Recension/De otroliga tefaten

De otroliga tefaten
Eugen Semitjov
Askild & Kärnekuyll

Av Mikael Sjöberg

Eugen Semitjov fick sitt genombrott som internationell reporter 1960 då han sändes till Sovjetunionen för att skriva om rysk vetenskap. Han var de förste från väst som direkt på ryska intervjuade kosmonauten Gagarin efter dennes historiska rymdfärd. Från 1965 och framåt bevakade han rymdkapplöpningen under det kalla kriget. 1972 tilldelades han Stora journalistpriset för lysande populärvetenskaplig journalistik.

I boken "De otroliga tefaten" granskar han UFO-gåtan. Som så många andra författare börjar han med den moderna UFO-historiens första observation av farkoster som inträffade den 24 juni 1947. Den 32-årige privatflygaren Kenneth Arnold observera de nio runda skivor som jagade fram i rasande hastighet genom luften. På 102 sekunder hade föremålen avverkat 37 engelska miles med en hastighet av 2000 kilometer i timmen.

"- De var nästan spegelblanka skivor, sade han. Med diameter mellan 15 och 20 meter. De hade liksom skälvande rörelse... Som om man slänger ett tefat över en vattenyta..."

Benämningen flygande tefat var född. Ingen tvivlade på att Arnold verkligen hade observerat någonting som han inte kunde förklara. Man försökte förklara hans iakttagelse med naturliga förklaringar. Linsmoln kan bildas över bergsmassiv, fjällsjöar som blänkte i soldiset och att föremålen dallrade kunde kanske bero på att Arnold sett objekten genom ett skikt av varma och kalla luftlager.

Massmedierna basunerade ut budskapet att vi kanske kunde vara besökta av varelser från världsrymden och den klassiska tefa tsbild en tog sin form. Egentligen hade endast Arnold beskrivit själva föremålens rörelse, men medierna föredrog att ta fasta på att de såg ut som två tefat lagda mot varandra. I senare intervjuer har Arnold lagt till dessa detaljer, antagligen för att göra berättelsen mera trovärdig.

Kort efter Arnolds observation började folk spana upp mot himlen, pådriven av massmedia. Och visst såg de saker. Nya tefatsrapporter kom från alla hörn av USA. Ett försvunnet transportplan som aldrig nådde fram till sin destination nåddes av en spaningspatrull några dagar senare. Samtliga ombordvarande hade avlidit. Av hänsyn till de anhöriga tystades historien ner, men rykten spreds att inga offer hade blivit funna vid katastrofplatsen och att planet antagligen hade blivit nedtvingat eller nedskjutet av tefaten som Arnold sett.

Man spekulerade också i om planet kunde ha blivit ett offer för ryssarnas supervapen. Semitjov skriver att tefatsrapporterna endast syntes förekomma i USA, men att det snart blev klart för allmänheten av de förekom överallt där de mest omfattande undersökningarna gjordes. De vildaste historierna kom från platser där pressen gjorde mest väsen av saken.

Redan ett år tidigare, juli 1946, hade vi en svensk UFO-våg över Sverige. Över 500 rapporter inkom till Försvarsstaben. Det var projektilliknande föremål som slog ner i svenska sjöar, ofta åtföljda av ljusflammor. Tusentals telefonsamtal och brev kom in från oroade observatörer över hela landet. Likande fenomen sågs över hela Skandinavien och går under benämningen "spökraketvågen 1946". När det var som mest intensivt inrapporterades det under loppet av fyra dygn 300 okända ljusfenomen.

Om de flygande tefaten är en fantasi eller verklighet tas upp i kaptitel 2. När Semitjov först hörde talas om det "nya" fenomenet kom han plötsligt ihåg att han hade sett tefaten någon annanstans för länge sedan. Han letade i förlaget Åhlén & Åkerlunds arkiv och fann en gammal inbunden årgång av en ungdomstidning. I den fanns science fiction-serien Blixt Gordon. Serien började publiceras i Sverige redan 1934 och handlingen utspelar sig kring rymdpiloten Blixt Gordon som vid spakarna i ett raketskepp går till angrepp mot en rymdflotta av runda roterande farkoster kallade gyroskopfartyg. Semitjov antar att Kenneth Arnold kan ha läst serien när han var 17-18 år och framkallat en undermedveten minnesbild som han 14 år senare omsatte i en märklig rapport.

Vilken hysteri kring UFO det kan bli kan illustreras av en observation som inträffade den 18 december 1965. Eugen Semitjov blev uppring klockan fem på morgonen. Han hade till uppgift att illustrera sådant som inte fanns tillgängligt på bild och var vid tillfället jourhavande tecknare.

"- Ta med dig ritgrejorna och kom hit som ett skott! Det är tefat på gång, och nu är det verkligen någonting att ta på... Vårt eget tidningsplan... Det höll nästan på att krocka med ett tefat! Piloterna säger att tefatet susade förbi mitt under dom - så nära att dom nästan kunde klappa det på ryggen...!"

Semitjov lyssnade på en kort redogörelse av observatörerna och ritade sedan en teckning som publicerades på framsidan av Aftonbladet. Förklaringen till observationen dröjde. Flera år efter berättade FOA:s UFO-undersökare Tage Eriksson att föremålet de nästan hade kolliderat med var en radiosondballong. Två värnpliktiga på F5 i Ljungbyhed hade olovligen tagit en ballong ur förrådet, fyllt den med gas och hängt ett magnesiumbloss under den. De hade blivit livrädda när de såg det annalkande flygplanet och först vågat tala om vad de hade gjort långt efter militärtjänstens slut.

Boken innehåller massor med detaljerade beskrivningar av kända och okända människors möte med mystiska farkoster. I vissa fall har det gått att finna en naturligt förklaring, som i fallet ovan, men i många fall har fallet förblivit oförklarat. En hel del av boken ägnas åt ryska fall och amerikanska personligheter. Ett exempel är paret Barney och Betty Hill som påstod sig ha blivit ombordtagna på ett rymdskepp och även blivit medicinskt undersökta av varelserna. Ett kapitel ägnas också åt Gösta Carlssons närobservation i Ängelholm 1946.