Augusti kom att bli den mest händelserika månaden. Drygt 450 rapporter om projektiler kom till Försvarsstabens luftförsvarsavdelning. Under en enda dag, den 11 augusti, rapporterades drygt 300 fall. Det är ingen tvekan om att många av vittnesmålen gäller astronomiska fenomen. Just tidpunkten, den 11 augusti, sammanfaller med maximum av meteorskuren Perseiderna, den 12 augusti. 1946 var ett skottår och därför kommer maximum att inträffar den 11:e i stället för den 12 augusti. Detta kan vara orsaken till den stora mängden observationer just den dagen. I övrigt fördelar sig observationerna förhållandevis jämnt över månaden - men med lite fler observationer den 6, 12 och 24 augusti.
Fjärdingsmannen, Axel Karttu i Junosuando rapporterar per telefon till landsfiskalen i Pajala: Vägpraktikanten Runo Lantto har den 2 augusti klockan 12.35 - då han befinner sig vid ett vägarbete mellan Junosuando och Nuoksujärvi - sett ett spolformat, 2 till 3 meter långt, föremål som kommer från sydväst på ungefär 400 meters höjd. Projektilen fortsätter i nordostlig riktning över sjön Nuoksujärvi och slår ner i skogsmarken nära sjöns norra strand.
Skiss över nedslagsplats
Runo hör ett "surrande dån" från projektilen. Han arbetar tillsammans med Hjalmar Katajamaa och Sigurd Larsson vid ett vägbygge. Sigurd - som är sysselsatt med planering - befinner sig vid siffran 1 på skissen. Hjalmar står på vägen, omkring 40 meter från Sigurd. Runo befinner sig på vägbanken, 5 meter från Sigurd, då Sigurd plötsligt ropar: - Titta en flygmaskin och pekat mot skyn. Runo ser först inte föremålet - men hör det "dånande ljudet". Tack vare ljudet kan han snabbt lokalisera föremålet på himlen. Han ser att det rör sig med stor hastighet mot nordost. När han först upptäcker föremålet är det ungefär på en kilometers avstånd och på 500 meters höjd. Projektilen ändrar plötsligt, då den är över sjön, färdriktning. Den girar åt vänster och samtidigt börjar den gå ner mot marken - det ser ut som om föremålet slår ner i berget. Projektilen är cigarrformad och rör sig med den spetsiga änden framåt. Runo uppskattar längden till 2-3 meter. Inget ljud hörs vid nedslaget. Projektilen är mörk och inget ljus eller rök kommer från den. Hela förloppet - från det han upptäckte föremålet till att det störtar in i berget - tar omkring 10 sekunder. Ljudet upphör strax innan projektilen störtar i berget. Hjalmar har också sett projektilen då Sigurd ropar: - Titta en flygmaskin. Han tycker att ljudet låter som "surr från ett getingbo". Hjalmars och Sigurds berättelser överensstämmer i stort med Runos. Fjärdingsmannen Axel Karttu fortsätter under några dagar att leta efter fler vittnen till händelsen. Frans Palovaara berättar för fjärdingsmannen att han den 2 augusti - då han befinner sig på platsen märkt med 3 på skissen - hör ett "surrande ljud", men ser inget föremål. Även lantbrukaren Viktor Rova har samma dag hört ett "surrande ljud", då han är vid punkten 2 på skissen.
I en rapport märkt FRIDA skriver Olof Svenberg på FRA: Telegrafisterna Ulriksson, Granell och Svedberg observerar den 2 augusti klockan 00.05 - då de är i centrum av Ljugarns samhälle - en projektil med färdriktning mot sydväst. De beskriver projektilen som nästan spolformad med kraftigt violett ljus - hastighet 1 000 km/tim eller mer - inget ljud. Vad beträffar Frida, så får vi ofta in underliga ljud på radion, men det har visat sig härröra från teleprintrar, Hellskrivare och transmittrar - med ca 2 000 bokstäver/minut. På långvåg påträffas ständigt en massa sändningar. Vid misstänkta fall, ligger våra radio-spanare kvar på frekvensen under längre tid. FRIDA var en förkortning som FRA använde som kodnamn på ett radiospaningsuppdrag. Frida står för: "Främmande Robotverksamhet I DAgöområdet". Dagö ligger norr om Ösel - båda är öar utanför Estland. Man gav uppdraget namnet då man misstänkte att spökraketerna styrdes från Dagö. Det var inget allmänt antagande som man gjort i spökraketkommittén, utan FRA använde kodnamnet sedan man uppfångat misstänkta signaler från just Dagö.
Skogsarbetarna Näsberg och Andersson befinner sig, den 5 augusti omkring klockan 17.30, i en eka på Skinnsjön. De hör ett väsande ljud och strax därefter ser de ett nedslag, omkring 75 meter från ekan. De tror att nedslagskraften motsvaras av en halvmeter stor sten i fritt fall. När föremålet når vattenytan - hör de inte som man skulle tro ett plask - utan snarare en explosion. Vattnet slungas upp flera meter. Sjön har på nedslagsplatsen ett djup av omkring 1,5 meter och en dybotten ner till 3 meters djup. Händelsen rapporteras till Försvarsstaben som sänder ett par personer till platsen för att leta. De använder sig av draggar, vattenkikare och en "hemmagjord dykapparat" - men kan inte hitta något spår av föremålet. De har ingen metalldetektor så det är inte möjligt att på ett effektivt sätt söka efter några metallföremål på botten.
Personer från spökraketkommittén talar med värnpliktige Haglund, som sett en projektil utanför Mällsten i Stockholms skärgård. Han har måndagen den 5 augusti observerat ett spolformigt föremål - något tjockare i främre änden och avsmalnande bakåt. Observationen har han gjort i ett av kustartilleriets s k "stereoinstrument", som används för avståndsmätning till sjömål. Instrumentet har vid tillfället en förstoring av 28 gånger - motsvarande en kraftig kikare. På grund av den höga förstoringsgraden har Haglund möjlighet att i detalj studera projektilen, mäta avståndet och hastigheten. Han var helt säker på att det saknade vingar - vilket gör att man kan utesluta främmande flygplan. Föremålets avstånd är ca 15 km och längden ca 20 meter. Flyghöjden är ungefär 100 meter och det kanske märkligaste med observationen är att hastigheten registrerats till minst 400 meter per sekund - klart över ljudhastigheten! Föremålet har med jämna mellanrum lämnat rökringar efter sig. Observationen varade under ca 15 sekunder. Värnpliktige Haglund fick senare göra en provobservation mot ett av flygvapnets plan av typen J9. Vid detta tillfället var sikten sämre än vid den 5 augusti. Trots detta kunde man tydligt urskilja J9 med vingar och höjdroder. Detta faktum bekräftade att föremålet, som Haglund observerat, hade saknat vingar. När man senare, inom kommittén, diskuterade Haglunds vittnesmål, tror man att någon förväxling med flygplan var helt utesluten. Det som var mest förbryllande var det faktum att återigen ett föremål hade blivit registrerat, av en militär observatör, som rört sig i överljudsfart och på så låg höjd som strax ovanför vattenytan.
Det har under en tid i pressen cirkulerat uppgifter om att ett föremål från en spökraket har hittats vid Karlskrona. TT går med hjälp av ett pressmeddelande ut och förklarar: Försvaret har undersökt föremålet och konstaterat att det inte kommer från någon spökraket - utan är en antenn från ett flygplan.
Det är den 5 augusti och spökraketkommittén håller sitt fjärde sammanträdet på Flygförvaltningen. Närvarande är: representanter från Flygförvaltningen, Flygvapnet, Flygstaben, Försvarsstaben, FOA, FRA och Saltsjöbadens astronomiska observatorium. Major Ahlgren redogör för de senaste händelserna. Speciellt uppmärksammas att en radarstation, den 30 juli klockan 14.30, gjort en tydlig observation av ett föremål. Det rörde sig på sydlig kurs med en hastighet av ungeför 180-200 meter/sekund och på ca 500-1 000 meters höjd. Strax efter radarobservationen har militära observatörer sett ett föremål på västlig kurs. Major Ahlgren säger att det vid flera tillfällen hänt att man först ser ett föremål på sydlig kurs och en stund senare ser ett på västlig kurs. Man diskuterar undersökningarna av projektilnedslaget vid sjön Kölmjärv. Där pågår det fortfarande bottenundersökningar med metalldetektor - något som hitintills inte givit resultat. Kommittén funderade tidigare över om det var möjligt att tömma sjön. Kostnaderna har beräknats till omkring 20 000 kronor, då har man inte tagit med ersättningen för utebliven flottning och fiske. Man ska sända en ansökan till vattendomstolen om tillstånd för tömning. Men avvaktar med beslut, tills man ser resultaten från bottenundersökningarna. Tidigare har kommittén funderat på möjligheterna att luftvärnet ska kunna användas mot spökraketerna. Luftförsvarsfolket anser att risken är för stor för att nedfallande skrot från luftvärnsgranaterna skulle kunna förorsaka skador, så luftvärnet kan inte användas. Dessutom finns luftvärn endast uppmonterat på Väddö. Observatorn Öhman, från Saltsjöbadens observatorium, finns med på mötet. Han redogör för sin uppfattning om observationerna. Han säger att det normala antalet observerade eldkulor, jättemeteorer och bolider över Sverige, brukade vara 4-5 per år. Att den stora anhopningen av eldkulor just nu över Sverige, och till viss del över Danmark, Norge och Finland, enbart skulle röra sig om astronomiska fenomen anser han som uteslutet. Öhman vill åter gå igenom observationrapporterna och peka ut dem som troligen är av astronomisk natur, s k celesta fenomen. Vid FRA har telegrafisterna avlyssnat en hel del radiotrafik som man inte kan förklara. Det skulle dock ta tid att bearbeta radiosignalerna, samt att radiooperatörerna behöver specialutbildning för den här typen av signalspaning. FRA misstänker att en del av signalerna man uppfattar kommer från svenska företags och myndigheters verksamhet. För att reda ut detta ska Flygförvaltningen sända ut en cirkulärskrivelse där man frågar om eventuella radiokällor hos företag och mydigheter. FRA har vid tre tillfällen, från signalspaningsplan över Östersjön, uppfattat intressanta radiosignaler mellan 40 och 50 MHz. Signalisten ombord på flygplanet har under kriget uppfattat liknande signaler utanför de tyska raketforskningsanläggningarna i Peenemünde. FRA har monterat registreringsutrustning i spaningsplanen - förmodligen någon form av bandspelare. Man beslöt att ytterligare undersöka om det finns möjlighet att utöka radiospaningen från flygplan, baserade på F3. FOA ska förse FRA med uppgifter om modern radionavigeringsutrustning. FRA letar ju efter styrsignaler till eller från projektilerna. Det kan vara möjligt att någon form av radionavigeringssignaler används, något som FOA ska utreda.
Eric Malmberg, från spökraketkommittén, har sammanträffat med den "tyska damen". Han har fått uppgifter om att ryssarna har återuppbyggt den tyska försöksstationen vid Peenemünde. Dessa uppgifter har också bekräftats av de tyska flyktingarna Krohn och Drül, som kommittén tidigare talat med. För att få uppgifterna bekräftade, ska möjligheterna undersökas till vad som med ett fint ord brukar kallas "fjärrspaning" - med andra ord "flyg rakt över Peenemünde och fotografera" - klara gränskränkningar.
Från F 5:s kasernvakt observeras, den 6 augusti klockan 01.15, ett ljusfenomen på rak nordnordostlig kurs, rakt över Öresund, mellan Sverige och Danmark. Plötsligt ändras kursen mot öster, i den nya riktningen rör det sig i ungefär 3 sekunder, därefter störtar det med hög fart mot marken. Vädret är vid observationstillfället stjärnklart men något disigt.
- De militära myndigheternas undersökning av de fenomen, som under sommaren iakttagits i luften över Sverige, har ännu icke lett till bestämda resultat, säger chefen för Försvarsstabens luftförsvarsavdelning, major Nils Ahlgren, i en intervju till TT. Vi har i Försvarsstaben, i samarbete med Flygförvaltningen och Försvarets forskningsanstalt och flera andra myndigheter, försökt lösa gåtan med alla de medel som står till buds, säger major Ahlgren. Vi har haft god hjälp av allmänheten och tidningarna, vars rapportering varit mycket värdefull. Under tiden den 9 till 12 juli kom omkring 300 rapporter. Antalet har därefter successivt minskat, men dagligen strömmar det fortfarande in rapporter. Vid granskning av rapporterna och vid närmare undersökning på platsen visar det sig att många av dem måste vara felaktiga. Iakttagaren har sett något ovanligt och har genast hänfört det till de mystiska raketerna. Så har t ex en tromb över en sjö blivit ett nedslag, ett flygplan i skymningen en raket. Vissa som nedslag rapporterade iakttagelser har också efter undersökning fått sin högst naturliga förklaring. Det gäller att noga övertyga sig om vad man ser och att inte gripas av raketpsykos. Av ett stort antal samstämmiga och av allt att döma vederhäftiga rapporter kan man dock sluta sig till att vissa av fenomenen härröra från något eller några slags raketer. Med den kännedom man har om de konstruktioner på detta område, som fanns redan vid krigets slut, särskilt de tyska, så behöver inte de mer eller mindre fantastiska formerna på dessa föremål vara otänkbara. Ännu har man dock inte funnit några delar eller rester som med säkerhet kan sägas härstamma från eventuella raketer. Inte förrän så skett, är ett bestämt uttalande om fenomenens verkliga karaktär eller ursprung möjlig. De fynd av slaggliknande klumpar, som gjorts på flera platser, har visat sig vara vanligt slagg och har inte kunnat ge någon ledtråd. De härrör sig inte heller från meteoriter. Även om teorin om meteorer inte kan helt avskrivas, är det dock enligt expertutlåtande föga troligt att det kan röra sig om meteorer, utom möjligen i enstaka fall. Bl a tyder det stora antalet observerade fenomen och den ofta låga höjden på att de ej är av celest ursprung. Ett fotografi på vilket ett sådant eldfenomen av en händelse kommit med, visar att det möjligen kan vara fråga om en meteor, men undersökningen är ännu ej klar. Det säkraste nedslaget torde vara det som inträffat i Kölmjärv, där arbetet pågår för att om möjligt finna några rester. På grund av den dyiga botten i sjön är dock detta arbete mycket besvärligt och kan dra långt ut på tiden. De åtgärder som anses rimliga och lämpliga för att nå ett resultat, komma att vidtas. Ännu har dock intet bestämts om att tappa ur sjön och efter den noggranna undersökningen med malmletningsapparatur m m, som nu görs, torde en sådan åtgärd inte heller komma att vidtagas. Även på andra rapporterade nedslagsplatser i Norrbotten pågår undersökningar. De uppgifter, som varit synliga i pressen om gjorda fynd därstädes, grunda hittills sig på lösa rykten. Av rapportsammanställningen framgår att föremålen ofta rör sig i bågformiga banor över landet. De inpasserar i regel över södra Sverige, går i en mer eller mindre vid båge inåt landet och utpassera i östlig riktning över Mellansverige eller Norrland. Om de därefter försvinna i havet eller fortsätta i andra riktningar, har inte kunnat fastställas. Det kan emellertid röra sig om gyro- eller radiostyrda raketprojektiler, som på ett eller annat sätt kommit in över Sverige.
På mötet finns representanter för Flygförvaltningen, Försvarsstaben, FOA och FRA. Försvarsstaben har den senaste tiden registrerat i snitt tio iakttagelser per dag. Ett antal av observationerna var flygplan, men det stora flertalet har varit oförklarade fenomen. Det är i huvudsak två typer av observationer: antingen eldkulor med stor ljusstyrka och utan ljud, eller spolformade föremål som lämnade efter sig rök med obetydligt ljus och inget ljud. Rapporterna har varit tätast i en linje Stockholm-Örebro-Karlstad. Man har fått en märklig rapport om att framför en bil, på 15-20 meters avstånd, passerat ett föremål som var 1 meter långt och 25-30 cm i diameter - det rörde sig med ett tjutande ljud och försvan över fälten. På mötet diskuteras värnpliktige Haglunds observation vid Mällsten. Man kom fram till att han med största sannolikhet inte sett ett flygplan. Vad var det som rörde sig så nära vattenytan och med en hastighet av ca 400 meter per sekund? Det är ju överljudsfart! En fråga ställs till FOA: "Hur kan det var möjligt att en projektil kan röra sig framåt i en horisontell bana, utan att den har någon bäryta i form av vingar". Professor Ljunggren från FOA säger att "det kan vara möjligt om projektilen roterar" - något som kommittén inte förstår. I Finland har de observerat rökringar, utan att man sett något föremål. FOA ska undersöka om den teknik som V2:an använde kan ge upphov till rökringar. På mötet beslutas att undersökningarna vid Kölmjärv ska avslutas - utan att de har givit något resultat. Personalen med malmletningsutrustningen ska förflyttas till en sjö vid Gällivare, för att där undersöka ett annat nedslag. Det blev aldrig aktuellt med någon tömning av sjön Kölmjärv. Öhman, från astronomiska observatoriet i Saltsjöbaden, har granskat de senaste rapporterna och tror att anhopningen av observationer kring den 9, 10, och 11 juli, kan ha orsakats av en jättemeteor som exploderar över Sverige, och sprider sig ut över landet som mindre meteorer. Rapporterna från den 10 och 11 juli tror han ska tillhöra den 9 juli, men att man gett dem felaktigt datum i rapporterna. Marinförvaltningen föreslår att de ska sätta upp en stor radarstation, med 500 kW effekt och 100 km räckvidd. De föreslår att den ska monteras på Mällsten, i Stockholms skärgård. Kommittén beslutar att gå på Marinförvaltningens förslag, men att kostnaderna för monteringen skulle betalas av marinen. Flygvapnets transportabla radarstationer är färdiga för användning och ska monteras på bl a Torön. FOA har undersökt föremål som hittats och som vittnena tror kommer från spökraketerna. Undersökningarna visar att inget av de upphittade föremålen kan komma från någon projektil eller raket. Ett problem som kommittén brottas med är: Varför går det inte att hitta föremål som slagit ner i vattendrag och sjöar? Professor Ljunggren, från FOA, säger att "det kan vara möjligt att projektilerna använder någon form av autodestruktion. Den kan ske genom en långt driven mekanisk sönderdelning till små partiklar, så att föremålet i praktiken blir osynligt". FRA har under veckan uppfattat signaler som de tror kommer från Peenemünde. Frågan om fotospaning mot Peenemünde tas åter upp på mötet. Man vågar inte ta beslut om överflygningar och kränkning av tyskt luftrum. Flygvapnet säger att om man ska få bra bilder, är de tvungna att flyga över, eller mycket nära, området. Kommittén beslöt därför att lämna frågan till regeringen för ett avgörande.
