Varför jaga ufon?

Av Anna Schytt
vetenskapjournalist på Sveriges Radio
tidigare redaktör för Folkvett

Jag tycker synd om alla kritiskt lagda ufologer, som ständigt blandas ihop med tefatsfolket. Ufo-artiklar i kvällspressen skrivs för att underhålla och kittla läsaren och det handlar då alltid om flygande tefat och besök från rymden. I extremare fall är det vittnesmål om närkontakter, rymdresor och nu senast obduktioner av nedfallna rymdkamrater.

Ufo-reportagen skrivs ofta i något slags frizon, där journalistiska ideal om att kolla fakta och ha ett kritiskt förhållningssätt frångås. Detta skulle vara omöjligt i politisk journalistik och vetenskapsjournalistik, men verkar mer regel än undantag när det gäller ufon. Ufo-historierna saknar därför oftast trovärdighet och de kritiskt lagda ufologerna blandas därför lätt ihop med de fantasifulla, mer eller mindre paranoida stollarna (vilka bäst beskrivs i Håkan Blomqvists utmärkta bok UFO - i myt och verklighet, Parthenon).

Hur kommer det sig att två så skilda falanger av sk ufologer kan ha utvecklats? En som tror på helt absurda saker och en som odlar ett nyfiket, men ganska skeptiskt tänkande. Kanske kan man hitta paralleller i andra extremt svårfutforskade ämnesområden. Elöverkänslighet vet man ännu inte vad det beror på, och allt från fysiker och psykologer till slagrutegubbar och kristallterapeuter har givit sig på att försöka förklara eller åtgärda symtomen. Så länge det inte finns en rak och enkel förklaring kommer branschen att dra till sig alla sorters människor. Den drabbade kommer att pröva varje halmstrå, tills han finner en förklaring som kan hjälpa honom att lindra plågorna.

Så länge ufo-gåtan inte har något svar kommer nog även denna bransch att dra till sig sökare, med vidöppna sinnen och ett behov av något att tro på. De kommer att tolka in religiösa och kanske politiska motiv i utomjordingars besök och ingen kan bevisa att de har fel.

Även till de kritiskt lagda ufologerna söker sig förstås människor av andra skäl än att de är just skeptiker. Ett intresse för ufo ligger ibland farligt nära tron på diverse paranormala fenomen som vi idag helt saknar grund att tro på. I denna omgivning av öppna sinnen och sökande själar tror jag att det kan vara svårt att alltid hålla huvudet kallt. "Alltför" kylig inställning kan ju också i långa loppet skrämma bort många medlemmar. En viss "tillåtande" anda måste ändå prägla verksamheten - och det är väl här man hittar en av skillnaderna mellan UFO-Sverige och de sk skeptikerorganisationerna som har till uppgift att granska pseudovetenskap.

Men vad kan då de seriösa ufologernas arbete leda fram till? Kanske finns det ett svar på gåtan, ett hittills okänt fenomen, som vi med vetenskapliga metoder kan utforska. I så fall kommer vi i framtiden att kunna le åt alla utomjordiska och andliga tolkningar, precis som vi idag ler åt den vidskepelse som för hundra år sedan kringgärdade magnetismen. Men kanske det inte finns något fenomen, någon gemensam förklaring till ufo-iakttagelserna? Då kan gåtan fortsätta att gäcka de kritiska ufologerna länge än och fältet fortsätta att vara öppet för vidskepelse. Skeptikerna tvivlar på att det finns ett fenomen - mitt intryck av ufologerna är att de tror att det gör det.

En person "drabbad" av en ufo-upplevelse ställs, liksom den elöverkänslige, inför en gåta. Ett mysterium. Jag har förstått att det kan vara ganska omskakande händelser, som ibland till och med kan förändra en människa.

Religionspsykologen Antoon Geels har studerat människor som fått religiösa uppenbarelser och man tycks kunna se många likheter. En människa som sett Jesus har emellertid inte lika stort behov av en förklaring som en som sett ett ufo. Den senare vill förstå vad han sett. I dag kan han vända sig till UFO-Sverige och få hjälp. De är nämligen "experter på misstolkningar", som Clas Svahn uttrycker det i en artikel om UFO i skeptikertidskriften Folkvett. Genom enträget detektivarbete kan UFO-Sveriges fältundersökare ge de flesta människor en nöjaktig förklaring till konstiga ufo- upplevelser.

Jag ser UFO-Sveriges fältundersökare som en kår av barfota-klintbergianer, vars arbete motverkar tron på tokerier redan "vid källan". Om det bara är en bolid eller en spegling av en kaffepanna i ett fönster som en person har sett, då uppstår ju inte vidskepliga föreställningar och skrönor om flygande tefat så lätt! Tillvägagångssättet, med intervjuer och noggranna kontroller av vad som skett på himlen vid det aktuella tillfället, kan i sig vara lärorikt att följa för den som gjort iakttagelsen. Det kan stimulera till kritiskt tänkande och personen i fråga är säkert mer kritisk och observant nästa gång han ser något konstigt.

I UFO-Sveriges stadgar heter det att man ska "motverka okritiskt tänkande", vilket stämmer bra överens med det syfte skeptikerföreningarna har (bl a Föreningen vetenskap och folkbildning, där jag själv har varit aktiv i många år). Vad som skiljer oss åt är kanske främst intresset för att utforska ufo-problemet.

De seriösa ufologerna följer en gammal tradition att utforska det gåtfulla för att förstå och orientera sig i den värld vi lever i. De använder sig av en metod som skulle kunna kallas vetenskaplig, men de är besvikna att inte etablerade forskare engagerar sig. På sätt och vis förstår jag forskarna. Jag har svårt att tänka mig något mycket mer svårutforskat ämne. Man kan inte göra experiment och observationer av konstiga ljusfenomen är sällsynta och görs nästan bara av människor som inte är tränade i att dokumentera vad de iakttar. Vittnesmålen grumlas dessutom ofta av förutfattade meningar om vad det är man kan ha sett.

Skeptiker som saknar intresse för ufon, har sagt att det vore bättre om ufologerna ägnade sin möda, tid och nyfikenhet åt någon annan amatörvetenskaplig disciplin. Såsom astronomi, arkeologi eller folklivsforskning, områden där många amatörer är aktiva och faktiskt hjälper forskarna. Den uppmaningen har jag själv lite svårt att stämma in i. Man inte tala om för folk att de ska skaffa sig en "nyttigare" hobby. Flaskskeppbyggaren struntar väl i om det vore nyttigare att bygga ekor! Skillnaden är kanske att ufologerna (till skillnad från flaskskeppsbyggarna) gör vissa vetenskapliga anspråk och att skeptiker inte tycker att de lever upp till dessa.

Men vetenskapliga eller inte, de folkbildande insatser de seriösa ufologerna gör när de hjälper folk att förklara konstiga fenomen har ett mycket stort värde. Dessutom vet jag att ufologerna håller bättre koll på bolider än vad professionella astronomer gör. Så visst kan ufologerna också göra nytta för vetenskapen.

Än så länge kan man väl säga att det vetenskapliga resultatet av ufologernas arbete har varit magert. Men det är inte så konstigt, eftersom man alltid har arbetat i blindo. Om någon ufolog en dag lägger fram en fruktbar hypotes att utgå ifrån och man börjar se mönster eller börjar misstänka en särskild förklaring då hoppas jag också etablerade forskare engagerar sig.

Jag vet inte om seriösa ufologer har en hemlig önskan att ändå, någon gång ett flygande tefat ska landa i en rågåker någonstans. I så fall tycker jag att det vore en välförtjänt belöning för allt träget och kritiskt detektivarbete som de utfört! Jag skulle unna dem det.