkesverksamma liv inom astronomin och ufologin. Han arbetade inledningsvis under J. Allen Hynek vid Smithsonian Astrophysical Observatory (SAO), och vidare 1957-1958 som kameraoperatör vid SAO:s satellitspårningsstation på Hawaii. Webb ägnade sedan nästkommande 32 år med att arbeta som föreläsare, direktörsassistent och driftschef vid Charles Hayden Planetarium på Bostons vetenskapsmuseum.

Från 1995 har Webb arbetat heltid som konsulent och fältundersökare för de tre största ufoorganisationerna - Fund for UFO Research, J. Allen Hynek Center for UFO Studies och The Mutual UFO Network (MUFON) i USA. Som vetenskaplig rådgivare för National Investigations Committee on Aerial Phenomena (NICAP) undersökte Webb det klassiska ufofallet Betty och Barney Hill. Han granskade och undersökte även en rad andra intressanta ufofall med närkontakt av tredje graden, bla Conklin och Newark Valley. Webb är författare till boken "Encounter at Buff Ledge (1994)" och bror till Dave Webb, även han en vetenskapligt orienterad ufolog. Walter skriver en återkommande astronomiartikel en gång per månad i "The MUFON UFO Journal" - "The Night Sky".

Walter Webb gjorde även själv en ufoobservation 19510803 vid Camp Big Silver, The Toledo Boys club camp vid Silver Lake i södra Michigan, tre miles söder om Pinckney. Vädret var klart och det var runt midnatt då Webb tillsammans med två andra personer iaktog ett glödande gulrött ljus ovanför kullarna söder om Silver Lake. Ljuset rörde sig på ett vågliknande sätt men i en huvudsaklig rak bana västerut och skymdes då och då av kullarna.

Franska vågen 1954

Under den så kallade landningsvågen 1954 rapporterades närmare 200 landningar i främst Frankrike men även en del andra länder som Italien, Venezuela och Marocko. Vågen var starkt koncentrerad till september-oktober och många av landningarna i Frankrike ägde rum på landsbygden. En del kända fall som Marius Dewildes möte med två humanoider ägde rum under vågen. Landningsvågen 1954 har av en del ufologer betraktats som en av de mest egendomliga händelseutvecklingarna inom ufo-historien. I boken Humanoids (1969) analyserade den Fransk-Amerikanska ufologen Jacques Vallée de franska landningarna och visade att de inte stod i korrelation med befolkningstätheten. Landningarna hade i huvudsak ägt rum i glest befolkade områden och detta använde Vallée som argument för att motbevisa teorin om att vågen hade sin förklaring i socialpsykologiska faktorer.

Fallande löv-rörelse

”Fallande löv-rörelse”, efter det engelska ”falling leaf motion”, är en beteckning på en manöver som vissa flygande föremål har setts utföra, där de pendlar från sida till sida under det att de rör sig neråt. På så sätt liknar de ett löv som faller. Ett exempel på ett sådant fall skedde 16 oktober 1954 i Baillolet i Frankrike, när dr. Henri Robert kom körande i sin bil och upptäckte fyra föremål som flög långsamt i formation och på låg höjd. Ett av föremålen bröt formationen och rörde sig mot marken i en rörelse som liknade den hos ett fallande löv. Föremålet landade omkring 100 meter framför dr. Roberts bil. I den stunden erfor han en elektrisk chock samtidigt som bilens motor och strålkastare dog. Doktorn var paralyserad och kunde bara förskräckt se på medan en ca 120 centimeter lång varelse rörde sig i skenet från föremålet – därpå blev allt svart. Lite senare såg han föremålet lyfta och försvinna, i samma stund fungerade bilen igen.

Johnson, Val

Omkring kl 01:40 på natten den 27 augusti 1979 befann sig polismannen Val Johnson på patrull i Marshall County i norra Minnesota inte långt från väg 220 när han fick se ett starkt ljus i sydlig riktning vid en träddunge. Ljusfenomenet såg ut att hänga en liten bit upp i luften. Han beslöt sig därmed för att undersöka föremålet närmare. När Johnson färdats någon kilometer längre började det ljusstarka föremålet helt plötsligt accelerera och komma rakt emot vindrutan på patrullbilen och kan i efterhand minnas ljud av glas som krossas. Kort efter att ljusföremålet passerat förlorade Johnson medvetandet men kunde tillkalla förstärkning då han vaknat efter cirka 40 minuter. 

Johnson uppfattade aldrig något ljud från föremålet och uppfattade det endast som ett mycket starkt och bländande sken. I efterhand kunde det konstateras att Val Johnson hade ådragit sig ögonskador och det konstaterades att han drabbats av så kallad snöblindhet. Följande skador konstaterades även på Val Johnsons patrullbil: Ett av framljusen var krossat, en mindre buckla hade uppstått på motorhuven, vindrutan var splittrad framför förarsätet, en av lamporna på biltaket hade ett mindre håll i sitt plasthölje och två antenner på biltaket var böjda bakåt i förhållande till bilens front.

UFO-Sverige

En podcast som produceras av Riksorganisationen UFO-Sverige.
Podcastens idé är att behandla ämnet ufo, UFO-Sverige och närliggande ämnen ur olika perspektiv.
Upplägget är av karaktären samtal mellan personer och berättande där man inte läser direkt från manus.
Producent och programledare är sedan starten Tobias Lindgren. 

UFO-Sverige

Sädescirklar

AFU

Se: Archives for the Unexplained

McRoberts, Hannah

Den 8 oktober 1981 hade Hannah McRoberts och hennes familj stannat vid en rastplats vid Provincial Park i västra Kanada. Hannah McRoberts tog då en bild med sin nyinköpta Mamiya 528AL kamera över ett berg på Vancouver Island. Vid fotoögonblicket såg varken Hannah McRoberts eller någon annan i familjen något underligt men när bilden senare framkallades syntes vad som ser ut som ett diskusformat förmeål på bilden. Bilden har genomgått omfattande analyser och den Amerikanska ufologen Richard Haines kom efter att ha intervjuat familjen, besökt platsen och gjort ingående analyser av bilden fram till att bilden var äkta samt att föremålte befann sig minst tre meter från kameran.

Pascagoula

På kvällen den 11 oktober 1973 befann sig de två arbetskamraterna Charles Hickson (42 år) och Calvin Parker (19 år) vid ett övergiven skeppsvarv vid Pascagoula River, Jackson County, Mississippi när de hörde ett märkligt ljud. De två vittnena ficks sedan se en klotliknande farkost cirka tre meter hög med två blå ljuskällor. En dörr öppnades sedan i farkosten och tre varelser med kloliknande händer och grå skrynkliga kroppar svävade ut. Varelserna närmade sig de två vittnena och kort därpå föll Parker medvetslös. Hickson och Parker fördes därefter ombord där Hickson bland annat  undersöktes med en form av apparatur som likande ett öga.

Malmannen

Under åren 1966-67 rapporterades en våg händelser runt området kring Point Pleasant och andra delar av West Wirginia. Märkliga föremål observerades i luftrummet, mystiska personer (så kallade Men In Black) kontaktade folk som gjort iakttagesler av märkliga fenomen. I enstaka fall uppgav folk även attde haft direkt kontakt med utomjordingar.

Under samma period rapproterade flera personer att de sett en märklig bevingad varelse i området runt Point Pleasant. Vittnen beskrev en cirka två meter lång, gråfärgad varelse med ett omfattande vingspan. Varelsen tycktes sakna ett urskiljbart huvud men hade två mycket karakteristiska röda ögon som tycks ha haft en närmast paralyserand eller hypnotisk effekt på vissa vittnen. De två ögonen upplevde vittnen ofta som att de var satt placerade i brösthöjd.

Malmanen har i vissa avseendet betraktats som ett omen och har i av somliga satts i samband med kollapsen av The Silver bridge som löpte mellan Point Pleasant och Gallipolis, Ohio den 15 december 1967. Olyckan i sej berodde dock på ett konstruktionsfel i kombination med övervikt på bron. Den första iakttagelsen av varelsen i området runt Point Pleasant gjordes av en medlem av nationalgardet den 1 november 1966. Vittnet såg då en mörk människoformad figur sittandes på en trädgren intill ett vapenförrå vid Camp Conley Road i Point Pleasant. Sammanlagt ska det ha gjorts mer än 100 iakttagelser av Malmannen.

2002 kom långfilmen "The Mothman Prophecies" regiserad av Mark Pellington och med Richard Gere i huvudrollen. Filmen är löst baserad på John Keels bok med samma namn.

Projekt Yngaren

UFO-Sveriges projekt vid Yngaren genomfördes huvudsakligen som ett försök att finna ytterligare vittnen till en rapport om en närobservation som kommit in från orten och som ägde rum i september 1989. I detta fall är det känt genom de två observatörerna att ytterligare ett antal personer på orten observerat samma föremål. UFO-Sverige har även fått in ytterligare en rapport från Björkvik från tidigt 1980-tal och även i det fallet finns det goda chanser att ytterligare personer på orten observerat samma föremål.

Den 11 oktober 1994 höll UFO-Sveriges fältundersökare Håkan Blomqvist ett föredrag vid Vuxenskolan i Björkvik. Efter föredraget var det flera av åhörarna som berättade för Håkan Blomqvist om egna observationer som de gjort i och runt Björkvik. Bland dessa var det en kvinna som beskrev en observation som hon gjort tillsamman med sin dotter som vid tiden var i 13-årsåldern. Observationen ägde rum strax efter klockan 18 en kväll i september 1989. Modern och hennes dotter kom då körande längs Sandviksvägen i Björkvik efter att ha släppt av en bekant till dottern vid en busstation i närheten. Kort efter att de två svängt in på Sandviksvägen fick de se ett föremål som hängde i luften över trädtopparna en liten bit ned längs vägen.

För mer läsning om den ursprunglia händelsen och om projektet

UFO-Sverige episod 16 om Projekt Yngaren

Läs om analysen och utkomsten av Projekt Yngaren

Zeidman, Jennie (1932-2020)

Zeidman var aktiv inom ufologi sedan början av 1950-talet, då hon arbetade som assistent till J. Allen Hynek. Hennes undersökning av en händelse i Oktober 1973 över Mansfield, Ohio där ett ufo och en helikopter var inblandade (Coyne) anses historiskt vara en av de större ufoundersökningarna. Zeidman har även arbetat som lärarassistent vid Ohio State University - Institutionen för fysik och astronomi. Mellan 1953 och 1956 arbetade hon med J. Allen Hynek vid Battelle Memorial Institute - Ett företag som utförde konsultarbete för den amerikanska regeringen. Hon är styrelsemedlem i J.Allen Hynek Center for UFO Studies.

Vid sidan av sitt arbete med att skriva artiklar för olika ufomagasin som "International UFO Reporter" och "MUFON UFO Journal" så var hon författare till två böcker av viktiga fallstudier - "The Lumberton Report (1976)" och "A Helicopter-UFO Encounter Over Ohio (1979)".

Zeidman sammanfattade sina erfarenheter om ufofenomenet kort i boken - "The UFO Encyclopedia" av Jerome Clark med orden:

- Jag samarbetade med Dr. Hynek fram tills hans död 1986 och därav så hade jag tillgång till faktamaterial, och hans tankar, teorier och funderingar kring ämnet. Under årens lopp så har jag förändrats från att varit en nästan total skeptiker till att blivit fullständigt övertygad om att något av väldigt stor betydelse för vetenskapen äger rum. Exakt vad ufo är har jag inte svaret på men jag anser definitivt att ET-hypotesen bör tas seriöst.

Heflin, Rex

Den tredje augusti 1965 kom väginspektören Rex Heflin åkande i sitt arbetsfordon längs motorvägen Interstate 5 i närheten av Santa Ana, Kalifornien. Han fick då syn på ett föremål som passerade på ungefär 40 meters höjd (100 – 150 feet) rakt över motorvägen. Han hade sinnesnärvaro nog att höja sin polaroidkamera och knäppa tre bilder av föremålet, som hade en diskusliknande form med en metallisk glans. Inom två minuter hade föremålet försvunnit i fjärran, men lämnade efter sig en rökring. Heflin klev ut ur bilen och fotade också den.

Under observationen slutade kommunikationsradion i bilen att fungera, men så snart föremålet försvunnit blev radion fullt funktionsduglig igen.

Några veckor efter incidenten fick Heflin påhälsning av två män som påstod att de var från NORAD, dvs. North American Aerospace Defense Command. Männen uppträdde bisarrt och konfiskade originalfotona, som därför under många år inte kunde undersökas av de som ville kontrollera Heflins historia. Men 1993 dök originalen oväntat upp igen; en kvinna ringde Heflin och frågade om han kollat sin brevlåda nyligen. Förbryllad traskade Heflin ut för att kolla sin brevlåda och fann då ett kuvert med de tre originalfotona. Fotona har sedan dess undersökts, men någon enighet om deras eventuella äkthet har inte uppnåtts.

Rex Heflin dog 2005. Han höll hela livet fast vid sitt påstående om att ha sett och fotat ett okänt flygande föremål.

Cisco Grove

Den 5 september 1964 var en ung man vid namn Donald Shrum ute på jakt när han separerades från sina jaktkamrater. När solen gick ned sökte Donald Shrum skydd i ett träd. En stund senare fick han se tre flygande föremål med roterande ljus. Han klättrade då ned och gjorde upp eld för att signalera till det han trodde var helikoptrar som var ute och sökte efter honom. Det visade sig sedan att det var tre silverskimrande föremål som rörde sig över området.

Föremålen sänkte sig sedan ned och därefter fick Donald Shrum se två människoliknande figurer i silverblänkande kläder och utstående ögon närma sig och Shrum klättrade då åter upp i trädet. De två figurerna försökte dra ned Donald Shrum ur trädet och ytterligare en figur som beskrevs som mer robotliknande dök upp. Donald Shrum försökte skrämma bort figurerna genom att tända eld på sina kläder och kasta emot dom. 

En stråle projicerades därefter mot Donald Shrum från en av farkosterna, något som resulterade i att Donald Shrum upplevde att han blev bedövad. Han hindrades dock från att falla ned på grund av att hans pilbåge fastnat i en gren. När Donald Shrum återfick medvetandet morgonen därpå var både varelserna och farkosterna borta.

Mer om händelsen i UFO-Sverige episod 47 

Dewilde, Marius (1921–1996)

Icke, David (1952–)

David Icke är en brittisk författare och konspirationsivrare som gjort sig känd för att bland annat påstå att drottning Elizabeth och flera andra kända personer i själva verket skulle vara utomjordiska reptilmänniskor i människoskepnad. Dessa reptilvarelser kommer enligt Icke från en annan dimension. Icke är också en stark förespråkare för att ”någon annan” styr världen i form av ett hemligt sällskap – det babylonska brödraskapet – och inte våra folkvalda regeringar och makthavare. Icke påstår också att världens religioner är skapade av det mystiska sällskapet Illuminati i ett försök att splittra mänskligheten.

David Icke har skrivit ett stort antal böcker varav flera har översatts till svenska: ”Robotarnas uppror – Berättelsen om det andliga uppvaknandet” (Foinix 1996), ”…och sanningen ska göra er fria – Nittonhundratalets mest explosiva bok” (Foinix 1998) samt ”Oändlig kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion – Avslöjandet av den drömvärld vi tror är ’verklig’” (Anarchos 2005).

Judiska Anti-Defamation League har stämplat flera av Ickes skriverier som antisemitiska.

Valentich, Frederick (1958-1978)

Den 21 oktober 1978 försvann den Australiensiska piloten Fredrik Valentich över Bass sundet efter att ha rapporterat till flygledningen att han hade sällskap av ett okänt föremål som cirkulerade runt hans Cessna 182. En omfattande haveri utredning lyckades inte få klarhet i vad som hade hänt med Valentich och den Cessna som han färdades i. Han anses idag som inte längre levande även om han alldrig hittats.

Läs mer om piloten som försvann

Exeter

Autokinetisk effekt

Andrus, Walter  (1920-2015)

Se: MUFON

Ultraterrestials

McMinnville

wikikpedia 

Trindadebilderna

Teheran incidenten

Phoenixljusen

Delphoshändelsen

Coyne incidenten

Contact International

Autostasis

Även kallat omvänd autokinesis. En illusion som resulterar i att ett föremål i rörelse ser ut att stanna upp i sin bana medan det i själva verket fortfarande är i rörelse. Detta är exempelvis en relativt vanlig illusion vid observationer av satelliter.

Aurora

En händelse i Aurora, Texas, där ett ufo sägs ha kraschat på en bondgård den 17 april 1897, enligt lokalbefolkningen. Det hävdas att olyckan fick dödlig utgång och att de påstådda utomjordingarna ska ha begravts i en omärkt grav på den lokala kyrkogården.

Händelsen är mycket omdiskuterad, har undersökts många gånger, och har gett upphov till en mängd filmer och artiklar.

Se: Luftskeppsvågen över USA

wikipedia

Foo fighters

När foo fighters först observerades var de mycket små ljusbollar som följde och liksom retade jakt och bombflygplan under slutet av andra världskriget, namnet hämtades från seriestrippen ”Smokey Stovers”, där de ofta sa " where thers’s foo, there’s fire ".

Dessa miniatyrstora ufo kunde visa sig ensamma, i par eller i grupper. Ibland verkade styrda av något som liknade intelligent kontroll. De gav ett oftast ett konstant vitt, rött, orange eller guldfärgat ljus ifrån sig och ibland blinkade de också.

Även om det är vanligt förekommande i literaturen att associera foo fighters med början av den moderna eran av ufofenomenet, finns det betydande skillnader mellan dessa andra tidiga ufo rapporter. Det finns dock goda skäl att tro att fenomenet med foo fighers är möjligt att förklara med vardagliga termer.

En tidig tillförlitlig rapport från en av de spektakulära observationerna av foo fightgers kommer från besättningen på ett B-29 bombplan som tillhörde den 415:e nattjaktskvadronen baserad i Dijon, Frankrike. De patrullerade båda sidorna av Rhenfloden, norr om Strasbourg, i östra Tyskland, där de eftersökte tyska flygplan i området med hjälp av markbaserad radar. När besättningen först upptäckte dessa foo fighers, såg de som små stjärnor på långt avstånd. Inom några minuter blev de stjärnliknande punkterna till orangea bollar av ljus, kanske så många som 10 stycken. Dessa kom farande genom luften med en oerhörd hastighet. Objekten kunde inte ses på radar, varken på marken eller från flygplanet. De märkliga, lysande bollarna försvann eller slocknade, för att i nästa stund tändas igen, och inom några minuter försvann de helt från besättningens synfält.

Intressant att notera är att observationerna av foo fighters upphörde när allierade markstyrkor intagit området öster om floden Rhen, vilket var känt för att vara platsen för många tyska experimentstationer.

Foo fighthers visade sig också för allierade på bombräder över Stilla havet på väg till Japan. Rapporterna var liknande och objekten hade hastigheter som uppskattades till mellan trehundra och åttahundra km/h. Färgerna var också här orangea, röda och vita. Man såg dem med konstant ljus eller blinkande, ensamma eller i grupper, men inte heller här synliga på radar. 

Dessa väl bekräftade möten med foo fighters skiljer sig till stora delar, i jämförelse med andra typer av uforapporter.

En teori som framförts är att foo fighters kan vara av någon sorts plasma - i form av en elektrisk urladdning – kallad Sankt Elmseld. Teorin om att de kan förklaras med hjälp av plasmafenomen, har sina fördelar, framför både teorin om de tyska hemliga vapnen eller som utomjordiska farkoster, vilka båda är mycket osannolika när det gäller foo fighers.

Sankt Elmseld

Ett elektriskt urladdningsfenomen som kan uppstå i änden på spetsiga föremål såsom master och torn. Fenomenet uppstår under hög elektrisk fältstyrka när molnen ligger nära markplan och är vanligast under vinterhalvåret. Det förekommer ofta i samband med hagelbyar. Fenomenet kan yttra sig som en ljuskvast vid änden på ett spetsigt föremål och själva ljusfenomenet är alltid bundet till det spetsiga föremålet. Det finns även tillfällen då urladdningar påverkade folk som befunnit sig utomhus när förhållandena varit gynnsamma för Sankt Elmseld.

I ufosammanhang har Sankt Elmseld bland annat varit en av förklaringsteorierna till fenomenet foo fighters som förekom under andra världskriget då piloter beskrev lysande klot som förföljde planen på både de allierades och tyskarnas sida.

Se: SMHI för mer om sankt elmseld.

Jungkvist, Boris (1934–2016)

Efter en närobservation vid Magelungen söder om Stockholm den 18/8 1949 kom Jungkvist att intressera sig för ufo och flygande tefat. Jungkvist gick med i Gicoff och UFO-Göteborg innan han själv startade UFO-Häggvik 1971. Under 1980-talet var han aktiv inom UFO-Sverige fram till 1988 då han grundade Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning. 1992 flyttade han till Högsby i Småland och drog samtidigt ned på sitt ufoengagemang. I slutet av 2000 lades också UFO-Luftrumsbevakning ned efter många års inaktivitet. Ståndpunkt i ufofrågan: ”De mellan 5 och 15 procent av rapporterna som inte kan förklaras är sannolikt icke jordiskt konstruerade farkoster. Dessa kan komma från en annan dimension, parallella världar eller andra planeter.” Boris Jungkvist har skrivit följande böcker: ”UFO – en fantastisk verklighet” (1977), ”Besökare från kosmos: De flygande tefatens gåta” (1980), ”Flygande tefat – kosmiska rymdskepp” (1983), ”Kontakt med UFO! – Utomjordiska intelligenser är här!” (1989) samt ”UFO – Bevis för liv i rymden” (1992), samtliga på Zindermans förlag. Han har också översatt Sherman J. Larsens ”Närkontakt: Rapport om ufofenomen” (1979) till svenska. År 2005 drog han sig tillbaka från aktiv ufologi. Han avled i Sollentuna i augusti 2016.

Läs Clas Svahns blogg: Boris är borta

Se: Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning

Rapport-Nytt

UFO-Sveriges informationstidskrift med artiklar om undersökningar, fall, föreningsaktiviteter och interna arrangemang. Rapport-Nytt startades 1991 av Kurt Persson och Berit Bergqvist. Under slutet av 90-talet utkom den med sex nummer per år och hade en upplaga på drygt 300 exemplar. Ansvarig utgivare var Irre Bredin och Håkan Ekstrand. Mellan 2000 och in på hösten 2002 gavs Rapport-Nytt ut av UFO-Sveriges rapportcentral med Annelie Rossander som ansvarig utgivare. Från och med nummer 4, 2001 övertogs utgivningen av UFO-Mitt, Sundsvall, som då också blev rapportcentral. Under våren 2006 tog Mats Nilsson över som redaktör. Från och med 2023 är Malin Viklander redaktör. Tidskriften har de senaste åren fått ett mycket gott anseende och ger intresserade extra läsning från UFO-Sverige fyra gånger per år.

Se: Nilsson, Mats

Ghost Rockets

"Ghost Rockets" är en dokumentärfilm om UFO-Sverige och sökandet efter en spökraket i sjön Nammajaure i Norrland. Efter mer än fyra års filmande mellan 2010 och 2014 var filmen klar, och den hade premiär på Göteborgs filmfestival i januari 2015. I mars 2016 sändes filmen också på SVT, i en något förkortad version.

Djatlovpasset

En kylig februarinatt 1959 omkom nio ryska studenter när de var ute på en skidexpedition i södra Uralbergen. Efter att en räddningsstyrka funnit deras övergivna tält på en otillgänglig bergssluttning hittas så småningom kropp efter kropp.

Läs hela historien.

Nilsson, Mats (1945-)

Mats har varit med i UFO-Sverige sedan 1976 och startade dåvarande Sala Amatörförening för Tvärvetenskap tillsammans med Håkan Ekstrand. Mats är ansvarig för kansliverksamheten i Sala och var fram till 2017 sekreterare i UFO-Sveriges styrelse. Han var även redaktör för Rapport-Nytt fram till och med 2022. Sedan mitten av november 2016 ansvarig för de lokala grupperna inom UFO-Sverige.

Ståndpunkt i ufofrågan: ”Jag tror att ufofenomenet är långt mer komplicerat än folk tror. ET-hypotesen är bara en av flera hypoteser.”

Se även: Rapport Nytt

Lyssna gärna på Mats Nilsson i UFO-Sverige:

• Mats Nilsson berättar, del 1
• Mats Nilsson berättar, del 2
• Mats Nilsson berättar, del 3

Flap

Den första stora ufovågen, så kallad ”flap”, inträffade över västra Ryssland 1892 då tidningarna kunde rapportera om säregna iakttagelser av ”ballonger” i skyn. Några år senare, vintern 1896-97 drabbades västra och mellersta USA av en ännu mera omfattande våg. Den gången beskrevs föremålen som ”luftskepp” även om de flesta iakttagelserna gjordes nattetid då observationsförhållandena var dåliga. 1909 drabbades New England-området i nordöstra USA av en mängd rapporter av oidentifierade luftskepp.

Den första svenska ufovågen inleddes vintern 1933–34 med hundratals observationer för att åter blossa upp 1936–37 men då i mindre omfattning. Föremålen, som ofta syntes i dagsljus, beskrevs som ”flygplan” och svensk militär sattes in mot inkräktarna.

1946 tillsatte överbefälhavaren en hemlig kommitté för att utreda det stora antalet rapporter om ”missiler” som sågs kränka svenskt territorium detta år. Dessa okända föremål fick snabbt namnet spökraketer av pressen. Vid flera tillfällen genomsöktes sjöar i norra Sverige efter rapporter om nedslag men militärens undersökare kunde aldrig finna några metalldelar, endast gropar i sjöbottnen. I en slutrapport till ÖB skriver kommittén: ”Det har utan tvivel över Sverige pågått en främmande försöksverksamhet med reaktions- eller raketvapen.”

I Dalarnas län har två stora våger inträffat 1985 och 1987. En liknande våg inträffade i Värmland 1988. En våg över Lilla Edet-området 1992 visade sig vid en undersökning kunna förklaras med misstolkningar av naturliga föremål. Under tre år, mellan 1972 och 1975, utsattes Värmland också för en serie mystiska överflygningar av okända flygplan. Militär och polis försökte komma de okända flygarna på spåren men misslyckades trots flera stora undersökningar under 1975.

Andra stora och berömda flapar i världen har varit 1947 i USA (efter Kenneth Arnolds observation av 9 studsande objekt), i Hessdalen i Norge från 1980 och framåt samt i Belgien 1990.

Se även: Belgien-vågen, Spökraketerna

Flying Saucer Review

Brittisk ufotidskrift som grundades 1955 och fortfarande ges ut. Från att ha varit ett seriöst forum där ufologer kunde publicera sina resultat har tidskriften under 90-talet blivit allt mer spekulativ. Den tidigare redaktören, Gordon Creighton, anser att vi alla kontrolleras av utomjordiska krafter och att många människor är hälften utomjording/hälften människa. Nuvarande redaktör för tidningen heter Edwin Joyce. Tidigare redaktörer har varit följande: Derek Dempster (1955-1956), Brinsley le Poer Trench (1956-1959), Waveney Girvan (1959-1964), Charles Bowen (1964-1982) och Gordon Creighton (1982-2003).

Astronomiska förklaringar

Många av de rapporter som varje år strömmar in till UFO-Sveriges Rapportcentral kan ges en astronomisk förklaring. På hösten och våren ser många planeten Venus, morgon- och aftonstjärnan. Den är efter solen och månen den ljusstarkaste himlakroppen.

Andra synliga planeter är Jupiter, Saturnus och Mars. Jupiter, solsystemets största planet, är efter Venus den vanligaste felkällan. Förutom planeter tar folk ofta miste på satelliter och meteorer. Satelliter avtecknar sig som en ljus vit prick som rör sig högt uppe i atmosfären och meteorer avtecknar sig som snabba streck på himlavalvet, ibland med rök efter. Meteorer kallas i dagligt tal felaktigt för stjärnfall. De stora meteorsvärmarna inträffar på vinterhalvåret och exempel på dessa är Ursiderna 19-23 december och Quadrantiderna 2–4 januari. Mest spektakulär är Perseiderna som har sitt maximum omkring den 12 augusti.

Ett annat speciellt astronomiskt fenomen är bolider. Det är stora stenbumlingar med sitt ursprung i asteroidbältet som kan pendla i färg mellan gult, rött och grönt vid inträdet i jordatmosfären. Livslängden är cirka 10 sekunder och maxsträckan de färdas cirka 60 mil. Det kommer in något dussin bolider per år över svenskt luftrum.

Se även: Bolider

Villas Boas, Antônio (1934-1992)

I mitten av oktober 1957 utspelade sig en av de första mest kända närkontakterna i ufohistorien. Den unge brasilianaren Antônio Villas Boas sade sig inte bara ha gått ombord på ett okänt föremål som landat på familjens åker utan dessutom blivit förförd av en utomjordisk kvinna. Villas Boas beskrev kvinnan som oerhört vacker: ”hennes kropp var vackrare än någon kvinna jag tidigare sett”. Under sitt besök ombord på farkosten noterade Villas Boas en inskription över en av dörrarna. Han ritade sedan ned tecknen: raka linjer med skarpa böjar, punkter och mjuka krokar. Historen är ännu inte fått någon förklaring. 

För den som är mer intresserad finns berättelsen att ta del av på UFO-Sverige episod 13

Berglund, Anders (1979-)

Berglund var riksorganisationens UFO-Sveriges ordförande mellan 2013 och 2023. Anders blev intresserad av ufofenomenet när han lagom till skolåldern hittade en ufobok att läsa på det lokala biblioteket. Efter att hans intresse för fenomenet bara ökat med åren bestämde sig Anders för att själv börja undersöka ufoobservationer. 2009 gick han UFO-Sveriges fältundersökarkurs och fick sitt första fall att undersöka. Efter det började Anders arbeta mer och mer ideellt för organisationen.

2013 blev Anders tillfrågad att bli ordförande för UFO-Sverige och tvekade inte att tacka ja. Han har sedan dess fortsatt strävan att göra organisationen till den självklara instansen att vända till sig för fakta och kunskap gällande ufofenomenets alla aspekter. Vid riksstämman 2023 lämndes klubban över till Clas Svahn.

Anders har studerat historia på universitet, och finner idéhistoriken som mest intressant att följa genom århundradena. Han har under de senaste tio åren arbetat som kyrkvaktmästare i Rättviks och Öckerö församling. Anders är för närvarande pappaledig från allt yrkesarbete och sköter om sina tre barn. När tillfälle ges spelar också Anders gärna dragspel och komponerar egna låtar.

Ståndpunkt i ufofrågan:

”Det finns en kärna med ufoobservationer som kan klassificeras som genuint egendomliga. Det är dessa observationer som utgör fenomenet. Möjliga förklaringar till ännu oförklarade observationer är flera. Mina tre förslag till vidare studier lyder som följer:

1. Kända, och mer oklara, naturliga fenomen som vi behöver bli bättre på att förstå till fullo.
2. Militära experimentella flygfarkoster. Teknologi som oftast utvecklats under strikt sekretess och där man först kan bli varse om dess historia efter många decenniers hemlighetsmakeri.
3. Hjärnkunskap. Mer kunskap om hur vårt medvetande fungerar. Vad finns det för faktorer som påverkar hur vi uppfattar vår egna och gemensamma verklighet.  

UFO-Sverige - Ordföranden Avsnitt 5 januari 2013.

Andersson, Rickard (1972-)

Sedan 2006 ledamot av UFO-Sveriges styrelse samt organisationens evenemangsansvarige sedan 2011. Har även hand om UFO-Sveriges webbshop.

Intresserad av militärhistoria såsom Argus och Dacapo-operationerna. Ni kan läsa om dom här på ufo.se: Argus och Dacapo

Men in Black

Begreppet MIB, Männen i svart, myntades 1953 av ufologen Albert K Bender som då ledde en grupp kallad International Flying Saucer Bureau i Connecticut. Bender drog sig plötsligt bort från allt som hade med ufo att göra efter att, som han sa, ha fått besök av tre män klädda i svart i september 1953. När hans kollega Gray Barker gav ut boken ”They knew too much about flying saucers” 1956 hade den silhuetterna av tre män i svart på omslaget och i mångt och mycket är det Barkers bok som spridit bilden av MIB. Den typiska MIB-aren är lång, har ofta rakat huvud, bär trench coats och uppträder oftast i sällskap med två till tre likadant klädda personer. Deras kläder ser nyinköpta ut och de kör ofta extremt välskötta bilar av äldre modeller. Männen i svart har av många betecknats som en modern vandringssägen. Några få fall är kända från Sverige. 1997 kom filmen ”Men in Black” med Tommy Lee Jones och Will Smith som använde Men in Black-temat på ett mycket fritt och underhållande sätt. MIB har också förekommit i teveserien Arkiv X 1994.

Vallée, Jacques (1939-)

Fransk astrofysiker och ufolog boende i USA som anser att UFO har både en fysisk och psykisk grund och att det uttrycker sig i folklore, som tron på trollens bergtagningar, som kan vara ursprunget till dagens ombordtagningar. Vallée har skrivit en rad böcker, bland andra: ”Anatomy of a Phenomenon” (1965), ”Challange to Science” (1966), ”Passport to Magonia” (1970), ”Invisible College” (1975), ”The Edge of Reality” (1975), ”Messengers of Deception” (1980), ”Dimensions - A Casebook of Alien Contact” (1988), ”Confrontations - A Scientist's Search for Alien Contact” (1990), ”Revelations - Alien Contact and Human Deception” (1991), ”UFO Chronicles of the Soviet Union” (1992) och ”Forbidden Science” (1992). Har även gett ut novellen ”Fastwalker” (1996) och på svenska ”Det osynliga nätverket - en dataexperts bekännelser” (1984). Vallée har numera dragit sig tillbaka från aktivt ufoarbete.

wikipedia

webb

Quintanilla, Hector, Jr

Det amerikanska flygvapnets ufoundersökningar i Project Blue Book leddes av major Quintanilla i dess slutskede mellan åren 1963-69. Han blev därmed den siste ledaren av undersökningarna från myndighetens sida. Kritik har av olika ufologer framförts både mot hans egna och andras undersökningar i projektet.

Quintanillas inställning var att alla uforapporter gick att lösa, bara man hade tillräckligt med information i fallen. Hans specialområde var fysik som han också erhöll en universitetsexamen i. Viktigt för ledarna av projektet, vilket också uppfylldes av denne man, var att stå pall för heta debatter och kritik från både civilt och militärt håll. Liksom många ufoorganisationer gör i dag hjälpte han skolungdomar med arbeten om UFO samt svarade på brev.

En klassisk observation i Socorro 1964, New Mexico, kom att bli det största fallet under Quintanillas tid inom Project Blue Book. Det var också enligt honom själv det mest väldokumenterade fallet där ingen rimlig förklaring kunde hittas. Dock ville han heller inte helt utesluta att alltsammans kunde vara ett falsarium.

Se: Project Blue Book, Socorro-fallet

Veit, Karl (1907-2001) 

En av de tidiga europeiska ifologerna med stark Adamskiinriktning. Grundade 1956 Ventla förlag som kom att ge ut en lång rad ufoböcker med kontaktinriktning. Samma år grundade Veit också gruppen DUIST och tidskriften UFO-Nachrichten.

Leslie, Desmond (1921-2001)

Irländsk teosof och medförfattare till ”Flying saucers have landed” (1953) tillsammans med kontaktpersonen George Adamski. Leslie ansåg att ufofenomenet har sin förklaring i besökande utomjordiska farkoster samt i paranormala fenomen. Under sina sista åren levde Leslie i Frankrike och deltog endast sporadiskt i ufosammanhang.

Se: Adamski, George

Nazcalinjerna

Se: Reine, Maria

Reiche, Maria (1903-1998)

Under 50 år kämpade Maria Reiche för att rädda de berömda konstverk i öknen 40 mil söder om Lima i Peru som blivit kända under beteckningen Nazcalinjerna. Det 500 kvadratkilometer stora området är genomkorsat av bilder av djur och långa raka linjer sträcker sig kilometervis över berg och genom stenöknen. Många har försökt att tolka de märkliga figurerna som skapades av Nazcakulturen 100-700 e. Kr. eller tidigare och den mest spridda förklaringen är att det skulle röra sig om en gigantisk astronomisk kalender. Området blev allmänt känt i och med schweizaren Erich von Dänikens bok ”Zurück zu den Sternen” 1969 (på svenska ”Tillbaka till stjärnorna” 1973) där von Däniken framförde teorin att mönstren i själva verket var landningsbanor för utomjordiska besökare, en idé som Maria Reiche avskydde och bekämpade. 1968 publicerade Reiche själv den bok som inspirerade von Däniken, ”Geheimnis der Wüste” [Öknens hemlighet] på Heinrich Fink GmbH i Stuttgart. Boken är skriven parallellt på tyska, engelska och spanska.

Se: Däniken, Erich von

Tomas, Andrew (1906-2001)

Andrew Tomas föddes i Ryssland och kom att intressera sig för forntida gåtor och forntida astronauter och blev författare till flera böcker. Under flera år bodde han i Australien där han blev redaktör för UFO Bulletin och Australian Flying Saucer Review. I mitten av 70-talet flyttade han till Kalifornien där han bodde fram till sin död. Tomas skrev bland annat ”We are not the first” (1971, Svensk utgåva ”Vi var inte först” 1974), ”On the shores of endless worlds” (1974, Svensk utgåva ”Vid fjärran världars stränder” 1975), ”The home of the gods” (1972), Atlantis from legend to discovery” (1972), ”Beyond the time barrier” (1974), "Signs, stars and seers" (1975) och ”Shambala: Oasis of light” (1976).

Kolmården

Kolmården har länge betraktats som ett ufofönster där en stor mängd observationer har gjorts. De flesta observationer har skett inom ett mycket begränsat område, inte större än 30x30 kilometer, mellan Nyköping, Oxelösund och Nävekvarn.

Se: Flap

Läs mer om Projekt Kolmården.

Klint, Johan Petri 1568–1608

Svensk präst i Östra Stenby socken i Östergötland och samlare av underliga och svårförklarade berättelser. Klint skrev en bok med titeln ”Om the tekn och widunder som föregingo thet liturgiske owäsendet”. Boken, som är på nästan 400 sidor och har talrika illustrationer i flera färger, tar bland annat upp meteorer, konstiga djur, sammanträffanden, blodregn, norrsken, visioner och monster. Ämnen som i dag skulle passa in under begreppet forteana.

Skillingarydsfallet

Sveriges mest kända ufobild togs den 6 maj 1971 av Lars Thörn i närheten av Stora Spännberget på Skillingaryds skjutfält. Thörn åkte moped på en grusväg och hade sin 4-årige son med sig. Thörn fick syn på ett föremål på avstånd som blänkte i solen och som sänkte sig mot marken. Thörn stannade mopeden och sprang upp för en sluttning mot en höjd för att se bättre. Med sin lilla Minolta 16 mm-kamera tog han två bilder i snabb följd av ett föremål som såg ut som ett klassiskt flygande tefat, som svävade bortom en bunker som syns på bilderna. Ett svagt rosa sken syntes runt farkosten när den stannade upp och ett vinande ljud hördes då och då under den ca 60 sekunder långa observationen. Thörn uppskattade avståndet till ca 200 m och storleken till 10-12 meter. Thörn säger också att sonen blev rädd och tog skydd vid bunkern.

Skillingarydsfallet ännu mer utförligt i UFO-Sveige episod 56

Thörns beskrivning av händelsen har varierat något över tid, och han hade också lyckats fotografera ufon vid flera andra tillfällen. Detta gjorde att ufogruppen GICOFF i Göteborg misstänkte att det rörde sig om en bluff. De lät analysera de två bilderna, som inte i sig är manipulerade utan visar ett verkligt föremål. Men genom att besöka platsen och beräkna vinklar och avstånd i fotografierna kunde man konstatera att föremålet befann sig inte mer än ca 12 meter från fotografen (i jämnhöjd med bunkern) och bara var några decimeter stort. GICOFF lyckades sätta ihop ett par navkapslar och hänga upp i luften vid platsen och ta egna fotografier som var mycket lika Thörns foton. 1977 publicerade GICOFF avslöjandet i sin tidskrift. Men Lars Thörn själv nekade till bluff: ”Nej! Det kan jag svära på inför Gud”, sa han till en tidning.

Den första av Thörns bilder är lite suddig då han inte hann ställa in kameran, medan den andra bilden är tydligare (se bild 1 nedan). Notera att sonen syns stående till höger på bilden. Ofta har bilden beskurits vid publiceringar och inte visat sonen.
Bild 2 nedan visar GICOFFs foto (i färg) av två hopmonterade navkapslar, taget vid samma plats. Bild 3 visar de två navkapslarna som GICOFF använde.

Thörn ritade också två olika teckningar av föremålet, där man ser att undersidan av föremålet är mer konisk än vad som framgår av hans fotografi:

GICOFF satte även samman en stereoskopisk bild baserad på Thörns två foton. Genom att använda två olika färger kunde man få en 3D-effekt med hjälp av ett par speciella glasögon. Detta publicerades 1975 av GICOFF som "världens första tredimensionella foto av ett ufo":

Anundsjöstenen

Vid 12-tiden en julidag 1950 fick Anton Lindberg i byn Norrböle, Anundsjö i norra Ångermanland syn på ett runt ljussken som kom flygande genom luften norrifrån. Det flög söderut och åtföljdes av ett susande ljud. Plötsligt fick han se något som föll ned från ljusklotet och landade på en åker norr om byvägen. Han gick då fram till nedslagsplatsen och hittade där ett stenliknande föremål. Biten var oregelbunden och hade en omväxlande skrovlig och slät yta. Ytfärgen var gulgrön (beige) i vilken gråvita färgzoner fanns insprängda. Dessa liknade närmast cement. Brottytorna i föremålets ändar hade en lila färg, nästan som kulören på en överhettad järnstång. Vid en analys utförd av Institutet för metallforskning i Stockholm den 16/3 1983 konstaterades att Anundsjöstenen bestod av ett slaggliknande material med kalciumoxid och kiseloxid som de mest framträdande föreningarna.

Kiruna UFO-förening

Lokalförening inom UFO-Sverige 1976-1993. Ordförande samt även mycket aktiv fältundersökare var Gunnar Thorén. Som mest hade föreningen 42 medlemmar.

Fry, Daniel (1908-1992)

Den 4 juli 1949 påstår amerikanen Daniel Fry att han fick resa i ett tefat mellan New Mexico och New York. Färden tog en halvtimme. Hans rymdkontakt hette A-Lan och var stationerad på jorden för att hjälpa mänskligheten. Daniel Fry blev en av de mest kända kontaktpersonerna under 1950- och 60-talen och författare till böckerna ”Resa med flygande tefat” samt ”Budskapet från rymden”.

Han grundade organisationen Understanding och besökte vid ett tillfälle Sverige. Analys av en 16 mm färgfilm Fry tog i Oregon 1964 visar att det var en liten modell nära kameran som rörde sig i vinden och hans övriga fotografier har starkt ifrågasatts. Daniel Fry presenterade sig vanligen som Dr. Fry, en titel han köpt från ett icke erkänt institut i London.

wikipedia

Tunguskaexplosionen

Den 30 juni 1908 exploderade ett klot av eld över Steniga Tunguska i Sibirien. Ett vittne beskriver hur ”skjortan brändes nästan bort ifrån kroppen”. På grund av det glest befolkade området samt krig och revolution skulle det som sagt dröja ända till år 1927 innan den första forskarexpeditionen nådde centrum för explosionen. Expeditionen fann en enorm förödelse. Så långt ögat kunde se låg träden omkullvräkta, ett kalhygge av ofantliga dimensioner. I explosionscentrum stod träden fortfarande upprätt men grenarna hade svetts av. I dag misstänker forskarna att katastrofen orsakades av en komet eller asteroid som kolliderade med jorden.

Se: Vita nätterna

Archives for the Unexplained 

Archives for the Unexplained (AFU), tidigare Arkivet för UFO-forskning, Archives for UFO research. Från början en ufoförening (Arbetsgruppen för ufologi) som bildades i Södertälje 1973. Syftet var då i första hand att bygga upp ett specialiserat forsknings- och lånebibliotek. Biblioteket omfattade vid starten 350 boktitlar. Med åren breddades intresset till att också omfatta tidskrifter, pressklipp, rapport-, person- och föreningsarkiv. 1980 ombildades AFU till en ideell stiftelse. Samtidigt flyttades arkivet till Norrköping. AFU är inte en ordinär förening där man blir ”medlem”. Däremot kan man genom donationer till stiftelsens verksamhet bidra till, och dra nytta av, arkivets fortsatta utveckling. Mellan 1975 och 2008 gav AFU ut ett nyhetsblad på engelska som beskriver den forskning som bedrivs av AFU:s medarbetare.

Från september 1993 till mars 2001 publicerades informationsbladet Sponsornytt med senaste nytt från arkivets verksamhet. Under 2003 startades hemsidan www.afu.info. Klipparkivet omfattar mer än 30.000 artiklar och notiser enbart från den svenska dags-, vecko- och fackpressen. Rapportarkivet omfattar uppskattningsvis ca 66.000 observationer varav ca 25.000 svenska. AFU har idag tre bibliotek som har vuxit till mer än 2000 hyllmeter av boktitlar inom ämnena ufo, forteana, parapsykologi och mycket annat. AFU är idag världens största ufoarkiv. Genom ett särskilt avtal är AFU sedan 1986 anslutet till Riksorganisationen UFO-Sverige. I oktober 2006 erhöll AFU 82.000 kronor från Riksarkivet för inköp av ett rullhyllesystem.

Under 2013 beslutade AFU att döpa om sig till Archives Foundation for the Unexplained, eller kortare Archives for the Unexplained. Detta för att bättre spegla samlingarnas innehåll.

Ordförande för AFU är Clas Svahn.

Se: Liljegren Anders, Blomqvist Håkan, Jonsson Kjell, Clas Svahn, AFU Newsletter

webbplats

wikipedia

Imjärvi

Ett mycket säreget fall inträffade i den nordfinska byn Imjärvi den 7 januari 1970. Aarno Heinonen och Esko Viljo var ute för att spåra upp ett skidspår efter ett snöfall. De två kom fram till en glänta där de brukade ta en paus och hade väl vilat sig i fem minuter då de fick höra ett surrande ljud. När de tittade upp fick de se ett mycket starkt ljus närma sig. Det såg ut som ett lysande moln men allt eftersom det sänkte sig såg de att det roterade. Surrandet tilltog och när ljuset befann sig på cirka 15 meters höjd såg de båda männen ett omkring tre meter stort, runt objekt inuti molnet. På undersidan fanns tre lika stora halvklot och i mitten stack ett rör ut, två decimeter långt och 2,5 decimeter i diameter.

När föremålet kom ner till tre meters höjd stannade det, surrandet slutade och molnet tunnades ut. En stark ljusstråle kom från röret och rörde sig runt ett par gånger innan det stannade. Av ljusstrålen blev det en en meter vid cirkel i snön. En lätt rödgrå dimma bildades över platsen men efter några sekunder drogs ljuset ihop och steg uppåt. När ljuset slocknat såg de en liten skiva som först stod stilla men som sedan försvann upp i röret. Det var då de fick syn på den lilla varelsen. Den stod mitt i ljuset med en svart låda i händerna. Varelsen var inte mer än 90 cm lång, mycket mager och med tunna armar och ben. Ansiktet var blekt och näsan underlig, som en krok. Varelsen hade vita handskar som räckte till armbågarna, ljust grön klädsel och lite mörkare gröna stövlar som räckte upp till knäna. På huvudet hade varelsen en toppig hjälm. Medan männen stod och stirrade på varelsen vände den sig ett halvt varv samtidigt som den rödgråa dimman tjocknade. Stora gnistor slog ut från den nu lysande cirkeln i snön; de slog mot männen men brändes inte.

Till slut var dimman så tät att Viljo och Heinonen inte kunde se varandra längre trots att de båda stod bara tre meter från varelsen. Därefter ”smälte” ljuskäglan på marken ihop och for som en dallrande flamma in i föremålet. Dimridån revs itu och plötsligt var luften helt tom ovanför männen. Då hade observationen varat i en halv minut. Några minuter efteråt tappade Heinonen känseln på höger sida och sjönk ihop. Männen tvingades att lämna sina skidor och Viljo fick hjälpa Heinonen de två kilometerna hem. Heinonen mådde mycket illa, han kräktes, ryggen värkte och lederna ömmade. Han hade svår huvudvärk och urinen var svart som kaffe. Heinonen tog sig till lasarettet där man konstaterade att blodtrycet var mycket lågt och att han var chockad. Viljo kände sig inte sjuk direkt men efter en timme svullnade ansiktet upp, det blev rött och gången blev obalanserad. Både Viljo och Heinonen blev oförmögna att arbeta under lång tid, det ska ses mot bakgrund av deras före händelsen goda kondition. Heinonen är i dag död sedan några år. Händelsen har ännu inte fått någon förklaring.

Läs mer om händelsen i Imjärvi

Riksorganisationen UFO-Sverige

UFO-Sverige bildades under påskhelgen 1970 som en paraplyorganisation för ett flertal då fristående ufogrupper och enskilda intresserade i landet. Idén var att samla så många som möjligt kring gemensamma mål som utåtriktad information och en, som det hette, ”dokumenterande ufoforskning”.

Under 70-talet växte UFO-Sverige till en landsomfattande organisation. Organisationens arbete var dock starkt påverkat av ET-hypotesen och den information som publicerades i bland annat tidskriften UFO-Information var starkt influerad av detta.

1979–80 kom inre slitningar att dela UFO-Sverige. Många ansåg föreningen som odemokratisk och vid riksstämman i Enköping den 22 mars 1980 ställdes frågan på sin spets. Resultatet blev att den tidigare ordföranden Carl-Axel Jonzon lämnade organisationen.

Konflikten innebar en vattendelare i svensk ufologi. Ur det gamla UFO-Sverige växte en ny och vetenskapsinriktad organisation fram. Eftersom såväl medlemsregister som rapportarkiv hade försvunnit tvingades man bygga upp organisationen på nytt.

UFO-Sverige är i dag den enda vetenskapsinriktade ufoorganisationen i landet. Syftet är att samla in och undersöka rapporter om oidentifierade fenomen på himlen. Organisationen är uppbyggd av lokala representanter samt ett fåtal lokala grupper och ger ut tidskrifterna UFO-Aktuellt med fyra nummer per år samt Rapport-Nytt med fem nummer per år. UFO-Sverige anordnar årligen så kallade fältundersökarkurser där man under en helg utbildar undersökare som sedan ska ta sig an inrapporterade observationer.

Vid årligen återkommande riksstämmor väljer UFO-Sveriges styrelse för riksorganisationen. Styrelsen träffas 6–7 gånger per år och har det övergripande ansvaret för organisationens ekonomi och centrala aktiviteter.

I stadgarna står bland annat att ”man ska motverka okritiskt tänkande, oberättigad skepsis eller blind tro omkring ufofenomen” samt ”bedriva och främja forskning för att vinna ökad kunskap om ufofenomenet.”

Ordförande sedan 2023 är Clas Svahn.

Orber 

Ljusfenomen som bara kan uppträda både på fotografier och på filmer.

Orber kan vara från partiklar av damm till regndroppar, insekter som hamnar ur focus. Orberna är mer upplysta än omgivande bakgrunder. De är vanligast framträdande vid användande av blixt i mörka miljöer.

Carlsson, Gösta (1918-2003) 

Gösta ”Pollenkungen” Carlsson observerade en farkost i en glänta utanför Ängelholm den 18 maj 1946. Han såg av en slump föremålet som stod på marken. Några varelser arbetade ovanpå farkosten och det fanns vakter utposterade. Efter ett tag lyfte föremålet och försvann. Gösta fann flera föremål på platsen, en stav, en ring och en mugg i plast. 1972 lät Carlsson uppföra ett skalenligt monument på platsen. Fallet har undersökts av Clas Svahn. Tillsammans skrev de boken ”Mötet i gläntan” (1995) och Clas Svahn gav 2015 ut en ny och utökad upplaga boken, samt ytterligare en uppdatering till 75-årsdagen av händelsen.  

Läs mer om händelsen här

www.pollenkungen.se

Ufovandring i Sibirienskogen

Tripadvisor

Atlas Obscura

UFO-Sverige: Mötet i gläntan

Brunt, Tony (1947-)

Journalist från Auckland, Nya Zealand och tidigare aktiv ufolog. Publicerade 2010 biografin George Adamski. The Toughest job in the World. Tony Brunt anser att Adamski hade kontakt med någon typ av främlingar, men han tror inte de kom från planeter i vårt solsystem. Brunt tar upp både gåtan Adamski, myterna och motsägelserna i hans liv och de många frågetecken som fortfarande kvarstår.

Se Adamski, George

Hynek, Dr. J Allen (1910-1986)

Amerikansk professor i astronomi på Northwestern University. Född i Chicago 1 maj 1910 av tjeckoslovakiska föräldrar. 1948 engagerades han av det amerikanska flygvapnet vid Wright-Paterson Air Force Base i Dayton, Ohio och satt i en rad expertgrupper som hade till uppgift att studera ufofenomenet. Hynek var involverad i Project Sign, Project Grudge och Project Blue Book.

1969 bildade han Center for UFO-studies (Cufos). Till en början hade Hynek till uppgift att försöka bortförklara ufoobservationer, men han insåg efter några år att det verkligen fanns en restprodukt av ufofenomen efter det att man sorterade bort alla misstolkningsfall. Ända fram till sin död 1986 pläderade han för ett vetenskapligt studium av ufofenomenet.

Professor Hynek var även på besök i Hessdalen (se Hessdalen, Project) när ufoaktiviteten var som störst där. Hynek har bland annat skrivit böckerna: ”The UFO Experience” (1972), ”The Edge of Reality” (1975, tillsammans med Jacque Vallée), ”The Hynek UFO Report” (1977) och ”Night Siege: The Hudson Valley UFO Sightings” (1987, tillsammans med Philip J. Imbrogno och Bob Pratt).

Se: Cufos, Project Blue Book