Hansson, Sven Ove (1951-)

Med kand och fil kand och en av grundarna av skeptikergruppen Vetenskap och folkbildning. Hansson har gett ut tre böcker om pseudovetenskap: ”Vetenskap och ovetenskap” (1983, ny upplaga 1995), ”Förklarade mysterier”(1986), tillsammans med Per Sandin ”Högskolans lågvattenmärken” (2000) och som redaktör tillsammans med Jesper Jerkert “Vetenskap eller villfarelse” (2005).
Se även: Vetenskap och folkbildning  

Hart Jr, Carl

Se: Lubbockljusen  

Heaven’s Gate

Amerikansk kultgrupp som under namnet HIM (Human Individual Metamorphosis) grundades av Marshall Herff Applewhite och BonnieLu Trusdale Nettles på 70-talet då de båda kallade sig ”Do” och ”Ti”. Senare antog de två ledarna namnen ”Bo” och ”Peep”. Nettles avled i cancer 1985, 57 år gammal. 1993 omformades HIM till Heaven’s Gate samtidigt som gruppen blev mera känd. Enligt ”Bo” var gruppens medlemmar själar utsända från himlen för att bekämpa djävulen. Medlemmarna hade anlänt från himlen i rymdskepp som i fejkade krascher hade landat på jorden. I början av 1997 spreds en förfalskad bild föreställande kometen Hale-Bopp på väg mot jorden tillsammans med ett ”utomjordiskt rymdskepp” som sades gömma sig bakom kometen. Bilden, som spreds av bland andra den amerikanske kontaktpersonen Whitley Strieber och radiopersonligheten Art Bell, övertygade Marshall Applewhite att stunden var kommen för medlemmarna att lämna jorden. Dagen efter Hale-Bopps passage närmast jorden, den 23 mars 1997, begick 15 kultmedlemmar självmord i en villa i Rancho Santa Feutanför San Diego, genom att äta en dessert (pudding, äppelsås eller yoghurt) utblandad med gift. Den 24 mars begick ytterligare 15 självmord och den 25 mars tog de sista nio sina liv. Totalt dör 39 personer.

Hemliga rapporter

Orsakerna till att försvarsmakten hemligstämplar rapporter om ufofenomen är framför allt tre:
1. Observatören vill vara anonym.
2. Rapporten innehåller militär, känslig information.
3. Innehållet i rapporten är av sådan art att det kan skada rikets säkerhet och vårt förhållande till främmande makt vid ett offentliggörande.
Sedan mitten av 80-talet har UFO-Sverige fått avhemligade flera tusen sidor tidigare hemligstämplat material med ufoanknytning. Några belägg för att intressanta uforapporter utan rent militärt intresse skulle hemlighållas finns i dag inte.

Hesekiel

Profeten Hesekiels ”syn”, som återges i Bibeln, tolkas av en del som en tidig ufoiakttagelse. Hesekiel beskriver ett sällsamt ”fordon” som kom ner från himlen och landade nära strömmen Kebar i Kaldeen (nuvarande Irak) under det femte året av judarnas fångenskap (592 f. Kr.) under Nebukadnessar av Babylonien. Det han såg var mäktigt och förbryllande och Hesekiel själv tvekade inte över vad han såg - ett tecken från Gud. Hesekiel 1:4. ”Profeten skådar i en syn HERREN på hans härlighets tron.” ”Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i elden, syntes något som var som glänsande malm”.

Hessdalen, Project

Mellan åren 1981 och 1985 genomförde UFO-Sverige, UFO-Norge, finska ufogrupper och Föreningen för psykobiofysik en serie fältundersökningar i en dal utanför Röros i Norge. I dalen (Hessdalen) hade man observerat mystiska ljusfenomen sedan många år och cirka 80 procent av dalens befolkning hade upplevt olika ljusformationer. I samarbete med olika högskolor i Norge och Sverige undersökte man fenomenen. Projektet hade flera intensiva spaningsveckor och 1.500 bilder togs på dessa fenomen. Radar, seismograf, spektrograf och andra instrument fanns på plats. Man hade flera utspridda observationsposter runt om i dalen och höll radiosamband för att påkalla uppmärksamhet om någon post såg ett ljusfenomen. Det norska flygvapnet hade order om att omedelbart rapportera överflygande flygplan till projektledningen. Projektet leddes av Erling Strand från UFO-Norge och Håkan Ekstrand från UFO-Sverige och anses ännu i dag som ett av de bästa ufoprojekt som har genomförts.
Den 7 augusti 1998 placerades en automatisk mätstation i Hessdalen. Stationen hade en videokamera kopplad till Internet för att snabbt kunna lägga ut intressanta bilder. När ett föremål som inte passar in i en given referensbild passerar framför kameran slås denna på och filmar föremålet under 15 sekunder. Förutom kameran finns utrustning för registreing av skakningar i jordskorpan samt för förändringar i det magnetiska fältet i stationen.

Hill, Barney och Betty

I september 1961, när paret Hill kom tillbaka från en kort semester i Kanada, fick de syn på ett starkt ljus som rörde sig snabbt på himlen. De stannade bilen och steg ut för att få se ljuset lite bättre. Ljuset ändrade riktning och paret gick tillbaka till bilen och körde iväg. Sedan vände ljuset och närmade sig bilen. Paret stannade återigen bilen för att titta på skådespelet. Föremålet var klotrunt med fönster som det strålade blått ljus från. De kunde även se figurer röra sig inne i objektet. Barney gick över vägen för att se ännu bättre. Plötsligt kom två vingar ut från var sida av föremålet. Barney blev chockad och mycket skakad varpå han sprang tillbaka till bilen. Paret fortsatte sedan sin resa hem. När de kom hem till Portsmouth var de två timmar sena men kunde inte förstå varför.
Ett par dagar efter händelsen hade Betty upprepade mardrömmar som hon satte i samband med händelsen på vägen. Paret bestämde sig för att underkasta sig hypnos för att försöka ta reda på vad som hände under de två förlorade timmarna. Terapin utfördes av doktor Benjamin Simon i Boston vid tre tillfällen mellan januari till juni 1964.
De hypnotiserades både tillsammans och var för sig. Båda berättelserna stämde överens: De blev ombordtagna på föremålet, placerades i olika rum och undersöktes i medicinskt syfte. Betty fick se en tredimensionell holografisk karta och kunde även rita av den efter hypnosen. En amerikansk amatörastronom placerade in Betty Hills teckning på en stjärnkarta och hävdade att mönstret överensstämde med stjärnsystemet Zeta Reticuli.
Händelsen är mycket omdiskuterad eftersom det senare har framkommit att Betty Hill var mycket ufointresserad redan före observationen. Betty Hill fortsatte efter makens död i ett slaganfall i februari 1969 att observera och fotografera ufofenomen flera gånger i veckan. 1995 gav hon ut boken ”A Common Sense Approach to UFOs” om sin syn på ufogåtan. Boken var en skarp vidräkning med många amerikanska ufologers sätt att arbeta och tog avstånd ifrån användandet av det omfattande användandet av hypnos i ombordtagningsfall. I mitten av 90-talet drog sig Betty Hill tillbaka från offentligheten och ger numera mycket sällan några intervjuer. Hon avled i cancer den 17 oktober 2004.
I boken ”The Interrupted Journey” (1966) sammanfattar John G. Fuller sin undersökning av händelsen.
Se även: Hypnos  

Hind, Cynthia (död 2000)

Sydafrikansk ufolog bosatt i Zimbabwe. Aktiv undersökare av uforapporter sedan 1967 och representant för den amerikanska ufoorganisationen Mufon. Författare till boken ”UFOs - African Encounters” (1982).

Hjorth, Sune (1923-)

Före detta lärare och grundare av Sveriges UFO-förbund (1991). Ger ut medlemstidskriften ”UFO-Kontakt” sedan 1992. Hjorth anser att ufofenomenet är besökare från andra planeter och är kontaktpersonen Eduard Meiers främste försvarare i Sverige. Hjorth är också en av de främsta konspirationsteoretikerna och anklagar regelbundet olika myndigheter för att ”dölja sanningen om UFO”. Han anser även att Jesus var en utomjording och förespråkar hårda straff för homosexuella. I november 1996 avslöjade tidningen Dagbladet att Hjorth varit aktiv nazist under andra världskriget och att han fortfarande stod för nazistiska ideal vilket också framkom i en av hans böcker.
. I november 1996 avslöjade tidningen Dagbladet att Hjorth varit aktiv nazist under andra världskriget och att han fortfarande stod för nazistiska ideal vilket också framkom i en av hans böcker.
Hjorth har skrivit följande böcker: ”Fantastiska resor med UFO – Besök hos utomjordiska civilisationer” (tillsammans med Ante Jonsson 1989), ”Den dolda sanningen om UFO!” (1991) och ”Rymdmänniskor på Jorden!” (1996).
1994 översatte han boken ”Judas Iskariot – Mästarens liv och lära”. Boken handlar om Immanuel, den verklige Jesus, vars lära och liv enligt Hjorth ”systematiskt förfalskats av den kristna kyrkans makthungriga prelater”. I själva verket har flera forskare visat att boken om Immanuel med stor sannolikhet själv är en förfalskning.
2004 drog sig Sune Hjorth tillbaka från den offentliga ufodebatten.

Hoagland, Richard

Amerikan som i många år har hävdat att de amerikanska myndigheterna och rymdflygstyrelsen NASA i synnerhet mörklägger sanningen om andra varelser på Mars och månen. Mest känd har Hoagland blivit för det så kallade Marsansiktet som fotograferades av den amerikanska Vikingsonden 1976 och 1998 och som han hävdar är ett artificiellt byggnadsverk och inte en naturlig formation. Han hävdar också att NASA har videofilmat UFO i rymden samt att det finns efterlämnade byggnadsverk på månen.
Se även: Marsansiktet  

Hopkins, Budd (1931-)

Om man ska nämna en enda person som orsak till hela ombordtagningshysterien så är det Budd Hopkins. Konstnären från New York som gjorde fenomenet till en formlig massrörelse. Hopkins intresse väcktes 1964 då han tillsammans med två andra personer under flera minuter såg något som han tolkade som ett UFO. Efter att ha läst om Barney och Betty Hills upplevelse insåg han att detta var något som han borde undersöka närmare. 1975 utförde han en egen undersökning av ett närkontaktfall i New Jersey och snart kom han att arbeta tillsammans med andra ufointresserade i ett försök att få fram fakta om ombordtagningsrapporterna.
Resultatet av arbetet blev boken ”Missing Time” 1981 där Hopkins redogör för sju händelser där vittnena under hypnos mindes hur de tagits ombord på främmande rymdskepp.
Hopkins arbetade till en början med utbildade hypnoterapeuter men lärde sig snart själv att använda hypnos. Och det skulle också bli han som satte Whitley Strieber under hypnos och öppnade de portar som resulterade i boken ”Närkontakt”.
Hopkins har dokumenterat en lång rad påstådda ombordtagningsfall. Med hjälp av hypnos försöker han få personer att minnas sina upplevelser. 1989 grundade han den så kallade Intruders Foundation för att stödja och undersöka personer som tror sig ha blivit ombordtagna. Hopkins har skrivit tre böcker: ”Missing Time: A Documented Study of UFO Abductions” (1981), ”Intruders: The Incredible Visitations at Copley Woods” (1987) och ”Witnessed: The True Story of the Brooklyn Bridge UFO Abduction” (1996). ”Intruders” har filmats och visats som TV-serie och kom på svenska 1990 med titeln ”Inkräktarna”. Hopkins gjorde själv en ufoobservation 1964.
Se även: Hypnos  

Humanoider

En del uforapporter innehåller uppgifter om människoliknande (humanoida) varelser. Utseendet på dessa har varierat genom åren. De tidiga kontaktpersonerna beskrev ofta varelserna som ”skandinaviska”, blonda och långa, men under 60-talet och 70-talet kom en ny typ av varelse att bli vanlig: en kort (1.10–1.30 meter) varelse, nästan uteslutande av manligt utseende och med förstorat huvud. I dag är beskrivningarna i den gängse ombordtagningslitteraturen tämligen stereotypa – mörka, snedställda ögon, stora huvuden och spindeltunna armar.
Det finns flera svenska rapporter av människoliknande varelser. Ett sådant fall inträffade i Jämtland 1988. Rune Asplund satt hemma vid sitt köksbord och drack en kopp kaffe när han fick syn på en människoliknande varelse som stod sex meter från fönstret. Varelsen var täckt av en grodmansliknande dräkt i silver eller aluminium. Han kunde inte se ansiktet som såg ut att vara täckt av ett visir. Medan Rune Asplund iakttog varelsen kunde han se att den vaggade i sidled. Han kunde också konstatera att dräkten verkade vara tillverkad i ett stycke. När han öppnade ytterdörren var varelsen borta. Ett annat fall inträffade 1971 i Stråkan norr om Överkalix i Norrbotten. Flera personer rapporterade att de hade sett en mystisk liten man på vägarna längs Kalix älv. En observatör berättar att han hade sett en fyrkantig låda på varelsens mage. Ur den kom ett intensivt vitt ljus. Ljuset var så starkt att hela vägen badade i ljus.

Hynek, Dr. J Allen (1910-1986)

Amerikansk professor i astronomi på Northwestern University. Född i Chicago 1 maj 1910 av tjeckoslovakiska föräldrar. 1948 engagerades han av det amerikanska flygvapnet vid Wright-Paterson Air Force Base i Dayton, Ohio och satt i en rad expertgrupper som hade till uppgift att studera ufofenomenet. Hynek var involverad i Project Sign, Project Grudge och Project Blue Book. 1969 bildade han Center for UFO-studies (Cufos). Till en början hade Hynek till uppgift att försöka bortförklara ufoobservationer, men han insåg efter några år att det verkligen fanns en restprodukt av ufofenomen efter det att man sorterade bort alla misstolkningsfall. Ända fram till sin död 1986 pläderade han för ett vetenskapligt studium av ufofenomenet. Professor Hynek var även på besök i Hessdalen (se Hessdalen, Project) när ufoaktiviteten var som störst där. Hynek har bland annat skrivit böckerna: ”The UFO Experience” (1972), ”The Edge of Reality” (1975, tillsammans med Jacque Vallée), ”The Hynek UFO Report” (1977) och ”Night Siege: The Hudson Valley UFO Sightings” (1987, tillsammans med Philip J. Imbrogno och Bob Pratt).
Se även: Cufos   Project Blue Book  

Hypnos

Benämning på vad många anser är ett förändrat medvetandetillstånd som upptäcktes av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer (1734–1815). Under 1980-talet blev det vanligt att ufoobservatörer under hypnos berättade hur de blivit förda ombord på farkoster och undersökta av okända varelser. Dessa ombordtagningar blev kända genom boken ”Missing Time” (1981) av New York- konstnären Budd Hopkins (se Hopkins) och senare genom skräckboksförfattaren Whitley Striebers (se Strieber) självupplevda ”Communion” (1987). Samtidigt som ombordtagningsfenomenet kom att ådra sig ett allt större intresse bland de ufointresserade görs allt färre undersökningar av klassiska uforapporter; observationer av till synes okända farkoster och föremål. I många amerikanska ombordtagningsfall brukar man använda hypnos som en metod för att få personen att minnas förträngda detaljer. Sanningen är den att man ofta blandar ihop verklighet med fantasi under hypnos. Det undermedvetna lagrar allt man hör och ser. Böcker man har läst och filmer man sett kan sammanblandas med dessa ombordtagningsupplevelser.
Första gången hypnos utfördes i Sverige i samband med en ufoobservation var den 12 januari 1959 då läkaren Lars-Erik Essén försatte Stig Rydberg i lätt trans i samband med det så kallade Domstensfallet.
Första gången hypnos användes i USA i samband med en ufoobservation var den 4 januari 1964 då doktor Benjamin Simon försatte Barney Hill i trans i samband med det så kallade Hill-fallet.
Se även: Hill, Barney och Betty   Hopkins, Budd   Strieber, Whitley  

Håkansson, Bjarne (1945-)

Författare till boken ”UFO-gåtan” (Larson 1973) där han bland annat intervjuade dåvarande försvarsministern Sven Andersson.
Se även: Andersson, Sven   Intergalaktiska federationen, IGF   Lindgren, Sten  

Håknäs-fallet

En familj på tre personer observerade ett oidentifierat föremål i Håknäs söder om Umeå den 23 augusti 1991. De tre hörde ett motorbuller och såg ett stort, cigarrformat föremål flyga över deras hus för att försvinna in i ett moln. Observationen gjordes i fullt dagsljus. Säkerhetspolisen undersökte observationen utan att kunna identifiera föremålet. I sin rapport poängterar Säpo-utredaren observatörernas höga trovärdighet.

Tipsa om uppslagsord