Sett ur underhållningssynpunkt är de både filmerna inte av någon högre klass och ingen av dem innehåller några omskakande bilder. Men båda har sina speciella historier.

Den första togs fem kilometer utanför staden Torrevieja i Spanien av gislavedsbon Sirpa Lundquist som befann sig på semester där. Sirpa och hennes sällskap fick då syn på ett, som de uppfattade det, mycket ljusstarkt föremål på himlen i nordost. Efter en stund började man filma föremålet med den Sony Handycam videokamera som fanns till hands.

På filmen syns ett starkt lysande objekt mot en ljus himmel. Det går inte att se några som helst detaljer eller konturer på objektet och några referenspunkter för att följa dess rörelse finns inte.

Sedan den första, några minuter långa, sekvensen är slut kommer ytterligare en som uppenbarligen är tagen efter solens nedgång. Himlen är här mörk och objektet har bleknat betänkligt.

På filmen ser också föremålet ut att pulsera, det blir större och mindre med regelbundna intervall, men detta är bara en effekt av videokamerans autofokus som inte hittar något att fästa skärpan på. Liknande "pulser" finns på en annan film (av planeten Jupiter den 27 augusti 1990) tagen i Stockholm.

Objektet är helt enkelt så litet (i förhållande till bildens totala yta) och så långt borta att det inte finns någon fästpunkt för skärpan. Därav det ständiga "pulserandet".

Under fyra timmar kunde flera personer se det ljusa objektet som hela tiden befann sig i nordost. Men vid 21-tiden inträffade något dramatiskt: plötsligt gav sig föremålet av mot norr och försvann som en rund ljuspunkt.

Tyvärr är det alltid mycket svårt att få fram värdefull information från en film av ett relativt litet, starkt lysande objekt. Det är också svårt att göra en undersökning av en händelse som inträffade i ett annat land. De kontroller man normalt gör med olika officiella instanser låter sig inte göras i det här fallet.

Teorin att det skulle kunnat varit en solbelyst ballong på mycket hög höjd har vi inte kunnat kontrollera. En av observatörerna, som tittade på föremålet i en kikare, jämförde det också med "en stor ballong med väldigt starkt ljus inuti".

Det är synd att själva försvinnandet inte finns med på filmen och det är också synd att fasta referenspunkter saknas. Då hade man lättare kunna fastställa objektets rörelsemönster.

Inget tyder dock på att det skulle röra sig om ett astronomiskt objekt. Filmningen gjordes i nordost där det inte fanns någon ljusstark planet eller stjärna vid den tidpunkten (Venus stod i nordväst, under horisonten, medan Jupiter stod något högre i väster vid tidpunkten).

Det faktum att föremålet är mindre ljusstarkt på den korta sekvensen i slutet, som togs efter solens nedgång, än på den längre dagsljussekvensen visar också att det inte rör sig om ett astronomiskt fenomen - förutsatt att vädret var klart under hela observationen. Om det hade rört sig om ett astronomiskt fenomen borde det snarare ha blivit ljusstarkare, eftersom kamerans bländare öppnar sig mer vid mörker. Det kan å andra sidan vara så att objektet var belyst av solen och helt enkelt bleknade när solen gick ner.

Slutsatsen blir att det inte rör sig om ett astronomiskt objekt utan ett föremål inne i jordatmosfären, troligen upplyst av solen. Vad det var för föremål går inte att avgöra utifrån videofilmen.

Den andra filmen är tagen i Tylösand utanför Halmstad vid 16.20-tiden den 29 november 1990. Men själva observationen började strax efter 16.00 då Claes Björkman och hans mamma Britt Dahlgren befann sig i bil på väg hem från arbetet. Deras bil, en Mercedes 200, var utrustad med en tonad överdel på vindrutan och det var genom den de upptäckte det stora, gulfärgade föremålet.

- Det lyste starkt, som en 100 watts lampa, berättar Britt Dahlgren. Storleken var som månen och föremålet befann sig ungefär 60 grader upp på himlen. Vi kunde också se ett mindre föremål längre bort.

I sin rapport till FOA, och sedan också till UFO-Sverige, beskriver de båda ett par orangefärgade linjer i det stora föremålet. När bilen stannade vid rött ljus kunde se hur det rörde sig västerut, mot havet. De beslutade sig då för att försöka hinna hem och hämta videokameran (en Panasonic Super VHS) för att filma föremålen.

När de 5-10 minuter senare hade hämtat kameran och kört ut till västra utkanten av Halmstad, mot Tylösand, såg de hur föremålen hade förflyttat sig ned mot den västra horisonten. När de stannat bilen började Claes Björkman att filma medan Britt Dahlgren ropade åt honom var föremålen fanns.

"Jag kunde inte se ljuspunkterna i kameran vid filmningen men Britt dirigerar och beskriver filmriktningen", skriver Claes Björkman i parets gemensamma rapport.

På den drygt fem minuter långa filmen syns som mest fyra lysande, oregelbundna objekt 5-10 grader över horisonten. Under filmningen förflyttar de sig långsamt och ändrar inbördes läge. Ljusstyrkan är hela tiden stor och trots att bilderna stundtals är kraftigt överexponerade syns föremålen.

De båda observatörerna tror själva att föremålen är någon form av farkost som följer jordrotationen från en bevakningspunkt på den solbelysta halvan av norra hemisfären.

Uppgifter från SMHI i Norrköping visar att en kallfront passerade vid tiden för observationen vilket innebar klar luft och god sikt med stark vind från norr. Vinden på hög höjd (11.000 meter) var ungefär 90 meter per sekund och lägre ner (3.400 meter) cirka 55 meter per sekund.

När UFO-Aktuellt visade filmen för två meteorologer på SMHI uppfattade de ljusstrecken som solbelysta kondensstrimmor på hög höjd. En teori som förefaller riktig om man ser till videofilmen.

Solen i Halmstad gick ner ungefär klockan 15.25 den 29 november förra året och stod strax under horisonten när filmningen inleddes. Detta skulle kunna ge de rätta belysningsförhållandena.

De båda observatörerna åkte ut till samma plats också dagen efter för att se om samma fenomen skulle dyka upp igen. På den videofilm som togs vid det tillfället (30 november) syns flera mörka kondensstrimmor från flygplan. Strimmorna är på en sådan höjd att solen inte lyser på dem underifrån varför de är helt svarta. Liksom de lysande föremålen på filmen från den 29 november är de uppdelade i flera segment.

Den intressanta delen av observationen är egentligen inledningen, som inte videofilmades. Även om det är troligt att också det rörde sig om solbelysta moln går detta inte att avgöra med säkerhet. Utseendet på de lysande föremålen är dock så oregelbunden att man inte kan utesluta molnhypotesen.

Det finns ett intressant parallellfall till Björkman och Dahlgrens observation som återgavs i Helsingborgs Dagblad den 8 juli 1961. Där beskrivs hur en dansk amatörfotograf tagit bilder av den nedgående solen för att efter framkallningen upptäcka att ett lysande objekt fastnat på plåten.

Enligt tidningen (som inte publicerade bilderna) togs tre bilder. På den första syntes en lysande fläck ovanför solen, på nästa har fläcken flyttat sig till höger och något nedåt och på den sista syns fläcken ännu längre nedåt till höger.

Danska SUFOI, som undersökt bilderna men heller inte publicerat dem, konstaterar att man inte kan avgöra vad fläckarna är för något.

Artikelförfattaren har själv fotograferat starkt lysande delar av kondensstrimmor i samband med solens nedgång och likheterna med videofilmen från Tylösand är slående.

En förstoring av det föremål som Olof Kerttu lyckades videofilma från sitt barndomshem i Hedenäset i Norrbotten den 17 juli 1989 visar ett något ellipsformat, svart objekt. Eftersom upplösningen på kameran är grov tillför förstoringen inte så mycket ny information utan bekräftar enbart redan kända fakta.

Förutom formen syns också hur föremålet med jämna mellanrum vrider sig kring sin axel och ändrar läge. En teori om att det skulle röra sig om en leksaksballong har inte gått att bekräfta och förefaller inte sannolik. Tills vidare får föremålet på filmen betecknas som ett UFO.