Fönster mot UFO-världen

Varför har vissa platser på jorden fler UFO-observationer än andra? Och finns det i så fall några teorier som kan förklara detta?

Av Staffan Andersson

Att ge sig ut på UFO-spaning är nog ett tilltag som i mångas ögon ter sig lite naivt och en smula fånigt. För den som vet var man ska leta kan det dock vara mödan värt. Det är sedan länge känt att UFOna flockas på vissa platser, så kallade UFO-fönster. Termen myntades av författaren och journalisten John A. Keel, men varken han eller någon annan har gett någon ordentlig definition eller förklarat hur man avgör vad som är ett UFO-fönster.

En metod är helt enkelt att räkna antal observationer per invånare. Ett mönster som då tydligt framträder är att storstäder generellt sett har en underrepresentation medan glesbygden har en överrepresentation. Detta har ofta tolk ats som att UFOna, (eller den intelligens som ligger bakom), vill undgå upptäckt och därför håller sig borta från befolkningscentra.

En banalare förklaring kan vara att stadsbor, omgivna av en mängd ljus och ljud, inte är lika benägna att reagera på UFOn. De är sannolikt inte heller lika mycket utomhus som glesbygdsbor. Vad man kan kalla pseudo-fönster kan dessutom skapas genom att aktiva föreningar dammsuger sin närmaste omgivning på observationer. Den mycket energiska engelska ufologen Jenny Randles lär på detta sätt ha skapat ett alldeles eget UFO-fönster kring sin hemort.

Det finns alltså ingen enkel formel, men det går ändå att urskilja en del områden som kan misstänkas ha en svårförkligt hög UFO-aktivitet. Två områden är Trehörningssjö och sydöstra Sörmland, varav det förstnämnda knappast håller måttet, men det andra är desto intressantare. Detta område beskrivs ganska utförligt i två artiklar benämnda "Närstudie av ett svenskt UFO-fönster" av Dan och Carl-Anton Mattsson. Författarna menar att det finns en gemensam nämnare mellan detta och andra fönster.

Dan Mattsson skriver: "Dessa områden visar också upp en särskild geologisk profil. Berggrunden har här varit i rörelse, förkastningssprickor och branter har uppkommit. Grundämnen från jordens inre har trängt upp och bergrunden är mineralrik, främst förekommer magnetisk järnmalm. Denna järnmalm orsakar ofta magnetiska störningar i området."

De geologiska teorierna om UFOn har på senare tid blivit alltmer uppmärksammade. Men det är inte, som man kan ledas att tro, något nytt. En tidig uppgift om detta finner man i John Keels bok "Why UFOs?" från 1970. Keel nämner en viss Dr Martin D. Altschuler som noterat ett samband mellan UFOn och jordbävningar. Altschuler föreslår, enligt Keel, att detta har sitt grund i friktion mellan bergsblock i förkastningszoner.

Denna teori har i dag sin främste företrädare i den kanadensiske neurologen Michael A. Persinger, som anser att detta inte bara kan förklara ljusfenomen utan även observationer av varelser, ombordtagningar och en rad andra så kallat övernaturliga eller religiösa upplevelser.

Teorin går i korthet ut på följande: spänningar och friktion i jordskorpan ger upphov till någon form av elektromagnetiska urladdningar. Dessa tänks ha en sfärisk eller oval form och vara starkt lysande varför de skulle kunna uppfattas som UFOn. Det mer mystiska innehållet i närkontaktfallen, som till exempel ombordtagningar, skulle enligt Persinger bero på de elektromagnetiska effekter (EM-effekter) som dessa urladdningar har på observatörens hjärna.

Och hur kan man trovärdiggöra detta scenario? Jo, Persinger menar att spänningarna i jordskorpan på sikt leder till jordbävningar, varför det bör finnas ett statistiskt samband mellan UFO-observationer och jordbävningar. En ökning av antalet UFO-rapporter borde med en viss tidsfördröjning motsvaras av en ökning av antalet jordbävningar. Teorin inbegriper också ett rumsligt samband dvs vi kan förvänta oss ett högre antal UFO-rapporter i områden med mycket jordbävningar, och då speciellt längs förkastningar i sådana områden.

Denna teori skulle alltså kunna förklara förekomsten av UFO-fönster, och naturligtvis även UFO-fenomenet i stort. Persingers idéer har uppmärksammats i massmedia, och har även mottagits väl av en hel del ufologer, men alla är inte odelat förtjusta. En kritiker är hans landsman, Chris Rutkowski, som framför allt skjuter in sig på det statistiska underlagets bristfälliga kvalitet, vilket obestridligen är kärnan i Persingers bevisföring (Persingers källor är i huvudsak UFOCAT, tidskriften Fate, och Charles Forts böcker). Han testar också teorin på sin hemtrakt Manitoba och finner att varken det tidsmässiga eller rumsliga sambandet med jordbävningar går att påvisa.

Än så länge har väl ingendera sidan lyckats övertyga till hundra procent; Persingers material är förmodligen av sämre kvalitet, medan Rutkowskis är av betydligt mindre omfattning. Måhända skulle en statistisk analys av Arkivet för UFO-forsknings rapport databas kunna bli ett viktigt argument för eller emot teorin.

Att ombordtagningar i verkligheten bara är EM-effekter har Persinger försökt visa i sitt labb, med Susan Blackmore, psykologilärare vid Bristols universitet och författare till böcker om nära-döden och ut-ur-kroppen upplevelser, som frivillig försöksperson. Under påverkan av magnetfält beskrev Blackmore hur hon kände sig svävande och att händer grabbade tag i henne. Men hon säger också att det inte hände något de första tio minuterna och att hon kände sig pressad att säga något. Med tanke på att hon dessutom var införstådd med Persingers ståndpunkt är det svårt att inte känna en viss skepsis inför experimentet ifråga.

Ändå är det svårt att värja sig från tanken att geologin på något sätt har med saken att göra. Varför det är så, framgår tydligt vid en kortfattad genomgång av några av de mer välkända UFO-fönstren världen över.

1. Sydöstra Sörmland. Härifrån rapporteras allt från nattliga ljus till de klassiskt diskusformade föremål. även markavtryck och humanoider har iakttagits. I Bråviken har man också stött på vad som förmodades vara en ubåt, men nästan samtidigt 40 km därifrån sågs ett UFO. En tillfällighet?

Området är även känt för svårförklarade flygolyckor och andra mindre allvarliga konstigheter såsom vindrutor som till synes utan anledning går sönder. Här finns en av Sveriges största förkastningsbranter vid Bråviken, rika förekomster av järn och koppar, och ett flertal gruvor, dock inga i drift. Området har varit helt förskonat från jordbävningar sedan man började mätningarna.

2. Martebo, Gotland."Ljuset" som det kallas är ej olikt ett vanligt billyse, men tar sig ibland även andra former. Inga solida föremål eller varelser har rapporterats. En av av Gotlands mest berömda häxor Hejnumkärringen d.ä. ska på denna plats blivit nedtagen under jorden av småfolk. Hennes vittnesmål företer påfallande likheter med dagens ombordtagningsfall. Några mineralfyndigheter finns inte och området har varit förskonat från jordbävningar. Däremot finns en av landets största droppste nsgrottor, Lummelundagrottan, inte långt därifrån. Grottan består av ett flertal grottsalar som löper en kilometer in i berggrunden. Den anses ha uppstått genom vatten från Martebomyren som sipprat genom så kallade slukhål.

3. Dalarna. Sveriges största fönster. Härifrån kommer cirka 10% av alla UFO-rapporter i landet och drygt 3% av befolkningen. Mest rör det sig om ljusfenomen, men även enstaka landnings- och varelseobservationer. även här är bergrunden mineralrik. I likhet med sörmlandsfönstret finns det mycket järn och koppar, men även guld, silver, bly, zink, och annat. Med dessa mineraler följer också förkastningar, som man ofta finner i direkt anslut ning till gruvorna. En del jordskalv har förekommit men inget anmärkningsvärt.

4. Hessdalen. Sedan 1981 har olika ljusfenomen observerats och även registrerats på radar. Det är möjligt att fenomenet funnits tidigare men inte kommit till allmän kännedom. Hessdalen ligger tämligen avsides och har ett litet antal invånare. Det finns gott om förkastningar och koppar har utvunnits tidigare, men inga gruvor är längre i drift. Enligt Projekt Hessdalens tekniska rapport finns det inget som tyder på att fenomenet har något samband med seismisk aktivitet. Däremot håller man dörren öppen för ett eventuellt samband med fluktuationer i det jordmagnetiska fältet.

5. Hokkaido. Den nordligaste av de japanska öarna. Här har såväl ljusfenomen som solida föremål och varelser iakttagits. Den glesbefolkade ön är, liksom det övriga Japan, ett jordbävningsfrekvent område. Har vi då äntligen hittat något som stöder Persingers teori? Svaret är nej, beroende på att Persinger själv inte räknar med de stora skalv det här är fråga om. Det stora jordbävningsområdena längs kontinentalplattorna tycks på det hela taget ganska UFO-fattiga. Hokkaido är hemort för Japans urinv ånare Ainufolket som inte är besläktade med japanerna eller med något mongolfolk. Deras oklara ställning har givetvis gett dem en air av mystik och det kan vara frestande att koppla ihop dem med UFO-fenomenet. Vi har dock inte funnit något som pekar på ett sådant samband i Ainufolkets mytologi och folklore.

6. Delstaterna Washington och Oregon. Här i USA:s nordvästra hörn bor 3% av USA:s befolkning men de svarar för hela 6% av UFO-rapporteringen. Liknande siffror gäller för angränsande Brittish Columbia i Kanada. Det var i detta område Kenneth Arnold startade den moderna UFO-eran med sin uppmärksammade observation 1947, och det är förmodligen ingen slump att de UFO-inspirerade tv-serierna "Twin Peaks" och "Arkiv X" spelats in här. Här finns inte bara förkastningar och jordbävningar utan även aktiva vulkaner. Några stora mineralfyndigheter har man inte funnit, utan det är istället skogen som är den stora naturresursen.

7. Toscana, Italien. Av de 6000 rapporter som sociologen och UFO-forskaren Dr. Roberto Pinotti redogör statistik för i MUFON Symposium Proceedings 1987 så härrörde 14% från Toscana, medan toscanarna själva bara utgjorde 6% av Italiens befolkning. I synnerhet tycks närkontakterna varit många i denna region. Maurizio Verga vid italienska UFO-organisationen CISU låter meddela att området inte har haft någon seismisk aktivitet att tala om. Toscana är känt sedan antiken för sina mineralrikedomar , mest järn och koppar. Marken är även vulkanisk, även om inga utbrott skett i modern tid. Ur ett folkloristiskt perspektiv är det intressant att notera att häxprocesserna i Europa tycks haft sin början här. Man kommer osökt att tänka på Dalarna som ett par århundraden senare upplevde en häxhysteri som även med globala mått mätt var tämligen omfattande.

8. Minas Gerais, Brasilien. Statistiskt är det svårt att visa att delstaten Minas Gerais i Brasilien skulle vara ett "hett" område. I Larry Hatch databas "U" är dess överrepresentation marginell. Dels beror nog detta på att många skyr de bisarra händelser som ofta rapporteras härifrån. Men det beror även på att en del av detta område, Sao José do Rio Preto, ligger precis på utanför gränsen i delstaten Sao Paolo. Genom en vän som har bekanta i Brasilien har jag fått uppgifter från en som bor i området, och som säger följande:

"Det finns verkligen många historier om ETs här - tillsammans med dvärgar och andra figurer. Speciellt i Sao Tomé das Letras, som nuförtiden tar emot turister från hela världen, delvis på grund av vattenfallen och grottorna som finns här men även tack vare dessa legender." Området har en lång historia av närkontakter; det var här den första ombordtagningen rapporterades av bonden Villas-Boas 1958. Mer nyligen såg tre flickor en varelse med stora röda ögon och långa armar i Varginhas den 20:e januari 199 6. Samma dag observerades ett ubåtsliknande UFO av ett jordbrukarpar. Inte mindre än 66 ufologer har besökt Varginhas med anledning av händelsen, däribland John Mack och Stanton Friedman, allt enligt tidningen Istoé.

Minas Gerais är rikt på förkastningar och mineraler i synnerhet på järnmalm men även mycket annat. Det finns inga vulkaner och området är, liksom Brasilien i övrigt, i det närmaste jordbävningsfritt.

9. Penninerna, England. Ett kulligt hedlandskap och resterna av vad som en gång var en bergskedja i norra och mellersta England. I den norra delen finns mineraler som bly, zink och silver. Vanliga UFOn i Penninerna är oranga ljussfärer och något mer farkostliknande som getts namnet "spökhelikoptern". Även ombordtagningar rapporteras, mest känd är väl den av polismannen Alan Godfrey 1980 i Todmorden. Inte långt därifrån ligger Pendle Hill, hemvist för Lancashires häxor enligt folktron, och en plats där många UFOn siktats, bland annat gjord es en luftskeppsobservation så tidigt som 1914.

Jenny Randles, som skrivit en bok om fönstret i Penninerna, menar att Persingers teori kan förklara mycket av det som setts i området. Men här som i många andra fönster är jordbävningsaktiviteten mycket låg, varför Randles (och Persinger) spekulerar i förekomsten av icke-registrerade skalv.

Så vad kan vi dra för slutsatser? Finns det några gemensamma nämnare?

Som vi redan nämnt är glesbefolkade områden rika på observationer, men det tycks inte avgörande för uppkomsten av ett väl avgränsat UFO-fönster utan gäller större ytor, som till exempel att norra Sverige eller västra Kanada har en högre aktivitet än övriga landet. Det är dock inom de glesbebyggda regionerna som man vanligen finner UFO-fönster. Om man tar de dryga 1.500 franska observationerna som finns i databasen "U" och delar in dessa i departement så finner man att endast 1 av de 16 UFO-tätaste depart ementen har en befolkningstäthet på mer än 120 inv/km2. Tolv departement är klart under genomsnittet på 103 inv/km2.

Och hur förhåller det sig med de geologiska faktorerna? Bergiga områden är förvisso ofta glesbefolkade, men detta räcker inte som förklaring. I stora delar av de låglönta västliga departementen i Frankrike finner man ingen höjd UFO-aktivitet trots en låg befolkningstäthet. Vi har redan kunnat konstatera att Persingers teori är bristfällig, men den pekar ändå på något väsentligt. Vi har i dessa områden att räkna med följande geologiska faktorer: berg, mineraler, grottor, förkastningar, vulkaner och jord bävningar. Mycket mer än så vet vi faktiskt inte. Blotta närvaron av förkastnin gar för inte med sig UFOn, ej heller tycks jordbävningarna göra det. Mineraler tycks vara ett av de starkare sambanden. Är det en slump att Dalarna, Toscana, Hessdalen och Sörmlandsfönstret är rika på koppar? Sambandet med grottor är än så länge inte ordentligt undersökt, och kan mycket väl visa sig vara ett fruktbart spår.

Det bör tilläggas att Persingers teori kanske kan förklara en del UFO-rapporter. I en observation från Arkansas, en delstat med relativt hög UFO-aktivitet, observerades en vit ljussfär som åtföljdes av ett kraftigt oljud som skakade huset vittnet befann sig i.

Under alla omständigheter tycks det mer och mer sannolikt att en eventuell förklaring på UFO-fenomenet måste inbegripa den geologiska (eller jordiska om man så vill) aspekten på något sätt. UFO:na kommer kanske från andra världar, men det må;nga glömmer är att stora delar av jorden är "andra världar".

För att illustrera detta tänkte jag avsluta med ett citat av en antropolog, hämtat ur Myra Shackleys bok "Finns Snömannen?", som inte handlar om UFO:n men vars relevans torde vara uppenbar: "Vi förlorar två eller tre flygplan varje år i bergen här (Seattle). Om vi inte kan finna ett stort orörligt föremål, varför är det inte möjligt att ha svårt att finna ett rörligt mindre föremål (särskilt om dessa är sällsynta och försöker undvika kontakt)?"

Källor:
"UFO Database Mapping and Research Tool" Larry Hatch Software, 142 Jeter Street, Redwood City, CA 94062-1957, USA
John A. Keel "Why UFOs?" 1970
Dan och Carl-Anton Mattsson "Närstudie av ett svenskt UFO-fönster" UFO-Aktuellt 85
Håkan Blomqvist "UFO och USO - ett märkligt sammanträffande" UFO-Aktuellt 4/93
Roberto Pinotti i MUFON Symposium Proceedings 1987
Karla Turner "Taken - Inside The Alien Human Agenda" 1994
Myra Shackley "Finns Snömannen?" 1983
Jenny Randles "The Pennine UFO Mystery" 1983
Michael A. Persinger "Geophysical variables and behavior" artikelserie i Perceptual and Motor Skills
Chris A. Rutkowski "Geophysical variables and human behavior: XVI some criticisms, Perceptual and Motor Skills 1984, 58
Frances Carpenter "People from the sky - Ainu Tales from Northern Japan" 1972
Jefferik Stocklassa "Ainu" 1991
Stig Arb "Gotland" 1981
Brian Hunter (red) "The Statemans year-book" 1995/96
Luiza Villaméa "O caso do ET de Varginha" Istoé 960522, översatt referat av Anna Hedhammar
Susan Blackmore Alien Abduction
New Scientist - 19 November 1994 - Vol 144 No. 1952
Nationalencyklopedin (chef red Kari Marklund) 1991
Gunnar Wicklund-Hansen (red) Geografiskt Leksikon 1980
Korrespondens och telefonsamtal med:
Anders Liljegren (AFU), Chris A. Rutkowski, Maurizio Verga (CISU)