Säkerhetspolisen undersökte observation av en "cigarr"

Det var strax efter 19.00 den 25 augusti 1991 som ett gift par hade satt sig tillrätta framför tv-apparaten för att titta på Nord-Nytt och de lokala nyheterna. Det var ännu nästan två timmar innan solen skulle gå ner och himlen syntes blå och klar utanför fönstret. Några små enstaka molntussar vilade vid horisonten.

Efter en kort stund kom familjens dotter från Umeå för att hälsa på. Hon stannade bilen på gården, stängde av motorn och gick ur. Det som sedan hände beskriver hon så här:

- När jag steg ur bilen hörde jag ett dovt motorljud som kom uppifrån, så jag tittade upp. Och då fick jag syn på föremålet ovanför det röda huset på gården. Det rörde sig långsamt över himlen.

- Det var cylinderformat, vitt, spetsigt fram och tvärt avhugget i bak. Det var som ett rör.

- Först trodde jag det var ett flygplan men det fanns inga fönster eller vingar, ingenting. Då sprang jag upp på bron och ropade på pappa och mamma så att de skulle komma ner och titta. Föräldrarna skyndade sig ut och tillsammans kunde de tre se det underliga föremålet glida fram över den blå kvällshimlen.

- Ja, det är nästan otroligt, berättar pappan. Egentligen anser jag att en sådan där farkost inte ska kunna flyga. Jag såg inga vingar eller fenor och ingen öppning, jag såg bara en tub.

- Vi hann se det ganska länge, kanske 30 sekunder, för jag hann springa tillbaka in för att leta efter en kikare, som jag inte hittade, och ut igen innan det försvann.

De tre förvånade observatörerna kunde se hur föremålet långsamt försvann mot nordväst innan det försvann in i ett av de små moln som fanns vid horisonten. Då var det så långt borta att något motorljud inte längre kunde höras.

När jag ber flickan att beskriva storleken på föremålet säger hon att det var betydligt större än en hand på en utsträckt arm. Det var så stort att det absolut inte skulle ha gått att täcka för om hon hade hållit upp handen.

- Föremålet var vitt, som en vitlackerad bil men det var mörkt där baktill. Man såg inte att det glänste där. På själva kroppen såg man att solen glänste, berättar flickan.

Pappan, som skrev ner sina intryck redan dagen efter är också säker på att solen glänste på föremålet.

- När jag kom ut kunde vi bara se det bakifrån, säger han. Men det syntes inga avgaser eller ljus. Efter en stund försvann det in i ett tunt moln vid horisonten.

- Jag antog att det var en missil, men jag har säkert gjort felbedömningar när det gäller höjd och storlek, så fort jag såg den tänkte jag: stor som en flygmaskin. I och med det ställer man väl in siktet också så att det ska passa.

CS: Men du var aldrig tveksam om att det inte var en flygmaskin?
- Nej. Solen var ju uppe så den lyste på sidan så jag såg ju att den blänkte. Den kan inte ha gått så hemskt fort. Jag såg den tydligt och klart. Och sedan gick den in i ett moln. Det var inte mycket moln men det var sådana där strömolntappar. Jag såg hur den successivt gick in i molntappen. Han försvann in i molnet.

CS: Kunde du se något utblås ifrån den?
- Nej, nej. Jag såg inget mörkt baktill men flickan såg att det var mörkt på aktern. Och hon såg också att den var konformad framtill men det såg ju inte jag för den hade passerat så långt när jag såg den.

CS: Så du såg den snett bakifrån?
- Ja, just det.

CS: Vad var den gjord utav tror du?
- Det är svårt att säga, men jag såg den som blank. Solen sken på den. I övrigt syntes inget. Jag såg inget. Inga vingar, inga fenor eller något. Jag begrep inte vad det var.
- Jag kunde inte höra motorljudet, och jag har inte alldeles perfekt hörsel, men båda fruntimmerna säger att de kunde höra ett dovt motorljud, som något lågvarvigt. När jag stod och tittade for två bilar förbi, det kan ha stört mig.

Underrättelse- och säkerhetsavdelningen på I20 i Umeå satte igång en utredning av händelsen sedan de tipsats om den per telefon. Några dagar efter händelsen fick observatörerna också besök av säkerhetspolisen som gjorde en grundlig utfrågning. Materialet hemligstämplades sedan.

Enligt I20 var det inget svenskt flyg i luften vid tillfället och man kan fråga sig varför man skulle påbörjat en utredning om så hade varit fallet. När UFO-Sverige kontaktar den utredare på underrättelse- och säkerhetsavdelningen på I20 som handlagt ärendet är denne mycket förtegen och vill inte säga vad man kommit fram till. Han säger att militären inte skickat några utredare till platsen men nämner inte att man bett säkerhetspolisen att åka dit. Däremot betecknar han observatörerna som "mycket tillförli tliga".

Observatörerna bedöms som mycket tillförlitliga av personer som känner dem. Deras beskrivningar stämmer också mycket väl överens och är helt befriade från överdrifter eller egna tolkningar.

Säkerhetspolisens utsände intervjuade samtliga inblandade. Flickan blev förhörd på sin arbetsplats i Umeå medan föräldrarna fick besök i hemmet.

- Jag har lagt ner mycket tid och energi på det här fallet, och det skulle jag aldrig gjort om inte vittnena varit fullt trovärdiga.

- Men jag vet inte vad det var de såg. Kanske en missil men det kan också vara något annat. Det här är ett svårt fall.
Så säger Säkerhetspolisens utredare om observationen i Håknäs.

Händelsen i Håknäs har allt som en bra UFO-rapport ska ha: Trovärdiga vittnen, bra väder och dagsljus, ljud från föremålet och relativt lång observationstid. Dessutom har händelsen undersökts av säkerhetspolisen. Resultat: Inget tyder på att historien är påhittad. Ett okänt föremål kränkte Sveriges gräns strax efter 19.00 den 25 augusti förra året.

- Jag är mycket imponerad av vittnena. Deras trovärdighet är mycket hög, säger den säkerhetspolis som utrett fallet till UFO-Aktuellt.

Den sex A4-sidor stora rapporten är hemligstämplade för att skydda rikets säkerhet. Vi får inte se dem. Däremot får vi tala med den säkerhetspolis, vi kallar honom AA, som gjort utredningen, ställa vilka frågor vi vill och på det viset få en muntlig redogörelse av en annars hemlig rapport.

- Jag har träffat de här människorna och det är min bedömning att dem ska man sätta tilltro till, det är förnuftiga människor. I och med att det är flera personer som sett det här och att de har kommit med så mycket detaljer, gör det mycket intressant och det finns skäl att sätta stor tilltro till berättelserna.

- Sedan vad det här är... Det finns ju många saker det kan vara. Olika fenomen gör att man kan lura ögat en hel del. Så att det här kan ju vara en missil, och det kan vara ett flygplan som befinner sig inne i ett luftdallerområde där vissa delar faller bort, det kan vara något annat också.

- Mannen beskriver ju det här som ett cylinderformat föremål, långt som ett trafikflygplan ungefär och metallglänsande, aluminiumfärgat, utan antenner, fenor, stjärt. Han uppger att det är ljudlöst, det finns inga ljus eller fyrar, det finns inga rökslingor, fönster eller gluggar och det är en förhållandevis låg hastigheten utan kurs- eller höjdkorrigeringar. Men, som du vet, det är inte bara ett vittne utan det är flera personer. Och det är väl det som gör att man får sätta lite större tilltro till det här än andra saker. Jag finner inte skäl att betvivla de här människorna utan jag tror att de är pålitliga.

CS: Vilken är er slutbedömning av fallet?
- Vi har ingen absolut slutbedömning, utan vi bedömer att det är ett föremål de har uppfattat; det kan vara en missil, men det kan vara annat också. Det här är oerhört svårbedömt. Jag har inte kunnat få fram en rimlig förklaring på det här i Håknäs och är faktiskt fortfarande inne på att det kan vara ett flygande föremål som tillhör ett annat lands underrättelsetjänst. Jag utesluter det inte.

CS: Vilka kontroller gjorde ni av det som hände i luftrummet den här tiden?
- I luftrummet ska det inte, på den här höjden, med den här hastigheten, ha förekommit något just då.

CS: Så det fanns ingenting, som du kan se, som var svenskt...
- Nej, nej.

CS: ...och inte heller något som syntes på radar?
- Nej. Men nu vet vi ju det att det där radartekniska ska vi nog inte ta så allvarligt på. För den är inte hundraprocentig. Det kan slinka igenom stora saker i det här luftrummet, vid den hä;r tiden på den här höjden. Radartäckningen ligger ju i vissa skikt. Det är inte en total täckning ända från marken och uppåt.

CS: Jag antar att du har haft kontakt med militär och andra myndigheter för att kunna hitta någon förklaring?
- Självfallet har jag haft sådana kontakter, ja.

CS: Men de har inte kunnat hjälpa dig?
- Nej, de har ingen förklaring, lika lite som jag har en förklaring. Och de har varken förkastat eller accepterat de teorier vi har lagt fram, utan det är en helt öppen fråga.
Och, i alla fall här i Sverige, har vi inga flygande föremål, i provstadium, utvecklingsstadium eller annat som liknar det här. Vad jag också var inne på var att det kunde vara ett bogserat föremål, av ett målflygplan. Det har inte funnits något målflygplan i luften inom hela Västerbottens län vid den hä;r tidpunkten. Det faller också.

CS: Du måste ha lagt ner ganska mycket tid på det här fallet?
- Ja, när man får tag på uppgiftslämnare som de här, då lägger man ner oerhört många timmar för att ta fram det här. Jag gjorde en mycket noggrann bedömning av dem som personer, och finner att de är bästa tänkbara.

Den detalj som är mest förbryllande i hela observationen är motorljudet. Mannen, som är lätt hörselskadad efter många år som sågverksarbetare, kunde inte höra det, men hans dotter beskriver det som en mycket lågvarvig förbränningsmotor. Till Säkerhetspolisen säger hon att "en V8 i en gammal jänkare, en cheva till exempel, är högvarvig jämfört med det här".

Under mitt långa samtal med säkerhetspolisen säger han att detta faktum gör honom väldigt brydd:

- I så fall så skulle det vara en förbränningsmotor som driver det här på väldigt låg höjd och det är fullt tekniskt möjligt, men det bryter ju helt mot alla tidigare kända uppgifter om missiler och deras framdrivning.

CS: Kan det ha varit något som var lättare än luften? Någon typ av zeppelinare?
- Jag var inne på den där biten också och det kan de ju inte svara på. Men de säger att den hade samma form som ett trafikflygplan. Kroppen på det är metallglänsande. Då har vi i princip framför oss en väldigt stor cigarr. Och den här cigarren säger en av personerna, hade ett stort mörkt diffust hål baktill. Fronten den var ungefär samma form, konisk, som en cigarr eller som ett trafikflygplans kropp. Baktill har man ett diffust, mörkt hål. Då är det en jetmotor eller något liknande som har sitt utblås, som sparkar ut avgaserna, där. Men då passar ju inte det mot det där lågvarviga förbränningsmotormullret.

CS: Man har svårt att förstå hur den fungerar, rent ut sagt.
- Ja, det är väldigt svårt. Jag har varit inne på olika tekniska lösningar. Vad som talar för en zeppelinartyp är just motormullret. I så fall skulle den drivas av en förbränningsmotor som är väldigt lågvarvig, och det är fullt tekniskt möjligt. Men sedan har vi mycket annat som talar mot också.

- Hastigheten talar väl kanske för det. Och den har ju gått rakt nordlig kurs. Om man får gissa kursen, det måste man få göra i det här fallet, den har kommit från havet, från Järnäs, där finns en båtklubb bland annat. Den bör rimligen ha gått från Järnäs och på en rakt nordlig kurs. De här människorna som har sett den, har ju inte sett några höjdförändringar, några kursförändringar eller hastighetsförändringar. Utan det är jämn höjd, jämn hastighet, oförändrad riktning.

CS: Borde inte några fler ha sett längs den här vägen. Har du fått fram något sådant?
- Nej, i och för sig är det inte så konstigt. Där den gått fram, om man lägger ut en karta, så går den över mycket ödemark. Den behöver inte ha gått över någon mera by, samhälle, tätort än Håknäs. Det är faktiskt fullt möjligt att den kan ha fortsatt i rakt nordlig kurs utan att egentligen gå över någon bebyggelse.

- Det finns byar, men om man lägger ut kursen så kan den ha lyckats gå precis emellan dem. Och så är det en annan bit som är väldigt viktig i det här samanhanget. Föremålet kommer den tid då alla människor är inne för att se Nord-Nytt, som ju sänds klockan 19.15, det bommar man inte.

CS: Så tid och riktning verkar vara valt på något sätt?
- Tid och riktning gör att den kan färdas med minimal upptäcktsrisk. Och det är just den teorin vi har spelat med, att riktningen, kursen är oerhört väl vald, tidpunkten är suveränt vald om man vill flyga över ett område med minsta möjliga upptäckt.

CS: Är det här det bästa fall du har undersökt?
- Ja. I och med att det var flera personer, det var förnufiga människor, det var detaljer, det var färskt! Många gånger kan ju jag få rätt på sådana här saker som är ett, två år gamla. Och minnet bleknar och detaljerna faller bort. Visst samtalar jag med sådana människor men kvaliteten blir oftast inte acceptabel.

- Här kom jag in i ett väldigt tidigt skede. Vi ska se, det här hände den 23/8 och jag kom in den 3/9.

CS: Vad kan det vara som familjen har sett?
- Min bedömning är att detta är en missil. Men sedan hur den framdrivs, det är jag lite tveksam till. Men från vilket håll den kom, det är en omöjlighet... Jag har nämligen noggrant studerat militär litteratur just vad det gäller sådana här saker, och jag har inte fått fram något som riktigt passar in i det här. Icke något.

- Jag har faktiskt lagt ner en del jobb men har inte hittat något som uteseendemässigt eller så passar in på det här. Det här är ett svårt fall.

Källor: Telefonintervjuer med två av observatörerna den 2 mars 1992 samt flera samtal med I20 och säkerhetspolisen i Umeå.