
Platsen för händelsen. 1/ Platsen där Ingrid Nilsson och Kerstin Andersson först stannade och såg ett ljus i riktning mot ladan (4). 2/ Platsen där Ingrid Nilsson och Kerstin Andersson stannade och såg tre ljus i riktning mot boningshuset (3). 3/ Boningshuset. 4/ Ladan. 5/ Platsen där brandkår och polis stannade och såg ett ljus som de började gå emot. Karta: JOHAN JARNESTAD
Klockan var halv tre på natten när den stora gårdsplanen plötsligt fylldes med brandbilar och polis. Gårdens folk hade snart vaknat av uppståndelsen och kom ut och undrade vad som stod på. Man fick veta att några brinnande föremål från rymden hade ramlat ner på en åker strax intill. Strax efter anlände en representant för pressen och de följande dagarna cirkulerade historien i både teve, radio och tidningar.
Historien om de tre kloten
Av Anders Persson
Historien började natten till den 5 maj i år. Undersköterskan Ingrid Nilsson och hennes kollega Kerstin Andersson, som båda arbetar inom äldreomsorgens nattpatrull, hade blivit utkallade efter ett trygghetslarm från ett ålderdomshem. Klockan var mellan 2 och 3 natten mellan söndag och måndag och de två kvinnorna körde längs den slingriga vägen från Tvååker mot Sibbarp en halvmil söder om Varberg. Plötsligt fick de framför sig se ett litet ljusstarkt föremål blixtsnabbt rusa över himlen. Föremålet var orangefärgat och hade en liten ljusblå svans efter sig. Svansen var mycket kort och mer likt en kon.
Efteråt har de båda kvinnorna beskrivit banan som vågrät men svagt sluttande nedåt, och den föreföll gå från väst mot öst. Sikthöjden mot himlen var cirka 25 grader. Kvinnorna fick ett intryck av att föremålet befann sig alldeles nära bilen och att det förmodligen hade störtat bara ett stycke längre bort i skogen. De hade emellertid inte tid att stanna för att undersöka detta eftersom de var på väg till en patient.
Efter cirka en halvtimme var de två emellertid på väg tillbaka och passerade återigen samma plats. Föremålet på himlen var sedan länge borta men istället uppmärksammade de båda nu ett vitt ljus som befann sig ute på en åker en bit från vägen. De kopplade genast samman detta ljus med det störtande föremålet ett halvtimma tidigare. Nyfikna stannade de sin bil, vände och körde tillbaka för att se om det fanns någon liten väg ut till det ställe där de såg ljuset. Efter att ha kört tillbaka ett par hundra meter, utan att hitta någon väg, vände de åter till den ursprungliga platsen och kunde nu åter se ljuset.
Stannade och tittade
Ingrid Nilsson och Kerstin Andersson bestämde sig nu för att köra in på en liten infartsväg, där de vände bilen så att strålkastarna lyste ut mot åkern och det mystiska ljuset. Tanken var att de kanske skulle se vad det var som lyste eller brann. Men ingenting syntes och de beslutade sig för att köra en liten bit längre fram längs den stora vägen. Efter att ha kört ett par hundra meter fick de se att ljusen nu var tre till antalet.
- Vi stannade vid vägkanten och tittade på ljusen ifrån bilen, berättar Ingrid Nilsson. De såg ut att fladdra likt en flammande eld.
Ingrid och hennes kollega satt kvar i bilen och funderade över om det kunde vara nån fara med att det brann ute på åkern. De noterade också att det blåste starkt och övervägde därför att larma brandkåren. Men innan de gjorde detta ringde de upp och rådfrågade sina kolleger på vårdcentralen. Dessa ansåg det vara bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.
Vid kontakten med larmcentralen berättade de två vad de såg och beskrev platsen. Eftersom de var i tjänst och hade andra uppgifter att sköta kunde de inte vänta på brandkåren utan körde från platsen Klockan var då 03.20 på morgonen.
Polis och brandkår kom
Larmet gick till polis och brandkår som efter en stund anlände till platsen. Men inte till riktigt samma plats. Trots att de dirigerades per mobiltelefon av Ingrid Nilsson körde räddningspersonalen fram till en större gård som ligger cirka tre hundra meter norrut från platsen där kvinnorna såg ljusen. Från gården kan man visserligen se åkern som kvinnorna beskrev, men från en helt annan vinkel, och brandkåren såg nu ingenting av intresse åt detta håll.
Gårdens folk som nu hade vaknat av all uppståndelsen uppmärksammade räddningspersonalen på ett annat ljus i en något annan riktning.
- Det såg precis ut som en avlägsen huslampa med gult fast sken. Men bonden försäkrade att ljuset inte borde finnas där då det inte fanns något ljus i den riktningen, berättar polis Cecilia Bergsten för UFO-Sveriges rapportcentral.
- Hade inte bonden som har bott där i många år påpekat detta så hade vi avfärdat det som en vanlig huslampa.
Cecilia Bergsten och kollegan David Robertsson, som hade skickats ut till platsen av ledningscentralen, undersökte tillsammans med brandpersonalen området i ficklampornas sken. Allt de visste var att något brinnande föremål hade setts på marken. Ljuset en bit längre bort skulle kunna vara det aktuella föremålet men efter en stund hade man tappat bort det. Räddningspersonalen åkte då längs vägen för att komma runt ljuset men kunde inte ens då hitta ljuskällan.
En brandman ställde sig på taket för att se bättre men kunde inte heller då upptäcka ljuset.
Man beslöt sig efter detta för att återvända till stationen.
Medierna kommer
Klockan 04.42 på måndagsmorgonen kontaktade frilansfotografen Niklas Henrikczon UFO-Sverige via Clas Svahn. Henrikczon hade kommit till platsen strax efter polis och brandkår för att bevaka händelsen åt flera olika medier. Därmed var mediebollen i rullning. Artiklar i press, intervjuer i radio och teve följde de närmaste dagarna. Göteborgs-Tidningen hade rubriken "Vi såg ett klot flyga mot oss - Ögonvittnen berättar om ufo-dramat i Halland". Den 7 maj kunde Hallands Nyheter berätta att UFO-Sverige skulle åka till platsen för att inleda en undersökning.
Den 5 maj intervjuades Ingrid Nilsson av TV4 Halland till Arkiv X-musik. När hon sammanfattade händelsen blev observationen än mer mystisk: "Eldklotet for tvärs över vägen mot åkern där det landade", sa Ingrid Nilsson och på så sätt blev ett händelseförlopp som i verkligheten tog 30 minuter nedkortat till en enda snabb landning på fältet bredvid vägen.
Brandförmannen Paul Jensen avfärdade allt tal om ufo men konstaterade att "detta var det konstigaste larm jag varit ute på - än så länge".
Allt mynnade dock ut i ett frågetecken där alla undrade över vad det var de båda kvinnorna hade sett där ute på åkern.
På torsdagen i samma vecka fick jag möjlighet att åka ned till platsen för händelsen för att företa en undersökning. På platsen mötte Niklas Henrikczon (som var där för TV4 Halland och GT/Expressen) samt journalister från Hallands Nyheter och GT upp. Hypotesen från min och UFO-Sveriges sida var att de båda kvinnorna först hade bevittnat en kraftigare meteor.
Omedvetna om det hopplösa i att avgöra avstånd till okända föremål, särskilt om de passerar mot en mörk himmel, hade man antagit att föremålet befann sig alldeles i närheten (i verkligheten befann det sig sannolikt många mil bort). Man har sedan kopplat ihop detta med ljusen på åkern trots att händelserna sannolikt inte hade något som helst samband med varandra. Den kvarstående frågan var vad det var undersköterskorna hade sett på åkern.
Ingen rymdsten
För det första kan man i princip helt utesluta nedramlande föremål från rymden. Mindre meteoriter som når ned till marken kan inte glöda så att de syns i mörker, tvärtom är de kalla vid nedslaget. Rör det sig å andra sidan om en större sten så är hastigheten och värmen när den når marken i och för sig i motsvarande mån betydligt större, men då får man också en motsvarande stor krater efter nedslaget.
Åkern och gärdet undersöktes noggrant för att försöka finna några sådana spår men utan resultat. Inga tecken på nedslag eller eld kunde påträffas av oss. Det som då återstår är ljus som från början befunnit sig på marken.
En möjlighet som undersöktes var att någon hade placerat ut marshaller eller möjligen tänt en eld ute på åkern. Någon eldstad kunde dock inte hittas, inte heller var det särskilt sannolikt att det hade funnits bruk för marshaller ute på en åker.
En annan möjlighet som kom upp var att någon hade varit ute med ficklampor. Familjen Ivarsson som bodde på den stora gården dit brandkår och polis först anlände hade uppgett att man samma natt faktiskt haft manskap ute vid den aktuella tidpunkten för att ta in boskap. Dessa hade lyst med kraftiga ficklampor som enligt uppgifter påminde lite om eld. Vid förfrågning visade det sig emellertid att det spåret inte stämde eftersom man hade varit på en helt annan åker en kilometer från den aktuella platsen och i en helt annan riktning.
Men vid vår undersökning i området kom en annan möjlig förklaring fram. Rakt i siktlinjen för de tre ljusen ligger nämligen en lada. Denna lada har fyra fönster. Inne i ladan finns tre lysrör som alla kan tändas. Framför ladan, fortfarande i siktlinjen, finns en rad med mindre träd som delvis skymmer den. Ägaren hävdade dock med bestämdhet att ljuset inte var tänt denna natt, däremot hade man som vanligt tänt ytterbelysningen på gården.


Samma plats. De två bilderna är tagna från den plats där Ingrid Nilsson och Kerstin Andersson såg de tre ljuskloten på åkern. I själva verket rör det sig om ytterbelysningen på ett hus (dolt bakom träden till höger om bildens mitt). Foto: ANDERS PERSSON
Såg ljusen igen
Och det var denna belysning som skulle visa sig vara den troliga förklaringen till observationen.
Vid en senare kontakt med Ingrid Nilsson, den ena av de båda observatörerna, berättade hon nämligen att hon några dagar efter observationen åkt förbi samma plats och sett de tre ljusen igen.
- Den här gången åkte jag fram emot dem och såg då att de kom från boningshusets ytterbelysning, det var alltså dessa som hade sett så ovanliga ut, säger hon.
Vid en senare kontroll på platsen av mig själv och fältundersökaren Magnus Olofsson från Falkenberg visade det sig att dessa ljus befann sig bakom några träd och vi kunde liksom Ingrid dra slutsatsen att om den kraftiga vinden hade fått träden att svaja så skulle ljusen ha fått ett flammande utseende.
I mörker visade sig detta också stämma väl överens med den ursprunliga beskrivningen om var ljusen befann sig och hur de såg ut.
Det som i teve, radio och tidningar kom att beskrivas som tre landade ufon visade sig alltså vara ytterbelysningen till ett hus.
Fotnot: UFO-Sveriges undersökning om Två-åkersfallet har letts av Anders Persson med hjälp av Jimmy Sassi, Magnus Olofsson och Clas Svahn. Ett stort tack till Niklas Henrikczon för hjälp med bilder och tips samt till övriga inblandade.
[an error occurred while processing this directive]
|