Farkost landade i lavendelodling

Lantbrukaren Maurice Masse var den 1 juli 1965 tidigt ute på sin lavendelodling och arbetade. Platsen heter Valensole och ligger i södra Frankrike. Den senaste tiden hade Maurice och hans far upptäckt att någon hade plockat skott ifrån plantorna, men man hade inte lyckats avslöja tjuven.

Av Conny Ljung

Helt plötsligt hörs ett visslande ljud och Maurice spärrar upp ögonen, han får syn på ett egendomligt grått föremål, stort som en Renault Dauphine och ännu rundare till formen än denna för tiden mycket vanliga bilmodell. Farkosten har landat mitt i hans lavendelodling. Den står "parkerad" på sex ifrån centrum utstickande ben samt ett centralt vertikalt ben som verkar vara nerborrat i marken.

Invid farkosten observerar Maurice två barn i åttaårsåldern som sitter upptagna med en lavendelplanta. Maurice såg genast sin chans att ta dem på bar gärning för nu hade han förklaringen till den senaste tidens åverkan av plantorna framför sig.

Men när han kom närmare upptäckte han att det inte var några barn. Varelserna bar grågröna overaller, deras huvuden var stora och helt hårlösa, deras ögon var större än en människas medan näsa och mun var mindre.

När Maurice närmade sig vände sig en av varelserna om och riktade ett pennliknande föremål mot honom. Maurice paralyserades och blev stående oförmögen att röra sig. Han tyckte sig kunna höra halvuttalade ljud från varelserna i vad han uppfattade som en konversasion dem sinsemellan. Det underliga var att ljuden verkade komma längre ned på kroppen, de rörde inte på munnarna.

Maurice stod orörlig och betraktade hur de små varelserna begav sig bort till sin farkost, de gick inte i vanlig bemärkelse utan flöt fram i en vågformad bana. Inifrån farkosten fortsatte de att betrakta Maurice.

Det vertikala stödet drogs sedan in med en smäll, de sex benen började att rotera, maskinen lyfte och återigen hörde Maurice det visslande ljudet. Maskinen försvann efter 20 meter men lämnade spår efter sig i färdriktningen på nästan 100 meter. På denna sträcka vissnade plantorna för en tid men kom sedemera igen och växte kraftigare än de andra lavendelplantorna.

Först nu blev Maurice rädd då han märkte att han fortfarande inte kunde röra sig. Efter en kvart släppte paralyseringen. Han iakttog då avtrycken i den torra jorden som maskinen lämnat efter sig. Där det vertikala stödet stått var det som en lervälling.

Maurice ville inte delge polisen sin berättelse utan pratade istället om det med en vän, dock utan att nämna alla detaljer. På kvällen tog han med sin 18-åriga dotter till platsen. De såg att endast fyra ben lämnat spår efter sig samt att lervällingen i centrumhålet nu blivit stenhårt.

Ryktet spred sig efter hand och mediauppbådet blev stort. Maurice blev förhörd av polisen och fick utstå en mängd intervjuer av allehanda journalister. Det blev för mycket för honom han kollapsade. Maurice hamnade i psykisk obalans, han blev nervös och deprimerad.

Där farkosten stått växte därefter inget annat än ogräs. Maurice plöjde till slut upp avtrycket och sådde vete på åkern.

1967 intervjuades Maurice igen av ufologer han tidigare varit i kontakt med. De noterade att han nu var återställd och att han inte ville ha mer publicitet. Maurice ombads att än en gång berätta historien vilket han gjorde. Berättelsen var densamma, inget nytt och inget glömt. Ufologerna berättade om det amerikanska fallet Hill (makarna Hill berättar under hypnos hur de mot sin vilja blivit ombordtagna på ett utomjordiskt rymdskepp för medicinsk undersökning) i ett försök att få fram nya detaljer. Maurice verkade inte särskilt intresserad men kommenterade efteråt "om dessa personer (Hill) påstår att de blivit tvingade så ljuger de."

Ufologerna: Varför?
Maurice: Därför att de aldrig tvingar någon, om dessa människor sagt nej, om de hade sagt, jag vill inte, så skulle de ha blivit lämnade ifred.

Varför är du så säker på det?
- Därför att jag vet.

Hur kan du veta det?
- Jag har sagt att jag inte kommer att säga något mer om vad som hände med mig. Jag går i graven utan att säga något mer. Insistera inte. Men har jag sagt så här om dessa amerikaner så beror det på att jag vet hur det ligger till.

Maurice antyder här att han sitter inne med mer information. Han hävdar också att han känner på sig när "de" är i närheten, att han står i någon slags mental förbindelse med "dem". Mönstret känns igen från andra UFO-fall bland annat från Gösta Carlssons möte 1946.

Och det fanns fler som sett underliga saker i samma område. En arbetare vid lavendelodlingen berättade att han som barn hört två äldre bönder berätta hur de en kväll sett en upplyst röd äggformad sak sänka sig ned från himlen. Objektet landade tyst och stilla på åkern intill Maurices åker. Där stod det cirka en kvart för att sedan stiga upp och försvinna. Bönderna som berättat detta var sedan länge döda men deras observation skulle ha gjorts före första världskriget, troligvis år 1913. Märkligt samband kan tyckas. Frågan är om berättelserna sanna? Vi vet inte. Att undersökarna serverar observatörer ingredienser från andra UFO-fall är inte rätt metod för att få fram sanningen.

Trots allt skall man inte avfärda Maurices och de äldre böndernas observationer, för tänk om de är sanna! Då reser sig många frågetecken. Frågetecken av det här slaget är värda att försöka rätas ut till utropstecken.