Stephen King: Drömfångare

Av Stefan Isaksson

Drömfångare
Stephen King
Bra Böcker

De fyra barndomsvännerna Henry, Jonesy, Pete, och Bävern träffas en vecka i november varje år i en ödslig isolerad jaktstuga i delstaten Maine (var annars när det är King som skrivit boken?), men ett år kommer en främling plötsligt till stugan. Han yrar om underliga ljus i himlen, han verkar rädd och desillusionerad, och plötsligt är de fyra barndomsvännerna mitt uppe i en kamp på liv och död mot både världsliga och icke-världsliga varelser. Samtidigt spökar minnen från det förflutna; barndomstrauman som fortfarande inte släppt greppet om dem, och det där unika som hände för 25 år sedan och som binder de fyra vännerna till varandra sätts på sitt hårdaste prov någonsin.

Drömfångare är en mastig och definitivt ansträngande bok, pocketversionen är en bastant tegelsten på drygt 600 sidor med liten text, och handlingen växlar från nutid till dåtid och tillbaka igen i ett rasande tempo. Som andra böcker av King på senare år (Sömnlös är ett exempel) är det ofta svårt att skilja mellan verklighet och dröm, och inte sällan beskrivs scenarier där läsarens förmåga prövas till det yttersta.

King är en mästare på att dra ut på händelser och beskrivningar till det oändliga, och ibland kan boken kännas både tung och påfrestande, men är man en inbiten Kingfanatiker blir man inte besviken. Däremot kan den svenska översättningen ibland kännas både fånig och helt enkelt opassande. Idén att översätta ”the Grays” med ”gråingarna” är ett av många irriterande exempel, och många svordomar och ungdomliga uttryck som duggar tätt i boken fungerar definitivt inte på svenska.

Man måste inte vara väl insatt i ufohistoriens beskrivningar av bortföringar, konspirationer, och observationer för att uppskatta boken, även om King har använt sig av en hel del ufologiska klassiker i skapandet av sin historia. Den ufologiskt intresserade hittar många skruvade King-varianter av ufologins underligheter, men även den som till exempel aldrig någonsin hört talas om Roswell har möjlighet att läsa boken med stor behållning.

Det är en tung bok, en lång bok, en ofta dryg och bisarr bok, men Kings sätt att skriva gör det ändå svårt att lägga ifrån sig den. Och när nystanet nystas upp har han lyckats med bedriften att göra ett ”vanligt” scenario med rymdskepp och grå utomjordingar till en unik upplevelse som gör det absolut värt att ta sig igenom den dryga 600 sidorna. Boken har också filmatiserats.