Kyrkan och UFO-frågan

Kyrkans inställning till det okända har alltid varit kluven. Å ena sidan har man ofta varit snabb att förneka att diverse fenomen över huvud taget finns, medan man andra gånger fördömt dem såsom varande ondskans redskap. Båda metoderna grundar sig mer på taktiska ställningstaganden än på empiriska fakta.

Av Clas Svahn och Mikael Sjöberg

För kyrkans del är UFO-fenomenet synonymt med utomjordiska besökare, även om man anser att dessa besökare har sitt ursprung hos djävulen. I mitten av 70-talet gick pastor Sven Karlsson i Adventkyrkan i Stockholm till hårt angrepp mot "tefaten". Men som så ofta så blandades korten bort; Karlsson jämför hur människor försvunnit i samband med UFO-observationer med hur djävulen verkar.

"Jag är övertygad om att "tefatens" hemlighet ligger i uppenbarelser, inte från den goda sidan, utan från den onda", skriver pastorn i en artikel i Svenska Journalen i januari 1975. Men samtidigt som kyrkan, och då även frikyrkan, tar själva observationerna på allvar har man ingen beredskap när det gäller att hjälpa människor som drabbats av dessa "onda makter". Inte heller anser man att det finns någon anledning att undersöka fenomenet. På något sätt verkar man också helt ha bortsett från att det kan finn as naturliga förklaringar till en stor del av observationerna.

En författare som försökt att analysera de kristna samfundens reaktion gentemot parapsykologiska fenomen är Ingvar Laxvik som bland annat skrivit böckerna "Parapsykologin och Bibeln" (Verbum 1976) och "Själavård vid paranormala upplevelser". I den sistnämnda boken tar han upp problemet att inte bli trodd och den kristna fundamentalismens ständiga demonstämpling av personer som varit med om något som inte går att referera till Bibeln.

Laxvik drar sig inte för att ge prästerskapet kritik för deras trångsynta misstroende mot dem som är i behov av kristen själavård efter paranormala upplevelser. Ett kapitel bär titeln "Demonisk påverkan - en teori att vänta med" och är karaktäristiskt för författarens syn på märkliga fenomen.

När det gäller konsten att förutsäga framtiden, prekognition, anser Laxvik att detta inte strider mot den kristna tron. Laxvik anser vidare att "ett själavårdssamtal får aldrig urarta till en debatt mellan själasörjare och hjälpsökare". Med det menar han att även om kyrkan är medveten om sin ståndpunkt, ska den inte försöka pracka på hjälpsökaren denna. Laxviks åsikter är oortodoxa och kanske inte helt representativa för kyrkans inställning.

Samtidigt som möten med varelser från landade farkoster alltså betecknas som "onda" råder det inget tvivel om att en annan, snarlik, typ av kontakter är "goda" i kyrkans ögon - nämligen möten med änglar. I en Galluppundersökning gjord i USA 1978 svarade över hälften av de tillfrågade ja på frågan om de trodde på änglar och demoner. I sitt praktverk "Angels - an endangered species" (Simon & Shuster 1990) drar författaren Malcolm Godwin paralleller mellan ET och änglar: "änglar är symboliska budbärare av det Gudomliga på samma sätt som ET är budbärare från Högre makter", menar Godwin.

Dessa båda varelsetypers påverkan på de människor som upplever dem är likartad och kan syfta till att ge en splittrad människa möjlighet att bli en hel person. Sådana tankar ligger fjärran från de kyrkliga företrädarnas ofta statiska syn på UFO. Ofta saknas verklig kunskap från dem som uttalar sig. Intervjun med Gunnar Linnarsson, ovan, är ett hoppfullt exempel på motsatsen.