Ny video på varelse på Area 51

Bilder och filmer av påstådda varelser är alltid omdebatterade. Den famösa obduktionsfilmen från Roswell skapade stora rubriker när den först offentliggjordes 1995. I dag är det få som tror att det vi ser verkligen är en obduktion av en död rymdvarelse.

Av Thomas Nilsson och Clas Svahn

När nu ytterligare en video av en okänd varelse säljs på marknaden finns det all anledning att vara försiktig. "Area 51 - Alien Interview" ställer åter frågan på sin spets - äkta eller ännu en bluff?
Låt oss börja från början.

Spåren leder, som så ofta, till Groom Lake Test Site, en välbevakad militärbas, ensligt belägen i den väldiga Nevada-öknen. Här ligger det mytomspunna Area 51 och det är här det amerikanska flygvapnet i åratal har provflugit hemliga nya flygplanstyper, som U2, SR71 "Blackbird", stealthbombare och det nya topphemliga SR75 "Penetrator".

Enligt myten är det också här den amerikanska regeringen förvarar störtade rymdfarkoster och, sedan 195 0-talet, ett antal utomjordiska varelser. Det är här som videon "Area 51 - Alien Interview" sägs utspela sig.

Innan vi får se den omtalade filmsnutten, guidar oss skådespelaren Steven Williams (lämpligt nog från Arkiv X) genom myterna om den mystiska anläggningen i Nevada.
Legenden om Area 51 föddes 1989 då Bob Lazar, som påstod sig ha arbetat som forskare på den hemliga basen, berättade om området för en tv-journalist. Vid en anläggning söder om Area 51, kallat S-4, hade Lazar som uppgift att undersöka en av totalt nio utomjordiska rymdfarkoster åt regeringen. Uppdraget var, naturligtvis, topphemligt.

Lazar kunde inte hålla tyst och började berätta om aktiviteterna på basen för några nära vänner. Han bjöd dem också med ut till en särskild plats i öknen för att en viss tid varje onsdagkväll "få se flygande tefat lyfta från basen bakom bergen och utföra häpnadsväckande luftkonster."

Lazar var fullt övertygad om att farkosterna inte var jordiska. Han påstår sig även vid ett tillfälle ha sett en skymt av två militärer samtala med "en kortväxt figur med osedvanligt långa armar" och dessutom läst hemligstämplade rapporter om dessa besökare.

Sedan dess har åtskilliga "avslöjanden" sipprat ut från vad som kallats jordens mest välbevakade plats, men ännu har ingen lyckats framlägga några verkliga bevis för vad som händer inom det rigoröst skyddade området. Både media och flera ansedda ufologer har försökt bringa ytterligare klarhet i Lazars fantasieggande avslöjanden, men misslyckats. Istället har det kommit fram att Lazar har förfalskat åtminstone ett dokument om sig själv. Bob Lazars berättelse har delat folk i två läger - för och emot - men med tiden har allt fler börjat tvivla på honom.

På senare tid har även raketforskaren och den före detta Nasa-konsulten David Adair framträtt offentligt och berättat om sina upplevelser på Area 51. Också han intervjuas i videon "Alien Interview" och berättar bland annat att han skickades till basen redan 1971 för att undersöka ett omhändertaget flygande tefat.

Ufologen Sean Morton intervjuas också han i filmen. Morton berättar om det så kallade Majestic 12-dokumentet som regeringen lade fram efter Roswell-kraschen 1947 där man i detalj redovisar den amerikanska militärens kontakter med utomjordiska existenser. Här är också en av videons stora svagheter. Ingenstans nämns att MJ 12-dokumenten med stor sannolikhet är förfalskningar. Flera amerikanska ufologer har försökt att verifiera deras äkthet utan att lyckas.

"Alien Interview" tar dock MJ-12 på fullt allvar och använder innehållet i dokumenten som underlag för flera rekonstruktioner. Bland annat spelas en scen upp där en överlevande, men sjuklig, varelse från Roswell-kraschen, av militären kallad EBE 1, intervjuas. EBE 1, som står för "Extraterrestrial Biological Entity", ska ha förts till hemligt förvar 1949. Enligt videon förhördes EBE 1 med hjälp av ett nytt, sinnrikt symbolsystem som utvecklades av militära forskare. Om det vore sant, och om man lyckades etablera kontakt med en utomjordisk varelse, vore det tveklöst vår tids mest omskakande händelse. EBE-1 ska ha avlidit av "okänd anledning" den 1 juni 1952.

I videofilmen tas också en annan varelse, EBE-2, upp. Denne skulle frivilligt ha accepterat en inbjudan att stanna på jorden som den amerikanska regeringens gäst och dessutom låtit sig själv undersökas och intervjuas. Videon antyder att i så fall har Area 51 under en period tjänstgjort som en slags ambassad för utomjordiska besökare.

I videon får vi också se en rekonstruktion av ännu ett av Bob Lazars många "avslöjanden". Lazar säger att han har läst en rapport om ett tragiskt missförstånd mellan militärpolisen och några utomjordingar som inträffade inne på Area 51 i slutet av 70-talet och där militärpoliserna förolyckades när de kom i kontakt med ett kraftfält som varelserna hade aktiverat på basen.

Videons höjdpunkt är givetvis intervjun med varelsen.
Fredagen den 26 juli 1996 fick Rocket Pictures, ett litet filmproduktions- och distributionsbolag i Los Angeles, ett märkligt telefonsamtal. Bolagets VD, Tom Coleman, svarade. I andra änden av luren fanns en mansröst som kallade sig själv "Victor". Han påstod sig ha ett videoklipp där en rymdvarelse intervjuas av militärer på Area 51.
Den knappt tre minuter långa filmsnutten skulle ha smugglats ut från basen, trots alla rigorösa säkerhetskontroller. Det skedde i samband med att man började föra över videomaterial från ett analogt till ett digitalt förvaringssystem.

Den videosekvens som "Victor" sålde till Rocket Pictures är inte originalbandet, utan en kopia. Han vägrar redogöra för hur han har lyckats komma över det hemliga förhöret.

"Alien Interview" ställer en mängd frågor, men lämnar tyvärr inga ens lindrigt tillfredsställande svar. Tom Coleman på Rocket Pictures krävde "Victor" på någon form av bevis. Allt han fick var den kopierade videofilmen. "Victor" krävde att få slippa bli intervjuad i bild och att få vara helt anonym. Coleman övertalade dock "Victor" att ställa upp på en filmad utfrågning. Men han filmades maskerad och med ansiktet dolt av skuggor. Rösten var dessutom förvrängd till oigenkännlighet.

Samtliga frågor skulle godkännas av "Victor" i förväg, men under intervjuns gång dyker det upp spontana följdfrågor och "Victor" hotar plötsligt att avbryta intervjun. Han vägrar till exempel att avslöja sitt yrke eller varför han har haft tillträde till "förbjudet område" eller om han personligen var närvarande vid själva intervjun med rymdvarelsen.

Vad handlar då själva förhöret med varelsen om?
"Victor" själv avslöjar inte särskilt mycket. Bara att förhören upprepades efter ett schema och att varje intervjutillfälle kunde vara allt från två till fem timmar. "Victor" berättar vidare att det enda varelsen avslöjar är mindre tekniska detaljer som rör så kallade flygande tefat och att man var övertygad om att ledningen på basen var frustrerad eftersom de ansåg att varelsen undanhöll information. "Victor" menar att det kan förhålla sig så att varelsen har insett att det inte ens är lönt att ge ut mera avancerad data.

- Det är precis som om en vetenskapsman skulle försöka lära en chimpans kvantfysik, påpekar "Victor".

Varelsen kommunicerar med sin omgivning med hjälp av telepati och verkar, enligt "Victor", känna sig betydligt mera avspänd att diskutera frågor av spirituell natur än att prata teknik och hårdvara.

"Victor" får också frågan om nu regeringen verkligen har haft kontakt med en överlägsen utomjordisk intelligens, skulle världen då inte få se nya, vetenskapligt storslagna upptäckter? Ett botemedel mot cancer? Nya drivmedel?

- Kanske, svarar "Victor". Men bara om myndigheterna vill att allmänheten ska få ta del av sådana upptäckter. Allt handlar om kontroll. De vill inte riskera att tappa kontrollen över folket.

"Victors" trovärdighet står och faller med det utsmugglade filmklippet. Några bevis i övrigt presenteras inte. Istället får tittaren bilda sig en egen uppfattning, hur nu detta kan låta sig göras.

"Victor" får också frågan varför han har tagit bort ljudet från filmsnutten.

- Jag kan inte riskera att någon av de närvarandes vänner eller familjer kanske känner igen rösterna, är hans förklaring.

Det är alldeles för mörkt i rummet för att kunna bilda sig någon verklig uppfattning om vad det egentligen är vi ser på videon. Det enda som är upplyst, är varelsens ansikte där två stora mörka ögon är de mest framträdande dragen. Man kan se hur varelsen rör sitt huvud med ryckiga rörelser. När läkarna skyndar till med ficklampor och kontrollerar att varelsen inte blöder runt ögon, näsa och mun kan man skymta en arm och delar av överkroppen under ett par sekunder. Resten av kroppen döljs av ett stort bord i förgrunden.

Mörkret förklaras med att utomjordingen är oerhört känslig för ljus. Intervjun har filmats på video från bakom en glasruta. Detta för att skydda varelsen från mänskliga bakterier, inte tvärtom, enligt "Victor". Man skulle också kunna säga att de omständigheter under vilka filmen är gjord är perfekta för den som vill försöka dölja något.

"Victor" får frågan varför han begärde betalt för videoklippet. Borde inte han bara dela med sig av denna fantastiska upptäckt om det vi ser verkligen är sant?

- Jag har tänkt på det, svarar han. Och jag var beredd på den frågan. Men det är ett kors som jag är beredd att bära. Jag anser att det är vidrigt att den största upptäckten i mänsklighetens historia hålls hemlig. De här pengarna jag får kan köpa mig en smula ekonomisk frihet. Jag vet inte vad som kommer att hända mig nu när det här är ute. Jag hade kunnat begära betydligt mera pengar om pengar hade varit mitt enda motiv att träda fram. "Victor" avslutar intervjun tvärt. Han reser sig med orden:

- Har ni fått svar på era frågor nu? Jag tycker att jag har gjort rätt för mina pengar.

Videofilmen "Alien Interview" vilar på en mycket bräcklig grund och det är därför inte särskilt förvånande att ingen av de kritiskt granskande amerikanska ufologerna får komma till tals. Istället har produktionsbolaget Rocket Pictures sökt sig till sådana personer som man visste inte skulle undersöka bevismaterialet allt för noga.

Bland annat lät man ufologen Jim Dilettoso analysera bandkopian, som videoexpert. Först hävdade Dilettoso att intervjun inte är avfilmad med en videokamera, utan med en filmkamera. Sedan ändrar han sig. Något riktigt svar på frågan om videons äkthet får vi inte.

Jim Dilettoso har gjort sig mest känd för att han hävdar att den schweiziske kontaktpersonen Billy Meiers bilder är äkta trots att andra undersökare har kunnat bevisa att det rör sig om bluff.

En som är säker på att videon är äkta, är Robert Dean, en före detta analysexpert som tjänstgjorde vid Nato-högkvarteret i Europa under 60-talet och som då säger sig ha fått bevis för att utomjordingar besöker jorden. I dag är Dean en av de mest kända new age-ufologerna. På videon visar Dean att han är skakad över det han får se:

- Jag anser att det här är äkta. Jag vet inte var ni har fått tag på det, jag vill inte veta av vem ni har fått det, men ni har greppat tag i tigerns svans med det här.

Deans påståenden om att han under sin tid i Europa har kommit i kontakt med hemligstämplade dokument angående utomjordiska besökare har kontrollerats mycket noggrant av den engelske författaren och ufologen Timothy Good. I en utförlig artikel i tidskriften "The Unopened Files" 7/98 redovisar Good sin tre år långa undersökning av Deans påstående. Goods slutsats är att de dokument Dean hänvisar till aldrig har funnits.

Det är knappast förvånande att den tyske ufologen och författaren Michael Hesemann också intervjuas i videon. Hesemann är en av de främsta förespråkarna för att den så kallade obduktionsfilmen från Roswell är äkta. Efter att ha sett foton på varelsen och sedan videoklippet, påpekar Hesemann likheten mellan "Area 51-varelsen" och den varelse som han menar omhändertogs efter att det sydafrikanska flygvapnet skjutit ned ett ufo i Kalahari-öknen 1989. En historia som har avslöjats som bluff (se UFO-Aktuellt 3/90).

Enligt Hesemann omhändertogs två överlevande från vraket - en skickades till en flygbas i Ohio, den andre till Area 51. Hesemann tror att det är just Kalahari-varelsen som vi ser i det filmade förhöret.

När producenten istället visar filmen för några av Hollywoods främsta modellmakare blir reaktionerna annorlunda. John Chriswell - som på uppdrag av Rocket Pictures skapade rymdvarelserna till videons rekonstruerade scener - anser att varelsen, om det är en docka, är välgjord med Hollywood-mått mätt och att den som gjort figuren lätt skulle få jobb. Han tror dock att videon är en bluff.

Oscarsvinnaren Rick Baker fick också se filmen. Han är beredd att satsa sitt rykte på att varelsen är fejkad.

- Det är en docka. Det ser ut som om någon har en hand inuti varelsens huvud. Man har ansträngt sig att verkligen försöka dölja så mycket av varelsens anatomi som möjligt. Det är en bluff. Vi kan göra det här bättre. Vi har gjort sådana här figurer bättre!

Vilka slutsatser kan man då dra av "Area 51 - Alien Interview"? På något sätt känns hela intervjun med "Victor" oerhört arrangerad. Han är väldigt välartikulerad, de få gånger han verkar tveka och fundera över en fråga ser det ut som om han agerar efter ett manus. Och hans "utbrott" känns lika äkta som grälen i "Jerry Springer Show".
Och videon, då?

Stämningen i den korta filmsnutten är stundtals ganska kuslig, men även om den här "intervjun" håller högre klass än den numera ökända obduktionsfilmen, finns det fortfarande alldeles för många obesvarade frågor. Sanningen finns kanske där ute, men knappast i "Area 51 - Alien Interview".

Det förefaller otänkbart att den amerikanska regeringen skulle kunna gömma både utomjordiska farkoster och varelser sedan 1947 och sedan lyckas hemlighålla en sådan upptäckt, särskilt med tanke på att president Clinton inte ens kunde hålla sitt vänsterprassel med Monica Lewinsky hemligt i tre månader.